Buon Anno!

Däremot är anslutningen här för dålig för att ladda upp bilder från mitt paradis. Du får drömma om det istället.

Vi ses i Club Calcio den 13.e januari!

Det fanns en tid då Zlatan vandrade runt i den svenska landslagtröjan och ofta såg loj och oengagerad ut. Det finns ingen spelare i världen som är bra för sitt lag med fel inställning till själva helhetstänket. Det fanns en diskussion om att peta honom på den tiden, och jag tycker att den var helt rätt, just då. Ingen spelare är större än laget, ingen som visar fel signaler bör vara aktuell och den som inte presterar bör därför sitta vid sidan av.

Jag har alltid haft en god relation med våra förbundskaptener, tycker jag. Lasse Lagerbäck var alltid den som kom fram till mig och diskuterade livet och fotboll, även i anslutning till landslagsträningar. Han var alltid den som frågade hur jag mådde och kunde skoja om ett av mina klädesplagg. Samma sak har jag kännt med många av de allsvenska tränarna. Stuart Baxter och jag hade en fin kontakt, B-A Strömberg var en sån kille jag anpråkslöst kunde sätta mig ner med och motsvarigheten i ishockey heter Niklas Wikegård.

Jag har alltid varit nyfiken på att förkovra mig i mitt jobb. Jag gick fotbollstränarutbildning när jag var yngre och jobbade som assisterande tränare för ett damlag i femtedivisionen utanför Linköping, jag gick tennistränarutbildningar parallellt och jag har köpt på mig tonvis med fotbollshistorik, böcker som jag har läst pärm till pärm.

Jag har suttit med domarnas regelböcker framför mig och synonymordboken i högsta hugg för att förbättra och bredda mitt språk. Jag gick till sångpedagog för att hitta en bättre andning och rätt klang i rösten. Jag har alltid strävat efter utveckling, och det är så glädjande att höra att Zlatan pratar om samma sak, trots att han står på toppen av sin karriär. Han säger att han känner att han utvecklas hela tiden.

Det var samma sak för mig när jag flyttade till Italien. Jag ville komma närmre fotbollen, åka runt i några år och smaka, känna och dofta på fotbollen.

Det var likadant när jag jobbade med ishockey på Canal+. Jag ville lära mig mer och komma närmre så jag hörde av mig till Niklas Wikegård för sissådär tolv år sedan. Jag bad om att få gå vid sidan av honom i Malmö IF för att lära mig av hur de jobbade med sitt lag, sina spelare, med taktiska upplägg och allt annat som hör ett lag till. Nicke tvekade aldrig att tacka ja och jag fick många lärorika dagar där nere i Malmö med honom och laget. Niklas blev också en fin förebild för mig och i förlängningen en mycket bra vän.

Jag träffade Erik Hamrén på Svenska Hjältar-galan i förra veckan. Jag har alltid kännt samma sak med Erik. Vi har alltid kunnat diskutera livet och fotbollen prestige-löst. Vi hade en ett samtal som jag hoppas han kommer att få nytta av som människa och yrkesman under nästa år. Jag tror i grunden att Erik har varit viktig för att få Zlatan att ta nästa steg i sin personliga utveckling, som älskad ledare i ett svenskt landslag.

Zlatan hade kunnat mogna tidigare, prestera bättre i landslaget tidigare, höja sin omgivning med en annorlunda attityd tidigare och i högre utsträckning, men bara faktumet att han har kommit dit nu gör oss alla till vinnare. Den där kramen som han gav Tobias Sana är på nåt vis det slutgiltiga, visuella beviset.

Nicke Wikegård förresten. Det var ju jag och Nicke som först blev tillfrågade att göra den där Shampoo-reklamen som Henke Lundqvist medverkar i, men det går ju inte att göra reklam med de roller vi har. Eller jo förresten, det var ju en kille som gjorde dom där inspelningarna ändå och han har både egen talkshow och skriver egna krönikor. Reklamfilmen blev dessutom prisbelönt. Det är bara att bocka och buga.

Och hur var det egentligen med min vän Nannskogs medverkan i Fredrik och Filip? Det var ju han och Ekwall som tävlade tillsammans i Kanal 5:s lekmagasin. Danne ringde faktiskt mig i höstas och sa att han ville ha med mig som partner, men produktionsbolaget som gör programmet insåg nog att Fredrik & Filip riskerade att åka på pisk då. Jag ser ingen annan anledning till att jag inte fick vara med. Med glimten i ögat alltså. Men ändå! Det blev Patrick istället och jag tycker ändå att det på något vis blev bra underhållning av det hela ändå.

Charlotte Kalla och Marcus Hellner som tvåa och trea på den där listan i Expressen över de populäraste atleterna? Självklart är det suveräna idrottsutövare, men de bör tacka SVT, André Pops, Jacob Hård och co för den överlägsna exponeringen. ‘Vinterstudion’ blev till stor del SVT:s räddning på rättighetsmarknaden, men det är också ett snällt, mysigt och proffsigt program som många människor tycker om. Henke Lundqvist skulle säkert ha varit i topp på den här listan om det inte hade varit för NHL:s lockout eller ligans minimala exponering i TV.

Jag träffade faktiskt Jacob Hård nyligen och tackade honom för hans hjärtlighet en gång i tiden. Jag kommer aldrig att glömma hur vänlig och generös han var då jag stötte ihop med honom som regionalreporter i Norrköping på 90-talet. Jacob var den som höll upp dörrar och såg till att en ung lokalreporter blev väl omhändertagen i Himmelstalundshallen.

Himmelstalundshallen förresten. Det var där min mediabana en gång i tiden tog fart förresten, då jag träffade Björn Hellberg och Bengt Grive där i samband med Davis Cup 1997.

Men det är en helt annan historia.

Samma sommar packade Diego Maradona sina väskor och lämnade Neapel som Napoli-spelare för sista gången. Men samtidigt som Maradona flyttade föddes en ny Neapel-son med liknande färdigheter. De kallade honom Adriaticos Messi i Pescara, och det är lätt att förstå varför.

Om Maradona var Gud i Napoli så är Lorenzo Insigne hans förste lärling. Idag bär han tröja nummer 24 i Kampaniens ärorikaste klubb.

Det är inte främst hans sanslösa 37 ligamål i Foggia och Pescara de två senaste säsongerna som får mitt hjärta att slå dubbla slag. Det är det stora spelet som 163 cm Insigne har i sin iskalla hjärna och de känsliga fötterna. Det känns som om han ligger bakom minst lika många med en speluppfattning som han är förmögen att omsätta i praktik.

Insigne behöver aldrig titta på bollen i mottagningarna, dämpningarna är lena som silke och blicken är ständigt riktad framåt. Han vinner mark med små känsliga tillslag, lurar bort motståndare med höftvrickningar och piruetter och han är ständigt i balans. Han tempoväxlar, skottfintar, passar och gör sig spelbar igen. Nu, vänner, titta på den här videon från vad han presterade innan sin tid i Napoli.

[youtubeplay id=”NR1iw2t3BB0″ size=”medium”]
Hur stoppar man Insigne?

2012 blev Lorenzo Insigne min nya favoritspelare.

Han har en bättre touch och speluppfattning än Sebastian Givovinco, han har en liknande explosivitet i tempoväxlingarna, men hans puls är lägre och hans kontroll är bättre. När Giovinco gör fyra snabba kroppsfinter på kort tid behöver Insigne knappt en. När Giovinco chansslår sina inlägg så smeker Insigne in dem med precision. När Lavezzi bommade sina frilägen så lägger Insigne in sina med självklarhet. När Insigne är fokuserad är han omöjlig att läsa av. Ska han dribbla, passa eller skjuta? Han är lika bra på allt.

Insigne är uppväxt i Neapel, han är skolad i den mytomspunna klubben, San Paolo är hans första hem, och när Maradona kommer på tal svarar han:

– Tröja nummer tio? Den får man inte röra. Den är Maradonas, och den måste föralltid vara hans.

Snö överallt, skidor utanför porten, mamma som smyger runt i morgonrock och kokar morgonkaffe, brorsan nickar till och somnar om, jag är vaken alldeles för tidigt igen.

Att fira jul i Sälen är jul på riktigt.

Jag vaknade för tidigt, lite sådär som när man var liten, men då med ögonen på helspänn. Klockan halv sex låg jag klarvaken, plockade fram min mac och såg en film innan de andra vaknade. Nu ligger jag och lyssnar på Frankie Boy Sinatra och Dean Martin när de andra är ute och åker längdskidor. Min opererade stortå är ännu inte redo för skidor på längden.

[youtubeplay id=”RAEqsnOQrxY” size=”medium”]

Jag älskar att lyssna på mina italienskättlade amerikanska godingar, framförallt vid den här tiden på året. Efter att ha bott och spenderat mycket tid i de två starkast varumärkesbyggande länderna i världen har jag mycket influenser därifrån. De har olika styrkor och kompletterar varandra förträffligt. Italien har stilen och designen i botten och USA förser världen med musik, entertainment, filmer och moviestars.

Nu tänkte jag lite spontant, så här på julafton, utse några av årets människor i min värld. Det blir naturligt att prisa några av de närmaste kollegorna.

* Årets comeback: Marcus Birro.

Jag har träffat få människor som kombinerar klokhet, intellekt, hjärta  och empati som Marcus. Vi har ofta sanslöst kul tillsammans och jag hoppas att vi kommer att få det länge framöver. Efter lite trassel i höst är Marcus tillbaka igen och ögonen lyser. Jag är mycket tacksam att ha Dig i mitt liv, Marcus.

De som inte känner Dig skulle bara veta vilken bra människa Du är att umgås med.

* Årets TV-personlighet: Martin Åslund.

