Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Det tyska fotbollsåret 2013

När jag satte igång att skriva denna krönika trodde jag aldrig att det skulle bli en sådan lång text. I slutändan är det snarare en sammanfattning än en krönika, nu får fallet vara så. Tiden räcker inte till för att jag ska hinna skriva en ny text. Avsaknaden av korrläsning finns där, men jag hoppas att texten inte är allt för jobbig läsa. Denna sammanfattning har givit mig många tankar och idéer på hur jag ska kunna fylla de kommande veckorna med texter på bloggen. Jag vill rikta ett stort tack till alla er läsare där ute. Nu väntar ungefär sju sidor av text om det tyska fotbollsåret 2013. Jag hoppas att ni finner något som tilltalar er med min text. Med vänliga hälsningar, Adam.

2013 närmar sig sitt slut och jag har fått i uppdrag att på valfritt sätt genomföra en årskrönika av det tyska fotbollsåret. Jag har fått många tankar kring hur jag skulle genomföra detta. En lista över ”årets…” hade varit enkelt, troligtvis omtyckt och inte särskilt tidskrävande. Jag hade också kunnat skriva mig igenom året, från starten i januari (då jag också började att skriva för Fotbollskanalen) till slutet i december med grunden lagd i vad jag har skrivit under året.

Nu blir det något mellanting.

När jag inledde med skrivande på Fotbollskanalen hade den artonde (och vårens första) omgång redan spelats. Jag tänker att vi tar ansats i hur tabellen såg ut inför den omgången.

Bayern hade i princip redan avgjort säsongen med ett stort poängavstånd ned till jagande Bayer Leverkusen och Borussia Dortmund. Nykomlingen Eintracht Frankfurt hade chockerat alla med sin offensiva frenesi och låg på den sista Champions League-platsen. Mellanskiktet bestod av extremt många lag inom ett fåtal poäng, medan vi kunde hitta tre klara kandidater i bottenstriden. Intressant är att Fortuna Düsseldorf, som senare kom att åka ur Bundesliga, låg hela tolv poäng för FC Augsburg (som klarade sig kvar) när våren drog igång.

Schalke som hade haft en tuff höst, hade bland annat sparkat tränaren och klubblegendaren Huub Stevens, till förmån för den yngre och oprövade tränaren Jens Keller. Keller hade inte fått någon drömstart på jobbet och inte heller underlättades hans jobb av att stjärnan Lewis Holtby skulle lämna klubben när hans kontrakt gick ut till sommaren. Holtby jagades av flera klubbar, bland annat Bayern München, men valde till slut Tottenham dit han gick redan i januari för en mindre summa pengar. Holtby har knappt sett tills sedan dess.

I Hoffenheim hade storsatsningen gått käpprätt åt helvete. Lagkaptenen Tim Wiese hade haft en tung höst och nyförvärvet från Werder Bremen fick se sig placerad uppe på läktaren med lånet från Tottenham, Gomes, tog plats mellan stolparna. Inte heller Wiese har setts till på planen sedan dess.

Januari flög förbi och i februari fick vi se en match som jag då bedömde som säsongens bästa i Hamburg-Dortmund. Matchen slutade 4-1 till hemmalaget och i den matchen introducerade sig Heung-Min Son på allvar som en fantastisk fotbollsspelare. Son var den stora skillnaden mellan lagen och han stod för ett vackert mål. Samtidigt började klubbar som motståndarna Dortmund, topplaget Leverkusen och satsande Wolfsburg att få upp ögonen för den unge sydkoreanen.

I Champions League-spelet fanns fortfarande Dortmund och Bayern München kvar. Det förstnämnda laget fick det spanska laget Malaga i sin lottning till kvartsfinalen medan Bayern fick det svårspelade och oberäkneliga Juventus. Mitt utgångstips var att båda de tyska lagen skulle ta sig vidare.

Under våren började Joachim Löw att utveckla sina idéer kring den så kallade ”falska nian” som han hade haft. Inför landskampen mot Kazakstan fanns endast en renodlad anfallare med i Mario Gomez, en man som aldrig varit någon av Löws favoriter, och som dessutom skadade sig under förberedelserna. Därför fick Mario Götze från start och han utmärkte sig inte särskilt mycket i den rollen, men Löw visade att han så ytterligare ett sätt att spela anfallsfotboll på – det vill säga helt utan en renodlad anfallare.

Samtidigt väcktes från kring när Stefan Kießling skulle bli kallad till landslaget. Medierna var övertygade om att anfallaren skulle få chansen förr eller senare under våren. Det ryktades om att han skulle åka med till det USA-läger som Tyskland skulle på under slutet av våren. Ilskan var dock stor över att Kießling ännu inte fått sin chans i landslagströjan, trots sina framgångar i Bundesliga.

Mars dundrade fram och ligan hade redan avgjorts av Bayern som hade ett avstånd på tjugo poäng ner till tvåan Dortmund som gjorde sitt bästa för att klara av spel i både Champions League och Bundesliga. Bayerns överlägsenhet visade sig kanske som tydligast i 9-2-vinsten mot Hamburg. Kampen om fjärdeplatsen tätnade till och involverade flertalet lag, bland annat Frankfurt, Schalke och Hamburg.

I botten av tabellen hade Augsburg börjat röra på sig och närmat sig ett formsvagt Düsseldorf som hade det förtvivlat svårt att få fart på målskyttet. Greuther Fürth, en av nykomlingarna för året, hade trots tränarbyte inte lyckats skrapa ihop särskilt många poäng och var en av de sämsta nykomlingarna någonsin långt in på säsongen.

April blev en månad av ytterst många händelser som jag skulle kunna skriva mycket om. Bayern tog sig vidare från sitt dubbelmöte med Juventus efter två överlägsna segrar (båda med 2-0). Dortmund hade det svårare men lyckades på övertid göra två mål mot Malaga och därmed ta sig vidare till CL-semifinal, en historisk händelse för tysk klubbfotboll.

Lottningen till CL kom och det blev ett tyskt-spanskt dubbelmöte där Dortmund ställdes mot Real Madrid och Bayern mot Barcelona. Tyskarna hoppades på den första heltyska CL-finalen någonsin och jag bedömde chanserna som 50-50 i båda mötena, något som jag fick oerhört mycket skit för då båda de tyska lagen var klart sämre än de spanska.

I april uppdadgades Uli Hoeneß finansiella problem då han inte betalat tillräckligt med skatt då han suttit på pengar i Schweiz. Än i dag är dessa problem inte lösta och om några månader väntas rättegång för Bayernbossen.

I kölvattnet av Hoeneß finansproblem släpptes så den bomb som kan att spegla resten av säsongen 2012/2013: Mario Götze hade skrivit på för FC Bayern München och skulle lämna Dortmund efter säsongen. Rubrikerna blev många, forumdiskussionerna hetsiga och hela fotbollsklimatet i Tyskland förändrades på en dag. Ilskan i Dortmundlägret var stort och många menade på att Bayern placerat denna nyhet för att sätta Hoeneß-nyheten i bakgrunden – något som senare visade sig vara osant. I samma veva hade det sedan länge ryktats om att Robert Lewandowski också skulle lämna Dortmund för ärkerivalen Bayern, något som spädde på pajkastningen mellan klubbarna ännu mer.

Dortmund och Bayern lyckades båda att ta sig vidare från sina Champions League-semifinaler. Bayern utklassade Barcelona och satte något av en milstolpe i fotbollshistorien, samtidigt som Dortmund slog ut Real Madrid efter lite om och men. En heltysk Champions League-final på Wembley var att vänta.

I maj handlade det om vilka lag som skulle åka ur Bundesliga. Bayern hade sedan länge avgjort kampen om titeln och varken Dortmund eller Bayer Leverkusen hade något att sätta emot. I bottenstriden blev det en jämn kamp in på målsnöret och det handlade främst om vilket laget som skulle åka ur, tillsammans med tabelljumbon Greuther Fürth, och vilket laget som skulle få kvala.

I den sista omgången drogs det till sin spets då Hoffenheim på nedflyttningsstrecket lyckades att vända ett underläge med 1-0 på bortaplan mot Dortmund till seger med 2-1, samtidigt som Fortuna Düsseldorf gick och förlorade mot Hannover med 3-0. Detta gjorde att det mindre omtyckta Hoffenheim lyckades ta sig förbi Düsseödorf i tabellen och knipa kvalplatsen, medan Düsseldorf endast fick en ettårig sejour i den tyska högstaligan för denna gång.

Med en studande Champions League-final på Wembley handlade mycket om vilka chanser Dortmund hade att kunna rubba detta Bayern som likt en pansarkryssare gått igenom året och spelat på en nivå som ingen annan klubb i Europa varit riktigt nära. Många undrade också hur Bayern skulle kunna hantera situationen efter den finalförlust som laget råkat ut för i München innan, då Chelsea vänt underläge 0-1 till seger på straffar mot Bayern i Champions League-finalen.

