AIK:s agerande mot "Maestro" börjar bli löjligt

Alexander Milosevic har opererat handen och Martin Lorentzson var avstängd – då tog Andreas Alm ut Daniel Majstorovic i truppen som åkte ner till Halmstad för att försöka ta viktiga poäng i guldstriden. Bråket som uppstod i början av juli såg ut att vara glömt, “Maestro” och Alm hade förmodligen talat ut och gått vidare, för AIK:s bästa. Trodde vi.

När laget kom till Halmstad placerades Majstorovic på läktaren, i stället fick mittfältaren Anton Saletros, född 1996, sitta på bänken och jag tror inte att han var aktuell för ett inhopp. Alm valde att bara ha Robert Åhman Persson, normalt mittfältare, på bänken som enda alternativ till försvaret.

Daniel Majstorovic fick många chanser av Andreas Alm så det är klart att tränaren blev otroligt besviken när mittbacken vägrade att dyka upp på samlingen mot Mjällby och att han sedan gick ut och svingade i media.

Från början tyckte jag att AIK:s agerande mot Majstorovic var helt rätt, men nu börjar det bli löjligt. “Maestro” blev uttagen i truppen mot Halmstad och då förutsätter jag att parterna har gått vidare och lämnat allt som har varit bakom sig – att mittbacken har avtjänat sitt straff. Fotbollsmässigt borde 36-åringen ha platsat i matchtruppen, speciellt med tanke på att det inte var någon försvarare på bänken. Dessutom är Niklas Backman en bit ifrån toppform och “Maestros” fysisk hade passat bra mot HBK:s anfallare.

En bra ledare kan hantera starka karaktärer. Alm hade kunnat döda alla spekulationer geonom att ha placerat “Maestro” på bänken. Nu blir det fler rubriker om bråket och kanske oro i truppen vilket inte är bra för AIK. Efter att Majstorovic hamnat på Örjans Valls läktare undrar jag om han någonsin kommer att spela för AIK igen.

Efter 3-2 mot Åtvidaberg har AIK guldchans. Andreas Alm har fått ordning på försvaret och offensivt har flera spelare klivit fram, framför allt Martin Mutumba, Nabil Bahoui, Henok Goitom och Kennedy Igboananike.

Jag har tidigare kritiserat Martin Mutumba för att göra för få poäng (förra säsongen blev det bara två mål och två assist). Det har jag fått äta upp. Mittfältaren är en av AIK:s viktigaste spelare och nu är han uppe i en fullträff och åtta assist vilket betyder att han lär slå sitt poängrekord från 2011 då det blev tre mål och åtta framspelningar.

Förutom att Mutumba gör fler poäng nu så har han blivit jämnare i sitt spel, han har en högre lägstanivå än tidigare.

I vintras trodde jag att Nabil Bahoui skulle göra flest mål i AIK. Nu är han uppe i fem fullträffar – fyra efter Igboananike. Dessutom har det blivit fem assist. Bra för att vara första säsongen i allsvenskan.

En annan som gör det väldigt bra är Celso Borges. Den centrala mittfältaren är en av lagets viktigaste spelare och jag skrev precis en artikel som lär göra AIK-fansen glada.

Kul att se så många från Stockholmsområdet i AIK:s startelva. Mot Åtvidaberg var det åtta stycken.

***

… Om AIK har många spelare från Stockholmsområdet så har Brommapojkarna fler. Mot IFK Norrköping hade BP tio spelare från 08-området. Imponerande!

BP är ett lag som jag vill ha kvar i allsvenskan. Men det kommer att bli tufft. Just nu ligger laget näst sist och det krävs att fler spelare än Andreas “Ante” Eriksson och Mauricio Albornoz kliver fram och levererar.

På tal om BP: I AIK brukar Nabil Bahoui ha tipselitbindeln runt armen, i Djurgården har Simon Tibbling den och i Hammarby är det Robin Tranberg. Gemensam nämnare? Alla är fostrade i Brommapojkarna. Dessutom är det kul att Albin Ekdal och Kristoffer Nordfeldt är landslagsspelare. Båda började tillsammans i BP:s knattelag.

***

Djurgården är också med i bottenstriden – trots att det såg ut att bli ett lyft när Per-Mathias Högmo tog över laget. Den nya tränarens facit i Dif: fyra segrar, fyra oavgjorda och tre förluster. Tre förluster på elva matcher är godkänt och jag tror att Djurgården fixar ett nytt kontrakt, men då gäller det att vinna “rätt matcher”. Det hade varit bättre att besegra BP eller Häcken än att ta tre poäng mot Helsingborg.

Dif har breddat truppen i sommar vilket ökar konkurrensen och gör att spelare ofta höjer sig. En av de nya spelarna är Alexandar Prijovic. Det var lite kul när jag fick syn på honom för första gången. Det var den 2 juli och Djurgården skulle spela sin sista match på Stadion. Jag hade varit i Grekland och landade på Arlanda där jag fick syn på Dif:s Players Manager Daniel Granqvist som gick ut från terminalen tillsammans med tre personer. Jag förstod att en ur sällskapet var fotbollsspelare som förmodligen var på gång till Djurgården.

Eftersom jag inte hann ta en djupledslöpning till Granqvist så ringde jag till redaktionen som i sin tur ringde upp Dif:s Players Manager. Då blånekade han. “Jag har inte varit på Arlanda”. Men efter lite gräv och bildgoogle så förstod vi att spelaren jag sett på Arlanda var Alexandar Prijovic.

