Omgångens elva i La Liga #14

Dags att summera omgång 14. Nu väntar Europa-spel för ett antal lag och en oerhört intressant omgång nästa helg, med Atleti-Barcelona som huvudrätt.

Unai Simón (Athletic)
Miramón (Levante) – Navarro (Alavés) – Carlos (Sevilla) – Álex Moreno (Betis)
Rochina (Levante) – Modric (R.Madrid) – Merino (R.Sociedad) – Canales (Betis)
Benzema (R.Madrid) – Iago Aspas (Celta)

***

Unai Simón (2): Många men framför allt en ruskigt räddning när Athletic bröt Osasunas hemmatrend.
—
Jorge Miramón (1): Levantes högerspringare noterades för dubbla assist i 2-1-segern mot Mallorca. Den första riktigt fin.

Sevilla hakar minsann på i tabelltoppen. Bortasegern mot Valladolid betyder att laget klivit upp på en tredjeplats. Att Sevilla redan tangerat antalet bortasegrar från förra säsongen i La Liga är ett väldigt gott tecken. Det har länge varit ett spöke för Sevilla.

Hemma på Sánchez Pizjuán brukar det sällan vara tal om något annat är plusstatistik.

Julen Lopeteguis lag är framför allt mer defensivt rustat än tidigare Sevilla-upplagor. Det sprudlar stundtals när Jesús Navas & Sergio Reguilón bränner fram längs kanterna, när Lucas Ocampos trollar bort motståndare och Éver Banega bara är Éver Banega. Men det är framför allt imponerande att Lopetegui har fått “divor” som Ocampos och Nolito att faktiskt ligga rätt i defensiven, ta ett hundraprocentigt jobb och som Lopetegui själv uttryckt det “agerat som försvarsspelare i första hand”.

Jag gillar vad jag sett av Sevilla den här säsongen. Det kan bära långt. Men vi ska också bära med oss att Sevilla var tvåa i ligan efter 16 omgångar ifjol. Sedan kom raset.

Nu har laget ett ganska tacksamt spelschema fram till jul, och borde inte tappa särskilt många poäng. Först till våren kommer truppen få bekänna färg. Just nu har Lopetegui kunnat hålla sig till 16-17 spelare och samtidigt hållit övriga reserver halvnöjda genom att spela i Europa League.

När säsongen vänder ser vi om det här Sevilla har tillräckligt för att faktiskt skaka om den här toppstriden hela vägen till maj.

***

En kort titt på tabellen i Segunda División och vi hittar klassiska Cádiz överst. Ett lag som etablerat sig på övre halvan och verkligen varit en av förhandsfavoriterna att tillhöra tillskiktet den här säsongen.

Men Cádiz höst så här långt har varit sensationellt bra. Laget har tangerat den högsta poängnoteringen i La Segundas historia efter 17 omgångar. Tre gånger tidigare har lag nått 39 poäng efter 17 omgångar. Vid samtliga tillfällen har lagen sedan avancerat till La Liga (Atlético 2001/02, Betis 2010/11 & Elche 2012/13).

Gillar att det går bra för ett publiklag som Cádiz. Grande!

***

Att det skulle bli rivalen Athletic som bröt Osasunas galna hemmasvit. Spelade alltså över ett år hemma på El Sadar utan att förlora.

Det klart att en gammal Osasuna-spelare, Kenan Kodro, skulle hoppa in för en av värsta rivalerna och fälla avgörandet.

Bittert.

***

Apropå hemmafacit. Osasuna kan alltid titta hur Espanyol haft det den här hösten och med enklare steg gå vidare i livet.

Barcelona-klubben har tagit EN (!) ynklig poäng hemma i ligaspelet den här hösten. Den kom nu senast mot Getafe.

Kämpigt när en poäng hemma mot Geta vänder en negativ trend.

Det såg vilset ut. Real Sociedad fick matchen dit de ville. Sen kom Karim Benzema.

Det är ibland svårt att jämföra individuella prestationer från säsong till säsong. Det är så mycket som spelar in, inte minst omgivningen. Men ska jag försöka bryta ner den här lagsporten till någonting individuellt och enbart fokusera på Benzema så vet jag inte om han någonsin varit bättre.

