I söndags vann Philadelphia Eagles Super Bowl LII. Rätt få trodde på laget som saknade några av de största stjärnorna som blivit skadade under säsongen. Dessutom stod New England Patriots och Tom Brady på andra sidan som vunnit ett gäng titlar.
Under slutspelet har en del av Eagles-spelarna tagit på sig rollen som ”underdogs” och dragit på sig hundmasker efter segrarna. Man har trivts i underläge och likt många andra idrottare använt det som bränsle för att elda på inför de avgörande matcherna.
Man ska då veta att Eagles aldrig har vunnit Super Bowl tidigare. Man har två förluster, varav en mot Patriots 2004, och sedan en titel från 1960 som kom innan NFL vuxit och man införde en mästerskapsmatch som döptes till Super Bowl.
Super Bowl som avgjordes natten till i måndags blev en fantastisk och dramatisk match. Eagles ledde länge men på slutet vände Patriots och de flesta som följde upplösningen från Minneapolis tänkte nog att Brady avgör som vanligt.
Istället var det Eagles oprövade och ifrågasatte Nick Foles som klev fram och såg till att laget ryckte åt sig ledningen. Patriots fick chansen att ordna segern men Brandon Graham blev hjälte när han fick Tom Brady att tappa bollen.
När väl matchen var slut var det makalöst att följa inte bara firandet på arenan, där Eagles-fansen dominerade, utan även från Philadelphia. Jag låg sängen i gryningen i måndags och kunde inte sluta följa det direktsända firandet och allt som vällde ut på sociala medier.
Fansen i Philadelphia fyllde gatorna och det var så häftigt att se. Jo, det var säkert en del som gick för långt men de flesta var bara ute och firade. Det gick att känna glädjen. Stoltheten. Känslan av att äntligen ha vunnit.
Min egen koppling till Philadelphia är att min pappa jobbade där i slutet på 1960-talet och vi bodde där då. Jag har knappt några minnen då jag var så liten men det gjorde ändå ett oerhört starkt intryck på mig under min uppväxt.
Genom åren har jag följt alla lagen från Philly. Inte så att jag dammsuger allt men jag har lite koll och det är klart att intresset flammar upp när det går bra. Genom åren har jag varit i Philadelphia rätt många gånger och sett Eagles spela två gånger.
Faktum är att jag var där i våras, med mina systrar och mina barn, och vi kollade in var vi bott på en nostalgisk resa. Vi hälsade på en gammal bekant och besökte de klassiska ställena och gick på gatorna. Vi var även på en Phillies-match, även om det var svinkallt och laget är i källaren.
Givetvis var vi också på konstmuseet som nog är mer känt från filmen ”Rocky” än för konsten, även om det är ett bra museum. Det var där Sylvester Stallone sprang upp för att träna och sedan stod och jublade högst uppe.
Passande nog var det dit Philadelphia Eagles kom under torsdagen för att ta emot hyllningarna av hundratusentals fans. Skolorna hade fått ledigt. Alla var på plats och de första hade kommit redan kvällen före för att få bra platser.
På vägen till slutstationen hade närmare en miljon människor kantat gatorna, enligt lokaltidningarna även om det talades om två miljoner ett tag. Jag såg hela sändningen och det var mäktigt att följa hyllningarna.
Blev lite rörd av att se den sanslösa glädjen. Betydelsen gick att ta på. Arbetarstaden Philadelphia har inte haft det lätt i en globaliserad värld och fansen till de fyra lagen är ökända för att vara USA:s mest passionerade men också tuffaste och hårdaste.
Ännu lider Eagles-fansen för att en del kastade snöbollar på en tomte på 1960-talet. Något som både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter visade i sina förhandsjobb. Philly-fansen är häftiga att spela inför när det går bra, annars inte.
Väl framme nedanför trappstegen där Rocky hoppade och jublade efter att ha löptränat mötte laget publiken nedanför. Störst jubel fick Jason Kelce när han i sitt tal till fansen gick till hårt angrepp mot alla kritiker och räknade upp alla i laget och hur de blivit sågade.
Därefter stämde han upp i sången: ”We’re from Philly, fucking Philly. No one likes us, we don’t care”. Missa inte det talet, finns här. Här finns hela talet utskrivet. Det gick hem.
Gillade även att ägaren bjudit in gamla Eagles-spelare och var noga med att tacka dem för grunden de lagt. Att flera spelare bar tröjor tidigare Eagles-spelare burit som Reggie White och Brian Dawkins. Att ta hand om historien är viktigt och det visar att man inte bara tror på sin egen storhet.
Det var mäktigt att se hur laget förlöst staden. Philadelphia är en av USA:s största städer och har lag i alla de fyra stora lagidrotterna men triumferna har genom åren varit få. Staden har fått en förlorarstämpel över sig och ”Rocky” har blivit en symbol för att man krigar in i det sista, men till slut får stryk.