***

Hammarby spelade 1-1 mot Örebro vilket betyder att det förmodligen inte blir allsvenskan nästa år heller. Jag förstår att fansen är trötta på hur klubben sköts. Truppen är för bra för att ligga sjua i superettan och för att styrelsen ska sparka tränare till höger och vänster.

***

… det drar även ihop sig i Division 6 C. Viktig seger för mitt lag Gamla Karlbergare i söndags. På fredag är det seriefinal mot Norrtulls SK på Stadshagen. Tre poäng och vi har chans att gå upp.

Innan avspark kändes det märkligt att Djurgården skulle spela hemmamatch vid Globenområdet, söder om Södermalm. Den känslan blev inte långvarig. Arnor Smarason hade placerat in 1-0 till Helsingborg efter bolltapp av Yussif Chibsah – där och då hände det något i Tele2 Arena. Dif-fansen vaknade till liv och skapade en fantastisk stämning som bar fram sina spelare till en 2-1-seger mot Helsingborg. Trycket precis innan Amadou Jawos avgörande mål i den andra halvleken var imponerande och efter slutsignalen stod Erton Fejzullahu och pratade om att han höjde sig 10 procent tack vare fansen.

“Det kändes som att det var 30 000 och fullsatt så som det lät,” sa Erton som var en av planens bästa spelare. Han skapade stora problem för Helsingborg och hittade ofta en fin yta mellan deras försvar och mittfält. Dessutom låg han bakom båda målen.

Vid kvitteringen fick han bollen mitt på planen efter att Martin Broberg försvarat bra, avancerade innan han snyggt släppte ut till vänster där Godsway Donyoh kom farande. Lånet från Manchester City tackade för framspelningen och tryckte in 1-1.

Vid 2-1 fick Erton bollen strax utanför HIF:s straffområde, hittade en öppnande passning till vänster där Vytautas Andriuškevičius dök upp och drog iväg ett skott som Pär Hansson lämnade retur på. Bollen gick ut till Amadou Jawo som klippte in det avgörande målet.

Djurgården kom till spel utan Daniel Amartey och Andreas Johansson – i stället fick Yussif Chibsah och Simon Tibbling chansen på det centrala mittfältet. Chibsah slarvade vid 0-1-målet och lär inte få starta mot Brommapojkarna. Bollskicklige Tibbling gjorde en bra match och det ska bli intressant att se om han får fortsätta på sin rätta position.

I maj tog jag fram statistik som visade att Djurgården tar dubbelt så många poäng med Tibbling på det centrala mittfältet – ändå har han använts på en kant.

Djurgården är fortfarande med i bottenstriden – men efter 2-1 mot HIF klev laget upp på elfte plats och har nu fyra poäng ner till kvalplatsen, och med en pånyttfödd Erton Fejzullahu samt ett nytt hem i Tele2 Arena kan det nog bli en kul höst för Dif.

Thomas Dennerby fick en perfekt start i sin första match när Örgryte besegrades med 3-0 i den förra omgången. På söndagen var det dags för tränarens första match på Tele2 Arena som coach för Hammarby. En match som han nog snabbt vill glömma. Han fick se sitt lag spela långsamt och bara skapa en riktig målchans. Chanserna som skapades stod Ljungskile för. Som i den 27:e minuten när Jonas Lindberg missade ett friläge. Eller i den 53:e minuten när lurige Lindberg klackade fram till Paul Tracy som träffade Johannes Hopfs ribba. Och i den 75:e minuten när James Sinclair helt ostört fick avancera på Bajens planhalva och ställa in siktet innan han prickade in matchens enda mål.

Hammarby skapade en farlig chans. I den 56:e minuten spelade Kennedy Bakircioglü fram Nik Ledgerwood på högerkanten som i sin tur slog in bollen mot första stolpen. Där dök Luke Rodgers upp, men avslutet gick utanför.

Efter matchen buades hemmaspelarna ut: “Vi vill se Hammarby”, skanderades från läktaren.

Det är givetvis för dåligt att skapa så lite på hemmaplan mot Ljungskile, framför allt måste spelarna klara av att ta snabbare beslut. Samtidigt måste man säga att Ljungskile gjorde det bra. Man försvarade sig lågt och låg rätt i sina positioner. Hade ett stort tålamod och vårdade bollen när man hade den. Det var tredje säsongen i rad som Ljungskiles besegrade Hammarby på bortaplan.

Inte blev det bättre för Bajen att Falkenberg besegrade Örgryte och att Assyriska tog tre poäng mot Östersund. Nu ligger Hammarby sjua i superettan och har tio poäng upp till kvalplatsen.

Efter matchen hyllades “Tjerna” av supportrar, lagkamrater, motståndare, klubben och dessutom fick han en landslagströja av Erik Hamrén (ni vet den där ramsan: “Tjerna till landslaget”).

Det kan tyckas vara givet att en trotjänare ska hyllas på det här sättet, men många klubbar är alldeles för dåliga på det. Det är bara att gå tillbaka några månader i tiden till när Daniel Sjölund lämnade Djurgården efter 10 säsonger, 205 allsvenska matcher och två SM-guld. Vad fick han för en hyllning?

AIK gjorde allt rätt och många klubbar borde se och lära.

Till sist: AIK kan mycket väl ha spelat bort Elfsborg från guldet. Om Helsingborg besegrar Djurgården har laget från Borås tolv poäng upp till förstaplatsen.