POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

‘Inter är som Björnligan..’

‘..de bara stjäl.’

Citatet kommer från Palermos Maurizio Zamparini efter att Inter snuvat Palermo på titeln i Coppa Italia på Olimpico igår kväll. Olimpico var som ett rosa hav i den romerska natten som vi ändå sent kommer att glömma.


Cambiasso och grabbarna firar titeln i cupen.

För övrigt, grattis Inter, kungar av coppan.

Jesper Hussfelt

En italiensk sommar nercabbat

Buongiorno. Välkommen till en ny dag.

Sommaren är räddad. När jag glider genom det italienska landskapet i sommar i min röda Mini Cooper cabbar jag ner och spelar Joe Purdys ‘The City’.

[youtubeplay id=”VUcd1RUFIbw” size=”large”]

Vi ses på vägarna.

Jesper Hussfelt

En bild säger mer än tusen ord

Det går att säga mycket med siffror och statistik. Som att en tabell aldrig ljuger exempelvis.

Och en bild säger mer än tusen ord. Som den här bilden på en serietabell.

Vår älskade lilla klubb som vill sprida glädje i Stockholmsfotbollens karga klimat gjorde sin viktigaste insats på en fotbollsplan i vår klubbs korta historia under lördagen. Vi producerade 14 riktigt bra målchanser, hade tre bollar i virket, missade straff och några frilägen, spelade possession-fotboll med vårdade passningar och vi släppte bara en bra chans emot oss på 90 minuter.

Senare igår kväll fick vi bevittna något (på en annan nivå såklart) som påminde om det vi fick visa upp. Så här såg det ut i siffror:

Uniteds enda skott på mål som också blev just mål kom efter en offside som assisterande domaren bommade. Det var ändå kul för det gjorde att det blev lite lite nerv i matchen.

Vi ska komma ihåg att Inter avfärdade det här fantastiska laget i fjolårets semifinal. Något som ‘Mou’ misslyckades med i Real Madrid i år.

En bild ljuger aldrig. Eller?

Jesper Hussfelt

Top of the League

Andrea Doria spelade tidig seriefinal i divison 5 igår, borta på Trollbäckens IP (Thomas Enqvist någon?).

Vi vann med 3-0 och efter varje triumf firar vi som om vi vunnit Champions League. Hjärtat har dock inget seriesystem, och det här är det underbaraste som finns.

[youtubeplay id=”3ITK-M7t53k” size=”large”]

Och självklart firar vi ihop med fansen.

Vinsten var den sjunde på åtta matcher. Man kan säga att vi är typ Qvidings anti-tes.

Jesper Hussfelt

Messi i Milanhalsduk

Världens bäste klubblagsspelare gjorde det igen. Han öppnade upp mötet mot Man United med sitt mål och precis som väntat lekte Barcelona återigen hem en final mot Man United.

Efter matchen sågs Messi i den här halsduken efter en kupp av Mario ‘Falco’ Ferri.

Englandsbloggaren här nere hade ju en ‘engelsk vinkel’ där han i ett eget längre resonemang ville läxa upp mig och förklara att United faktiskt hade en dålig dag förra gången Barcelona spelade ut Man U. Den vinkeln känns lite sval just nu kan man konstatera. Om United hade en dålig dag vid förra finalmötet, vad var då detta?

Bättre än Milan

Barcelona är vår tids bästa klubblag. 3 titlar på 6 år, plus både EM- och VM-guld för Xavi och hans vänner. Hatten av Barca. Ni var klasser bättre än Ert motstånd igår. Det var nog den värsta utrullning jag har sett i en stor final så länge jag kan minnas och då var ändå Milans första halvlek mot Liverpool 2005 sevärd och Milans uppvisning mot just Barca 1994 också. Detta var dock en annan värld. Grattis. Nu är ni bättre än Milan också på 2000-talet.

Jesper Hussfelt

Fotbollens Superman - här är Årets Lag

Säsongens lag i Serie A? Här har ni mitt:

CHRISTIAN ABBIATI, MILAN. Jag såg inte Abbiati göra ett enda misstag under hela säsongen. Hans oroliga spel med fötterna blev aldrig bestraffat med baklängesmål och tigersprången ut mot stolparna därtill var många.

CHRISTIAN MAGGIO, NAPOLI. Med överlägsen fart och med en fysik som få kan mäta sig med dök Maggio upp i alla möjliga och omöjliga lägen. Maggio är den perfekta sagan som ger oss hoppet om att aldrig ge upp. På väg mot 24 år gammal lånade Fiorentina ut den då närmast hopplöse Vicenza-pojken till Treviso. Några år senare är han landslagsman och firad högervinge i Napoli.

CRISTIÁN ZAPATA, UDINESE. Från lovande mittback ihop med gamla kollegan Felipe till fullfjädrad mittbacksgeneral med goda avväganden, fin fart, urstarkt huvudspel och grym fysik. Kan vi kalla honom ‘den nye Thuram’?

THIAGO SILVA, MILAN. Den förste i det här laget som inte heter Christian. Stort bara det. Det är första gången sedan jag började följa den här ljuvliga idrotten som jag ser en mittback bolla lite med anfallare som katten med garnnystanet. Han är på rätt plats, för snabb på korta och långa sträckor och för stark i kroppen för att hotas av djupledsanfallarna. I luften är han åtminstone mänsklig. Ligans bästa spelare.

FEDERICO BALZARETTI, PALERMO. Nej, det går inte alltid så fort som det ser ut, men karln formligen lyser av självförtroende. En gång i tiden Torinos klart lysande stjärna, numera Palermos hela vänsterkant. Han utför momenten med energi, men framförallt alltsomoftast, och det är allra viktigast, med kvalité.

ALEXIS SANCHEZ, UDINESE. (12+6) När Alexis Sanchez avancera fram i VM med bollen som få andra jublade jag. Sanchez, tänkte jag. Vem är det? Det tog sedan inte lång stund innan jag kom på det. Det där VM-äventyret fick fart på en förväntat stor karriär som många större klubbar har väntat på. Han är en sån som har allt i sitt offensiva spel för att vara med i diskussionerna om Guldbollen. I en större klubb, alltså.

HERNANES, LAZIO. Det ser inte ut som om ‘Profeten’ tar i alls då han springer. Än mindre då han smeker sina passningar eller skott. Det här är en spelare som skulle göra alla lag i världen bättre, bara han får lite uppbackning av en sån som Ledesma, exempelvis.

