***
Efter ett sent tidsskifte i landslagets planering under lördagen så faller den mixade zonen i från och även snack med Bulgarien-spionen Jonas Thern för min del. Får rikta in mig på söndagens mediaaktiviteter då jag ska spela in en podd i Stockholms södra delar då.
***
Dagen efter Sveriges seger borta mot Luxemburg och det är alltid intressant att jämföra en del betyg i tidningar. Expressen underkände Jimmy Durmaz och Aftonbladet underkände John Guidetti. Vi gav dem varsin 2:a men med motiveringar som gav bilden att de knappast var lyckade. Man ser på det annorlunda, och vi underkände ingen.
Egentligen inga större skillnader, kan själv känna att Sverige inte fick till det hundra men att man trots allt vann matchen och ingen riktigt föll ur ramen. Luxemburg var ett rätt bra blåbärslag med en vass målvakt. Andra kan argumentera att offensiva spelare ska se till att det blir chanser och mål och när det inte görs borde det vara betyget underkänt.
Förstår det också, och hade inte kedjat mig vid Riksdagenshuset om någon velat ge Guidetti en etta eller Durmaz samma betyg. För mig färgas dock betyget av resultatet, motståndets kvalitet och om det hade blivit en tappad poäng i Luxemburg hade kanske gjort att fler hamnat på etta än som nu när vi gav alla godkänt men ingen högre än betyget 3.
Inte sällan är fansen betydligt hårdare än medier, vilket man hör efter matcherna eller får ta del av via Twitter, Instagram eller mejl. Då håller man inte igen, som inför och under EM i Frankrike då fansen gick fram betydligt tuffare i sin syn på Erik Hamrén och hans landslag jämfört med vad medierna gjorde. Promenaden i Paris efter 1-1 mot Irland i EM-premiären var talande.
I Sverige har vi av tradition en fembetygsskala, men internationellt jobbar med ofta med bredare skalor vilket ger mer nyanser. Om man nu ens tycker betyg är viktiga? Jag kan gilla dem, framför allt om det är med motiveringar som ger lite mer än bara en kall siffra över vad någon anser att en spelare uträttat. Det är inget facit, men en indikation.
Sedan är det givet att man ser olika på fotboll och vi som följer en match på läktaren vet inte exakt vilka direktiv en specifik spelare fått. Kan vara taktiska delar. Samtidigt är det talande att man från spelare och dess representanter gärna lyfter fram bra betyg från utlandet om de är positiva – vilket även vi i media gör – och tycker att svaga betyg inte är något som betyder något.
Lite som att vi i tv-branschen gärna läser positiva tv-recensioner och det då kan dunkas lite rygg, men en sågning avfärdas med att vad vet tv-recensenten om hur vi jobbar och hen har ingen koll. Det finns givetvis inget facit oavsett om det är en fotbollsmatch eller en insats någon annanstans; på scen, i tv eller i form av en bok, det hela är är subjektivt.
Men kanske vi kunde utveckla betygen genom att utöka skalan och därmed få till fler nyanser? Gå från 1-5 till 1-9 eller till 1-10 och då hade man kunna göra skillnad på Robin Olsens tvåa (han var inte så prövad och gjorde bara sitt jobb) och de tvåor som John Guidetti och Jimmy Durmaz fick när de hade en afton som inte tillhörde de bästa.
Kollega Andreas Sundberg utvecklar i sin blogg kring John Guidetti som uppgav att matchen mot Luxemburg var hans bästa landskamp. Varför han säger så? Antagligen för att försöka få ut sin story och kanske ta udden av eventuell kritik. Eller så ansåg han att det var den bästa landskampen, men det hade förvånat.
Klart är att han vann några dueller och sög in bollen som bland annat gav Emil Forsberg ett kungligt läge att göra 1-0, men annars var det en tämligen blek insats. Självklart sliter och krigar han men det gav för liten effekt. I en sådan match hade en spelare som Emir Kujovic eller Isaac Kiese Thelin gjort större nytta.
Tveksamt om Janne Andersson startar John Guidetti på måndag. Jimmy Durmaz? Möjligen, men även han är under tryck och kanske det blir en annan lösning med Oscar Wendt på en kant? Eller en Christoffer Nyman? Det var en tungsprungen plan i Luxemburg och det är tajt om tid, så räkna med några skiften.
***
En aning irriterat i VIP-loungen för privatflyg i Luxemburg när säkerhetskontrollen var ovanligt nitiskt. Stort jubel bland en del spelare när Lasse Richt fick ta av sig skor och man kollade honom rejält.
***
Har aldrig varit svag för 3-5-2 men spelet AIK har visat upp på sistone har ändå gett det en fin dimension. Kanske är det något för Sverige? Inte sällan får det centrala mittfältet problem för att man är en man mindre när de flesta andra landslag kör med tre centrala mittfältare.
Hur ser det ut då? Om man petar in Pontus Jansson som mittback bredvid givna duon Nilsson Lindelöf och Granqvist så är det en bra trio. Lustig och Olsson/Wendt kan vara wingers. Samtidigt flyttar man in Forsberg som tia och har Ekdal och någon ytterligare mittfältare med ett defensivt ansvar (Hiljemark var svag) och Berg plus annan anfallare på topp?
***
Landslagets förre players manager Marcus Allbäck fick inte förlängt kontrakt med SvFF och lämnade sitt arbete på förbundet efter EM i somras. Han var handplockad av förbundskapten Erik Hamrén och jobbade med landslaget från 2009 när det var skifte på posten fram till i juni då han klev av.
I lördagens Expressen berättar Allbäck för Daniel Kristoffersson om att han byter spår och blir spelaragent. Dessutom ska han framöver jobba med Martin Dahlin. Den tidigare spelaren, som då hade Roger Ljung som agent under många år, har naturligtvis erfarenheter efter en rad transfers. Han spelade bland annat för Lyngby, Bari, Heerenveen, Aston Villa och FC Köpenhamn.
Att han ovanpå det har arbetat sju år som länk mellan landslagsspelarna och Erik Hamrén gör att han är väl insatt i hur det fungerar i dag och vilka frågeställningar man ställs inför som spelare. Lägg på de täta kontakterna han haft med spelarna. Dessutom har han en telefonbok som naturligtvis är guld värd med nummer till spelare och klubbar.
Viktigt att poängtera att Allbäck inte gör det minsta fel som skiftar inriktning och yrke, men det är givet att det kommer att väcka reaktioner i branschen. Det är som när en minister blir lobbyist över en natt och kan utnyttja sitt nätverk. Här går alltså mannen som var landslagsspelarnas närmaste kontakt fram till i juni och nu så ska han plötsligt representera några av dem. Och fråga om de är sugna att jobba med honom.
Marcus Allbäck har givetvis en bra insyn i hur landslagsspelarna tänker, vad som stör dem och kanske till och med hur de resonerar kring agenter och vem de jobbar med. Han har säkert arbetat upp ett gott förtroende hos en hel del av dem och det finns en möjlighet att ta vara på det nu. Så man kan lugnt säga att han är väl rustad för att bli spelaragent eftersom han jobbat både med etablerade spelare och de talanger som följer med på vinterturnén.
Kampen om spelarna har hårdnat år efter år och konkurrensen är i dag stentuff när man slopat licensen och alla kan jobba som agent. Om vi tar Fifa-licensens införande och Bosman-domen i mitten på 90-talet som en startpunkt så hade ofta dåtidens agenter en spelare hela karriären, även om undantag givetvis finns. Anders Wallstén hade sitt gäng precis som Roger Ljung och Vincenzo Morabito och spelare och agent följdes oftast åt under en lång rad av år.
I dag byter spelare ut agenter betydligt tätare i en jakt på valfrihet och i att vara fri och för att få ut max. En del spelare anser att det är agentens fel när det inte blir rätt flytt till rätt liga och klubb och ibland är det kanske så men ibland handlar det om att prestationen kanske inte varit på. Oavsett skäl, den här världen är som i resten av samhället, helt enkelt. Att man vill vara rörlig och öppen för att maximera alla möjligheter.
Om det är rätt väg går att diskutera länge. Man kan konstatera att Zlatan började utan agent, jobbade ett kort tag med dansken Ivan Benes innan han bytte till Anders Carlsson och dåvarande IMG. Från 2003-04 började han jobba med Mino Raiola och har därefter varit honom trogen och Zlatan har ofta hyllat honom. Många toppspelare har trots allt agenter och inte sällan samma person.
Går å andra sidan garanterat att ta fram någon som kunde propagera för att vara fri och ledig, och det enda jag konstatera är att det är ett svårt beslut för fotbollsspelare att hitta rätt med en person som går att lita på. Spelare skriver inte heller alltid kontrakt med en agent utan vill ha möjlighet att jobba med den som kommer med bästa klubben.
Att skattemyndigheter i olika länder granskat upplägg där klubbar betalat arvoden när spelare haft avtal med agenter har inneburit att färre agenter velat ha avtal. Alla de faktorerna har lett till inte bara en ökad rörlighet bland klienterna utan även till ett betydligt tuffare klimat på marknaden med konkurrens och en hel del hårda tag.
Därför är det inte konstigt att Marcus Allbäcks karriärskifte kommer att ge eko på marknaden. För SvFF handlar det kanske om att ta in det här i ekvationen när man anställer folk. Kan man ha en karenstid? Hur ska man se på agenter. I somras skrev vi på Fotbollskanalen om att Håkan Ericson börjat samarbeta med en agent, vilket inte är konstigt med tanke på att U21-landslagets förbundskapten möjligtvis behöver jaga ett nytt jobb inom kort.
Samtidigt innebar det att andra inom branschen reagerade kring att en förbundskapten hade en tydlig koppling till en agent som givetvis hade spelare i sitt stall som var aktuella för Ericsons U21-landslag och då kommande OS-landslag. En slags jävsposition där man kunde ifrågasätta varför någon blev uttagen. Något som fick SvFF:s Lasse Richt att säga att förbundet behöver tänka till i de här frågorna. Vilket inte betyder att inte förbundskaptener ska kunna ha agenter, men mer att man belyser det.
I efterhand kan man inte heller göra något från SvFF:s sida men det här är en del av fotbollsindustrin där det finns mycket pengar och då gäller det att förbundet gör allt för att inte bidra till störningar på marknaden. Att helt enkelt prata om det och kanske se över om man kan införa någon policy. Vad får man som SvFF-anställd göra och hur lång tid efter att jag slutar måste jag följa vissa riktlinjer.
Det är givet i många branscher och många på TV4 har klausuler i sitt anställningskontrakt som begränsar vad man kan göra en viss tid efter att man har lämnat tv-bolaget, och det gäller även mig. Sådana avtal kan reglera allt från vem man kan jobba med till om man får ta med sig kunder, uppdragsgivare eller andra anställda. En slags karantän och det borde förbundet se över.