Du ska va president

Stockholm är en sagolikt vacker stad att leva i.

I morse hade vi 6 grader och bara lätt bris med den eviga staden Rom hade 3.

Min längtan dit mildrades en aning.

Om en dryg månad ska jag dit med familjen några veckor och bara låta den romerska vardagen strömma igenom mig med sitt ljus och sin värdighet.

Jag ska sitta mitt i Rom och skriva andra delen av Calcio Amore. Jag ska äta gott, löpträna i gryningen, vara med barnen, ta promenader, dricka kaffe, äta glass, gå på fotboll, stå länge vid Tibern och tillåta mig själv att vara lycklig.

Jag ska leva livet som livet förtjänas att levas helt enkelt.

Det var en på alla sätt besynnerlig match i Rom igår. För 9 månader sedan befruktades Lazio med en storslagen framgång när man vann derbyt och finalen i den inhemska cupen mot Roma.

Nu ger man liv åt det totala sönderfallet.

Fansen, och inte bara en viss falang i falangen, inte bara en tårtbit längst ner och bort på Curva Nord, utan väldigt många olika sorters supportrar är förbannad på ägaren Lotito som man menar är arrogant, okunnig, ovillig och eländig på i stort sett alla sätt som finns.

Minnet är verkligen rätt kort i Italien.

Man kan säga och skriva mycket om virrpannan Lotito men han lyfte en klubb som dansade längs både den ekonomiska och den idrottsliga ruinen. Men nu är det som om tiden tagit slut för honom. Frågan är dock bara om väggen han har sin rygg emot saknar lönndörrar. Lazios president är en man som älskar lönndörrar. Han har varit i blåsväder tidigare men alltid rett ut krisen. Den här gången är dock kritiken mot honom betydligt mer omfattande. Hans näsa för affärer är det ingen som ifrågasätter men hans iskalla, dryga framförhållning rimmar väldigt illa med den innerliga glöd och passion som fansen känner för laget i sitt hjärta.

En av anklagelserna som riktats emot honom handlar om Hernanes som gick till Inter. Där är nog ändå fansen snett ute. Det är inte Lotitos fel att en spelare vill byta klubb. Det går inte att bli arg på någon som vill lämna. Det är helt orimligt. Det är som att hata en kvinna för att hon inte älskar en.

Det enda och rätta Lazio kunde göra gjorde man. Man sålde och såg till att få betalt. Ingen hade tjänat på att ha en omotiverad spelare i laget som sedan dessutom gått till en annan klubb utan att man fick pengar för honom.

Själv undrar jag vad som rör sig i presidentens hjärta när han i sin egen borg, på sin egen arena sätter sig ner för att se sitt eget lag spela match, och mötas av denna monumentala, och bokstavliga, mur av avsky.

Inbördeskrig är den smutsigaste formen av krig. Man kan tycka vad man vill om Lotito men dessa inre slitningar, detta destruktiva nedmonterande av de egna leden känns djupt ovärdigt.

Han rör inte en min. Men hela hans uppenbarelse vitnar om ett inre vulkanutbrott.

Som det lätta, nästan omärkliga klirret  från porslinshyllan när de döda i underjorden samlas i led efter led för att påbörja sin vandring upp till oss…

Som Imperiet sjunger: “Någonstans nere under jorden, på botten av ett hål, i en gruva i Hell City värker muskler av stål”.

Du ska va president!

Frågan är vem som leder Lazio efter lidandets högtid påsken..