Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

En match som bådar gott för framtiden i Dortmund

Twitter: @atnilsson

45 inledande minuter av hög intensitet, kreativ frihet och anfallsglädje. 45 avslutande minuter med ett mer stapplande spel där motståndarna kom in i matchen. På det stora hela en lyckad hemmadebut i Champions League för Thomas Tuchel och Dortmund har något bra att bygga vidare på.

Inför matchen var mötet mellan Borussia Dortmund och Real Madrid det som kändes mest intressant av alla denna tisdagskväll. Det var Thomas Tuchels chans att få pröva sitt nybyggda lag mot en motståndare av högsta möjliga klass. En möjlighet att få se hur långt tränaren kommit i sitt lagbygge och var Dortmund faktiskt stod.

De första 45 minuterna vittnade om ett lagbygge som bara någon månad in i säsongen är på väg åt helt rätt håll. Dortmund gick ut och spelade helt utan respekt för motståndet, den regerande mästaren i turneringen. Dembelé, Castro, Weigl och de andra visade ingen som helst tecken på att vara tagna av stunden. Tvärtom behärskade de stunden som om det vore Dortmund själva som stod på planen som regerande mästare.

Det var ett aggressivt Dortmund som klev ut på Westfalenstadion och från sekund ett satte press på sina spanska motståndare. Med hög intensitet erövrade tyskarna bollen gång på gång, anfallsspelet var kreativt och svårt att beräkna för motståndarna. De svartgula for åt alla håll och kanter, medan de vitklädda förgäves försökte att följa efter. Dortmunds ynglingar imponerade mot ett betydligt mer rutinerat Real Madrid.

Därför föll det sig en smula ologiskt att det var motståndarna som tog ledningen. Självklart genom Cristiano Ronaldo som hittade in perfekt bakom en chanslös Roman Bürki. Underläget förändrade dock inget, Dortmund körde på med gasen i botten och när kvitteringen väl kom genom Aubameyang (om det nu vara Aubameyang?) var det välförtjänt. Navas släppte en retur rakt ut i gapet på anfallaren som enkelt kunde stöta bollen i mål.

1-1 i halvtid hade mycket väl hade kunnat vara en ledning för Dortmund. Men kanske var det också talande för matchen som helhet. Real Madrid med sin rutin kunde hålla siffrorna nere, Dortmund med sin brist på rutin kunde inte öka på siffrorna.

I den andra halvleken växte Real Madrid in i matchen medan Dortmund inte lyckades hålla uppe sin intensitet. Sakta men säkert började bortalaget att jobba sig in i matchen, kontrollera tillställningen och skapa chanser mot ett nedtryckt Dortmund. Tuchels lag lyckades inte med att få igång sitt flow i anfallsspelet som under den första halvleken och hade svårt att få bollen under kontroll.

Bristen på erfarenhet från stora turneringar i Dortmund syntes inte minst när Real Madrid gjorde sitt andra mål för kvällen. Ett mål som kom på en fast situation där bollen till slut slogs in i straffområdet där två Madridspelare stod fria på den bortre stolpen. Benzema stötte bollen i stolpen och på returen petade Varane enkelt bollen i mål. Det med drygt tjugo minuter kvar av matchen.

Målet satte fart på Dortmund. Under slutet av matchen var det till stor del spel mot ett mål där Dortmund tack vare inhopparna Schürrle, Pulisic och Mor återigen fick fart på offensiven. Alla tre höjde tempot i spelet, utmanade motståndarna utan oro för att bli av med bollen och ställde frågor till Real Madrids försvar. Men trots det ökade trycket, dök inte de riktigt farliga målchanserna upp för Dortmund.

Dortmund skulle dock hålla fast vid historien av att inte förlora på hemmaplan mot Real Madrid. I den 88:e minuten var det just inhopparen Pulisic som klev fram från sin högerkant. Han zick-zackade sig igenom Madridförsvaret och slog in en boll som till slut hittade fram till en annan inhoppare i André Schürrle som kunde dundra in kvitteringen till 2-2 bakom Navas. Vilket också blev slutresultatet.

På det stora hela var det en lyckad hemmapremiär i Champions League för Dortmund. Inte minst var kvällens match ett tydligt bevis på att Dortmund har kvalitet nog att kunna mäta sig med de allra bästa lagen, då har man dessutom mycket potential av i Dortmund. Dessutom var det troligen bästa matchcoachningen Tuchel lyckats med, där alla tre byten i andra halvlek gjorde skillnad i slutändan. På det stora hela var det ett bra resultat och en bra insats som bådar gott inför resten av säsongen för Dortmund.

Adam Nilsson

Tuchel hemmadebuterar på den stora scenen

Twitter: @atnilsson

Den första säsongen var framgångsrik. Thomas Tuchel förde Dortmund till en av sina bästa säsonger någonsin, dock uteblev titlarna. I år får han möjligheten att testa sina kunskaper på allra högsta nivå: nämligen i Champions League.

Det har gått fort för Thomas Tuchel. För lite drygt ett år sedan var han nykomlingen som skulle föra arvet vidare av en tränare som personifierat hela Borussia Dortmund. Tuchel själv hade inte prövats mer än i Mainz och även om hans rykte var fläckfritt och lovande, så fanns det fortfarande några orosmoln huruvida han skulle kunna klara av jobbet som tränare för en av Tysklands största klubbar.

Att följa självaste Jürgen Klopp var en av de svåraste uppgifterna som många kunde tänka sig. Klopp hade kommit till ett utslaget Dortmund, som med nöd och näppe överlevt ekonomiskt och stod inför ett Sisyfosarbete. Till skillnad från Sisyfos lyckades Klopp peta stenen över berget och mer därtill. Han blev en förlängd del av Dortmund där hans personlighet och attityd formade en hel förening.

Under Klopps tid i Dortmund återvände man till den stora scenen där klubben ställdes mot kvällens motståndare Real Madrid vid ett flertal tillfällen. Inte minst minns många semifinalmötena 2013 som slutade med att Dortmund gick till final, där Robert Lewandowski gjorde fyra mål hemma på Westfalenstadion. Och supportrarna har goda minnen av hemmamöten mot Real Madrid, de senaste tre har slutat i seger för tyskarna.

Under sju års tid pågick den stora förändringen och det var Tuchels jobb att ta vid där Klopp hade lämnat. Den förändringen i sig, från en bångstyrig och impulsiv tränare till en kall och beräknande tränare, var nästan en större förändring än den som skett i Dortmund under Klopps styre. Det enda som egentligen band samman de två tränarna var att de hellre bar träningskläder än kostym vid tränarbänk.

Trots de stora skillnaderna lyckades Tuchel att förvalta Jürgen Klopps arv väl. Med lagets styrka i omställningsspelet och den höga pressen, gav Tuchel Dortmund ytterligare en dimension med ett grundspel som utgick ifrån ett väloljat passningsspel och positionsspel. Istället för att erövra bollen och gå på attack behöll Dortmund bollen mer och försökte under längre perioder av bollinnehav bryta ned motståndarna.

Resultatet var övertygande även om titlarna uteblev. Tvåa i Bundesliga med rekordmånga insamlade poäng, final i DFB-Pokal och framför allt var man återigen den största utmanaren i Tyskland till Bayern München. Något som inledningen av den här säsongen, utöver ett litet snedsteg mot RB Leipzig (0-1), vittnat om kommer att fortsätta.

Men allting var inte felfritt under Tuchels första säsong. I de matcher när han ställdes mot Pep Guardiola och Bayern lyckades Dortmund inte övertyga. Inte heller i Europa League blev det någon större framgång, där kritiken i efterhand lyftes mot Tuchels matchcoachning i dubbelmötet mot Klopps Liverpool där Dortmund häpnadsväckande åkte ur trots tre måls överläge.

Den förlusten ligger dock bakom Dortmund och vibbarna inför kvällens möte är positiva. På de senaste fyra tävlingsmatcherna har Tuchels mannar radat upp fyra segrar med en målskillnad på 20:2. Trots de många förändringarna i truppen under sommaren ser det nya Dortmund riktigt bra ut. Nyförvärven har tagit till sig Tuchels idéer snabbare än väntat och Dortmund spelar stundtals en bländande fotboll där kreativiteten visar sig få sin rätta sida.

Matchen ikväll mot Real Madrid blir en av de största matcherna i Thomas Tuchels tränarkarriär. Det är första gången någonsin han står vid tränarbänken på hemmaplan under en Champions League-match och det mot den klubb som vunnit titeln flest gånger. Det är få uppgifter som kan mäta sig med den och det är nu Tuchel kommer att ställas på prov och på allvar bevisa varför han är en av världens just nu mest omhuldade tränare. Och det i kostym. Bara en sån sak.

Edit: Ber om ursäkt för att jag skrev att det var debut i Champions League, naturligtvis är det “endast” hemmadebut.

Lyssna gärna på Bundesligapodden som jag gör tillsammans med Andreas Holm och Filip Wollin! Nytt avsnitt ute idag!

Adam Nilsson

Försiktigt positiv till Hamburgs nye tränare

Twitter: @atnilsson

Ingen var förvånad när beskedet att Bruno Labbadia fått lämna jobbet som tränare för Hamburger SV kom. Det var söndagsförmiddag, Hamburg hade ärofullt förlorat mot Bayern München dagen innan, men alla visste att beskedet skulle komma. Det var bara en fråga om tid och tillfälle. För andra gången i Hamburg hade tiden runnit ut för Labbadia.

Oavsett vad man tyckte om beslutet eller Labbadia som tränare är det svårt att kritisera beslutet rent sportsligt. Inledningen av säsongen hade inte varit bra, det hade tisslats och tassats om problem redan under sommaren och förtroendet för honom var slut. Och när förtroendet för en tränare inte finns där är det dags för att gå skilda vägar.

Labbadia räddade sitt eget anlete och situationen på ett snyggt sätt. Med ett meddelande på Hamburgs hemsida tackade han för sig med väl valda ord. Det var storsint av en person som fått en samtal på söndagsmorgonen från klubbledaren Dietmar Beiersdorfer med beskedet om att tränaren inte skulle leda laget vidare.

För Beiersdorfer själv ser beslutet långt ifrån positivt ut. Sedan hans återkomst till klubben 2014, då det pratades om en ny storhetsera, är Labbadia den fjärde tränaren som fått lämna jobbet. Dessutom har Beiersdorfer avverkat två sportchefer och själv övertagit ansvaret för den rollen.

Beiersdorfers förtroendekapital är på botten och han satsar sina sista kort på Markus Gisdol. En tränare som fick sparken från Hoffenheim förra hösten efter att ha förlorat mot just Hamburg (0-1). Sedan dess har Gisdol hållit sig i skymundan och var ett alternativ för både Hamburg och konkurrenten Werder Bremens, där valet föll på det förstnämnda.

Med Gisdol har klubben hittat en tränare som är fostrad under Ralf Rangnick, den framgångsrike tränaren och numera sportchefen i RB Leipzig. Gisdol var assisterande tränare till Rangnick i Schalke, senare även för Huub Stevens innan Gisdol själv tog sig an uppgiften som huvudtränare i Hoffenheim.

Där räddade han först kvar Hoffenheim från att åka ned i 2. Bundesliga och förde under de följande två säsongerna klubben till en åttonde- och en niondeplats innan han fick sparken i oktober 2015 efter en svag inledning av säsongen. Nu väntar alltså Hamburg där hans kontrakt gäller säsongen ut, på tränarens egen inrådan.

I Gisdol får Hamburg in en frispråkig tränare med en tydlig spelidé vars huvuduppgift kommer att vara att föra upp laget från botten. Precis som Rangnick jobbar Gisdol utifrån att hans lag ska ha en hög press och gå på snabba omställningar. En modern fotboll som skördade framgångar under de första två åren i Hoffenheim men som under den tredje inte alls lyckades på samma sätt då det kändes som om spelarna tröttnat på Gisdols krävande stil.

På många sätt kan Gisdol vara precis det Hamburg behöver. För även om Labbadia räddade Hamburg från nedflyttning så lyckades han aldrig sätta någon tydlig prägel på laget, något vi kan förvänta oss att Gisdol kommer att göra. Det kommer att synas stora förändringar i Hamburgs spel och nyförvärv som Filip Kostic och Alen Halilovic är den typen av spelare som kan dra nytta av den nye tränaren.

Svårare är det att förutse hur svenskarna Albin Ekdal och Nabil Bahoui kommer att påverkas av tränarbytet. Inte minst Ekdal som var Labbadias önskevärvning kan komma att få det svårare att hålla en plats i startelvan. Bahoui imponerade mot Bayern, men har ännu inte lyckats etablera sig som förstavalet i laget och kan komma att få en ny chans nu.

Gisdol är inte rädd för att ta diskussioner, både internt och externt. Han är inte rädd för att gå i strid för sina idéer och önskemål, kommer att kämpa hårt för att igenom sin önskan och det krävs en sådan vilja för att överleva i en klubb som Hamburg. Annars blir man lätt överkörd. Något man fick intrycket av Labbadia blev mot slutet.

Jag är försiktigt positiv till förändringen. För Beiersdorfer är det vinna eller försvinna med sin femte tränare på två år. För om inte Gisdol klarar av uppgiften så kommer Beiersdorfer själva få känna av konsekvenserna av att inte lyckas prestera på fotbollsplanen.

Adam Nilsson

Genomgång omg 5

ELVAN

Dembelé (BVB) – Chicharito (B04) – Ibisevic (BSC)

Dahoud (BMG) – Keita (RBL) – Thiago (FCB)

Stafylidis (FCA) – Höwedes (S04) – Matip (FCI) – Christensen (BMG)

Adler (HSV)

Resultat

Dortmund 3-1 Freiburg

Hamburg 0-1 Bayern

Mainz 2-3 Leverkusen

Frankfurt 3-3 Hertha Berlin

Mönchengladbach 2-0 Ingolstadt

Augsburg 1-0 Darmstadt

Bremen 2-1 Wolfsburg

Hoffenheim 2-1 Schalke

Köln 1-1 Leipzig

Omgångens…

…spelare: Chicharito

Målskytten som Leverkusen har väntat på ska komma igång fick verkligen fart på benen och fötterna i helgen. Hattrick mot Mainz och var den stora ljusglimten i Leverkusen den här dagen. Mexikanens målskytte behövs om Leverkusen vill ha en framgångsrik säsong.

…svensk: Oscar Wendt

Yttern är given i Mönchengladbach och imponerar verkligen i den 3-5-2 som André Schubert kör i laget. Wendt blev målskytt i helgens match mot Ingolstadt (2-0) och fortsätter att övertyga på högsta möjliga nivå.

 

…mål: Dortmunds 3-1 mot Freiburg

Osannolikt vackert spel fram till det sista målet i matchen. Klapp-klapp-spel från Dortmunds sida där bollen till slut hamnar hos portugisen Guerreiro som sätter bollen i mål. Ett skolboksexempel på hur offensiv fotboll ska se ut när den är som bäst.

…samtal: Dietmar Beiersdorfer

Man hade förväntat sig mer men i Hamburg står det inte alltid rätt till. Tränaren Bruno Labbadia fick gå efter förlust mot Bayern (0-1) och han fick beskedet via telefon på söndagsmorgonen. Känns ovärdigt, oavsett om Labbadia tyckte det var ”okej” (som Beiersdorfer sa) eller inte.

…kris: Schalke 04

Fem raka förluster har Schalke inlett med och nu börjar det på allvar hetta till i Gelsenkirchen. Nog för att det skulle kunna gå dåligt men ingen hade kunnat förutse detta. Paniken kommer allt närmare.

…begynnande kris: VfL Wolfsburg

Den andra förväntade toppklubben som har stora bekymmer är Wolfsburg. De åkte till Bremen med stora förhoppningar om att åka hem med tre poäng men matchen vändes under de sista skälvande minuterna från 1-0 till 1-2. Noll pinnar till Wolfsburg och tränaren Hecking sitter allt lösare.

…insats: René Adler

Herregud vilken insats Adler stod för mot Bayern. Stundtals var det den förre landslagsmålvakten ensam som stod emot allt Bayern hade att komma med. Målet kan inte tillskrivas honom. Imponerande insats av Adler, förlusten till trots.

…polare: Niko Kovac – Pal Dardai

En gång lagkamrater, den här gången konkurrenter på tränarbänken. Niko Kovac och Pal Dardai ställdes mot varandra när Frankfurt och Hertha möttes (3-3). Två hårdingar på mittfältet som fått ordning på sina lag genom att sprida den energin till sina spelare.

…Kahn: Franck Ribéry

Ett rejält grepp om Nicolai Müllers kind tog Ribéry efter vad som inte såg ut att vara en särskilt irriterad situation. Ribéry fick gult kort men borde nog ha tilldelats ett rött. Fransmannens låga är alldeles för kort och sätter honom ofta i bekymmer.

…sågning: Benedikt Höwedes

”Fotboll är en lagsport och när några individer inte spelar för laget är det svårt att vara framgångsrik”. Efter förlusten mot Hoffenheim (1-2).

Adam Nilsson

Hur länge till tickar klockan i Hamburg?

Twitter: @atnilsson

Efter två år av kval lyckades Hamburger SV förra säsongen att undvika kvalspel och sluta på en trygg tiondeplats. I år har klubben endast tagit en poäng på de senaste tre matcherna och det dras redan tunga andetag i Hamburg. Frågan är hur länge klockan på Volkparksstadion tickar vidare om det fortsätter i samma riktning.

Två nervkittlande kval för Hamburg följdes förra säsongen upp av en i Hamburgmått mätt lugn säsong där klubben slutade tia, en bit från ytterligare ett kval (fem poäng för att vara exakt) men än längre ifrån (nio poäng) att kunna konkurrera om några platser ute i Europa. Men på det stora hela ansågs det i sammanhanget vara ett fullt godkänt resultat.

Därför gick Hamburg in i sommaren med ambitionen om att värva in spelare som skulle föra klubben närmare Europa, längre från bottenstriden. Med hjälp av supportern och miljardären Klaus-Michael Kühne, som hjälpt tidigare vid värvningar och köpt namnrättigheterna till klubbens arena, skulle den ekonomiskt tyngda klubben få in kapital för att köpa in nya spelare.

Det är viktigt att förstå i sammanhanget att Kühne alltid varit en frispråkig man som öppet varit kritiskt mot tränaren Bruno Labbadia. Och även om det aldrig bekräftats har det många gånger påståtts att Kühne haft ett finger med i spelet när besluts tagits kring ledare, sportchefer och liknande. Just till följd av hans ekonomiska stöd till föreningen som gjort det möjligt för Hamburg att värva spelare klubben annars inte hade haft råd med.

Med hjälp av Kühnes miljoner och nyvunnen känsla av självförtroende valde Hamburg därför att lägga ut drygt €30 miljoner under sommaren, vilket ledde till att man noterades för ett transferminus som endast slogs av RB Leipzig. Slantarna håvades upp på spelare som Filip Kostic, Alen Halilovic, Douglas Santos och Bobby Wood som både skulle spesta och bredda kompentensen i Labbadias trupp.

Tre omgångar in i årets Bundesliga kan en enkelt konstatera att de positivare vindarna från förra säsongen och sommarens nyförvärv inte bidragit till något ytterligare kliv. Det har blivit en poäng som kom hemma mot Ingolstadt i premiären (1-1) och det enda nyförvärvet som hittills lämnat något avtryck är anfallaren Wood som stått för de två mål som Hamburg noterats för.

Tränaren Labbadia har tidigare varit ifrågasatt och nu har kritiken tagit ytterligare fart mot honom. Namninsamlingar för att få bort honom har startats bland frustrerade supportrar, medierna har sakta men säkert skruvat upp tonen gentemot tränaren och klubbledningen styrd av Dietmar Beiersdorfer har inte gått ut och stärkt Labbadias position i klubben.

Men allting är inte Labbadias fel. Hans coaching i de tre inledande matcherna kan kritiseras, Hamburg borde ha kunnat få ut mer poäng än en. Men att klubben under sommaren med Kühnes stöd inte lyckades med att värva in flera defensiva spelare är anmärkningsvärt. För det är just defensiven som många gånger påtalats som det stora problemområdet i Hamburg och att man endast fått in en offensiv ytterback (Santos) får ses som ett underbetyg till de ansvariga.

För hur mycket kan man förvänta sig när man går in i en säsong med en mittbackstrio bestående av Johan Djourou, Emir Spahic och Cleber? Djourou har aldrig varit en mittback att lita på och det var länge sen han stod för sprakande insatser. Spahic är stabil men 36 år och har sett sina bästa dagar. Cleber är helt enkelt för dålig och för oslipad för att spela på den här nivån i dagsläget. Här borde Hamburg ha hittat bättre alternativ för Labbadia att använda sig av.

Kvällens match mot Freiburg kan mycket väl vara Labbadias sista om Hamburg inte tar tre poäng. Labbadia lever på lånad tid oavsett om han vinner eller förlorar ikväll. Förr eller senare kommer Hamburg göra sig av med honom, klubben väntar bara på det rätta tillfället för att göra det. En förlust mot Freiburg skulle vara en tacksam möjlighet för att ta det beslutet.

Det betyder inte att allting är löst för Hamburgs del. För det finns strukturella problem som inte går att lösa genom att byta tränare, och det är oroande för Hamburgs fortsatta framtid. Så länge de här problemen finns, så har jag svårt att se att Hamburg ska kunna konkurrera högre upp i tabellen. Snarare är risken att de återigen får börja se sig om bakåt och vara oroliga över att ”die Ewige Bundesliga-Uhr” (klockan som visar att de spelat alla säsonger i Bundesliga sedan starten) en dag slutar ticka. För intrycket en får är att den dagen närmar sig allt mer.


Missa inte Bundesligapodden som jag, Filip Wollin och Andreas Holm kör där vi snackar det senaste inom tysk fotboll. I det avsnittet (som släpptes idag) pratar jag och Filip om Bremens situation, Emil Forsbergs imponerande match mot Hamburg och mycket mer! Finns på iTunes, Acast och där podcasts finns!

Adam Nilsson

Omgång 3: "That was a fucking handball"

Twitter: @atnilsson

ELVAN #3

Raffael (BMG) – Modeste (FCK) – Werner (RBL)

Forsberg (RBL) – Castro (BVB) – Hazard (BMG) – Pulisic (BVB)

Orban (RBL) – Vestergaard (BMG) – Sörensen (FCK)

Baumann (HOF)

Omgångens…

…spelare

Emil Forsberg fick inleda från start och imponerade för RB Leipzig. Var delaktig i varje mål (ett mål, två assists, en hockeyassist) och satte fart i Leipzigs anfallsspel. En imponerande insats av Forsberg som visade upp den sida som gjorde honom så intressant för utländska klubbar förra säsongen.

…inhopp

Går också till en spelare i RB Leipzig. Inhopparen Timo Werner byttes in inför den andra halvleken. Han låg bakom straffen som Forsberg satte och gjorde två mål själv mot Hamburg. Ett imponerade inhopp av den unge tysken.

…protest

Hamburgsupportrarna genomförde en protest gentemot Leipzig och nykomlingens kommersialisering. Spännande nog är Hamburg det lag efter Leipzig som visar upp störst transferminus. Och Hamburg har tagit in en miljardär för att stötta med pengar till nyförvärv. Kasta sten i glashus?

…mål #1

Gjordes av Robert Lewandowski när han kvitterade mot Ingolstadt. En fantastisk chip helt otagbar för Nyland i Ingolstadtmålet. Inte heller kunde någon försvarare få bort bollen tack vare dess fantastiska höjd. Ett imponerande nummer.

…mål #2

I 2. Bundesliga stod Heidenheims Marc Schnatterer för en riktig läckerbit mot Düsseldorf. Dundrade in bollen via ribban från långt avstånd mot en Michael Rensing i Düsseldorfmålet som var ute och cyklade. Väl värt att skåda.

…uttalande #1

”Den första halvleken var en katastrof. Det var pinsamt. Vi kunde vara nöjda över att vi endast släppt in fyra mål” – Zlatko Junozovic om den första halvleken borta mot Mönchengladbach.

…uttalande #2

”Jag kommer att fortsätta!” – Bremens tränare Viktor Skripnik efter förlusten mot Mönchengladbach.

…uttalande #3

”Vi tror på Viktor [Skripnik]” – Bremens sportchef Frank Baumann efter förlusten mot Bremen.

…helomvändning

Efter alla uttalanden tog det inte mer än 24 timmar innan Viktor Skripnik hade fått sparken av Bremen. På bussen hem från förlusten mot Mönchengladbach blev det klart att tränaren och klubben skulle gå skilda vägar. Synd bara att beslutet stod kontrast till allt som sagts bara tidigare innan.

…maratontabell

I och med att Bremen förlorade i helgen samtidigt som Dortmund vann så går Dortmund upp på andra plats i den tyska maratontabellen på 2236 poäng. En poäng för Bremen men en bra bit efter Bayern på 2899 poäng.

…2. Bundesliga

Christoffer Nyman inledde från start i Eintracht Braunschweig och gjorde mål direkt. Kunde ha blivit ytterligare ett för Nyman som redan verkar ha hittat hem i Torsten Lieberknechts bygge som just nu är obesegrade i 2. Bundesliga efter att ha tagit full pott de första fem matcherna.

…uttalande #4

”Hade någon sagt till mig i den 60:e minuten att vi skulle förlora med 4-0 så hade jag inte trott på det.” – Tränaren Bruno Labbadia efter att ha sett sitt Hamburg helt tappa konceptet under den sista tredjedelen av matchen mot Leipzig.

…svenskbekanting

Smalt nu men vissa av er kanske minns Mika Ojala som för ett par år sedan spelade i BK Häcken. I helgen blev han målskytt för sitt Aalen i 3. Liga mot Großaspach i en match som slutade 2-2.

…uttalande #5

”That was a fucking handball” – Bremens Aron Johannsson var bedrövad efter att domaren inte givit Johannsson en frispark efter att Mahmoud Dahoud fått bollen tydligt på handen. Den isländske anfallaren uttryckte sitt missnöje – och blev utvisad.

…0-0

Endast en match den här helgen slutade 0-0 i Bundesliga. Hoffenheim mot Wolfsburg. Komiskt nog var det den match med flest skott på mål (40). Men skyttet stämde inte den här dagen.

Resultat

Köln 3-0 Freiburg

Dortmund 6-0 Darmstadt

Hoffenheim 0-0 Wolfsburg

Hamburg 0-4 Leipzig

Frankfurt 2-1 Leverkusen

Bayern 3-1 Ingolstadt

Mönchengladbach 4-1 Bremen

Augsburg 1-3 Mainz

Hertha Berlin 2-0 Schalke 04

Adam Nilsson

Det finns en uselhet bakom beslutet av sparka Skripnik

Twitter: @atnilsson

Det tog endast tre omgångar innan den första tränaren i Bundesliga fått sparken. Först ut var Viktor Skripnik som Werder Bremen beslutade sig för att släppa för att hitta en annan, förhoppningsvis bättre lösning. Ett beslut som på många sätt är logiskt, men som framför allt vittnar om en uselhet i Bremens ledning.

Bara några veckor in i säsongen står det alltså klart att Viktor Skripnik inte får fortsätta sitt jobb som tränare i Werder Bremen. Det blev lite drygt två år som huvudtränare i klubben för den förre detta spelaren. En period som inledde i dur och slutade i mollen. Jag får väl säga att det var ett väntat beslut som kom, även om det kom tidigare än vad jag hade trott.

Det är enkelt att i stunden glömma bort att när Skripnik tog över efter den bedrövlige Robin Dutt så genomförde han en scenförändring utan dess like. Då, som nu, var Bremen ett lag i spillror som varken visste ut eller in. Skripnik kom in från ett av klubbens juniorlag och styrde upp situationen och förde högst oväntat Bremen till en stark tiondeplats i Bundesliga. Med lite tur hade det till och med slutat med spel i Europa League.

Förra säsongen, Skripniks första där han fått försäsongen på sig att förbereda laget, var dock allt annat än en dans på rosor. Hela vägen in till mållinjen var Bremen involverade i bottenstriden. Defensiven läckte otäckt mycket och den första hållna nollan under säsongen kom i den 33:e omgången. En stor anledning till att Bremen klarade sig kvar var för att det fanns andra klubbar som lyckades med bedriften att vara mer bedrövliga än Bremen själva.

Under den pågående säsongen kom det fram att det fanns interna stridigheter mellan spelargruppen och Skripnik. Inte minst den österrikiske landslagsmannen Zlatko Junuzovic hade en ansträngd relation till tränaren, något som syntes i prestationerna på planen. Junozovic var den mest öppna om situationen, men det fanns flera spelare som kände samma sak.

Spelarnas kritik ledde till en situation där sportchefen Thomas Eichin under sommaren ställde sig på deras sida. Eichin gick till ledningen med ett ultimatum: antingen fortsatte de med Eichin som sportchef men då skulle Skripnik bytas ut, eller så skulle Eichin lämna självmant. Valet föll på det sistnämnda. Eichin fick gå medan Skripnik blev kvar och för att stärka den bremerska själen tillsattes Skripniks tidigare lagkamrat Frank Baumann som sportchef.

Med Baumann kom också en nystart. Klubben valde trots ansträngd ekonomi att hosta upp pengarna de tjänat in från försäljningarna av Jannik Vestergaard och Anthony Ujah på spelare som Max Kruse, Florian Kainz och Robert Bauer. Där inte minst Kruse var pricken över i:et på nystarten. En tidigare landslagsman som var i bästa fotbollsålder som nu skulle bli huvudfiguren i det nya lagbygget.

Men trots nyförvärven, ledningens ställningstagande för Skripnik och ytterligare en försäsong lyckades tränaren inte att sätta någon större prägel på spelet. De inledande tre omgångarna vittnade långt ifrån någon förbättring. Tre raka förluster där man endast lyckades med att göra två mål och släppa in hela tolv där håglösheten i första halvleken mot Möchengladbach (1-4) igår nådde sitt klimax. Lägg därtill ett uttåg i den första omgången av DFB-Pokal mot 3.Liga-nykomlingen SF Lotte.

På de senaste 37 matcherna i Bundesliga har Bremen släppt in 77 mål och hållit nollan två gånger. Utan att veta skulle jag tro att det är någon form av rekord. Efter fjolårets bedrövliga defensiva spel hade många förväntat sig helt andra insatser den här hösten, men inledningen visade att Skripnik inte lyckats sätta något försvarsspel och att ingenting talade för att det var på väg att komma.

Efter matchen mot Mönchengladbach pratade Skripnik om att han skulle fortsätta som tränaren. Sportchefen Baumann uttalade sig och sa att det var ”för tidigt” att bedöma en tränare efter endast tre matcher av säsongen. Att ett facit först skulle komma sju-åtta omgångar in på säsongen, något som tydligen han kastade över bord och struntade fullständigt i.

Att Skripnik skulle få gå var ingen överraskning, det var ”bound to happen”. Vad som däremot är bedrövligt är att det sker tre omgångar in på en säsong, en tidpunkt då ingen klubb någonsin ska behöva sparka en tränare. Det säger mer om klubbledningen än om tränaren. För om sparkar en tränare endast tre omgångar in så har förtroende knappast varit där från början.

Det är rent utsagt ett uselt betyg för de ansvariga i klubben att man tillät Skripnik få en hel försäsong på sig med diverse nyförvärv för att göra sig av med honom så tidigt in i säsongen. Beslutet borde leda till en rannsakning av hela klubben, för något står inte rätt till i Bremen och har inte heller gjort det på ett bra tag.

Med sitt ultimatum gjorde den dåvarande sportchefen Eichin det tydligt redan för några månader sedan att något inte stod rätt till. Då valde Bremen ett annat spår och anförtrodde Skripnik uppgiften, för att bara några månader senare ta det beslut som Eichin önskat. Jag vet inte om en ska kalla det för dåligt ledarskap eller osannolik brist på fingerspitzgefühl, eller båda delarna.

Det var rätt beslut, men det kom försent. Och Bremen har med stor sannolikhet kastat bort ytterligare en sommar, ytterligare en säsong för att klubben saknade både fingertoppskänsla och cohones att våga sig göra av med sin tidigare spelare Skripnik. Något som klubben kommer att få sota för framöver när en ny tränare måste tillsättas och börja om från scratch med ett lag som i stunden ärligt talat ser hopplösa ut.

Adam Nilsson

Kimmich kan bli nästa stora klubbikon

Twitter: @atnilsson

En bättre start i Champions League hade Bayern München inte kunnat få. 5-0 i den första gruppspelsmatchen mot FK Rostov och ett rejält avstamp mot titeln. Bland alla stjärnor på Allianz Arena var det den unga guldgossen Joshua Kimmich som glänste allra mest.

För ett år sedan var Joshua Kimmich en ung talang som ingen riktigt hade koll på. Steget från RB Leipzig till de tyska rekordmästarna verkade gigantiskt och förväntningarna var låga i München. Det hade redan funnits en drös med unga, hoppfulla talanger som kommit och vänt för att de inte klarat av steget hos Tysklands största klubb. Fansen förväntade sig inte att Kimmich skulle vara annorlunda.

Idag är Kimmich en av Tysklands mest omhuldade spelare. Det har varit en osannolikt snabb resa där Kimmich tagit klivet från talangfull i 2. Bundesliga till tongivande i EM på tolv månader. En resa som ytterst få, om någon, förutspått då han många gånger ansågs för fysiskt vek för att kunna hävda sig på högsta nivå.

Med sina 176 centimeter och 70 kilo är Kimmich ingen reslig figur som sätt skräck i sina motståndare. Han har aldrig varit en av de storväxta i sina lag, aldrig stått på lagfotona utan placerats längst med händerna vilandes på knäna. Kimmich har en kort, slimmad figur som inte på något sätt kan misstas för att vara ett muskelknippe.

Men vad Kimmich saknat i form av fysisk existens har han alltid kompenserat i form av intelligens genom att hela tiden försöka ligga steget för sina motståndare. Ungdomstränare har vittnat om en spelare vars spelförståelse alltid legat i topp, att han varit tekniskt begåvad men framför allt att han haft en enormt driv att nå långt. En spelare som hållit sig till tider, inte varit ute med kompisarna sent på kvällarna utan alltid skött om sitt eget hus och hållit sig till reglerna.

Efter att ha fostrats i VfB Stuttgarts framgångsrika ungdomsakademi och senare trimmats till ett proffs av Leipzigs framgångsrika bygge var steget till Pep Guardiola perfekt. För vem om inte Pep hade förmågan att av småväxta, tekniskt skickliga spelare med stor spelförståelse få fram världsstjärnor?

Under Guardiolas guidning växte Kimmich fram till en av fjolårets stora utroptstecken i Bundesliga. Kimmich spelade både på mittfältet men vikarierade även som mittback och imponerande så pass mycket att Joachim Löw tog med honom till EM där han klev fram som förste högerback att lyckas fylla Philipp Lahms stora skor.

Till Bayerns redan dödliga konkurrens på mittfältet anslöt Renato Sanches i somras och med Carlo Ancelotti vid rodret, var det många som undrade hur Kimmichs status i Bayern skulle påverkas. För Ancelotti räknade inte Kimmich som ett alternativ som mittback och med högerbackarna Lahm och Rafinha var han inte tänkt där heller.

Igår visade Kimmich att hans chanser till speltid på mittfältet borde vara stora. För andra gången den här säsongen fick Kimmich kliva in från start i Bayerntröjan och imponerande under sina 90 minuter på planen. Alltid spelbar, hela tiden på språng mellan offensiv och defensiv för att vara tillgänglig för sina medspelare. Det var Kimmich som var den erfarne spelaren som Bayern skulle förlita sig på för att behålla initiativet i matchen, en roll han omfamnade med ett otroligt lugn.

Vad Kimmich har är förmågan att göra ett stort jobb i det tysta. Han befinner sig på rätt platser, öppnar upp ytor för sina medspelare genom att själva dra iväg och har en otäckt bra förmåga att dyka upp där bollen är. Något som inte minst syntes igår när han nätade två gånger, den ena gången genom att bryta in i straffområdet och styra in Douglas Costas inlägg och den andra gången genom att nickskarva in Franck Ribérys frispark.

Kimmichs mentalitet är något som också talar till hans fördel i framtida laguttagningar. Än så länge har inte backat för någon uppgift. Må det vara att spela på mittfältet eller försvaret i Bayern München, eller att agera högerback i landslaget – han har hoppat in i uppgifterna med huvudet före, helt oberörd av de stora scenerna och imponerat trots att han fått spela i ovana positioner.

Igår var han Bayerns stora stjärna på planen, blott 21 år gammal. Det var länge sedan vi talade om en sådan ung stjärna i Bayern, tankarna går till Thomas Müller och David Alaba, för det är en klubb som ofta stjälpt unga talanger som ska ta de sista stegen mot toppen. Men Kimmich är inte som andra talanger, och det är något som Bayern måste ta vara. För det är en spelare som på sikt mycket väl kan bli nästa stora klubbikon.

Adam Nilsson

Ikväll drar Bayerns jakt på titeln igång

Twitter: @atnilsson

Ikväll börjar jakten på den titel som Pep Guardiola aldrig lyckades vinna under sina tre år i Tyskland, trots tappra försök. För Carlo Ancelotti är det starten på att bärga den mest efterlängtade titeln i Bayern München. Något som många, inte minst klubben själva, är helt övertygade om att han kan göra precis.

När Bayern München senast vann Champions League, den där magiska trippelsäsongen 2012-2013, var mantrat kort efter det euforiska firandet att klubben inte skulle behöva ytterligare tolv år på att vinna titeln igen. Avståndet mellan att stå som segrare 2001 och 2013 var alldeles för långt för en klubb som positionerat sig som en av världens största.

Med en Pep Guardiola väntande i New York såg framtiden minst sagt lovande ut sommaren våren i juni 2013. Alla bitar fanns på plats för att Bayern skulle befästa sin position i världstoppen. Guardiola lyckades sätta en fantastisk prägel på klubben. Han var med och förde upp Bayern München till en nivå som jag inte tror någon annan tränare hade kunnat göra. För Pep var världens mest omtalade tränare vars idéer inte gick någon förbi – oavsett om man var pro eller kontra.

Pep lyckades med att vinna flera titlar under sina tre år i Tyskland, men han vann aldrig Champions League vilket många – inte minst Pep själv – grämde sig över. För fanns alla pusselbitar fanns där för att han skulle lyckas med det. Tre gånger i följd tog det slutet i semifinalen. Där den mest ihågkomna förlusten var överkörningen av Ancelottis Real Madrid hemma på Allianz Arena (0-4) 2014.

Carlo Ancelotti ska förvalta och förädla Guardiolas arv i Bayern. Med sina tre Champions League-titlar som tränare har den tyska storklubben stora förhoppningar om att Ancelotti även ska kunna vinna titeln i München. Det var en av de starkaste anledningarna till varför Ancelotti hämtades in till klubben. Och det råder inga tvivel om att Ancelotti vill vinna Champions League, men ordalagen jämfört med Guardiola känns annorlunda.

Under tiden i Tyskland kändes det ofta som om Guardiola la ett stort tryck på sig själv med sina uttalanden kring Champions League, att han någonstans behövde titeln för att kunna visa för sina belackare och sig själv att han kunde vinna den utanför Barcelona. Som om han inte riktigt kunnat tillskriva sig de tidigare CL-titlarna sin egen förmåga helt.

Med Ancelotti har det inte varit en total motsats, han har varit väldigt tydlig med att han vill vinna turneringen, men sättet han har sänt ut budskapet på har varit annorlunda. Ancelotti har inte skapat ett personligt tryck på sig själv att göra det. Italienaren är trygg och övertygad om sin egen förmåga, vilket också gjort att målsättningen kommit ut annorlunda även om budskapet varit detsamma.

Jag är övertygad om Guardiola hade kunnat låta likadant, men det fanns ett visst personlighetsdrag som gjorde att hans budskap lätt mer vässat, mer som ett krav än vad Ancelotti får det att framstå som. Och jag tror att sättet Ancelotti uttrycker sig på kan sända ett lugn inom laget som kan bli vägledande under turneringens gång.

Det första steget mot Champions League-titeln för Ancelotti och Bayern München tas mot ryska FK Rostov som besöker Allianz Arena i vad som borde bli en bekväm start för tyskarna. I fredagens seger mot Schalke 04 (2-0) hade Bayern svårt att få igång sitt spel, mycket på grund av Schalkes effektiva sätt att stänga av Xabi Alonso, men lyckades till slut komma hem med segern efter att ha spelat en betydligt bättre andra halvlek och varit mer effektiva framför målet.

Det är inget Schalke som Bayerns ställs mot men ryska lag har ofta andra styrkor. Inte minst brukar det ligga i mentaliteten, att de har huvudet på rätt ställe oavsett läge och tidpunkt i matchen. Lagen brukar vara svåra att bryta ned och kör på även om de hamnar i underläge under matchen. Något Bayern får vaksamma på, det finns ingen möjlighet att bli för avslappnade för då kommer Rostov att utnyttja det.

Med det sagt lär Bayern dominera matchbilden ikväll, något tyskarna är vana att göra hemma på Allianz och Rostov måste stå för en fantastisk insats för att ha en chans. En vanlig Champions League-kväll ska en sådan här match sluta med en övertygande seger för Bayern som gör ett antal kassar. Jag kan inte se att det ska bli på något annat sätt ikväll. Bayern bör vinna och det rätt bekvämt. För Ancelotti borde det vara en perfekt start på Champions League-resan.

Adam Nilsson

Mönchengladbachs bortatrend talar för en tuff kväll i Manchester

Twitter: @atnilsson

Efter en övertygande säsongsinledning, där Borussia Mönchengladbach i kvalet till Champions League slog ut Young Boys med totalt 9-2 i två möten och sedan vann premiären i Bundesliga mot Leverkusen med 2-1, åkte klubben på ett rejält tankeväckare i helgen. Borta mot nykomlingen Freiburg blev det, trots överläge 1-0, förlust med 3-1 vilket var sämsta tänkbara uppladdning inför kvällens match.

Förlusten mot Freiburg bekräftade också bilden av att Mönchengladbach har det extremt svårt på bortaplan. Det var när Mönchengladbach ställdes mot kvällens motståndare Manchester City i gruppspelet av Champions League förra året som man inkasserade sin första bortaförlust under tränaren André Schubert som satte igång den negativa trenden.

Sedan förlusten mot City i december har Mönchengladbach endast vunnit tre bortamatcher (mot Darmstadt, Young Boys och 4. Liga-laget SV Drochtersen i DFB-Pokal). Två matcher har slutat oavgjort och hela åtta matcher har i slutat i förlust. Om vi ska vara helt ärliga är det inte så att Mönchengladbach haft ett oerhört tufft bortaschema sedan dess, utan många motståndare har varit av den lägre kalibern.

Det är enkelt att konstatera att bortaspelet har varit Mönchengladbachs stora akilleshäl sedan André Schubert tog över som tränare förra hösten. Hans skiftning från Lucien Favres 4-4-2/4-2-3-1 till en 3-5-2 har varit väldigt effektiv på hemmaplan, där Mönchengladbach varit bollförande och haft publiken i ryggen.

På bortaplan har det däremot sett skakigt ut, inte minst har Gladbach haft svårt att hålla tätt bakåt och hitta rätt balans mellan defensiv och offensiv. Inte minst är det defensiven som har varit ett stort problem och det är fascinerande att se hur ett lag som kan se så bekvämt ut på hemmaplan, kan se så obekvämt ut på bortaplan trots att spelarna är de samma.

Vad Mönchengladbach och Schubert dock tar med sig in i kvällens match är att hans facit mot Pep Guardiola ser lite bättre ut än bortatrenden. På hemmaplan besegrade Mönchengladbach Peps Bayern München med 3-1, på bortaplan slutade det 1-1 efter en av Gladbachs bästa insatser på bortaplan sedan Schuberts inträde. Till viss del naturligtvis beroende av att Bayern var inne i sluttampen på säsongen och hade lagt Bundesliga lite åt sidan.

Schubert har också förhållandevis bra minnen av hans senaste besök i Manchester, trots förlust med 4-2. Den kvällen i England spelade Mönchengladbach en stundtals bländade fotboll och hade City i brygga långt in på matchen då tyskarna hade ledningen med 2-1. Mot slutet tröt dock krafterna och City kunde vända till en seger med 4-2, men den insatsen bör någonstans lika till grund för vad Gladbach hoppas på att kunna genomföra ikväll.

Det ska dock mycket till om Mönchengladbach ska kunna rubba Manchester City. Trots att tabellfyran från förra säsongen åker till England med ett förhållandevis intakt lag är det mycket som ser vanskligt ut för Mönchengladbach på grund av det bortafacit klubben har. Mot ett Manchester City som inlett starkt i Premier League känns det på förhand som om Gladbach kommer att få kämpa för att få med sig något hem.

Vad City visade upp mot Manchester United var inte en felfri insats, men en insats av ett lag som har på något spännande på gång där spelare som David Silva och inte minst Tysklandsbekantingen Kevin De Bruyne växlat upp ytterligare ett par nivåer. Just den typen av spelare som kommer att göra det svårt för Mönchengladbachs redan osäkra försvar och som kommer tvinga ned Gladbachs yttrar i planen.

Mönchengladbachs möjlighet ligger i kontringsspelet där omställningarna måste stämma. Den offensiva trion bestående av Raffael, André Hahn och Lars Stindl måste i mångt och mycket på egen hand skapa lägen i offensiven. De måste vara oerhört effektiva, för chanserna lär gå att räkna på en hand. Alla tre är kapabla spelare med fina egenskaper, men mot ett City som kommer att vara taggade till tårna är det långt ifrån en enkel uppgift för de här herrarna.

Det finns helt enkelt inte mycket som talar för att Mönchengladbach ska kunna räkna hem några poäng ikväll. Det kommer att krävas en felfri defensiv insats där tyskarna får stopp på Citys mångfacetterade offensiv, samtidigt som skärpan i offensiven måste vara på topp som få andra kvällar den här säsongen. Schubert har bevisat att han kan bemästra ett Guardiola-lag förut, det är dags att göra det igen. Men bortatrenden ger inget extra vatten på den kvarnen.

Adam Nilsson

Förluster som mot Leipzig kommer ske igen för det nybyggande Dortmund

Twitter: @atnilsson

När Dortmund ställs mot en nykomling i Bundesliga är frågan aldrig om Dortmund ska vinna, utan hur mycket Dortmund ska vinna med. Men i helgen var det inte så. För RB Leipzig är inte som andra nykomlingar. Och Dortmund är inte det Dortmund som vi känner igen sedan tidigare. Något som vi kommer att bli varse om flera gånger den här säsongen.

Dortmunds tränare Thomas Tuchel har många små egenheter och ett enormt kontrollbehov. Till exempel är han extremt noggrann med vad han stoppar i sig, något spelarna blivit medvetna om efter att han dragit in beställningarna från en lokal italiensk pastarestaurant som klubben tidigare använde sig av. Han har satt upp nya kameror på träningsanläggningen för att kunna analysera saker i minsta detalj.

Det senaste i mängden av förändringar Tuchel har gjort är att upp till två gånger i veckan flyga in meditationsexperten Ulrich Bauhofer från München för att hjälpa sina spelare motverka stress och lära sig uppnå så djup avslappning som möjligt, vilket även komplimenterar den sömnrådgivning spelarna redan får. Det är rent praktiska saker Tuchel förändrat.

En annan egenhet som Tuchel har är att han i stunder när det går bra för hans lag inte för ofta låter hyllningarna gå för långt för att undvika uppblåsta egon, och när det går dåligt gör han motsatsen och försöker istället tala om det i positiva ordalag. Förlusten mot Leipzig (0-1 efter ett sent insläppt mål) var inget undantag.

”Vi behöver just sådana stressituationer”, förklarade Tuchel efter matchen. Tuchel menade inte att Dortmund hamnat i en stressad situation i stort, ty det var endast en förlust i säsongens andra Bundesligaomgång, utan att det är den här typen av händelser som för samman ett lag, en lärande händelse som laget kan dra nytta av senare. ”Vi försöker fortfarande lära känna varandra.”

Förlusten som sådan var ett tecken på den integration som Tuchel behöver göra med sitt nya manskap och att det kommer att ta tid innan allting faller på plats. Om Dortmund under Tuchels första säsong i klubben genomgick en taktisk omstöpning, så genomgår klubben under hans andra säsong en personalmässig omstöpning som kommer att kosta poäng under säsongen.

Tuchels första säsong i Dortmund var strålande. Hans taktiska förändringar anammades av laget på ett imponerande sättet, bättre än många hade förutspått. Tuchel hade också fördelen av att han fått behålla lagets stomme. När Tuchels taktiska finjusteringar inte fungerade fanns det alltid en grund att stå på, mycket tack vare det jobb Jürgen Klopp gjort i klubben med spelarna som fortfarande fanns kvar till Tuchels förfogande.

Hade lördagens match mot Leipzig spelats förra säsongen är jag rätt säker på att Dortmund hade vunnit den, just för att lagets ryggrad hade kunnat kompensera upp för de brister som uppstått till följd av den nya integrationen.

Så kommer det inte att vara i år. Inför årets säsong står Tuchel inför ett större arbete då han måste bygga om mycket på nytt då ryggraden i stort lämnat. Det kostar att bli av med spelare som HummelsMkhitaryan och Gündogan. Hur lovande ersättarna än ser ut är det inte bara några kugghjul som byts mot några andra. Det är en hel struktur som måste omformeras för att passa in i sin nya tillvaro, vilket kommer att ta sin tid.

I lördags såg vi ett Dortmund i utveckling. Det gnisslade i samarbetet spelarna mellan och såg okoncentrerat ut. En spelare som Julian Weigl, som förra säsongen framstod som säkerheten själv med bollen, såg ut som om han knappt hanterat en boll med fötterna de senaste månaderna. Weigl var inte ensam. De flesta spelarna i Dortmund begick enkla misstag och verkade svårt fångna i sina egna tankar. Dortmund var inte dåliga, men det var inte det Dortmund som vi blivit vana att se.

Och det är helt okej.

För Dortmund är på väg in i en ny fas. En fas där det finns oändliga möjligheter och en gigantisk potential. Något inte minst Thomas Tuchel är medveten om och det är därför han inte är alltför orolig över förlusten mot Leipzig. För det är inte i år som Dortmund kommer att vara som bäst. Tuchel vet att hans lag kommer att förlora ”onödiga” poäng till följd av spelarförändringarna. Men på sikt kommer hans Dortmund vara bättre än tidigare upplagor av Dortmund.

Troligen lär den här typen av förluster ske flera gånger på vägen, men Tuchel och Dortmund behöver inte vara mer bekymrade än nödvändigt. För att parafrasera Karin Boye så är det ju klart att det finns ett mål och mening med färden, men att det är resan som är mödan värd. Och förlusten mot Leipzig var precis en sådan lärdom som det nya Dortmund kommer att dra nytta av vid vägs ände.

Adam Nilsson

Omgång 2: "Hans hårddisk är helt tom"

Twitter: @atnilsson

ELVAN #2

Pohjanpalo (B04) – Lewandowski (FCB) (2) – Philipp (SCF)

Grifo (SCF) – Goretzka (S04) – Ilsanker (RBL) – De Blasis (M05)

Mavraj (FCK) – Martinez (FCB) – Bruma (WOB)

Casteels (WOB)

Omgångens…

…finne

Herre min skapare! Joel Pohjanpalo bytts på nytt in i underläge 0-1 för Leverkusen hemma mot Hamburg och vänder på matchen på egen hand genom att stå för ett hattrick. Pohjanpalo som under sina tidigare säsonger varit helt uträknad i Leverkusen och skickats iväg på lån, men den här sommaren valde att stanna, ser nu ut att kunna få ut den potential som man tidigare förutspått. Finlands förbundskapten Hasse Backe är nog mer än nöjd över Pohjanpalos start.

…tweet

Leverkusen gladde sig åt sin hattrick-skytt.

…skada

Det tog inte mer än tio sekunder innan Karim Bellarabi tog sig mot ljumsken efter att ha sträckt sig efter bollen i sin första närkamp. Bellarabi fick kliva av omedelbart och ser ut att bli borta i flera veckor. Trist för Bellarabi, trist för Leverkusen.

…tabbe

Tillägnas Hoffenheims Oliver Baumann som snöpligt släppte in Jhon Cordobas svaga skott mot Mainz.

…mål

Tillfaller föga förvånande vår finske vän Joel Pohjanpalo vars andra strut var ett mål som jag föll för. Att i sådan hög hastighet få till en sådan praktfull träff när kroppen är på väg i fel riktning är otroligt imponerande. Helt otagbart för René Adler i Hamburgkassen.

…snackis

RB Leipzig blev måltavla för en diskussion efter att ha avkrävt Dortmunds supportrar deras tröjor när de skulle sätta sig på en av hemmasektionerna (ej klack). Tyska klubbar har generella regler men endast Leipzig i Bundesliga har en regel som säger att man inte får bära motståndarnas merch på en av sina egna läktare. Istället fick supportrarna sitta i bar överkropp (gick fint i 28 grader), men diskussion lär följa.

…uttalande

Han har stor potential, men hans hårddisk är helt tom när det kommer till gegenpressing, konstaterade Leipzigs tränare Ralph Hasenhüttl om nyförvärvet Oliver Burke.

…teamplayer

Sven Müller debuterade för FC Köln i målet och höll nollan borta mot Wolfsburg. Den 20-årige målvakten spelar till vardags i klubbens andralag och var nöjd efter sin lyckade debut i Bundesliga. Müller uttryckte dock tydligt att han hoppades att förstemålvakten Timo Horn skulle vara tillbaka så snart som möjligt. Ödmjukt. Horn hade trots skada rest med laget som extra stöd till just Müller.

…vändning

Från 1-4 till 4-4 lyckades Hoffenheim vända matchen mot Mainz. En otrolig comeback efter att ha sett helt bortgjorda ut under första halvlek. Men ett rött kort på Mainz Bussmann och Hoffenheim kunde jobba sig in i matchen och ta ytterligare en poäng.

…summa

19 268,05 euro kostade det tifo som Schalkes supportrar brände av inför matchen mot Bayern.

schalke_bayern_choreo_5_edited

…felstart

Schalke förlorade sin andra Bundesligamatch under den nye tränaren Markus Weinzierl. Weinzierl är den första tränaren sedan Diethelm Ferner (1984) som förlorar båda sina inledande Bundesligamatcher med Königsblau.

…återkomst

Efter 1211 dagar var Mario Gomez åter tillbaka i Bundesliga. Det blev inget mål i debuten för Wolfsburg men det fanns helt klart tendenser som talar för att det kan bli ett antal framöver.

…utandning

När fansen skanderade Nils Petersens namn nere i Freiburg var det ett tecken på respekt. Efter att ha missat en avgörande straff i OS-finalen mot Brasilien fick han nu revansch när han satte helgens straff mot Mönchengladbach. En match Freiburg för övrigt vann med 3-1.

Resultat

Schalke 0-2 Bayern

Wolfsburg 0-0 Köln

Freiburg 3-1 Mönchengladbach

Ingolstadt 0-2 Hertha Berlin

Leverkusen 3-1 Hamburg

Darmstadt 1-0 Frankfurt

Leipzig 1-0 Dortmund

Bremen 1-2 Augsburg

Mainz 4-4 Hoffenheim

Adam Nilsson

Fyra reflektioner från gårdagens seger mot Norge

Twitter: @atnilsson

Det var den perfekta starten på VM-äventyret som Tyskland har framför sig. Tyskarna har fortfarande inte förlorat på bortaplan i VM-kvalsammanhang och segern med 3-0 mot Norge är något som Jogi Löw kan jobba vidare på. Här är tre positiva och en negativ punkt som jag tar med mig från gårdagens skalp i vårt grannland.

Positivt
Thomas Müller fick igång målskyttet

Under hela EM-slutspelet var det tal om Müllers brist på mål. Han gick igenom sommarens turnering utan att näta en enda gång, vilket ledde till en hel del kritik men framför allt en oro om att Müller tappat stinget. Rubrikerna var många och frågetecknen likaså. Två mål blev det mot Norge igår och det kunde med lite tur ha blivit fler. Det gick inte att ta miste på glädjen hos Müller över att han få bort spöket, inte minst i Mario Gomez frånvaro. Müller är fortfarande en av Tysklands absolut viktigaste spelare och det är viktigt för Jogi Löw att han kommer igång.

Joshua Kimmich

Under två års tid har Löw sökt efter en ersättare till Philipp Lahm och det var först under sommaren som han verkade ha hittat rätt. Joshua Kimmich klev in under EM och visade att han är mogen nog att anta sig uppgiften och fylla högerbacksplatsen. Igår stod Kimmich återigen på plats från start till höger och visade vägen. Tillför en dimension i spelet som ingen annan av prövoobjekten på positionen har lyckats med. Att Kimmich dessutom nätade var en bonus. Har svårt att se hur någon ska kunna rubba honom från platsen sett till hur han spelat på den.

Självförtroende-boost

Det är klart att Norge kanske inte bjöd upp till det motstånd som många hade hoppats på. Men det var inte bara för att Norge hade en tung dag på jobbet, utan också för att Tyskland såg oförskämt bra ut. Det har varit en dipp i självkänsla och självförtroende efter uttåget i EM och vinsten igår var precis det landslaget behövde för att falla in i rätt spår igen. Resultatet var bra, insatsen som helhet var bra och Jogi Löw såg både lättad och glad ut över att Tyskland lyckats revanschera sig och hittat fattningen igen. Det här går att bygga vidare ifrån och ger en bra boost in i resten av kvalspelet.

Negativt

Mario Götze

Det går inte att komma ifrån att Mario Götze är långt ifrån den spelare han en gång var. Löw ville spela Götze, trots att Dortmund inte verkade särskilt förtjusta i idéen, men förbundskaptenen verkar ha gjort det till sin sak att bygga upp Götze till forna tiders glans igen. Men ju längre det lider med dessa tveksamma och bleka insatser, desto svårare blir det för Löw att motivera att Götze ska vara med i en startelva. Ja, eller för den delen i en landslagstrupp. Han spelar på en utsatt position där det finns många riktigt starka kandidater. Götze måste skynda långsamt, för det börjar bli rejält plågsamt att se vad som skett i hans utveckling.

Adam Nilsson

De 10 bästa värvningarna i Bundesliga, sommaren 2016

Twitter: @atnilsson

Transferfönstret har stängt, de tyska klubbarna har spenderat rekordhöga €547,5 miljoner (sålt för €466 miljoner) och med det är dags att summera upp vilka som har varit sommarens bästa värvningar i Bundesliga. När jag förra året gjorde listan var det många spelare som jag fick fel på, andra som jag fick rätt på och som alltid är det oerhört svårt att se i spåkulan hur det faktiskt kommer att gå för en spelare (även om man alltid kan ana).

Bedömningsmallen snor jag rakt av från min käre kollega Peter Hyllman som beskrivit det väldigt bra i sin blogg när han gjorde sin lista kring de bästa värvningar i PL:

”Den främsta och huvudsakliga utgångspunkten jag bedömer en värvning utifrån är i vilken utsträckning den faktiskt kan antas förbättra och förstärka laget. Om det dessutom är på en position som laget verkligen var i stort behov av att förstärka, desto bättre. Att en sådan värvning är dyr diskvalificerar inte eller handikappar någon värvning. Liksom ett fynd inte har något egenvärde.

Däremot, om en värvning väl har bedömts förstärka laget, så är det en självklar bonus om det är en värvning som samtidigt ger ett väldigt högt värde per krona för klubben. Men det är en bedömning som sker i andra hand. En klubb bör sträva efter att uppnå så bra sportsliga resultat som möjligt, inte ett så högt banksaldo som möjligt.”

  1. Naby Keita (RB Leipzig)

För Bundesliganykomlingen har behovet av spelare generellt varit i stort. I Naby Keita har klubben fått in en mångsidig central mittfältare som gjort succé i Österrike. Ingen tillfällighet att han var Leizpigs dyraste nyförvärv och att Arsenal jagade honom. Kommer vara hjärtat i Leipzigs bygge den här säsongen.

  1. Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach)

Mittfältaren som kom i skymundan i Leverkusen är tillbaka i Mönchengladbach där han slog igenom. Gladbach behövde en mittfältare av klass när Xhaka lämnade och i Kramer vet klubben vad man får. I sina bästa stunder en gubbe i Löws landslag och en spelare som kommer att få mycket ansvar nu när han är tillbaka i Mönchengladbach.

  1. Naldo (Schalke 04)

En värvning som blev klar så pass tidigt under sommaren att han glömts bort lite. Naldo är en mittback som varit en av de bästa de senaste säsongerna i Bundesliga. I Schalke kommer han täppa till luckan som Matip lämnade bakom sig och kommer att vara en viktig figur i jakten på Europaplatserna.

  1. Renato Sanches (Bayern München)

En av sommarens mest omtalade värvningar i Tyskland. Bayern München håvade upp stora summor för att locka till sig portugisen och Carlo Ancelotti vill forma honom till en av världens bästa mittfältare. Kommer att vara oerhört användbar i den 4-3-3 Ancelotti vill spela och tillföra både fysik och teknik.

  1. André Schürrle (Borussia Dortmund)

Dortmund har jagat spelare hela sommaren och i André Schürrle har man hittat en spelare som kommer att passa perfekt i Tuchels vision. En osjälvisk spelare som göra sina medspelare bättre, men själv också står för en hel del mål och assists. Kommer komplimentera spelare som Aubameyang, Dembélé och Reus perfekt.

  1. Marc Bartra (Borussia Dortmund)

Ytterligare en Dortmundspelare som dyker upp i listan. Tuchel ville ha en spelskicklig mittback och hittade Bartra i Barcelona, där han aldrig riktigt fått chansen. Kommer att bli en nyckelfigur i Tuchels sätt att spela fotboll med fokus på dominans. Bartra ska sätta igång anfallsspelet och känns som en klockren värvning.

  1. Max Kruse (Werder Bremen)

För Bremen är det en otrolig affär att man kunnat locka till sig Max Kruse. Förra säsongen var minst sagt olycksalig, men att Kruse har kvalité vet alla om och i Bremen kommer han att bli en stor stjärna i klubben. Bremen kommer att bygga sitt anfallsspel kring Kruse och jag tror stenhårt på den här värvningen.

  1. Mats Hummels (Bayern München)

Man ska inte säga att det har varit Bayerns sorgebarn, men positionen bredvid Jerome Boateng har aldrig riktigt fått sin rättmätige ägare. Nu är Mats Hummels där och han är precis vad Bayern har sökt. En fantastisk mittback som tillsammans med Boateng kommer att bilda ett av världens bästa mittbackspar.

  1. Kevin Volland (Bayer Leverkusen)

Leverkusens dyraste värvning den här sommaren blev Kevin Volland som hämtades in från Hoffenheim. En mer lämpad spelare att spela under Roger Schmidt i Leverkusen kan jag inte komma på. Flexibel nog att kunna spela nästan överallt i offensiven och hårt arbetade vilket passar Leverkusens presspel perfekt. Grym värvning.

  1. Mario Gomez (VfL Wolfsburg)

Om det var en klubb som verkligen var i behov av en megavärvning så var det Wolfsburg. I Mario Gomez har man fått den anfallare som klubben har sökt efter under så många år. En värvning som sänder rätt signaler både internt och externt. Fantastiskt målfacit från tidigare i Tyskland. Kommer bli en otrolig tillgång för Wolfsburg den här säsongen.

Adam Nilsson

Dortmund får svårt att försvara andraplatsen

Twitter: @atnilsson

Den här texten är den sjuttonde i min ”inför Bundesliga 16/17”-resa där jag siktar på att publicera en text om varje lag inför säsongen drar igång med mina tankar och funderingar kring lagets kommande säsong. Idag: Borussia Dortmund.

Idag är det svårt att tro att jag för drygt ett år sedan satt och oroade mig över var jag hade Borussia Dortmund. Efter en tung säsong (med en stark vår) hade Jürgen Klopp lämnat och ersatts av Thomas Tuchel som ville förändra lagets identitet. Det var svårt att veta vad en skulle räkna med när säsongen avslutades var det enkelt sagt så nära en supersuccé som man kunde komma. Dortmund stod för en strålande säsong, trots att inga titlar vanns. Nu är siktet inställt på att nå nästa nivå, trots stora förändringar under sommaren.

Som alla vid det här laget är medvetna om, efter otaliga upprepningar av journalister på alla, så har det varit en sommar av förändring i Dortmund. Ett nödvändigt ont efter att den erfarna och framstående trion bestående av Henrikh Mkhitaryan, Ilkay Gündogan och Mats Hummels bestämt sig för att lämna klubben för nya äventyr. Inte heller att glömma att Jakub Blaszczykowski lämnat efter flera år i klubben. Det tvingade Dortmund till agera på marknaden, men som plåster på såren hade försäljningarna skrapat ihop dryga miljarden att spendera. En miljard som Dortmund har försökt göra det mesta utav.

Dortmund har under det senaste årtiondet var extremt framgångsrika när det kommer till att göra mycket av lite. Efter år av ekonomiska bekymmer har klubben fått agera intelligent på marknaden, värna om sina utgifter och därmed försöka hitta prisvärda lösningar. Ett jobb som Dortmund genomfört galant och tjänat stora pengar på genom åren, något som stärkt deras ekonomi och position inom fotbollen. Och med en miljard på fickan var förväntan stor på vad sportchefen Michael Zorc skulle kunna ordna ihop den här sommaren.

Pengarna har nästan spenderats till fullo och det på en hel drös spelare. Den första riktigt stora värvningen var den av den franske talangen Ousmane Dembélé som valde Dortmund före flera storklubbar i Europa. 19-åringen ville bara till Dortmund, ett styrketecken om något, och med Dembélé får klubben in en talang som många tror kan komma att bli en av de kommande världsstjärnorna inom fotbollen. Nu är han bara i början av sin Dortmundkarriär, men det ser minst sagt lovande ut sett till hans första insatser.

18-årige Emre Mor hämtades in från Nordsjælland, även han eftertraktad av flera klubbar. Den 20-årige mittfältaren Mikael Merino har hämtats från Osasuna, en värvning som tränaren Tuchel talat sig mycket varm om. Som ersättare till Hummels har klubben tagit in Marc Bartra från Barcelona som inlett starkt och imponerat. Sebastian Rode hämtades in från Bayern München och den portugisiske vänsterbacken Raphael Guerreiro som imponerande under EM har också anslutit.

Sedan mot slutet av transferfönstret kom de två största värvningarna den här säsongen. De två tyska landslagsmännen André Schürrle och Mario Götze la Dortmund ut totalt €52 miljoner på för att locka till Westfalenstadion. Schürrle imponerande i premiären mot Mainz och verkar ha hittat hem under Tuchels styre. Vi vet alla om potentialen i Götze och om han återfår sitt självförtroende kommer han att bli en tillgång i den här truppen.

Totalt åtta nyförvärv blev det och det är åtta spelare som alla ser väldigt spännande ut. Spelare med enorm potential som på sikt alla kan bli riktiga vinnare för klubben. Då har Dortmund sedan innan, trots några stora tapp, en stabil grund att stå på med spelare som Julian Weigl, Marco Reus och Pierre-Emerick Aubameyang bland andra som vi vet håller hög, hög klass i Bundesliga och fortsatt kommer att imponera.

Mitt stora frågetecken kring Dortmund är hur lång tid det kommer att ta för Tuchel att få ihop sitt nya lagbygge. Många spelare är unga, andra har inte varit förstaalternativen i sina lag och kommer att behöva tid på sig att komma in i det. Det blandat med att man har Champions League att tänka på gör att jag är osäker på om Dortmund kommer att kunna leverera på samma sätt som förra säsongen. På sikt är jag däremot övertygad om att vi talar om flera succéer.

Därför tror jag att Dortmund kan se sig själva förbisprungna av Leverkusen den här säsongen. Jag tror att man kommer att gå miste om några poäng här och där just på grund av de nya förutsättningarna samt att man behöver jobba ihop laget mer än vad man behövde förra säsongen. Jag tror att det här blir ett lite svagare år för Dortmund i Bundesliga, för att komma tillbaka nästa år starkare än vad man har varit tidigare. En Champions League-plats känns given, men jag tror att andraplatsen blir svår att försvara.

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv