Arrivederci

Det som en gång tände min gnista för att offentligt skriva om den italienska fotbollen var en fruktansvärt vinklad VM-krönika om Italiens VM-guld 2006. Januari 2007 började jag skriva på Svenska Fans och tre år senare gick jag över till Expressen.

2009 vann jag Guldskölden som Årets blogg och Årets krönikör. Jag vann också, som Expressenskribent (!) Aftonbladets stora Bloggpris.

Jag älskar att skriva och jag älskar Italien. Jag är självlärd och har alltid satt en ära i att inte tillhöra ett journalistiskt skrå.

Här har jag skrivit sedan hösten 2013.

Jag vill verkligen från hjärtat tacka alla som hört av sig med uppmuntran, beröm och kritik under den här tiden.

För en tid sedan lade jag ner Twitter (kontot sköts av en annan person nu) och jag har senaste tiden medvetet trappat ner på detta att ständigt synas. Jag har börjat renodla mitt liv helt enkelt. Samlat ihop mig, vårdat mitt hjärta och min själ.

Jag mejlade med Mauro Scocco om detta och han var inne på samma linje, att träda ut ur sammanhang för att få bättre överblick över sitt liv. Det är ju det som händer när jag reser till Italien. Jag upptäcker att jag mår bra av att inte röra mig på tusen arenor. Men det livet går ju faktiskt att leva även här i Sverige.

Livet är för heligt för att ideligen och skoningslöst belysas ur alla vrår och vinklar.

Ett farväl är alltid också en ny väg någon annanstans.