POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Världens längsta nyårsblogg till Super Mario och Peter Pan

Det är skönt att Premier League rullar på i melllandagarna. Allra skönast såklart att följa Mancio och Mario Balotelli bygga broar mellan Italien och England i Man City. Mancios elegans och Balotellis artisteri lämnar ingen oberörd. Inte ens de avundssjuka. Tänk att den elegante vinnaren Roberto Mancini av alla eleganta vinnare blev just Manchester Citys tränare.

City är mitt lag och jag har följt lagets senaste hemmamatcher mot Everton och Aston Villa. Mancios lag spelar lugnt, metodiskt, håller bollen längs gräset och släpper ogärna bollen ifrån sig. En kontrast till det gammelbrittiska, stressiga chansspelet med en lång hög djupledboll mot en center och ett helt gäng kämpar som ‘tvingades’ kriga om andrabollen. England uppfann fotbollen den senare delen av 1800-talet och majoriteten av lagen spelade fotboll på samma sätt i över hundra års tid. Sedan kom syderuropéerna till öarna och förändrade fotbollen. På gott och på ont såklart. Och alla tycker vi olika om förändringar som den här.

Brian Clough fick beröm för sin fotbollsfilosofi en gång i tiden och Liverpool tog i sin tur den vackra passningsfotbollen till Europatoppen på 80-talet. Liverpool var den tidens Barcelona. Liverpool spelade sig in i många hjärtan och blev modellen som många drömde om att kopiera. Fergusons United blev 90-talets giganter i England med ett fint passningsspel som framförallt visade upp en stor rörlighet.

Fergusons United har aldrig varit obekanta med att variera sitt spel med längre passningar och med den vinnarmentalitet som Ferguson har ingjutit i sitt lag och bland sina spelare har United dominerat ute på öarna. United är alltid ett lag att räkna med ute i Europa, även om de aldrig har dominerat i de avgörande matcherna i Champions League. Två titlar i mästarcupen på två decennier år är det som imponerar minst i Skottens digra meritlista. För egen del älskar jag Paul Scholes sätt att spela och hans mångsidighet även om jag log från läktarplats när han kapade Totti på Olimpico för ett par år sedan och drog på sig sitt andra gula. Två underbara spelare så långt ifrån varandra som man bara kan komma, men båda med silkeslena högerfötter och ett ibland galet vinnartemprament.

Det var engelsmännen som kom till den appeninska halvön med sin fotboll och sin cricket för över hundra år sedan. Det är också engelsmännen som på många sätt har blivit italienarnas stora kontrast. När Liverpool mötte Juventus på Heyselstadion den 29 maj 1985 hade engelsmännen sedan några år tillbaka haft de bästa klubblagen i Europa, men italienarna var på väg att ta över. Rivaliteten hade dock växt till hat, och få minns hur Juventus besegrade drömlaget Liverpool med 1-0. 600 personer skadades, 39 personer omkom, 32 av dem juventini.

Englands huliganism hade nått sin kulmen och England stängdes av från Europaspel. Några år senare rustade landet för en ny liga som skulle bli säkrare och med målet att bli bäst i världen. ‘Premier League’ blev namnet på den nya kommersiella ligan. Engelska lag växte sig långsamt starkare under 90-talet men var aldrig konkurrenskraftiga i Europa förrän 14 år efter Juves triumf på Heyselstadion.

Juventus hade tre raka CL-finaler i bagaget och såg ut att gå mot en säker triumf på Old Trafford i det första mötet i semifinalen i Champions League 1999 när Ryan Giggs utjämnade till 1-1 på tilläggstid. I Turin gjorde Pippo Inzaghi två av sina totalt 70 mål ute i Europa i inledningen av matchen, men tre överraskande United-mål senare tog Man U till final. I finalen var Bayern München det bättre laget, men även i finalen visade sig United ha närmast omänskliga krafter och marginaler med sig och vände med två snabba mål. 1999 visade England att de tillfälligt hade krafter för att mäta sig med de bästa.

Det är bara fem år sedan Milan ställdes mot Liverpool i finalen i Champions League. Milan var skyhöga favoriter och spelade fantastisk fotboll mot Liverpool i 114 av 120 minuter. Ändå föll Milan till slut, men fick sin revansch två år senare i Athén. Skillnaden då var att England hade tre lag i semi och under åren 05-09 var Englands topplag bäst i Europa. Bara Milan och Barcelona var tidvis bättre än de fyra stora i England.

Semifinalerna i våras var ett trendbrott då Spanien, Frankrike, Tyskland och Italien hade varsin representant. Bayern slog ut Man United och jag tyckte att Bayern hade ett starkare lag individuellt, utom i de bakre regionera. Lahm är förvisso en suverän ytterback, men från mittfält och framåt hade Bayern Van Bommel och Schweinsteiger, på kanterna Robben och Ribery och bland anfallarna kunde Bayern välja mellan CL-succén Olic, Thomas Müller, Miroslav Klose och höstens målkung Mario Gomez.

2011 är det dags igen för den eviga rivaliteten att prövas. Milan fick engelskt motstånd, Inter fick Bayern. Roma bör ha en god chans mot ukrainska Shakhtar i sin åttondel. Innan lottningen till åttondelarna kändes det som om de italienska klubbarna skulle få det tufft att få med ett enda lag till kvarten. Nu känns det som om Milan och Roma bör avancera, medans Bayern har god chans att revanschera sig mot Inter. Kom ihåg att Leonardos Milan ifjol, trots spelövertag i två matcher mot Man United, släppte in sju mål på två möten i våras. Leonardos fotboll är spektakulär och sprakande men den är riskfylld.

Om Liverpool var det tidiga 80-talets förebild så blev Milan de kommande 10 årens giganter. På 2000-talet har laget mest varit framgångsrikt ute i Europa. Det har inte gått att kalla Milans triumfer ute i Europa för en ny storhetstid. Det var Sheva som var storstjärnan på väg mot finalen mot Juventus 2003 och det var Kakà som tog Milan till finalen 2007. 2005 var Milan ett lag som hade allt. Milan idag då? Ja, det måste idag vara världens mest spännande blandning av fotbollsunderhållare, tekniker, esteter, vildhjärnor och artister. Ibra, Cassano, Robinho och Ronaldinho i samma lag plus Patos fart och Boatengs gaddar. Hur många år har de här spelarna kvar på toppen? Kakà då? Ja, det verkar som han kan vara på väg till Leonardos Inter trots allt.

Ibra och Messi är nycklarna

Numera är Barcelona världens stora förebilder, men jag måste ställa en fråga även om Barcas fotboll på sitt sätt är fantastsisk: Är det verkligen kortpassningsspel till förbannelse som är fotbollens vackraste estetiska form? Är det rätt att kalla ett lag för tidernas bästa utan att att vara speciellt effektiva i omställningar, inte vara överdrivet imponerande i det fysiska spelet eller på fasta situationer? Ett lag som sällan tillämpar det långa spelet men som ofta spelar två och två eller tre och tre på små ytor. Och även om Xavi är helt unik i sitt sätt att ta emot bollar, att röra sig de första stegen med boll och hans sätt att diktera tempo och passningsspel så undrar jag ändå: är det inte i sista tredjedelen på en fotbollsplan som det är som svårast att dominera? Det måste väl vara därför klubbdirektörer och presidenter slänger upp 6, 7, 8 eller 900 miljoner för spelare som Ibra, Kakà, Zizou och Ronaldo. Det är de spelarna som i slutändan avgör stora matcher, som på egen hand kan göra allt av inget och som kan vända matcher på egen hand. Xavi kan liksom vara handen, men det är i stort sett alltid spelare som Ibra och Messi som är själva nyckeln.

I de flesta sporter är tempot den avgörande faktorn som styr en idrotssutövares framgång. Att hantera ett högt tempo i ishockey och tennis är en grundförutsättning för att nå långt. Den som kan göra svårast saker i högt tempo bli en världsspelare. Fotbollen är likadan, men det finns fler variabler. Om en spelare eller ett lag spelar ett snabbt passningsspel måste alla spelare kunna hantera det höga passningstempot, som i Barcelona. Det är få lag som hanterar att bibehålla den högsta kvalitén i högt tempo, vilket jag anser är avgörande.

Efter att i många år ha rest runt i de här länderna märker jag att de här nationerna som jag har belyst inte bara talar olika språk. De pratar också fotboll på helt olika sätt. I England är fotboll snarast en kampsport som påminner en del om rugby och som passar det svenska ishockeykynnet. I Spanien är fotbollen en läderkula som ska behandlas med vördnad. I Spanien sparkar man inte fotboll. Man spelar fotboll. För mig har det ju mer jag har lärt mig inneburit samma sak. Fotbollen är inget objekt man ursinnigt ska jaga och halvt ta livet av varandra för att erövra. Bollen ska hanteras med vördnad.

Italien påminner en del om Spanien i sitt sätt att hantera själva fotbollen, men då spanjorerna mest fokuserar på vad man ska göra med boll och spelare den tiden laget HAR bollen, lägger intalienarna mer tid på den tid de INTE har bollen. För mig är de här två världarna nära den perfekta mixen. Spanskt bollinnehav och italienskt positionsspel i defensiven. Minns bara när Italien spelade mot Spanien i EM 2008 i 120 minuter med halva förstaelvan borta utan att egentligen släppa till några heta målchanser. Trots att Donadoni var förbundskapten.

Idag är Césare Prandelli italiensk förbundskapten. Idag pratar Prandelli ut i Corriere della Sera. Han säger att han vill att folket ska älska sitt landslag, att folket ska kunna vara stolta över laget och sättet att spela på. Han står alltså för nåt ganska nytt i Italien. Han beskriver Cassano och Balotelli som de två fantasisti som ska kompletteras med en centerforward och han säger att Cassano och Balotelli i framtiden mycket väl ska kunna spela som komplement till ytterligare två strikers i samma elva. Han säger också att Inters nye mittback Andrea Ranocchia idag tyvärr är en ovanlig typ. En italiensk fösvarsspelare som kan nå toppen, och som kan få italienarna att drömma igen. Italien ligger efter och de här unga spelarna behöver hårdhet och ansvar. Vad hände med 80-talisterna Italien?

