POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Barcelona kunde ha vunnit med det dubbla

Canal+ nämnde att det var en match mellan ‘världens två bästa fotbollslag’ redan i vår sändning i Fotbollskanalen Europa igår. Ifjol rapporterade mina gamla kollegor från ‘världens bästa liga’ på de brittiska öarna. I år är det Visasat som kör den grejen.

Det var dock inte världens två bästa lag som möttes i ‘El Clasico’ ikväll. Det var ett av världens bästa lag någonsin, världens mest välspelande kortpassningslag mot en sovande gigant. Real Madrid har inte haft stora internationella framgångar på nära ett decennium nu och är inte där ännu. Ikväll blev det ännu tydligare.

Real Madrid är en klubb som är rankad tolva i Europa, två platser bakom AC Milan och ytterligare tre bakom Europamästarna Inter exempelvis. Roma, två placeringar bakom Real brukar inte ha alltför svårt mot los Blancos. Vem har glömt Romas 2-1-vinst på Bernabéu eller Aquilanis sköna avslappnade pendel..

..som bara Pirlo kan överträffa?

Sportens värld är enkel, kanske den enklaste av världar. Det mesta är svart eller vitt. Antingen vinner du, eller så förlorar du. Den som vinner är bäst. Därpå kan du även kalla dig bäst.

Med den utgångspunkten vet vi också förvisso att Real Madrid har förstärkt med världens bästa Mourinho. Mourinho är så bra på att hantera media att till och med de flesta av oss glömmer bort att det är hans spelare som ska göra jobbet åt honom. Alla klubbar är olika, alla lag är olika, identiteter skiljer sig från varandra, egenskaperna är vitt skilda.

I Inter stapplade sig laget fram i ligaspelet i 1,5 års tid och i Europa var laget nära 10 raka utan vinst innan allt plötsligt vände. Det var inte alltid vackert när Inter slet sig till täta trepoängare i ligan och ute i Europa krävdes det en taktisk trollformel på Stamford Bridge mot Chelsea för att vända klubbens förlorarmentalitet. Efter den matchen var det inget som kunde rubba Inter. Alla starka spelare, de flesta på toppnivå på den här planeten, blev ett närmast ogenomträngligt kollektiv. Den ena delen av fotbollen är att göra mål, den andra är att hålla tätt.

Mourinho har jobbat i La Primera Division med det här laget i tre månader. Det kommer att ta tid för de vita eleganterna att få allt att fungera. Det spelar ingen roll om du har en Ronaldo eller en Özil om du i princip inte får låna bollen. I natt drömmer Mourinho om att han fått med sig Lucio eller att han hade en Javier Zanetti i laget. I natt drömmer madridisti kanske att Cambiasso aldrig skulle ha flyttat därifrån.

När jag har diskuterat Milan med folk i allmänhet i höst har flera sagt att laget blev ‘avslöjat’ på Bernabéu. Ändå var Milan någon minut ifrån revansch i returen mot Real på San Siro trots att Ibra brände ett par fina lägen i en match där Real hade det större bollinnehavet. Om Milan blev ‘avslöjat’ där och då, vad blev då Real ikväll?

Och förresten Sergio Ramos. Paolo Maldini utsåg dig till sin efterträdare, men även om Puyol faller lite för enkelt för att det ska vara okej, så kommer Sergio Ramos aldrig att bli den elegant som Paolo Maldini var.

FC Barcelona – Real Madrid 5-0. Tankarna går tillbaka till AC Milan – Real Madrid 5-0 i Europacupens semifinal 1989.

[youtubeplay id=”pwx-K5UUnBQ” size=”large”]

Real Madrid kan ta sig tillbaka till toppen. Ge Mourinho tid. Men kalla inte det här laget för ett av världens bästa bara för att Real Madrid har köpt ett gäng bra spelare. Inte ännu i alla fall.

Barcelona? Det är det bästa laget i modern tid, som föga överraskande tycker jag vann ännu ett Clasico. De senaste åren har jag kommenterat El Clasico på Camp Nou. Då har mötena slutat 2-0 och 1-0 till Barca. Lägg därtill förödmjukelsen 6-2 i Madrid och den lätta 2-0-vinsten i våras. Jag trodde på 2-0 igen när jag tippade i Fotbollskanalen igår, men jag hade lite fel. Jag underskattade detta Barca.

Barcelona spelar världens bästa och vackraste fotboll, kanske någonsin med ett snabbt återerövringsspel i defensiven på toppen av allt.

Grattis Inter! Njut av titeln i Europa i ett halvår till. Tänk en gång extra på hur stor den där triumfen i våras var.

Jesper Hussfelt

En nomad

Ciao.

Om nån timma är jag på väg till Mackan i mitt lag för ‘sponsormiddag’ och för att se en spansk toppmatch. Från mitt Penthouse ser jag ut åt Nacka-hållet där Napolis Dumitru växte upp. Vilken märklig historia förresten.

‘Det är kallt nu, folk går på knäna’ som Lundell skulle ha sagt. Det är lätt att bli sur, förbannad för minsta lilla grej och när allt är kallt, mörkt och tråkigt så söker man ljusglimtar. Därför är Club Calcio så viktigt. För mig, förhoppningsvis för Dig och för många som jag möter och umgås med. Programnamnet Club Calcio är mitt. Annars är det mest Emir som har stått för utformingen av programmet. Jag slogs för att få med mig Snobben i den här satsningen och det fick jag till slut.

Jag förstår flyttfåglarna. Jag är likadan själv. Egentligen är jag nog inte nån typisk svensk. Jag känner mig mer som en sydamerikan, har ofta lättare att kommunisera med avslappnade latinos och kommer säkert att flytta härifrån över vinterhalvåret i framtiden.

Jag är uppväxt i några små orter i närheten av Linköping, ute på den östgöstska släta landsbygden. I Mjölby och Linghem sådde jag mina första frön. När jag var 17 flyttade jag iväg till San Diego i Kalifornien och pluggade på High School i ett år. Det kan ha varit mitt livs bästa år, även om det innebar att jag inte fick träffa min familj och mina barndomsvänner under ett års tid. När jag kom hem tog det nåt år innan min pappa tog med sig delar av familjen till Vänersborg. Jag bodde hos mamma, flyttade ut, började jobba med lokal-TV, gjorde lumpen i Vaxholm här uppe 1995, kom hem till Linköping en sväng och jobbade med radio, drog iväg ett år till Kjestäter Folkhögskola utanför Vingåker (ja, UTANFÖR VINGÅKER) och kom hem igen.

Jag fick jobb på Eurosport 1997 och jobbade parallellt på TV4 Öst hemma i Linköping. 1999 kom möjligheten att ta mig in i den här branschen på allvar. Canal+ tog hjälp av Mercuri Urval för att hitta ‘nästa Arne Hegerfors’. I konkurrens med hundratals andra blev vi 30 stycken kvar som intervjuades. Av dessa var det fem stycken som kom på en slutintervju. Intervjuerna i kombination med allt det jag kämpat för och det jag gjort tidigare gav mig Drömjobbet med stort D. Jag gav upp allt hemma i Linköping och drog iväg igen. Till Stockholm!

Två år senare flyttade jag till Florens över vintern. Det var vid den här tiden på året 2001, och jag minns det så väl.

Nu, mitt i livet tänker jag tillbaka. Vilka val gjorde jag? Hur kunde jag ha gjort annorlunda? Varje litet val varje dag präglar oss och leder oss vidare in på nya spår.

Jag är hårt uppfostrad. Jag fick inte se ut hur som helst för min pappa, fick inte ens äta mat när jag ville på dygnet och jag fick nöja mig med 200 spänn i månaden när många av mina vänner fick det mångdubbla. Pappa hjälpte till med mycket annat. Jag fick hitta andra vägar för att tjäna mina pengar. Jag jobbade extra, jag sommarjobbade, jag spelade discjockey sena nätter och det gav ibland en extra slant. Jag blev produktiv och social av min relativt hårda och strama uppfostan och jag sökte ständigt nya vägar. Jag fick en hjälp på traven men det var jag som fick sätta fart på bollarna.

Det är kallt och jag längtar bort. Jag drömmer mig tillbaka till gamla platser jag besökt, jag drömmer om minnen och funderar på vad jag fått om jag stannat kvar.

Det var inget för mig. Det här är jag. En nomad på flykt, och det känns som jag har min stora resa kvar att göra.

Jesper Hussfelt

Inter - Parma igång..

..i TV4 Sport. 17 minuter in i matchen.

Och Dejan Stankovic hade koll på att vi gick live.

Sen smällde han dit två snabba. Snacka om att gilla rampljuset. Han har ju gått ut och försvarat Rafa Benítez tidigare och nu klev han fram och räddade tränarens jobb.

Grande Deki!

Och där klev Estéban in och smällde dit trean.

23 minuter. 4 mål. 3-1.

Jesper Hussfelt

Julrusch!

Första advent denna helg!

Då förbereder vi inom FC Andrea Doria oss för julruschen. Doria, ett fotbollslag i Sverige som hedrar den italienska fotbollen, har nu tagit sig in bland de stora.

I Derbybutiken går det nu att få ta på vår blåvita halsduk Modell 2010..

…som hänger där bland de stora. Där hänger nu även vår blåvita mössa…

…och vår hyllningspiké Limited Edition höst 2010:

Den är grym. Bara att hålla in magen och köra! Frågan är om inte vår Kurt Hamrin-tischa som hänger där inne är ännu vassare? Kurre är klubbens ambassadör.

Tre nyförvärv klara inför 2011 förresten. Mer om truppen senare.

*****

Sådär.

Nu lägger vi ner alla stridsyxor. Åtminstone i min personliga blogg.

Som jag ser det kastade två killar på en supportersajt häromdagen en hard ball mot oss, säkert för att skapa en reaktion. Man riskerar då att få en hard ball tillbaka. Det var väl avsikten? Att få en reaktion.

Rubriken i en artikel var riktad mot min arbetsgivare TV4 som jag till större delen tycker förtjänar beröm än kritik. Det säger jag efter att ha sett bevakningen av den här ligan som jag har jobbat med sedan 1999, och jag kan LÄTT säga att det här är den största, ärligaste och mest passionerade satsningen som har gjorts på Serie A under dessa år. Det min boss Emir lovade inför säsongen var också att Serie A var den starkaste rättigheten vi hade just då, vilket såklart stämde. Vi har sänt mer än 95 procent av de matcher vi har kunnat sända i höst. Det är riktigt bra. Jag är stolt. TV4 Sport är ju inte en särpräglad fotbollskanal. Det sköna med Emir också är att han kommunicerar med er, våra tittare, för att stämma av hur ni resonerar.

Den andra delen innehöll ett påhopp på mig och min vän och kollega Marcus. Den ställde en fråga som insinuerade att jag bedrev hyckleri = är en hycklare. Min avsikt var att svara, för att inte framstå som nån svåråtkomlig översittare. I framtiden gör jag nog inte det, även om jag har min integritet. Jag svarade att den som kallar mig hycklare bör ha mer på fötterna än de här två. Jag skulle exempelvis se fånig ut om jag ifrågasatte Lasse Bengtssons passion för rättvisa och nyhetsförmedling i världen eller K-G Bergströms intresse för politik. JAG skulle se fånig ut om jag ifrågasatte dom. Och varför skulle jag göra det? Jag förstår inte det.

Jag ifrågasätter ingens kunskap och ingens passion. Det vore dumt. Jag skulle aldrig sänka mig till den nivån. De flesta av er fick med er innebörden i min tidigare text. Synd att det budskapet inte gick fram till alla, men såhär i efterhand kanske man inte ska vara förvånad. Nu får de här killarna bedriva peronliga vendettor på en sajt som egentligen borde handla mer om sport och supporterskap. Istället för att bara dra iväg ett konstruktivt mail till oss.

Så här i efterhand inser jag att det var ett rop på uppmärksamhet och det lyckades ju till viss del. Många vill engagera sig och det är ju kul och det stöd vi har fått tackar vi för. Från hjärtat. Alla kan lära sig något av det här. Ni andra som vill kommunicera ut ert budskap kontaktar oftast oss direkt eller skriver med högre värdighet. Kritik är bra, men på rätt grunder. Insinuationer kan däremot slå fel. Det är mitt tips att vi kommunicerar till varandra istället, även i fortsättningen.

Lycka till nu boys, och alla andra. Kom gärna till oss med synpunkter. Och ha kul med ert intresse!

All the best!

*****

Palermo – Roma imorron på LA FAVORITA. Kan det bli bättre?

Den här galna ligan erbjöd följande ifjol, sett ur Palermo-ögon:

[youtubeplay id=”bFVwjvGOeL0″ size=”large”]

Och för att påminna Er. Förmodligen sändes inte matchen överhuvudtaget då vår konkurrent hade rättigheterna.

Jesper Hussfelt

Ibras Milan är ute efter trippeln

Milan vill vinna allt.

Idag talar Milans tränare Max Allegri i en stor intervju i den rosa tidningen (Gazzettan ja) om att vinna allt. Han som precis har kommit dit. Ska vi tro honom?

Zlatan Ibrahimovic är en vinnarskalle vars mentalitet sprider sig vart han än har hamnat i sin fotbollskarriär. I ligaspel har det inneburit seriemästerskap varje år, men ute i Europa har han inte räckt till i avgörande matcher. Det är ju nämligen honom det hänger på i det offensiva spelet, framförallt under åren i Inter och nu i Milan.

Zlatan har en känsla för vart vinden blåser. Kombinationen Allegri/Ibra har hittills inneburit ett lag som har en matchvinnare met ett kompakt lag som blivit allt svårare att göra mål på. Det är klart att det inte känns kul att som moståndare att springa på Gattuso, Ambro eller Flamini så fort man tar emot bollen på mittfältet. Clarence Seedorf har dessutom som vanligt underordnat sig lagets behov och är perfekt i presspel och som uppspelspunkt som topp i diamanten. Seedorf sätter fart på spelet där Pirlo ibland tar för god tid på sig. Seedorf kan avväga de små finslipade passningarna där Pirlo föredrar den långa passningen.

Hur ser laget ut i övrigt då? Många tycker laget är:

* För gammalt

* Saknar fart

* För beroende av Ibra

* Inte tillräckligt bra helt enkelt

Ok. För gammalt? Milan var gammalt redan ’03, ’05 och ’07 då laget gick till final i Champions League. De åren var Milan bäst i Europa när det verkligen gällde. Dessutom visar det sig oftast att gamla lag är de mest framgångsrika.

Saknar fart? Fart är viktigare att ha där uppe i huvudet än i benen anser jag. Fråga Xavi. Men visst offrar sig ytterbackar men framförallt Flamini och Ambro i djupledslöpningar. Fart har ju förresten Abate, Prince, Robinho och Pato hur mycket som helst av. Bara Kaká hade fart när laget var i final de två senaste gångerna. Allegri säger dessutom att Milan behöver en anfallare till.

För beroende av Ibra. Svar ja. Men den här gången känns svensken avslappnad, mogen, arbetsvillig, laglojal och revanschsugen på ett helt annat sätt än någonsin tidigare och allt detta i symbios. Dessutom kan han spela mer avslappnat i CL efter alla målen i gruppspelet. Jag tror ingen gruppetta vill möta detta Milan.

Inte tillräckligt bra? Abbiati är suverän i mål just nu. Ytterbackarna ser inte så imponerande ut även om Antonini är ok. Mittfältet är hårt arbetande eller positionssäkra men saknar lite kreativitet. Anfallarna Ibra & Pato kan slå ut vilket försvar som helst.

Allegris Milan kan vara början på en ny intressant era för Milan. Om laget ska bita sig fast i toppen krävs starkare värvningar än Sokratis, Prince och ett par fladdriga brassar tror jag. Och det här laget blir bättre för varje dag. Tröga i djupled på Bernabéu, nära vinst i returen. Vänta bara ett par månader. Milan brukar vara som bäst framåt våren.

*****

Har du önskemål eller funderingar över hur vi bevakar Serie A och inte bara är ute efter uppmärksamhet:

Kontakta mig eller någon annan på TV4 om du har frågor eller synpunkter. Gå gärna in på vår facebooksida annars.

Väl mött!

Jesper Hussfelt

Fy skäms pojkar

Laddar för helgen. Temat blir:

Suicide Blonde!

Det är där ute det händer.

Jag plockade bort kommentatorsfältet av flera anledningar. Även om det var mer än 90 procent positiva eller tänkvärda kommentarer så tycker jag att vobblers och påhopp hit eller dit förstörde bloggens helhetsintryck.

En del av responsen får nu istället Olof Lundh via mail eller twitter. Jag tycker att det är lite skoj att folk förutsätter att jag eller mina kollegor inte förstår innebörden i det vi säger eller skriver. Att jag inte skulle förstå att det blir en reaktion om man säger ‘arier’ eller om jag sätter upp en kontroversiell bild på bloggen. Det innebär inte att man sympatiserar med det ena eller det andra.

Laddade ord eller bilder kan ge oss en utgångspunkt för diskussion och diskussioner kan lära oss något. Om vi gräver ner allt som vi anser är fult och farligt så är jag övertygad om att det växer under ytan istället.

*****

‘Kejsaren’ som jag skrev om tidigare är ju Adriano så ingen missuppfattade det. L’Imperatore. Inte Totti.

*****

Estéban förresten. Cambiasso räddade mannen i amerikansk oversize-kostym. Rafa blir kvar. Grattis Milan.

*****

Parma (och en ung förvirrad kille på Inter-)-redaktionen på en svensk supportersajt är inte nöjd med vår Serie A-satsning trots att vi formligen sprutar ut matcher i TV4 Sport. Vi har plockat in Lorenzo Medici från samma sajt som är en suverän skribent, Martin Åslund som har blivit sylvass på att se spelarnas perspektiv i Italien, Simon Bank som kan se Italien i världen och Marcus Birro som bland annat sätter färg på italienska känslor och funderingar.

Det här är killar som har åkt runt i Italien och skaffat sig kunskap och erfarenheter att delge sig av. Jag lovar, sånt lär du dig inte framför din datorskärm. Det är där ute det händer!

Vi lägger ut klipp till våra tittare och läsare på fotbollskanalen.se, vi bloggar, vi kommunicerar med våra tittare och lyssnar på åsikter via facebook, vi har reportrar och kommentatorer på plats med regelbundenhet, vi har fotbollsmagasinet Club Calcio varje söndag där vi visar alla mål från omgången, vi följer upp Serie A i ytterligare ett magasin; Fotbollskanalen Europa i TV4. De matcher vi inte lyckas pressa in i TV4 Sport ser vi till att sända på Canal+ istället.