GÖKHAN INLER, UDINESE. Jag har alltid älskat hans långa passningsspel, men först i år ser man hur mycket han löser på ett tillslag och hur han kliver in i de stora matcherna. Skottet från distans håller sovjetisk 80-talsklass.

SAMUEL ETO’O , INTER. (21+9) Alltmedans spelare som Ménez dribblar och tar fel beslut i en vacker dans som sällan leder fram till något så finns det spelare som alltid är konkreta och avgörande för sina lag. Eto’o är fortfarande en bättre spelare än exempelvis David Villa. Bara att tacka Pep för att han släpper ifrån sig så stora profiler till Milano.

ANTONIO DI NATALE, UDINESE. (28+7) Efter en liten formsvacka efter ett VM då Italiens offensiv lutade sig mot Iaquinta istället för Di Natale, så lossnade det för Toto. Tänk. 57 mål på två säsonger, många vackra mål och att få kröna det med CL-kvalplatsen. Hur känns det nu Lippi, du som satsade på Pepe och Iaquinta. Lite konstigt va?

EDINSON CAVANI, NAPOLI. (26+6) Han ser ut som nån typ av ‘Fotbollens Michael Jackson’. Vilken karisma, vilken löpstyrka, vilken förmåga att löpa upp ytor för sina lagkamrater, att ta det defensiva jobbet, att orka hela matcherna och att vara koncentrerad och kvalitativ när lägena dyker upp. En fotbollens Superman som var ligans bästa offensiva spelare.

Extra beröm till Pastore och Ibra som var helt dominanta under hösten men sedan föll igenom. Clarence Seedorf, som fick ett nytt ettårskontrakt av Milan idag, var vårens stora spelare och befinner sig ju på en helt annan nivå kvalitativt än en sån som Prince, men hans höst som trequartista var faktiskt till stora delar bedrövlig. Vad hände med Krasic?

Och ännu en gång, Lippi. Iaquinta? Mållöst mot Nya Zeeland..

Jesper Hussfelt

Med augusti kom Ibra

Jag tänkte sammanfatta den gångna säsongen litegrann med reflektioner. Det hela började med att TV4 Sport släppte La Liga till Canal+ och TV4 Sport köpte Serie A, men framförallt jackpotten för oss då Ibra skrev på för Milan. I augusti började jag blogga, ligan startade och jag skrev lite om Ibra/Messi-situationen som var början på slutet för Ibra i Barca. Stubben borde ha fått mer beröm för att han berättade om vad som pågick i Barca när hela världen var ovetande. Vi hade TRE av varandra oberoende källor på dessa uppgifter. Ibra är otroligt viktig för TV-kanalerna i Sverige. En vanlig match på TV kan dra 20-40 000 tittare. När Ibra är med är det åtminstonde det dubbla, ibland så många som flera hundra tusen. Jag är fortfarande mycket stolt över den satsning som TV4 har gjort på Serie A.


Mina yngre bröder eller journalist-Sveriges framtid? Nja. Men ‘Bruno’ och Gökungen är stora och vackra på sina speciella sätt.

Jag inledde bloggen med att berätta om lite minnen på resorna med Ola Wiklander. Jag lovar att berätta mer i framtiden om jag dyker upp här igen. Det finns så mycket att berätta om våra äventyr på träningsanläggningar och arenor tillsammans med Serie A-profilerna.


Katten i en stökig utstyrsel.

Innan säsongen befarades att Italien skulle tappa sin tredjeplats på Europa-rankingen till Tyskland. Så har nu skett. Mycket handlar såklart om italienarnas inställning och prestationer i Europa League, men vi ska också komma ihåg att skattesystemen i England och Spanien är förmånligare, vilket har gjort det svårare för Italien att konkurrera om de allra bästa och dyraste spelarna. Så länge Italien inte får tävla på samma villkor så får de vänja sig vid att vara trea-fyra på bollen.

Så här ser topp 6 ut just nu:

# country 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 ranking teams
1 England 16.625 17.875 15.000 17.928 18.357 85.785 1/ 7
2 Spain 19.000 13.875 13.312 17.928 17.928 82.043 1/ 7
3 Germany 9.500 13.500 12.687 18.083 15.666 69.436 6
4 Italy 11.928 10.250 11.375 15.428 11.571 60.552 7
5 France 10.000 6.928 11.000 15.000 10.750 53.678 6
6 Portugal 8.083 7.928 6.785 10.000 18.800 51.596 5

*****


Alltid kul att komma ut på arenorna. Här erbjuds Ekwall kaffe av en lokal klubbprofil i Gävle.

Sen var det ju det där med Rafa Benitez. Jag skrev att han skulle bli kickad innan jul efter att ha sett han Inter borta mot Bologna. Dålig energi i laget, svag energi från bänken, svagare ersättare, spelare som Biabiany från start. Och med den stora skillnaden att Inter inte vann med uddamålet. Det kändes tidigt som om det skulle gå snett för den blek-runde spanjoren i Italien.


Bilden som får gestalta FC Andrea Dorias säsong 2010. Ett lag på kryckor. Här lagets kapten och nyckelspelare Niclas Haslum, opererad i augusti efter att korsbandet gått av.

Från redaktionen-special augusti 2010:


Första dagen i skolan?

Nån som undrat vem som snodde Arnes kavaj?


Boven?




Jesper Hussfelt

Milan & Juve 11/12

Nu börjar klubbarna rusta för nästa säsong och det ser intressant ut på många håll.

Mästarna Milan bygger vidare med Ibra och Pato, men måste förstärka sitt mittfält. Rossoneri köper loss Prince som jag hoppas blir lungorna bredvid van Bommel, snarare än att spela som trequartista. Så här skulle ett intressant Milan se ut nästa säsong tycker jag:

ABBIATI

MEXÉS          THIAGO SILVA

ABATE                                                                                 TAIWO

VAN BOMMEL

PRINCE                                              HERNANES

PASTORE

IBRA                                PATO

Självklart blir det svårt att få loss både Hernanes och Pastore, och kanske också är det också fel att värva en argentinare bland alla brassar, så jag får väl hitta en alternativ lösning, men det ser så smarrigt ut. Seedorf kvar och Hernanes trequartista? Ja, det skulle vara om Clarence och Galliani kommer överens om ett kort, kort kontrakt då de träffas just idag så att han kan spela med samma kvalité och hunger som under våren.

Juventus får snart klart med Reto Ziegler från Sampdoria, men vem blir högerback? Låt oss drömma om en Juve-elva också.

