Framtiden är Viola

Gott Nytt önskar jag och Eric Saades manager.

Jag befinner mig egentligen på semester, men efter några nätter med tio timmars sömn, några dagar i solen, lite häng vid poolen och en hel del ‘padel’ så är det dags att ta plats vid tangentbordet igen.

Jag befinner mig på Södra Gran Canaria, i samma by som David Silva är uppväxt, i Arguineguin.

Silva!

Jag återvänder ofta till den här ön, då jag har människor här som kan stimulera och utveckla mig. Jag spelar ofta tennis med Wilfredo och jag för långa samtal om livet med Miguel. Det är en bra tillvaro.

Frukost i Arguineguin.

*****

Jag läste om Giuseppe Rossis flytt till Fiorentina. Beppe Rossi! DEN Beppe Rossi! Rossi blir 26 år i år och räknades, innan sin förrsta skada, som en av vårens bästa spelare i La Primera 2011. Jag vet även vissa av de mer insatta som höll honom som ligans bästa spelare ett tag. Just då såg Rossi ut att bli Gli Azzurris största och viktigaste spelare.

Om det är DEN Beppe Rossi som kommer tillbaka i Fiorentina-tröjan så har har Viola Eruopas mest spännande anfallspar igen, och nu känns den här upplagan mer spännande än den som Prandelli förfogade över. Gilardino/Mutu i all ära, men detta, Rossi i bar med Jovetic, är ett par snäpp till.

Det börjar kännas lite som i fornstora dagar då Batistuta och Rui Costa var stjärnorna och då Edmundo ackompanjerade. Med den skillnaden att det här laget faktiskt kan spela, har ambitionen att spela, och kan skapa målchaner mot vilket lag som helst med sitt spelskickliga mittfält.

Viviano är målvakten som potentiellt sett spelar som Manuel Neuer, men som är lite för ojämn för att tillhöra de allra bästa. Dock en karismatisk spelare som har alla egenskaper för att bli bäst.

Backlinjen innehåller Gonzalo, som jag både tekniskt och fysiskt, håller som en världsförsvarare. Min känsla är att han blir lite för het ibland och att han skulle behöva en positionssäker spelare bredvid sig. Då skulle hans bästa egenskaper synas ännu mer och bli till ännu mer nytta såklart.

Roncaglia har redan visat både positiva egenskaper och brister, men fysiskt sett är han ett monster. Han skjuter som ett också. Om Montella kunde slipa ner hans hetsigaste sidor blir han smått omöjlig att passera.

Stevan Savic var en gåva från Manchester City. Den engelska klubben hade inte råd att ge honom tiden att utvecklas, men det har Fiorentina, och redan nu, i en annorlunda omgivning är han på väg att bli så bra som många förutspådde.

Mittfältet är Serie A:s spelskickligaste. Med David Pizarro som orkesterledare, med Aquilani och Borja Valero runtomkring sig, bygger det mesta på passningsspel. Pizarro är i princip Verrattis målbild, alltså på ungefär samma nivå som Pirlo och Borja Valero toppar assistligan i Serie A. Det som saknas lite i den här trion är djupledsspelet, men det får Cuadrado och Pasqual stå för. Jag tycker ändå att Fiorentina skulle se sig om efter bättre djupledsspelare i Aquilanis position.

På det hela taget är det nya Fiorentina det mest spännande projektet i Italien i och med värvningen av Rossi. Det visar att klubben är vaken, att samarbetet med Villarreal har givit laget en ny nivå, och det visar inte bara att Andrea Della Valle och co har fått hungern tillbaka. Det är också ett högt betyg till nye sportchefen Pradé, som säkert har ett fint samarbete med tränare Montella.

Det visar också att Pradé, med begränsad budget, redan har byggt ett intressantare och mera komplett lag än vad Corvino lyckades med under alla sina år i Florens. Och då har bara Pradé varit där i dryga sju månader.

Jag har en känsla av att jag åker till Florens i höst och ser Champions League-fotboll igen. Senast jag var där var det Bayern München som knappt tog sig vidare, men det var Prandellis lag som bjöd på grannlåten.

God fortsättning från mig och Lingman.