De granskade är arga - medie-Sverige möter med tystnad apropå fotbollens vilda västern

Här är en rad av dem: Djurgården och en eventuell problematik kring kopplingen med Club Consulting, Elfsborg vill styra vilka agenter unga spelare jobbar med och att Öster jobbar med Tonny Westring som även arbetar som scout åt Global Soccer Management.

En rad granskningar där en del av huvudpersonerna är förbannade för att det är en ren anka, det är överdrifter och i grunden inga problem. Nähä, varför bli så arg om allting är grönt? För en granskning måste man kunna tåla.

Jag säger inte att det är så att de här tre exemplen är felaktiga, kanske är det så att alla parter har gjort helt rätt. Fast det vore fel om vi inte ens kunde ställa frågorna om det här. Trots allt kan det bli intressekonflikter.

Det här är verksamheter som är svåra att granska och där de ansvariga för regelverket (SvFF) inte sällan duckar för att det är oerhört svårt att klarlägga vad som är vad och man dessutom är en del av samma ankdamm.

För fyra år sedan granskade TV4-Sporten och Fotbollskanalen.se en rad tveksamma affärer kring Wanderson och även rörande Örebro, Gais och Oliver Cabrera. Av det bidde det inte ens en tumme, alla kunde köra vidare som om inget hänt trots att det fanns papper på att man agerat rakt mot reglerna och det gällde inte bara agenten utan även klubbarna.

Det stora skälet till att Fifa är på väg att slopa agentlicensen är att rättsprocesserna som följer är nästintill omöjliga att reda upp och att alla dessutom kan runda reglerna bättre än formtoppad Lionel Messi tar sig igenom ett försvar.

Jag har blivit luttrad av alla affärer och turer och det är bara att inse att fotbollsvärlden får Vilda Västern att framstå som ett lugnt och lagligt ställe. Nej, det innebär inte att alla som är inblandade gör fel. LÄS IGEN: Nej, det innebär inte att ALLA gör sig skyldiga till konstiga affärer men tillräckligt många.

Det är dessutom inte så att agenterna alltid är skurkarna, vilket är den vanliga dramaturgin. Det är trots allt så att agenterna gör affärer med klubbarna och dess företrädare och inte sällan är en spelare så intressant att en klubb fullkomligt skiter i vad en agent gjort tidigare.

Som när Malmö FF köpte Djibril Fati för att runda de egna reglerna om att betala ut agentarvode i samband med värvningen av Mathias Ranégie. En ilska över en havererad affär svänger snabbt till intresse om man måste få in en spelare. Då är inte så himla mycket heligt för klubbarnas företrädare som helst ger intryck av att segla under vit flagg med piratflaggan under däck.

Tillbringar tillräckligt med tid i telefon med olika klubbledare, scouter och agenter som gärna påpekar hur oseriösa x, y och z är men när det finns något kring dem så osäkrar man alla vapen och jag som själv gjort fel vet att det bara finns två vägar: ta ansvar för eventuellt fel eller ligg lågt och svara på frågor.

Vet att jag talade med Henrik Rydström – som gärna tar politisk ställning – apropå att Kalmar FF efter att ha sålt Ari da Silva Ferreira skickade runt 20 miljoner kronor till ett brevlådeföretag i London och sedan gick pengarna vidare till en brevlåda på World Trade Center i Panama. Det enda man kunde läsa ut var att ägarna var ett bolag som hette Amazonas Holdings.

Rydström var skönt krass om att det enda man vill som spelare är att ha ett bra lag. I fallet med Ari så var det så att agentbolaget ägde både spelaren, representerade honom och Kalmar FF i affären när han flyttade till AZ Alkmaar. Vi snackar ett helt batteri med stolar för OML som var det bolag som Kalmar FF jobbade tätt med och som var kanon för klubben.

Håkan Mild var inne på samma spår som Rydström i min podd häromveckan, att det som är bra för IFK Göteborg styrde hur han handlade i olika affärer och försäljningar och han slutade tidigt undra om avbränningar här och där.

Därför lade Mild ingen kraft på att kolla hur Roberto di Fanti var en del av olika av klubbens affärer och vilka pengar som gick var (di Fanti har varit agent, sportchef i Sunderland och är ökänd i Italien) och Mild gick emot sin egen tro när han sålde Andrés Vasquez till en annan agent.

I den här världen är det oerhört svårt att bevisa vad som sker, jag sitter på hundratals storys men få papper. Ett papper jag har fick jag av Janne Olsson (tidigare back och agent) som kunde visa att han fick betalt av Rune Hauge efter att Martin Dahlin flyttat från Malmö FF till Borussia Mönchengladbach. För det var Olssons tyska kontakter som ordnade fram klubben.

När det närmade sig affär hade plötsligt Börje Lantz – numera avliden – tagit över affären och Olsson blev bortscreenad. Han blev arg och tog kontakt med MFF:s dåvarande sportchef/klubbdirektör Tord Grip som såg till att Rune Hauge – han fanns även då – betalade 5000 D-mark till Janne Olsson.

I slutändan upptäckte Dahlin att han också blivit blåst av Lantz när agenten ville ha stålar för en resa och sekreteraren visade en utbetalning som översteg spelarens lön. Faktum är att nästan alla spelare som Lantz hade upptäckte att de hade blivit blåsta av Börje Lantz och många misstänkte att de svenska klubbarna även var inblandade.

De som orkar kan googla Bengt Madsen, Värnamo, Benfica, Jonas Thern, Lantz, bankkonto i Schweiz. Apropå att svensk fotboll tar hand om de sina så lyckades Lars-Åke Lagrell fria Bengt Madsen trots att han stod med sylt upp i armhålorna. Ett trick Lagrell hade kunnat resa i Parkerna med.

Det är ett av problemen att fotbolls-Sverige är så litet och man är rädd att stöta sig med varandra och kanske sitter man på en egen yxa att hota med. Vet ju att en ledare som ska granska det här på SvFF har problem sett till att han krökade ner sig helt på en landslagsresa och det har inga spelare missat.

Sedan är det inte sällan så att affärer som görs upp kanske inte följer alla lagar och regler. Det var därför Stefan Schwarz inte kunde gå till Kronofogden för att få pengar (svarta och utbetalade på Irland) av sina dåvarande agenter Vincenzo Morabito och Lasse T Petterson utan pappa Herbert Schwarz tog med sig Hells Angels när han skulle driva in skulderna.

Offsides rättrådige riddare Anders Bengtsson, som gärna läxar upp oss andra murvlar, var i veckan med rätta upprörd över att inte fler i svenska sportmedier granskat Mia Törnblom. Jag tycker att Bengtsson borde hetsa upp sig ännu mer över den totala tystnad som följer dessa granskningar av tveksamma kopplingar och inte de enklare storiesarna om Törnblom, ÅFF och Syrianska.

Inte ens när vi tog fram kontrakten på hur Wanderson skulle säljas till Hegos vd Johan Apel och hans fru – jag skojar inte – så ledde det till att andra medier hakade på. Likadant är det nu när vi granskar en bransch som är minst sagt speciell.

Inte sällan har Robert Laul drivit tesen om att det är för dåligt att inga andra hakar på bra nyheter. Tystnaden från Aftonbladet är därför extra slående, men rent generellt så vågar, vill och/eller orkar inte andra medier ta tag i det här. Jag har gett upp TT, SVT och trötta morgontidningar men kvällisarna borde ha tid, kraft och intresse.