Norrmännen rasar. Överallt. De ringde från norsk radio och ville ha med mig i en debatt för att svara på anklagelserna från Rosenborgs fans om att svenskarna uppträder arrogant i uppvaktningen av Erik Hamrén.
Mitt svar: Lagrell är väl som den genomsnittlige norrmannen. Radiokvinnan blev helt tyst och debatten rann ut i sanden. Men min bild av norrmän och norrkvinnor är knappast att de är ödmjuka lirare som tassar fram försiktigt.
Jag har svårt att förstå upphetsningen i Norge över Lars-Åke Lagrells räd till Trondheim för att fika med Erik Hamrén. Välkommen till verkligheten. Kanske är jag för cynisk, men för mig är det så det går till i fotbollens värld.
Jag tror inte det är särskilt svårt att hitta liknande fall där Rosenborg gått över stock och sten för att få just den man vill ha. Sådan är fotbollsvärlden, vare sig man vill eller ej.
Daniel Örlund är klar för Rosenborg och så har det varit länge, och det betydligt tidigare än sex månader före kontraktet gick ut. Och hur kunde Erik Hamrén göra klart med Rosenborg när det återstod ett år på kontraktet med Ålborg?
Jo, men reglerna då, säger vän av ordning. Lars-Åke Lagrell har struntat i både regler och god ton när han kontaktat Hamrén för en fika på flygplatsen i Trondheim.
Det är skillnad på tränare och spelare och om nu Erik Hamrén har en klausul, som det står i Sportbladet, som innebär att han inte får förhandla med någon förrän sex månader innan kontraktet går ut så borde den svenske tränaren sagt det.
Andra menar att det är korkat av Lagrell att göra så här för att det blir dyrare. Det tror inte jag på, för det går att ganska snabbt bilda sig en uppfattning via ett lands rättpraxis om vilka skadestånd det handlar om Erik Hamrén bryter sitt kontrakt.
Den prislappen hoppar inte upp ett snäpp för att att Lagrell satt i några timmar på ett konferensrum i Trondheim. Det är en tolkningsfråga om vad en ersättare kostar – givetvis pekar Rosenborg på dyrast tänkbara som kontraktsbundne Jan Jönsson, Lagrell pekar på en kontraktslös Åge Hareide eller Trond Solleid.
Snarare tror jag att Rosenborg för ett djävla liv för att försöka övertyga Hamrén att stanna. Dels via att han ska få dåligt samvete, dels via fansen som nu uppvaktar honom. I sämsta fall så har Rosenborg skrämt upp Lagrell en aning så att han pröjsar lite extra för att slippa en domstolsprocess.
Däremot har jag svårt att se Lagrell o Co pröjsa fyra, fem miljoner kronor för att få loss Hamrén. Fast det lär förbundets chefsjurist Krister Malmsten snart ha satt ett pris på efter att ha kollat av liknande fall i Norge.
Givetvis är det ett högt spel från Lagrell för om det blir nobben från Hamrén så sitter förbundsbasen illa till. Utgår därför att han verkligen vet att han kan lite på Erik Hamréns intresse, så att vi slipper se honom göra en Svennis-blåsning av förbundet.
Men det är först om Erik Hamrén-spåret haverar som det går att riktigt kritisera Lagrell. Innan dess är det bara att haka på cirkusen han satt i gång och se var det leder. Vad jag tror? Om två, tre dagar har det klarnat – och då är Erik Hamrén på väg till Sverige.