Först kände Karl-Erik Nilsson inte igen sig i bilden av hur han röstat. Nu erkänner RF-basen att han röstat just så, men påstår att det är en utredning. Svensk idrott förtjänar en trovärdig ledare.
Under söndagen skickade Riksidrottsförbundet ut ett pressmeddelande om att dess ordförande röstat för ryska U17-lag ska få delta i Uefa-tävlingar igen. Karl-Erik Nilsson, som häromdagen inte kände igen sig i Skys bild av att han röstat för det, erkänner nu att han röstat exakt så.
Dock hävdar Karl-Erik Nilsson att han bara röstat för en utredning av om ryska U17-lag ska delta, vilket han vidhåller i intervju med Fotbollskanalen. Jaha. Konstigt, för i Uefas eget utskick om mötet för dess exekutivkommitté och beslutet man tagit kring ryska ungdomslag står det följande:
“For these reasons, the UEFA Executive Committee has decided that Russian teams of minor players will be readmitted to its competitions in the course of this season. In this respect, the Executive Committee has asked the UEFA administration to propose a technical solution that would enable the reinstatement of the Russian U17 teams (both girls and boys) even when draws have already been held. All matches of the Russian teams shall be played without the country flag, anthem, national playing kit and not on the Russian territory.“
Längre ner i Uefas egen sammanfattning är Uefa-basen Alexander Ceferin citerad och det är svårt att tolka hans uttalande som att man röstat fram en utredning.
“But by banning children from our competitions, we not only fail to recognise and uphold a fundamental right for their holistic development but we directly discriminate against them. By providing opportunities to play and compete with their peers from all over Europe, we are investing in what we hope will be a brighter and more capable future generation and a better tomorrow.“
Under lördagen skrev jag min helgkrönika och fokus låg på att Karl-Erik Nilsson inte kan vara kvar som RF-bas om han röstat för ryska U17-lag. Att Nilsson ovanpå det röstandet försöker snurra till det med att han bara röstat för en utredning gör inte att mitt förtroende för honom ökar. Snarare tvärtom.
Nu kan man dessutom säga att Karl-Erik Nilssons trovärdighet redan är skadeskjuten från hans sms om att han inte kände igen sig i bilden av hur han röstat. Lägg till följande rader i sms:et i fredags: “Våra interna samtal och vägen fram till beslut är inget som offentliggörs publikt. Jag kan därför inte kommentera hur omröstning skett och resultatet av denna”.
Inte nog med att Karl-Erik Nilsson nu visat att samtal och beslut inte alls är hemliga när han i pressmeddelande och intervjuer berättar hur han röstat. Han visar att han faktiskt gått på en helt annan linje än den RF (som han är ordförande för) och SvFF de senaste dagarna upprepat att man står för.
Det är svårt att tro på Karl-Erik Nilsson och utsagan om utredning. Ja, det ska utredas hur det ska gå till att släppa in ryska U17-lag, men beslutet är taget. Sedan kanske tillräckligt många länder bojkottar det och att det blir omöjligt. Men grunden är att Karl-Erik Nilsson röstat tvärt emot svensk idrotts linje och inte varit sanningsenlig kring det gång på gång.
Ni är en del som hör av er via sociala medier eller mejl och poängterar att ingen stoppade amerikanska landslag efter USA:s invasionen av Irak. Eller att Israel förtrycker palestinier, Marocko ockuperar Västsahara och att Saudiarabien varit involverat i kriget i Jemen. Allt ovan är korrekt och det är problematiskt för idrotten.
Däremot handlar frågan om Karl-Erik Nilsson egentligen inte om Ryssland och den linje svensk idrott håller utan om man kan lita på RF-basen. Givetvis trodde inte Karl-Erik Nilsson att det skulle läcka ut att han röstat tvärt emot Sveriges linje, och han trodde det skulle räcka med att skicka sms om att inte känna igen sig i bilden.
Klart att svensk idrott måste ledas av en person som man kan lita på. Någon som ska stå upp för svenska inriktningar, värderingar och linjer även på internationella uppdrag. Nu visar det sig att Karl-Erik Nilsson gjorde precis tvärtom och trodde han skulle komma undan med det.
Nu har jag inga större förväntningar på svensk idrott. Där råder ofta tystnadskultur och få om ens några vågar kliva fram. Tystnaden kring den svenska RF-basens dubbelspel är sådan att vi kan släppa många nålar och höra dem alla. Det är beklämmande och sorgligt.
På många andra områden i Sverige hade det blivit rejält liv om en företrädare för näringsliv, fackförening, myndigheter eller politikens värld hade kört på så som Karl-Erik Nilsson gjort. Frågan är ens om personen kunnat sitta kvar på sitt uppdrag efter det.
Tyvärr speglar väl bristen på tryck på RF-basen Karl-Erik Nilsson att idrotten oftast ses som något katten släpat in. Oavsett om det handlar om stillastående RF-bidrag i 15 år, vårdslösa löften om satsningar som uteblir eller att idrott aldrig blir en valfråga så är inte idrotten något som väcker intresse i finare kretsar.
I min värld borde RF agera via valberedning, styrelse och även specialförbund likt fotbollsförbundet, ishockeyförbundet och andra markera att Karl-Erik Nilsson agerat felaktigt och inte kan leda svensk idrott. Man måste kunna lita på den som är ordförande och det går inte längre med Karl-Erik Nilsson.