POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Natt i Las Palmas

Havets vågor utanför mitt fönster. Det är i den här miljön jag känner mig hemma. Zlatans bok på nattygsbordet i Las Palmas och flera gånger om skrattar jag till när jag läser om hans fascinerande tid i Allsvenskan innan flyttlasset gick till Amsterdam. Han påminner lite om en barndomsvän jag hade och han har en del av min obiologiske lillebror Runar’s stil. Runar blev ungdomsproffs i Bologna men hans karriär via Allsvenskan och Premier League har dalat och nu vet jag inte ens om han kommer till spel med Bajen i Superettan i år.

Ibra var på besök hos Wenger som grabb och jag började fundera på det där med fransosens ickevinnarfotboll igen. Maken till envis människa får man ju leta efter, och Ibra skriver att Wenger, nästan provokativt, ville se igenom Zlatan för att se om där fanns nåt störande. Wenger vill ha skolpojkar, spelare som går att tygla, som rättar in sig i ledet. Till och med den lille busen från Rotterdams bakgator har rättat in sig i ledet och blivit en världsavslutare. Snart står Ibra mot Wenger i CL igen, där han gjorde två mål för Barcelona. Mycket kommer att hänga på Ibra och van Persie såklart.

Niva är i Swansea, Bianco är på Sicilien och jag ligger uppe på natten och skriver mina memoarer. Nävars. Jag läser Ibras memoarer fram till 30 bast. Hela sagan är så fascinerande från hans perspektiv att jag bara sitter och ler. Tänk alla år då han sett så cool ut, dragit balla skämt, hittat på nya glosor, hur liten och sårbar han har varit. Hur varje liten triumf var ett sätt att ta revansch.

Det finns få av oss exhibitionister, eller ingen, som har ett helt vanligt psyke. Alla har vi nåt att bevisa, nåt att övervinna. Alla har vi en drivkraft, ett för stort ego eller nåt annat som triggar oss. Det gäller bara att ha kontroll på vem man är och att man inte bara jagar de här små triumferna. Det finns större saker än så i livet.

Jesper Hussfelt

Rapport från Himlen

Tusentals meter upp i luften och allt jag ser från mitt flygplansfönster är snöiga landskap. Än så länge. Den lilla flickan bredvid spelar Angry Birds på pappas I-pad som om det vore världens mest naturliga grej att sitta tusentals meter upp i luften och leka med en i-pad. Jag kommer kanske aldrig förstå nån av dom där grejerna fullt ut.

Jag och Vampyren brukar prata om det där på våra resor. Vad är egentligen sjukast? Att jag kan sitta här uppe och blogga eller att jag faktiskt sitter här uppe i luften. Vampyren tycker uppfinningen internet slår uppfinningen flygplanet. Själv är jag inte lika säker.

Jag träffade Erik Niva på Terminal 2 på Arlanda. Han satt så där ensam som man upplever att Erik Niva reser. Han skulle till Swansea, jag till Las Palmas. Man kan trivas hemma, men hemma är alltid hemma och det är alltid nåt att fixa. Nån möbel som ska inhandlas, nåt plagg som ska lagas, nåt måltid som ska planeras eller nåt jobb som ska utföras. I Las Palmas ska jag bara vara ensam. Träna, sola, sitta för mig själv i nån kyrka, på nåt café eller med en god köttbit nån kväll på en restaturang.

Jag borde bo nån annanstans. Jag tycker om Stockholm, men det är så mörkt och kallt så länge och ofta tänker jag på hur det skulle vara om jag bodde i Brasilien eller i Kalifornien igen. Las Palmas är en liten utflykt men jag kände att jag behövde komma i kontakt med solen. Det är inte alltid lika lätt att komma i kontakt med sig själv på hemmaplan heller. Jag åker bort från allt och alla för att andas några dagar. Ensam.

***

Club Calcio är igång igen och det har varit deppigt att inte få jobba med CC. Jag skulle egentligen vilja göra så mycket mer med programmet, men jag älskar ändå utformningen. En prestigelös redaktör, en karismatisk Birro och en otroligt kunnig Snobben. Simone Bianco skickar allt frekventare rapporter nere från Sicilien. I år ska han spela i en ny Doria-tröja. Han täcker upp för våra storstjärnor, alltid redo att kliva in som regista eller terzino a destra. Jag längtar efter honom. Vi är på öar, men allt för långt ifrån varandra.

Jag ska slappna av i Las Palmas, men jag ska lämna rapporter. Vi hörs snart igen. Manjana.

Jesper Hussfelt

Bilden på Balotelli som är på riktigt

Ingen kan vara helt säker på att bilden från Manchester Citys senaste träningspass är på riktigt.

Vem drog på Balotelli västen?

Har Barry Manilow besökt träningen?

Med stor sannolikhet har Edin  Dzeko annars varit i närheten.

[youtubeplay id=”3qeok3HTqlM” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Ibra uttagen i Årets Lag

Italienska Galan Oscar del Calcio har under måndagskvällen delat ut priser.

Här är Årets Lag 2011 i Serie A:

Årets Lag:

Handanovic

Maggio      Thiago Silva      Nesta (delat med Ranocchia)      Armero

Boateng      Motta (delat med Marchisio)

Hamsik

Ibrahimovic      Cavani      Di Natale

Min Kommentar:
Underbart att Handanovic nu har tagit steget och blivit en stor målvakt. Gamle Udinese-ettan De Sanctis utmanade, men jag har bäst minnen från Buffons höst. Vilken comeback! Abbiatis fjolårssäsong var helt outstanding.

Maggio och Thiago Silva är inte mycket att kommentera. ‘Super Bike’ har varit helt outstanding på kanten och Thiago Silva är i nuläget den mest nonchalant överlägsne mittbacken i toppfotbollen. Kul för Nesta som idag är ett bra komplement till Silva, men inte längre med samma fart. Barzagli har varit bättre än Milan-försvararen. Banatia också är min känsla. Däremot Armero. Armero! Så kul att han får uppmärksamhet för sitt hästjobb i Udinese, i båda riktningar.

Prinsen och Thiago Motta bakom Hamsik. Hmm. Alla tre är bra, men ingen av dem har varit så lysande hela året. Hamsiks år räcker nog ändå för att kvalificra sig, trots att det finns mer i honom. Prinsen är ojämn. Han varvar otroliga mål och fina löpningar med mindre kvalificerade tekniska insatser och nonchalans i defensiven. Ett pop-val. Thiago Motta gläder mig. Han gick in i en personlig kris efter skadan i Barcelona och levde osunt. Att han är tillbaka idag är som en vacker saga. Det värmer ett människohjärta att se att en så uträknad kille kan vara här nu.

Ibra – Cavani – Di Natale. Fanns det några andra konkurrenter? Knappast va?

Oscar del Calcios övriga vinnare:

Bästa Tränare: Mister Massimiliano Allegri (Milan)

Första utmanare: Francesco Guidolin (Udinese), Walter Mazzarri (Napoli)

Bästa Målvakt: Samir Handanovic (Udinese)

Första utmanare: Christian Abbiati (Milan), Morgan De Sanctis (Napoli)

Bästa Försvarsspelare: Thiago Silva (Milan)

Första utmanare: Andrea Barzagli (Italien), Mehdi Benatia (Udinese)

(Hur kan de här två inte ha platsat i Årets Lag?)

Bästa Utländska Spelare: Zlatan Ibrahimovic (Milan), också utsedd till Bästa Spelare.

Första utmanare: Edinson Cavani (Napoli), Samuel Eto’o (Inter)

Bästa Domare: Nicola Rizzoli

Första utmanare: Paolo Tagliavento, Paolo Valeri

Bästa klubb: Udinese

Flest poäng: Milan (80)

Bästa Målskytt: Edinson Cavani (Napoli, 28)

Vad tycker ni?


Jesper Hussfelt

Why always you?

Måndag och en vecka kvar tills jag drar iväg till Las Palmas. Mörkt, dystert och de flesta dagar ser likadana ut här hemma. Känner du igen dig? På den här sidan jordklotet behöver vi mer sol och mer vitaminer vid den här tiden och jag planerar en 4-dygnsresa med sol, träning och bra mat för att få skjuts in i februari.

Nej, visst är just klubben Manchester City för den som vill koppla ett samband mellan spelarens lön och Man City-supporterns ekonomiska insatser inte det bästa exemplet, men i det stora perspektivet så är det ju så. Det är ju TV-licenspengarna idag som är grundplåten i den ekonomiska verksamheten. Det är merchandising och matchbiljetter och i slutändan alltid supportern som bidrar till att lägga grunden i en klubbs ekonomi. I just City så är ju ägarna mer delaktiga än någon annanstans just nu, men man bör ju sätta in allt i sitt sammanhang.

Det är ju intresset och engagemanget för spelarna som gör att marknadsvärdet på toppfotboll är så högt. Det är intresset och engagemnaget som driver upp priser på matchbiljetter och TV-abbonemang. I det stora sammanhanget är det marknadsvärdet som gör att shejkerna kliver in och spenderar stora pengar i klubbar som Man City. Vårt engagemnag, supportrars engagemang, i kombination med spelarnas egna insatser, gör dem såklart till stora stjärnor. Utan intresset, ingen medial fokus, ingen stjärnstatus.

Man måste se till helheten. Det jag visade igår var ju bara ett litet klipp som man inte kan döma en eller annan spelare på, men visst är det underbart med spelare som har insett att en liten gest kan ge alla de här supportrarna en glädjestund, dom som troget stått där och väntat för att om möjligt få se spelarna ta den där lilla vandringen från bussen och in på arenan?

Jag kände sympati för Spurs igår. Typiskt för hela klubben när det kommer till ligaspel att Defoe ska bomma det där läget på tilläggstid och att Balotelli till slut skulle få det där läget att avgöra. Jag tycker Spurs ofta är värda mer, men samtidigt blev det lite av en revansch efter att Tottenham sänkt Citys hopp om en plats i Champions League just i Manchester våren 2010.

Det finns spelare som växer med större matcher. Mario Balotelli tycker jag skulle ha varit utvisad för stämplingen på Scott Parker. Sett till Balotellis historik så råder det ännu mindre tvivel om att han riktade den där sparken med uppsåt att träffa sin motståndare.

I varje match dyker det upp ett par nyckelsituationer där domaren, som i detta fall, fäller eller friar. Situationen dyker upp och är snabbt överspelad, domaren måste kontrollera sitt eget temperament och snabbt avgöra vad som är rätt och fel. Vid straffsituationen dömde han rätt, men när Balotelli fick sitt gula kort blev han hårt straffad.

För ett tag sedan klev Balotelli in med en arm aningen högt mot Liverpools Sktrel:

Skrtel valde att lägga sig ner och vrida sig i plågor för att få Balotelli utvisad. Även denna gång hade Balotelli redan fått ett gult tidigare, men denna gång blev han för hårt straffad med utvisning som följd. I traditionell engelsk fotboll, som numera är på utdöende, hade spelet bara fortlöpt och det där hade betraktats som en vanlig närkamp.

Sådär är fotbollen. Tränare Mancini har varit uppriktig i media, men låtit lite gnällig på slutet då han fick se Kompany utvisad och avstängd i mötet med Man United i FA-cupen, men där motståndaren Glen Johnson friades helt i mötet med Liverpool strax därpå.

De stora matchernas man

Mario Balotelli lämnade ett fördumsfyllt Italien där han som barn blev bortlämnad av sina biologiska ghananska föräldrar på Sicilien, till familjen Balotelli i Brescia-regionen, och hans uppväxt har varit hård och lärorik. Extremhögern har starka fästen i nordöstra Italien och när Super Mario väl fått representera sitt land har han blivit trakasserad av sina egna.

I sin blott andra landskamp, mot Rumänien i oktober 2010 i österriskiska Klagenfurt, hade ett hundratal högerfanatiska supportrar tagit sig dit och med banderoller protesterat mot ett multi-etniskt landslag. Budskapet var tydligt.

Den andre april 2006 då han gjorde sin första professionella match som 15-åring för Lumezzane i Pavova började publiken bua så fort han kom in på planen. Juventus-fansen höll en gång upp en banderoll med budskapet ‘En svart kan inte vara italienare’.

Med Marios uppväxt som fosterbarn, med så många som velat stjäla hans glädjestunder, med så många som hela tiden försöker hitta ett sätt att få honom ur balans så reagerar han ofta fel.

Why always you?

Jo, du är en spelare och en människa med de flesta extrema av egenskaper. Men framförallt är du de stora ögonblickens man, de stora matchernas man och så gör du, precis som igår, dina segerintervjuer i bar överkropp.

[youtubeplay id=”8a3ovdtkFNg” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Balotelli och Agüero vinkar

Manchester Cty anländer till arenan inför mötet med Spurs.

Mario Balotelli är den första som upptäcker kameran. Kun Agüero vinkar också till publiken. Fansen. Dom som i slutändan betalar lönen.

[youtubeplay id=”fFuW-UhFt5Y#!” size=”large”]

Super Mario må ha det lynnigaste av psyken, präglad av en tuff uppväxt, men ofta visar han att det finns ett stort blodrött bultande hjärta där inne.

Jesper Hussfelt

Grande Inter

Fredag förmiddag och kroppen värker skönt. Igår ett pass med Gladiator Ice, idag squash med Freddan och imorgon ska festfixaren Johan Petré få gå en timma i glasburen mot mig uppe på Kungliga.

Jag är ingen stark träningsprodukt under mitt vuxna liv, men jag har vaknat till. Det började för knappt tre år sedan när jag kom hem efter en Italienresa. Vi reste ner ett gäng vänner i vanlig ordning och när jag kom hem och såg mig i spegeln såg jag de svarta ringarna under ögonen. Magen var rund och trind och ur lungorna kände jag hur röken låg kvar.

Mat, alkohol, cigg och ännu mer mat, rökning och goda viner. Det kan vara ok att ta ett glas vin eller ett par men att leva sådär som på våra resor eller som vi tenderar att göra på somrarna är inte ok.

Jag lade ner snusandet för snart fem år sedan, ciggen lade jag bort sommaren 2010. Min nya gymperiod inleddes i höstas. Jag kör ett par pass i veckan minimum och tänkte öka till tre. Tennis brukar jag köra nån gång veckovis men jag tänkte spela mer nu. När det gäller squashen så lirar jag så mycket jag kan.

Min kiropraktor säger att min rygg och nacke kommer att ta ett eller två år att få bukt med. Ett långt och strävsamt jobb har inletts. Han säger att min tid med ‘spurtidrotter’ som ung har satt sina spår.

– Spurtidrotter, med mycket start och stopp så som fotboll och innebandy eller racketsporter, säger han. Det har gjort att dina höftböjare har ‘dragit ihop sig’.

Jag har fått några otroligt jobbiga stretchövningar för att sträcka ut höftböjarna. Varje dag ligger jag på soffan eller sängen och sträcker ut. Inte nog med att jag fick glasögon i våras. Att bli gubbe sätter sina spår, men nu ska gubben bli fräschare än nånsin. Det var på tiden.

*****

Inter får kritik för sin destruktiva fotboll efter sju raka vinster. Inter har historiskt sett alltid varit som bäst när laget har haft en strikt defensiv approach. Ända sedan Grande Inter vann två raka Europacuper på 60-talet med Helenio Herreras catenaccio. När Inter vann scudetton 1989 släppte den tyska upplagan av Inter in 19 mål på 34 matcher.

När Mancini tog över blev Inter lyckosamma först då han fick laget organiserat defensivt. Sedan kom betong-Mou. Tränare som Leonardo kommer aldrig att vinna titlarna, och även om Ranieri inte heller är den som vinner titlarna så har Inter ändå hittat tillbaka till sin rätta mentalitet.

*****

Jag fick äran att kommentera Il Derby della Madonnina och El Clasico inom loppet av bara några dagar. Jag får vara tacksam.

*****

En 38-årig Genoa-supporter ligger på sjukhus efter att ha blivit skadad i strid med en polis. Det stärker ju inte polisens och statsmaktens förtroende direkt. Allt oftare står supportrarna upp mot statsmakten i ett förtroenderubbat Italien. I detta fall har jag inte läst på detaljerna runt detta enskilda fall.

*****

8-9 spelare i världslagen som presenterats av FIFA, UEFA, FIF-pro-spelare i Barcelona eller i vissa fall Real Madrid. Real Madrid har haft råd att ha Kakà på bänken under flera säsongers tid nu. För bara ett par år sedan dominerade Premier League Europa, men på bara ett par år ser vi att bara Wayne Rooney och Nemanja Vidic gör anspråk på en plats bland världens stora spelare från den ligan. För egen del kan jag tycka att Robin van Persie och David Silva bör vara där också, eller varför inte Vincent Kompany? I Italien är det idag bara Thiago Silva som tar plats bland de stora.

*****

Fotbollen saknar den gentlemannaanda som finns i exempelvis rugbyn.

Järnet nere på planen, fans som festar tillsammans och efter matcherna en gemensam bankett. Pepes skådespel och fula tilltag mot Messi känns tyvärr typiskt för hur hur dagens fotboll ser ut och det är framförallt de latinska rötterna som ger fotbollen det ansikte som vi ser idag.

Vi i lilla FC Andrea Doria får göra det vi kan för att komma närmre rugbyn. Nånstans måste vi börja!

Jesper Hussfelt

En enkel text om tre hjältar i media

– Jag borde nog ha börjat på TV tidigare hörrö, säger den gamle mannen och filar litegrann på sin racket.

Vi står i Kungliga Tennishallens omklädningsrum och den äldre mannen heter Mats Strandberg och går snart i pension på Radiosporten.

– Men jag kommer jobba vidare en del. Men det där med att kommentera i TV på S24 är kul, hörrö. Jag borde nog ha gjort mer av det. Känner jag nu. Tror jag.

Mats Strandberg är en av mina äldre kollegor som går i pension nu. Han kommenterade de klassiska tennismatcherna på 70- och 80-talet. Sånt riv och slit var det efter Björn Borgs matcher att ett par av grabbarna på radion blev osams och pratar inte än idag. Alla ville kommentera Björn Borg.

För egen del minns jag Edbergs och Wilanders klassiska matcher i Grand Slam-turneringarna, hur man kunde vakna och lyssna på Strandbergs Melbourne-referat innan frukost, eller hur jag fick genomlida Edbergs tunga förlust mot Stich 6-4, 6-7, 6-7, 6-7 utan att tappa serven i Wimbledons semi -91. Mats Strandbergs röst var alltid där. Jag brukar berömma ‘Strogge’ för dom där referaten och åren tillsammans med Björn Hellberg.

Jag hörde Lasse Anrells röst på radio nyligen. Lasse är en av de kollegor som varit mycket generösa i sina omdömen om mig och ett år utsedde han mig till årets sportjournalist i Aftonbladet med en fin text på en helsida. Jag har aldrig tackat för den, men tack Lasse får jag skriva här. Tack.

Lasse berättade i radion att det skönaste med att sluta blir att slippa fanatiska anhängare av diverse lag som trakasserat honom. Fanatiska anhängare av fotbolls- och hockeylag ser i sin omvärld bara fans överallt. Pappa är fan, busschauffören är fan, lärarinnan är fan, alla är fans. Så är det ju till stor del i andra kulturer, att många är anhängare av ett eller annat lag, men i Sverige ser det inte riktigt ut så.

Om Lasse skrev en kritisk text om hur det såg ut i en av våra svenska toppklubbar i fotboll kunde det hända att han kände sig hotad av fans som trodde att han ‘var ute efter’ deras klubb. Nu slipper Lasse känna så där mer, då även herr Anrell börjar närma sig pensionen. Men först ska han visst få rida häst.

Det är klart att det händer mig också. Det finns dom som tror att man håller på Real Madrid när dom gör 1-0 och man skriker som en tok, och sen håller man plötsligt på Barca när det blir 1-1. Det är ju inte så logiskt. Vi är ju inte där som fans utan för att kommentera matchen och det är en stor skillnad.

Det var rörande att se min gamle kollega Arne Hegerfors på Idrottsgalan. Jag var fortfarande i Milano då den sändes, men har kollat SVT Play sedan jag kommit hem. Arne och jag har suttit och pratat livet i många timmar i min bil då jag jobbade på Canal+. Eller låt säga Arne pratade livet och jag körde bilen.

Arne är också en av de kollegor som varit generös mot mig och det är jag också tacksam för. Tack Arne. I Expressen i somras sa han att jag är en av dom han uppskattar iinom vårt lilla yrke, men att jag fortfarande har mycket utveckling kvar.

Just när jag läste det såg det lite kul ut, men det är ändå skönt att höra ändå efter 19:e året i den här branschen att jag fortfarande kan utvecklas, för det är ju till stor del det livet handlar om.

Jesper Hussfelt

Milano i sikte

Arlanda Express strax efter halv sju på morgonen. En sen kväll slutade med hällregn i Catania och det var nog rätt av huvuddomare Tagliavento att blåsa av matchen mot Roma. Bollen studsade knappt och det var lätt att tänka tillbaka på Perugias heroiska vinst i slutomgången i maj 2000.

Den gången var det Lazio som kunde tacka en viss Calori.

[youtubeplay id=”lQIE70MnViI” size=”large”]

* Undrar just vad min icke-biologiske men tillika lillebror Runar tänkte i regnet på Massimino ikväll då han hälsade på Flygplanet..

* Paul Scholes fick göra mål igår. Too good to be true. Scholes är värd allt.

Il Derby della madonnina väntar i Milano. Wesley Sneijder sitter plötsligt som en joker på bänken, Diego Milito har vaknat till, Inter börjar få tillbaka sin rikitga elva och Ranieri har börjat få fas på laget. Fem raka segrar. Ändå tror jag att det viktigaste för Inter är att laget får en bra start i den här matchen ikväll. Milans possessionspel kommer säkert att börja ta över allt mer och då gäller det för Inter att sitta med ett hyfsat resultat i inledningen när Milan börjar rulla.

* Silvio Berlusconi gick in och stoppade Pato-affären. Ibland är det bra att ha en omsorgsfull pappa, Barbara.

*****

När det vankades middagar och annat trevligt igår gick jag ner och gymmade. Jag var fokuserad i september och oktober men tappade sedan lite framåt jul. Nu är det dags att gå in i fyra månaders hårt tränande innan de större jobben börjar i maj och juni igen. Det känns stimulerande. Jag går hos kiropraktor nu också, för att få ordning på min nacke, men även korsryggen som varit dålig i cirka två decenniers tid. Det blir en lång väg för att bli helt fräsch.

Nu sitter Snobben nere i Milano och väntar in mig. Han har haft en weekend med frugan där nere och jag unnar honom allt. Jag är mycket glad att få jobba med en så kompetent och lojal medarbetare.

*****

Om inte Thiago Silva kan starta så är det faktiskt fördel Inter. Förresten, kan det vara färdigsnackat för Milan i Tévez-affären eller kliver Inter in? Kom ihåg att han inte kan spela i CL vilket devalverar hans värde en hel del. Det är ju i vår det gäller!

Allegri har förlängt med två år och det är bara att gratta Milan. Spelet är toppklass och de enda lag som tydligt känns starkare än Milan i Europa just nu är Barcelona och Real Madrid. I februari väntar Arsenal..

Jesper Hussfelt

Min dubbelgångare

Igår blev jag utkallad till ett slott på landsbygden.

Vaför? Jo, för att träffa mig själv.

Den här mannen ledde som konferencier en gala i en kopia på min EM-kostym 2008. När han klev av scenen igår stod jag där i en likadan kostym. Det blev hyfsat skön respons på publiken kan jag tillägga.

Vad härnäst? Jag som Arne Hegerfors i radio? Ja, kanske det.

Jesper Hussfelt

1999

Vintern är så grå att den påminner om hösten och vid den här tiden på året brukar jag ge mig av mot södra breddgrader. Kroppen skriker efter sol och det räcker inte med vitaminer och fiskoljor. Milano väntar runt hörnet, men även om det är en fantastisk resa så är det inte ett besök i ett soligt paradis.

Jag brukar sällan deppa, men jag märker hur vintern tynger mina axlar och just nu är det bara att sikta på att besöka gymmet så ofta som det bara är möjligt. Å andra sidan så sporrar det.

Jag läser vidare i boken om Ibra. I fjärde kapitlet tar han sig in i MFF. 1999 är året då mycket händer för honom och mig parallellt. Han är på väg mot ett genombrott och jag minns hur jag flyttade till Stockholm för att jobba på Canal Plus. Kanalen sökte ‘en ny Arne Hegerfors’.

[youtubeplay id=”UjivDeA7Qu0″ size=”large”]

(Nu sjunger Tracy Chapman ‘Telling Stories’ för mig från ‘Pavarotti and Friends’. Jag såg det evenemanget i Modena när artister som Lionel Richie och Bono besökte Lucianos hemstad. Jag minns hur jag älskade att höra Richies ‘Easy’. Brian May sjöng ‘Too much love will kill you’.

Tracy Chapman såg jag för några år sedan i Taormina på Sicilien där hon uppträdde i en ruin på en klippa ovan vattnet, och bakom henne såg man bara hav.)

På Canal Plus fick jag mest leda fotbollsprogram och det tog lång tid innan jag fick chansen att kommentera. Jag ville så gärna referera matcher igen efter att Bengt Grive givit mig chansen att kommentera OS-hockeyn i Nagano och fotbolls-VM i Frankrike ’98. I studion som programledare fick jag minimalt med tid i körschemat och jag hade till en början svårt att ta den plats och det utrymme som krävs för en programledare. Jag ville att mina gäster skulle få det stora utrymmet. Det var dom som skulle synas.

Själva kommenterandet gick väl sådär när jag plockade upp det. Jag hade mycket att jobba på men jag kände nånstans att jag visste hur jag ville att det skulle låta och vad jag ville förmedla. Jag ledde Supersöndag tillsammans med Pierre Jonsson nåt år därpå innan jag flyttade till Italien.

Zlatans bok hade mycket väl kunnat heta ‘cykeltjuven’. Han fortsätter vara så innerligt uppriktig och det ger en ‘naken’ bild av hur han har uppfattat sitt liv. Boken får ett djup. Tänk hur han ska ha kännt sig där 1999. Jag satt i Ludvika den våren med Niclas Kindvall, Dejan Pavlovic och Mats Lilienberg, supertrion som skulle skjuta SM-guld till Malmö. Det slutade med degradering till Superettan. MFF spelade svenska cupen i Ludvika och ‘Oves grabb’ skojade om att Dejan Pavlovic byggde modellflygplan i min intervju. Idag är ‘Oves grabb’ en av mina närmaste vänner. Vi har till och med spelat fotboll i samma lag.

*****

Det sägs att ‘Turboman’ debuterar för Napoli ikväll. Wow!

*****

Manchester City har hamnat i en svacka och det som såg ut att kunna gå mot en rekordsäsong kan nu sluta i ingenting alls. Förlust mot Liverpool i ligacupen, men spelschemat i England talar fortfarande för City. Många av toppkonkurrenterna kvar att möta på hemmaplan i Manchester.

*****

Barcelona mot Osasuna i Copa Del Rey ikväll och snart dags för Real – Barca igen i den spanska cupen. Mourinho måste börja bli lite trött på Barca vid det här laget..

*****

Derbyt på söndag blir ‘il Derby di Tévez’. Vart hamnar han egentligen? Idag flyger Galliani till England för att förhandla. Men hur blir det med Patos framtid?

*****

Antonio Conte har bett om att få se Giovinco återvända till Juve nästa år. Kan ‘Atommyran’ hålla upp sin nivå?

Jesper Hussfelt

Det blev en text om Rolle

Lunch med Boris på nya Central-hotellet mittemot Casinot. Stekt fläsk med löksås, alltid bättre på Tennstopet men ändå. Jag behöver bara korsa Norra Bantorget för att ta mig dit.

Boris bor i Åre, har lirat fotboll högt upp i seriesystemet och har gjort en match för Doria. Trots att han är 40 bast är han fortfarande bra tränad. När han kom in mot IFK Lidingö förra hösten var han bäst på plan i fem minuter. Sen drog han en baksida. Både Boris och Slitvargen höll ihop mittfältet den där höstdagen 2010, men Slitvargen förstörde sin rygg. Han lider fortfarande av smärtorna.

Det mesta är kirrat med lyan och kontoret är det som är kvar att komplettera.

Jag läste om Roland Nilssons öde i Köpenhamn. Jag har själv åkt ner och sett FCK vid några tillfällen de senaste åren. Dansk fotboll bygger på samma mentalitet som den holländska, ofta 4-3-3 och offensiva ytterbackar, ofta två mot en-lägen på kanterna och snabba vändningar i sidled för att överraska motståndarna. Passningsspelet prioriteras ofta på ett helt annat sätt än i Sverige.

Jag satt i Malmö i våras så länge jag var ute på de allsvenska arenorna och fick se HBK spela sin fina, nätta, katalanska passningsfotboll mot MFF. MFF hade just blivit av med sin Pep till Halmstad och nu var det hemmalaget som spelade med mindre bollinnehav, då utan den viktigaste länken Ivo Pekalski, med rakare anfall, ett mer böljande, chansartat spel och utan den identitet som hade tagit laget till SM-guld.

Jag minns när jag fick kommentera MFF på plats under guldåret. Tydligheten i spelidén, tålamodet i bollrullandet, ett lagbygge där alla drog åt samma håll. Roland Nilssons första succé som tränare tillkom med en metodik som han själv inte hade byggt upp. Så fort Pep var borta började Rolles lag att spela mera svenskt/brittiskt igen och där nånstans dog MFF:s nyvunna identitet och där nånstans upphörde framgångarna.

MFF hade kvalitén att spela det där spelet. MFF var ett topplag, som gjort för att styra matcher och det var naivt att tro att det gick att spela på samma sätt med HBK, med få poängspelare, med en handfull oprövade spanjorer och med Pep som huvudtränare. Han var som gjord för det där uppdraget i Malmö, och att vara huvudansvarig är ett stort ansvarstagande som tar tid att anpassa sig till. Att hitta sin egen ledarstil kan ta hela energin.

Jag berättade för mina danska vänner som också spelat toppfotboll att Rolle inte kommer att bli långvarig i Danmark, dagen då han signade. Det MFF som danskarna hade scoutat var långt ifrån det lag, det spel, som Roland byggt upp.

Och så en sak till. Bara faktumet att Rolle valde att jobba med Hans Gren gör ju att man undrar hur han resonerade. Fotbollssverige är litet och av allt jag fått höra om Hans Gren så ska han vara glad om han får jobb igen.

Jesper Hussfelt

Guldbollen till Messi

Baksmällan 2 på duken, och efter en tennis på Kungliga med min vän Freddan följer jag Guldbollen-ceremonin på Eurosport. Gökungen har blivit kommentator där nu och får goda vitsord. Jag är gärna med i utvecklingen av framtidens kommentatorer och ser gärna att dom toppar mig i det dom gör. Livet är fullt av utmaningar och vem vet vad som väntar runt hörnet.

Stort att Pia Sundhage tog sig till ceremonin. Det vore häftigt om hon en dag kunde finnas med i FC Andrea Dorias stab, kanske tillsammans med Jonas Thern? Jag minns när hon var och besökte min lilla klubb Linghems SK. På Linghemsskolans scen, en lite rundare upplaga av Sundhage, sjöng ‘Om du har ett äpple, vill du dela det med mig?’. Hon hade ett tydligt budskap som vi alla borde vara lyhörda inför. Idag lyssnar en större publik när hon öppnar munnen.

Wayne Rooneys mål mot Man City ifjol.. kan vara det snyggaste jag nånsin har sett. Även om jag har mina sympatier i Manchesters blå del så kändes det fint att se den makalöse Rooneys fullträff. Jag tyckte också att det var bra att United fick vinna igår. City gjorde ändå en hedervärd insats, Mancini hann med att hylla Uniteds vinnarmentalitet och Phil Jones hands kunde ju ha ändrat utgången.

Störst var ändå Paul Scholes comeback. Både Guardiola och Xavi har hyllat Scholes som den bäste mittfältaren de två senaste decennierna och hade han varit spanjor istället hade ännu fler sett hans tekniska kvalitéer. Självklart hade han flest passningar igår och flest till rätt adress såklart.

Jag har sett så mycket toppfotboll på plats och ofta observerat detaljerna. Den som har kopierat Scholes ständiga huvudvridningar, Xavi, är också den som påminner mest om honom i rörelsemönster och passningsspel. Scholes skjuter mer, tacklar mer, tar ännu mer defensivt ansvar, är bättre på huvudet, slår mera cross långt, men Xavi är ju å andra sidan mera exakt instick och ännu snabbare i tanken.

Herregud, nu dyker Shakira upp på scenen. Vilken kvinna det är ändå! Grattis Gerard. Waka Waka på dig!


En stökig duo.

Den riktige Ronaldo dyker också upp på scenen. Jag vill minnas honom ungefär så här:

[youtubeplay id=”X2NHqSXftzU” size=”large”]

Undrar just om han hade klarat av tempot och fysiken i England. Obs. Ironi!

Guldbollen till Messi. Mer rätt än så kan det inte bli. Han har varit Barcelonas avgörande spelare när laget van Champions League och han var avgörande i avgörande matcher. Det är en äkta champ. 2011 var hans. Lionel Messi är världens bästa klubblagsspelare, och klubblagsfotbollen är idag gigantisk, egentligen på sätt och vis större än landslagsfotbollen. Den här gången var valet helt rätt, Leo!

*****

Nu har jag sett Napoli göra 9-2 på Genoa och Palermo utan Lavezzi. Jag är ju inte så övertygad om att Lavezzi är så viktig för laget som Cavani är. Det var först med värvningen av Cavani som Napoli tog det där sista steget. Det är han som är skillnaden, poängen, de avgörande målen. Och jag tror att ‘Turboman’ kan konkurrera med Lavezzi framöver, och det är intressant att se att Pandev blir konkret igen i syn nya tröja. Vilken offensiv dom är på väg att bygga! När kommer det in en världsback?

*****

Nu blir bossen nöjd. Jag bloggar ju på som en dåre här under det nya året..

Jesper Hussfelt

Så har du aldrig sett Bobo Vieri

Jaha, Hussfelt i Gladiatorerna, tänker kanske någon. Vad händer?

Då har du inte sett det här.

[youtubeplay id=”wvoyYTb_vs0″ size=”large”]

En ny dimension för en playboy. Debut i Let’s Dance i helgen!

Frågan är vad som blir roligast att följa. Vieri, Delvecchio eller Rivera. Jag lägger min röst på Bobo.

 

Jesper Hussfelt

Bland Gladiatorer och madonninor

Buona Sera.

Vårt uppehåll med Club Calcio blir längre än ifjol. Nu sitter man ju här med abstinens och följer Palermo-Napoli. Darling kommenterar, och han lyfte nog ögonen lite extra i eftermiddags nör Matri dunkade in 1-0 för Den gamla damen i Turin. Och så vann ju Chelsea också. Vilken helg! Gargano skjuter med kraft, Matri plockar ner en omöjlig boll och Napoli spelar med tokpress.

Det här veckoslutet har gett oss lite intressanta besked hittills. Roligast av alla var väl ändå Totti’s T-shirt?

Inter har börjat tuffa ifatt topplagen så smått, och med fem raka vinster känns det som om det är bra läge för nerazzurri i Il Derby della Madonnina. Jag, Snobben och Birro gör studio på plats nästa helg. Sämre kan man ha det. Dagen därpå går vi väl enligt tradition ner till Osteria del Corso där många av lirarna käkar lunch. Inte bara de aktiva utan även många av de lite äldre. Juventinon som äger stället är tillsammans med en svensk tjej och både service och mat är suverän.

Och där gör Gargano en Lavezzi-löpning och lirar in Pandev till 1-0.

*****

Luis Suarez landslagskollega Álvaro Pereira var upprörd över domen i England: ‘ Om de kallar mig ”negro” så skrattar jag.’

*****

Milan fick en ny straff idag och konkurrenter och motståndare surar. Stubben brukade säga om försvarsspel att ‘ger du domaren chansen att blåsa straff så har du redan riskerat tillräckligt.’

Idag var det Atalantas Manfredini som såg misstajmad ut och var inte nära bollen vid två tillfällen då Ibra och Pato föll i straffområdet. Problemet var bara att huvuddomare Rizzoli blåste vid fel tillfälle, men Manfredini var ju klumpig som gav domaren chansen att blåsa.

*****

Juve vinner borta med 1-0. Känns det igen? Jag har, konstigt nog, saknat det där Juve som åker och vinner med 1-0. Det Juve vi har följt de senaste åren har tappat storledningar, 2-0 har aldrig känts säkert och flopparna mot Fulham och Bayern München i Europa kommer jag inte glömma på ett tag. Skönt att det riktiga Juve är tillbaka.

*****

Jag som jobbar med den här ligan hyser en extra kärlek till de italienska lagen. Jag blir glad när dom lyckas i Europa, jag har ofta blivit besviken när dom har åkt ut. När jag är ledig har jag ofta tagit chansen att åka ner och se många av de här lagen. Det har ofta handlat om Juve, Milan, Inter och Roma men vi har också rest till Neapel, Genua och Florens, min gamla hemstad. Under de här åren är det allra mest Milan som haft framgångar och stått för fina prestationer, men jag blev lycklig att se Napoli den där magiska kvällen mot Manchester City också. I vår åker vi säkert neråt igen.

*****

Gladiatorerna har dragit igång nu och rullar på fram till slutet av mars. Jag är för egen del ruggigt impad av den proffsiga inramingen och har fått många nya kollegor och vänner som jag gärna jobbar mer med i framtiden. Hela produktionen präglades av en prestigelös stämning med många professionella medarbetare inom olika grenar.

Det som är läckrast med programmet är ändå tävlingsmomentet. Gladiatorspelen i Rom ligger ju till stor del till grund för dagens elitidrott. Det här är ju lite ‘back to the roots’ och jag kan lova er att både Gladiatorer, utmanare och jag och Nicke har tagit det här på största allvar. Hade detta bara varit ett nöjesprogram utan krav på prestation så hade det inte varit samma sak. Håll ögonen på Pansar. Han är galen!

*****

Antonio Di Natale. Du är min kung och hjälte.

Stevan Jovetic. Du är min framtida kung och hjälte. Högst potential av alla i Serie A kommande år.

Vad hände förresten i Siena? Hur kan Lazio plötsligt tappa in fyra mål efter sina fina bortaresor i höstas? Är Europa League-plats max för Lazio denna säsong?

*****

2012 har inletts lugnt och fint. Perfekt. Sköna kvällar hemma, ingen större stress, lite mindre projekt och inte så mycket att styra med FC Andrea Doria. Men snart rullar det igång. Bäst att förbereda sig. Och om en vecka är vi mitt i andra halvlek på San Siro..

Jesper Hussfelt

Napolis nye frälsare hedrad

‘Turboman’ blev nyligen utsedd till Sydamerikas näst bästa spelare efter suveränen Neymar.

Jag har tidigare bjudit Er på en Lavezzi-hyllning. Nu är det dags för nästa, innan han ens har hunnit spela en enda match. Här kommer den:

[youtubeplay id=”0SAbdzGnmg8#!” size=”large”]

Och som upplysning till den som inte visste så fortsätter Serie A att hitta sagolika framtida världsspelare i Sydamerika. Det är i Italien och Spanien de stora sydamerikanska spelarna vill spela.

Var hälsad Eduardo ‘Turboman’ Vargas!

 

Jesper Hussfelt

Slitvargen har vaknat

Nytt brev från Slitvargen på hallgolvet. Han har vaknat efter nyårsfirandet.

Han skriver:

‘Jaha, min älskade vän! Har nyss landat efter Jarl Kulles utrop. Vill, nu när landningsställen är utfällda, passa på att tacka för en ypperlig nyårsraket. Det är väl bara vi & endast vi som kan få ihop en sådan afton? Svar: Ja, skriker 7000 panelhönor.

Premiär ikväll va? Kan bli en rysare det där.

Vaknade upp för sent efter en gårdag fylld mé allt. Trodde hockeyn började kl 03.00 så jag kom in i andra perioden & hade sjukt svårt att se pucken & somnade efter 8 minuter.

Jag är mer bakis än Thorsten Flink & Plura tillsammans. God fortsättning, ikväll är det tydligen fest.

Love ya!

Slitvargen

Jesper Hussfelt

Om inte om fanns

Min vän Claudio har tränat med Boca Juniors. Han var en mycket lovande spelare hemma i Uruguay och han tillhörde både Derby och Bologna här i Europa där han spelade med Björn Runström. Claudio är en sån spelare som kunde ha blivit hur bra som helst, men humöret svek honom. Jag och Claudio pratar ibland om hur vi ska få bukt med hans humör och göra honom så bra som möjligt.


Claudio med Tonton Zola Moukoko i Derby som ung.

Claudio tränar varje dag på gym, han springer en mil nu och då, han tränar ungdomar i fotboll och han sover säkert med sin fotboll också. Han drömmer om att en dag kunna åka till San Siro och se spelarna som han borde mött. En av hans vänner åker ner för att se Milan-Napoli.

Claudio fick gå vid sidan av en domare här i Stockholm för att lära sig hur en domare tänker, att se in hans vardag. Jag ska låta Claudio få träffa en svensk toppdomare under våren och jag ska se till att Claudio får gå en domarutbildning. Det är ilskan mot domarna som har satt stopp för en spelares karriär, som borde ha tagit honom till det uruguayanska landslaget. 2012 ska bli Claudios år. På konstgräs i Stockholm

Vi pratar lite om det som inträffat i England mellan Luis Suárez och Evra. Han säger:

– Jeppe, det är så svårt att förklara hur vi använder ordet ‘negrito’. Det är ett ord som använder kärleksfullt till varandra, utan att det ska anspela på att en annan människa har ett annat värde. Jag är säker på att Suarez inte menade något illa med det han sa till Evra. Man ska i och för sig aldrig riskera att det händer, därför om man träffar en spelare från en annan kultur med en annan bakgrund är det såklart lätt att det misstolkas. Jag känner Suarez en del genom mina vänner som spelat med honom. Jag tycker att det är tråkigt att det har blivit så här, men Jeppe du måste förstå. Du måste bo i Uruguay och leva som oss för att förstå. Vi lever i ett land med mixade bakgrunder och vi håller ihop. Vi är jämlika. Det är inga konstigheter när man uttrycker sig så här till varann med min bakgrund.


Claudio med Erik Hamrén under ett tränarseminarium.

Alla står vi enade. Det är budskapet som är viktigast. Inte ett dokument.

Claudio är en sån där nr 10 som jag önskar att vi kan skola i vårt land i framtiden, och jag är gärna delaktig i den utvecklingen. Han har fått ta över min 10:a i mitt lag och han har redan gjort mål på avspark från halva planen i match. Jag är säker på att han hade haft en fin framtid i samma landslag som Diego Forlan, Edinson Cavani och Luis Suárez, om det nu inte varit för omständigheterna.

Om inte om fanns hade han kunnat bära den uruguayanska landslagströjan. Om inte om fanns hade han kunnat bära Gianfranco Zolas magiska nummer tio i Cagliari eller så. Han hade kunant spela med Albin Ekdal. Och så hade han kunnat bära samma tröja som en gång Enzo Francescoli gjorde.


Il Principe.

Om inte om fanns.

 

 

 

Jesper Hussfelt

Drivkraften avgör

Tredje kapitlet i Ibras bok. Jag slås ändå av hur skönt uppriktig han är. Alltså, vilken undantagsmänniska det är blir så tydligt när man läser om hur lång vägen har varit och hur tidigt han hade en agenda. Att prata stort men att kunna dominera. Att leva upp till sina stora ord. För en vanlig Svenne Banan kan det vara en bra taktik om man vill sluta snusa eller röka. Berätta först, sedan leva upp till det. Ibra hade aningen högre målsättningar om man säger så.

Han berättar att han var liten till växten och hur han behövde kompensera sin litenhet med list och teknik. Det är bara några år sedan vi trodde att de små spelarna inte hade någon framtid. Plötsligt tog Xavi över hela scenen, ackompanjerad av Iniesta, med Messi som spets. Små spelare har blivit på modet och ofta är det små, kvicka spelare som är svårast att få tag på.

Jag växte upp med den där inställningen också. Fotboll skulle sparkas, inte spelas. Dribbla skulle man avstå ifrån. Det var i Linghem jag kände så. Mina första fyra år i Mjölby var rena rama fotbollsdrömmen. Jag spelade högerback i Mjölby AI i fyra år och spelade varje match. Vi brukade vinna vår serie och det enda lag som slog oss med jämna mellanrum var BK Zeros från Motala.

Vi var lirarnas lag. Egga i mål, Nicke Johansson en murbräcka på mittbacken, Pata på vänsteryttern, Tobbe som bara sprang o sprang, Vavva som var vår Francesco Totti eller Littbarski eller Platini. Henke Johansson kom också till MAI. Jag tror han och Vavva var populärast hos damerna också. Jag var den lilla högerbacken som fick tränare Jan Egirs förtroende. Janne är den bästa tränare jag har haft och han är en förebild för mig än idag.

Jag är övertygad om att det inte är talangen som avgör en ung spelares framtid. Jag tror på drivkraften. Det är den inre drivkraften som är avgörande hos framgångsrika människor. Om man har passionen, vet var man vill, är målmedveten och repeterar det man ska göra tillräckligt många gånger så blir man bra.

 

Jesper Hussfelt

Det är livet där ute som är på riktigt

Frukost med Vampyren på Mellqvist avklarad. Vampyren älskar svensk fotboll och håller på Tottenham i England. Jag vet inte varför jag upplever det så, men Tottenham känns sympatiskt, ödmjukt och kul. Jag har alltid unnat Spurs framgångar.

Det som håller på att hända i England nu, där Big Four är på väg att spricka, är intressant att följa. Tänk att det i nuläget ser ut som om Man United och två outsiders är på väg att segla ifrån och att Chelsea, Arsenal och möjligen, möjligen Liverpool får slåss om kvalplatsen till CL.

City borde gjort 3-0, 4-0 på Sunderland men fick utdelning retroaktivt igår. Mancio sa efter matchen att det inte alltid finns nån logik i fotbollen.

– Football is crazy.

Liverpool är också en sympatisk klubb, sett till supportrarnas passionerade ådra. Jag har själv suttit på Anfield och följt den inhemska befolkningens iver inför och under matcherna. Anfield känns fortfarande som ett hem för Liverpool-supportern från bygden, där många andra Premier League-arenor idag mer känns som populära turistmål.

Det är synd att ett lag med Jay Spearing, Jordan Henderson och Charlie Adam inte lyckas konkurrera, men faktum är att Liverpools tillbakagång till det äkta brittiska med King Kenny vid rodret känns som en sportslig tillbakagång också. Det krävs spelare med Steven Gerrards kvalité för att lyckas utmana dom stora. Det är lätt att förstå Kennys resonemang om att hitta klubbens rötter med spelare från öarna, men den vandringen kan bli smärtsam. Liverpool känns äkta, som nåt ännu mer att älska nu, men vart finns morgondagens brittiska storstjärnor?

Jag gillar Chelsea också, då jag har sympati med spelare som Lampard och då jag länge högt respekterat hela det lag Mourinho byggde upp. Villas-Boas upplever nu en mardrömsperiod, och det ska bli intressant att se om han får hela gruppen med sig. Är verkligen Sturridge, Ramires och co en generation som kan vinna en stor titel? Jag tvivlar.

För övrigt tycker jag Gary Nevilles utspel mot David Luiz sätt att positionera sig på planen är aningen förstorat såklart, men han har ju en poäng.

Att hålla på Arsenal måste vara tufft dessa dagar. Lojala supportrar som följer sin klubb match efter match med hjärtat i halsgropen. Wengers lagbygge känns som en vrålsnabb sportbåt med en spricka i botten som kan åka ifrån vem som helst med som när som helst kan börja ta in vatten. Ibland funkar allt, men ofta vänder det plötsligt och medans Ferguson har har använt ett varierat spel, ofta anpassat efter motsånd genom åren så är Wenger envis nog att låta laget spela på sitt sätt gång efter gång. Måste ändå säga att jag är svag för Gervinho redan sedan hans tid i Lille.

*****

I helgen återstartar Serie A igen. Borriello till Juventus och Gilardino till Genoa. Hur ska Gila få fart på sitt spel och sitt målskytte igen? Jag tvivlar på att han blir lika bra igen. Kanske är det Fiorentina som har gjort den goda affären den här gången?

Jag läste min gode kollega Lorenzos rader om Corvinos mercato inför året. Det är bara att instämma. Jag tycker alltid att Corivno har varit lämpad som chefsscout för offensiva spelare, men att vara derettore sportivo är nåt helt annat. Hans jobb med Fiorentina blir sämre och sämre tyvärr.

Jag gillar Lorenzos kunniga stil och hans sätt att ödmjukt skriva om Italien utan att ge sig på andra. Av dom kollegor som skriver här på sajten och som jag umgås med i jobbet så är det bra kollegor, som också håller en god ton till varandra. Englandskillen har jag aldrig stött på privat och inte Hollandsbloggaren heller.

*****

Jag tror inte man kan lära sig världen och dess kulturer genom att sitta framför en dataskärm och läsa text. Du måste ut i världen, träffa folk, lära dig kulturer, resa, förstå att din egen infallsvinkel som känns så självklar är långt ifrån andra kulturers infallsvinkel. Därför är det så svårt att tolka vad olika ord, kroppsspråk och approacher betyder i olika länder.

I Afrika finns det tusentals olika sätt att uttrycka samma sak. I Europa skiljer det sig mycket mellan norra och södra. Det som är rätt på ett ställe kan vara fel på ett annat. Det är därför det är som otroligt komplext att följa vittnesmålen i Evra-Luis Suàrez-affären. Det är därför Liverpool står bakom sin spelare. Klubben är, på ett mycket positivt sätt, starkt kritisk till rasism, men precis som Evra uttrycker så var han överraskad över att Suàrez, vars morfar/farfar är svart, och som spelat, växt upp med, umgås med, många svarta, skulle förödmjuka en annan spelare på det sättet. För att förstå båda spelarna måste du se till bådas historia. Inte bara läsa dokument.

*****

Real Madrid – Malaga igår. Football heaven. Respekt att hemmasupportrarna tog emot Ruud på ett så värdigt sätt.

*****

Plöjer TV-serien The Wire nu. Där har du verkligheten. Där har du lite av Evras uppväxt men Baltimoore istället för Paris. Andra regler, ett annat språk, en annan kultur. Men du måste leva den, lära den för att förstå den fullt ut.

Jesper Hussfelt

En historia. Två olika historier.

Det blev en promenad på stan ändå med Gökungen. Vi pratade Real Madrid som ikväll möter Malaga i den spanska kungliga cupen. I TV4 Sport ikväll klockan 22:00 hörs vi.

De italienska VM-hjältarna var bara misstänkta i ett par dagar innan tvivel undanröjdes. Visst hade det glatt en och annan om VM-hjältarna Buffon, Cannavaro och Gattuso varit iblandade i spelhärvan, men nu verkar alla tvivel vara undanröjda. Spelskandaler är inget italiensk fenomen såklart. Det har ju förekommit här i Sverige, det är vida utbrett nere på kontinenten och ofta kopplas stora spel ihop stora spelsyndikat i Kina.

*****

Luís Suarez vs Patrice Evra. Vem har rätt egentligen? Den största utredningen i ett liknade fall är nu publicerad och enligt vittnesmålen är Evra den av de två spelarna som har varit trovärdigast och som har en mer sammanhängande historia. Evra, en kille som blev utsatt för rasism under sin tid i Italien som ung då han under sin tid på Sicilien gick under öknamnet ‘den svarta gazellen’. Han har själv berättat hur han kunde höra apljud från 20 000 i publiken varje gång han rörde bollen. När han valde Frankrikes landslag före Senegal blev han kallad en apa som står på knä för den vite mannen ‘hemma’ i Senegal.

Evra växte upp i de tuffa kvarteren i Paris med 24 syskon och tog ofta till nävarna under sina första år som proffs i Monaco. Han var en arg ung man med hela världen emot sig. Det är inte konstigt att han har reagerat som han har gjort vid det tidigare tillfälle på Stamford Bridge då Evra stängdes av i fyra matcher efter att ha attackerat en planarbetare som enligt uppgift också uttryckt sig rasistiskt.

Den gången blev han avstängd. Denna gång är det Luís Suarez som får avtjäna straff.

Luís Suarez kommer från en kultur där det är minst lika vanligt med förödmjukelser på planen som i England. I Sydamerika gäller det ofta att få motståndaren ur balans i sin prestation genom sluga verbala attacker och spelarna skyr sällan några medel. I detta fall säger sig uruguayanen ha blivit förolämpad av Evra då han först, enligt Liverpools försvar, blev kallad sydamerikanen. I sitt svar till Evra anses benämningen ‘negro’ inte ha en rasistisk ton på hans modersmål, men i detta fall är det Evras tolkning som ligger till grund för hela den här utredningen som slutade med åtta matchers avstängning för Liverpool-spelaren.

Det är skillnad på förödmjukelser och rasistiska tillmälen och i detta fall spelar det ingen roll om Evra kallat Luís Suarez en massa annat under matchen. Detta fall visar tydligt vart gränsen går. Alltså inga straff till spelare som Craig Bellamy och co som i detta fall mot gamle lagkamraten Tim Krul.

[youtubeplay id=”qlHqAzrIp9M” size=”large”]

*****

Marco Borriello och Alessandro Matri. Äntligen kan världen få se världens vackraste anfallspar i samma klubbtröja i Juventus.

 

Jesper Hussfelt

Det blev en liten text om USA

Gott Nytt vänner.

Det är den andre januari, alltså annandag nyår? 2012 har just tagit sig in och vilken början vi fick. För tredje året i rad blev det jag och Slitvargen kvar, här, i kalla Sverige. Ingen resa till Dubai för att få se Juventus och Milan mjuka upp musklerna inför scudetto-striden, ingen resa till den amerikanska östkusten, inget Sydamerika.

Det är inte ens kallt här i Sverige. Januari har blivit oktober. Det mörknar alltför fort, men jag går lätt ner på stan i en kavaj, en undertröja och en lättare halsduk. Alldeles för sällan förvisso. Under 2012 har jag aldrig varit nere på stan än. Jag vaknade upp efter min egen nyårsfest som blev en spontanare. Efter att jag och Slitvargen vandrat mot Vasaparken där de årliga fyrverkerierna skjuts av, vek vi istället av och in på Tennstopet. Där satt vi, jag, Slitvargen, Allan Svensson (ja, DEN Allan Svensson), ett gäng som Tage Danielsson har skrivit sin julsaga om, och så ett par andra sällskap.

På vägen hem började vi bjuda med folk in till mitt hem, grannen Gökungen hade fest, fler vällde in, andra fick höra om vår fest och framåt småtimmarna var det fullt hus hemma hos mig. Det kändes som om vi hamnat mitt i en låt av Veronica Maggio.

‘Välkommen in!’

[youtubeplay id=”JOBNzjoj4K0″ size=”large”]

Förste januari. Vilken start! Öppna fönstren, rensa, panta, hyra film, köpa pizza, göra allt det alla andra brukar göra med andra ord och så tre långa filmer som fick avsluta kvällen. Neighbor For Sale, Flykten från Bastöy och Source Code. De två första var riktigt sevärda med nersläckt och full koncentration på duken. Source Code kändes som en sån där Hollywood-idé som man nog borde ha slipat lite mer på. Jag har tappat tron på majoriteten av Hollywoods filmer sedan en tid tillbaka, men med rätt manus och rätt regissör händer det ibland att det inte känns så Hollywood.

Hollywood. West Hollywood var där vi bodde under Vinterturnén för några år sedan. Jag har åkt med på den i några år nu och det har blivit en god vana att resa med Stubben. Stubben är borta och jag är hemma i år. Kul för Darling att få resa iväg på Vinterturnén i år. Han är bra den killen.

Hollywood ligger nära mitt gamla hem i San Diego. Jag bodde där 91-92 och det kan ha varit den bästa tiden i mitt liv. Jag gick i skolan fram till eftermiddagen, spelade tennis och fotboll i skollaget, åkte bil/jeep/nercabbat till beachen, vi tände eldar, surfade och umgicks. Det bästa av liv man kan tänka sig nästan. Jag fick en bild av hur det fungerar i ett annat samhälle, långt från vårt. Ett samhälle vi älskar att klanka ner på, men även ett samhälle vi ser upp till. Hollywood har byggt nästan allt det där. Hollywood är en reklamfabrik för ett helt land, ett helt samhälle, ett sätt att leva på, både rätt och fel.

Vi vet vad Florida är, vi vet vad New York är, vi kan alla deras delstater, vi kan peka ut Alabama och vi kan alla deras sånger. Vi kan deras filmer, deras spelstad, deras kultur, vi äter deras mat, vi dricker deras läsk. USA har pumpat hela västvärlden med produkter tack vare Hollywood och vi ser upp till deras skådespelare som något ouppnåeligt och när en Britney eller en Bruce Springsteen slår igenom så hakar hela västvärlden på.

Dom kommer till och med hit och spelar in sin musik med sina artister som sedan säljs och promotas i stora USA, med feta videos, med TV-shower som höjer statusen på TV-showen, artisten, TV-bolaget, allt.

Man kan tycka mycket om USA, men en sak är säker. När det gäller att projicera ut budskap, att promota och bygga varumärken eller att se till att sitta på toppen av jorden så är USA sedan länge långt före alla andra.

Hörs snart igen. Med mera fotboll. Och Ibra-bok. Ciao.

 

 

Jesper Hussfelt
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå