I somras återinförde Svenska Fotbollförbundet agentlicensen. Man vill ordna upp en värld av transfers som inte sällan rymmer en hel del affärer som inte följer samhällets regler och lagar. Naturligtvis ett steg i rätt riktning.
I veckan berättade Fifa-basen Gianni Infantino att han vill göra något liknande. Redan i slutet av oktober ska ett nytt regelverk presenteras för Fifa:s styrande råd och om man tar beslut ska reglerna fasas in över två år.
Bland annat vill Fifa stoppa klubbar från att äga många spelare och sedan låna ut dem genom att begränsa antalet möjliga lån. Ta bara Chelsea som har över 40 utlånade spelare bara den här säsongen. Även om man har en bit till Parma som hade flera hundra lånespelare före konkursen.
Lägg till att Fifa utreder att återinföra licensen för agenter som man tog bort 2015 för att det var svårt att kontrollera det och eventuella tvister. Dessutom vill man få större inblick i transfersummor för att bättre kunna reglera exempelvis solidaritetsersättning till en spelares moderklubb.
Givetvis låter det bra att Fifa vill ge sig in i detta område, men fokus hamnar mycket på att agenter tjänar mycket pengar. Samtidigt tvekar varken Fifa, Uefa, SvFF eller andra aktörer från att anlita agenter för att sälja tv-rättigheter. Det är inget lätt område att hantera.
Naturligtvis är det positivt om en ung talang vet att en agent är certifierad av Fifa eller SvFF och därmed står för ett visst kunnande och att man vet hur tvister ska hanteras. Så en licens är nog bättre än att köra helt utan det, men tro inte att problemen kring transfers försvinner.
För i grunden handlar det om vad aktörerna gör. En klubb kan lätt runda regelverket genom att använda en licensierad agent för att göra själva affären, men det kan vara någon helt annan som representerar spelaren.
Är rätt trött på klubbledare och andra som klagar på agenter och i nästa veva så betalar man dem för att utföra en värvning. Det är en slags formulär 1a att allt är agenternas fel som plockar mycket pengar från fotbollen.
Samtidigt drar sig inte klubbar för att använda agenter både för att kunna värva och bli av med spelare. Eller för att få riktigt mycket betalt som i fallet med AIK:s försäljning av Alexander Isak till Borussia Dortmund där många miljoner gick till nätverket kring Vlado Lemic.
Precis som att klubbar, spelare och agenter gemensamt ofta kommer överens om att agentens betalning – som spelaren ska stå för – istället faktureras av klubben. Den enda förloraren i det fallet är skatteverket i de olika länderna.
Det här är en konkurrensutsatt tillvaro där man gör vad som är bäst för en själv. Likadant är det med spelaren som givetvis kommer att vilja jobba med den han eller hon vill, och det oavsett om personen har licens. I slutändan kan man strunta i regelverket så länge det ser bra ut vid själva underskrivandet.
Zlatans agent Mino Raiola har alltid varit tydlig med att han skiter i Fifa:s regelsnack och har exempelvis inga kontrakt med sina spelare. Han jobbar med dem han vill och likadant är det många andra agenter som av skatteskäl väljer det upplägget.
Det låter bra med mer transparens. Men om det bara blir en öppenhet för Fifa och andra organisationer så går det tyvärr inte att lita på att det sker på rätt sätt. Gång på gång har det visat sig att de knappast kan hantera det på rätt sätt och att dunkla affärer sker oavsett.
Inte ens i Sverige har vi fått till en förändring så att mindre föreningar, som sålt en spelare vidare, får rätt att se avtal när spelaren säljs så att man vet vad man har rätt att få. Åsebro IF fick uppleva på nära håll hur Blåvitt vägrade och där SvFF inte ville hjälpa till.
Enda sättet att få en förändring av den här transfervärlden är om man inför en större öppenhet om vem som betalar vad och vilka som får del av pengarna. Samt att parterna faktiskt ser till att följa reglerna och visa en större moral. Jag tror på det när jag ser det.