Vilken hjälte Marcus Rashford är. Manchester Uniteds stjärna har på egen hand drivit en kamp för att utsatta barn ska få hjälp till mat under sommaren. Efter att han först fick nobben så vände den brittiska regeringen och gav klartecken.
Tidigare i år har Premier League-spelarna fått kritik från regeringshåll när de inte sänkte sina löner, men nu visar Rashford att de gör bra saker. Dessutom har spelarna bytt ut sina namn på tröjorna när ligaspelet återupptas och istället ska det stå: Black lives matter.
***
Astrit Selmani. Svårt att inte bli förtjust i ett sådant genombrott. Och det efter en karriär som knappast gått spikrakt.
***
Jag har svårt att se hur Martin Strömbergsson ska kunna döma fotboll igen. Åtminstone lär det dröja innan det sker. Oavsett hur ångerfull och ledsen domaren är i sitt brev till SVT-Sporten om vad han sade till Östersunds målvakt Aly Keita. “Ett floskelaktigt uttryck” låter dessutom som en underlig förklaring. Kanske borde han backa ännu tydligare för att få trovärdighet.
Det Strömbergsson sa strider mot vad fotbollen står för och som domare är du ledare för en match och dess spelare. Du ska ha kommandot. Det blir lätt att ifrågasätta Strömbergsson efter det här. Han skulle aldrig kunna döma ÖFK. Även om man inte ska straffas för evigt riskerar Strömbergsson att ha straffat ut sig själv genom det här handlandet.
Bra att SvFF agerade snabbt för att utreda vad som skett, men svensk fotboll behöver jobba mycket mer med frågorna om mångfald. Det räcker att se på styrelsen, landslagens staber och vidare över ledande poster för att inse att kampanjen “Alla är olika – olika är bra” endast är en kampanj.
Sedan måste man ha straff för den här typen av händelser om fotbollen ska ha någon trovärdighet i sin strävan efter nollrasism.
***
Som så många andra har jag uppskattat publikljuden från matcherna i La Liga. Lite liv och sorl trots allt. Även om det är som att svära högt i kyrkan.
***
Onsdag kväll går Premier League i gång med ett par hängmatcher. Till helgen väntar Serie A efter att man under onsdagen korat cupmästare i Italien. I Norge gick man i gång under tisdagen. Det väntar en full allsvensk omgång under onsdagen och torsdagen efter premiäromgången söndag och måndag.
Fotbollen vaknar till liv runt om i Europa även om det är under helt andra förutsättningar. Ingen publik. Munskydd på avbytare. Tätt spelschema. Olika typer av protokoll för att försöka spela fotboll samtidigt som man inte bidrar till vidare smittspridning. Och så vidare i pandemins fotspår.
Samtidigt samlas 19 män och en kvinna under onsdagen och torsdagen för att ta ställning till en ekvation som knappast går att lösa utan att man offrar något. Där fotbollens närmaste år ska stakas ut. Allt från EM-slutspel till VM-kval, Nations League, U21-EM och hur ligor och cuper ska avslutas och dras i gång igen.
Utbrottet av coronaviruset satte stopp för alla fotboll under nästan tre månader och konsekvenserna är enorma och svåra att överblicka. Men nu ska Uefa:s exekutivkommitté exempelvis bestämma sig för hur man spelar klart Champions League för män och kvinnor och Europa League för män. Bland väldigt mycket annat.
Uppgifter har redan läckt ut om att exempelvis samla herrarna för att avgöra Champions League i Lissabon och där spela kvartsfinaler, semifinaler utan dubbelmöte och final mellan 12 och 23 augusti. Klara lag är Atalanta, Paris SG, Atletico Madrid och RB Leipzig. Sedan återstår returer i åttondelarna mellan Juventus-Lyon, Barcelona-Napoli, Real Madrid- Manchester City och Bayern München-Chelsea.
För damerna väntar ett liknande upplägg men i Bilbao i norra Spanien. Europa League har placerats i Köln. Samtidigt vet man inte om det går att spela klart eventuella returer på de arenor som är tänkt. Hur går det att resa? Blir man insläppt? Karantän? En teori är att Uefa kanske väntar med slutgiltigt beslut till augusti när man vet mer om hur det går att resa.