Finalen blev en bländande tillställning på läktarsidan framför allt. Matchen var tempostark men inget som gemene man på rak arm kommer att komma ihåg. Dortmund gjorde allt i sin makt för att stoppa detta Bayern men kunde i slutändan inte sätta dit Bundesligamästarna för året. Bayern vann och den spelare som fick avgöra var fjolårets Arjen Robben, en man som verkligen behövde denna framgång.

I kvalet om vilket lag som skulle få spela Bundesligafotboll kommande säsong blev FC Kaiserslautern en mumsbit för Hoffenheim som inte hade några problem med att behålla sin Bundesligaplats. Två segrar (2-1 respektive 3-1) blev det för Sinsheimlaget som otroligt nog lyckades att behålla sin plats i högstadivisionen, trots att det under våren under långa stunder såg ut som om Hoffenheim skulle få spela i 2. Bundesliga.

Säsongens sista match blev DFB-Pokal-finalen mellan, ja just det, Bayern och Stuttgart. Bayern hade möjlighet att bärga trippeln för första gången i klubbens historia och det lyckades klubben med, även om det satt långt inne. 3-2 slutade matchen och Bayern hade, tillsammans med en Jupp Heynckes som skulle pensionera sig, avslutat säsongen med ytterligare en titel som blev pricken över i:et.

Sommaren bjöd på ett antal intressanta nyförvärv. Det största namnet som lämnade Bundesliga var Mario Gomez som under den nytillsatte Pep Guardiola inte alls skulle få samma förtroende som under Jupp Heynckes. Gomez lämnade Bayern och Tyskland med destination Florens och laget Fiorentina.

Dortmund, som stod ett historiskt bra år ekonomiskt, bestämde sig för slå den stora trumman och värva in ett antal spelare för ett höja kvaliteten och bredda truppen. Det största namnet blev Henrikh Mkhitaryan som klubben värvade från Shakhtar med uppgift att ersätta Mario Götze.

Några andra högprofilerade nyförvärv var Luiz Gustavo som lämnade Bayern München för spel i VfL Wolfsburg, Kevin-Prince Boateng anslöt till Schalke 04 i slutet av transferfönstret från Milan och Heung-Min Son som lämnade Hamburger SV för spel i Bayer 04 Leverkusen.

Säsongen 2013/2014 tog fart i och med matchen mellan Borussia Dortmund och Bayern München i den tyska Supercupen. En match som ofta inte räknas särskilt högt men som i detta fall var extra intressant då det blev Pep Guardiolas officiella inträde i den tyska fotbollen.

Spanjoren stod dock inte som en segrare vid slutsignalen utan det var Dortmunds frejdiga spel som vann kampen mot spanjorens bollinnehavsbaserade fotboll. 4-2 blev slutresultatet till Dortmund och många frågade sig var Guardiolas nya Bayern egentligen var på väg någonstans.

I den europeiska supercupfinalen mellan Bayern München (Pep) och Chelsea (Mourinho) stod desto mer på spel. Trots ett enormt övertag i bollinnehav var det Chelsea som tog ledningen två gånger, först genom Fernando Torres (Ribéry kvitterade till 1-1) och sedan genom Eden Hazard på övertid. I matchens absoluta sista spark kvitterade dock Javi Martinez och i straffläggningen var det Bayern som dock det längsta strået och Bayern kunde fira ytterligare en titel.

Höstens nykomlingar i Bundesliga var huvudstadslaget Hertha Berlin som var tillbaka efter en kort sejour i 2. Bundesliga och Eintracht Braunschweig som var tillbaka efter 28 år utanför Bundesliga.

Det tog inte många omgångar i Bundesliga innan den förste tränaren fick gå. Bruno Labbadia fick lämna Stuttgart efter endast tre omgångar av hösten och ersattes av den yngre Thomas Schneider. Labbadias öde har även drabbat Thorsten Fink som fick lämna Hamburg (ersattes av Bert van Marwijk) och Michael Wiesinger som fick lämna Nürnberg (ersattes av Gertjan Verbeek).

Hösten etablerade Bayern München som årets etta. Laget har under hösten visat en strålande form och slagit rekord efter rekord. Pep Guardiolas nybygge hade en trög start men har med tiden visat sig vara åtminstone lika starka som det lag Heynckes förde över under förra säsongen.

För Dortmund har det gått trögare, mycket på grund av skadeläget i klubben som har varit fatalt. Flera nyckelspelare har borta under längre perioder och avsaknaden av en motor som Ilkay Gündogan hade alla lag i Europa haft svårt med att klara av. Trots detta har Dortmund lyckats hålla sig i toppen av Bundesliga (om vi bortser från Bayern) och tagit sig vidare till åttondelsfinalen av Champions League. Våren talar för Dortmund då flera spelare kommer att vara tillbaka från sina skador.

Bayer Leverkusen har imponerat på många, inklusive mig själv, under hösten och har varit den främste utmanaren till Bayern i toppen. Även om laget har tappat fart på sistone har det länge sett bra ut och Sami Hyypiä har gjort något mycket bra saker med årets Leverkusen. Återstår att se om det håller i sig under våren.

Nykomlingarna Eintracht Braunschweig och Hertha BSC har gått skilda vägar. Braunschweig slåss i botten av tabellen, vilket många förutspådde, medan Hertha har fäktat emot de flesta lagen och befinner sig på Europa League-plats (6:a) just nu-

Nu tycker säkerligen många av er att jag har missat väldigt mycket och det håller jag med om. Jag har inte nämnt att Eintracht Frankfurt och SC Freiburg varit med i Europa League och att det förstnämnda laget faktiskt har gått vidare från sin grupp. Det är sant.

Jag skulle kunna prata mer om landslaget avancemang till VM-slutspelet där Löws manskap återigen är en av favoriterna till att ta hem titeln. Det är även det sant.

Jag skulle kunna skriva några ord om mina egna framträdande i Euro Talk och Eurosports Achtung Fussball. Hur kritiserad jag blev efter att ha publicerat två helt felaktiga texter om att Hertha Berlin-spelare haft sex med en minderårig. Något som jag tog tillbaka och tog ansvar för. Trots det blev jag senare kritiserad och ”attackerad” av Hertha Berlin-redaktionen på SvenskaFans (alltså efter att jag bett om ursäkt) utan denne skribent ens nämnde det och framställde mig som ett as. Det var lågt, riktigt lågt. En ursäkt från dennes sida vore på sin plats, tycker jag.

Problemet är att om tiden skulle tillåta, skulle jag kunna skriva hur mycket som helst. Men nu gör den inte det. Dessutom tror jag inte att någon i slutändan skulle kunna ta in så mycket text, åtminstone inte i denna form.

Därför blir det ytligt, kanske något abrupt och inte särskilt invecklat. Jag vet inte ens om det är en årskrönika om jag ska vara ärlig. Men det är något, en text av något slag som har tagit lite tankekraft och tid för mig att skriva ihop.

Sist men inte minst vill jag tacka alla er läsare. Alla som har varit kommenterat, alla som inte har kommenterat. Utan er skulle det inte gå att hålla igång en sådan här blogg. Det hoppas jag att ni förstår för jag är en sådan som kollar statistiken mer än vad det är sunt att göra.

Jag vill även tacka Fotbollskanalen som gav mig möjligheten att skriva på sidan och som har tillåtit mig att skriva om allt mellan himmel och jord. Trots att jag har kritiserat sidan själv, har de aldrig lagt sig i vad jag har publicerat och det gläder mig!

Nu hoppas jag på att den tyska fotbollen fortsätter att röna framgångar och att vi får se mer av den ljuvliga produkt i våra tv-apparater. Förhoppningsvis kan lagen imponera i Champions League, förhoppningsvis blir Bundesliga intressant under våren (trots Bayerns dominans).

Självklart ska jag dock bjuda på en ”årets-lista” och den kommer här:

Årets lag: FC Bayern München. En trippel och total dominans. Uli Hoeneß har fått precis som han vill även om han pratar om att han inte vill ha spanska förhållanden i Bundesliga. Han fick skotska förhållanden istället.

Årets spelare: Franck Ribéry. Något annat vore en överraskning i mina ögon. Ribéry har varit briljant under hela året och har välförtjänt kammat hem positiva ord från publiken.

Årets tränare: Jupp Heynckes. Lika självklart som att Ribéry skulle få titeln som årets spelare. Heynckes förde Bayern till klubbens första trippel. Var lugn, harmonisk och en sann gentleman.

Årets överraskning (lag): FC Augsburg. Min förkärlek för Augsburg är känd, tror jag åtminstone. Vad Markus Weinzierl har gjort med detta laget under året är otroligt. Från att vara dömdsdöma i januari till att vara på över halvan av tabellen i december. Magnifikt arbete och jag gillar verkligen vad som försiggår i Augsburg.