Italien har skolat många av världens hårdaste mittbackar, även om det aldrig har varit ett självändamål. Italien kryllar av råskinn men det är sällan de får så mycket uppmärksamhet. Fotboll är ett estetiskt spel som ska vinnas, där man aldrig får tappa ansiktet, där man gärna får ‘lura’ både domare och motståndare. Man ska vara slugare än sin motpart och som motpart är det den värsta av förluster. Att förlora mot en slugare motståndare gör nog ondare än någon annan förlust. Jag har pratat med spelare som har mött Massimo Crippa, Paolo Montero, Alessandro Nesta och Gennaro Gattuso. Det gör ont, de är älskade av sina egna men det är inga spelare som italienarna springer och köper biljetter för att se. I Italien smäller det när man springer in i Cambiasso, Zanetti eller Walter Samuel. I Italien får du ibland springa tills tungan hänger som en slips när du möter Gattuso, Ambrosini och Flamini. Men Serie A är till stor del artisternas liga, och så har det varit länge. Ända sedan dagarna med Platini och Boniek. Ända sedan Roberto Baggio och Marco van Basten trollband oss har vi älskat att se artisterna. Det är artisternas oväntade drag som öppnar upp spelplanen och som kan få det att ila i hela kroppen.

Antonio ‘Peter Pan’ Cassano. Detta är en kärlekförklaring till Dig. Jag vet att Du inte har någon känslokontroll men jag älskar att se Dig spela fotboll. Och Mario Balotelli. Jag älskar att se Dig slå straffar nonchalantare än någon annan någonsin har gjort. Fortsätt att charma England med Ditt artisteri Mario. Jag älskar Dig för det. Även England älskar sina artister. Minns bara Gianfranco Zola och Paolo Di Canio. Mario, Du kan vara nästa italienare som bygger en bro mellan England och Italien Mario. Jag har en vän som säger:

‘Det är ingen idé att vi försöker förstå oss på genier, därför att genier tänker och agerar inte som vanliga människor. Det är det som gör dem till genier.’

It takes one to know one.

Det är därför Ibra och Cassano älskar varandra och det är därför de här två kommer att charma hem ligaguldet senare i vår. Under 2011 ska jag berätta om mina minnen på plats i Italien med Cassano i Bari och med Prandelli i Florens och med många fler.

Med kärlek blir vi starkare. Tack för i år. Vi ses 2011.

Jesper Hussfelt

Min bild av 2010..

..blir den här från Inters hemsida på julafton med världsmästarna och Milan-personligheten Leonardo:

Okej att Inter möjligen hade världens bästa lag spelare för spelare under 2010, men det var framförallt Wesley Sneijder & Diego Milito som gjorde det möjligt att vinna trippeln med sina avgörande insatser.

Årets tränare i världen 2010? José Mourinho självklart. Minns någon att Inter var en loserklubb i 20 års tid innan matcherna mot Chelsea, Barcelona och Bayern i våras?

Synd att FIFA är inblandad i den nya Guldbollen som från och med i år och framöver kommer att gå under namnet ‘Plojbollen’. Del Bosque årets tränare? Sluta nu.

God fortsättning!

Jesper Hussfelt

Reja och Hernanes är höstens profeter

Minns ni hur det såg ut vid den här tiden ifjol? Det gör José Mourinho i alla fall. Han trivs ju med att använda Rafa Benitez som spottkopp.

Här kommer en liten juldagslista med lag, tränare och spelare som har betytt mycket för sina lag i höst. Vid den här tiden ifjol toppade Inter Serie A.

Serie A:

Milan 36 poäng nu – Max Allegri med Ibra vs Leonardo som inledde fjolårssäsongen som tränare (+5 bättre denna säsong för Allegri)

Napoli 33 – Walter Mazzarri med Cavani vs Donadoni + vidare i Europa League (+6)

Lazio 33 – Edy Reja med Hernanes vs Ballardini (+17)

Juventus 31 – Luigi Del Neri med Krasic vs Ferrara med Diego, Juve till Europa League ifjol som trea i sin grupp i CL, Del Neris lag utslaget ur Europa League (+1)

Roma 29 – Ranieri vs Spalletti (+1)

Palermo 27 – Delio Rossi vs Walter Zenga + utslaget ur Europa Lague (+1)

Inter 23 – Rafa Benitez med skador vs José Mourinho (-12)

*****

Parma, Bari och Fiorentina (med Jovetic och Mutu borta) är klubbar som har tappat sedan ifjol.

*****

Årets stora vinnare bland tränarna hittils är såklart Edy Reja. Losern Rafa Benitez kan ju till stor del skylla på alla skador som en av anledningarna till höstens miserabla resultat. Glöm inte förlusterna borta mot Tottenham och Werder Bremen också.

Jesper Hussfelt

LEONARDO SNART OFFICELLT INTERTRÄNARE

God Jul Inter!

Snart är det officiellt att vår vän från restaurang Solferino, Blomqvists polare från Milan, blir Inters nya tränare. En kniv i hjärtat på Milans vice vd Adriano Galliani. Och en personlig revansch på Silvio Berlusconi.

Detta kommer att underlätta för att locka Kakà till klubben i januari, och Italiens framtidsförsvarare nummer ett, Andrea Ranocchia, numera delägd med Genoa kommer också att flytta till mästarna. Så här kan alltså Inter se ut i vår:

Tränare: Lenoardo (offensivt, galet, lite obalanserat men iögonfallande)

Julio César

Maicon          Lucio          RANOCCHIA          Chivu

Cambiasso

Zanetti                    Sneijder

KAKÁ

Eto’o          Milito

In panchina:

Castellazzi, Santon, Cordoba, Stankovic, Motta, Pandev, Coutinho (!!!)

Hur ska det här laget kunna förlora? Eller saknas det en grym striker?

Se upp Bayern och Milan. Och alla andra också!!!

Jesper Hussfelt

Att vara i rampljuset

Ok, jag får denna jul jobba på här vid tangentbordet och ta igen det jag förlorar i blogguppdateringar andra dagar. Nu kör jag bara! Kööööööör!

2010 har varit ett stort år för mig på många sätt. Jag har kommit överens med TV4 om ett nytt kontrakt som jag kommer att skriva på i dagarna. Vi kom överens om att förlänga kontraktet över EM 2012.

Jag började i den här branschen som programledare på lokal-TV 1993 men jag har egentligen aldrig haft någon mentor som utvecklat mitt programledarskap. Jag letar fortfarande. I TV får man chansen och om man funkar i rutan så får man fortsätta. Om man inte funkar riskerar man att åka ut. Vi förädlar inte alltid dom vi har. Hur ska jag göra för att bli bättre? Vad har jag kvar att utveckla?

TV-världen är en stor kontrast gentemot idrottsvärlden. Där, i idrottsvärlden, talar vi mycket om ledarskap, om utveckling och om att bli bättre. I TV kör vi en grej ett tag, nån får stå o hojta i rutan, sen byter vi ut den grejen när den inte funkar längre. Jag vill inte bli en sån där som funkar ett tag och sedan byts ut. Jag vill utvecklas och stimulera min omgivning. Jobba i ett team. Uppmuntra andra. När jag eller någon annan inte gör som vi ska måste vi få säga till, säga stopp, lära oss att ha högt i tak. I Sverige ser vi det som en provokation när någon ibland höjer rösten och ber om något som vi alla har kommit överens om.

Jag kommunicerar för det mesta med våra tittare och jag försöker göra det på en konstuktiv och rättvis nivå tycker jag. Om någon ifrågasätter min kunskap, min erfarenhet, mitt budskap eller min trovärdighet utan att gå till mig med kritiken så har jag rätt att försvara den. Samma sak om jag bloggar om någon annan på ett felaktigt sätt.

Om någon felciterar mig eller utmålar mig på fel sätt så har jag rätt att reagera. Det går fan inte att skriva vad som helst, svamla, insinuera, felcitera, förvrida sanningen eller hårdvinkla på nätet, skriva en text och sedan bara trycka på ‘Enter’ och tro att det inte skapar en motreaktion. 2010 har lärt mig mycket av vad vissa gör med sådana som jag som jobbar i offentlighetens ljus, bara för att sälja en nyhet eller för att få lite uppmärksamhet. När man blir uthängd på ett felaktigt sätt så ska man ju egentligen samla sig och vara cool. Känslokall. Jag brukar säga så här:

‘Döm icke i vredesmod, ty vreden går över men domen står kvar.’ Nu återstår bara att lära mig leva som jag lär.

2011 vill jag utveckla mitt programlederi, jag vill jobba med mer än bara referat. Den största anledningen till att jag har blivit en bättre kommentator är tack vare kritiken jag har fått av Er, av mina kollegor och i synnerhet av Bengt Grive då han fanns kvar i livet. Tänk om jag hade en sån människa vid min sida idag, en sådan mentor i mitt yrkesliv.

2011 ska jag lägga färdigt många delar av mitt pussel. I mitt yrkesliv, i livet, med mitt hem, min kropp, med mitt hjärta.

Det är en härlig resa detta, och ibland tror jag att allt bara är på låtsas.

Jesper Hussfelt

Julkort från Lindvallen

Ciao.

Jag, mamma o brorsan delar en liten stuga i Lindvallen. Det är som förr i tiden. Furu överallt. Väggar, lampor, ja allt går i furu. Ingen mörkbets här inte.

Ibra bor på Högfjällshotellet. Han dricker Loka när polarna tar starkare drycker. Han är lika proffsig som Paolo Maldini och Roger Federer.

‘Experium’ är ett mäktigt bygge här i byn. Discobowling, spelmaskiner, restauranger och allt möjligt erbjuds i ett upplevelsecentrum som tar mina tankar tillbaka till USA. Det mesta är amerikaniserat, inte minst deras Sports Bar. Jag älskar The American Style.

4 coola tjejer på Sports Bar den 23 december, inklusive min mamma.

*****

Tänk att Milan får Cassano i julklapp och att Inter får en ny tränare under samma period. Om det blir Leonardo kommer vi att bjudas en spektakulär fotboll som blir obalanserad och förmodligen kommer det att innebära exit mot Bayern.

Om det blir Walter Zenga kan det hela sluta i kaos. Drömvärvningen Spalletti ser ut att stanna i Ryssland och Fabio Capello sitter i England. Inter är ingen lätt klubb att jobba i under Moratti. Det här kommer att kunna bli vårens mest infekterade och spännande såpa.

*****

God Jul vänner. Tack för ett härligt år! Jag älskar det här. Club Calcio, blogg, FK Europa, Europa League, Italienresor och i januari väntar Vinerturnén i Sydafrika.

