Löser Hamréns systemskifte läckorna?
Lundhs blogg
Sverige har sex raka förlustmatcher med det riktiga landslaget, jag räknar bort matcherna i Abu Dhabi i januari, och det är inget att hymla om att Erik Hamréns landslag har haft problem med försvarsspelet ända sedan systemskiftet i mars 2012. Då drog Sverige ner Zlatan som “tia” snarare som “nia” och fick fart på lagkaptenens målproduktionen.
Mellan 2001 och 2011 så gjorde Zlatan 28 mål i landslaget och därefter har han på 2012, 2013 och 2014 gjort ytterligare 20 mål. Den offensiva kraften som landslaget vann via skiftet av position straffade sig bakåt. I EM 2012 så släppte Sverige in två mål mot Ukraina och tre mål mot England och var ute ur EM efter två matcher.
I VM-playoffet mot Portugal så gav Zlatan Sverige hopp med två mål på Friends Arena men Cristiano Ronaldo var värre och landslagets försvar hängde inte med. Mittbackarna har fått mycket kritik och även om de delvis brustit så handlar det om att landslaget tagit större risker och blottat sig mer vilket inte sällan straffat sig mot vassare motstånd.
I juni gick Hamrén över till 4-3-1-2 vilket lätt blir 4-3-3 eller 4-5-1. Det är vad som gäller nu och det handlar naturligtvis om att försvarslinjerna ska få skydd av tre centrala mittfältare. Därmed ska backarna inte lämnas lika hotade. Det låter givetvis bra för defensiven, och som Erik Edmans klassiska metafor om ett kort sängtäcke, så betyder det att man drar ner på något annat.
Här handlar det om att den svenska offensiven blir försvagad och att det blir ett oerhört tryck på Zlatan centralt när det handlar om att hålla i bollen och fördela bollen och sedan att kantspelarna måste hota i djupled vilket även någon av de centrala mittfältarna måste göra. I EM-kvalgenrepet mot Estland på Friends Arena gäller 4-3-3 men viktigast är defensiven borta mot Österrike.
För det handlar som vanligt i kvalspel om att fixa en poäng borta och vinna hemma. Svårigheten är bara om det finns spelare nog som klarar av kantspelet där de både kan försvara och slå om till anfall. Inte det lättaste och man måste ha en offensiv om man ska kunna vinna matcher, även om jag förstår Hamréns systemskifte.
Vägen till Frankrike 2016 är enklare än tidigare kvalspel men det krävs inte så djuplodande granskning av det svenska spelarmaterialet för att inse att Ryssland, Österrike och Montenegro blir en tuff uppgift, även om grupptrean minst når ett playoff. Viktigast mot Estland är att gå igenom rörelserna och sedan kan man undra varför man genrepar mot ett så svagt landslag.
Spännande att Nabil Bahoui och Emil Forsberg får kliva in från start och Branimir Hrgota har ingen naturlig plats när Zlatan startar. Bakåt har varken Antonsson eller Nilsson övertygat och Jonas Olsson är mitt förstaval och jag hade dragit ner Sebastian Larsson som högerback, men det blir annat i Wien på måndag kväll.
***
Kentaro i konkurs. Någon som är förvånad? Inte jag, och nu förlorar de svenska elitklubbarna 30-90 miljoner över två år.
***
Publicerad 2014-09-04 16:53