När jag såg att Henrik Larsson var en av P1:s sommarvärdar visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Även om jag vet att han har betydligt fler sidor än den han inte sällan visat upp utåt var jag osäker om han verkligen skulle kunna bjuda på något som lockade till lyssning. Särskilt eftersom hans karriär varit vältäckt.
Jag såg redan under lördagen på twitter att många lyfte fram hans starka program, och då framför allt för att han talade om hans brors tragiska bortgång. För egen del glömmer jag aldrig när Lars Lagerbäck inledde presskonferensen efter Sveriges förlust mot Danmark i juni 2009 för att berätta om vad som hänt.
När jag på lördagen flög hem från VM i Tyskland lyssnade jag igenom Larssons sommarprat och blev tagen. Omskakad. Rörd. Naturligtvis mycket efter hans nakna och ärliga berättelse om broderns nedgång i droger och sedermera tragiska bortgång. Dessutom med den enorm ilska från Larsson som var riktad mot medierna som bevakade tragedin (“ni pissade i våra sår”).
Henrik Larsson gav sin klara syn på medierna och varför han inte alltid spelat med, för han hade lärt sig den hårda vägen att man bara var intressant ibland och då ville anfallaren stå på egna ben och inte vara beroende av någon annan. För även om han kunde spelets regler såg han ingen anledning att alltid spela med.
Programmet innehöll så mycket mer och förklaringen om vad som tagit honom till toppen i fotbolls-världen var densamma som gällde under uppväxten i Helsingborgs aningen tuffare områden och som även är en devis i krig: eld och rörelse. Det hade han tagit med sig och Larsson berättade om den hårdhet han skaffade under ungdomen (slog hårt mot de elaka) och där han verkligen var långt i från största talangen och hur han tagit med den hårda attityden hela livet.
Något som sken igenom det när han gav sin syn på spel och spelarna i HIF efter hemflytten 2006 och att han var beroende av omgivningen och även på hur Larsson såg på de andra svenska anfallarna i EM 2008, och att de saknade något, kanske var det attityden, för efter Zlatan var Larsson nummer två och det oavsett hur gammal han var.
Den före detta anfallaren gick till angrepp mot åldersrasismen i Sverige men var också ärlig med att han skämdes både i comebacken 2004 och 2008. För han ville vara en tydlig person, inte någon som velade. Larsson var för övrigt förbannad över läckorna med startelvorna och hade sina misstankar.
Henrik Larsson bjöd verkligen till under sina 90 minuter och det fanns även en hel del fotbollsminnen, från USA-VM 94 och fram till tiden i Manchester United. Han hamrade verkligen in att man kan ha sämre dagar tekniskt men att man alltid kan göra sitt jobb och springa järnet tills man blir utbytt.
Missa inte Henrik Larssons sommarprogram (Du hittar det HÄR) för det var värt att lyssna på och jag är imponerad över hur han tacklade så svåra ämnen på ett så öppet sätt.
***
Gefles trollkarl Pelle Olsson inte bara håller på Leeds, nu vill jag se honom som manager i Leeds. Kan Olsson få liv i Micke Dahlberg då kan han få liv i allt.
***
Inte är det underligt att Frankrike floppade under denna man/dåre, eller?
[youtubeplay id=”I7s9QcckxC0″ size=”large”]
“Merde” är fan på franska.
***
John Guidettis farsa Marc får väl ta fram plånboken och köpa loss sonen från Twente. Om de nu skrivit på något slags kontrakt så handlar det väl om att ta sig ur det snabbast möjligt så han kan koncentrera sig på fotbollen snarare än på krångliga tvister som farsan satt honom i. För Twente är säkert bara ute efter stålar i det här läget, de vill inte ha en svensk som inte vill dit.
***
“Denne Olof Lundh.”
***
Halmstads BK är i en brytningstid. Antingen står man fast vid Pep Clotet Ruiz och åker med neråt vilket det ser ut att bli eller så måste man byta tränare nu. Klubbens stora problem är naturligtvis stålarna, inte nog med att man även har Lasse Jacobsson på lönelistan (han ska ha varit nere och lett försvarsträning) utan kassan är tom.
Frågan om det finns några rika HBK-gubbar (ja, det är alltid män) som är villiga att skicka in ett gäng miljoner för att bara stabilisera driften och därmed rädda klubben och dess elitlicens? Risken är annars är att man får se ett nytt Örgryte, där dock den ideella föreningen klarade sig när bolaget gick i konkurs, vilket inte är fallet med Halmstad.
***
Får kritik för att jag kritiserade Jessica Landström i tv. Förstår inte det. Ingen kan väl vara nöjd med det hon visat, inte ens hon själv. Ihop med Lotta Schelin så blir det för få mål och då måste man kunna säga det.
***
Bakfyllan II står på programmet i kväll. Barnen tvingar mig.
***
Vad händer i Arsenal? Clichy, Fabregas och Nasri. Fast Bendtner är kvar.
***
Jag fattar att folk köade i Malmö i lördags. Det blir häftigt att se Zlatan Ibrahimovic och Milan komma till Swedbank Stadion. Jag inser att många tycker det är för dyrt, men den italienska storklubben är inte gratis och det är kanske enda gången Zlatan kommer hem med en storklubb till Malmö.
***
Coolt att det är Sven “Dala” Dahlkvist – kanske en av svensk fotbolls mest utskällda – dotter Lisa Dahlkvist som briljerar för landslaget i VM i Tyskland.
***
Mikael Antonsson till Bologna. Kul med så många svenskar i serie A och jag tror han har lättare att överleva i Italien än i en backlinje i Bundesliga. Tempot är annat och fokus ligger på försvar på ett helt annat sätt i Italien än det gör i Tyskland.
***
Malmö FF vann de fyra första matcherna i allsvenskan. Därefter har man tagit nio poäng på tio matcher. Wow, vilket otroligt formfall och mot Kalmar kunde man lika gärna tappat poäng. Inte heller känns det som om Rikard Norlings nya och hemliga tag för laget hjälpt direkt. Fast MFF kan väl bara slå ett tokkrisande Norrköping, eller?