Onsdagens möte i Uefa:s högsta bestämmande kommitté skulle egentligen ha hållits 27 maj, men det var så mycket som var oklart då. Därför sköt man på det till 17 juni och nu är det dessutom utsträckt till två dagar. Även om Karl-Erik Nilsson, Lars-Christer Olsson och de andra i ledningen mest ska ta besluten efter att ha fått ärenden föredragna är det inga lätta beslut.
Ta bara EM som skulle ha spelats just nu som är uppskjutet till nästa sommar. Är det rimligt att ens tro på ett EM som avgörs i tolv olika länder? Jag är inte övertygad. Nederländerna har aviserat att man inte släpper in publik utan ett vaccin och Amsterdam är en av arrangörsstäderna. Och det är egentligen en liten fråga i det stora skeendet.
En fråga av en annan dignitet är att de inhemska ligorna runt om i Europa avgörs nu i sommar och att det gör att man måste skjuta på ligapremiärerna till säsongen 2020-2021. Det talas om avspark i mitten av september. Men hur långt kan man skjuta på det? Ligorna måste sluta i tid så att man ska kunna dra i gång EM sommaren 2021. Och så ska man trycka in Nations League… Och playoff till EM.
För egen del trodde jag att höstens Nations League där Sverige möter Frankrike, Portugal och Kroatien skulle strykas för att ge plats till ligaspel. Det handlar trots allt om cirka 30 dagar som landslagen är samlade uppdelat över tre samlingar och det är dagar som spelarna kan behöva till vila och klubbarna till matcher. Dessutom innebär det resor.
Så verkar det inte bli. Enligt Lars-Christer Olsson som gästade senaste Fotbollsfredag så är planen att köra Nations League. Även om inte Olsson sa något om skälet så är det givetvis så att Uefa inte har råd att skjuta på det hur mycket som helst. Man har redan sålt rättigheterna och fått bra betalt av tv-bolag runt om i världen.
Redan har Uefa problem med rättighetsinnehavare som inte är nöjda med ett uppskjutet EM för herrar och ett för damer. Lägg till att Champions League och Europa League inte blev som tänkt. Notan för att både förhandla om kompensationer och betala kompensationer lär bli hög för Uefa som dessutom behövt ta ur kassavalven för att hjälpa förbund under vårens kris.
Enligt planerna skulle VM-kvalet till Qatar ha spelats under 2021, men det är plötsligt svårt att få in hela det. Om man ska spela EM i sommar försvinner de vanliga kvaldatumen i juni. Dessutom är det redan osäkert om man får in ligaspel, cupspel, Champions League och Europa League i en redan tidsträngd säsong.
Räddningsplankan är att VM i Qatar går i november-december och det lösgör tid för kvalspel under 2022. Samtidigt finns det ett Nations League som skulle in hösten 2022 som man måste lägga tidigare. Det är ett rätt fascinerande flyttande av pjäser och där varje skifte får nya effekter på ett späckat spelschema.
En sak har pandemin lärt oss. Det är att den internationella spelkalendern är för späckad. Under de senaste 30 åren har Uefa, Fifa och klubbar effektivt täppt till den ena luftfickan efter den andra. EM har vuxit. Från 8 till 16 och nu 24 lag. Champions League har gått från en blygsam start (åtta lag i gruppspelet) till en koloss. VM har blivit större genom åren. Nations League har tillkommit.
Det värsta är att man planerat för ännu fler utökningar. Fifa som fått se sig omkört av Uefa både ekonomiskt och sett till inflytande hade planerat ett nytt och stort klubblags-VM 2021 som man nu fått skjuta på. Där ska 24 lag delta. Fifa ville redan till 2022 utöka VM för herrar från 32 lag till 48 lag, men det dröjer till 2026.
Uefa har sedan två år tillbaka adderat Nations League och nu lägger man till ytterligare en klubblagsturnering i form av Europa Conference League. U21-EM har vuxit. Till vissa delar påminner fotbollens utarmning av resurserna på hur vi människor ser på jorden, klimatförändringar och jakt på tillväxt. Det blir tillväxten som styr besluten och man öser på framåt och funderar inte på följderna.
Pandemin har tvingat fotbollens styrande att inse det här. Om det leder till förändring? Man kan hoppas, men det svåra är att avgöra vem som ska dra ner på sin verksamhet. Det är flera olika parter som slåss om en marknad som fortsatt växa men nu är det mesta exploaterat och då blir det en kamp om vem som ska få behålla sina erövringar.