I veckan har det stormat rejält kring Fifas förslag att utöka fotbollskalendern med fler VM-turneringar för både herrar och damer. Man vill rappa upp tempot och köra vartannat år och Gianni Infantino körde med en våldsam offensiv för att få till beslut redan i år.
Ett skäl är en brutal maktkamp med Infantinos tidigare arbetsgivare Uefa som med hjälp av både Champions League och ett EM som vuxit i popularitet har skaffat sig mer intäkter än Fifa. Uefa har helt enkelt både mer pengar och mer makt och det vill Fifa och Infantino ändra på.
Motståndet har varit kompakt från länder i Europa och Sydamerika, men även en del länder i Asien. Ett utökat VM hade tagit plats i spelkalendern på bekostnad av EM, Copa America och Asiatiska mästerskapen. Något som varken är förankrat eller uppskattat. Ingen har heller fått tid att vända och vrida på förslagen.
Även en del sponsorer likt Adidas har uttryckt missnöje precis om Internationella Olympiska Kommittén och bägge har klätt det i fina ord. Nu får man inse att IOK givetvis inte vill ha mer konkurrens om sponsorer och TV-pengar och Adidas har avtal med både Uefa och en rad andra förbund och idrotter. Det är helt enkelt komplicerat när Fifa vill glufsa i sig än mer.
Ovanpå det vill Fifa rita om hur man spelar landskamper. Antingen vill man samla allt landslagsspel i oktober eller sprida det på oktober och mars till skillnad från i dag. Juni månad skulle vara mästerskapsmånad och juli skulle vara ledigt.
Fifa har historiskt sett haft hand om spelkalendern som lagts fyra år framåt och nu löper damernas ut 2023 och herrarnas 2024. Det är därför diskussionerna kommit i gång, men sedan Saudiarabien i våras lade ett överraskande förslag om VM vartannat år har det gått snabbt för att försöka kuppa igenom förslaget.
Fifa-offensiven har varit brutal. Man har anlitat gamla spelare som uttalat sig positivt och påpekat att om man är skadad kanske det inte blir mer än ett VM under en karriär om ens det. Lägg till att Gianni Infantino rest runt till en rad länder för att få deras stöd.
Många mindre länder som aldrig varit nära ett VM inser att fler mästerskap som Fifa arrangerar ger mer pengar till Fifa. I förlängningen ger det mer pengar även till nationsförbunden. När Fifa röstar har de 211 medlemsländerna varsin röst. Tyskland och Brasilien väger lika tungt som Fiji och Bhutan.
Infantinos löften om fler VM är i princip ett sätt att köpa sig röster och därmed makt. Schweizaren och hans hejdukar påstår att det är bra för fotbollen men det är väldigt få som fått frågan av aktiva spelare och tränare. Än mindre har supportrar fått det, även om Fifa skruvade till en undersökning så det framstod som man hade stöd.
Uppskattar Danmarks förbundskapten Kasper Hjulmand för hans tydlighet. Tidigare i år efterlyste han en nationell idrottsstrategi för att Danmarks motsvarighet till RF ska ta ställning till hur dansk idrotts ska göra med VM i Qatar och OS i Peking.
I veckan var Hjulmand ännu en gång tydlig efter ett onlinemöte med Fifas utvecklingsansvarige Arsène Wenger om VM vartannat år. Även Janne Andersson var inbjuden men deltog inte. Hjulmand påpekade efter mötet att det kändes som ett skenmöte och var kritisk till om Fifa nu skulle säga att man konsulterat förbundskaptener.
Klart att det inte skulle vara bra för fotbollen i Europa om man utökade med fler VM. EM är viktigt för både herrar, damer och ungdomar. Det ger både turneringar, matcher och intäkter och det är givet att alla konfederationer borde ha eller kunna få till liknande mästerskap där fler länder kan vara med.
Gillade exempelvis Uefas drag att använda sig av Nations League som såg till att även de sämsta seedade lagen fick en möjlighet. Till slut kunde Nordmakedonien ta sig till EM i somras. Det handlar om att försöka hitta andra vägar för att se till att fler kan delta.
Sedan är det egentligen inte stor skillnad på Fifa och Uefa. De ser till sitt och försöker maximera det. Egentligen borde de prata om att minska belastningen på spelarna men Fifa har tryckt in ett utökat klubblags-VM och Uefa har röstat igenom ett utökat Champions League. Ja, ni fattar, det handlar om att jaga intäkter.
Dock är det något kring VM vartannat år som skaver hos mig. Det är den historiska utvecklingen av fotbollen som bär koloniala förtecken. Där Europa skaffat sig ett starkt grepp som man knappast vill släppa. Något som lett till att Afrika och Asien bara haft ett fåtal platser i VM trots att det är många nationer.
”De är för dåliga.” ”De åker ut tidigt.” Det blir för stora skillnader.” ”Europa dominerar varje VM och så är Brasilien eller Argentina med”. Ja, det är lätt att höra förklaringarna och försvaret för det finns en sanning i det. Lag från Europa går ofta långt och vinner ganska ofta. De fyra senaste VM har segrare från Europa och av de tio senaste är det lag från Europa som vunnit sju.
Problemet är bara att en del av länderna i Afrika, Asien och andra delar av världen fått för få möjligheter att vara med, utvecklas och ta hem intäkter. Det finns naturligtvis fler förklaringar till att länder utanför Sydamerika och Europa har svårt att hävda sig, men om man inte får möjligheterna att delta är det ännu tuffare.
Ett land från Afrika (Egypten) var med i VM i Italien 1934 men det dröjde till 1970 innan kontinenten fick en fast plats. Till VM 1982 fick två länder från Afrika vara med och till 1994 höjdes det till tre platser. Fyra år senare i Frankrike gick det upp till fem platser som gällt sedan dess. Även om CAF inte alltid varit 56 medlemsländer som i dag har det varit snålt.
För fyra år sedan tog man beslut om att utöka VM till 48 länder 2026. Det går naturligtvis att ha invändningar mot det (sportsligt, organisatoriskt och så vidare) men ur ett rättviseperspektiv är det korrekt. Afrika får då nio platser, Asien 8 och Europa 16 istället för 13.
Skrev om den kritiserade utökningen 2017 då jag av ovan skäl backade förslaget. Det är därför jag inte helt kan avfärda förslaget om VM vartannat år. Åtminstone inte så distinkt som jag hade velat. För det rymmer betydligt mer än vad Infantino vill uppnå. Ett hänsynstagande till koloniala strukturer som sattes i en annan tid och som inte är korrigerade.