Ja, priserna går till mina kollegor som jag är så tacksam att få arbeta med. Martin är en gentleman som är ödmjuk och hjärtlig, och han kan jobbar på bra med sin egen utveckling. Vår relation blir ödmjukare och trevligare för varje dag som går.

Martin är stilig och välklädd, som gjord för TV, och följer italiensk media dagligen. Han gör ekonomiska och spelmässiga analyser och sätter perspektiv på fotbollen som få andra kan matcha, tycker jag. Det ska bli kul att se Dig ta nya stora steg 2013!

* Årets människa: Simon Bank.

Simon bör vinna det här priset varje år. Inte bara för att han beställer pizza till alla våra spelare i laget efter match, eller för att han köper en blombukett på väg till match som han räcker över till våra motståndare vid avspark. Han tänker alltid på allas bästa.

När någon har det tufft är han den förste som stämmer av hur det står till och han är alltid den som ställer upp. Han är dessutom på väg mot en ny vår som atlet då han springer en mil per dag och numera har han kombinerat detta med gympass. Framtiden är Din Simon!

Alla Ni andra i gänget är också värda varsitt pris för Ert fina jobb. Vi ses snart igen. (Hoppsan! Nu sitter Nicke Wikegård och skickar Roger Melins kontakt till mig via mobilen.)

Det ska bli underbart att återuppta Club Calcio på andra sidan nyår.

Hoppas få se Er tittare då också. Buon Natale!

[youtubeplay id=”65h0Y2izBkg” size=”medium”]
Buon Natale!

Dokumentärer och filmer håller mig vaken extra länge i mörkret och när dagen kommer samlar jag upp resterna av årets måsten. Juleplock, städning, tvättning, räkningar och andra papper som ska skickas in. Jag lyssnar på Michael Bublé, plockar fram pepparkakorna och glöggen som är god tills den blir för söt. Jag lyssnar på Michael Bublés julskiva, Pavarottis dito och jag varvar med en Andrea Bocelli-konsert från Toskana. Men även Andrea kan sjunga om en vit jul.

[youtubeplay id=”LZjRuMxWWxQ” size=”medium”]
Buon Natale!

*****

Lottningen i Europaspelet ser intressant ut för de italienska lagen. Även om Milan säkert kommer att slås ut av Barcelona så kan Juventus räkna med god chans att nå kvarten, och väl där blir lottningen spännande. Det är egentligen bara Barcelona och möjligen Bayern som i nuläget känns som klara favoriter mot Juve i en eventuell kvartsfinal.

Cluj, Plzen och Borussia Mönchengladbach känns som överkomliga motståndare för italienarna i Europa League.

På Europa-rankingen ligger Ukraina – men framförallt Portugal – och smyglurar på italienarna. Dock har portugiserna bara två lag kvar i Europa i vår. Frankrike och England går ungefär jämnbra med Italien i Europa och både Spanien och Tyskland är på väg att dra ifrån. Anmärkningsvärt är att de två största tyska och spanska hoppen är de fyra klubbar som har lägst odds att ta hem Champions League i vår. Favoriter alltså.

*****

Det var en vacker hälsning som Milans Umberto Gandini skickade till Tito Vilanova inför det heta mötet i Europa. Det är skönt att konstatera hur många som kan se bortom fotbollen. Att se människan först.

Tito Vilanova är sjuk, men människan är sund och frisk och många önskar nu Barcelona-tränaren ett ‘krya på dig’ efter det senaste cancer-beskedet och den hastiga operationen. Han och hans familj är värda all kärlek, respekt och empati i den här svåra tiden.

Inte bara klubben Real Madrid, gamle Real-spelaren Nuri Sahin, David Silva och Real-supportern Rafael Nadal vill visa sitt stöd för Vilanova. Även den mest bittra mediala fienden Marca stödjer tränaren med orden ‘Vi är alla med Tito’.

Fotbollen är stor. Medmänsklighet, kärlek och empati är större.

*****

Delio Rossi blev inkallad för att rädda Fiorentina i våras. Nu tar han över efter Ciro Ferrara i Sampdoria och utfrysningen av Angelo Palombo är över. Välkommen tillbaka ‘Il vero capitano’.

[youtubeplay id=”2aTAYCIMm1Y” size=”medium”]

*****

England riskerar att få de flesta av sina klubbar utslagna ur Europa redan i nästa runda. Bara Chelsea i Europa League känns som stora favoriter i sin 16-del. Vad är det egentligen som har hänt med PL-klubbarna på öarna de senaste åren? Ja, en sak är säker. Fyra klubbar var på väg att ‘peaka’ samtidigt med långsiktiga satsningar och många inhemska spelare på toppen av sina karriärer. Så är det inte nu.

* Manchester United hittade tryggheten med Rio Ferdinand och Nemanja Vidic i mittförsvaret och van der Sar i mål. Den trion kändes länge som en av Europas bästa. Offensivt hade United ett av Europas bästa anfall, med Ronaldo, Rooney & Tévez som alternativ.

* Chelsea gjorde tidernas största ekonomiska satsning och lyckades pricka rätt med tränaren Mourinho. Samtidigt klev Terry och Lampard fram som ledande i de stora matcherna och ryggraden kompletterades med Peter Cech och Drogba. Alla var de på väg att nå toppen i sina karriärer samtidigt.

* Wengers gamla generation med starka försvarsalternativ, med Vieria som den naturliga ledaren och med Henry omgiven av geniet Bergkamp, fartspelare som Ljungberg och en elegant som Pires stod i full blom. På den tiden var det lättare att göra den typen av kap i Europa, och i kölvattnet slog Fabregas igenom. Alla spelarna under guldåren köptes då in för prislappar som inte motsvarade deras höga potential.

* Benitez kunde dra fördel av Gerrards absoluta topp i karriären och Carragher stod för klubbkänsla och en vilja som spred sig i laget. Med försäljningarna av nyckelspelarna Mascherano, Xabi Alonso, Torres och i viss mån även Dirk Kuyt så rasade lagbygget. Ersättarna har varit dyra, men scoutingen har varit svag.

United har tvingats släppa ifrån sig Ronaldo och Tévez, försvarstriangeln ser inte lika imponerande ut längre, Chelsea är på väg att matcha en ny, flärdfull generation som saknar den gamla generationens ryggrad och mentalitet, Liverpool förlorade de två spelare som stod för balansen till de två toppklubbarna i Spanien och har lidit av ‘King Kennys’ period i klubben. Arsenal har som vanligt tappat sina stora stjärnor, men inte lyckats hitta fullvärdiga ersättare, även om en sån som Cazorla glänser.

Det största problemet för de engelska toppklubbarna är dock att de inte kan fylla på med inhemsk kvalité. De utmanande länderna där bakom fostrar bättre inhemska spelare och har fler och bättre utbildade spelare.

Då Premier League har bubblat över inte bara av utländskt ägande, utan även av en majoritet av utländska spelare, har allt färre inhemska spelare testats i de stora klubbarna. För Englands del är det bara att hoppas på att Raheem Sterling och hans generation kan bygga en ny tradition ute på öarna.

*****

Hur bra vänner är Mourinho och Ferguson efter dubbelmötet?

*****

Roberto Mancini kör ny mediastrategi och lovar att vinna ligan eller cupen. Sett till hans historik är det bäst att tro honom.

Jag slipar på min verksamhet inför 2013. Första prioritet är att göra ett jobb och att se till att få ett bra. liv. Vid sidan av dyker det upp spännande utmaningar. Idag driver jag mitt eget mediaaktiebolag som jobbar gentemot TV4 och vid sidan av leker vi Serie D och Champions League i Andrea Doria. Nu är det lite andra grejer på gång.

*****

Så tragiskt med reservmålvakten Gianello som svikit sig själv och sitt lag Napoli. Med sig ner i dyngan tar han Paolo Cannavaro. Hur slutar detta för Napoli denna säsong?

*****

Mario Balotelli ställer till problem överallt och hans närmaste rådgivare, Mino Raiola, är den som ska få honom att mogna. Raiola är duktig på att tjäna pengar, men han är en dålig föreild för sina spelare. Det känns fullt naturligt varje gång han försöker dra sina spelare ut ur sina respektive klubbar. Det tjänar ju dessutom Raiola på.

Förresten uttalas Raiola inte med ett långt o som ‘ååå’. Snarare lite som om det skulle vara ett finskt namn.

*****

Peppe Eng trappar ner hos oss på fyran. Peppe är en av de skönaste och mest avslappnade människor som finns. Det behövs en eller flera sådana på alla redaktioner. ‘Kändisvärlden’ är inte den mest sunda och friska av miljöer alltid, men Peppe är alltid densamma.

Grande Peppe!

*****

Grattis till de nya jobben på Expressen Gökungen (Kviborg) och Wilbacher. Ni kommer att göra en redan intressant sportredaktion ännu bättre med Er kunskap.

Min vän ‘Gökis’ och jag äter gott i veckorna.

Vi lever i en så liten värld och det är kul att se att det går bra för ambitiösa killar. Wilbacher är vetgirig och initierad och representerar en passionerad typ som är intressant att följa.

Vi är så många som jobbar med toppfotboll, men alla har olika egenskaper. För egen del vill jag utvecklas som programledare och kommentator för varje dag som går, jag förkovrar mig i spelet fotboll som sportchef och jag är extremt intresserad av det taktiska och det individuella. Jag har sett några hundra matcher på plats utomlands och jag lär mig alltid nya saker.

Det gäller att vara ödmjuk och det är bra att känna till sin egen nivå. I en så här liten bransch är det även kul att se andra människor, med andra typer av kvalitéer och särdrag, när de gör framsteg.

Anders Nettelbladts nya skapelse blir intressant att följa.

*****

Som jag har hävdat från början så skulle Milan ha sålt Pato till PSG.

*****

Om Drogba är lika bra som förra våren och Juventus signar honom så finns det inget lag i Champions League som vill möta ‘La Vecchia Signora’. Det kan räcka mycket långt. Lottning av åttondelar imorgon. Jag drar säkert ner till Turin och ser Juves hemmamatch.

Följer Don Tommaso med?

*****

Svenska Hjältar-galan i måndags kväll var tårdrypande. Tack för fint sällskap, Marcus.

Min bordsherre.

Jag besökte min kiropraktor för första gången den 11:e januari i år. Trots att jag har tränat bra sedan 2009 så har min rygg varit stel och nacken har fått ta en del smällar.

‘Den känns fantastiskt bra och stark nu. Balanserad.’

Idag på förmiddagen var allting annorlunda. Det är skönt att göra ett årsbokslut och veta att jobbet jag har lagt ner det senaste året har betalat av sig. 2013 blir året då jag kan pröva min kropp fullt ut igen. Jag har nämligen inte kunnat jogga ordentligt på 20 års tid, i halva mitt liv.

‘Din vänsterfot ser fin ut i nedtrampet, men din högra är stel. Du måste ha en skadad tå.’

Boris är personlig tränare och när han upptäckte det jag redan visste, att min tå behövde opereras, så kände jag att det var dags. Jag undersökte tån efter sommaren i år och fick reda på att det växt så mycket brosk på ett ben i foten att benet i tån och foten låg och skavde på varandra. Det gjorde till slut så ont att jag inte kunde gå normalt utan att smärtan blev outhärdlig.

Det var först igår, 2,5 månad efter operationen, som jag kände att jag kunde gå någorlunda normalt igen. Det är första gången på flera år som jag kan gå normalt, med normal fotisättning.

Det var i mellandagarna ifjol jag började känna att stressen kom ikapp mig. Jag hade jobbat hårt hela året, inte fått den respons jag önskade i flera avseenden i mitt liv och den dagen jag önskade mig det ena så fick jag plötsligt det andra. Den dagen jag fick det ena såg jag det inte, utan strävade efter att få det andra.

Det var några dagar under början av det här året då jag hade svårt att känna lycka över något överhuvudtaget, och jag har aldrig kännt så i mitt liv tidigare. Under en veckas tid var jag på väg att sjunka under ytan, men det var då jag bestämde mig för att förändra mitt liv till det bättre.

Jag har under 2012 fått min hälsa tillbaka och jag har själv gett mig förutsättningar att på min 40-årsdag i oktober 2013 vara fräschare än någonsin i både kropp och själ.

Själen? Ja, jag jobbar mycket med att bli en bättre människa. Det är svårt när dagar och nätter passerar så fort, men bara vetskapen om att jag jobbar med att bli bättre mot mig själv och min omgivning varje dag känns bra. Inte för att jag har varit dålig tidigare, men jag har ofta reagerat fel på folk som har behandlat mig respektlöst eller ovärdigt. Jag har lärt mig att hantera det, gå vidare och att tycka om dem ändå.

Jag har alltid varit oliktänkare på många sätt och det har inte alltid varit lätt i den här kulturen. Det är inte alltid lätt att stå upp för mitt och för det jag tror på, men jag vill verkligen göra det. Att vara sig själv fullt ut är den största friheten i livet. Jag har dock varit onödigt provokativ i min framtoning och det är något jag eftersträvar att balansera. Jag hoppas, tror och känner att jag blir bättre på det för varje dag.

Att närma sig 40 är att vara mitt i livet. Att närma sig 40 innebär att människan ofta börjar reflektera över vad hon har åstadkommit och vad fokus bör ligga på under andra halvan av livet. Jag är en reflekterande människa och har redan börjat sätta upp mål för 2013.

Det ligger glimrande skatter i horisonten och väntar. Snart dags att göra ett bokslut. Jag är friskare än nånsin. Tack Jeppe.

Att blogga är som att balansera på lina. Det finns sådant man skriver om och sånt man sparar på. Det vore nog lättare att skriva en bok, som kan ses som ett litterärt verk, snarare än bara personliga reflektioner. Birro brukar inspirera mig att skriva en bok och kanske blir det trots allt en bok, kanske redan nästa år? Idag välkomnar vi Marcus tillbaka i Club Calcio i TV4 Sport Xtra med start klockan 20:00! Imorgon går vi på ‘Svenska Hjältar’ tillsammans för andra året i rad.

Den här hösten har varit hektisk fram till nu. Det ska bli skönt att få fira jul med min familj i Sälen. I mellandagarna har jag ännu inte bestämt vad jag ska göra. Tänk att få åka till Buenos Aires!

Det där med att vara fotbollskommentator var nog ingen dröm för mig när jag var liten. Jag insåg aldrig att jag kommenterade mina matcher på hockeyspelet eller mina VM-lopp med leksaksbilar. Det bara fanns där.

Mina förebilder i kommentatorsvärlden är egentligen i grunden amerikanerna med sin lågmälda stil i grunden. En djup botten och bra artikulationer, spetsat med läckra citat. Jag har dock lagt en lite sydamerikansk galenskap i mina referat. Jag tycker amerikanerna ofta blir lite för stereotypa och platta.

Om jag ska lyfta fram en enskild insats under mina år som kommentator så är Fabio Caressas insats i VM-semifinalen 2006 en favorit.

[youtubeplay id=”vzI4uX0DnXo” size=”medium”]

Vill man ta galenskapen ett steg längre och lägga ännu mera tyngd och passion i rösten så är Roberto Scarpinis ‘nulla impossibile’-referat för Inter mot Sampdoria när nerazzuri vände ett omöjligt underläge slutminuterna, det allra bästa.

[youtubeplay id=”qjboWrv_330″ size=”medium”]

Den svenska kommentatorsstilen är lite lugnare än den latinska, generellt sett. I grund och botten har det alltid varit viktigt att, som Bengt Grive uttryckte det, ‘låta bilderna tala’ och till stor del är Bengt rätt ute, men att förstärka bilder i starka sammanhang är också en konst.

Jag har själv suttit många gånger i lägen där det blivit dramatiskt, där det varit rätt att trycka till lite på gaspeldalen, som ett svar på matchens utveckling. Dramaturgin, att börja lugnt och att sedan följa med i rytmen, är själva konsten. Att hitta orden då dom behövs. Att mitt i galenskapen lägga till den där lilla extra touchen. Det är inte vad man säger alltid, utan hur man säger det. Tonläge, tajming, äkta känsla och fingertoppskänsla. Det där som Lasse Granqvist ofta har lyckats med i stora landskamper för Sverige.

Jag minns för egen del de tokiga turkarnas vändning mot Tjeckien i EM 2008 som jag gjorde på plats, jag minns Sveriges upphämtning mot England I U21-EM 2009 och Sveriges vändning mot Holland i EM-kvalet på Råsunda för ett år sedan som jag har fått vara med och referera. Hur dramaturgin byggdes upp, hur Toivonen missat Sveriges bästa chanser och hur han till slut fick chansen att sätta dit den avgörande bollen. En sådan kväll biter inte ens kylan på Råsunda en sen höstkväll.

Det är så många delar och komponenter att lyfta in i referaten. Det är förarbetet, erfarenheten och öppningen av sändningarna. Det är dramaturgin, tonläget och rösten. Det är det djupa tonläget och den höga pitchen. Det handlar om uttal på spelare och platser, det handlar om tungvrickning, att göra de rätta urvalen, att sätta matchen och händelserna i fokus och det gäller att sätta tajmingen.

Det handlar om att instruera tittren utan att skriva tittaren på näsan, det handlar om att entusiasmera tittaren utan att spela över och tappa trovärdigheten, det handlar om att vara uppriktig och behålla integriteten, att behålla pulsen uppe i ett litet bås med ibland dålig luftkonditionering.

Det handlar om vårt jobb. Att kommentera sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. Det är idag en stor passion för mig och jag är tacksam som får vara i hetluften.

Satte mig i bilen runt lunch idag och utförde de ärenden jag normalt sett inte hinner med. Kemtvätt, optiker, skräddaren, lämnade in mina tennisracketar. Tvättmaskinen och diskmaskinen har stått på hela dagen. Jag känner en värme av det där ljudet från maskinen.

Jag kopierade förresten Lapo Elkanns outfit i fredags. Åtminstone nästan:

Lapo i Juves chockrosa.

Snart på väg mot quiz och Champions League på Södra Teatern.

*****

Paris Saint Germain sägs ha kontaktat José Mourinho, världens bäste tränare, åtminstone på att nå snabba resultat i en klubb i 2-3 år för att sedan lämna. Är det vad PSG vill ha?

PSG har redan rätt tränare i Carlo Ancelotti, men vad har Leonardo visat upp som sportchef? Leonardo är ett socialt geni. Han rör sig som den smidigaste av kameleonter i alla miljöer. Men skenet kan bedra. Som tränare i Milan och Inter visade han taktiska brister med framtungt överbalanserade lag och när vi ser till värvningar så har han urholkat Serie A på talang, men han har börjat i fel ände.

För att bygga ett genuint vinnarlag behövs alla typer. Först gärna de solida spelarna som bygger ryggraden, och spelare som är erfarna och vana vid att vinna. Därefter storstjärnorna som ska producera eller stå för det avgörande. Allra sist, själva florsockret, Pastore, Ménez och Lavezzi som sätter smak och karaktär på laget.

PSG har byggt huset från taket och neråt. Lugano? Sissoko? Inte tillräckligt bra. De franska spelare som redan fanns i laget? Inte heller tillräckligt bra, förutom möjligen Sakho då. Utfyllnanden, den fjärde fasen, var den som redan fanns när de andra anlände.

Inget fungerar just nu när de gäller hierarki och laganda och det är ingen överraskning. Det ger samtidigt en fingervisning om hur svårt det är att bygga ett lag med stora stjärnor och sedan få allt att fungera, så som Mancini har fått Manchester City att rulla på.

Samtidigt är Ancelottis DNA som gjort för de stora matcherna i Champions League, och han har ju i grund och botten fler finaler och lika många triumfer som Mourinho, så varför byta? Min känsla är att Carletto kommer att vara klubben trogen om han får chansen att jobba långsiktigt, så som han gjorde med Milan.

****

Tyskarnas svaga VM 1998 väckte hela fotbollsnationen. Sedan dess har tyskarna utvecklat sina ungdomsakademier och inte bara Bayern får fram stora spelare på löpande band. Hela Dortmunds sätt att arbeta idag jämfört med för 14 år sedan är förbluffande, även om det bar fram till en vinst i Champions League redan 1997.

Känslan är att italienarna är på väg att vandra samma väg. När storstjärnorna flyr utveckals den inhemska fotbollen och plötsligt finns det plats i lagen för 20-åriga talanger igen.

England har gått åt andra hållet och det har hämmat ligans och landets utveckling. Med en så stor andel utländska spelare har de inhemska talangarna blivit färre och färre har tagit chansen. Trots att de engelska klubbarna har kunnat handla bra spelare har toppfotbollen gått bakåt. Efter storhetsåren i slutet på 00-talet har England tappat i rankingen. Undrar vad som inträffar när nya internationella TV-avtalen släpper nya pengaregn över ligan.

*****

Nån som undrat vart Stubben håller hus numera? Jo, i helgen var han på riktig fotboll i Turin.

Stubben utanför Juventus Stadium.

*****

Imorgon kan Du se mitt och Don Tommasos äventyr i Milano i TV4 Sport och här på Fotbollskanalen.se i ‘Europaguiden’.

Ci vediamo!

Jag såg Bo Kaspers Orkester i fredags kväll i Linköping med min barndomsvän Svankan. Vilken inspiration jag fick att gå och se mindre konserter igen! I en mindre lokal är det intimt, det känns som om man sitter i knät på sagoberättaren, som om man är inne i sångarens vardagsrum. Bosse Sundström har den där känslan och sensitiviteten.

[youtubeplay id=”OF2C6Qig7k8″ size=”medium”]
Odödlighet.

Jag har gått på konserter så länge jag minns. Jag har alltid sökt upplevelser, sett mästerskap på plats, rest över hela världen, flyttat till andra delar av världen och Europa. Jag har alltid älskat konserter, men frågan är om de mindre konserterna ändå inte är de allra bästa. Att få se Eldkvarn, LeMarc eller Bo Kaspers på mindre scener är nåt speciellt.

*****

Jag och en vän har sedan några år tillbaka tittat på Arsenals trupp, följt Wengers filosofi och innan säsongen konstaterat ‘inga titlar i år heller’. Ändå är det först nu som kritiken växer sig allt starkare mot honom i de egna leden. Arsenal-supportrar är ofta lika naiva som Hammarbyare, är min känsla. Det spelar knappt någon roll vilka spelare som iklär sig dressen, med några undantag. ‘Det här kan bli så otroligt bra i år.’

Arsenal förtjänar att vara en stor klubb, med en tung tränare som värvar för att vinna. De senaste åren har klubben bedrivits ungefär som en akademi.

*****

Det har lossnat för Milan till slut och Silvio Berlusconi landar numera med glädje på Milanello i sin helikopter för att ingjuta mod i spelarna. Abbiati är en toppmålvakt, De Jong är en toppspelare i sin position, ytterbackarna De Sciglio och Constant har varit överraskande bra och El Shaarawy har fått sitt genombrott. Med en allt bättre Montolivo och med en pålitlig Nocerino börjar bygget att ta form. Spännande.

*****

Min vän Runar besökte nyligen sin vän Vincenzo Montella i Florens. En morgon vaknade han av att Andrea della Valle stod i dörren. Vincenzos dotter kom springande.

– Björn, du måste kamma dig. Della Valle är här.

Sagt och gjort. Runar fick kamma sig och hälsa på den framgångsrike ‘patronen’. Det verkar som om de klubbar vars ägare håller sig nära laget och tränaren når större framgångar på planen.

*****

UEFA-rankingen just nu:

***

Om Italien inte presterar bättre än Portugal i Europa i vår så är Italien femma. Samtidigt är Tyskland på väg förbi England.

Känslan är att Italien är på väg att närma sig Spanien och Tyskland i utvecklingen av sina egna talanger. Den bästa tränarskolan har landet redan, och Serie A är den ligan, efter Premier League, som tjänar mest pengar i världen på TV-rättigheter. Skattesystemet i landet är dock ofördelaktigt för att avlöna de bästa spelarna och risken är nu att Sneijder blir nästa stora spelare som lämnar ligan. Samtidigt tar det en enorm kraft numera att värva en spelare som Lewandowski.

Det känns skönt att spelare som Pirlo, Buffon, El Shaarawy, Jovetic, Cavani, Hernanes, Hamsik, Inler och Insigne finns kvar. Hur länge?

*****

Jag glömde i förra veckan att skriva att Iniesta är ljusår coolare än vad jag är. Däremot är han ingen förebild för mig. Det var en av mina poänger i det blogginlägget. Den andra delen avhandlade hans skrala poängproduktion. Jag är av uppfattningen att spelare med en tonvikt på det offensiva spelet, ofta kan uträtta de svåraste av aktioner runt och i straffområdet. Därav Messis storhet, för att nämna en.

Det är vid straffområdeslinjen svårighetsgraden ökar, och det är där inne målen görs. Det som avgör matcher.

*****

Di Matteo. Till och med utan vettiga anfallsalternativ har han hållt Chelsea i toppen av Premier League, fram till den där oturliga matchen hemma mot Man United. Abramovich’s sparkning av tränaren som vann Champions League och ryssens ledarskap börjar bli osmakligt.

Samtidigt heder till Manchester City som har tålamod med Mancini. Dock, ett misslyckande till i Europa har hans karriär inte råd med. Då är det färdigt för Mancio.

*****

Fem spelare klara för FC Andrea Doria inför nästa säsong. Några nya namn till på ingång. Siktet är inställt på Division III. Den långsiktiga målsättningen är ännu högre. Om ett par dagar sätter vi ihop den nya tränarkonstellationen. Vi har aldrig varit närmelsevis så bra som vi kommer att vara nästa säsong. Längtar redan nu till seriepremiären i april.

*****

Mitt 40:e levnadsår. Snart mitt 20:e år sedan jag inledde min TV-bana. 2013 är det dags att få fart på lite andra bitar i livet. Vänta och se!

*****

Club Calcio med ny studio och Don Tommaso känns som en hit.

Don Tommaso tillbaka.

*****

Stressen i min kropp kan vara på väg att lägga sig. Idag gjorde jag comeback i squashen, två månader efter min tå-operation. Om två veckor blir det lugnare. Om tre veckor tar vi ledigt. Kanske en massage i dagarna? På fredag kommer mamma på besök. Hon, om någon, har fått känna av stressens avigsidor. Jag är tacksam att mamma kan komma och besöka mig. Vi ses på fredag mamma!

Ciao.

Det är till stor del Björklunds förtjänst att fotbollen är så stor som TV-sport, efter att ha plockat den engelska ligan till Sverige för sissådär 40 år sedan, trots att den ansågs vara en omöjlig produkt att jobba med. Jag respekterar honom högt som en av de största vi har haft. Tänk bara, bland alla dessa giganter, att det var han som även rekryterade Ingvar Oldsberg och flera andra stora sportjournalister.

Många av de stora TV-personligheterna vi har haft under åren har tagit steget från sport-TV till underhållning. Hyland, Oldsberg, Björklund, Hegerfors och Jihde är bara några av dem.

Min gamla mentor Bengt Grive blev till stor del skomakaren som blev kvar vid sin läst. Jag kommer aldrig att glömma Bengt, och jag är än idag så oerhört tacksam över allt han lärde mig. Jag har aldrig utvecklats så mycket som under mitt år på Eurosport 97-98, med Bengt som mentor. Jag minns allt han lärde mig, han har lärt mig nästan allt det jag kan idag, jag minns när han sjöng Calle Schewens vals på en räkkryssning med Stockholms Sportjournalister och hur jag fick följa med till en mörk krog i Gamla Stan där Bengt berättade gamla historier, med enbart en flaska whiskey på bordet framför oss.

[youtubeplay id=”7qANEjnOu8Y” size=”medium”]

Jag minns hur ledsen hur jag var på hans begravning och hur tungt och sorgligt det var att se Plex sörja sin bortgångne kamrat.

Det är en stor generation sportjournalister som nu börjar bli gamla, och det är en generation som behärskat vårt språk. Många av oss yngre ser med all rätt upp till det stora gäng, som hade kul tillsammans, som respekterade varandra, som stod bakom varandra i ur och skur och som umgicks även efter att arbetet var utfört.

I vår tid håller sportjournalister mer till i klungor. Vi sitter på olika redaktioner och umgås säkert till större delen med kollegor under samma tak, eller med kollegor inom samma inre skrå.

Jag är stolt över att tillhöra samma yrkeskår som L-G har gjort och jag är stolt över att får göra små avtryck i hans stora fotspår. Tack för att Du gav oss TV-fotbollen L-G. Tack för Din alltid så muntra uppsyn och grattis till allt du uppnådde i ditt rika liv.

Mina tankar går idag till Lars-Gunnar Björklunds närmaste.

Och Lars-Gunnar. Vila i frid.