Det klart att han är den självklara referenspunkten nu jämfört med tidigare. I många år roterade han med Gonzalo Higuaín i nummer nio-rollen. I många år tog han jobbet för Cristiano Ronaldo.

Trots att han genomgått många svåra år (5 ligamål säsongen 2017/18 och utbuad mest hela tiden) har han visat mental styrka som få andra. Han har rest sig och börjar prestera bättre än någonsin. Just nu är det Benz som är kung på Santiago Bernabéu. Just nu är det han som leder det här Real Madrid.

Och även om det sett lite trögt, lite vilset, lite idéfattigt ut ganska stora delar av hösten så har lagets formkurva pekat uppåt. Successivt har alltfler närmat sig sin höga kapacitet. Så som Luka Modric visade upp mot Real Sociedad i går. Eden Hazard vågar ta för sig mer. Rodrygo utmanar om en startplats. Fede Valverde likaså.

Men även om jag tror laget Real Madrid bara kommer bli ännu bättre den här säsongen så krävs det att spetsspelarna finns där när det behövs. Det var många gånger saknat förra säsongen, även om just Benzema många gånger fanns där även då. Nu tar han ännu större plats och kliver fram i rätt lägen.

När det pratas om världens bästa anfallare så nämns knappt Karim Benzemas namn längre. Han har länge stått i skuggan och varit portad från landslaget. Men det han gör i Real Madrid just nu är helt lysande. Det förtjänar han allt beröm för.

Jag förstår att klubben vill belöna honom med ett nytt monsterkontrakt.

Äh, jag kommer inte häva ur mig att det är en sorgens dag för fotbollen. Även om det med spanska ögon sett är en speciell dag. En av de största, den främste målskytten i landslagets historia, har officiellt hängt upp skorna.

Men det riktiga avskedet för David Villa kom redan för fem år sedan. Det var då han lämnade den spanska fotbollen för ett äventyr i MLS. Det blev många år på andra sidan Atlanten, en sväng i Australien och avslutningsvis lite lek och spel med Andrés Iniesta i den japanska ligan.

Ändå gör det någonting med mig när en spelare av Villas kaliber officiellt lägger av och minnen framkallas, texter publiceras, gamla mål börjar visas. Vilken spelare det var. Han tillhör den kategorin av spelare som fått stående ovationer på nästan varje arena i Spanien. Omtyckt i varenda klubb han har representerat.

För alltid en ikon i Sporting Gijón där han först inledde sin stora karriär. För evigt ihågkommen för sina säsonger i Real Zaragoza, en klubbikon i Valencia, en betydande roll i Barcelona som beskrevs som “världens bästa klubblag genom tiderna” och en avslutande säsong i Spanien med Atlético Madrid där han var med och bärgade ligatiteln 2013/14.

Tiden i Valencia lyser så klart starkast. Det är där han alltid kommer vara störst. Det var också där han i min mening var som allra bäst. Långa stunder bar han den offensiven på sina axlar.

Jag tycker också hans prestation och betydelse för Atléticos ligatriumf är underskattad. Han värvades som ersättaren till Radamel Falcao, men fick en helt annan roll i Diego Simeones lag. Ofta som “andrafiol” bakom Diego Costa (som i stället gjorde målen). Oerhört taktiskt drillad, kunde försvara på en kant, kunde stänga av motståndarlagens spelfördelare, agerade oerhört osjälviskt och la ner ett arbete som var maximalt varje match. Adderat med några mål givetvis.

Attityd och arbetsmoral är det som kännetecknar David Villa främst. Det är det som gör att han kan återvända till alla klubbar han en gång representerat vet om att han kommer bli bemött med respekt och applåder.

Grande El Guaje. Tack för minnena!

Innan landslagsuppehållet tar vid och vi kan sätta punkt för en tredjedel av La Liga-säsongen kommer här omgångens elva från helgen.

Cuéllar (Leganés)
Capa (Athletic) – Diego Carlos (Sevilla) – D.García (Osasuna) – Duarte (Alavés)
Ferran (Valencia) – Banega (Sevilla) – Valverde (R.Madrid) – Kubo (Mallorca)
Messi (Barcelona) – Hazard (R.Madrid)

***

Ivan Cuéllar (1): Gjorde ett par suveräna ingripanden och räddade Leganés kvar i regnet på Reale Arena.
—
Ander Capa (3): Helt avgörande när Athletic vände och vann mot Levante. Drömmålade in 2-1 med ett par minuter kvar.

En av säsongens bästa halvlekar från Real Madrid och definitivt bästa 45 från Eden Hazard sedan flytten till den spanska huvudstaden.

Visst har han excellerat successivt, blivit bättre och bättre, mer vågad, mer självsäker i sin roll, men inte riktigt fått till den där fullträffen. Nu går det väl argumentera för att det inte var en hundraprocentig fullträff (ett mål eller någon assistpoäng saknades), men insatsen som sådan på Ipurua lovar gott inför framtiden.

Det var som den Eden Hazard vi lärt känna i sina bästa stunder i Chelsea. En sagolikt flyt i sitt spel, en övertro på att alla dribblingar går hem (vilket de också gjorde) kombinerat med den fina speluppfattningen.

Det var väl bara poängen som saknades. Men det löste Real Madrid ändå.

För första gången kan vi på allvar säga att Eden Hazard är på gång.

***

När vi ändå är inne på Real Madrid måste jag passa på att sprida några hyllningsord över Fede Valverde. Jag minns när jag såg honom för första gången i Deportivo La Coruña för ett par år sedan. Där användes han emellanåt i en mer framskjuten roll, men det var kanske framför allt de defensiva egenskaperna som stack ut. Otroligt jobbig att möta, skicklig på att täcka ytor, löper mycket, spelar ofta enkelt.

Hade Real Madrid spelat Champions League-final i morgon tror jag Zinedine Zidane hade spelat Fede från start. Trots att Luka Modric faktiskt visade upp sig från sin bästa sida mot Eibar i går.

Han är ju sannerligen inte populistisk i sina laguttagningar, Zidane. De flesta minns säkert när han för några år sedan ersatte Rafa Benitez som hade envisats med att spela James-Kroos-Modric som trea på mittfältet och direkt förändrade hela Real Madrid genom att börja använda Casemiro.

Fede Valverde är inte heller en spelare som säljer tröjor, vars namn går hem ute i stugorna. Men han är en spelare som behövs i ett lag fyllt av stjärnor.

Han är sannerligen här för att stanna.

***

Leo Messi tangerade eller slog ytterligare något rekord i går. Jag minns inte vilket, men något var det.

Säsongens första hattrick, två nya frisparksmål och den enskilt stora skillnaden mellan en ny halvdan insats och en ganska stabil seger för Barcelona.

Det är nog inte så enkelt som pappret kanske ger sken om att faktiskt träna och leda Barcelona. Men nog har Ernesto Valverde mycket att tacka Leo Messi för. Match efter match.

***

Lucas Pérez nätade i går för sjunde (!) matchen i följd när Alavés tog en viktig trea mot Valladolid.

Han tangerade faktiskt eget personbästa från tiden i Deportivo La Coruña 2015. Kan han slå det också? Eibar i baskderby väntar efter uppehållet.

***

Ferran Torres – que golazo!

Mitt i allt Valencia-mörker smyger laget med strax bakom toppen och ynglingen Ferran håller på att få ett genombrott den här hösten.

***

Hörni, det bästa sparar vi till sist. Omgång 13 summeras i kväll med EL GRAN DERBI – Real Betis tar emot Sevilla hemma på Benito Villamarín.

Gläder mig helt enormt till att få kommentera matchen tillsammans med Marcelo Fernández. Senaste derbyt, det som spelades i våras när Sevilla vann med 3-2, var en av förra säsongens bästa matcher. Inramningen helt överlägsen.

Väl mött på C More 21:00 i kväll!

Det där var ett sätt att presentera sig för publiken på Santiago Bernabéu i det finaste av sammanhang. Hemmadebut i Champions League. Tre mål och en assist.

En sån där kväll vi kommer minnas länge. Som vi kommer titta tillbaka på och konstatera ett genombrott på den internationella fotbollsscenen.

Rodrygo knorrade förvisso in en väldigt vacker frispark mot Bayern München i sin första träningsmatch för Real Madrid. Han gjorde mål med sin första aktion i ligadebuten mot Osasuna.

Men det här var något helt annat. När Vinícius Junior aldrig får till en slutprodukt, Gareth Bale har hamnat i onåd med klubben, Lucas Vásquez mest springer omkring, Luka Jovic har problem att hitta målet och resten är skadade var det här precis vad Real Madrid behövde.

Rodrygo gjorde mer än vad någonsin kunde förvänta sig. Nu är han i Real Madrids elva för att stanna.

Det som imponerar mest är inte bara hans förmåga att komma till avslut och sällan krångla till det i lägena, utan hans smartness när det gäller att röra sig rätt, hitta ytor. Han verkar lugn, har koll på vad som finns omkring sig och är svår att läsa med tanke på att han skjuter bra med båda fötterna (och uppenbarligen även kan nicka in bollar).

Rodrygo, Rodrygo, Rodrygo sjöng publiken på Bernabéu. Det var inte sista gången.

***

Valverde, Valverde, Valverde!

Knappast en ramsa som susar sunt på Camp Nous gigantiska läktaretage. Kanske som en nidramsa i sådana fall.

Han gör sig alltmer impopulär Ernesto Valverde. Efter förlusten mot Levante i ligan och ett 0-0-resultat i CL mot Slavia Prag (vilken insats av Prag-laget ändå) krävs det markant förändring.

Den här gången tror jag inte tålamodet är så stort med Valverde.

Än så länge håller han sitt jobb på grund av att Barça leder gruppen i CL och toppar La Liga-tabellen. Spelmässigt har det sett värre ut än någonsin tidigare under Valverde. Förra säsongen var Barcelona ganska jämnbra. Vann ligan i överlägsen stil, hade aldrig några djupa formsvackor. Den enda rejäla plumpen var förlusten på Anfield, och den skar upp ett djupt sår och en ligatitel fungerar knappt som en plåster när den säsongen återspeglas.

Nu har spelet varit svagt hela hösten. Valverde har räddats av sina individualister, där förutom Leo Messi och Luis Suárez ofta varit avgörande framför allt Marc-André ter Stegen storspelat. Han har varit grunden till många räddade poäng.

Med samma låga passningstempot som i de senaste matcherna kommer det inte bli någon segeryra i slutet av säsongen. Hur ska Antoine Griezmann användas? Ska Valverde våga spela Junior Firpo till vänster nu när Jordi Alba är skadad?

Många frågor väntar att bli besvarade. Om inte Valverde har lösningen själv eller räddas av sina stjärnors individuella skicklighet ser jag ingen annan rimlig lösning än att Barcelona byter tränare.

***

Vilken missräkning för Atlético, som haft en kämpig period. Har ändå allt i egna händer för att nå avancemang från gruppspelet, men det blir klurigt att rubba Juventus på förstaplatsen.

***

Kul att Valencia är med i striden om slutspel. På samma poäng som Ajax och Chelsea just nu. Riktigt lurig grupp. Många märkliga resultat.

Allt kommer avgöras i sista omgången.

Omgången där drakarna aldrig lyfte. En elva som präglas av spelare och lag som normalt sett inte brukar få så mycket tid i rampljuset. Hela omgången personifierar väl vilken oförutsägbar säsong vi har tagit del av så här långt.

Unai Simón (Athletic)
Nyom (Getafe) – Yeray (Athletic) – Salisu (Valladolid) – Cote (Eibar)
Portu (R.Sociedad) – Campaña (Levante) – Joaquín (Valladolid) – R.García (Osasuna)
Maxi Gómez (Valencia) – Chimy Ávila (Osasuna)

***

Unai Simon (1): Athletic-målvakten helt enorm borta mot Villarreal. Flertalet avgörande räddningar. Ordnade en pinne.

Jaha, då var fjärde tränarbytet i La Liga ett faktum. Efter Marcelino (Valencia), David Gallego (Espanyol) och Mauricio Pellegrino (Leganés) är Fran Escribá näste man som ryker.

Föga förvånande så klart. Celta har ett lag för att vara på övre halvan, och då är det en mild förväntan. På pappret bör Celta tveklöst utmana om topplaceringar.

Efter tapp mot Alavés, Real Sociedad, Betis och i går Getafe blev det till slut nog för ledningen. Att han inte rök efter den sena förlusten på Benito Villamárin förra veckan är märkligt i sig. Nu fick han en match till och laget tappade åter poäng på hemmaplan.

Kanske behövdes mer tid för att vaska fram en lämplig ersättare. Vi lär få veta vem det blir inom kort.

Frågan är hur långt ner Fran Escribá nu finns på La Liga-klubbarnas radar. Hans senaste tre jobb har slutat dystert. Sparkad i slutet av säsongen 2016/17 från Getafe – klubben degraderades till slut. Säsongen därpå fick han foten efter bara sex omgångar i Villarreal.

Nu höll han Celta kvar i La Liga förra säsongen, men att han skulle vara rätt man att ta nästa steg med klubben var det många som tvivlade på.

Jag tror det kan dröja innan vi ser Escribá igen.

Men jag gläds med Celta som fortfarande har gott om tid att vända den här säsongen till något positivt. Det behövdes en förändring.

***

Vill inget lag vinna La Liga?

Uddlösa utan-spelidé-på-bortaplan-Barcelona förlorade mot Levante (vilken galen vecka för Valencia-klubben).

Real Madrid såg håglöst ut hemma mot Betis. Anfallskraften som var så enorm mot Leganés bara dagar innan hade helt försvunnit. Vem ska egentligen stötta Karim Benzema i det där anfallsspelet? Vem ska ta ansvar?

Sevilla-Atlético spelade 1-1 på Ramón Sánchez Pizjuán. Helt okej resultat, men ingen direket fullträff. Hade något av lagen tagit en trea hade det betytt serieledning vid det här laget.

Samtidigt studsade Real Sociedad tillbaka efter förlusten mot Levante för några dagar sedan och tog en meriterad 2-1-seger borta mot Granada (som hade fyra raka hemma på Nuevo Los Cármenes).

Nu är La Real där uppe i toppen igen. Poängmässigt jämsides med Barça & Madrid.

Samtidigt som alla förväntade topplag har hackat är det en väldigt underhållande inledning på den här säsongen. Fem poäng skiljer mellan serieledaren och lag 13 i tabellen. Fem ynka poäng.

När det började sätta sig och allt talade för att toppskiktet skulle markera revir och skapa sig lite luft ner till resten kommer en sån där omgång med idel överraskande resultat.

Det är uppfriskande, det är kul, och det ger nog många lag en positiv skjuts att “det här kan vara säsongen då det omöjliga faktiskt är möjligt”.

***

Javier Aguirre tillbaka i La Liga?

Det kommer rapporter från El Transistor att så är fallet. Mexikanen tar i sådana fall över Leganés, som letts av reservlagstränaren Luis Cembranos de senaste matcherna, i hopp om att vända den negativa trenden.

Ligan, och framför allt Leganés, skulle bli en profil rikare med Aguirre.

Dags att summera den här veckoomgången med en elva. Svårare än någonsin den här säsongen, med framför allt mängder av offensiva spelare som gjorde bra prestationer. Nåväl, här kommer elva som stack ut på sitt sätt.

Pachecho (Alavés)
De Blasis (Eibar) – Ramos (R.Madrid) – Lenglet (Barcelona) – Marcelo (R.Madrid)
Messi (Barcelona) – Arambarri (Getafe) – Bardhi (Levante) – Muniain (Athletic)
Benzema (R.Madrid) – Lucas Pérez (Alavés)

***

Fernando Pacheco (1): Höll matchen vid liv mot Atlético och undvek att släppa in ett andra mål. Blev avgörande för att laget tog en poäng i slutändan.