A dopo!

Jesper Hussfelt

2010 tillhörde Diego Milito

Diego Milito. Du får min ‘Milito-boll’ för 2010.

Den går till ‘en spelare som avgjorde de stora matcherna men inte fick tillräcklig uppmärksamhet.’

Milito avgjorde tre stora finaler för Inter, världens bästa lag, 2010.

Så här skriver Dalibor Petrovic till mig:

‘Du borde starta ett pris som du ger ut varje år; Milito-bollen. Motivering för att vinna: En spelare som avgör. Vinner viktiga matcher. Kämpar för sitt lag, även ifall den inte får spela hela tiden. En som ever i det tysta (oftast) från media, saknar stjärnstatus, men har en hög lägsta-nivå. En spelare som man fyller upp resten av startelvan med och stöder bakom storstjärnorna.

I år förtjänar såklart den bollen Milito. Men det finns massor av andra. Dirk Kyut är en. Yossi Benayoun var en innan han lämnade Liverpool. Montella bakom Totti när de vann titeln.’

Tre spelare blev tvåa på den här listan:

* Wesley Sneijder, Inter & Holland (var Inters och Hollands viktigaste spelare på väg till fem titlar på sju finaler under året).

* Arjen Robben, Bayern München & Holland (tog Bayern till final i CL och Holland till final i VM).

* Diego Forlán, Atlético och Uruguay (vann Europa League åt loser-klubben Atlético och blev utsedd till VM:s bäste spelare).

[youtubeplay id=”PIhpRLCHkXM” size=”large”]

För mig var ni fyra fotbollsvärldens allra största under 2010.

På femte plats på min lista kommer det spanska landslaget, med Xavi i spetsen.

Jesper Hussfelt

Serie A på väg uppåt

Medans vi väntar på de ekonomiska siffrorna i toppligorna från 2010 tar vi en återblick på säsongen 08/09.

Av de siffror som Deloitte presenterade i somras ser vi tydligt att Serie A, La Liga och Ligue 1 är på väg framåt men att Bundesliga är den liga som är på starkast frammarsch. Tydligt är också att den liga som är på tillbakagång är engelska Premier League. Förteckningen visar ligaklubbarnas inkomster:

TOP FIVE EURO SOCCER LEAGUE ’08-09 REVENUES
LEAGUE (COUNTRY)
REVENUE
YEAR-OVER-YEAR % +/-
EPL (England)
$2.73B
-5%
Bundesliga (Germany)
$1.91B
10%
La Liga (Spain)
$1.79B
4%
Serie A (Italy)
$1.79B
5%
Ligue 1 (France)
$1.19B
6%

*****

Däremot är Europa-ettan England fortfarande helt överlägsen när det gäller intäkter, även om mycket tyder på att Bundesliga är den liga som mår bäst. Tyskarna har idag världens mest lönsamma liga. Hälften av PL-klubbarna har nämligen stora skulder, och frågan är hur länge de utländska ägarna kommer att vara intresserade av sina sidoprojekt i England. Det mest alarmerande enligt rapporten är dock att hela 67 procent av inkomsterna i PL går till spelarlöner. I den aspekten är både Spanien och Italien lika illa ute. Alldeles för höga procentuella andelar till löner alltså, enligt bedömare. Av de tyska lagens inkomster går enbart 51 procent till löner.

För mig som gillar Manchester City finns det stor anledning till oro. Dags att vända blickarna ännu mer mot Tyskland.

La Liga får i denna jämförelse tyvärr anses som en allt svagare liga gentemot konkurrenterna numera då de stora klubbarna i Spanien profiterar på mer än hälften av ligans inkomster. Föga fårvånande alltså om de spanska lagen i Europa League framöver kommer att få det aningen tyngre, och framförallt en förklaring till att Real Madrid och Barcelona de kommande åren förmodligen kommer att besegra de mindre lagen i ligan med flera måls marginal allt oftare. Till spanjorernas fördel är dock den gedigna inhemska fotbollsutbildningen teknikmässigt som gör att bredden och kvalitén på de spanska spelarna i offensiv, med boll och framförallt i passningsspel är överlägsna exempelvis engelsmännen som har sin inhemska kvalité samlad hos de rikaste klubbarna.

Nuvarande UEFA-ranking:

# country 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 ranking teams
1 England 16.625 17.875 15.000 17.928 13.642 81.070 6/ 7
2 Spain 19.000 13.875 13.312 17.928 12.214 76.329 5/ 7
3 Germany 9.500 13.500 12.687 18.083 13.166 66.936 4/ 6
4 Italy 11.928 10.250 11.375 15.428 10.857 59.838 4/ 7
5 France 10.000 6.928 11.000 15.000 9.750 52.678 4/ 6

*****

Tyskland är snart förbi Spanien också..

Jesper Hussfelt

BENITEZ SPARKAD - dagen innan julafton.

Nu är det officiellt.

Jag förstod aldrig valet av Benitez som förstetränare i Inter. Spanjoren som i Liverpool och Valencia aldrig kunde ta på sig en förlust, som aldrig stod för en speciellt hänförande fotboll, som köpte spelare som Aquilani för över 200 miljoner kronor, som hade svårt att få spelare som Babel att utvecklas, som satt och läste egenförfattade, lappar om sina tränarkollegor på presskonferenser på ett förödjukande vis, som hade svårt att vinna titlar i Liverpool, som tidigare förolämpat Inter i samband med en match mot Valencia i Champions League för några år sedan och som firade sin smekmånad på Milanello. Vad skulle han göra med trippelmästarna Inter?

Benitez fick ett kanonlag till sitt förfogande. Julio César, Maicon, Lucio, Samuel, Cambiasso, Zanetti, Sneijder, Eto’o och Milito har knappt några övermän i världen på sina positioner. Låt vara för att en del av dem var slitna efter förra säsongen eller hade svårt att motivera sig efter trippeln i våras, men ändå. Inter har vunnit titlar i flera år nu och har vant sig vid att vinna. I den här truppen finns ‘truppspelare’ som många lag bara kan drömma om att ha till sitt förfogande. Chivu, Stankovic, Santon och Motta kan kliva in både här och där och fylla hålen. Motta är en fantastisk starter som hade blivit stor i Barca som ‘nummer 4’ om han inte hade varit skadad så ofta.

Nu kan Inter gå in i 2011 med fokus på att hämta upp Milans försprång, med ett intressant dubbelmöte med Bayern (här hade Benítez haft större chans än trolige ersättaren Leonardo), och med att försöka försvara vinsten i Coppa Italia. Tänka sig ett proppat San Siro mot Milan i den italienska cupen nu när ‘trippeln’ har blivit så eftertraktad.

Buon Natale in Inghliterra Rafa. Buona Fortuna in Liverpool… forse.

Jesper Hussfelt

Inter är Milans första utmanare

Ciao.

I juletider får vi tid att reflektera. Det mesta i vår vardag rusar på i hög fart och när den här tiden kommer får vi tid på oss att se tillbaka vad vi har gjort under året och hur vi ser på att ta fart inför nästa år. Hur ska vi utveckla oss och hur ska vi bli bättre människor? Mot oss själva och mot andra.

2010 blev året då jag och Stubben reste runt i Sydafrika och kommenterade stora fotbollsmatcher, 17 år efter att den här banan inleddes då jag började på TV Linköping. Det blev såklart en fantastisk resa.

Viasat tog över rättigheterna till Premier League, Canal+ fick ta över La Liga och vi köpte Serie A. Jag drömmer om att få jobba med Bundesliga en vacker dag. Jag drömmer om att få jobba med tennis, att få jobba med radio, att få sitta och spela plattor sena nätter eller att få diskutera livets viktigaste frågor med folk som ringer in. Ungefär som ‘The Night Hawk’.

[youtubeplay id=”l-aDLchs1h4″ size=”large”]

Jag spelar alltför sällan DJ (som jag tidigare gjort en del med Kindvall), men det känns som om min gamla syssla nu utövas av så många så den har förlorat en del av sitt genuina värde. Sedan finns det så många som är bättre numera.

Vi startade Club Calcio 2010 och väckte liv i en rättighet och en liga som låg och slumrade i Sverige. Vi fick chansen att öppna ögonen för Ibras stora spel där nere, vi fick se Javier Pastore stå i bull blom och vi fick njuta av Cavanis definitiva genombrott. Lazio och Hernanes tog täten i titelrejset och fick sex stycken utmanare. Borta från tätstiden tidigt var Genoa och Fiorentina. Genoa kommer aldrig att kunna utmana så länge laget byter så många spelare varje sommar (även om Gasperini alltid får beröm för sin mercato då många av värvningarna är spektakulära), och Viola har haft oflyt med skador på Jovetic och har lidit av Mutus frånvaro. Mihajlovic känns inte som rätt tränare heller.

Palermos ojämnhet beror till viss del på att Zamparini släpper iväg sina bästa spelare, men också på att de tongivande spelarna är unga. Arsenal-syndromet med unga, högpresternade spelare som med ojämna mellanrum tappar i form och organisation. Milan utmanas till våren förutom av Lazio även av Napoli, Juventus, Roma och Inter.

Napoli känns lite tunna och med alltför stor tonvikt på de tre offensiva spelarna Cavani, Lavezzi och Hamsik. Juventus förtjänar ett eget kapitel med 18 raka matcher nu utan förlust nu. Tyvärr har elva av dessa slutat oavgjort sedan den senaste förlusten som kom mot Palermo den 23 september. Roma har samma problem med ojämnhet som Palermo men har en mycket högre högsta nivå. Däremot har spelare som Mexés, Menez, De Rossi (tyvärr), numera även Totti och Riise lite för låg lägsta nivå. Hela Roma och mentaliteten runt staden och klubben skapar ett svajigt klimat och ett temperament som är svårt att hantera. Det spelarna vinner i glöd och passion tappar de ofta i koncentration.

Inter känns fortfarande som Milans tyngsta utmanare. Frågan är om vår vän från Solferino, Blomqvists gamle Milan-kamrat som nu tassar i korridorerna, Leonardo, är mannen som tar över efter Benitez. För visst lämnar spanjoren sitt jobb när som helst?

Jesper Hussfelt

Förföljer Du mig Ibra?

Om ett par dagar drar jag iväg med familjen till Sälen och firar jul. Nu hörde jag att Ibra också ska dit.

Förföljer du mig Ibra?

Vad vill Du?

[youtubeplay id=”s1FUV8L3b3E” size=”large”]

😉

Jesper Hussfelt

Ibras Milan fick drömlottning

Nu ska vi se. AC Milan med fenomenet Ibra lottades mot CL-debutanten Tottenham.

Sjufaldiga mästarna AC Milan med ett knippe världsmästare, med erfarenhet i CL, med Ibra, Pato, Robinho, Thiago Silva och co mot debutantklubben Tottenham Hotspur som även av de egna supportrarna bär en loserstämpel. Milan får alltså möta ett obalanserat lag som tränas av Harry Redknapp, som har ett par engelska landslagsreserver på topp, spetsat med klasspelaren van der Vart, med skicklige Luca Modric och med ibland hysteriskt djupledsstarka Gareth Bale (glöm inte heller speedige landslagsreserven Aaron Lennon).

Spurs, en klubb som spelade 22 raka matcher mot ‘Big Four’ i England utan att vinna, som blev utspelade av Arsenal i en halvlek på Emirates i höst, som blev överkört av Inter i en halvlek på Meazza i höst (4-0) och som borde ha förlorat mot ett formsvagt Chelsea nyligen. Har man råd att göra så dåliga halvlekar mot så här bra lag? Vad ska jag ge Spurs för chanser mot AC Milan? Ett Milan som inte var som bäst i november men som ändå var nån minut från att slå Real Madrid i en match där Ibra brände två jättelägen.

Ska jag låta mig hänföras över Spurs 3-1 mot Benitez skrala upplaga av Inter som sladdar i Serie A, som var på White Hart Lane utan Julio César, Motta och Cambiasso? Ska jag tippa Alan Hutton, Bassong, Kaboul, Assou-Ekotto och Tom Huddlestone mot den klubb som har störst finalframgångar i CL under hela 2000-talet?

Ja, det kanske jag ska. Eller inte. För hur ska jag försvara det gentemot mig själv. Jag måste nog vara hyperanglofil eller Spurs-fan för att få ihop den ekvationen.

Därmed inte sagt att Spurs inte kan vinna, men 70-30 Milan känns som en rimlig procentuell fördel för Milan. Mycket hinner dock hända innan dess.

Den gigantiskte trollkarlen ‘Ibracadabra’ mot friidrottaren ‘peta och spring-Bale?’ Ja, om sissådär 10 år kanske vi kan jämföra dem. Ge oss mer av Din magi Ibra! Jag väljer alltid Din magi före Bales lungor.

[youtubeplay id=”PJK4JbGEUuo” size=”large”]

Jesper Hussfelt

‘Rafa Benitez. Sparkad innan jul.’

Ja, det verkar bli som jag förutspådde den 31 augusti i den här bloggen. Rapporter gör nämligen gällande att president Moratti har tappat tålamodet med spanjoren. Så här skrev jag då:

‘Rafa Benitez! Okarismatisk, inte överdrivet sympatisk, tråkig, närmast livlös ibland på bänken. Ok, allt det där hade någon kunnat skriva om vilken tränare som helst. Men hur i världen kan karln få fler så stora jobb efter alla felköp och svaga matchcoachningar i Liverpool? Inget plus heller i Italien att han inte direkt är någon trendsättare vad det gäller kostymen.

Att byta ut Zanetti, Sneijder och nu Milito är en sak. Men att ersätta med spelare som Biabiany ger mig Ngog-vibbar. Benitez, hur länge är du kvar i klubben? Fram till jul? Kom ihåg att Liverpool är en tålmodig klubb, men att Moratti kastade ut även Roberto Mancini (efter just matcherna mot Liverpool) trots att han krossade allt i ligan. Det här stinker illa.

Roberto Mancini inledde något som Mourinho kunde bygga vidare på. Det var exakt, genomtänkt, lite trist emellanåt, men effektivt, och Inter vann matcherna. 0-0 igår. Jag är rädd för att Biabiany o co får vara med om flera bakslag. Inters trupp ser dessutom för TUNN ut i år.’

Det intressanta får ändå sägas vara att Rafa hade upptäckt samma sak med truppens begränsade kvalité på djupet. Truppen är för tunn, och svaga uttagningar, dålig matchcoaching, otur med skador med en tunn trupp, provokativ kommunikation med ledningen och dålig kunskap om ligan blev några av spanjorenss orskaker till att han i slutändan verkar få foten.

Jesper Hussfelt

Campioni del mondo

Inter blev världsmästare för klubblag under lördagskvällen.

Säga vad man vill om turneringen i sig. Femte titeln för året för världens bästa lag 2010.

Grattis Inter!

Jesper Hussfelt

Det lackar mot jul i Milano

Det blir en fröjdefull jul i allafall.

Ett snötäcke vilar över Lombardiet och ger regionen ett fridfullt lugn. Julstämningen är påtaglig här i restaurangernas och modets stad, Milano. Det är något speciellt med att resa till större städer i juletider, att få vandra runt i butiker och varuhus. Lite samma känsla som Mauro skapar i den här:

Jag minns för ett par år sedan när jag och Stephen reste över till London för att umgås med ‘Runar’ då han spelade i Fulham. Samma sköna varma atmosfär och stämning som de här dagarna i Milano.

Jag och Snobben tog en lunch igår på ‘Bice’, som faktiskt även finns i just New York. När vi kom in på restaurangen kastade jag ett öga in i det lilla rummet till vänster vid entrén. Där satt Manchester City-lirarna Micah Richards, Shaun Wright-Phillips, Patrick Vieira, nån vän till honom och Shay Given. Den irländske målvakten satt och drog vitsar för sina ‘brothers’ och skratten ljöd över hela lokalen. Jag fick lite samma känsla som Steve Martin som tror att han är en ‘brother’ i filmen ‘The Jerk’. Kolla dansen!

[youtubeplay id=”DTwz-mlJPL0″ size=”large”]

Middagen intogs på Solferino, och när jag och Snobben kom innanför dörren möttes vi av fyra glada ögon. Vår Club Calcio-kollega ‘Simone Bianco’ hade bokat bord på samma restaurang med sitt sällskap. Vid bordet brevdid satt den som många placerar i Inter till 2011, Jeppe Blomqvists gamla polare och Milans tidigare tränare, Leonardo.

Milan-Roma ikväll i TV4 Sport klockan 20:40.

Vi hörs!

Jesper Hussfelt

VM-final och Cavani

Edinson Cavani. Det dröjde till 92:a minuten innan han slog till mot Steaua Bukarest i Europa League igår kväll. Steaua, som därmed blev av med poäng mot Napoli på tilläggstid i båda matcherna.

Jag, Katten, Vampyren och Expressens Mattias Lühr hade proffssittning på Teatergrillen när Napoli spelade och mitt stora flin sken rakt i ansiktet på hovmästare Anders Timell när Cavanis mål dök upp på Lührs mobiltelefon. Sen tog det inte många sekunder innan Ola Wiklanders SMS med samma tema dök upp i min lur.

*****

Inter i VM-final. Nu väntar Mazembe. Laget med den här målvakten.

[youtubeplay id=”X4CaWgf8Jgk” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Inter en match från VM-titeln

Stankovic, Zanetti och Milito blev målskyttar mot Seongnam i VM-semin som slutade 3-0.

Milito gjorde alltså mål i ytterligare en final. Vad kan han vinna för boll nu? Nån boll är han definitivt värd.

Nu väntar afrikanskt motstånd i finalen. In bocca al lupo!

Jesper Hussfelt

Silvio räddad.

Italiens premiärminister Silvio Berlusconi klarade just en misstroendeomröstning i underhuset i Rom, och behöver därmed inte avgå.

Det var med knapp marginal som Silvio lyckades klamra sig fast vid makten — 314 röster mot och 311 röster för misstroendeförklaringen.

Jag rekommenderar Er att köpa min släkting Kristina Kappelins bok om Silvio. Hur kan han vara så populär? Jag och ‘Kappe’ släkt förresten? Ja, det stämmer faktiskt. Men vi har ännu aldrig träffats. Får bli ändring på det!

/ Lill-Silvio  🙂

Jesper Hussfelt

Ibra, lika stor som van Basten?

Det är gazzettan som har Ibra på förstasidan.

Idag igen. Det känns som om han pryder förstasidan nästan jämt.

Se Marco van Bastens ansikte som Ibra drar på sig. Idag jämförs de två titanerma. Gamle Milan-tränaren Arrigo Sacchi menar i sin kolumn att Ibra definitivt inte är värd mindre än van Basten.

Ibra har först i år blivit en bättre lagspelare, precis som van Basten var på sin tid. Han hjälper laget i försvarsspel och han erbjuder alternativ i offensiven för lagets skull. Sacchi, som tidigare varit kritisk mot Zlatan i just dessa avseenden, är imponerad.

‘En solist har blivit en komplett fotbollsspelare.’ / Sacchi

Jag är av samma åsikt. I år är han komplett. Och glad. Och ödmjuk. (Fan, skriver jag verkligen det här? Om Zlatan!)

Milan gör spelare gott (vilket säkert äcklar interisti såklart) och Milanello har hjälpt Zlatan att mogna. Samtidigt har Ibra hjälpt ‘pensionärshemmet’ där uppe att vakna till liv

Nu är du äntligen stor Ibra, och du växer i våra hjärtan med den här attityden! Om du vinner med Milan ute i Europa så kommer du att räknas som en av de största i Italien någonsin.

Jesper Hussfelt

Dags för VM-semi

Snart ska världens bästa klubblag 2010 koras. Inter, seriesjua i Serie A och vidare till nästa runda i Champions League, kan vinna sin femte titel under 2010. Enda finalförlusten hittills kom mot Atlético i den europeiska supercupfinalen.

Inter har inte spelat den mest flärdfulla fotbollen 2010, men är ändå Europas bästa lag totalt sett. Fotboll är ingen bedömningssport, för hade det varit det så hade Brasilien vunnit VM 1982 exempelvis, men det året var Italien bäst i världen.

*****

Vänjer mig fortfarande vid att skriva blogg. Nu, utan kommentatorsfält så skriver jag allt friare. Det är lätt att bara sitta och svara på kommentarer i fältet annars. Att man sitter och läser kommentarer och försöker förklara här i texten. Som varför jag älskar att kommentera frisyrer under matcherna som jag kommenterar. Italien är ett estetiskt land där det är otroligt viktigt för spelarna själva hur håret ligger. Detta gäller även domarna. Att fullständigt nonchalera det faktumet tycker jag är arrogant. Jag älskar hur mycket tid spelarna lägger ner på sin image. Forza il calcio!

*****

Carlos Tévez är en människa. Hans reaktion påminner mycket om gamle Inter-spelaren Matías Almeydas. Almeyda slutade då han blev allt för luttrad och trött på hur människor är, blir och agerar runt elitspelarna. Det är ett otroligt cyniskt klimat i toppfotbollen, och precis som Tévez säger så tilldrar sig den här världen många skumma typer som vill tjäna grova pengar på spelarnas begåvning. När du vinner är du kung, när du förlorar kan du bli jagad hem till dörren. Så är det framförallt i Italien. Jag har själv varit med och sett hur illa det kan se ut.

Tévez undrar också hur de unga (läs Balotelli och co) kan vara så coola och kaxiga så tidigt i sina karriärer.

*****
Jag passar på att be om ursäkt för att vi missade 17 minuter på Inters match mot Parma för ett tag sedan och nu senast 12 minuter (tror jag att det var) på Juve – Lazio. Samtidigt vet jag hur hårt vår fotbollsredaktion krigar för att försöka sända allt från Serie A.

Tänk vilken utveckling ändå. När jag växte upp ställde vi som tv-konsumenter aldrig några krav. Vi var överlyckliga för att få se Southampton – Luton en gång i veckan med en stryktipskupong i handen. TV-tiderna fick man hitta på text-TV när det kom. Vilken revolution! Innan dess fick man hålla koll på dagstidningarna. Information var sällan digital. Vi köpte vår musik på vinyl.

Jag har känslan kvar i magen när jag tänker tillbaka på hur det var att slå sig ner i våra fula 70-talssoffor i tyg hemma i Linghem med kupongen i handen. Lilla julafton en gång i veckan. Jag hade nog inte brytt mig så mycket om vi missat en kvart av matchen. Ibland blev det ju nämligen ‘myrornas krig i tub-TV:n’ men det gjorde inte så mycket. Man var van.

*****

Internationell update: Roberto Mancini får uppmärksamhet i italiensk media för sin insats i City. Mancio har fått bra balans på laget (om än för defensiv) med 13 insläppta på 17 matcher. Mark Hughes lag hade 27 insläppta vid samma tid ifjol med Man City och fick då sparken, men hade å andra sidan bara tre poäng färre än vad City har nu. Problemet var ju inte bara Hughes obalanserade lag och hans fattiga meritlista, utan även att topplagen i ligan redan hade dragit iväg. I år finns det inga utpräglade topplag i England på samma sätt. I våras hade PL inga lag i semi i CL. Hur blir det till våren?

I Tyskland charmar Dortmund (näst högst publiksnitt i Europa numera efter Man United) ett helt land. Samtidigt är laget på väg att bli utslagna i Europa League. Det ska bli spännande att följa de gula, men samtidigt ser vi hur svårt det är att slåss på två fronter om man inte har 20-25 bra truppspelare.

*****

Juventus har 16 (!!!) raka utan förlust. På torsdag tar laget emot just Man City i Europa League (TV4 Sport med Superlive!).

Jesper Hussfelt

Ibra är modern fotbolls drömcenter

En klassisk ‘centerforward’ kallas i Ajax för ‘en nummer 9’. Nummer 9 är inte till största delen positionen på planen utan betecknar vilka egenskaper spelaren bör besitta. I min värld (och många andras) är en klassisk center en spelare som kan ta emot en boll med två stora mittbackar i ryggen, hålla i bollen, nickskarva, släppa och gå, ta egna avslut och i Ibras fall även hitta andra positioner, utmana rättvänd i fart och framförallt slå känsliga framspelningar. Ibra är modern fotbolls bäste center. Tvåa är Drogba. I min värld. Och en ‘target’ är inte samma sak. En target har ingen press på sig att göra mål, utan är en klassisk bollmottagare à là David Elm (lurigt exempel, men jag tänker på spelarens skrala målskörd). Inte heller är en ‘prima punta’ samma sak, då en sådan kan vara en utpräglad målskytt som spelar längst fram (tänk Pippo Inzaghi). Men allt det där det får vi gå igenom vid ett annat tillfälle.

Att Ibra inte passade in i Barca handlade om prestige. Prestige är aldrig bra.

Messi är inte en klassisk centerforward, utan snarare en ‘nr 10’ som spelar i en central forwardsroll, men som droppar mer, går mer i djupled, rör sig över större ytor och i Italien mer skulle betecknas som en ‘punta di movimento’ med inslag av en trequartista. Han är den bästa fantasistan av fantasisiti. Bara Ronaldo kan konkurrera. Messi har spetsegenskaper i helt andra avseenden så som i farten han besitter, men han kommer aldrig att bli en bra klassisk center.

Rörigt va? Det tycker inte jag.

*****

Dialogen i Fotbollskanalen Europa igår blev bra. Underhållning.

*****

Jag, Stubben och gänget åker till Cape Town i januari i två-tre veckor för att bevaka landslaget. Jaaa!!!

*****

Olika reaktioner på Ekwalls tårta i ansiktet på Lundh. Jag måste ändå säga att jag tycker om att göra tv med guarden nere, utan att vara så förnäm eller ‘stiff’. Det behöver inte alltid vara så gravallvarligt och tillrättalagt. På min förra kanal gjorde vi TV likadant i ett decennium, och ingen ville förändra något alls. SVT-tänket. Jag är positiv till förändringar om det stimulerar utveckling! Därför är jag på rätt plats.

På tal om Ekwall och Lundh. Jag högaktar deras interaktivitet. Twitter, blogg, TV.. Dom är överallt. Jag får med näppe ihop till en blogg. Det räcker för mig.

*****

Sent i säng igår, uppe på förmiddagen, en lunch med damlagets stjärna Ida på Thures, en titt på min favoritklocka Panerai på vägen hem, 288 kronor för att parkera bilen i stan i ett par timmar (!) och nu vidare på måndagskryssning. Middag med mitt fotbollslags styrelse.

By the way.. Våra supporterprylar går åt som is i solsken i Derbybutiken. I veckan ska jag möta upp potentiella sponsorer för 2011. Imorron julfest för klubben i mitt hjärta på ‘Hotellet’ på Linnégatan.

Full fart! Milano på fredag! Ciao!

Jesper Hussfelt

Ett dygn med ‘Alan Parson’..

..är över.

Jag och den gamle Djurgårdskrigaren fick sitt smeknamn ‘Alan Parson’ när vi spelade med det svenska beachfotbollslandslaget på Sicilien. Det var speakern som skrek ‘Alaaaaaaaan Paaaaaaarson Prooooojectaaaaa’ när Fred smällde in ett av sina mål där nere mot Italien i semifinal.

Jag spelade anfallare och hade Gicanluca Festa i ryggen mestadels. För Italien spelade även Maurizio Ganz, Pippo Maniero och Massimo Paganin med flera. Ett minne för livet.

På vår sladdjakt på Siba upptäckte jag att Alan Parsons ben såg extremt korta ut:

[youtubeplay id=”K76GjVRDoAc” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Rapport från en hotellsäng:

Jag renoverar kontoret på min bostadsadress och tar några dagar på nya Hotel Nobis vid Norrmalmstorg. Smög in på en espresso i bistron nyss:

Inte som en caffé nere i Apulien direkt.

Tennis i Kungliga Tennishallen om ett par timmar. Det var pappa som tog med mig på mina första tennispass i Mjölby när jag var grabb. Det var tidigt på 80-talet och min dröm var att få komma till Kalle Anka Cup i Båstad. Jag gick till final i Mjölby och föll stort men fick ändå chansen att åka till Norrköping och finalspela i länet. Med dunder och brak åkte jag ut redan i första omgången mot Motalas Rickard Ström.

Julen som kommer i år ska jag spendera i Sälen. Annars brukar jag alltid få åka både till Linköping och Kalmar för att hälsa på min familj. För ett par år sedan gick jag fortfarande ut på juldagen hemma i min stad, och på vägen hem hamnade jag på ett lokalt hamburgerhak. Jag hann precis komma in från kylan när barndomspolaren Björn från min tid i Malmslätt kom fram. Björn, jag, ‘Kåan’ och bröderna Wulcan var några av lillkillarna som var nere vid Gula Huset och spelade på en tennisplan som var lite minde än en riktig plan. Vi blev specialister på att hantera den lilla planen. Kåan var en bolltalang som jag ofta förlorade mot men han var inte alltid med oss andra och spelade. De andra kidsen slog jag.

– Vänta bara tills Thomas Johanssom kommer hit. Då ska du få en match, sa någon.

Jag kände inte Thompa men de yngre barnen berättade att han hade ett sponsorkontrakt med Rossignol, samma märke som Mats Wilander spelade med på den tiden. Wilander hade vunnit franska öppna -82 och var mångas idol då.

En dag kom Thompa förbi den lilla stängslade planen med en tennisväska som var lika stor som många av oss. Thompa stannade till, vi bad honom komma ner någon dag och lira med oss, och den dagen kom också. Jag minns att det var mycket folk som kom ner och tittade och när jag drömmer mig tillbaka känns det som om vi spelade i strålkastarljus. Det var jag mot Thomas.

Inne i värmen på hamburgergrillen mittemot Linköpings uteställen kom Björn fram till mig och sa:

– Hussfelt. Jag minns att du slog Thompa den där gången. Första gången. När det var så mycket folk nere vid Gula Huset och tittade. Du vann då. Glöm aldrig det, för det kommer jag aldrig att göra.

Jag minns det också som att jag vann det första mötet med Thompa på den lite för lilla planen, men jag var aldrig säker. Thompa var ödmjuk, spelade med ett racket som inte kan ha kostat mer än någon hundring på den tiden. Det var orangefärgat och hade en ram av lättmetall.

Jag tror vi spelade ett set och att jag vann med 7-5 i tie-break. Alla ungar stod och hängde i gallret från utsidan och hejade på när mörkret lade sig över Gula Huset och den lilla tennisplanen. Jag minns att jag spelade som i trans den gången, och jag skulle aldrig komma att besegra honom igen. Vi blev kompisar den där sommaren och när han inte slog mig i tennis lirade vi pingis i smyg (vilket egentligen inte var bra för Thompas tennisteknik) och vi for runt i sommarnatten i Malmslätt och njöt av sommaren, för det är det man gör som svensk i det här landet vid den tiden på året.

Jag flyttade till Linghem 1984 och Linköpings Tennisklubb satte mig i en nybörjargrupp, begränsat till ett pass i veckan. Rundtennis med skumgummiboll. Jag ville spela på riktigt flera dagar i veckan och drömde om att förbättra mig. LTK hade inte tid att lyssna och hade inte mer att erbjuda. Sommaren därpå dök det upp ett brev. Ett nytt erbjudande om att vara med i en nybörjargrupp. Jag blev besviken och började istället spela tennis i Linghem mer på hobby-basis en gång i veckan i den lokala gymnastikhallen.

Min tennisdröm sprack där. Min största dröm då var att få spela tennis varje dag och att bli riktigt bra, men jag fick ägna mig åt annat, drömma om annat. Två år senare började jag lira disc-jockey.

*****

Jag är en Jesper privat, en Jesper här på bloggen och en Jesper i min profession i rutan. Min privata ambition är att lyfta folk i min närhet, att få folk att må bra, att ge energi. Ibland glömmer jag mig själv. Och att bli trampad på avskyr jag, så då brukar jag trampa tillbaka. Men jag ska bli bättre. Jag får lova mig själv det.

Jag har slutat snusa, jag feströker inte längre, jag äter mestadels bra mat, jag dricker ingen läsk, jag håller igång kroppen, jag håller rent o snyggt hemma. Ändå är det viktigare att att man ser till att man mår bra på riktigt, att dom närmaste runtomkring mår bra, att man kan vara där och stötta varandra. Det materiella blir så litet då.

Jag ska leva och jag ska chansa och jag ska köra! Det har jag alltid gjort, men jag ska köra och göra ännu mer! Huvudet före, köra bara!

*****

Champions League ikväll. Italien har åtminstone fem klubbar inklusive Fiorentina som skulle kunna gå en bit i CL, men trupperna är för tunna och bakom dessa fem saknas den där totala kvalitén i lagen bakom storstjärnorna. Bakom sådana som Cavani, Hamsik, Hernanes och Lavezzi behövs ännu bättre spelare.

Italien måste dämpa sitt fall. Efter 2006 har det varit svårt att vända trenden. Det handlar i grunden om ekonomi, men om Spanien kan vara så bra på att utbilda spelare och få ut max ur lagen bakom de två stora så bör Italien också kunna göra det.

Tyskland har egentligen bara ett lag som kan mäta sig med de stora i Europa. Italien har fem. Fiorentina var nära att slå ut Bayern ifjol och vann sin grupp lätt i CL. Och Schalke 04 ser ut att ha närmat sig internationellt. Tyskarna har högre kvalité långt ner i sin liga och bredd på kvalitén. Tyskland är en fotbollsälskares dröm. Tyskland är framtiden. Den dagen de tyska klubblagen lär sig att försvara sig kommer de att kliva upp som nummer ett!

Jesper Hussfelt

Kämpa Rafa!

Den här gången är du förlåten.

Att spela en VM-final med Julio César tillbaka, Maicon och Diego Milito tillbaka blir det stora målet under denna period. Den här kvällen i Bremen spelade tredjekepsen Orlandoni i mål, 18-årige Natalino nästan en halvlek, Cambiasso som mittback med reserven Cordoba. Biraghi, Nwankwo, Santon och Biabiany kompletterades med Muntari, Motta, Pandev och Eto’o. De senare såklart med fokus på en helt annan match än den i Bremen. Den här torsken var rimlig. Förresten saknas kvaliten på bredden i de italienska lagen, vilket blir allt tydligare i Europaspelet.

*****

För Sneijder blir det sjunde stora finalen på ett drygt halvår. Han har chans till sin femte titel på kort tid. Han och Milito vände när Inter var på väg ut ur CL i gruppspelet i Kiev november ifjol. Han serverade Milito fram till målen i finalerna. Han gjorde fem mål i VM och vände matchen mot VM-favoriten Brasilien i kvarten. Han var med och sänkte Chelsea, Barcelona och Bayern i CL. Regissören Wesley Sneijder. Speluppläggaren, poängspelaren, eleganten, teknikern, passningsspelaren, skytten med de kvicka fötterna och det taktiska sinnet. Han som skojade upp Sverige hemma i Amsterdam när Holland vann med 4-1 i höst.

[youtubeplay id=”ilB-19oVa_Q” size=”large”]

Klart killen ska hedras.

*****

Nu ser alla italienska lag ut att bli tvåor i sina grupper i CL. Motståndare kan bli lag som Barcelona, Real Madrid, Chelsea, Manchester United eller Bayern München.

Milan, Inter och Roma balanserar på en skör tråd nu. Nu håller dom alla sina tummar för att få möta Shaktar, Schalke 04 och i Milans eller Romas fall skulle Tottenham bli en lämplig motståndare i en åttondel.

*****

Strejken ser ut att bli avblåst. Som väntat. Det innebär i sådana fall grymma fajter i helgen. Genoa-Napoli på lördag kväll och i Club Calcio på söndag Juventus – Lazio. Wow!

*****

Det är kul att blogga, men samtidigt ska det bli skönt när bloggen får vila över jul och nyår. Jag längtar dit.

*****

Ibra vilar alltså kanske också ikväll. Och när Ibra får den mesta uppmärksamheten för framgången gömmer sig tränaren Max Allegri i Ibras skugga. Få nämner nu att Allegri två år i rad har utnämnts till årets tränare i Italien, hur han lyft medelmåttiga spelare från Cagliari rakt in i landslaget, hur Milan vecka efter vecka ser allt kompaktare ut med Seedorf som styrande off och def i trequartista-rollen. Allegri låter spelarna stå i rampljuset, tvärtemot Mou’s filosofi. Det är därför han får arbeta i fred. Bli inte överraskade om Milan tar ytterligare kliv de närmaste månaderna under den här tränaren.

Jesper Hussfelt

Poängliga Serie A. Ibra i topp.

Efter 15 omgångar av 38:

Namn, Klubb (Nation), Mål, Ass (Antal av målen på straff), Poängkvot exklusive straffar per spelad minut

1. Zlatan Ibrahimovic, Milan (SVE) 8+6  14 (2) ………. 9,81

2. Edinson Cavani, Napoli (URU) 9+3  12 ………. 10,38 – HÖGST

3. Samuel Eto’o, Inter (KAM) 9 + 2  11 (3) ………. 6,97

4. Fabio Quagliarella, Juventus (ITA) 8 + 2  10 ………. 8,53

5. Marco Di Vaio, Bologna (ITA) 8+2  10 ………. 7,94

6. Sergio Pellisier, Chievo (ITA) 6 + 4  10 (1) ………. 9,97

7. Ezequiel Lavezzi, Napoli (ARG) 4+6 10 ………. 7,91

8. Stefano Mauri, Lazio (ITA) 3+7 10 ………. 9,02

9. Antonio Di Natale, Udinese (ITA) 9+0  9 (2) ………. 6,09

10. Milos Krasic, Juventus (SER) 4+5  9 ………. 10,29

11. Andrea Cossu, Cagliari (ITA) 0+9  9 ………. 7,28

*****

Att Ibra, Cavani och Krasic skulle ligga så här högt förvånar inte, men att Chievos outtröttlige 31-årige anfallshjälte Sergio Pellisier skulle vara så högt upp får oss att höja på ögonbrynen.

*****

Tänk att 30-årige Stefano Mauri betyder så mycket offensivt för sitt Lazio. Och borde jämngamle Andrea Cossu få fler chanser av Prandelli i landslaget? Tänk att Quagliarella har blivit en så viktig poängspelare.

*****

Samuel Eto’o, Javier Pastore och Sebastian Giovinco dominerade ligan i de inledande omgångarna. Giovinco blev skadad, Eto’o har svalnat och Pastore var iskall och osynlig igår. Presidenten Zamparini gav ‘El Flaco’ en känga dels för det, men även för bolltappet som ledde fram till enda målet.

Jesper Hussfelt

Alberto Tomba sjunger med Dolph Lundgren

Jag måste bara få bjuda på nationalikonen Alberto Tombas insats tillsammans med diverse andra kända människor från förr i minst sagt skiftande klädstilar.

Jag är inget stort fan av Beatles, även om det är ‘fel’ att säga så. Jag ser inte mig själv som fanatisk i något hänseende, även om jag älskar fotboll och tennis och en massa annat. Mest älskar jag såklart mina närmaste, vänner och familj. Men ‘Let it be’ är flummig och bra.

Jag är en stor beundrare av Barcelonas sätt att spela fotboll på, men jag är inte ett fan. FC Barcelona är ett lag och en klubb som delar Sverige, som bara Ibra annars kan göra. Om vi som objektiva journalister hyllar den moderna upplagan som ett av tidernas bästa lag efter 6 triumfer på ett år riskerar vi att få utstå spe från näthatet. Än värre om man påminner Barca-fans om att laget faktiskt inte vann CL i år, eller att Messi vikt ner sig i avgörande matcher i år. Då är vi journalister Barca-hatare.

Världen är inte svart eller vit. Däremot är den just svart eller vit för fanatiska supportrar och då kan det bli svårt att både blogga, debattera eller diskutera ämnen. För egen del hade jag försvarat vilken spelare i världen som helst om han hade varit så avgörande som Sneijder i vilken klubb som helst i vilket land som helst under 2010. I det här fallet spelar han i Italien i CL-mästarna och tog närmast på egen hand en outsider till VM-final. Det är stort tycker jag. Den största prestationen av samtliga när det gällde som mest, till skillnad mot exempelvis Messi som är världens bästa spelare individuellt sett.

Det är lite samma sak när vi diskuterar Ibra här. Han väcker känslor. Kom ihåg bara att alla vi som jobbar med det här inte är fans. Däremot kan inte hjärtat säga säga nej ibland. Det ser jag bara som ett sundhetstecken. Att man fortfarande lever och har ett blodrött bultande hjärta.

Jag är en liten pojkspoling från Mjölby och Linghem utanför Linköping, mitt ute på den platta landsbygden. Jag kommer alltid att känna mig som den lilla killen från landet. Jag kommer säkert fortsätta resa runt i världen för att betrakta världsfotbollen, jag vill forstätta lära mig av de bästa och jag har en passion för det jag jobbar med idag. Jag kommer att stå för vad jag tycker, jag kommer att göra misstag, men jag kommer inte att kröka ryggen. Jag har alltid slagits för Er, våra tittare, men bara så länge vi har en värdig attityd och inställning till varandra. Hoppas att det fortsätter så. Jag är åtminstone stolt över responsen för vår fotbollsbevakning och vill återigen tillägga att Era önskemål eller frågor behandlas med seriositet.

*****

Maggio, Napoli, San Paolo, kvällsmatch! Wow!!!

[youtubeplay id=”Ex2fXugaTB0″ size=”large”]

Jesper Hussfelt

Borde Grosso också ha fått guldbollen?

Julio César

Maicon     Lucio     Walter Samuel     Riise

Zanetti     Cambiasso

Sneijder

Eto’o                       Cassano

Milito

In panchina: Eduardo, Bonucci.

Det där skulle kunna vara Serie A:s drömelva 2010 om ni tittare får välja. Åtminstone kom de 13 spelarna ovan med bland UEFA:s 55 framröstade spelare som nominerats i årets drömelva i Europafotbollen. Julio César, Maicon, Sneijder och Milito har ju redan av UEFA utsetts till bästa spelare i respektive lagdel efter vårens succé för Inter i Champions League. Kul och lite överraskande att Leonardo Bonucci kom med bland tio mittbackar när både Chiellini och Ranocchia känns bättre.

I en annan omröstning men på den här hemsidan så tyckte majoriteten av Er att Wesley Sneijder skulle ha tilldelats guldbollen i år. Hur kunde det nu bli så här?

Jo, FIFA hade ju tidigare ett eget pris som delades ut till årets spelare i världen, men som egentligen ingen av spelarna brydde sig så mycket om. Inte vi journalister eller ni fans heller. France Footballs Guldbollen har alltid varit det riktiga priset. Men nu har FIFA:s organisation från och med i år blandat sig in i Guldbollen som genom åren utsetts av journalister. Ni som minns och har koll på hur FIFA-prisomröstningen såg ut de tidigare åren från förbundskaptener och lagkaptener har fått er några goda skratt. Tyvärr har dom listorna inte sett lika trovärdiga ut som Era, exempelvis.

Iniesta som gjorde ETT ENDA ligamål i världens offensivaste fotbollslag i defensivt svaga La Liga säsongen 09/10, målet inprickat hemma mot Racing i februari månad (4-0). Iniesta, en härlig och ödmjuk spelare och människa med ett fint passningsspel, ett taktiskt genialt sinne och med någorlunda genombrottsstyrka och briljant teknik. Han är en bra lagspelare i det lag som spelar den mest underhållande fotbollen i världen, och i ett landslag som påminner en del om klubblaget. Ändå är det Xavi som står för det mesta av speluppbyggnaden i de båda lagen och i Barca är det Messi och Villa som gör målen. I landslaget är det snarare David Villa det hänger på, vilket VM också visade.

Iniesta är en bra spelare som klev fram i förlängningen och avgjorde VM-finalen. Det var andra gången på drygt ett år han klev in i handlingen sent och blev räddaren. Våren 2009 var det han som nitade dit 1-1 borta mot Chelsea i semifinalen som tog Barca till final. Det har dock relativt sällan handlat om den lille vampyren i avgörande lägen.

Iniesta är en spelare som spelar på en mycket hög nivå i både klubb-och landslag, men han är inte tungan på vågen i något av sina lag. Han har inte varit avgörande så när som på en match och känslan är att Barca och Spanien lidit mer om Xavi, Messi eller Villa har saknats. Med FIFA-prislogik borde alltså Fabio Grosso ha vunnit Guldbollen 2006?

Wesley Sneijder höjde sig i alla avgörande matcher när Inter tog trippeln. Det var ett starkt försvarsspel som tog Spanien och Holland till final och de enda avgörande insatserna offensivt stod Wesley Sneijder och i viss mån Arjen Robben för hos holländarna. I Spanien var David Villa den där avgörande spelaren i offensiven.

Guldbollen är från och med i år ett pris som med stor sannolikhet kommer att stagnera i värde efter FIFA:s intåg. Det borde vara ni, fansen, som får mer att säga till om i sådana här utnämningar.

Sneijder. Du gjorde allt för att vinna det här priset. Det tyckte oddssättarna, fansen och de flesta andra också. Du var en värdig vinnare, men du fick inte samma bedömning när FIFA kom in i bilden.

Lycka till i VM-finalen för klubblag. Där spelar vaken Iniesta, Xavi eller Messi. Och året är 2010. Det är det den här texten handlar om.

(Guldbollen utses i år av 208 förbundskaptener under FIFA, 208 lagkaptener plus 154 journalister. Alla väljer ut tre spelare, och tränare, som fördelas ut med 5, 3 respektive 1 poäng. Därför påminner priset FIFA Guldbollen i år mer om FIFA:s tidigare lågstatuspris.)

Jesper Hussfelt

Sneijder lurad på Guldbollen?

Det är Gazzetta dello Sport som uppger att Sneijder inte ens är i topp tre. Han får skylla på Robben som missade friläget i finalen.

Iniesta, Xavi och Messi är enligt gazzettan topp 3. Det är första gången som FIFA är med och utser vinnaren. Frågan är om vi kan ta det här priset på allvar i fortsättningen.

*****

Club Calcio i TV4 Sport klockan 20:00. Ci vediamo!

Jesper Hussfelt

Han är vackraste fotbollsspelaren

Okej.

Hundraförsta blogginlägget. Slut med allt hysch-hysch och bögnoja. En av alla de hundra anledningarna som gör Serie A till världens mest spännande liga att följa är spelarnas fåfänga. Varje detalj är värd att skärskåda, ingenting är en slump.

Björn Runström har varit som en lillebror för mig i sju år nu, även om vi inte ses så ofta och även om han fortfarande är som den 18-åring som bodde samtidigt som mig i Florens. Han berättade hur spelarna trängdes framför spegeln innan laget gick ut i spelgången då han var i Chievo. Värst av alla var den genomreligiöse Nicola Legrottaglie. Ska man spela med hela världens blickar på sig, då ska man fan i mig vara vacker också. Vi i Andrea Doria ska vara lika rakryggade och vackra i division fem när vi vandra ut på planen.

CARACCIOLO!!! Idag sms:ade Robban Perlskog för att stämma av uttalet på Brescias anfallare. Jag ser till så att alla våra killar på fyran håller en bra linje i sina uttal. Rätt ska det vara! Det är Bengt Grive som har lärt mig det där. Jag är stolt över mina kollegor.

Men vem är Costanza Caracciolo?

Jo, det är Federica Nargis väninna i ‘Striscia la notizia’, tillika Alessandro Matris flickvän.

Matri har redan det mesta för att bli en stor profil i AC Milan. Även flickvännen.

Men då kanske han måste kokurrera med en annan pudding i anfallet i Milan nästa år? Se på denna cowboy, med varma hälsningar från Simon Bank i Nice:

Mitt uppriktiga förslag är att jag, Åslund och Birro ska få avsluta Club Calcio ungefär så här innan jul. Vet inte om Emir köper det. Synd att Birro är så trött på att dansa bara..

Matri och Borriello är två av fotbollsvärldens vackraste spelare. Därför kommer dom exempelvis aldrig att lämna Serie A för Premier League. I England premieras inte deras skönhet då spelare som Lee Bowyer och  Craig Bellamy snarare tillhör vardags-imagen.

Premier League.

Olof Lundh föredrar Lee Bowyer. Jag föredrar Borriello. Svårare än så är det inte. Han älskar kämpatag, jag gillar superstar-image.

Henrik Ingvarsson känner ni igen som spelbloggare här på Fotbollskanalen. Så här skriver han om vår vackra Space Cowboy:

[youtubeplay id=”62ZXWwz0Asw” size=”large”]

När jag skrev på FK ifjol löjlade jag mig lite om Marco Borriello, som
jag liksom aldrig hållit så där ordentligt högt och fortfarande
egentligen inte gör, trots att han börjat över förväntan i mitt Roma
och var högst delaktig i vändningen som var bland det vackraste jag
upplevt i Roma-väg i tisdags. Mama mia – Mexes på plan, De Rossi och
Totti får avgöra – allt händer framför curva sud, det blir liksom inte
mer poetiskt än så. Hamnar på min topp-tre-lista med AS Roma!

Nåväl, det jag fånade mig med då var att ta fram statistik på
Borriello-mål i Milan-tröjan. Mot vilka lag han gjorde dem och hur han
gjorde dem. Det visade sig: alltid mot sämre lag, nästan alltid på
hemmaplan. Hade svårt när det verkligen brände till, lite så. Om man
överdriver en aning.

Och nu, sedan han kom till Roma, småttt fantastisk statistik om man
gillar såna här nördigheter.
Ett av totalt nio mål är gjort på bortaplan (Brescia, förlust).

Alla de övriga på Olimpico. Och mer anmärkningsvärt: samtliga åtta mot
Curva Sud.
Snacka om trygghet i kubik, eller hur man ska tolka det :)?

Lite kul tycker jag, men har just nu själv ingenstans att direkt
skriva det.

*****

Tack Henrik för raderna. Kan Borriellos bräckliga psyke ha att göra med separationen från Belen Rodriguez?

La Bella Vita in Italia.

Jesper Hussfelt

Fiasko utan Cassano i Europa

Hundrade inlägget i bloggen! Jag siktar på att få ihop uppemot 300 innan jag går till sommarvila 2011 så nu avverkar alltså bloggen sin första tredjedel.

Ambitionen med texterna är att visa upp lite kuriosa, att krydda med egna erfarenheter och att stå upp för åsikter även om det blåser snålt ibland. Jag vill inte provocera för provocerandets skull. Förhoppningsvis vet ni lite mer om mig nu, om vad jag tycker om och kanske har ni fått mer er lite om italiensk fotboll i Italien, i Europa och i Sverige.

Det här är en nattblogg. Jag ligger hemma och betraktar våra italienska älsklingars insatser i Europa League och kan bara konstatera att Napoli är det enda laget som har en rimlig chans att nå de 32 sista i turneringen. Juventus då?

* Juventus inledde med att tappa till 3-3 i slutet hemma mot Lech Poznan. Hat-trickhjälte blev Rudnjevs. Efter fem raka oavgjorda matcher, varav en borta mot Manchester City är Juve ute. Bianconeri har lidit av skador, men har inte varit varken sämre eller bättre än sina motståndare i grupp A. Jo, när det väl gällde i match fem i Polen skapade Juve en massa chanser, men 1-1 kom sent och då var det ju liksom för sent.

Kontenta: Juve behöver fler spelare i Krasics kaliber, matchvinnare som kan kliva fram på den största av scener. Organisationen blir bättre för varje dag, även om Del Neris 4-4-2 är aningen bergränsat i offensiven. Med ett par tunga värvningar till så kan La Vecchia Signora vara på gång igen.

* Palermo var det enda laget i Europa League som blev utklassat. Sicilianarna var ett par storlekar för små mot CSKA Moskva. Rosanero har ett par spelare som är på väg att bli riktigt, riktigt stora på den internationella scenen, men mittbackarna som spelar håller inte här. I den här klubben är scouting och utväxling på investerat kapital viktigt. Det blir alltså på så vis svårt att få en långsiktig satsning, och om laget inte stärker sig ytterligare i de bakre regionerna kommer det inte att bära så mycket längre än så här.

Prognos: Bara om Pastore och Ilicic fortsätter att utvecklas och får lite tryggare spelare bakom sig kan detta bli något riktigt stort. Är Delio Rossi rätt man att ge Palermo lyftet i Europa?

* Sampdoria. Perfekt defensiv balans när Cassano och Pazzini gav laget fantasi och precisa avslut framåt. Blucerchiati var någon minut från avancemang till Champions League när Markus Rosenberg reducerade för Werder Bremen i slutet av matchen på Marassi i kvalet. Doria ledde i Eindhoven och hemma på Marassi i EL, men släppte in ytterligare mål i slutet av matcherna. Den här gången var det Ola Toivonen som sänkte Genua-klubben.

Prognos: Chanslösa offensivt utan Cassano. Har viss offensiv kvalité i Mannini och Guberti men det blir för få ‘poäng’ från dessa två. Bara Pazzini och i viss mån Palombo bär det här laget nu. De flesta andra är tyvärr mediokra på den här nivån.

* Napoli. Närmast overkligt obalanserade och med i stort sett all kvalité framåt och ett ofta uselt försvarsspel så blir det alltför ojämnt i längden. Bra att president De Laurentiis går in och stärker försvaret med två tunga köp under 2011. Med en högsta nivå som kan hota de bästa lagen i Europa, men med en lägsta nivå fösvarsmässigt som egentligen nästan Elfsborg kunde göra mål på. Nästan. Sköt nästan 30 skott mot Utrecht i Holland och var fullständigt överlägsna målchansmässigt mot holländarna återigen, men kunde inte utnyttja övertaget.

Framtid: Ljus. Med en mer balanserad tränare och med de planerade värvningarna 2011. Men här behövs mer kvalité även på mittfältet.

Totalt intryck, italienarnas prestationer i Europa League:

Italienska klubbar var en gång i tiden bäst tränade och bäst organiserade. Det är dom inte längre. Italienska lag har varken bäst fysik, bäst organisation eller bäst försvarsspelare totalt sett. Däremot har Serie A hög klass på de offensiva spelarna och fortfarande har de italienska lagen en smartness som de nordeuropeiska lagen ofta saknar. Jag skulle dock gärna vilja se en större satsning på fysik, på att få med sig fler spelare i offensiva omställningar, att ibland våga släppa på ännu mer av kreativiteten och att bättre organisera sina försvar. Och individuella misstag måste reduceras. Det har varit allför många sådana och det tillåts inte på toppen.

Jag är för övrigt inte imponerad av breddspelarna i de här lagen och jag anser att de inhemska spelarna generellt sett är bra skolade men å andra sidan saknar riktigt vassa spetsar i sitt spel. Som om de flesta har gjutits i samma, lite tunna, till stor del taktiskt slipade form. Jag är lite orolig för den nya generationen italienska spelares slagkraft.

Rannsaka er. Ta de här nederlagen på allvar. Det kan finnas en ljus framtid för den som lär sig något av de här förlusterna ute i Europa. Den höga högstanivån finns här och där i de här lagen. Släpp in fler influenser, satsa på spelare med spetsigare egenskaper och slipa era bredsspelare så kan det bli något bra av det här.

Det har gått mode i tränarkåren i Italien. Borta är de gamla cyniska tränarna som Trap och Mazzone, utbytta mot yngre offensivare förmågor. Till och med Capello har flytt landet. Usch så tråkigt det kunde vara att se på, men det var ofta effektivt.

Jag föredrar ändå den här nya, ungdomliga, fartfyllda fotbollen med de yngre tränarnas fräscha sätt att se på fotboll. Snälla, konsultera bara några av de äldre, kombinera tränarfarbrödernas låga försvarsspel med ett aggressivare spelsätt, styr upp era försvar och titta gärna utanför landets gränser.

Jesper Hussfelt

Grattis Ryssland och Qatar!

Ni fick VM.

Finns det andra sätt att utse värdländer än att låta de här genomkorrumperade farbröderna (vissa av dem bevisligen som du numera känner till) utse vart det ska spelas vart fjärde år?

Det är säkert många fotbollsälskare som hade hoppats på att få tillbringa sin sommar 2018 på den iberiska halvön. Nu ser man allt tydligare hur favoriten Italien plötsligt föll i kampen om EM 2012 i finalomröstningen mot Polen/Ukraina. Den gången var det en och annan som smilade skadeglatt. Den här gången drabbar det Spanien som ju är mångas gullegossar så den här gången tycker nog många synd om spanjorerna.

Och så Qatar på det 2022. Ett jubel på Sporten på TV4 utbröt. Ett ironiskt jubel.

Kör öppna kort istället FIFA. Lägg en bunt pengar i knät på dom som tar besluten. Det är ju ärligare. Mot oss.

Här ligger Italien dock lite efter:

[youtubeplay id=”d-z2jtUS9-Y” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Giampolo Pazzini..

..är extraordinär.

I Italien mer än någon annanstans utbildas spelare i samma form som Pazzo. Ingen annanstans är spelare som Trezeguet, Crespo, Cavani och Pazzini så efterfrågade. Spelare som öppnar upp med löpningar och avslutar direkt på mål så fort ett enda läge dyker upp.

Blucerchiati är efter ett bra resultat mot PSV ikväll. Klubben med världens vackraste tröjor behöver sedan bara avsluta med en vinst borta mot hopplösa jumbon Debrecen för att avancemanget ska vara klart.

Nyss gjorde Pazzini sitt sjätte raka mål i Europa för Doria. Ingen annan i laget har nätat däremellan. Pazzo är den enda som sticker ut sedan Cassano stängts av. Det är också alarmerande, därför hela laget är byggt på habila spelare, kompletterat med några unga killar på väg upp. Men bara Palombo och i viss mån Ziegler visar upp spetsar i sitt spel. Ziegler slog inlägget till 1-0 som Pazzo nickade upp i bortre krysset. Oooh så vackert det var. Mamma mia!!!

[youtubeplay id=”J_ToXDIfhzE” size=”large”]

Italienarna har vaknat sent ute i Europa. Det kan räcka.

Jesper Hussfelt

Derbyt

När 2010 inleddes så sa jag och The Moniker att det här skulle bli vårt år. Det blev det på många sätt. TV4 köpte Serie A, Ibra flyttade till Milan och The Moniker är med och sjunger i Melodifestivalen. Jag har redan köpt plåtar till deltävlingen i Göteborg. Oh My God!

Igår lirade vi FIFA11 på PS3 hemma hos mig. Hela eftermiddagen. Jag lirade med Man City och The Moniker lirade med Man U. Vi kör bara ‘Derbyt’ på filmduken när han är här. Efter att Man U plockat hem ett par raka vinster efter förlängning tog vi resan till Milano för Madonnina-derbyt, det riktiga derbyt. Han lirade Milan i vanlig ordning. Jag lirade Inter. Trots att nerazzurri imponerade spelmässigt lyckades Milan, UTAN Ronaldinho (!) vinna i förlängning.

Resten av kvällen lirade vi mest ‘el derbi Espanol’, eller el Clasico som vi kallar det numera. The Moniker lirade Real-spel i djupled medans jag lirade Barca-lir, med uppspel, tillbakaspel, in på central fältare, ut på ytterback, upp på ytter, in till Xavi och Iniesta och instick. Vackert men ineffektivt till en början. Jag blev manglad.

Ju mer jag hittade in i presspelet, ju bättre blev Barca. Till slut radade jag upp vinster. Villa och Messi firade stora triumfer medans Bojan fungerade perfekt som inhoppare. Under kvällens gång funderade jag på vad Mascherano gör i den där klubben. Varför köper Pep icke-spelare hela tiden? Alltså spelare som inte passar för Blaugrana. En av världens bästa defensiva fältare. EXAKT den som Real hade behövt istället för Özil i måndags kväll.

Ju mer jag funderar på El Clasico, ju mer undrar jag vad Mou tänkte. Att komma dit med Di Maria, Özil, Ronaldo, Benzema plus två offensiva ytterbackar och trög-Xabi och jaga alla kvicka, små katalaner verkar ju i efterhand lite naivt. Alltså, att komma in med ett lag som är så beroende av bollinnehav för att vara som bäst, men utan insikt om att laget bara skulle få ha boll en tredjedel av tiden verkar ju märkligt. Och när Mou upptäckte att det inte fungerade förblev han passiv. Presspelet var för dåligt, Xavi förblev fri i sin roll på mitten och utan press släppte mittbackarna hav av ytor bakom sin backlinje.

Mou är en stor inspiratör, en mästare på att hantera media, en tränare som får oss att tro att det är han som vinner titlarna och inte hans spelare, men ibland visar han upp taktiska brister. Han döljer det och slätar över det med en självsäker och cool yta. Ändå är han en i grunden en stark försvarsorganisatör och en av de bästa på att få ut max ur sina lag i stora matcher. Men det här kändes naivt.

Mou gjorde sig ovän med många i Italien, men han visste vilka som var hans vänner. Jag kan ändå gilla hans sätt att försvara gruppen från utomstående attacker. Han drar åt sig så mycket dynga att attackerna och sakfrågorna drunknar i personliga vendettor. Jag tycker själv om att vara snäll och generös mot dom i min omgivning, men den dagen någon kommer in med dobbarna före hoppar jag gärna upp och sätter in mina dobbar i försvarssyfte. Allt för mina vänner. Allt för mina kollegor.

Bra Mou! På oss bara!

Jesper Hussfelt
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå