I spelargången på San Paolo hänger krucifix och helgonbilder överallt.
När spelarna går in till match får man vara byråkrat från helvetet för att inte bli berörd.
Har man ett hjärta som slår, och kan det allra, allra minsta om vilken typ av stad Neapel är, så känner man hur oerhört stolta människor är att kvällen i går till sist äntligen kom.
Napoli i Europas finrum igen. Ingen hade trott det 2002 när Napoli krigade i serie C utan pengar, framtid eller hopp.
Fast där har jag fel.
För publiken, människorna, fansen trodde visst. Man gör det i Neapel. Man tror. På Gud, på stadens skyddshelgon San Gennaro, på en bättre framtid, på morgondagen, på att bönerna bär och Vesuvio inte väcks till liv, på att Italien är ett enat land också nedanför Rom.
Och man tror på Napoli.
Vilken frispark av unge Insigne. Vilken oerhörd kraft i att skruva den så där under en kväll som den igår.
Insignes ansikte visar samma karta som Zlatans efter vissa mål. Revanschens karta. Människor som längtat länge efter något, och till sist äntligen uppnår det, äger det där ansiktet.
Drömmen kommer alltid inflygande på en dröm och en bön.
Så är det. Drömmen behöver hjälp av helgon för att bära hela vägen. Drömmar och böner, och en osedvanlig vilja till att underkasta dig stenhårt arbete, leder dig hur långt du vill.
Napoli drömmer sin framtid stark och ljus. Att få visa upp något vackert för världen är vad människorna i Neapel vill göra mest av allt. Inget mer blod. Ingen förbannad maffia. Inga mer lik. Inget mer sådant. Alla som tagit en promenad i de spanska kvarteren, och sett döda djur i papplådor, blod på väggarna, och blivit varsamt visad ut ur gränderna av tre poliser, vet vilken typ av stad Neapel kan vara.
Det är enkelt att bli rädd i Neapel.
Men Neapel är också en stad som kryper nära dig. Du känner att du lever. Neapel är en av världens vackraste, smutsigaste, hemskaste städer. Neapel är så nära livet man kan vara.
Stolthet. Värdighet. Glädje. Tillhörighet är stadens nya nycklar. Det finns tusen hänglås att öppna. Det finns många dörrar att bryta upp.
I går öppnades tusentals dörrar efter magnifika 2-1 mot Dortumund.
Neapel finns på tungan över hela världen och det handlar inte om våld eller maffia.
Den segern väger nästan lika tung.
Man kan vinna så mycket mer än bara en fotbollsmatch. Man kan vinna sin heder, sin värdighet, sin stolthet.
Få städer vet mer om allt detta än Neapel.