Vi låter vårt psyke styra oss. Vi låter även till stora delar vårt psyke begränsa oss. Alla vet att vi är kapabla till mer än vi tror. Men vi väljer allt för ofta den enkla, lätta vägen.
Till stora delar lever vi i en tid som älskar de enkla vägarna. Ingenting får ta emot. Det är minsta motståndets lag som gäller. Rent andligt har vi blivit extremt barskrapade. Vi tror vi ska få behålla vår andliga och själsliga balans utan att det kostar något.
På det sättet blir Travguiden månadens litterära uppoffring. Vi ser Idol fast vi avskyr det. Vi låter underhållningen sippra genom vårt system, som grönt frätande blod.
Alla vet vad som händer om vi lägger oss i en soffa och käkar pizza varje dag i en månad. Våra artärer förstockas. Våra kroppar degraderar oss.
Samma sak med den lilla gnistrande stjärnan som vi döpt till själen. Om vi bara fyller den med ytlig och vulgär underhållning kommer den sucka belåtet men lämna dig tom och förvirrad.
Människans psyke är mer fenomenalt än vi vågar erkänna.
En man som fått sitt psyke analyserat tämligen brutalt är Mario Balotelli.
Hans oförutsedda galenskaper har förvirrat och förfärat folk.
Där en del ser en galning ser jag ett geni.
Det har väldigt lite med vad jag tycker eller inte tycker om saken. Det är ett konstant fakta. Balotelli är ingen galning, eller ens en vildhjärna. Balotelli är en man med en mission, en myt som blivit en realitet och han har blivit den realiteten på grund av sitt starka och fantastiska psyke.
En del människor följer inte andras vägar. En del av oss går inte i andras fotspår. De går först. Andra följer dem, aldrig tvärtom. Sådana människor utmanar oss andra eftersom vi blir förbryllade när en människa kräver sin egen rätt och skapar sin egen sanning.
Det är vad Mario gör.
Alla känner till hans galna facit på straffar. Han missar aldrig.
Inte heller i matchen mot Tjeckien i veckan. Men den är viktig ur ett annat perspektiv.
För det första. Matchen gick i Turin, en stad där fansen skanderat groteska svordomar mot Balotelli förra säsongen. I första halvlek missar Balotelli fyra klockrena lägen, varav två är mer eller mindre öppna mål.
I andra halvlek kvitterar Italien och sedan fälls just Balotelli.
En normal människa, en av oss, en soldat i ledet, en i raden, en skugga, en blyertsteckning i en oljemålning, du eller jag, skulle kanske få vissa korn av oro över oss vid ett sådant läge.
Inte Mario.
Han går fram och gör som han alltid gör Mål.
Iskallt.
Galet?
Inte alls.
Bara ett geni skapar på allvar sin egen historia. Bara ett geni låter aldrig negativa omständigheter i det förflutna påverka framtiden.
Mario Balotelli är alltså inte ett dugg galen.
Han är friskare än de flesta av oss.