Janne Andersson stängde sitt första halvår med att se ett B-betonat Sverige slå ett B-betonat Ungern med klara 2-0. Det borde blivit större siffror, men också förståeligt att spelarna inte “drar tussarna”.
Man kan inte göra mer än att vinna och att matchen blev sönderryckt av byten och hyllningar av Gabor Kiraly är något man får acceptera. Trots allt ett plus att Sverige vinner en sådan här match.
Frankrike-förlusten är naturligtvis ett stickande sår om man ser till hur nära det var att det blev svensk poäng. Men samlingen visade att landslaget är på rätt väg när man ska snickra ihop något med spelare som är på väg upp.
Förbundskapten Andersson verkar ha byggt rätt och det ser lovande ut. Många unga spelare vill vara med i A-landslaget framöver (Isak, Asoro o Co) och alla som är med nu verkar trivas.
Stämningen är smittsam och även om jag vet att man inte haft många motgångar så är det uppenbart att det är en annan atmosfär och stämning kring dagens landslag. Det är något som är värt att bygga på.
Det som framför allt sticker ut från matchen i Budapest var Sam Larsson. Villig att utmana, bra kombinationer, internationell speed och sedan målskytt även om det var tursamt att frisparken hittade in.
En debut som lovade mycket mer och antingen är det ett vasst alternativ till Emil Forsberg eller så kan man tänka sig en match där Larsson och Forsberg tar hand om varsin kant. Oavsett hur så är det bra med ökad konkurrens.
Jimmy Durmaz spelade inte den här matchen men han har höjt sig i landslaget och det är delvis för att han fick inleda VM-kvalet på bänken. Han höjde sig och gjorde det riktigt bra i de följande matcherna.
Janne Andersson får mer och mer att jobba med och det är härligt att höra hur Pontus Jansson erkänner att det var en lite knackig start men att han spelade upp sig och därmed satte trycka på andra.
Jakob Johansson glimtade till och vinner mycket boll vilket är nyttigt. Annars är det centralt på mittfältet som Andersson kan oroa sig över att alternativen är för svaga och inte tillräckligt många och Albin Ekdals skador stör.
Mot Ungern fick Isaac Kiese Thelin slita på topp och det är så uppenbart att han har problem vilket inte är konstigt med tanke på lite speltid. Oerhört skönt att han fick göra mål. Kanske är det en injektion?
Sverige har för svag effektivitet framåt och det straffade sig mot fransmännen. Den delen av spelet måste landslaget höja om man ska nå VM i Ryssland och hittills har man inte riktigt hittat rätt besättning framåt.
Victor Nilsson Lindelöf fick ta över kaptensbindeln i andra halvlek. Har Sverige haft en yngre kapten? Han är stark på planen och det är rätt otroligt att han halkade in i U21-EM-truppen efter ett återbud och sedan bara exploderat.
Oscar Wendt var starkare framåt än bakåt och han är bakom Martin Olsson och Ludwig Augustinsson men tänkbar som mittfältare. En skadebenägen Mikael Lustig har fått ett alternativ i Emil Krafth.
En annan sak som sticker ut från segern mot Ungern är hur spelarna peppar varandra och det är i princip rent från negativa gester. Det finns en laganda i landslaget som inte funnits på ett bra tag.
Vilket är viktigt när man försöker få summan av ett gäng beståndsdelar att bli större än varje del. Måste hylla att man på så kort tid fått till något som inte känts av utåt på väldigt, väldigt länge.
Om det är nya? Räcker att höra ledare och spelare som varit med ett tag tala om hur det skrattas, att ingen är rädd för att störa andra och att man fått till något som inte funnits på en bra stund. Ett kollektiv som är accepterande.
Däremot är man ovillig att säga det utåt för det lätt tolkas som kritik av hur det varit tidigare. Man vill inte fastna i någon sådan diskussion, men när man följer landslaget nära så känner man av det.
***
Kylan på arenan i Budapest var långt från “Global warming”.
***
Hoppas att Oscar Hiljemark hittar en ny klubb där han får regelbunden speltid. Det finns mer än vad han får ut i landslaget.
***
Underbart att se Lars Lagerbäck springa på Gabor Kiraly i spelartunneln och sedan höra honom snacka med och hylla den ungerska målvakten.
***
Förstår verkligen besvikelsen hos Patrik Carlgren. En aning underligt att AIK-målvakten inte fick stå en halvlek, nu blev han ensam om att vara med på hela samlingen utan att få någon speltid.
Om man tror mer på Kristoffer Nordfeldt så borde han varit med som tredjemålvakt från start. Visst, det är elitidrott och det är en del av livet att ta sig igenom motgångar men det var opsykologiskt.
***
Gillar att Ungern tackade av Kiraly och några andra hjältar. Vi får försöka lära oss i Sverige. Givetvis att plus att Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson kommer till Fotbollsgalan så de får ta emot hyllningar.