Har man pengar är Milano en saga.
Här finns allt som en liten ekonomisk elit kan njuta av. Bakom nyputsade glasdörrar står strama män i strama kostymer och välkomnar en in i affärer där en en skjorta kostar 15.000 kronor.
Mitt i krisens Italien finns det en parkeringsficka för de rika.
Men de allra flesta lever inte med krisen som en utsikt från en vacker plats, utan mitt i den. Det går inte att fly de förändrade villkoren.
Många, många har förlorat sina arbeten.
Och dessutom ser framtiden rejält mörk till. Sedan tidigare föder italienska kvinnor få barn. Detta i ett land där en tvåbarnsfamilj ses på som hjältar.
Barn blir tagna på allvar i Italien.
Samtidigt väljer många familjer att lämna Italien för att ge sina barn en bättre framtid. Så illa är det.
Italien liknar Italien för hundra år sedan när hundratusentals människor flydde fattigdom för att skapa sig ett nytt liv i Amerika eller Argentina.
För 40 år sedan spikade svenska företag träskyltar i infarten till små städer på den italienska landsbygden.
SKF, Asea och andra företag behövde arbetskraft och italienarna kom till Sverige.
Min pappa var en av dem. Han bodde i en läckande barack strax intill SKF i Gamlestan.
Svensk välfärd är byggd av invandrare. Glöm det aldrig.
Dimman ligger tät utanför hotellfönstret. I kväll är det en stukad stad som ringer i klockorna inför derbyt på San Siro.
Kaos i Milan, förväntan med nya ägare i Inter.
Glädjande på förhand är att Curva Nord, Inters fans, får tillträde till arenan. De skulle egentligen vara portade i kväll men straffet skjuts upp.
Ett derby i Milano är supportrarnas fest. I tre månader har Inters fans arbetat med kvällens Tifo.
Det börjar bli dags att se på supporterkultur som en helt egen och unik konstform. Litteratur, teater, dans, musik, supporterkultur.
Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Få saker berör mig lika djupt och glädjande som att på plats i Milano få ta del av lagens fantastiska supporterkultur.