Om det ännu så länge är osäkert om vem som tar över ordföranderollen efter Karl-Erik Nilsson var det givet att fotbollsförbundet skulle byta generalsekreterare. Håkan Sjöstrand valde att kliva av 15 dagar före ordförandevalet i Solna och skaffa sig lite andrum i karriären.
Det är rätt sällan man får avgångsvederlag när man säger upp sig själv. Eller rättare sagt, nästan aldrig. Nu fick Håkan Sjöstrand sex månadslöner trots att han tyckte det var en lämplig tidpunkt att själv avsluta sitt uppdrag. Och det avtalet var garanterat lättare att få igenom med Karl-Erik Nilsson än med Nilssons efterträdare.
För det är givet att Karl-Erik Nilsson tar hand om sin generalsekreterare som han rekryterade två år efter att han blev vald. Precis som att förbundsordföranden helt iskallt sköt till pengar från förbundet till Arvsfonden i det bökiga kölvattnen av skandalen där en gruppchef betalat ut pengar till sig själv och misstänktes ha missbrukat fondens pengar.
En ny ordförande kommer givetvis att rekrytera en ny generalsekreterare och det har Håkan Sjöstrand också insett. Hans rörelseutrymme och förtroende i svensk fotboll har minskat radikalt de senaste åren. Antalet allierade blev färre och färre för att till slut bara bestå av SvFF-basen och Sjöstrands närmaste ledningsgrupp.
Håkan Sjöstrand blev i och med fredagens besked efter ett blixtinkallat styrelsemöte på morgonen en lam anka. Visst, han är kvar till siste december har en rådgivande roll till den nya styrelsen ytterligare ett halvår. För egen del har han säkrat försörjning till siste juni 2024 och den 56-årige får en möjlighet att jaga nytt uppdrag.
Det är knappa nio år sedan Håkan Sjöstrand presenterades som ny generalsekreterare även om han först tillträdde jobbet i november 2014. Då var den 47-årige marknadsdirektören på ICA som även haft en lång karriär på Svenska Spel framplockad av rekryterare. Att man inte bara valde en i rörelsen var helt nytt för rörelsen och Lars-Åke Lagrell var upprörd.
Utifrån sett verkade det klokt. Hoppet stod till att en näringslivsman med elitfotboll på CV:et skulle modernisera fotbollsförbundet och rörelsen. När Karl-Erik Nilsson tog sikte på en internationell karriär (vilket var en del av uppdraget när han valdes till ordförande) fick den nye generalsekreteraren mycket makt. För mycket ansåg en del efter hand.
Krocken mellan en ICA-direktör och en folkrörelse uppstod då och då i början och alltmer efter tiden. Dikeskörningen var total när Sjöstrand uppifrån och med konsulters hjälp försökte tvinga igenom minskningen av antalet distrikt. Det tog stopp, hela reformen havererade och Sjöstrand blev symbolen.
Håkan Sjöstrand var tvungen att förändra på förbundskansliet pressad av ett pengaslukande Friends Arena och det var inte alltid några behagliga nypor från Sjöstrand och hans utsända. Rapporterna om ett risigt arbetsklimat på kansliet har varit många genom åren, och många besvikna har hörts av för att ge sin allt annat än vackra bild.
Ta bara att fotbollsförbundets fackklubb lades ner för den upplevde sig motarbetad av ledningen med Sjöstrand i spetsen. Facket helt borta på kansliet Sveriges största folkrörelse. Att det inte gav mer tryck och rubriker speglar bara den tystnadskultur som fanns innan Håkan Sjöstrand kom, och som levde vidare under hans ledning.
Det fanns en tro att Håkan Sjöstrand skulle öppna upp fotbollsförbundet, men han tog det i motsatt riktning. Gick man på årsmötena fick man mindre information om ekonomin än man fick under Lars-Åke Lagrells tid. Dessutom blev tillgängligheten sämre och sämre, åtminstone för de som hade en kritisk ansats. Inte heller var han skicklig kommunikativt utan hamnade emellanåt snett i intervjuer.
Det ska sägas att det inte är ett lätt uppdrag att vara högste ansvarige för fotbollsförbundet. Det blåser till och det är svårt att ena stad och land, elit och bredd och män och kvinnor. Det är ett komplext arbete och där kastvindarna både kan vända och tillta efter en missad målchans i ett VM-kval. Eller att man inte vet hur man ska tala om VM i Qatar.
Tyvärr gjorde inte Sjöstrand uppdraget lättare med sin förkärlek för selfies med stjärnorna (namnet Mr Selfie sattes tidigt på förbundet) och att han klistrade sig till Zlatan Ibrahimovic. Han kastade sig i väg för att ge Zlatan Guldbollen i Milano 2020 men var inte i London när Magdalena Eriksson fick Diamantbollen.
Genom åren tappade han först damlandslaget som han lät spela utan avtal hela 2017 (över ett EM) och var själv galet arg när det läckte ut att Caroline Seger & Co tänkte bojkotta Fotbollsgalan. Sedan tappade han herrlandslaget när han själv tog åt sig äran för att damerna fått mer i ersättning 2018. Det var herrarna som gått ner i ersättning och deras ilska blev offentlig.
Distrikten föll bort när sammanslagningen försökte tryckas igenom som om det vore ett företag och inte i en folkrörelse. Noll bollkänsla. På kansliet har det varit hårda tag och efter skandalen kring gruppchefen och bidragspengarna som Sjöstrand vägrade polisanmäla förlorade han en stor del av personalen.
Nej, allt Håkan Sjöstrand gjort har givetvis inte varit dåligt. Han har skickligt rekryterat förbundskaptener i form av Janne Andersson och Peter Gerhardsson. Kanske var det hans förflutna som elitspelare som innebar att han såg dem som möjliga förbundskaptener. Där har Sverige fått utväxling i form av prispengar av herrarna och medaljer från damerna. Särskilt jämfört med föregångarna.
Han var även delaktig i att göra fotbollen mer politisk. På ett positivt sätt. Att helt enkelt våga ta ställning. Allt från att gå i Prideparaden till att lyfta fotbollens viktiga uppgift i att integrera människor från andra kulturer och länder. Det var en välgärning efter en rad av år där man låtsades som om det gick att isolera fotbollen från samhället i övrigt.
Klart att Håkan Sjöstrand och förbundet inte alltid hamnade rätt. Som med konstanta träningsläger i diktaturer. Men det fanns en vilja att använda fotbollen och försöka förbättra med dess hjälp. Vilket var ett kliv framåt för fotbollsförbundet och där spelade Sjöstrand en viktig roll.
Efter att svensk fotboll valt en ny ordförande väntar rekryteringen av förbundets högste ansvariga tjänsteperson. Låt oss hoppas att man hittar en person som klarar av att genomföra viktiga skiften som att driva igenom mångfald i landslagsstaber och andra funktioner.
Och någon som inser att insynen i svenska fotbollsförbundet är lika bra eller dålig som den är i Fifa eller Uefa, och att det kan finnas ett värde att öppna upp. Att om man nu jobbar med Rune Hauge står man för att norrmannens bolag får fakturera X miljoner eller att det är givet att vara öppen med vad Qatar betalar för att Sverige är på träningsläger där.
Fotbollsförbundet står inför en utmanande tid och det gäller för svensk fotbolls bästa att man kan samarbeta, enas och hitta snabbare vägar till beslut. Då är det viktigt att både ordförande och generalsekreterare kan gå i bräschen för ett nytt förbund och ett nytt sätt att leda en folkrörelse.
Första steget är valet 25 mars. Andra steget är att hitta en person som kan utföra strategier och planer parallellt med att motivera personalen på kansliet. Kanske även få distrikten att börja jobba ihop. För det är där vägen framåt finns för svensk fotboll.