BUFFON

BARZAGLI                  CHIELLINI

RAFINHA                                                                           ZIEGLER

MELO

KRASIC                                   PIRLO                               RIBÉRY

AGÜERO                               MATRI

Ser det obalanserat ut? Ja, kanske det. Melo och Pirlo behöver fart runt sig. Är Ribéry bara en dröm som inte kommer att slå in? Kan Benzema bli Agüeros partner?

Inters mercato är tämligen lugn än så länge. Romas förväntas bli vild, och Napoli är svåra att tyda nu när dom är i CL. Hamsik och co blir åtminstone kvar då Napoli inte är en säljande klubb. Det har president De Laurentiis deklarerat.

Jesper Hussfelt

Våldsvenskan

Kalasväder. Skånederby. Tidig seriefinal. Malmö FF mot Helsingborg.

Den 16 oktober 1996 vann IFK Göteborg mot AC Milan. Blåvitt hade för vana att slå storheter som Milan, Man United och Barcelona. De klubbar som numera dominerar Europafotbollen.

Förutsättningarna för toppfotboll i Sverige ikväll var optimala. Vi är förvisso 28:e nation på rankingen i Europa, 24 rankingplatser bakom Italien och 8 platser bakom Cypern men 5 platser före Moldavien trots allt. Vår serie tillhör mittskiktet i Europa men vi närmar oss botten.

Ofta sitter vi och fördömer italienarna, vi fördömer det nya supporterkortet som nu krävs för att gå på fotboll i Italien, vi har fördömt våldet runt arenorna i Italien och vi uppmärksammar vikande publiksiffror. Faktum är dock att Italien är rena rama drömvärlden jämfört med den fotbollsvärld vi nu upplever här uppe i Sverige. Aldrig nånsin stormar nån enskild supporter in på de italienska arenorna, aldrig nånsin tvingas vi se spelare eller domare utsättas för fara inne på arenorna. Men i den kvalitativt sett relativt kalla Allsvenskan med rasande publiksiffror så inträffar det nu för andra gången den här säsongen att en match tvingas avbrytas.

Malmö FF – HIF återupptogs aldrig, Canal+-gänget tvingades diskutera den enskilde dåre som sprang in på planen och jagade HIF:s målvakt Pär Hansson, svenska myndigheter anser att den fina folksporten fotboll och dess klubbar ska ta hand om samhällets problem, ta smällen för att folk inte kan sköta sig på svenska matcher.

I Italien har vi inte rapporterat om ett enda uppmärksammat bråk den här säsongen. På de matcher jag har besökt i Italien har jag kännt mig trygg. Italien är på väg att ta itu med sina problem. Makthavarna har satt upp restriktioner som ofta förbjudit bortasupportrar att resa till matcherna. Vi har fått se matcher som i stort sett uteslutande har hejat på hemmalaget. Det är dit Sverige är på väg. Med den skillnaden att våra arenor inte har så många åskådare som de italienska arenorna, produkten är sämre, spelet är sämre och snart finns det väl inget kvar att se på.

Vi i min lilla lilla klubb FC Andrea Doria försöker stå upp för det goda. Vi kämpar och sliter varje dag med varandra för att stå upp för det goda. För oss, för domarna, för motståndarna, för supportrarna, för alla som kommer och ser oss. Det onda ligger där som ett ständigt hot, men vi kämpar emot.

Vi måste börja hos oss själva. Ta vårt ansvar. Du, jag, ta ansvar för att stå för något gott som syns, peppa våra barn, fylla våra närmaste fotbollssjälar med positiv energi. Varje gång vi kommer i kontakt med vår älskade folksport måste du och jag föregå med gott exempel. På långsida, kortsida, då vi upplever högtidliga fotbollsstunder med våra barn.

Det är snart ett och ett halvt decennium sedan vi var där uppe i Europatoppen och nosade. Nu är vi långt långt efter de stora. Idag känns det som om vi aldrig kommer ifatt.

Jesper Hussfelt

Guidolins Moonwalk

Den senaste trenden i Serie A, iscensatt av Kevin ‘Prince’ Boateng, är att fira en framgång med Michael Jackson’s moonwalk. Senast i raden att lova en moonwalk och sedan utföra den är Francesco Guidolin, Udineses tränare, som höll löftet att dansa om Udinese tog kvalplatsen till Champions League.

Frågan är bara hur cykelfantasten Guidolin kan jämföra sig MJ efter den här dansen:

[youtubeplay id=”moXdaOq3Hoo” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Wikegård och jag

Välkommen Niklas.

Ja, så står det då klart att Niklas Wikegård kommer till oss på TV4 och det kommer såklart att bli kul att få jobba ihop framöver. Niklas och jag har en historia som går långt tillbaka i tiden då han tidigt var med oss som engagerad i våra sändningar på Canal+ för drygt tio år sedan. Jag har mycket att tacka Nicke för.

Det var en tuff utmaning för mig att komma in som 25-årigt ankare i våra fotbolls- och hockeysändningar på den tiden. Framförallt fyllde jag inte ut kostymen. Jag var ung, aningen oerfaren och såg dessutom ut som en liten pojke. Förutom det så hade jag ofta en allmänt lantlig stil, ibland med för långt hår, möjligen till och med blonderat nån gång, nån prilla under läppen och för stora garn av gubbmodell från Oscar Jacobsson.

Jag har för det mesta i mitt liv sökt mig så nära den optimala informationskällan som det bara har gått. För att kunna förstå toppfotbollen flyttade jag till Italien och lärde mig en del om spelarnas och tränarnas vardag i Serie A. På samma sätt i mindre skala gjorde jag inom ishockeyn. Jag ringde Niklas Wikegård och bad att få gå bredvid honom under några dagar då han var i Malmö IF och han tog emot mig. Jag fick lära mig det mesta om elitspelarens verklighet, allt från hur deras vardag såg ut till hur slipmaskinen fungerade. Jag var med på ispassen och sponsorträffarna, fick lära mig hur och varför laget använde sig av olika typer av övningar, om olika spelmodeller på träning och match och jag fick lira golf med Daniel Rydmark och Juha Riihijärvi.