Årets överraskning (spelare): Nicolai Müller. Mainzspelaren har haft en fantastisk höst och jag tror att det här en spelare vi kommer att få se mer av i framtiden. Steget till en större klubb ligger nära till hands och jag förutspår att han snart dyker upp i ett tyskt landslag.

Årets farväl: Thomas Schaaf. Efter fjorton år som tränare i Werder Bremen fick Schaaf lämna klubben. Det hade visserligen inte gått särskilt bra mot slutet men Schaaf är ändå en saknad profil i Bundesliga.

Årets krya på dig: Boris Vukcevic. Den unge mittfältaren var med om en fruktansvärd bilolycka och hamnade i koma. Nu är han på väg tillbaka men frågan är om vi någonsin får se honom i Bundesliga igen. Alla goda hälsningar till Vukcevic och vi hoppas att vi inte behöver uppleva något liknande igen.

Årets match: Hoffenheim 3-3 Freiburg. Sex mål och tre röda kort. Matchen hade allt och tränaren Christian Streich blev uppskickad på läktaren. Fantastiskt.

Årets svensk: Oscar Wendt. Wendt har fått klarhet till klarhet och är nu given som vänsterback i Borussia Mönchengladbach. Gladbach går som tåget i Bundesliga och Wendt har haft en framträdande roll i det. Oerhört kul sett ur svenska ögon!

Årets uttalande: ”I vissa situationer märker du att du är denna lilla pissförening som domaren inte lyssnar till. 50-50-besluten går alltid i de större klubbarnas favör. När du gång på gång får frisparkar, kanske den enda eller den andra berättigad, och hörnor emot dig, som inte var några, då gör det ont. Också mot det kämpar vi sedan den första omgången. Vi måste inte bara kämpa på planen som krigare, utan också mot flera andra saker.” – Thorsten Lieberknecht

Årets comeback: Hertha Berlin. Inledde säsongen med att vinna med hela 6-1 mot Eintracht Frankfurt och sedan har det fortsatt så med några få dalar. Hertha Berlin är roliga att se på och det är kul att huvudstaden har ett lag uppe i Bundesliga, det behövs!

Årets mål: Stefan Kießling. Han gjorde ett mål som inte var. Det räcker så.

Årets läsare: DieWaffel, Gaspare Spontini, uberstark, Trellehulla, Der Angriff, nordsvensken – har säkert missat någon men här några jag vill höja ett extra tack till!

Sedan är det dags att tacka för detta året och önska alla ett gott nytt år!

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Moin!

Då är dagarna i Hamburg över för denna gång. Nu har jag bara några timmar kvar innan flyget går tillbaka till Stockholm och det är inte med någon större julkänsla jag flyger hem. Solen skiner, det är förhållandevis varmt och staden Hamburg lever sitt normala liv.

”I love you, man!” sa en tysk till mig på Imtech Arena i lördags. Jag vet inte om det var för att han var förhållandevis full, för att jag var svensk eller bara för att allting tycktes vara bra som han sa det. Det kändes bra, jag kände mig som en del av Hamburger SV, om än för bara någon sekund.

Jag vet inte hur han mådde efter matchen. Med tanke på hans onyktra tillstånd kanske det inte sved lika hårt som det gjorde för många andra supportrar som satt på läktaren och såg sitt Hamburg förlora med 2-3 och släppa in det avgörande målet i matchens absolut sista sekunder.

Mainz var värdiga segrare, något annat går inte att säga. Att laget inte hade avgjort matchen tidigare var ett under och att Hamburg lyckats få in en kvittering genom Rafael van der Vaart (2-2) kändes otroligt. Mainz var det bättre laget, spelade en bättre fotboll och verkade generellt snäppet smartare på varje position än vad motståndarna var.

Hamburg går till julpaus med negativa vibbar, Mainz med positiva – i båda fallen är det dock välbehövlig vila. Hamburg behöver fortsatt jobba hårt med sin struktur, Mainz behöver höja sin lägstanivå ett par snäpp.

Inför matchen träffade jag också Filip Wollin, till vardags skribent på Hamburgs SvenskaFans-sida. Ett sant nöje var det och det är alltid lika trevligt att träffa insatta människor som likt jag brinner för den tyska fotbollen och som vet något om den. Vi lär nog stöta på varandra igen, anar jag.

Hamburg kommer jag att återvända till, kanske när det är något varmare men också för att det är en fantastiskt trevlig stad. En vacker stad vars närhet till vatten skänker en fräschhet till luften där man traskar längs med floden Elbe.

Så väl St. Pauli och Millerntor som Hamburger SV och Imtech Arena var ett sant nöje att få besöka. Av helt olika anledningar dock. Arenorna berättar en hel del om skillnaderna mellan klubbarna och det handlar verkligen om två olika världar – något som blir extra tydligt när man besöker båda arenorna inom loppet av 24 timmar.

Inom några dagar kommer en ”årskrönika” att komma ut där jag sammanfattar hur det har sett ut inom den tyska fotbollen. Det bra, det dåliga – allt mellan himmel och jord. Har du några förslag på vad jag bör ta med? Kommentera! Jag tar med glädje emot alla tips!

Nu önskar jag er alla en trevlig julafton fylld av glädje och lycka!

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

I Hamburg

Helgen innan jul och jag befinner mig i Hamburg för att se på fotboll. En mindre julklapp till mig själv och en möjlighet att ta sig i från den julklappsstress som Sverige alltid drabbas av.

Julmarknader är det fullt av i hamnstaden Hamburg. När du tar dig från centralstationen mot rådhuset stöter du på ett antal marknader som säljer glühwein och alla möjliga små ting. Härligt på alla sätt och vis.

Jag började fotbollen i Hamburg med att åka ut till Millerntor och jaga biljett då St. Pauli igår skulle möta Karlsruher SC på hemmaplan. Ett fåtal biljetter fanns kvar på südtribune och jag fick tag i en av dessa till min stora glädje.

St. Pauli har gått bättre än förväntat i 2. Bundesliga. Inför denna omgång låg laget på en tredjeplats och det trots att tränaren Michael Frontzeck lämnade mitt under hösten efter att han och klubben haft olika framtidsvisioner.

In kom Roland Vrabec, en i många kretsar okänd tränare som på sin meritlista bland annat har en tid som assisterande tränare i de tyska ungdomslandslagen där han hjälpte Christian Ziege och Horst Hrubesch. Vrabec hade inte ens en Wikipedia-sida som en hel del tyska medier påpekade, så okänd var han.

Vrabec ser ut att få fortsatt förtroende trots att laget gick på en mina igår och förlorade mot Karlsruher med 2-0. St. Pauli hade matchen i sina egna händer men lyckades inte sätta sina lägen och Karlsruher kontrade in sina två mål. Det andra var ett mål som stänktes in via ribban.

St. Pauli-fansen höll igång i nittio minuter trots det tråkiga resultatet. Även efter matchen var det fullt ös på supportrarna som sjöng för fulla muggar. En imponerande inramning på Millerntor som gör att man vill tillbaka lika fort som man har varit där.

Arenan är varken särskilt snygg eller fräsch, men den andas fotboll och autencitet. Fansen är där för att de älskar sitt lag, oavsett ålder, oavsett kön. Det handlar inte om hur det ser ut, utan att det finns och det är en känsla som tysk fotboll jobbar med att hålla kvar vid.

Idag ska jag dock till den totala motsatsen från Millerntor och det är Imtech Arena i Hamburg där rikemansklubben Hamburger SV håller till. Hamburg ställs mot Mainz och jag ser verkligen fram emot att få se båda lagen spela.

15.30 drar tillställningen igång och förhoppningsvis får jag en annorlunda, men lika trevlig upplevelse som igår för den var jag väldigt nöjd med.

Adam Nilsson

Ingen Schaaf i Schalke, Baumann som ter Stegen-ersättare?

I det senaste inlägget kommenterade jag Champions League-lottningen och la ut det inom kort efter att lottningen genomförts. Vad jag inte hann nämna, som några av er så påpassligt kommenterade, var att även Europa League lottades och där finns ett tyskt lag kvar i Eintracht Frankfurt.

Det blev ingen lätt lottning för Frankfurt. Motståndet FC Porto är ett lag med stor rutin och erfarenhet från dessa sammanhang. Även om klubben inte är på samma nivå som under Mourinho eller Villas-Boas så finns det fortfarande mycket gott att säga om portugiserna.

Frankfurt och Armin Veh hade självklart hoppats på en betydligt bekvämare motståndare men slängs in i hetluften direkt. Chanserna är, som jag ser det, 50/50. Frankfurts imponerande insatser i Europa League under hösten och deras vinst mot Leverkusen senast visar på att det finns en större potential än vad laget hittills har fått ut i framför allt Bundesligaspelet.

Veh sa efter lottningen att han vill till Neapel också. Om Frankfurt går vidare från denna runda är det nämligen stor chans att laget stöter på italienska Napoli i den efterföljande rundan och det vore ju helt klart en häftig uppgift för Frankfurt!

***

FC Bayern München hade inga problem med att ta sig vidare till finalen av klubblags-VM. Guangzhou Evergrande med Marcelo Lippi vid rodret, hade inget att sätta emot tyskarna som i överlägsen stil vann med 3-0. Det hade kunnat och kanske borde ha blivit ett antal mål till för Bayerns räkning. I den första halvleken tror jag inte ens att kineserna var inne i Bayerns straffområde, samtidigt hade Bayern åtminstone tre-fyra ramträffar. Nåväl, final till helgen och Bayern fortsätter att visa upp sig för världens alla fotbollsfans på bästa möjliga sätt.

***

Ryktena om Thomas Schaaf till Schalke nådde sitt klimax under helgen. Ruhr Nachrichten gick ut med nyheten att Schaaf var klar för klubben och att han skulle ta över efter nyår. Nu tycks det dock stå klart att den nuvarande tränaren Jens Keller får fortsatt förtroende under våren och att Schaaf inte alls kommer att ta över.

Bland anledningarna sägs det att klubben inte har särskilt mycket pengar att spendera på nyförvärv – något som Schaaf velat ha – och att klubben vill ge sig själv flera möjligheter på tränarfronten då de inte tycks ha varit helt övertygade av Schaaf. Det sägs att klubben kommer att se över sina alternativ under våren för att genomföra ett tränarbyte till sommaren istället. Med andra ord har detta beslut inte givit Keller en särskilt tryggare tillvaro i Schalke. Men det betyder att han sitter kvar ett tag till.

Jag vill också påpeka att Keller har skött sig utmärkt med media de senaste dagarna när det har blåst kring honom och klubben. Han har varit konkret, svarat på alla frågor och varit tillmötesgående på alla sätt och vis. En eloge till en pressad tränare som inte kan ha känt sig särskilt uppskattad under de senaste veckorna.

***

Intressant är diskussion kring Marc-André ter Stegen som ryktas vara på väg till FC Barcelona. Mönchengladbachs sportchef Max Eberl sa att det är ”50/50” om han stannar eller lämnar. Förhoppningen från båda sidor är att det löser sig inom kort och att ter Stegen beslutar sig för var han vill fortsätta sin karriär.

Gladbach har dock inte varit sena med att leta fram alternativ som kan tänkas ersätta ter Stegen och högst upp på listan sägs SC Freiburgs Oliver Baumann vara. Baumann har inte haft en strålande säsong bakom sig i klubblaget men är ett säkert kort på många sätt och vis. Ett helt klart vettigt alternativ som ersättare till ter Stegen om den unge talangen nu lämnar.

***

Avdelning målvakter: det är intressant att se att Ron-Robert Zieler, som för några månader sedan var given landslagsmålvakt, nu inte kan vara särskilt nära den rollen. Zieler har inte haft en bra höst, vilket inte heller hans klubblag Hannover har haft och jag kan just nu inte se honom i en eventuell VM-trupp. Istället är Bernd Leno det alternativ som jag ser som hetast efter Neuer, Weidenfeller och Adler. Leno har en stark höst bakom sig i Leverkusen och utstrålar trygghet. Han borde få chansen av Löw, den har Leno förtjänat.

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Dortmund drog vinstlott - i övrigt tuffa lottningar för tyskarna

Schalke 04 (10% – 90%) Real Madrid

Schalke – ett av de svagaste lagen som är kvar i Champions League – fick som väntat tufft motstånd och mot Real Madrid blir det extremt tufft för laget från Gelsenkirchen. Real Madrid är storfavoriter och jag kan inte se särskilt mycket som talar för att Schalke ska kunna rubba på spanjorerna. Eventuellt om laget får en total turnaround med Thomas Schaaf vid rodret. Men nej, här tar det slut för Schalke. Något annat vore en enorm överraskning.

Bayer 04 Leverkusen (35% – 65%) Paris-Saint Germain

Leverkusen har stått för en riktigt bra höst i Bundesliga, men har inte lyckats lika väl i Champions League. Avancemanget var välförtjänt och nu laddar klubben för en lika bra vår. PSG är ingen lätt lottning, men långt i från omöjlig. Fransmännen är favoriter, sett till spelarnas individuella kvalitet än mer. Dock är Leverkusen ett mycket spännande lagbygge som har gått bra under Hyypiäs ledning och jag tror att tyskarna kan göra det svårt för PSG.

Zenit St. Petersburg (30% – 70%) Borussia Dortmund

Dortmund fick efter en tuff grupplottning än desto bekvämare lottning i åttondelsfinalen. Här är Klopps lag storfavoriter och om Dortmund dessutom har fått tillbaka flera nyckelspelare från skador så ser jag ingen möjlighet för det ryska laget att kunna rubba fjolårsfinalisterna. Dortmund bör gå vidare och det bekvämt – även om det sällan är angenämt att spela i Ryssland.

Arsenal FC (45% – 55%) FC Bayern München

Mästarna fick en riktigt tuff lottning i Arsenal och det blir en repris på förra årets åttondelsfinal. Arsenal är bättre och ett mycket tryggare lag den här säsongen. Bayern München är något vassare än förra säsongen men engelsmännen kan helt klart rubba mästarna. Förra året hamnade Arsenal i en nästintill omöjlig situation efter förlust med 1-3 på Emirates Stadium. Ett bättre resultat i det första mötet i år och det är helt öppet inför returmötet på Allianz Arena. Bayern favoriter, men i stort ett helt öppet dubbelmöte.

Adam Nilsson

Tränarbyte - i många fall en pseudolösning

SC Freiburg är utslagna ur Europa League efter förlust med 0-2 hemma mot Sevilla. Eintracht Frankfurt avslutade gruppspelet med att vinna sin match mot APOEL Nikosia med 2-0 och är därmed klart vidare som gruppetta med fem vunna matcher av sex möjliga (och fem hållna nollor på det). Båda lagen har haft svårt att få spelet att stämma i Bundesliga och har endast samlat ihop elva poäng, vilket just nu betyder att Freiburg ligger på kvalplats (två poäng från nedflyttning) och Frankfurt precis ovan med bättre målskillnad.

Det är enkelt att skrika efter tränarförändringar. Det brukar många supportrar se som den första vägen ut för att förändra resultaten till det positiva på ett snabbt sätt. Problemet är att jag inte kan se att en ny tränare skulle göra någon större skillnad – varken i Eintracht Frankfurt eller SC Freiburg.

I Armin Veh har Eintracht Frankfurt en rutinerad tränare med ett digert register. Han har vunnit Bundesliga med Stuttgart, även varit aktiv som tränare i klubbar som Hamburger SV och VfL Wolfsburg. Sedan 2011 har han varit i Frankfurt och har sedan dess tagit upp laget från 2. Bundesliga och slutade förra säsongen 6:a, som nykomling.

Veh har självmant valt att inte skriva på några längre kontrakt med Frankfurt. Hans nuvarande kontrakt, som han skrev på under förra vintern, går ut till sommaren och det är ännu oklart om Veh kommer att förlänga med klubben. Frankfurt vill det, men frågan är om Veh vill det. Han är nämligen själv medveten om att det har funnits intresse från större klubbar i Tyskland och nu funderar han på om det är dags att ta nästa kliv i karriären.

Det valet är självklart Vehs egna. Men jag förstår att Frankfurt vill förlänga med Veh, även om han själv inte har bestämt sig. För ute på marknaden finns det inte särskilt många tränare som på pappret är bättre än Veh. Inte heller finns det någon som skulle passa som handen i handsken i klubben, ingen gammal klubblegendar eller liknande som är tillräckligt intressant för rollen. Därför är mål nummer ett för Frankfurt att förlänga med Veh, trots att han endast vill skriva korta kontrakt med klubben.

I Freiburgs fall ter det sig en aning annorlunda då Freiburg har helt annan klubbidentitet. I Freiburg anställs sällan en tränare, än mindre sparkas dem. Sedan 1991 har Freiburg haft fyra tränare: Volker Finke (1991-2007), Robin Dutt (2007-2011), Marcus Sorg (2011) och Christian Streich (2011-). Endast Marcus Sorg har fått sparken efter en usel höst då han ersatte Robin Dutt som lämnade klubben för Bayer Leverkusen.

Christian Streich följde Sorg och fick Freiburg att stå för en fantastisk vår som höll laget kvar i Bundesliga, för att sedan få laget att sluta på en imponerande femteplats. I somras blev dock hans lagbygge uppköpt av andra Bundesligakonkurrenter och Streich har fått sätta ihop ett nytt pussel igen. Precis som Lucien Favre fick göra med Mönchengladbach en säsong tidigare och se var det har tagit Favre nu.

