Hela Sverige vaggas i Romas färger

Jag låter bli att gå in på detaljer, detta är inte rätt forum för det. Jag konstaterar bara att jag varit både arg och mycket ledsen.

Men så.

Sången från Rom. Flaggorna, halsdukarna, stoltheten. Som ett gulrött hav böljar Curva Sud och allt som hänt under dagen rasar av, som meningslöst mörker.

Mycket är storslaget med segern igår. Fram till nu har Totti varit hela ligans bästa spelare. När han skadar sig efter bara en halvtimma och tvingas byta så syns det knappt i spelet. Eller rättare; det är som om Roma trollar fram ett helt annat, nytt, sätt att spela med Borriello på topp.

Jag tror detta är en av Romas hemligheter. Garcia har fått detta lag att spela på fler än ett sätt. Därför är det så svårt att såra Roma just nu. Laget förändras snabbt, ibland under en och samma match. På det sättet blir ett lag extremt svårläst.

Dessutom har Garcia revolutionerat försvarsspelet. Hela laget spelar försvar nu. Tidigare, givetvis under Zeman men också under flera andra tränare de senaste sex, sju åren, har Roma knappt försvarat med sina försvarare. Nu är laget ett riktigt lag även i defensiven.

Det är underbart att vakna en kall men solig lördag och leda serien. Det är underbart att läsa tabellen. Det känns lite overkligt och det tar några minuter innan jag inser att det som hände igår faktiskt hände på riktigt.

Sedan tar jag en underbar löprunda längs Söder Mälarstrand och på Långholmen och känner mig som en stråle kylig men vacker sol som snirklar sig ner mellan de allt kalare grenarna.

Stockholm är vackert. Hösten är vacker. Som en hyllning vaggas hela Sverige i Romas färger.