Det var faktiskt i Malmö som jag fick följa Johan Tornbergs exceptionella professionalitet på nära håll och det var ofta Johan som lärde mig mycket under min period där nere. Han var alltid på träningen först, var alltid extremt noga med sin utrustning och hade den bästa slipningen på skridskorna, åtminstone den mest exakta. När vi på Canal+ behövde hitta ersättare för Niklas så förslog jag Johan Tornberg för mina chefer. Han fick också chansen hos oss, jobbade och utvecklade sig och har sedan gått vidare i sin TV-karriär. Det var alltså i Malmö vi hittade såväl Fjellström som Niklas och Johan en gång i tiden.


Typ så här såg Nicke ut alltför ofta när jag gick vid sidan av honom i Malmö.

Jag kommer att vara evigt tacksam för det Niklas gjorde för mig. Han är en av de trevligaste och mest sympatiska människor jag har träffat. Nicke hjälpte mig också att hitta ‘Mr Perfect’, vår gemensamma agent i mediavärlden, mannen som förhandlar avtal åt oss båda. Det ska bli kul att få jobba tillsammans med Nicke.

Tack för all hjälp hittills Niklas och välkommen hit!

Jag och Niklas ska kommentera Gladiatorerna tillsammans i TV4.

Jesper Hussfelt

Alan Parson längtar till julen

På Oves pöjks balkong kunde inte ‘Alan Parson’ (även kallad Taxmannen i den här bloggen) hålla sig längre:

[youtubeplay id=”v_IY5RQRH_c” size=”large”]

Vår egen Gollum är en ikon här och där i fotbollskretsar i huvudstaden. Nu kanske en karriär som imitatör väntar?

Jesper Hussfelt

In bocca al lupo Pirlo!

Kärleken till fotbollen och spelarna, banden till dom människor man älskar blir starkare av möten man aldrig glömmer, av minnen som etsar sig fast.

Jag har träffat de flesta av spelarna i den italienska toppfotbollen, men det är inte alltid i den mest avslappnade av miljöer. Ibland ser man dock tillbaka på stunder då de här spelarna har visat mänskliga sidor och då man faktiskt kan le och skratta lite tillsammans. Som den där gången med Andrea Pirlo.

Vi hade slagit oss ner i den där vita soffan på Milanello där många av intervjuerna görs. Andrea Pirlo hade stått kvar en stund och övat frisparkar lite från vänster, 18-20 meter från målet. Han slog bollarna över en ‘konstruerad mur’ och det var fascierande att ha stått där och titta. Vi stod i perfekt vinkel bakom Pirlo för att se hans avlappnade pendel, och när vi följde bollens bana såg vi hur bollen ändrade riktning i luften två gånger innan den dök ner i första krysset. Hans touch var silkeslen och påminner en del om Juninho Pernambucanos och Cristano Ronaldos.

Där satt vi i den där vita soffan och såg Aston Villa – Man City när Andrea kom in. Han hälsade glatt och stannade till vid TV:n. I samma ögonblick fälldes en Aston Villa-spelare utanför Man Citys straffområde.

‘Hmm..’ uttryckte Andrea Pirlo och sänkte ett ögonbryn. Nu fanns det läge att studera Gareth Barrys frispark. Andrea kikade mot oss innan han åter fäste blicken mot TV:n.

Barry klev fram och skickade upp bollen på läktaren. Andrea ryckte på axlarna, ungefär som ‘Synd. Du sätter nästa.’ Sedan log han mot oss i soffan och lommade iväg som en gammal gammal farbror i det där långa trötta håret. Han, som just skickat in i stort sett varenda boll från den där distansen som om det vore världens enklaste grej.

När Milan mötte Inter nån dag därpå på San Siro fick Pirlo ett likadant läge. Han såg avslappnad ut inför de 80 000 på läktaren och alla miljoner framför TV-apparaterna när han klev fram mot bollen. Det såg exakt likadant ut som på Milanello. Varsågoda, här är den. Njut av Pirlo.

[youtubeplay id=”MomdLo36X7k” size=”large”]

Titta förresten vilka som är framme och gratulerar Pirlo. Så här i efterhand är det inte så överraskande att Milan har spelat tre finaler i Champions League under 2000-talet och vunnit två.

Nu när Du ska vidare i din karriär så önskar vi Dig lycka till Andrea. Förhoppningsvis lyfter Du Juventus till en ny nivå.

In bocca al lupo Andrea!

Jesper Hussfelt

Det här är det roligaste jag nånsin har hört talas om

Den här historien om ‘Runtunas klack’ har jag hört om och berättat för andra i tio års tid. Äntligen får jag och du se det med egna ögon.

Titta och njut:

[youtubeplay id=”zw867BygXrc” size=”large”]

(Spelarna har alltså inte en enda aning om vilka gänget i klacken är. Dom känner inte varandra. )

Jesper Hussfelt

MMS från Stubben klockan 10:10

Ni som följde Super Live igår fick höra att Ravelli i 17 år har trott att det var Stubben som pressade fel i den berömda matchsituationen mot Saudi-Arabien. Det var ju Roger Ljung som släppte förbi sig saudiern på insidan, vilket ‘Ravvan’ fortfarande inte hade koll på.

Stubben:

‘UPPRÄTTELSE! Inte för att jag bryr mig (yeah right Stubben) men ändå. Bror duktig (Roger Ljung alltså) skulle haft byggfläkten istället.’

Jesper Hussfelt

Det är jag som är Clark Kent

Ok. Nya tider, nytt boende, ny bil, ny stil.

37 bast. Det är slut på ungdomslivet. Nu är det dags att bli klassig gubbe. Från och med idag bär jag brillor:

Jag köpte dom läckraste jag hittade. Tom Ford, made in?

Italy, naturalmente.

Jesper Hussfelt

La musica italiana

Italien har ett märkligt förhållande till musik. När de ska tillverka båtar, bilar, kostymer eller parfymer kan de vara i en klass för sig. Arkitetkturen är ljuvlig, konsten är närmast oöverträffbar, maten ger rysningar av välbehag och vinet kan öppna upp himlens alla portar på många olika sätt.

Men musiken då?

Ja, Milan springer in på San Siro till Guns n’ Roses ‘Sweet Child O´Mine’ och när laget firar scudetton pumpar dom igång ‘We will rock you’ med Queen. Däremellan, innan själva ceremonin spelas låten som alla kan sjunga med till i Italien som uppvärmning. Till och med i Moskva verkar den gå hem:

Ok. Lägg opera-kungarna åt sidan och för delen även Laura Pausini. Sen står vi där med Zucchero o grabbarna.

[youtubeplay id=”EJee0gu7USc” size=”large”]

Det skönaste är hur Zucchero lägger in lite engelska rader som låter bra där nere. ‘You sexy thing..’ ‘The night is on fire…’

Ok, all heder till vår vän Zucchero och ‘Baila Morena’, men italiensk musik håller inte samma höga klass som allt det andra estetiska. Men när italiensk musik är som bäst så når den hela vägen in i hjärtat. Så är det med det mesta i Italien. Italien slår allt när det väl gäller. När det väl ska till. Det vackraste av det vackra är ofta italienskt.

Även il Calcio.

Jesper Hussfelt

De röda djävlarna

35 års hån är över.

De där röda djävlarna. Alltid är dom där och retas som fort dom får en chans.

Tänk Er att leva i skuggan av en annan framgångsrik klubb i samma stad. Som blåsvarta Inter gjorde i Milano från 1989 och fram till de senaste åren. Som ljusblåa Man City gjort i 35 års tid.


Nu slipper City se den där förargliga banderollen mer. City är, precis som Inter, en klubb att räkna med i sin stad.

För mycket England? Nej, det var en italienare som bröt förbannelsen. Såklart. Precis som han gjorde i Milano några år tidigare. Mancini börjar bli riktigt stor som tränare nu.

Jesper Hussfelt

Stubbens upprättelse

Buon pomeriggio.

Måndagar börjar med att jag vaknar sent i Sjöstan. Jag brukar lägga mig i soffan och se ut mot Nacka från tolfte våningen. Efter en enkel espresso, en dusch och en fin räksallad på L’Angolo inne i stan med Stubben o Jeppe Blomqvist är den nya veckan igång.

Stubben undrar fortfarande vad ‘Ravvan’ jiddrar om i den matchsituation då Roger Ljung tillåter en motståndare att kliva in ute från sin kant och komma till skott varpå Ravvan ger Stubben en hårtork.


Roger Ljung ligger fel och låter motståndaren ta sig förbi på insidan. Stubben har koll inne i mitten.


Skottet kommer. Men varför ‘lackar’ Ravvan? Är det för att Stubben skymmer skottet?


17 år senare. Stubben (med glimten i ögat):

‘Vi måste gå till botten med detta. Kanske ett eget program? En programserie? Jag måste få upprättelse. Det är ju ingen social verksamhet vi håller på med. This is the fucking World Cup som Baxter skulle ha sagt.’

Upprättelsen låter inte vänta på sig. Titta bara på den här hyllningen av Stubbens Betclic-dans:

[youtubeplay id=”LV93PuqEjO4″ size=”large”]


Jesper Hussfelt

Allegri och framtiden är redan här

Det finns ingen träningsanläggning i fotbolls-Europa där man känner sig så välkommen på som på Milanello. Det finns få klubbar som har en sån kontinuitet och ett sånt grundtänk som AC Milan. Det är rent och snyggt och klassigt inne på Milanello. Hela anläggningen går i klubbens färger. När jag kliver in där står det alltid en charmant barista vid kaffemaskinen och erbjuder det bästa av italienskt kaffe. Jag brukar stå där och hänga med italienska journalister, med alla möjliga Milan-representanter och ofta är huvudtränaren där för att ta sig en kaffe på maten. Åtskilliga gånger har vi stått där då Ancelotti var tränare, då Tarozzi eller Mentana eller nån annan ur Milans stab klivit in för att ta en caffé i vårt sällskap.

AC Milan lämnar inget åt slumpen. Kostymerna är sydda av Dolce & Gabbana (inte limmade som våra lågbudgetmärken gör i Sverige), du kan köpa en hel kalender med vackra Milanprofiler inne i staden.

Milan är som en familj. Från dag 1 då du är där på besök på Milanello upptäcker du den prestigelösa stämning som råder i klubben. Det har förvisso inneburit att ligaspelet ofta har blivit lidande. Långa, krävande bortaresor med för låg energi har inte upplevts på samma sätt som La Dolce Vita uppe ovanför byn Carnago på träningsläggningen.

Inför den här säsongen var det mycket som var nytt. Efter Ancelotti fick Leonardo chansen att visa sin offensiva, obalanserade men iögonfallande fotboll. Inget för de stora titlarna såklart, men det var fint att se på mot de sämre lagen. Inför denna säsong gav Galliani och co förtroende till en ung man utanför Milan-familjen. Max Allegri kom dit med friska ögon och såg saker som de gamla rödsvarta trotjänarna inte såg.

Med värvningen av Ibra hade Milan ett lag för scudetton. Det var egentligen den avgörande faktorn för att Milan skulle kunna utmana på allvar.

Precis som när Silvio värvade Sacchi från Parma i mitten på 80-talet så är Max Allegri oprövad på toppnivå. Han är tillsammans med Prandelli den av de yngre tränare som har nästan allt i sitt register. Vördnaden, stilen, och ambitionen. Båda har en offensiv filosofi som bygger på mycket rörelse och ett bra passningsspel. Att det skulle bli så lyckat var dock aldrig en självklarhet. Allegri såg dock tidigt vissa saker som blev avgörande:

* Ronaldinho tränade för dåligt, levde inte som en mästare och påverkade därmed laget negativt. På planen var han för svag i presspelet och utsatte därmed laget för fara då laget inte hade boll.

* Han valde Abbiati som klar etta i målet och gav honom fullt förtroende. Det har betalat av sig. Sebastiano Rossis arvtagare presterar nu som vi en gång trodde att han alltid skulle göra.

* Efter att målskyttarna Borriello och Huntelaar flyttat har Allegri satsat på kreatörer som Cassano och löpare som Boateng, och givit en spelare som har både och, Robinho, stort förtroende. Om Robinho varit mer konkret i straffområdet och lyfte blicken lite oftare hade Milan kunnat utmana om CL-titeln.

* Han har visat Roland Strasser och Alexander Merkel att alla har en chans. Alla som tränar bra, spelare från egna led, alla har en chans. Det ger hopp till spelare som kommer från Prima Veran.

* Mark van Bommel var en av världens viktigaste spelare 2010, för Bayern och för det holländska landslaget. Han är lite för trög, ja och det går att stressa honom till misstag, ja, men Mark van Bommel har gjort Milans mittbackar ÄNNU bättre.

* Allegri gav Sokratis och Bonera förtroendet tidigt på säsongen, men upptäckte att erfarne Yepes fortfarande är ett bättre alternativ i försvarslinjen.

* Abate hade redan före säsongen de flesta egenskaper som man vill ha av en ytterback. Gick det att få mittfältaren Abate att nå full potential i en annan position? Svaret är ett rungande ja och lite därtill. Abate spelar snart som en världsback där ute till höger.

Sen finns det fler avväganden som har varit bra. Possession-spelet och grintan i bortamatcherna, att Pato blir allt bättre i sin kommunikation med andra spelare (vilket inte har med Barbara att göra), att Antonini och Zambrotta har kännt sig trygga som förstaval ute på vänsterbacken, att mittfältet har spelat på en hög nivå i övrigt och att alla har fått känna sig delaktiga.

Allegris jobb är utfört närmast till perfektion. Det finns mer att vänta av det här laget. Och nu när Thiago Silva inte har några övermän i världen på sin position som mittback kan Milan flytta upp spelet ännu högre i planen, pressa mer, ge motståndarna mindre tid utan att riskera att bli bortkontrade i den egna bakytan och detta kan vara början på en ny era.

Grattis till scudetton Milan. Och grattis till valet av Allegri. Han är framtiden.

Jesper Hussfelt

Ett tack för en trevlig stund

Svenskafans är på många sätt en fantastisk sajt som kryllar av passionerade och kunniga skribenter. Två av skribenterna träffade jag i samband med en brunch på Mosebacke torg för en tid sedan då de båda gjorde en intervju med mig. Det utvecklade sig mera till ett samtal om fotboll på alla nivåer och vi fick en stund tillsammans som vi kommer att minnas länge.

Det är för killar som Kaveh Golestani och Henrik Edman vi som jobbar med fotboll i TV blir stolta. I en tid då så mycket hat, smutskastning eller ren förföljelse blir en vanligare del i fotbollens vardag så blir åtminstone jag som fotbollsjournalist stolt av att få umgås med de här killarna. De här två Milansupportrarna reste långt för att slå sig ner med mig ett par timmar och prata fotboll. Jag tackar alltid ja när någon frågar om jag vill ställa upp på den här typen av intervjuer och har vid otaliga tillfällen hjälpt till med diverse skolprojekt.

Förutom att vi på TV4 har snappat upp killar som min obiologiske yngre bror ‘Gökungen’, Lorenzo Medici och även på sätt och vis även Marcus Birro från Svenskafans ursprung så har jag ofta glädjen att läsa äkta supportrars texter om sina favoritklubbar på ett subjektivt sätt och på en samlad sida. Jag har ofta berömt Mr Nettelbladt som dragit igång den här fina satsningen och jag har alltid älskat att se David Fjäll briljera i Euro Talk. Fjäll är en skön kompis som är mycket aktuell som en av mina framtida värvningar i mitt nästa fotbollsprojekt kan jag avslöja.

För oss som jobbar med fotboll i TV som yrke så är det i längden omöjligt att jobba gratis, därför det i mitt tycke skickar fel signaler till mina ordinarie arbetsgivare. Utan pengar blir det också omöjligt att betala hyran eller få råd med mat. De gånger jag har ställt upp gratis i Eurotalk har jag gjort det för att jag har en bra relation med det sköna gäng som jobbar med programmet. En eventuell medverkan skulle jag annars bara se som ett sätt att promota mig själv eller mitt eget varumärke, men det intresserar inte mig.

På en personlig blogg har jag rätt att skriva vad jag vill så länge det inte kränker någon. Svenskafans å sin sida är förhoppningsvis en sida som även i framtiden lyfter fram skribenter som Henrik och Kaveh, som hyllar sina egna lag, som håller en dialog utanför sitt eget forum på en hög nivå och som fortsätter att producera kvalitativa texter med ett passionerat innehåll. Jag vet att nästan alla på Svenskafans har samma tänk som Er två ragazzi och jag vill bara passa på att tacka Er för den trevliga stunden tillsammans, för Ert engagemang och för Er äkta passion. Utan Er hade fotbollen varit ett marginaliserat fritidsnöje.

Tack Mosebacke och Abris + Jeppe för brunchen också. Den bästa i stan!

Jesper Hussfelt

En italienare får halva Manchester att drömma

Det finns lag som proppar sina lag fulla med utländska spelare, det finns klubbar vars managers ofta påverkar domare eller motståndare, det finns klubbar som har satsat miljarder sett över många säsonger och det finns klubbar som har lika mycket vanliga turister som riktiga fans på sina läktare.

Igår vann en ljusblå favorit som jag tycker om. Manchester City är en klubb som lever i skuggan av en stadsrival med en fantastisk manager. För det mesta framstår dock rivalen som osympatisk i intervjuer, vilket sätter en prägel på hela klubben och allt den innefattar. Alex Ferguson är ingen tränare som ser sambandet mellan gentlemmanaanda och framgångar, som precis som Mourinho som inte ser något som helst värde i ödmjukhet eller att sätta en profil på klubben som fler än klubbens fanatiker kan uppskatta. Sånt som jag upplever hos Harry Redknapp numera och som ger mig en känsla av att Tottenham är en fin klubb att stödja.

Det hade aldrig varit ok i ett stort företag som vill skapa en god image, men i fotbollsvärlden är det fortfarande accepterat i vissa klubbar.

För den neutrale så framstår Pep Guardiola som en dröm för vilken klubb som helst. Eller Max Allegri. Eller Leonardo. Miljön du lever i färgar dig och dina supportrar. När det gäller Man Citys rival så är det en klubb som under 20 års tid från 1986 och framåt inte kunde konkurrera i Europa, men som de senaste åren har varit tvåa i Champions League totalt sett endast bakom just Barcelona.

Manchester City har en italiensk huvudtränare med en elegant framtoning. Fokus ligger inte på att störa domare eller att reta motståndare. Den enda gången britterna har fått Roberto Mancini är gängorna var då David Moyes provokativt höll i matchbollen för att få tiden att gå på Goodison Park då City jagade ett mål. Roberto Mancini är van vid att vinna cupen sedan tidigare i sina klubbar i Italien. Han har en lugn framtoning och han prioriterar en fotboll med stort bollinnehav.

Hans filosofi är inte så uppskattad överallt ute på öarna då han inte i första hand ser till att skruva upp tempot i matcherna utan snarare har en tålmodigare syn på speluppbyggnad med få inslag av att slå den långa bollen.

City är en mindre klubb med i huvudsak supportrar från Manchester. Klubben har producerat egna begåvningar så som Joe Hart och Micah Richards. City har publikfavoriter som Balotelli, Silva, Adam Johnson och Carlos Tévez. Anledningen till att jag en gång i tiden började tycka om City var dels för att tröjorna var så fina, men också för att laget spelade en respeklös, kanske inte alltid vägvinnande, men fritt flytande fotboll. Några år därpå dök det upp en spelare som blev min absoluta favorit. Georgiern är fortfarande en av mina favoritspelare.

[youtubeplay id=”I7BuNzATQsw” size=”large”]

Kinkladze representerar en typ av spelare som England sällan har producerat genom åren (okej då, möjligen en då och han heter Paul Gascoine, eller möjligen Chris Waddle också) men som de latinska länderna producerar på löpande band. Om du har kikat på klippet ovanför så kan du säkert skönja en viss likhet med Lionel Messi. Och ja, Kinkladze var på många sätt en blekare med ack så charmig föregångare.

Idag hyllar jag Manchester Citys supportrar som har fått vänta i 35 år på en framgång med en osympatisk skotte som granne, hängandes över dem. Nu är det dags för City att betala ut feta löner och värva stora spelare så som de andra stora klubbarna har gjort i alla år. City får nu chansen att spela sig in i Champions League, och den långsiktiga satsningen börjar nu att betala av sig.

Den som får halva Manchester att drömma är en ödmjuk och elgant italienare som själv var en alldeles bedårande fotbollsspelare. Tack Roberto Mancini.

Jesper Hussfelt

Boateng ÄR The King of Pop!

Varsågoda. Här kommer prinsens Moonwalk:

[youtubeplay id=”ZAEZNLNMALk” size=”large”]

Tack Prince. Det här behöver fotbollen, il Calcio, harmonin, världen. Puss. Baci!

Ikväll är prinsen kung.

Jesper Hussfelt

Calcio vs Hockey

Det är intressant hur olika klubbar, ligor och länder bygger sin mytologi. Italien är världsledande när det gäller varumärkesbyggande, även om USA är skickliga på sitt sätt.

Se Sampdoria som ett exempel. Så här kommer du närmre en klubb som kan vara på väg att lämna Serie A dessa dagar:

Och så här ser det ut när en allsvensk klubb försöker sig på något liknande:

Förresten. Grattis Sverige. VM-final i ishockey! Så här byggde Tre Kronor sitt varumärke inför det goda 90-talet:

[youtubeplay id=”KYIwun7pajc” size=”large”]

Lite skillnad i presentation va?

Nu tar vi dom!

Jesper Hussfelt

Blucerchiatis svanesång?

Är Serie A-äventyret på väg att ta slut för Sampdoria?

I helgen sjunger halva Genua för full hals om den blå himlen. Redan nu sjunger Giusy Ferreri för oss. Se på den här passionen!

[youtubeplay id=”dxBla1S5QQU” size=”large”]

Klockan 15:00 på söndag väntar Palermo hemma på Marassi. Il Calcio kan vara så grym.

Jesper Hussfelt

Therns vägar bar till Rom

Frågan är om inte Jonas Thern var vår store spelare under 90-talet. I kvalet fram till VM-94, i Roma-tröjan, i Napoli-tröjan.

Jonas Thern var alltid pålitlig. Hans spel stod inte alltid ut visuellt men han var på något vis en tidig upplaga av Daniele De Rossi, men utan det där yviga och överhettade temperamentet. Han slog mjuka fina passningar, hade en otroligt utvecklad speluppfattning och var den som ledde vårt landslag under lång tid.

Nu är hans son på väg att slå igenom i Helsingborg, men orignalet är ännu så länge större.

[youtubeplay id=”3-QzZEo6L_Y” size=”large”]

Jesper Hussfelt

En liten pudel..

..från mitt gäng i Club Calcio.

I en jämförelse där Alex Ferguson och Galliani/Braida skulle visa hur otroligt bra de båda klubbarna har jobbat rent sportsligt sedan 1986 så redovisade vi siffror som enligt en av våra medarbetare fanns att finna i italiensk media. Sifforna var felaktiga och jag vill be om ursäkt för det. Jag och vi andra borde ha dubbelkollat det innan.

Kontentan var ändå att de båda har dragit in enormt många titlar och att Milan har fem CL-titlar sedan dess (inte 6, fel av mig) mot Man Uniteds två. United har spelat tre finaler i CL under Ferguson, blivit utspelad i en, varit det sämre laget i en och haft en avgörande straff emot sig i straffsparksläggning men ändå lyckats vinna två titlar i slutsekunderna närmast mirakulöst.

*****

Ibra mästare igen. Det är lätt att förstå att han är en av världens högst avlönade spelare. Bara Messi, Ronaldo 2 och möjligen Xavi har högre status i fotbollsvärlden idag.

*****

På väg till Åtvidaberg nu i nya cabben. Levererad igår. Nu ska jag bara hämta upp Stubben först.

Se upp där ute!

Jesper Hussfelt

Match Ball Ibra!

Från ett 25-gradigt Rom som känns som 45 grader kommer en kort rapport:

Gazzettan toppar med att Ibra, nu med Milan, kan vinna ligan igen och Montella är både respektfull inför svensken och nämner att det är en stor bedrift att vinna ligamästerskapet åtta år i rad.

Thiago Silva har tidigare i veckan uttryckt att det första Ibra sa då han klev in bland sina lagkamrater var att de skulle göra sig beredda på att vinna. Thiago Silva kallas av alltfler för världens bäste försvarare, men brassen själv lyfte fram Ibra vars inställning och mentallitet har varit den viktigaste och helt avgörande faktorn till att Milan har blivit en vinnande klubb igen.

En poäng räcker på ett packat Olimpico ikväll. Vi hörs i TV4 Sport klockan 20:40!

Jesper Hussfelt

Sista bloggmånaden

Jag är ute o kör i lite i diket nu men jag ska snart ta mig upp på vägen igen. Det här är sista månaden som jag bloggar och jag känner väl egentligen att det har varit otroligt svårt att hålla fokus på ämnet. Det har varit svårt att hitta tid, att prioritera bloggen och att i många fall verkligen uttrycka sig som som man vill med risk för att reta upp folk. Det har jag lyckats göra ändå kan jag ju konstatera.

I maj, sista månaden, knyter jag ihop Bloggen, svarar på de frågor som uppkommit, studsar tillbaka till ämnen som jag behöver slutresonera om och som vanligt blir det väl mycket som hamnar utanför Serie A och Italiens fönster. Det blir också ett perfekt tillfälle att summera säsongen i vår ljuva liga. Livet är dock för stort, väcker för många frågor och pågår parallellt med Il Calcio och ofta blir det från Sverige lättare att linda in andra ämnen, även om jag nästan får be om ursäkt för det här.

En sak är säker. Om man har en egen stil och en egen ståndpunkt, om man kör ut hakan litegrann, då kan det smälla lite här o där. Jag lever hellre livet så än att gå och fjäska här o där. Grundinställningen är ändå att vara snäll och rättvis mot dem man stöter på. Sen dyker det alltid upp en och annan lirare som tänker annorlunda, men det får vara ok. Jag älskar ändå varje dag i mitt liv och jag älskar det jag gör. Varje dag.

Idag: tennis i kungliga tennishallen med Danny Boy och CL med Jonas Olsson.

*****

Hur funkar vi människor när vi är på nätet egentligen? Vad är det som tilldrar sig vårt intresse? Förutom Laila Bagges rumpa alltså som är det mest sedda klippet hos en av våra kvällstidningar. Ja, allra populäst verkar unga flickor vara, och ju mindre de har att tillföra i den allmänst mänskliga debatten, ju mindre kläder  på kroppen men ju mer kläder att diskutera, ju mer tittar vi. Det är så vi är. Har det med kretsloppet att göra? Undrar hur den här tjejen kommer att kvoteras in i vårt svenska system:

[youtubeplay id=”zH70GXgJqzU” size=”large”]

FYI: Klippet har över 240 000 klick.

Jesper Hussfelt

Comhem svarar

Stort ändå att Comhem svarar efter att ha sett mitt blogginlägg:

Hej,

Jag vill börja med att tacka för dina åsikter om Com Hem och våra avtal. Det är tråkigt att du upplever att vi inte levererar på det sätt vi borde. Våra avtal är dock mycket tydliga vad gäller uppsägningstid, detta ska du ha blivit informerad om när du tecknade ditt abonnemang och det framgår av våra avtalsvillkor. Att det finns en uppsägningstid på abonnemang som detta är vad man skulle kunna kalla en standard i branschen och ingenting som är unikt för Com Hem.

Är huset du flyttar till ett Com Hem-hus har du möjlighet att flytta med dina abonnemang till den nya adressen. Flyttar du när du fortfarande har bindningstid har du möjlighet att avsluta abonnemanget i förtid mot uppvisande av kopia på flyttanmälan samt betalning enligt vår gällande prislista.

Att bindningstider finns på till exempel tv- eller mobiltelefonabonnemang är ofta bland anant för att kunderna på så vis kan erbjudas kraftigt rabatterad hårdvara, så som en digitalbox eller en mobiltelefon.

Vi är trygga i att vi levererar mycket konkurrenskraftiga lösningar både för tv, bredband och telefoni. Vi kan leverera riktigt snabba bredbandshastigheter till en stor mängd svenska hushåll och har ett mycket brett tv-utbud, bland annat med störst antal HD-kanaler på den svenska marknaden. Vi är också trygga i att vi har avtalsvillkor som ligger i linje med branschstandard. Jämför oss gärna med våra konkurrenter!

Hälsningar,

Ola Eriksson

Information/ansvarig sociala medier

*****

Snyggt av Ola hos Comhem.

Nu är det bara att hoppas på att Comhem stryker sina ‘påkomna’ ‘nu ska vi se om vi kan tjäna en liten slant till-avgifter’.

Jesper Hussfelt

Vad är felet med Comhem?

De flesta företag jobbar med att serva sina kunder på bästa sätt då marknaden har så många aktörer och då det alltid finns konkurrens.

I grund och botten gäller det väl egentligen att fråga sig själv som företag:

‘Hur vill jag bli bemött som kund när jag tecknar ett avtal eller vill ha hjälp av det företag jag har tecknat med?’

Om det nu är så att lilla jag ska flytta, är det då ok att Comhem vill ha tre månaders uppsägningstid på avtalet? Svaret är nej, men Comhem är (i detta fall framförallt är bäst att tillägga) ett skitbolag som i första hand tänker på att få in degen. Kunderna kommer inte ens i andra hand. Den känslan får jag ofta i min kontakt med dem.

Varför exempelvis tre månaders uppsägningstid? Den som inte hinner säga upp sitt avtal i tid (minst tre månader innan flytt) blir alltså betalningsskyldig för tre månader som man inte kan bruka. Stäng av abbonemanget på dagen istället Comhem så ökar väl chansen att jag tecknar ett nytt avtal med er? Så som DN gjorde idag på en minut.

Dags att vakna. Det är 2011. Hoppas verkligen inte att mitt nästa boende blir ett Comhem-hus om inte förutsättningarna för oss kunder förbättras.

Så. Det var dagens urspårning. Kan vara skönt att få nämna det. Tack för mig.

*****

Förresten. Jag träffade Stuart Baxter nere i Malmö då Halmstad var på besök och vi pratade en hel del han och jag. Nu börjar det klarna vad han egentligen gjorde där nere.

Jesper Hussfelt

Ibras nya tröja..

..eller kejsarens nya kläder?

Milan lanserar idag sin matchtröja för nästa säsong. Doftar det inte lite gammal Gianni Rivera-touch på den?

Reaktionerna jag har fått har varit grymt negativa. Jag tycker att den är ball retro och att den sticker ut i mängden.


En elegant och vacker tidigare Guldbollvinnare.

Jesper Hussfelt

Il Calcio är överallt

För den som följer Club Calcio eller il Calcio på andra plattformar så kan ‘Il Calcio al Corso’ där gamle Goal-skribenten och numera Eurosport-redaktören Kristian Borell diskuterar den italienska fotbollen.

Han gör det med fördjupning och konspiratoriska vinklingar tillsammans med vapendragaren och sidekicken, Fiorentina-fantasten Thomas Wilbacher och en gäst. Inte sällan är signore Borell inne på ämnet Serie B, som han själv älskar att se på plats.

Här diskuteras Spalletti och Juventus plus Romas nya satsning med Sabatini med mera.

[vimeoplay id=”23063839″ size=”large”]

Jesper Hussfelt

Calaioooo!!!

Siena är på väg mot Serie A efter gamle Napoli-hjälten Calaicos två mål i Novara. Matchen pågår just nu och mycket tyder på att den lilla toscanska bergsbyn spelar i högstaligan snart igen, tillsammans med Atalanta.


Piazzan i lilla toscanska drömbyn Siena

Jesper Hussfelt
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå