Tisdag och sensommaren är bättre än själva sommaren.
Morgonen är kristallklar, luften lätt att andas. Under dagen värmer solen gott och kvällarna dröjer med minnen om en sommar som vägrar vika sina sommarblad mot sista kapitlet.
Jag tar en promenad intill en sjö och ser näckrosorna driva varsamt över ytan. Jag är ensam med barnen den här veckan, förpassad in i en väldigt vacker och varsam situation där mina prioriteringar handlar om barnen först och främst.
Det är ju uppehåll i Italien till helgen på grund av landskamperna. Viktiga sådana. Italien möter Bulgarien och Tjeckien. Hemmamatcher båda två. Jag kommer under veckan, redan i morgon, återvända till landslaget med längre texter om landslagets ärofulla historia och också om lagets nuvarande status.
Jag har sett vilka matcher Club Calcio visar i höst och vinter och det är vacker bukett matcher.
Jag har plockat ut några sällsynt skimrande godbitar.
Den 19 september redan är det derby i Genua.
Genua är motsättningarnas stad. Det är en viktig hamnstad och som i alla sådana finns kvarter där som mest liknar (och låter) som något ur Thåströms allra mest brutala Peace, Love And Pitbulls-period.
Det är kargt för att använda ett milt uttryck…
Samtidigt är staden verkligen vacker. Derbyt är ett av Italiens vänligaste. Det är självklart att det finns rivalitet mellan lagen, det är trots allt derby och trots allt Italien, men det brukar för det mesta vara trivsamt och familjevänligt.
Jag har haft glädjen att se några derbyn i Genua på plats, och jag kan intyga att det är en mäktig upplevelse.
Min förkärlek för Sampdoria härstammar från ett trivsamt kyssande med en flicka från Genua i Göteborg efter finalen mot Anderlecht i dåvarande Cupvinnarcupen som Sampdoria vann. Sommaren 1990 och jag var arton år. När man är arton år är man odödlig.
Jag var där och såg Vialli, Mancini och de andra. Kvällen drog ut på tiden om man så säger…
Den 22 september är det Milan-Napoli.
Detta är mer en landskamp än en ligamatch. Syd mot Norr. Rika-Fattiga. Det är så folk i Neapel ser på saken. Ibland kan det där bli tröttsamt. Neapel är trots allt en av Italiens största och viktigaste städer och det är inte alltid så smickrande att självmant klä sig i offerkoftan, men de här matcherna brukar vara fantastiska.
Den 6 oktober är det dags för Milan-Juventus.
Ett stormöte alldeles oavsett vad lagen ligger i ligan. Detta är en tidig chans för Milan att på allvar utmana Juventus om ligatiteln. Dessutom är det en utsökt kulturupplevelse.
Jag är ju författare. Det är inget märkvärdigt men det är vad jag gör. Det är också vad jag är. Jag skriver böcker. Jag älskar kultur och det finns nästan ingen vackrare kulturupplevelse än ett fullsatt San Siro en sen kväll. Det är som att vara ombord på ett rymdskepp som långsamt stiger mot den svarta himlen. Det är så storslaget att allting annat bleknar i jämförelse. Det är så nära ett rus man kan komma utan att droga. Italien har många rätt gråtfärdiga arenor men San Siro är monumental och underbar.
22 dec, Inter-Milan.
Högst upp i den mäktiga Domen sitter den lilla madonnan. Hon är oansenlig och hon är oändligt mäktig. Det är om henne derbyt i Milano handlar. Två dagar innan julafton är det dags för derby i Milano och med tanke på hur starka Inter ser ut i år ser detta ut att vara en sagolik toppmatch. Julklapp två dagar före julafton.
Detta är bara ett axplock ur säsongens matcher. Vi sänder Club Calcio varje söndag. Alltid med start klockan 20.