Jag har svårt att se att Freiburg skulle kunna göra sig av med Streich. Ledningen vet att han har haft en svår uppgift, att kombinera Europa League med Bundesliga samtidigt som han har fått bygga upp ett helt nytt lag. Streich sa själv inför säsongen att han skulle behöva åtminstone två månader till av försäsong för att få ordning på allt, något som gav honom ytterligare lite tid och andrum för sitt lagbygge. Och vem skulle kunna ersätta karaktären Streich?

Jag tror att det är just kontinuiteten som gör att Freiburg kommer att hålla sig kvar. Spelarna vet att det är Streich som kommer att leda laget under resten av säsongen och bara det ger en trygghet. Läget är inte lika kritiskt som för två säsonger sedan, men bra nära.

Under våren är jag övertygad om att vi kommer att få se ett bättre Freiburg som kommer att klättra i tabellen. Jag är inte lika övertygad i Frankfurts fall, fast jag har svårt att tro att laget skulle kunna åka ut trots Europa League under våren. Kvaliteten finns där och kan en nyckelspelare som Alexander Meier hålla sig frisk förväntar jag mig att även det laget klättrar.

En lösning som jag fortfarande inte förstår mig på är Gertjan Verbeek. Nürnberg bytte ut Michael Wiesinger mot en tränare som inte skapade någon hype alls. En ny tränare i ett krisstämplat lag måste få med sig supportrar och media att tro på att något stort kan hända – det har Verbeek långt i från lyckats med. För mig är Verbeek en pseudolösning i stora proportioner och jag tror att Wiesinger hade gjort det bättre om han hade fått fortsatt förtroende. En Magath hade inte på lång sikt varit rätt, fast han hade åtminstone fått något att hända, fått laget att tro på sin förmåga. Precis som Friedhelm Funkel har fått det dysfunktionella 1860 München att helt plötsligt vinna. Funkel får sina lag att funka, han skapar en tro och det räcker bra så.

För mig påminner Verbeek om Krasimir Balakov som tog över efter Marco Kurz i Kaiserslautern när de var på väg ut säsongen 2011/2012. Ett lag med spelare som drabbats av rasistiska tillrop av fansen och som skakade gjorde sig av med en stark ledare i Kurz och tog in Balakov – som inte förbättrade någonting. Kaiserslautern åkte ur Bundesliga och Balakov fick lämna klubben efter endast tre månader som huvudtränare. Vilka spår lämnade han? Inga, absolut inga. Jag tror att Verbeek kommer att gå precis samma öde till mötes i Nürnberg. Tyvärr.

(Hann tyvärr inte korrläsa texten pga tidsbrist. Hittar ni fel så skrivs dessa i kommentarsfältet så korrigerar jag så fort som möjligt!)

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Fyra tyska lag i åttondelsfinalen av CL!

Historia skrevs i går när Borussia Dortmund och Schalke 04 tog sig vidare från sina respektive grupper i Champions League. För första gången sedan Champions League drog igång har alla fyra tyska lag tagit sig förbi gruppspelet och nu väntar åttondelsfinaler för Bayern München, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen och FC Schalke. Ett tecken i tiden som visar att tysk fotboll just nu är på sin topp.

Det var ingen enkel väg dit för Dortmund. Det krävdes ett otroligt mål av den store BVB-supportern Kevin Großkreutz för att Ruhrlaget skulle få fira det klara avancemanget. Att han föll i skottögonblicket, att skottet inte var särskilt lyckat spelade ingen roll – bollen gick in och det var helt rätt person som fick sätta avgörandet.

Förra året var Dortmund på väg ur i kvartsfinalen mot Malaga men tyskarna klarade sig kvar efter två mål på övertid, varav ett var helt felaktigt då det var solklar offside på Dortmundspelarna. I år lyckades Dortmund nästan med konststycket att göra det lika spännande igen.

Lewandowski fick öppet mål och sköt utanför. Reus hade en boll i stolpen. Ett tag var det som om fotbollsgudarna hade bestämt sig för att Dortmund inte skulle ha med sig samma tur som förra säsongen men det löste sig till slut och förra årets finalist slutade som gruppsegrare efter att Napoli lyckats vinna mot Arsenal (2-0), men likväl blev italienarna utslagna på målskillnad trots 12 ihopsamlade poäng.

Jag nämnde offsidemål och för den som vill se en rejäl domartavla så rekommenderar jag att söka efter Schalkes 2-0-mål i går som blev helt avgörande för matchen. Fyra Schalkespelare blev ställda i offsideposition men linjedomaren lyckades missa detta och mittbacken Joel Matip kunde enkelt sätta 2-0, helt fri med målvakten.

I övrigt drabbades Schalke av två hårda bakslag då så väl lagkaptenen Benedikt Höwedes som supertalangen Julian Draxler fick kliva av skadade och blir borta resten av månaden. Det betyder att Jens Keller får det ytterligare något svårare att behålla sitt jobb då två vinster i de avslutande två Bundesligaomgångarna för december tycks vara ett måste om jag får tro vad tysk press skriver.

Keller hade dock tillräckligt med självironi på presskonferensen efter gårdagens match för att kunna säga: ”Nu har jag varit tränare i ett år. Vem hade på allvar trott på det förhand? Troligen bara jag…”

På måndag sker lottningen i Nyon och vilka motståndare som klubbarna kan få står klart. Bayern München kan få Galatasaray, Olympiakos, Milan, Zenit St. Petersburg eller Arsenal. Dortmund kan få Galatasaray, Olympiakos, Milan, Zenit St. Petersburg eller Manchester City. Schalke kan få Manchester United, Real Madrid, FC Barcelona, Paris-Saint Germain eller Atletico Madrid. Leverkusen kan få Chelsea, Real Madrid, FC Barcelona, Paris-Saint Germain eller Atletico Madrid. Mer om bra/dåliga motståndare att få i lottningen tar jag senare under helgen!

En kort passus är att SC Freiburg i kväll kan ta sig vidare i Europa League och därmed göra Eintracht Frankfurt sällskap. Det krävs dock att resultaten går Freiburgs väg om laget inte själva vinner hemma mot Sevilla, vilket blir en tuff match.

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Två vidare igår - två vidare idag?

FC Bayern München 2-3 Manchester City

2-3 och Pep Guardiola förlorar sin första match som tränare för Bayern München sedan Supercupfinalen mot Dortmund i augusti. Bayern förlorade på eget bevåg, på eget slarv och på eget högmod. Att en av favoriterna till Champions League-titeln tappar en 2-0-ledning på hemmaplan till förlust med 2-3 bådar inget gott och visar på den brist i motivation som laget uppvisar vid matcher som inte gäller särskilt “mycket”. Något som sportchefen Matthias Sammer gång på gång har påpekat, nu fick han återigen rätt.

Bayern borde och kunde ha vunnit. Sydtyskarna släppte in City i matchen och även om Dante kan påstå att det var en feldömd straff så hade slutresultatet nog varit detsamma. Frågan är om det inte hade kunnat sluta med ännu större siffror om det inte hade varit för Pellegrinis otroligt förvånande byten och han troligen inte var medveten om att ett mål till för City skulle leda till gruppsegern.

“Kanske gör denna förlust oss gott, för det visar att Champions League är svårt”, sa Pep Guardiola efter matchen. Självklara ord från en tränare i nederlagets stund. Ta det positiva ur det negativa, åtminstone i medias ljus. Vad han sa till spelarna i omklädningsrummet är troligtvis något annat. Jag har svårt att tro att spanjoren är nöjd med sättet laget förlorade på. Pep vill vinna, han nöjer sig inte med en 2-3-förlust.

“I slutändan måste vi vara nöjda med en gruppseger”, sa 1-0-målskytten Thomas Müller och jag kan inte annat än hålla med. Bayern förlorar, klarar sig vidare som gruppetta och ska vara oerhört nöjda att klubben håller City – den bästa grupptvåan i Champions League någonsin – bakom sig.

Real Sociedad 0-1 Bayer 04 Leverkusen

I San Sebastian lyckades Bayer 04 Leverkusen vinna med 1-0 och därmed ta sig vidare till Champions League-slutspelet som grupptvåa. “Vinsten var högst förtjänad”, sa lagkaptenen efter Simon Rolfes och vem kan ifrågasätta honom. Leverkusen skapade chans på chans, hade en nick i ribban bland annat och hade inte Zubikarai haft en stormatch i Real Sociedad-målet så hade Leverkusen troligtvis tagit sig vidare på ett mer övertygande sätt.

Målskytten Ömer Toprak, en man som mer än sällan står i målprotokollet, pratade om ett tightare samarbete i laget sedan förlusten mot Manchester United. Nu får klubben möjliga att ladda batterierna för fortsatt spel i Champions League och spelarna vet vad som krävs för att slå de absolut bästa.

Jag tror inte att Bayer Leverkusen kan vinna Champions League. Dock är jag övertygad om att de kan ta sig långt i turneringen. Helheten finns där. En bra tränare och en stark spelartrupp som med rätt flyt kan göra det svårt för de flesta motståndarna. Leverkusen blir en obekväm tvåa att möta för någon av gruppsegrarna och det är långt i från en drömlottning att få åka till BayArena och spela i vår.

FC Schalke 04 – FC Basel

Ofta pratas det i media om viktiga matcher. Ibland är de inte särskilt viktiga, utan snarare blir det en beteckning för en match som kan komma att innehålla många psykologiska aspekter eller liknande. Men i dag har Schalke en viktig match framför sig, nästan en final om jag ska dra det riktigt långt. För i kväll handlar det om vinna eller försvinna för laget mot Gelsenkirchen när FC Basel kommer på besök.

“Det är en väldigt viktig match, den hittills viktigaste under säsongen”, säger Kevin-Prince Boateng inför mötet med schweizarna. Boateng vet vad som krävs i dessa matcher och är en av de få spelarna som har lyckats kanalisera sina krafter och få ut så mycket av dessa som möjligt när det har gällt som mest.

Matchen betyder också väldigt mycket för tränaren Jens Keller som kan köpa sig lite tid vid en eventuell seger. Keller, som är på väg bort från klubben, är en pressad man och vet att han behöver ha ett perfekt slut på hösten för att han den minsta chans att få fortsatt förtroende som tränare i klubben. Förlorar klubben mot Basel i dag är det tack och adjö efter cirka ett år vid rodret.

En förlust skulle också betyda ett ekonomiskt bortfall som Schalke inte räknat med. Även om inget är självklart på förhand är jag övertygad om att klubben hade räknat med att ta sig vidare från gruppspelet efter att lottningen presenterats. Om klubben nu skulle missa vidareavancemang är det många, många miljoner i intäkter som försvinner vilket betyder att en klubb som redan har problem på flera fronter drabbas av ytterligare ett bakslag.

“Vi har nittio minuter på oss att göra ett mål”, säger Jens Keller och det är sant. Samtidigt ska Schalke under tiden inte släppa in något och det är långt i från säkert sett till tidigare prestationer. Försvaret har blandat och givit, målvakten Ralf Fährmann har inte imponerat sedan han tog över mellan stolparna från Timo Hildebrand. Nej, Schalke kan bli det enda av de tyska lagen som inte tar sig vidare från gruppspelet.

Olympique de Marseille – Borussia Dortmund

För jag tror att Dortmund löser sitt nere i Frankrike trots alla dessa skador. “Det är ingen situation, där solen lyser och allting går perfekt”, sa tränaren Jürgen Klopp på presskonferensen inför matchen mot Marseille.

Vem kan säga emot? Klopp ställs inför en av sina svåraste utmaningar sedan han tog över Dortmund 2008. På skadelistan återfinns Neven Subotic, Mats Hummels, Marcel Schmelzer, Ilkay Gündogan och Sven Bender. Fem spelare som vanligtvis är givna i startelvan och som alla har lagt grunden för Dortmunds defensiva spel tidigare.

Förhoppningen är att Nuri Sahin kan ställa upp trots den smäll han åkte på i helgens match mot Leverkusen. Med Sahin skulle laget fortfarande ha en rutinerad stöttepelare på planen som har spelat en hel del matcher den här säsongen. Utan honom blir läget än mer prekärt och om han spelar får vi veta kort innan matchen.

En vinst skulle betyda att Dortmund är vidare till slutspelet. Vid eventuellt poängtapp behöver Dortmund hjälp från Arsenal som ställs mot Napoli. Då handlar det om poängskillnad och målskillnad mellan Dortmund och Napoli som bådar startar kvällen på samma antal poäng (9), medan engelsmännen står på 12.

Det är inte bara ekonomiska aspekter som gör att Dortmund vill gå vidare. Om klubben tar sig vidare till slutspelet får laget också bonuspoäng i UEFA-koefficienten vilket skulle betyda att laget kan hamna i en bättre seedningsgrupp än tidigare.

Läget hos Marseille är även det prekärt. Tränaren Elie Baup fick sparken i helgen efter att klubben förlorat nio av sina senaste tretton matcher. Utöver det saknas Nicolas Nkolou (avstängd), Alaixys Romaro (avstängd), Mathiue Valbuena (skadad) och André Ayew (skadad) vilket helt klart ger Dortmund bättre odds inför kvällen.

Jag tror att Dortmund kommer att klara av kvällens uppgift och vinna matchen. Precis som i Leverkusens fall talar vi här om en eventuell grupptvåa som är oerhört obekväm att få möta i nästa steg av Champions League.

Med lite tur kan Dortmund till och med bli gruppetta, om Napoli lyckas vinna. Förstå då besvikelsen för det lag som inte går vidare trots tolv insamlade poäng, för om både Dortmund och Napoli vinner så är det där vi hamnar. Med Arsenal, Dortmund och Napoli på 12 poäng. Vilken makalös grupp.

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

"Neverkusen" är på väg att raderas ut

”Inför säsongen hade alla accepterat om vi vinner eller tar en poäng i San Sebastian och Donetsk förlorar i Manchester, samtidigt som vi går vidare”, säger Leverkusens lagkapten Simon Rolfes inför kvällens viktiga match mot Real Sociedad på bortaplan.

Självklart har Rolfes en poäng. Förväntningarna har förändrats under hösten och många kräver mer av Leverkusen nu än inför starten av säsongen. Inte minst för att Leverkusen vann toppmötet i helgen mot Dortmund efter en imponerande uppvisning där laget visade upp en vass kontringsfotboll och en samlad defensiv.

Förväntningarna var inte särskilt låga på Leverkusen, men att laget skulle vara den bästa tvåan någonsin i Bundesliga efter 15 omgångar och 37 insamlade poäng hade ingen trott. Faktum är att hade det inte varit för Bayern Münchens makalösa höst (41 poäng) så hade troligen Leverkusen varit tabelletta just nu i Bundesliga.

Trots förlusterna av ytterbacken Dani Carvajal och viktige André Schürrle, samtidigt som tränarduon Sascha Lewandowski och Sami Hyypiä upplöstes, så har Leverkusen tagit ytterligare ett kliv i utvecklingen. Från att ha varit ”Neverkusen” så har Leverkusen blivit ett lag att räkna med på allvar.

Heung-Min Son kom in som ersättare till Schürrle efter en stark säsong i det ekonomiskt hårt drabbade Hamburger SV och har tillsammans med Stefan Kießling och Sidney Sam bildat en vass anfallstrio som tillsammans har stått för 23 av Leverkusens totala 32 mål i Bundesliga.

I försvaret klev den, i Tyskland okände, Giulio Donati in som lösningen på Dani Carvajals flytt och har med sin taktiska disciplin och känsliga högerfot givit Leverkusen ytterligare ett vapen på högerkanten. Mot Dortmund var Donatis höga press ett ständigt orosmoment och störde Dortmunds ytter Pierre-Emerick Aubameyang så pass mycket att den Usain Bolt-snabbe yttern knappt syntes till.

Den viktigaste tillgången har dock bosniske Emir Spahic varit. Det oväntade nyförvärvet har med sin rutin klivit in och givit ytterligare en dimension av trygghet till ett försvar som redan förra säsongen såg bra ut. Spahic petade Philipp Wollscheid som ryktades vara intressant för en plats i det tyska landslaget och Wollscheid har inte varit nära en plats i startelvan efter Spahics framgångsrika höst.

I sin roll som ensam tränare har Sami Hyypiä blommat ut. Han har visat på fintaktisk känslighet och fingertoppskänsla. Inte bara när det som händer på planen, utan även utanför den. Det är inte minst många av nyförvärven bevis på. Hyypiäs starka ledarskap, lugna finska personlighet och fängslande karaktär har bidragit till det lugn som laget har visat upp på planen och runt planen.

Trots den bedrövliga förlusten mot Manchester United med 0-5 på hemmaplan tog laget sig tillbaka och visade på den nya skepnaden som klubben så sakteliga har utvecklat med tiden.

I dag står mycket på spel för Bayer Leverkusen. Ett lag som tar sig vidare till sextondelsfinal får ett finansiellt tillskott på över 30 miljoner kronor utöver intäkterna indragna på matchdagen. Utöver det sänder också en signal till spelare att detta är en klubb att räkna med och det är verkligen Bayer Leverkusen.

För skillnaden mellan Bayer Leverkusen och ett Borussia Mönchengladbach är att risken är mycket mindre för att Leverkusen skulle bli sönderköpt än Gladbach, då Leverkusen är än mer etablerad förening med läkemedelsföretaget Bayer som stöttepelare.

Inte heller ska det förträngas att det endast är elva år sedan Bayer Leverkusen stod i Champions League-final. Förlusten mot ett Real Madrid med världsstjärnor som Zidane, Figo och Raúl går kanske inte till historien som den mest skönspelade matchen, men är en milstolpe i Leverkusens klubbhistoria.

Vi håller tummarna för att Bayer Leverkusen tar sig vidare. Det vore bra för klubben och för tysk fotboll. Men det krävs att laget slår tillbaka mot de spöken som har visat sig i Champions League-spelet och att laget uppträder mer som i Bundesliga, för då är allt möjligt.

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Tränaralternativen för Schalke: Schaaf hetast

I Gelsenkirchen har tankarna på en ersättare pågått länge och nu har ett riktigt hett rykte nått pressen. Thomas Schaaf sägs diskutera med klubben om att över tränarposten från Jens Keller. Något som vore helt i linje med vilka tankar jag tror har gått i Schalkeleden.

I Jens Keller tillsatte laget en ung, oprövad och föga karismatisk ledare utan något större track record från Bundesliga utöver en kortare period som interimstränare i Stuttgart som inte var särskilt framgångsrik.

Schalke vill ha något annat nu. Och i Thomas Schaaf har klubben i princip hittat den totala motsatsen. Schaaf är extremt rutinerad efter sina 14 säsonger i Werder Bremen som huvudtränare. Han vann Bundesliga och DFB-Pokal med förhållandevis små resurser. Det enda likheten är att inte heller Schaaf är särskilt karismatisk, utåt sett.

För en klubb som vill ha lugn, kontinuitet och en stark ledare så är Schaaf det ultimata valet. Det är precis vad han står för. Du sätter dig inte på Schaaf, han kan hantera den mediala pressen så väl som den sportsliga pressen.

Ser man till vilka tillgänliga alternativ som det har diskuterats kring är det inte konstigt att Schaaf kommer upp som den hetaste potatisen.

Roberto di Matteo, mannen som ledde Chelsea till Champions League-titeln och sedan dess har levt i mediaskugga, har diskuterats i Schalkekretsarna. Problemet för Schalke är att hans rutin som tränare är för liten och hans kunskaper kring Bundesliga är för små – åtminstone på kort sikt.

Jupp Heynckes hade varit ett perfekt val. Speciellt med tanke på att hans assistent från Bayern, Peter Hermann, redan sitter på samma roll i Schalke. Men Heynckes planerar inte att återvända till fotbollen utan har tackat för sig. Därmed basta.

Stefan Effenberg som ryktades vara ett alternativ senast har alldeles för många likheter med Keller för att en klubb av Schalkes dignitet skulle fortsätta på det inslagna spåret med unga, oerfarna tränare.

Bruno Labbadia har ännu inte imponerat tillräckligt på den tyska fotbollspubliken för att vara intressant för ett sådan stor uppgift som Schalke är. När Stuttgart drog ner rullgardinen för Labbadia förpassades han till listan över tränare som endast blir intressanta när de tre bästa alternativen har tackat nej.

Armin Veh finns nog fortfarande i tankarna hos sportchefen Horst Heldt. Hans gamla parhäst från Stuttgarttiden har haft en tung säsong i Eintracht Frankfurt i år sett till Bundesliga, men har lyckats desto bättre i Europa League. Frågan är om Veh är redo för att ta sig an en sådan stor uppgift som Schalke betyder, dessutom ett stort frågetecken på att han skulle lämna Frankfurt mitt under säsongen.

Lucien Favre hade varit ett utmärkt val om det inte hade varit så att han just nu inte passar som handen i handsken i Borussia Mönchengladbach. Ingen ifrågasätter Favre i Gladbachlägret och klubben skulle kämpa med näbbar och klor för att behålla honom. Favre vill nog inte lämna det han har byggt upp, inte just nu i alla fall.

Thomas Tuchel har gått samma väg som Klopp fast har inte varit lika framgångsrik. Framför allt är Tuchel inte lika karismatisk som Klopp och Schalke vill undvika alla likheter med ärkerivalen Dortmund. Även om Tuchel skulle vara intresserad av Schalkeuppgiften och Schalke intresserad av Tuchel, så skulle Schalke inte kunna ta in ”Klopp II” som det ser ut just nu.

Efter det finns det inte särskilt många alternativ kvar och därmed framstår Thomas Schaaf som det enda riktiga alternativet att ersätta Jens Keller. Det skulle vara spännande att se vad Schaaf skulle kunna uträtta i en sådan miljö med de goda förutsättningarna som Schalke har. Att han kan hantera pressen är och egona är jag är övertygad om. Frågan är om fansen och klubbledningen skulle trivas med den fotboll Schaaf står för. För en sak är säker och det är att med Thomas Schaaf spelas det ingen publikfriande fotboll, men en effektiv och taktiskt genomarbetad fotboll.

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Det spännande bygget Leverkusen vann mot Dortmund

Toppmötet på Westfalenstadion slutade med förlust för hemmalaget Dortmund. Gästande Bayer Leverkusen drog det längsta strået och kunde genom Heung-Min Sons mål bärga segern med 1-0. Med det har Bayer Leverkusen dragit ifrån tredjeplacerade Dortmund ytterligare och jagar fortfarande Bayern München med fyra poängs avstånd upp till serieledarna.

Spelmässigt kontrollerade Bayer Leverkusen dagens tillställning och befäster sin status som ett av Tysklands absoluta topplag. Dortmund hade svårt att etablera anfall och Leverkusen kunde disciplinerat manövrera bort Dortmunds anfallsförsök.

Heung-Min Sons mål, efter en rejäl felpass från Manuel Friedrich, gav Leverkusen ytterligare lugn och framför allt kunde laget då fortsätta att effektivt kontra. Faktum är att jag inte har sett ett lag som är så kontringsstarkt som Leverkusen. Två-tre passar och sedan befinner sig laget på motståndarnas planhalva med tre-fyra man i offensiva positioner som spring i full kajuta mot mål. Dödligt effektivt är Leverkusens kontringsspel.

Dortmund kunde inte riktigt hantera det och framför allt hade ytterbackarna problem. Talangen Erik Durm fick se sig ifrånsprungen på sin vänsterkanten av Son och Castro och Kevin Großkreutz hade det inte lättare på sin högerkant.

Även om Dortmund gick på för en kvittering i slutet fick de inte till en massiv forcering som de annars så ofta är starka på. Trots att Leverkusens mittbackskoloss Emir Spahic blev utvisad så rubbades inte Leverkusens balans utan laget agerade extremt tryggt.

Sami Hyypiä, som många var tveksamma till som ensam tränare vid rodret, har tagit Leverkusen till ytterligare en nivå och om laget håller sig undan skador är jag helt övertygad om att laget kommer att sluta tvåa när Bundesliga är slut. Nästa steg blir att vara lika framgångsrika i det europeiska cupspelet som i Bundesliga för Leverkusen. Något som jag tror att Hyypiä kan genomföra om han får behålla sitt manskap.

Landslagsmannen Sidney Sam ryktas vara på väg till Schalke och tidningen Bild gick ut med nyheten att den transfern var klar, något som Leverkusens sportchef Rudi Völler i dag förnekade. Völler sa att Leverkusen och Sam skulle sätta sig ned i januari och förhandla om en förlängning. Det sista ordet kring Sam är inte sagt, inte ännu åtminstone.

Annars är jag orolig för att målvakten Bernd Leno kan komma att lämna om en intressant anbud kommer. Den talangfulle målvakten har i mina ögon växt fram till den hetaste kandidaten att ta en målvaktsplats i VM tillsammans med Manuel Neuer med sitt spel och det skulle inte förvåna mig om några europeiska storklubbar kommer att höra sig för kring honom i sommar.

Klart är att Leverkusen har något mycket spännande på gång och att alla förutsättningar finns där för att laget ska kunna ta nästa steg och fortsatt etablera sig i den absoluta toppen av Bundesliga och i Champions League.

Den stora besvikelsen för Dortmund är inte att laget i sig förlorar. Det som svider är att så väl Sven Bender som Nuri Sahin linkade av planen skadade. Båda har förts till sjukhus för vidare undersökningar, enligt den insatte reporten Matthias Dersch som också tror att spelarna inte kommer att vara tillgängliga för spel mot Marseille i veckans Champions League.

Det skulle betyda att Jürgen Klopp återigen får omformera sitt mittfält och att Sebastian Kehl troligtvis får kliva ner som mittback samtidigt som Mkhitaryan och Kirsch bildar innermittfältspar.

En seger mot Marseille är nästintill ett måste och tyvärr för Dortmunds del har fransmännen gjort sig av med sin tränare Elie Baup. Det blir spännande att se vilken reaktion det får för det franska laget.

Adam Nilsson

Frontzeck till Schalke vore något

DFB-Pokal kunde inte bjuda på några större överraskningar under veckan utan av de åtta lagen som är kvar så återfinns sju från Bundesliga och endast ett från 2. Bundesliga (FC Kaiserslautern). Senast det var minst sju av åtta Bundesliga-lag kvar i kvartsfinalen var år 2006/2007, sedan dess har det åtminstone funnits två eller tre lag från lägre divisioner.

Den enda överraskningen får nog sägas vara Schalkes förlust hemma mot Hoffenheim med 1-3. En svidande förlust för ett lag som det redan har blåst kring under hösten. Jens Keller är inte rätt man att leda Schalke på lång sikt. Han har inte karaktären eller kunnandet för att leda ett lag av Schalkes dignitet. Jag är helt övertygad om att Schalkes ledning vet om detta också. Problemet är att när klubben valde att förlänga Kellers kontrakt uttalade sig sportchefen Horst Heldt tydligt för denna lösning. Keller, med ursprung i ungdomsfotbollen, skulle leda ett yngre, talangfullare Schalke mot nya höjder och även om Keller har givit spelare som Max Meyer, Leon Goretzka och Julian Draxler framskjutna positioner i laget så har det inte lyckats särskilt bra i övrigt.

Nu är det visserligen så att laget fortfarande har goda möjligheter att gå vidare från gruppspelet i Champions League och en fjärdeplats i Bundesliga är långt från omöjlig att nå, men det finns så mycket som talar emot detta. Schalke hamnade i en Champions League-grupp som laget bara skulle ta sig vidare i från. Så väl FC Basel som Steaua Bukarest skulle laget vara bättre än, det trodde fler än jag. Men Kellers lag har satt sig i trångmål och måste nu vinna i den avgörande matchen mot just FC Basel. Om laget går vidare så är det trots allt med en sur smak i munnen.

I ligan har laget blandat och givit. Hade det inte varit för sista minuten-värvningen av Kevin-Prince Boateng så är jag tveksam till att Schalke hade legat på den position som laget faktiskt gör just nu. Boateng har på tio matcher stått för fem mål och har på egen hand tagit poäng åt laget.

Vid sidan av planen har klubben haft problem med lagkaptenen Jermaine Jones som precis som alltid är en lös kanon som när som helst kan brisera. Nu ser det ut som om Jones lämnar till sommaren när hans kontrakt går ut, men fram tills dess lär det inte vara en dans på rosor.

Mitt i allt detta har Jens Keller stått och sett håglös ut. Varken vetat ut eller inte. Han har gett ett taffligt intryck, något som inte håller på denna nivå. Hade jag suttit i en av ledande maktpositionerna i Schalke så hade jag tagit in en ny tränare i januari, för en vår med Keller kan bli kostsam. Michael Frontzeck hade jag gärna sett i Schalke, en man med en tydlig idé och som hade något riktigt bra på gång i St. Pauli innan han lämnade klubben.

Adam Nilsson

FC Saarbrücken: klubben som tackade nej till Platini

Otto Rehhagel har tränat laget, Felix Magath och Andreas Brehme har spelat där. De har vunnit mot Real Madrid med 4-0, de vann som nykomlingar mot Europacupvinnarna Bayern München med 6-1. FC Saarbrücken är ett lag som står ut i mängden, även om de i dag återfinns i 3.-Liga.

I DFB-Pokal har laget skrällt förut. 1985 tog sig laget hela vägen till semifinal efter att bland annat ha vunnit mot mästarna VfB Stuttgart. I semifinalen blev dock Bayer 05 Uerdingen (ett annat klassiskt lag på många sätt) för stora. Uerdingen gick sen och vann finalen mot Bayern München med 2-1.

Franz Beckenbauers son, Stephan, spelade i Saarbrückens tröja under inledningen av 90-talet och historien om hur ”der Kaiser” landade med helikopter vid arenan för att se sin son dras ofta i supporterkretsarna. Samtidigt som Stephan Beckenbauer spelade i den blåsvarta-tröjan så bestod anfallsbesättningen av en amerikan och en ryss (Eric Wynalda och Jurij Savitjev), något som var spännande då muren endast fallit ett par år tidigare.

Klubben tackade nej till Michel Platini för att han var för tanig, Jay-Jay Okocha hade enats med klubben 1992 men valde till slut spel för Eintracht Frankfurt i stället.

Den sista säsongen i Bundesliga för FC Saarbrücken var 1993/1994. Sedan dess har klubben kämpat mot så väl ekonomiska som sportsliga motgångar. Laget har växlat mellan spel i 2. Bundesliga, 3. Bundesliga, Regionalliga (division 4) och Oberliga (division 5).

I år huserar klubben i 3.-Liga där laget just nu ligger nästsist, fyra poäng från säker mark. De goda resultaten i DFB-Pokal (bland annat en seger mot Werder Bremen med 3-1) har laget inte lyckats med i ligaspelet och därför fick tränaren Jürgen Luginger lämna klubben i september. Han ersattes av kroaten Milan Sasic som bland annat tränat FC Kaiserslautern.

I morgon står klubben inför höstens match då Borussia Dortmund kommer på besök till Ludwigsparkstadion. Cirka 31 000 åskådare väntas till matchen, en fantastisk siffra. Saarbrücken ställs mot ett Dortmund utan ett gäng nyckelspelare (Subotic, Hummels, Reus med flera) men Dortmund är solklara favoriter i mötet.

Skrällar har dock en tendens att ske i DFB-Pokal och frågan är om Saarbrücken kan återupprepa skrällen från 1985 då laget vann mot VfB Stuttgart eller om det tar slut vid åttondelsfinalen denna gång.

Vid 22-tiden i dag har vi svaret och för den som är intresserad finns det möjlighet att se matchen på TV10. För den som vill ha mer information kring morgondagens match rekommenderar jag den ypperliga läsning från Borussia Dortmunds SvenskaFans-redaktion!

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Hannover får lite andrum

I går fick Hannover äntligen andas ut efter lite mer än två månader utan seger. 2-0 vann Hannover med mot Eintracht Frankfurt och inkasserade sin första trepoängare sedan 21:a september. Mirko Slomka, som har ifrågasatts, har köpt sig ytterligare lite tid vid rodret. Visserligen har klubbpresidenten Martin Kind givit Slomka förtroende och sagt att han inte ska någonstans, men jag kan inte annat tänka mig än att klubben har sneglat på möjliga ersättare. Viktigt att en spelare som Huszti fick kliva fram och avgöra, för det är en spelare som kan vara skillnaden mellan en seger och en förlust. På senare tid har yttern inte alls varit på spelhumör och det märks väldigt tydligt. En seger ger laget en sekund av lugn och den måste de ta.

Bayer Leverkusen visade inte några tecken på att vara slagna efter den svidande Champions League-förlusten mot Manchester United. I stället gick laget och vann klart mot krisande FC Nürnberg med 3-0 på hemmaplan. Heung-Min Son stod för två mål och Stefan Kießling gjorde ett och med det hakar Leverkusen på Bayern München i toppen.

På tal om Nürnberg är det verkligen ett lag i kris. Den nye tränare Gertjan Verbeek har inte lyckats förändra den negativa trenden och jag kan inte se några stora skillnader som han har genomfört under sin tid vid rodret. Sportchefen Martin Bader, som har en stor del i motgångarna, pratar om en lista med nyförvärv som klubben kan tänka sig att värva under januari. Först och främst ser det ut som om Hanno Balitsch kommer tillbaka från frysboxen i U23-laget, men vad den rutinerade Balitsch ska kunna ändra kan jag inte se. Nej, Nürnberg ser mer och mer ut som ett lag på väg mot 2. Bundesliga.

Vidare befäster Borussia Mönchengladbach sin plats som fyra. Laget vann mot SC Freiburg med uddamålet (1-0) och Oscar Wendt stor för ytterligare en stabil insats i den vitgröna-tröjan. Om det fortsätter så här har jag svårt att se att Schalke eller Wolfsburg ska kunna utmana Die Fohlen om den sista Champions League-platsen.

I 2. Bundesliga så tog Fortuna Düsseldorf äntligen tag i situationen och gav Mike Büskens sparken. Büskens var en hemmason som äntligen var tillbaka. Men resultaten under hans ledning har varit katastrofala och spelet har varit rent utsagt uselt under stora delar av säsongen. Düsseldorf gav Büskens tid, för mycket tid, mycket på grund av hans bakgrund i klubben, men äntligen tog ledningen det riktiga beslutet att ge honom sparken. Chanserna till Bundesliga är döda den här säsongen, men med en ny tränare kanske klubben kan etablera sig tillräckligt för att vara en utmanare nästa säsong.

Toppstriden i 2. Bundesliga är annars högintressant. Mellan plats 1 och plats 7 skiljer det sex poäng och bland dessa lag finns bland annat publiklagen FC Köln och FC Kaiserslautern, klassiska Karlsruher SC och 1860 München, kultlagen St. Pauli och Union Berlin och förra årets Bundesligajumbo Greuter Fürth. Om titelracet i Bundesliga bedöms vara över, så är det totalt motsatt situation i 2. Bundesliga! Självklart hoppas jag på att publiklagen Köln och Kaiserslautern ska nå hela vägen till Bundesliga, gärna med ett kultlag som St. Pauli eller Union. Tänk er ett Bundesligaderby i Berlin, det vore något utöver det vanliga!

På återseende!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv