Hjärtats Fotbollsklubb. Smaka på det. Om du älskar smaken av översta raden så har du kommit rätt.
Året var 1999. Jag vandrade runt med min gamla sportchef på Canal +, Peter Harryson, på Ullevis löparbanor. Ursäkta om jag här väljer ett sidospår. Harryson gifte sig nämligen senare med en tidigare C+-medarbetare som var skicklig på utförsåkning och som hade jobbat för Bindefeld (tänk om jag skulle kalla mig ‘Hussfeld’ från och med nu?) tidigare. Peter bytte namn till Liljestrand, lämnade Canal+, startade ett bolag tillsammans med en annan gammal kollega, köpte på något vis rättigheterna till Premier League från och med denna höst, förhandlade fram ett avtal med norska TV2, och sålde sedan de svenska rättigheterna till Viasat. Liljestrand gjorde sig nog en rejäl hacka, och samtidigt rörde han om i vår rättighetsvärld. Premier League är tillsammans med Elitserien de två tunga produkterna när det gäller ligarättigheter i Sverige.
Jag åker vidare på sidospåret en bit till. Canal+ ägs numera till största delen av TV4-gruppen. TV4 flyttade spansk fotboll till C+ då den anses vara en numera inarbetad och tung rättighet och därmed innebar det att fyran köpte den tredje stora ligan, Serie A, för att lägga i TV4 Sport. Det är ungefär så det hela har gått till. TV4 har gjort ett fantastiskt jobb med att pumpa spansk fotboll in i de svenska vardagsrummen under hela 2000-talet. På samma sätt som vi matades med engelsk fotboll under 70- och 80-talen. Eller Serie A under 90-talet. Det blev ligorna man talade om, på bussen, på jobbet, på krogen. ‘Gratis-TV’ har alltid lockat stor publik och till stor del styrt vårt fokus. Och så var det ju det där med våra svenska spelare i allmänhet och Zlatan Ibrahimovic i synnerhet. Nu är Serie A tillbaka i ‘Gratis-TV’!
Jag lyckas visst inte ta mig tillbaka till kärnämnet här. Jag kör vidare. Vi som jobbar med fotboll i TV styrs såklart till största delen av tittarsiffror. Inget snack om den saken. En match med Real Madrid lockar cirka 50 000 tittare kan man säga. En match med Barcelona dubbelt så många. Barcelona har blivit svenskarnas nya lag. På 80-talet Liverpool (där Glenn Hysén påpassligt hamnade), på 90-talet Milan (där Jesper Blomqvist och Andreas Andersson, idag två av mina mycket goda vänner, hamnade), under sekelskiftet höll många på Svennis Lazio, och under hela den här tiden har såklart Manchester United blivit än mer omtyckta. Barcelona ja. Bjärred var där, Ronaldinho kom dit och showade i TV4+, Henke Larsson gick dit och senare Zlatan Ibrahimovic. Under den här perioden växte sig Barca fram till världens bästa klubblag, med världens bästa passningsspel (tills Inter stod ivägen såklart. Då kom lille Messi ingenstans.)
Avslutningsvis då, ok? Så en match med Barcelona ses av 100 000 tittare. En match med Zlatan i Barcelona i TV4 Sport lockar då cirka 350 000 tittare. En match med Zlatan Ibrahimovic i Barcelona i TV4 Sport mot Real Madrid lockar närmare EN MILJON. Är ni nu med på hur TV resonerar när det gäller Ibra? Jämför det med Osasuna – Deportivo som lockar runt 20 000 tittare på en bra sändningstid.
Just det. 1999 ja. Upp på spåret igen. Min gamla boss Peter Harryson hade ett budskap den där dagen på Ullevi. Han sa:
– Vi har köpt Serie A. Vad tycker du om det?
Är det sant tänkte jag? Jag som älskar Serie A. Jag måste göra detta till min liga tänkte jag. Niklas Holmgren är kung på NHL, Anders Fredriksson kör Premier League. Allsvenskan och Elitserien är liksom allas produkt, Arne är ju Arne. Han är ju större än alla ligor ihop. Men jag? Jag måste ta denna chans! Jag minns att pappa en gång sa till mig att det inte räcker att bara vara bra på sitt jobb. Man måste göra sig oumbärlig. Det ska jag göra, tänkte jag! Jag ska bli oumbärlig. Jag ska göra allt för detta!
– Peter. Det är helt fantastiskt, sa jag. Jag älskar Serie A. Lita på att jag ska ta mig an den här uppgiften på bästa sätt.