Mina bossar gör ALLT i sin makt tycker jag för att lyssna på ER. Det är ju för ER vi sänder detta. Ändå sitter det två unga killar som heter Siavoush Fallahi och Cihan Dalaba och gråter ut på supportersajten, kritiserar TV4 och insinuerar allt detta vi vill göra och dessutom att passionen vi känner för Serie A är hyckleri. Det verkar till och med påstås inom Parma-supporterkretsar att Tv-kanalen TV4 ska något emot fotbollsklubben Parma.

Hallååååååååå!!!

Time to wake up. TV-kanalen Tv4 versus fotbollsklubben Parma i Italien. Det här börjar ju faktiskt likna någon typ av komik.

Artikelförfattarna som inte ens har bemödat sig om att stava mitt namn rätt har en föreställning om att TV4 först skickar ut mig och Birro för att köpa in rättigheterna, sedan ska jag och Birro knepa ihop tablån, därefter skriva körschemat och slutligen sätta oss själva i studion. Riktigt så går det inte till.

Den dagen de här pojkarna flyttar från Sverige, lämnar allt, reser runt i Italien i några år för att komma närmre själva fotbollen, så som jag med flera har gjort, då ska jag lyssna och ta in de här orden. För att insinuera att någon annan bedriver hyckleri så bör man skaffa sig en plattform kan jag tycka. Om man anser att man är en större fotbollsälskare än alla andra så kan man ju lika gärna säga att alla andra är hycklare. Men då måste man göra något mer av sin passion än att skriva en och annan artikel på en supportersajt.

Man ska kritisera när man känner sig felbehandlad, men det här var långt, långt under bältet.

Ett tips: åk ner och se matchen live. Det gjorde jag innan jag kom in i den här branschen. Om du inte gör det så skaffa dig ett abbonemang eller åk till en sportbar eller annars sök upp den på någon annan plats. Alla har råd. Alla kan om man vill. Det gäller bara i värsta fall att försaka något annat. Det har vi andra gjort.

*****

Så. Torka tårarna. Jag blev vän med Christer Sandelin i en taxi till Helsingborg. Birros polare Plura är dock nummer ett.

[youtubeplay id=”LjxgnlEtM4U” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Stjärna i femman

Nej, jag syftar inte på mig. Jag har mest varit den lilla marsipanen på tårtan, men å andra sidan så är ju den jävligt god. Självklart är det Jesse Kindbom i mitt FC Andrea Doria som har varit den stora stjärnan de här tre åren. ‘Boom Boom’ gjorde 71 mål på 61 kamper. Idag blev jag klar med en hyllnings-piké till Den Störste som går att köpa i Derby-butiken vid Hötorget i Stockholm. Vi, AIK, Hammarby och Djurgården finns representerade där!

Jag, Jesse, gamle Milan-hjälten Andreas Andersson, Niclas Kindvall och ett gäng till har gjort vårt på fotbollsplanen för FC Andrea Doria för den här gången, men jag stannar såklart kvar i klubben som värvningsansvarig. Mitt namn i klubben, ‘Pantalone’, är en humoristisk hyllning till Fiorentinas värvningsguru Pantaleo Corvino. Än så länge har vi signat tre nya grymma spelare till nästa säsong som smygstartar med träning redan på tisdag!

Här nedan ser vi vår Kebab-liga. Vår lagkaptens Haslums hyllning till Jesse, med hjälp av Lille-Jesse, Expessens Johan ‘Bruno’ Larsson:

Hur är det då att lira i femman? Se Fotbollskanalen Europas Christopher Kviborgs skildring av vårt lag, vår liga och vår vilde och godhjärtade och ibland, som här, rasande Mister, Per-Jarle Heggelund. Här följer uppladdningen inför Bollmora borta (vinst 1-0, Tolga ‘Vårbergs Maradona’ (tidigare AIK) Ünal).

[youtubeplay id=”TyBfGUhovMc” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Liten summering

Summering från en afton framför TV:n:

Nio pinnar på tre matcher för Serie A-klubbarna, full pott när det behövdes som mest. De tre italienarna är i princip klara för åttondel. Roma har tre poäng upp på Basel som i sin tur åker till München i sista omgången.

*****

Goran Pandev kan inte göra mål längre. Makedoniern har bara ett mål i för Inter, i Supercoppa, sedan i februari! Det ser ut som om han har smittat sina lagkompisar också.

*****

‘Estebans’ bilder är gamla och har redan publicerats på Sveriges största sajt. Självklart en provokativ banderoll på flera sätt för att få Ibra ur balans.

*****

Hollandsbloggaren är underhållande. Jag vet inte om det är värt för er att lägga energi på att bli arga. Jag tror hans text om Real Madrid mest kan ses som att hänga ut ett rött skynke hos tjurarna. En vobbler.

Men fotbollsälskaren i honom måste ha njutit ikväll när Inter bjöd på offensiv fotboll mot Twente som stod med 10 man i eget straffområde. Holländarna svarade med rekordhöga bollar mot Inters straffområde.

Hade han dessutom sett Roma ösa på mot Bayern hade han fått ett nytt favoritlag.

*****

Eto’o är ur slag men är kung i turneringen hittills med 7 mål och 3 ass. Men Messi har liknande siffror och Ronaldo kommer att vara med och slås om kungakronan. Kommer kameruanen igång igen efter julvilan?

*****

Spurs har ett sympatiskt lag som är värt att tycka om. Inte så arrogant och självgott som Fergusons eller Wengers lag. Och spelare som Modric och ‘peta och gå’ Bale, plus Krajncar och van der Vart. Tycker jag.

*****

Två tyska lag vidare. Ett tyskt lag helt ute. Viktigt för Italien att tyskarna inte går för bra, men det är ju bara att öppna hjärtat för Bundesliga tycker jag.

Jesper Hussfelt

De italienska lagens facit sedan Calciopoli

Jag lovade ju igår lite statistik på de italienska lagen i CL. Jag kollade upp hur många italienska klubbar som nått åttondel sedan Calciopoli slog till med full kraft sommaren 2006. Det var ju ett hårt slag mot hela den italienska klubbfotbollen som sedan dess fortfarande famlar efter en storhetstid igen. Det visar sig att Serie A även på sistone har haft tre lag i åttondel år efter år. Och det rör sig om fem olika klubbar. Se nedan.

Förra säsongen:

Fiorentina vann enkelt sin grupp på 15 poäng med Lyon som tvåa och Liverpool trea. Laget blev straffat av tidernas klaraste offsidemål..

..i åttondelen mot Bayern. Fiorentinas insats visar att det finns kvalitativ bredd i Serie A, även om just det inte känns som en nyhet.

Juventus ledde sin grupp före Bayern och Bordeuax men kollapsade totalt under oerfarne tränaren Ferrara. Milan avancerade också till åttondel precis som Inter. Inter vann hela Champions League.

Roma, Inter och Juventus avancerade till åttondel säsongen 08/09. Tre täta förluster mot PL-klubbar innebar tidigt uttåg. Roma föll på straffar mot Arsenal, Inter hade chanser mot Manchester United men framförallt Ibra missade med liten marginal. Chelsea var bättre än Juventus och vann med 3-2 totalt.

Milan, Roma & Inter gick till åttondel säsongen 07/08. Bara Roma gick till kvarten men var för litet mot Manchester United. De italienska klubbarna hade under några år svårt mot engelskt motstånd. Framförallt har de engelska lagen varit starkare än på länge sedan millennieskiftet. England upplevde ju sin ‘dip’ efter upploppen på Heyselstadion 1985.

Roma, Inter & Milan avancerade från åttondelen säsongen 06/07. Milan vann hela Champions League.

För egen del var jag på plats när Milan besegrade ett skadedrabbat Manchester United med 3-0.

[youtubeplay id=”0KIHSwdV0OQ” size=”large”]

Summa sumarum sedan VM-guldet och Calciopoli 2006, på fyra säsonger:

* Milan har vunnit CL en gång, Inter har vunnit CL en gång. Italien har alltså vunnit i snitt vartannat år.

* Samtliga år har Serie A haft tre lag i åttondel, men få av lagen har avancerat mycket längre än så.



Jesper Hussfelt

Demonstration på Meazza ikväll?

‘Esteban’ skickade den här efter il Derby della Madonnina.

‘Jag fick hjälp av sonen. Gillade du den?’

Den syftar ju såklart till Ibras misslyckande i CL med Barcelona, då Z fick se Inter vinna på Bernabéu i maj månad i år.

Mer om och från Esteban kommer i den här bloggen innan säsongen är över i maj.

Senaste meddelandet igår från ‘Esteban’ som är på plats på Inter – Twente:

‘Titta på TV imorgon. Jag protesterar på mitt sätt.’

Håll ögonen öppna när Inter spelar på Meazza ikväll. Kan det vara Rafa som blir nästa man till rakning?

Jesper Hussfelt

Bäst när det gäller

Jag är ingen van bloggare. Ingen van skribent, inte van vid att skriva ner mina funderingar och samla dem till bloggen. Jag sätter mig ner här ibland då och då. Jag låter fingrarna springa över tangenterna i uppemot 25 minuter. Sedan får det vara bra.

Jag glömmer därför vad jag egentligen borde skriva om. Som att skriva om italiensk mentalitet.

Jag undrade en gång i tiden hur italienarna kunde vara så urdåliga i träningsmatcher, jag såg många lag matcha italienska lag spelmässigt men italienarna ändå brukade göra det där första målet till slut och ibland ett till. Den tiden borde ju vara förbi. Däremot bestär ju själva mentaliteten.

DET GÅR INTE ATT FÅ ITALIENARNA ATT SLITA NÄR DE INTE BEHÖVER!

Ikväll var Roma och Milan tvungna att vinna. Roma med den där osannolikt låga lägstanivån släppte Bayern till 0-2 innan laget kände knivens egg mot halspulsådern. Milan hade full kontroll mot Auxerre och vann till synes tämligen avslappnat i Frankrike. Det känns som om tre italienska lag alltid går vidare till åttondelen. Minst. Får slå mig ner och se statistiken och presentera den i dagarna.

*****

Smuttar på ett glas Brolio. Blir intressant att läsa hur Ajax och holländarna ser på sin slagkraft efter 0-4 hemma mot Real Madrid. Är Danmark förbi snart?

*****

Hur kan italienarna vartannat år ha ett lag i final i CL och antingen dominera finalen eller vinna den trots den allt hårdare konkurrensen? Jag kan bara se det på ett sätt. De är bäst när det verkligen gäller.

Jesper Hussfelt

Ibras kompis Ronaldinho flyttar snart

Roma tar alltså emot Bayern ikväll. Det finns något nedärvt i romarnas DNA som de själva måste bekämpa för att bli bäst. Att möta stora mäktiga Bayern innebär med en romersk mentalitet att man måste lägga sig på försvar, gärna med 9-10 man, och försöka få in en boll eller två. Förre tränaren Spalletti (Inters nya tränare som nu har setts till i Milano?) försökte förändra det där. Det gick ofta bra, men så kom den där 7-1-förlusten uppe i Manches… förlåt, jag kanske inte ska skriva om den här. Den gör ont fortfarande.

Jag var nere och såg första mötet. Scholes var övertänd och blev lurad av Totti att ta det röda kortet, Roma spelade drömfotboll och United kröp ihop. Två klubbar hade den kvällen bytt mentalitet med varandra. Det såg enkelt ut ända fram till offensiv hörna för Roma. Från läktarplats såg vi hur Roma lämnade CR7 alldeles ensam. Bollen nådde Ronaldo efter hörnan, Cristiano sprintade längs högerkanten, tittade upp, lyfte bollen till Rooney, volley, pang, mål. Oj, vilket lag Roma hade men övermodet knäckte laget då. 2-1-vinsten var inte mycket värd.

Hög press på Old Trafford då med Chivu som mittback? Ja, det gick ju som det gick. till och med mediokre Alan Smith fick göra mål.

Det gäller att hitta balansen i laget. Alla tränare letar efter den optimala balansen mellan anfall och försvar mot varje specifik motståndare. Det går INTE att sätta sig i eget straffområde ikväll och hoppas. Ett mellanting mellan def och off är att föredra.

Milan då? Ja, det ironiska med Milans mercato i somras är att utlånade Borriello drog iväg till just Roma för att göra succé. Huntelaar har under hösten varit en av Europas bästa målskyttar, men han fick för lite ytor att jobba med i Serie A under sin tid där. Borriello är nog Ibras och Milans drömspelare just nu då Pippo och Pato är borta. Det ser ut att bli Cagliaris Milan-skolade Matri som får gå in och täcka för Pippo och Borriello från och med i januari.

Brassarna då? Ja, Robinho är ju en av de dummaste spelarna på den här nivån tycker jag och han känns mest som en liten vessla som rusar runt och letar ytor där Ibra inte befinner sig med begränsad framgång. Med rätt boll och med rätt tillfälle kan han snoka upp ett och annat, men det känns mer som om chanserna dyker upp slumpvis.

Och Ronaldinho? Det GÅR inte att att både spela fotboll för och representera, att vara förebild för en stor klubb med hög lön som han har och i kombination med karriären springa runt på nattklubbar och för den delen tuta i sig en massa alkohol. Det var inte första gången han slarvade i höst säger dom på Milanello. Din tid i Milan är över i sommar Ronaldinho. Milan vill vinna. Koncentrera dig på ditt jobb så länge du har en arbetsgivare som ger dig lön!

För övrigt är det tragiskt att se Ronaldinho, Adriano och Ronaldo festa bort halva sina karriärer. Störst mage i den italienska fotbollen numera har inte gamle Perugia-presidenten Luciano Gaucci utan snarare Kejsaren i Rom. Men il Imperatore ser ju redan ut att ha abdikerat från sin nya tron. Och Kejsarens nya kläder sitter allt för tajt.

Jesper Hussfelt

Eto’o borta till 2011

Joppes bror brukar plåta de stora världsstjärnorna då han är en sällsynt skicklig fotograf. En av dem han har tagit bilder på är Samuel Eto’o. Broder Petrus fick en stark känsla av att det måste vara svårt att som Eto’o ha nått toppen i världsfotbollen som kameruan. När pengarna började rulla in kom också kraven från släktingar som ville att Samuel skulle skicka hem mycket av det han tjänade till släktingar. Det måste vara ensamt och frustrerande att leva som han gör.

Efter Zidane-skallen så fick Eto’o tre matchers avstängning och spelar inte mer i Serie A förrän 2011. Om Fifa hade fått bestämma hade César fått minst lika många, lex Materazzi. Tur att inte Blatters gäng får bestämma överallt. Hoppas nu inte att FIFA gör bort sig när det gäller guldbollen där de i år är inblandade för första gången.

Lionel Messi är världens bästa spelare då han spelar i Barcelona och slipper möta täta försvar (såsom Chelsea eller Inter) och Xavi och Iniesta har haft fina år, men som Iniesta uttryckte det: Guldbollen bör såklart gå till Sneijder. Robben bör egentligen vara tvåa känner jag.

[youtubeplay id=”huVEl5nZPZ4″ size=”large”]

Två tidigare maränger som tog Holland till VM-final och som stod öga mot öga i just Madrid i våras.

*****

Radiotystnad? Ja, nästan. Jag har iofs pratat lite i TV under helgen men jag medger att jag har haft fokus på annat. Nu drar jag igång här igen på riktigt!

*****

Grattis min mamma. 60 år idag. Min favorit! Du är helt fantastisk.

Jesper Hussfelt

Balotelli och rasismen

När jag får ledigt ser jag gärna en film. I veckorna får jag en del tid att ta det lugnt här uppe på tolvan. Filmerna den här veckan har haft teman som påminnt om varandra. Slumdog Millionaire, Maradona av Kusturica och The Blind Side. Tre filmer om tre unga pojkar som på olika sätt tar sig till toppen från ingenstans.

Kusturicas film av Maradona som jag fick av Mister (tackar för det) är värd att se. Jag dansar runt med korsdrag i hjärtat när han plockar med sig döttrarna upp på scenen. Jag måste visa den här igen:

Spela den hela dagen. Maradona är den största anledningen till att jag älskar fotboll så mycket. Kanske är han den största anledningen till att vår generation fastnade så brutalt för den här sporten. När Diego i full fart rusar in i straffområdet och i samma höga fart lättar upp bollen till sig själv för att slå en stenhård bicycleta inser jag att den här mannen kommer att förbli oöverträffad. Ett värdigt blogginlägg om Maradona och Napoli skulle ta mig timmar att skriva.

Napoli i Club Calcio på söndag förresten. TV4 Sport klockan 20:00. Med fokus på arvingen Lavezzi?

The Blind Side är en sann historia om Michael Oher som överlevde livet i slummen och räddades av en kvinna med det största av hjärtan, spelad av Sandra Bullock.

[youtubeplay id=”8bzjOZrQnU0″ size=”large”]

Michael Oher är i dag en tongivande spelare i NFL.

*****

Igår kväll i debatt såg jag en yngre kvinna med lite mindre plats i sitt hjärta. Nån tjej från P3, en feminin extremist som representerar en grupp som idag får stort utrymme medialt, satt med i debatt i SVT och var upprörd över att Rickard Olsson och Marie Serneholt ska ta hand om Melodifestivalen. Arg för att Rickard var äldre än Marie. Under några minuter hann hon både göra bort sig då hon överhuvudtaget inte hade ett case, hon hann åldersdiskriminera Richard och Marie och hon hann förödmjuka min kollega Steffo Törnqvists utseende. Ämnet hette för övrigt ‘Gubbväldet’ som om alla äldre män per automatik är elaka, egoistiska och gammalmodiga.

Nej, vi gör inte TV här som Silvio Berlusconi gör TV i Italien.

*****

Mario Balotelli kommer från en liknande bakgrund som Michael Oher och historien är fascinerande. Super-Mario övergavs också som ung av sina biologiska föräldrar. Familjen Barwuah i Palermo hade invandrat från Ghana men hade inte råd att fostra Mario. Han togs om hand av familjen Balotelli i Brescia. Mario är dock en liten rebell som likt Maradona stimuleras av att göra sig ovän med sin omvärld.

Mario Balotelli har gjort sig ovän med ett helt land. Storyn om Super-Mario är ännu i sin linda och han har ännu stora möjligheter att bli landets mest älskade idrottsman. För att komma dit måste han byta attityd.

Då motståndarlagets supportrar ville visa sitt missnöje med Mario eller få honom ur balans skanderade dom rasistiska ramsor och djungelläten. Det är det enklaste sättet att komma åt honom, tråkigt nog. När han spelade för Inter tillsammans med Muntari och Eto’o och co så utsattes inte hans lagkamrater för rasistiska tillmälen (förutom på Sardinien i höst), men så fort Mario fick bollen så var motståndarlagets supportrar på honom.

I ett land med 60 miljoner invånare så är det inte upprörande att ett hundratal högerextremister vill bli av med Mario Balotelli eller Christian Ledesma ur landslaget. Fanastism och extremism stöter vi på i olika former överallt i vårt samhälle. Frågan är bara om vi i media ska ge dem en röst. Jag tycker att det är trist att deras budskap kan nå ut på en fotbollsarena som denna vecka då Gli Azzurri spelade och att de kan få så mycket utrymme medialt. Det positiva är att det ger oss utrymme att diskutera. Afrikanernas status i samhället är hopplöst låg i Italien idag. Illegalt invandrande senegaleser kränger det dom kan på gatorna och kommer inte in i det italienska systemet.

Den dag vi alla kan se varandra som Leigh Anne Tuohy såg Michael Oher så är den här världen en vacker plats. Hon såg individen och människan istället för se till kön, ålder eller etnisk bakgrund. Vi är alla individer som alltför ofta ses som en i flocken. Det känns fördummande i vår tid.

Du, jag, Oher, Maradona och Balotelli. Alla individer. Låt oss behandlas så också.

Jesper Hussfelt

Igår var Benitez nära sparken

Ja, igår var Rafa Benitez nära att få sparken i Inter. Efter krismöten som varade i flera timmar bestämde sig Inter för att ge spanjoren lite tid till.

Den 31 augusti skrev jag en blogg som handlade om att Inters tränare mycket väl kunde få sparken redan innan jul. Den texten byggde på flera resonemang.

* Massimo Moratti är inte en tålmodig president.

* Benitez å sin sida visade tidigt för stort tålamod för spelare som inte är på storklubbsnivå kvalitetsmässigt, i det här fallet Biabiany (som sedan länge är bänkad).

* Benitez matchade laget svagt inledningsvis och fick heller inte med sig resultaten som hans två senaste föregångare fick.

Jag fick över 100 kommentarer på den texten. Många med en lite förödmjukande ton.

Knappt tre månader senare sitter vi då här. Rafa Benitez får matcherna mot Chievo och Twente på sig att visa vad han går för. De flesta i klubben verkar redan ha tappat förtroende för Rafa. Hur länge står Inters president Moratti emot trycket?

Jesper Hussfelt

Göran Göransson

De här raderna är till Dig. Det sista jag läste om Dig var på facebook och dom raderna säger mycket om den Du är:

‘Efter en härlig morgonpromenad till bageriet så väntar en låång frukost.
Idag blir det en dag med många praktiska åtaganden, rensa i trädgården, se till att båten är vinterrustad etc.
Kanske en sväng in till den stora staden ikväll. ;-)’

***

Jag hörde att Du föll ihop på ett tränarseminarium i lördags och drabbades av en hjärnblödning. Du är 54 år och 54 år är ingen ålder för en hjärnblödning. Det finns ingen ålder för en olycka.

Göran, min vän. Jag vill bara skriva i det här brevet från mig till Dig att Du är en generös, proffsig, glad, fantastisk människa och jag vill att Du ska ta Dig tillbaka. När jag har haft en mindre framgång är Du där och gratulerar. Av Er på andra sidan är det alltid Du och Jörgen Lennartsson som glömmer era yrkesroller för en stund, sänker guarden och klappar mig på axeln.

När jag och Pontus mötte Dig i Port Elizabeth i somras strålade Du. Du är den mest vältränade jag känner i Din ålder GG. Du såg till att hålla igång där nere under VM i vanlig ordning. Vi brukar ju ofta springa på varandra. Tack för Dina värdefulla tips om Durban förresten.

Det är många här som tänker på Dig nu. När Du är tillbaka igen så säg till. Ingenting är viktigare än att Du tar Dig tillbaka till det vanliga livet igen.

Kram. Krya på Dig.

Jesper

Jesper Hussfelt

Nya Milan och Italien går mot något stort

Ok, Robinhos ojämna spel och den svaga sidledspassningen in till Ibra i förra veckan mot Palermo var svag.

Men den här missen är värre:

*****

Gamle Serie A-hjälten Daniel Andersson är stor nere i Skåne-land nu. Just hemkommen från Malmö måste jag ju ändå bjuda på den här profilen. Kändast i stan efter Zlatan?

Nu ska Laserturken från Libanon ‘ta på han’.

*****

Historien om Bengt i bloggen föregående helg är en liten story ur livet. Den är fri för tolkning. Bengt finns i allra högsta grad och hans kunskap och passion för musik är stor. Bengt spelar instrument själv. Ibland sticker han iväg och ‘jammar lite med boysen’.

*****

Ja, det är en italiensk flagga på min blogg men den här bloggen kommer att handla om mig, mitt liv, mina betraktelser och ofta med fokus på Serie A och Italien men inte heller sällan på ligor och fotboll runtomkring. Spretigt och lite härligt. Ibland kastar jag ut en ‘vobbler’. Ibland gör jag kaos med er, andra gånger tar jag på er eller så blir ni förhoppningsvis rörda ändå.

*****

Roberto Donadoni var min favoritspelare i Milan. En skönt avig dribbler.

Nu är han ny tränare i Cagliari. Förre tränaren Bisoli hade gjort sig omöjlig i den omskakade klubben med missnöjda och avstängda spelare och gamle favoriten Ballardini var upptagen. Donadoni får nu chansen att förstöra en klubb till. Ballardini å sin sida var inte lika stor som spelare men nu har han med en trygg 4-back sett till att ge Genoa två raka 1-0-vinster.

*****

Nej, jag avskyr inte Rafa Benitez men varför kan karln ALDRIG säga:

‘Ja, jag tar på mig min del av ansvaret.’ Skulle han bli för tjatig då?

Nu säger spanjoren att den fysiska energinivån hos Sneijder, Milito och Eto’o inte är lika bra som ifjol. Ok, men det är ju hans jobb att se till att laget fungerar ändå och det har det inte riktigt gjort i höst. Framförallt har det inte fått en karaktär, det sprudlar inte av någon typ av energi eller ingjuter någon trygghet. Mancinis gamla Inter som Mourinho tog över vann ofta med ett mål och stängde matcherna. Så känns det inte nu. Mancinis nuvarande lag i England lider för övrigt av att vara baktungt i sin balans.

*****

Allegris nya hårt jobbande positionella Milan är på väg mot något stort på kort OCH lång sikt tror jag. Om han får tiden. Så hårt och perfekt som trequartistan Seedorf arbetade, så hårt som Ibra jobbade så länge han orkade var fantastiskt att se i söndags i derbyt. Plus kvalitén i positioner och i fötter. Och närkampsspelet hade fått vilket skotskt brunkargäng som helst att vekna. Gattuso-Ambro-Flamini är riktigt tunga att möta.

Ibra hade för övrigt just laser i ansiktet när han sköt straffen mot Inter, men han höll sig kall.

Förresten, vad hade hänt om Robinho, 60 kilo, hade kommit in så sent i en tackling på Materazzi förresten? Förmodligen ingenting. Jag håller med Robban (och Martin) här:

*****

Den som för övrigt inte har sett Pastores storhet är antingen blind eller hjärtlös.

[youtubeplay id=”Fur1yEXyEyA” size=”large”]

*****

Prandellis nya Italien ikväll ser ruskigt intressant ut inför framtiden även utan Cassano. Det är det här som Lippi skulle ha gjort tidigare. Prandelli nosar upp framtidsspelarna och blandar upp med dagsform. Rossi som kan vara på väg till Barcelona är kapten i landslaget ikväll, Balotelli, Balzaretti som ytterback, Ranocchia/Bonucci, karismatiske Viviano i mål som redan fått beröm av Buffon.. Det här laget har just karaktär.

Forza Gli Azzurri sta sera!

Jesper Hussfelt

Vår kväll med Berlusconi

Hallå där.

Tidig onsdagsmorgon och morgondimman har börjat lätta. På tolfte våningen ligger dock imman kvar på glaset under balkongräcket. Jag skriver några rader.

Jag lovade ju er en bild. Till bilden hör en kort historia. Jag, Snobben och ‘Mister’ var på besök på Giannino efter Milan-Juventus 1-2. Vid mitt förra besök där träffade jag Cafu på toaletten. Denna gång smög jag in på samma toalett i stort sett så fort vi kommit in på restaurangen. Då jag kom ut möttes jag av ett ansikte jag kände igen.

– Buona seeeeeeeeeeeeeera, sa premiärminister Berlusconi. Han och hans säkerhetsvakter stod utanför toalettdörren vid entrén.

– Buona sera, sa jag.

Det dröjde inte länge innan vi fick ett bord. Självklart hamnade vi vid bordet närmast entrén och jag satt på hörnet. Det gjorde att jag knappt hann sätta mig ner innan Silvio och hans vapendragare Adriano Galliani skulle passera. Galliani gick på kryckor, och bakom ryggen hörde jag en mörk vänlig röst.

– Mi scusa.

Jag ställde mig upp, Adriano log och hälsade ‘Buona Sera’. Sedan gled Silvio förbi och hälsade. Min känsla när Galliani hälsade på oss var varm. Silvio kändes mer som en slug ‘furbissimo’ som log för att han vet att man ska le och hur man ska le.

Samma sak då de tu tillsammans med Braida senare under natten var på väg ut. Då stannade Silvio ett tag vid vårt bord och hälsade på oss. Han tittade länge på Snobben och han tänkte nog ‘Vem kan den där tyske vara? Har vi mött honom? Bör jag känna till honom?’ Jag tog mig tid att knäppa en bild.

Vid den tidpunkten hade alla i restaurangen redan ställt sig upp och skanderat:

‘SILVIO, SILVIO, SILVIO!!!’

Rösterna följde Milanpresidenten hela vägen ut.

Jesper Hussfelt

Efter fotbollsgalan

‘Anna Pohjanen sågar fotbollsgalan på TV’

I SVT i morse sågade Anna Pohjanen fotbollsgalan på TV4. Pohjanen sa bland annat att hon sitter med skämskudden för ansiktet när fotbollsgalan sänds. En ganska skarp passning mot Peter Jihde och co som jobbar med galan. Hon fick dock aldrig tillfälle av att förklara för programledaren i SVT vad hon menade och vad som får henne att skämmas. Jihde, Hoffmaestro, Sjögrans tal? Ibra?

Nu väntar vi med spänning på att läsa om hur ‘Pohjanen hånade sina konkurrenter på TV4’ i kvällstidningarna.

*****

Det kommer som vanligt inte att ske någonting. Förstår ni vad som hade hänt om jag hade sagt så om Pohjanen? En kille på TV4 mot en tjej på SVT. Vad jag än hade sagt så hade en av kvällstidningarna använt det mot mig eller om det hade handlat om någon annan kollega.

Vi lever i ett konstigt mediaklimat och det var nog ingen slump att Gudrun Schyman dök upp oemotsagd i en mys-soffa precis efter Pohjanen i SVT:s studio.

Jag gillar SVT och jag gillar Pohjanen, men vissa kommer alltid undan. Andra åker dit så fort de öppnar munnen. Mest ett konstaterande och en värld vi får förhålla oss till.

Jesper Hussfelt

Balotelli på Milans restaurang

Från Milanellos innandömen får vi rapporter om att en av Milans stjärnspelare inte riktigt har anpassat sig till klubbens tider. Det påstås sedan tidigare att han gillar nattklubbslivet.

Just nu sitter Snobben på Giannino, Milans restaurang, när Mario Balotelli plötsligt dök upp.

Inte bara Ibra som är på väg att ta resan FRÅN nerazzurri till rossoneri alltså..

Imorgon bjuder jag på en bild från vårt förra besök på Giannino med en av världens mest kända människor.

Jesper Hussfelt

Zlatan Ibrahimovic står i centrum ikväll

Vi är ett litet fotbollsland numera. Sverige har inga klubblag som kan konkurrera internationellt och vi ser ingen ljusning så länge 51-procentsspärren ligger kvar. FC Köpenhamn från lilla Danmark är hästlängder före oss. Danmark är på väg att få ett åttondelslag i Champions League och senast Barcelona var på besök gav laget Barca en bra match. Självklart med ett par svenska spelare i laget. Danmark har ju dessutom en intressantare fotbollsmentalitet än oss tycker jag.

Vårt landslag kan vara på väg att ta sig in bland de 30 bästa i världen igen. En gång i tiden vann vi OS-guld, vi spelade VM-final och under 90-talet var vi i semifinal i både EM och VM. Vi är ett land som har utnyttjat våra resurser relativt väl genom historien. Vårt landlag tillhör världens tio bästa genom historien, vi har haft Malmö FF i Europacupfinal och IFK Göteborg hade under 15 års tid fina europeiska framgångar.

Barcelona förresten, världens bästa klubblag de senaste fem åren tar jag mig friheten att säga. Manchester United har varit bra och är topprankade i Europa men finalen i Champions League 2009 visade tydligt styreförhållandena mellan lagen, även om jag för egen del älskar Paul Scholes egenskaper på fotbollsplanen.

Barcelona och Real Madrid är så överlägsna i sin liga numera att de får söka jämbördigt motstånd internationellt för att få känna pulsen. Båda lagen tillhör favoriterna i Champions League den här säsongen. Ifjol blev Lyon för svåra för Real Madrid, men nu finns ju ‘Mou’ i Real. Mou sågs i Italien som en tränare med begränsade framgångar i Inter ända fram till returmötet mot Chelsea på Stamford Bridge i våras. Därifrån gjorde laget FYRA matcher som visade sig vara bättre än det som Mancini lyckades få ut av laget. Det är såklart den avgörande skillnaden mellan de där två tränarna meritmässigt i Inter, men Mou är också den tränare som är mest älskad av sina nuvarande och sina forna spelare. Eto’o och co i Inter sägs ha varit i Madrid nyligen för att hälsa på sin gamle ledare.

Hur ska La Ligas intresse överleva om ingen ser till att bryta de här två klubbarnas dominans? Idag vill man ju bara se de här två lagen mot internationellt motstånd egentligen. Barcelona får ju dessutom domsluten med sig i de stora matcherna som det verkar. Fråga bara Borja Valero i Villarreal.

Och Mous efterträdare i Inter då? I inledningen av säsongen förutspådde jag att Bentitez skulle få det svårt i Inter. Dels på grund av sin president Morattis begränsade tålamod. Han kom till en klubb som vunnit allt, med sämre egna meriter och en svalare personlighet och karisma än sin föregångare. Rafa Benitez leder fortfarande någon typ av prestige-uppgörelse mot gamle Intertränaren Roy Hodgson, Benitez efterträdare i Liverpool, hans trupp ser tunnare ut och nu är Inter dessutom skadedrabbat. Det mest alarmerande förutom den sportsligt relativt svaga inledningen är annars att spelare som Pandev, Milito, Chivu och Maicon har blivit så mycket sämre under spanjorens ledarskap.

Sneijder förresten. Självklart ska den ‘utpumpade’ holländaren vinna guldbollen om några veckor. Alla hans konkurrenter är förresten Barcelona-spelare. Iniesta, Xavi och även Messi kommer att vara med där uppe. För egen del hade jag velat ge van Bommel, Diego Forlan och Thomas Müller men även i viss mån Bastian Schweinsteiger mer uppmärksamhet.

Ikväll står mycket på spel för Inter och Benitez. Men i centrum står en svensk. Zlatan Ibrahimovic kommer aldrig att bli en älskad spelare i Milan, men han är den spelaren som ska vara avgörande. Skillnaden på Ibra i Milan mot den Ibra vi såg i Inter är att han inte är riktigt lika spektakulär och Milan är inte ett lag som bygger upp hela sitt lag på Ibra. Han var som allra bäst offensivt sett till hela hans karriär under våren 2009. Hemma i Italien alltså. Men idag TAR HAN JOBBET för laget. Han tar löpningarna defensivt, han sjunker ner och assisterar, han vinner närkamper, han tar sig in i straffområdet och avslutar. Se på hans arbetsinsats numera. Studera.

Aldrig har Zlatan varit så nyttig för ett lag som han är för Milan nu.

Benitez förresten. På sistone har han precis som Mourinho påtalat att Serie A är det tuffaste ‘campionato’ han har varit med om som tränare. Att resa till Sicilien, Sardinien, ner till Napoli, att ta emot bottenlag med igelkottsförsvar hemma på Meazza är den tuffaste ligautmaning han har stått inför. Senast var det John-Arne Riise som förklarade i La Roma-magasinet att Serie A är svårare att spela i än i England där allt handlar om fysik som han själv uttrycker det.

Jag har själv varit på Las Palmas och sett spansk Segunda-fotboll. Jag var grymt imponerad av spelarnas tekniska egenskaper, spelidén, två pivote som slog perfekta passningar med båda fötterna. Jag njöt. Jag talade med Snobben om det där. Han har spelat mot många lag en bit under toppen i England, Spanien och Italien. Han var förvånad över hur dåliga de engelska lagen var, hur organiserade de italienska lagen var och han sa att de lag han spelat i sällan hade en chans mot de spanska. Den tekniska överlägsenheten var för stor. För egen del är jag mest överraskad över att inte fler här hemma kan se och inse det som de här herrarna har sett.

De mindre italienska lagen är dock dom som är bäst lämpade mot stora lag tycker han då lagen är skickligast på att ta reda på motståndarnas brister och styrkor. Samtidigt kan de mindre lagen i Italien se sina egna styrkor men framförallt sina brister. Självinsikt är ett bra ord. När man har den kan man ta nästa steg.

Inter kunde besegra Barcelona i våras på självinsikt. Ikväll väntar Milan. Ingen Pato, ingen Inzaghi. Allegri måste väl börja se sig om efter ett anfallsalternativ i januari? Jag börjar se Allegris Milan. Ett hårt positionellt kämpande Milan. Det här är på väg mot något bra. Har han tiden? Kan han ta laget till nästa steg? Ikväll får vi en indikation.

Vi är ett litet fotbollsland. Vi ligger långt efter de stora på många sätt. Med självinsikt, internationell erfarenhet, taktiska kunskaper eller ett allmänt utbrett fotbollsintresse. Vi kan tycka, vi kan tro, vi kan hoppas men faktum är att Zlatan Ibrahimovic är den enda vi har där uppe bland de bästa just nu. Ikväll möter han sitt gamla lag.

Club Calcio öppnar upp för dig klockan 20:00 i TV4 Sport. Så länge Ibra är kvar i Milan och så länge Serie A finns kvar på TV4 Sport så är också Serie A Sveriges mest sedda fotbollsliga.

Ci vediamo sta sera!

[youtubeplay id=”m7lxOhf5q-U” size=”large”]

Jesper Hussfelt

Bengts hemlighet

Det hänger en liten pingla i dörren som ger ifrån sig ett ljud då dörren öppnas och värmen smeker hans ansikte. Det finns en dörr, vi kan säga att den ligger på Platensgatan i Linköping, snett mittemot gamla ‘Platens’ där alla rockers har hängt i alla år efter mörkrets infall. Det finns en man som mycket väl kan heta Bengt och som mycket väl skulle kunna vara min mors kärlek.

Det plingar till när Bengt slår upp dörren till skivbutiken, signalen för att han nu är in i det varma paradiset. Han rättar till den långa snedluggen och plockar bort några snöflingor då han drar handen genom det tjocka håret och det glimtar till i ögonvrån. Bengt har redan i princip alla möjliga skivor som finns i alla möjliga stilar hemma i sin skivsamling, På vinyl, på CD, DVD-samlingar, VHS, han har redan allt. Han slår sig gärna ner i sin favoritfåtölj som han nu har fått flytta med sig till flottare kvarter, sätter på sig sina stora varma 70-talslurar och stänger världen ute. Till Norah Jones vackra stämma lyfter han sin kaffekopp, sluter ögonen och bara njuter.

I skivbutiken har han redan tagit ut riktningen. Han rundar mittenpartiet i butiken och går in mot ena hörnet. Där hittar han en ny specialutgiven upplaga på Neil Youngs ‘Harvest’ som skulle komma in idag. Bengt darrar till när han plockar upp den inplastade vinylupplagan. Han tar med sig den för dagen nyinkomna skivan och vandrar mot kassan när en yngre kille plötsligt kommer från andra sidan mittenpartiet och springer in i honom från blindsidan. Bengt håller hårt om skivan.

– Harvest? Vad står det mer? Young? Vad är det där? säger den unge mannen med arrogant ton då han stirrar på skivan.

– Det är en skiva med Neil Young, säger Bengt självsäkert.

– Oh fan. På vinyl också, säger den unge mannen och nu hånskrattar han lite. Har faktiskt aldrig hört talas om Neil Young. Och du har väl inte nån aning om vad Kings of Leon är antar jag?

Pojken har inte tid att invänta svaret. Han stoppar ner sin nyinköpta live-DVD, tar ut riktningen med fast blick och rusar ut mot slasket på Platensgatan. Bengt betalar, ler, rättar till kragen och sveper halsduken tätt runt sig. Kings of Leons live-DVD står redan hemma i Bengts samling. När dörren öppnas mot den kalla novembergatan plingar det till i dörren och Bengt får något varmt i blicken igen. Som om det är något han vet som dom aldrig kommer att förstå.

Jesper Hussfelt

En drömsk tid för en fotbollsdrömmare

Hösten 2010.

Vi drömmer oss tillbaka till några närmast magiska stunder med fotboll från Italien. Som uppladdning till Madonnina-derbyt tittar vi på det bästa från tre av serieledarnas trollbindande matcher på vägen fram hit.

Som kvällen på Dino Manuzzi då lilla Cesena besegrade Milan.

Eller varför inte Napoli – Milan på San Paolo? (Lyssna och skåda hur nyhetsuppläsaren njuter när han får säga ‘highlights’.)

Sköna referat. Lite mer tryck och hjärta än gamla klassiska svenska referat. Det här är på riktigt. (Han missar dock att det är Ibra som gör tvåan och inte Pato.)

Minns ni hur Ronaldinho inledde säsongen? Det var som om han hade vridit klockan tillbaka när man skådade honom mot Lecce:

[youtubeplay id=”0NVt_RTlaI8″ size=”large”]

Milan kunde har gjort tvåsiffrigt den kvällen. Tyvärr har Ronaldinho inte visat oss så mycket av sin storhet efter det.

Söndag 20:00. Club Calcio med Inter – Milan. Ci vediamo!

Jesper Hussfelt

EXTRA: Zlatan borde ha spelat för Roma

…men Capello ville annorlunda.

Italiensk fotboll handlar mycket om polemik.

Luciano Moggi får fortfarande stort utrymme i media. Det är ofta han som har fått beröm för Juventus köp under guldåren, men det var ju också han som kontrollerade majoriteten av alla spelare i Serie A genom agentbolaget GEA. Klart att hans jobb inte var så svårt då.

Samma Moggi som hånade Fiorentinas mercato när Vargas inte fick det att stämma. Det var innan Vargas exploderade formmässigt och Real Madrid stod först i kön för peruanens namnteckning.  Och se sedan vad som hände med Jovetic! De två målen mot Liverpool när Viola tog full pott, sex pinnar på två möten mot ‘Pool’, var ett genombrott för en kommande storspelare. Då tränade Rafa Benitez ‘The Reds’.

Idag går Juves gamla sportchef Luciano Moggi till angrepp mot nuvarande Intertränaren Rafa Benitez. Och ja, Rafa Benitez är mest förknippad med den där märkliga upphämtningen i Istanbul där Milan släppte taget mot Liverpool som Moggi påstår. Fram till dess var Benitez en aktad tränare med fina meriter även i Valencia. Sen då?

Nja, inte mycket. Han pressade Man United till mållinjen med Pool i ligan våren 2009, men framförallt öste han mycket pengar ur klubbens kassa och påtalade ständigt att han ville ha fler spelare. Hur bra psykologi är det gentemot den egna gruppen? Och dessutom var det Rafa som var bitter när Inter slog ut Valencia i Europa innan den där sejouren och menade att om Inters fotboll skulle få vinna matcher i framtiden så skulle det innebära döden för fotbollen.

Och hur underhållande är Benitez fotboll? Hur många titlar vinner han? Moggi har en poäng den här gången.

Idag berättar Zlatans agent Mino Raiola för Premium Calcio om spelet bakom Zlatans övergång till Juventus. Ibra var ju vid den tiden förknippad med en eventuell framtida flytt till Roma. Fabio Capello satt samma sommar, 2004, och svor att han inte skulle lämna Roma för Juventus. Samme Capello gjorde strax därpå den förbjudna flytten till Turin, och enligt Raiola tog Capello genast upp kontakten med Ajax för att genomföra den affär som skulle ta Zlatan till Juve. Raiola rör sannerligen om.

[youtubeplay id=”Z3DGEC79ms4″ size=”large”]

*****

Förtydligande för de som inte förstod texten tidigare idag:

* Flera av arenorna i Italien är sunkiga, bildproduktionerna är annorlunda men italienarna vill ha det så. Tempot uppfattas som lägre med annorlunda kameraposition. Tempot skiftar från högt till lågt och det uppfattas olika av olika tittare. Ljudupptagningen från Italien är under all kritik och framhäver inte alltid stämningen på rätt sätt. (Våra ljudtekniker på Canal+ och TV4 har slitit sitt hår under de här åren då det inte verkar bli någon bättring.)

* Jag för egen del tycker om fotboll på toppnivå från alla ligor. Jag tycker att Italien erbjuder mest av det jag tycker om.

* Stormatcher i Italien tenderar generellt att vara mer kaotiska, målande och högljudda än stormatcher från andra toppligor (det finns ett par undantag). En del beror på att ståplats och koreografi anses viktiga i Italien. Efter många år ute i Europa ser och hör man olika saker från olika kulturer på gott och på ont. Man lär sig och skapar sig en uppfattning. (Kaoset runtom kan också skapa en del oro i negativ aspekt i vissa av de tillspetsade mötena.)

* Majoriteten av kommentarerna här håller mycket hög nivå. Underbart att det finns så mycket glädje och kärlek. De MINST begåvade (tröga/ovårdade/söker konfrontation) kommentarerna på den här bloggen kommer oftast från andra än Italien-älskarna.

Jag ser inte så mycket provokativt i det och för de flesta har budskapet sjunkit in. Tackar för det.

Jesper Hussfelt

Ja, du får älska (Pippo Inzaghi)

Det är din rättighet.

Även du som är lite arg. Du får älska vad du vill.

* Du får älska Serie A.

* Du får älska precis vad du vill i hela världen.

Det innebär:

* Strunta i alla haters. Låt ingen förpesta din dag. Ingen är värd att förpesta Din dag om du bara är här för att dela med dig av din kärlek.

* Lägg energin på nåt annat. På kärlek. Älska. Älska!

* Du får älska Super Pippo Inzagi! Om du vill.

[youtubeplay id=”mxoGAFwSTvg” size=”large”]

Jag kan bli otroligt glad av att sitta och titta på detta fenomen. Jag skrattade när han drog upp byxorna och gjorde sig redo för inhopp mot Real Madrid. Ingen kan springa så okontrollerat och konstigt som Pippo. Och ingen kan göra mål som han.. Man måste bara le eller skratta eller ta hela världen i sin famn när man ser den här mannen.

70 mål i Europa. Bäst av alla (tillsammans med Raúl om hans skumma interkontinentalcupmål räknas av UEFA). Super-Pippo Inzaghi! Mannen som knappt kan spela fotboll. Det ser ut så i alla fall. Ingen blir gladare av att göra mål än han. Jo, möjligen Jesse Kindbom. Eller Iaquinta. Eller Pinilla.

Han ser chanserna som ingen annan ser, tar löpningarna som ingen annan gör och han tar ofta avslut som ser ut som felträffar (genialt?) och som dessutom lurar målvakterna. Super-Pippo, 37 år är MÅLKÅT. Han är ALLTID kåt på fotboll och kåt på att göra mål. Det ser ut som om det inte finns något annat i världen som gör honom gladare än att göra mål, fotbollens svåraste konst.

Om Milan var en cykel mot en Ferrari (som jag hört nån säga) i det där mötet mot Real Madrid i Milano så var cykeln på väg att vinna. Se upp för 2000-talets bästa lag i Europa.

3 finaler i Champions League, 2 vinster. Milan går aldrig att räkna bort.

Kram till alla i hela världen. Lovers, haters, tutti. Alla behöver en kram. Alla!

Pippo också. Krya på Dig. Hoppas att du tar Dig tillbaka från Din svåra skada.

KRAM!

Jesper Hussfelt

Alla har en känsla för Serie A

För en del är glaset halvfullt. För andra är glaset alltid halvtomt.

För egen del har jag alltid älskat all fotboll på hög nivå, men har haft svårt att engagera mig i ‘mellanfotbollen’ såsom allsvensk fotboll. Så fort man kommer ner på gräsrotsnivå igen, ungdomsfotboll eller där man enbart spelar för glädjen, då växer mitt intresse igen. För mig är glaset halvfullt på toppen och botten så att säga.

Serie A är inte alltid en lättsåld produkt numera. Kvalitén på själva produkten varierar för den neutrale betraktaren. Många av de dassiga arenorna som stinker gammal öststatsstil i kombination med de ofta annorlunda bildproduktionerna ger inte alltid bäst förutsättningar. Italienarnas synsätt på fotboll är dock annorlunda gentemot resten av världen och man måste först lära sig att förstå. Italienskt synsätt på allt skiljer sig mot resten av världen, och det är sällan logiskt. Det är det som ofta gör dem geniala.

När det gäller arenor och bildproduktioner är England en kontrast…

Öpp öpp öpp alla anglofiler, inte kasta er över tangenterna nu och vräk ut era kvädesord. Jag tycker om engelsk fotboll och jag känner många som älskar engelsk fotboll som är begåvade människor, men det som jag har upptäckt sedan jag startade den här bloggen är att de minst begåvade kommentarerna här genomgående har kommit från anglofiler som inte verkar intresserade av Serie A. Vad dessa människor gör här undrar jag, men det är såklart läckert och smickrande att Italien-bloggen besöks av många anglofiler. Det finns något med Italien-bloggen som lockar alltså.

Det brukar bli lite såhär: ‘Ha ha ha ha hööö hööö hööö… Du vet fan ingenting om nåt.. he he he… heja Fulham.’

På den nivån är det. (Oftast ett annat lag än just Fulham, men jag valde ett neutralare lag.)

Det konstiga är att så många som verkar ha tourettes syndrom inte hyser känslor för Serie A utan har valt en annan passion. För mig blir det enklare att diskutera fotboll ur ett intellektuellare perpektiv då jag ser fotboll till stor del som ett intellektuellt spel, och det blir på så vis enklare att identifiera mig själv och min egen passion för den här sporten. När man hittar en tung motvikt blir det lättare att identifiera vad man står för.

Italien engagerar som inget annat land. Serie A engagerar som ingen annan liga. Alla har sin egen känsla. Ingen tar sig ur en diskussion utan en stark åsikt. Serie A engagerar. Det handlar om känslor. Om passion, om kärlek, om hat och ibland om rent oförstående. Ingen annan liga kan diskuteras eller omtvistas så länge.

Det jag också har upptäckt är att den som följer Serie A generellt sett har större perspektiv på fotbollen utanför Italiens gränser, medans exempelvis anglofilen generellt har ett lägre intresse för fotbollen som spelas utanför öarna och därmed en lägre kunskapsnivå. Det kan ta längre tid att förstå den italienska fotbollen, det kan krävas att man sätter sig in i den på djupet och den förutsätter ofta en större taktisk nyfikenhet från tittaren.

För egen del älskade jag som sagt all toppfotboll under min uppväxt. Jag kollade engelska ligan, den italienska, champions league.. ja, det som jag kunde komma åt. Jag tittar fortfarande mycket på Premier League.

Bildproduktionen, ja. I England jobbar bildproducenterna med täta bilder, på huvudkamera och med snabba inklippsbilder. Effekten av den typen av bildproduktion är att tempot i själva spelet upplevs som snabbare. Premier League använder samma klassiska medel som Hollywood, men i en annan form. Det gör att tittaren har svårare att uppleva hur högt en backlinje står, vart spelare kommer i löpningar, hur helheten ser ut. Å andra sidan känns det som om det händer mera hela tiden. Lägg därtill att ljudåtergivningen från dessa produktioner kan få Bolton-Wigan att kännas som en närmast överjordisk upplevelse även då det är förhållandevis tyst på läktarna.

Hur hade exempelvis Keanu Reeves filmer ‘Speed’ och ‘Matrix’ uppfattats om de istället hade filmats med översiktskamera och utan ljudeffekter?

I Italien anses det viktigt att ge tv-tittaren en överblick. Kamerapositionen är ofta hög och ligger längre ifrån spelet och spelarna. Tittaren upplever då ofta att tempot är långsammare.

Gianluca Vialli som har spelat i båda länderna har skrivit en bok om det där. Han skriver att tempot inte är högre i England generellt sett, utan att tempot är konstant. Oftast är det konstant högt, men det svänger sällan tempomässigt.

Tempot i de italienska och även i hög grad de spanska matcherna är inte konstant högt. Det varierar. Det går upp, och så går det ner. En spelare som Javier Pastore eller varför inte Xabi Alonso är skickliga på att variera tempot i sitt passningsspel. Anledningen till tempoförändringarna är för att sätta in stötarna i lägen då motståndaren är sårbar. Vissa upplever temposkillnaderna som något som förgyller matcherna, andra föredrar att det, ungefär som i ishockey, är konstant högt.

Italienarna ställer annorlunda krav på sina spelare taktiskt och tekniskt än i många andra länder. Försvarsspelarna skolas för att spela mycket på brytpass och unga spelare har i många generationer fått jobba med tillslag och bollmottagningar. Spelförståelse och positionering repeteras ständigt, samtidigt som explosivitet och fysisk träning blir eftersatt. Det skapar en viss typ av fotboll som många har lärt sig att älska. Att spela för att skada en motståndare ingår inte under inskolningen och att rensa upp en boll på läktaren ses inte som speciellt konstruktivt utan det ses snarare som kontraproduktivt att ‘ge bort’ bollen till motståndaren.

När Serie A var den enda latinska ligan som sändes i svenska kanaler var det många som förfasades över alla filmningar. De har såklart alltid funnits i de varmare länderna, och det spelar idag ingen roll vilken liga man tittar på. De finns överallt. Däremot är synsättet på ‘kontakt’ annorlunda i östeuropa och medelhavs- och de latinska länderna jämfört med norra Europa. I norra Europa förfasas vi inte på samma sätt när Lee Cattermole (som i veckan) sätter in en tackling med dobbarna först på Luca Modric som hade kunnat hålla kroaten borta från alla fotboll i ett år, som när chilenaren Pinilla (som igår) skruvar sig ett varv extra i luften då han faller. Det är nämligen så, med det synsättet, som många av oss är uppväxta och skolade.

Jag har för egen del åkt runt i många år i England, Spanien och Italien och har tyckt om olika delar av toppligorna på plats i städer och på arenor. Den fotboll som borrar sig längst under huden rent subjektivt upplever jag är den italienska av många anledningar. Varannan italienare i landet följer toppfotbollen dagligen, kunskapsnivån är generellt hög och numera även respekten och kunskapen om andra länders fotboll, koreografin på matcherna kan göra vem som helst tårögd, och den höga ljudnivån (som sällan når oss tv-tittare här hemma pga av undermåliga produktioner), galenskapen och ståplatskulturen som fortfarande är så viktig är fortfarande stark och framträdande.

Jag kommer kanske aldrig riktigt förstå fullt ut vad det är som retar upp folk med Italien, vad som gör att det växer ett svulstigt hat i vissa när man talar om Serie A. Däremot är det fascinerande att alla känslor som förknippas med italiensk fotboll verkar vara större än de som går att framkalla när det gäller fotboll från andra länder.

Det handlar om de största av känslor. Serie A är ett blodrött bultande hjärta. Och jag älskar det.

Jesper Hussfelt

Baggios fotboll är på väg att dö

Grattis Pinturricchio!

Igår fyllde alltså fotbollsgeniet Alessandro Del Piero 36 år och samtidigt gick hans företrädare Roberto Baggio ut och berättade om sina tyngsta fotbollsstunder. VM ’90 då Italien åkte ut i hemma-VM i semi på straffar utan att förlora i turneringen, finalen ’94 förlust på straffar och VM 2002 då hela Italien ville få med sin älskade Baggio till Asien, men då han nekades en plats i truppen av Trapattoni.

Jag minns att Baggio en gång har sagt att det inte längre kommer fram spelare som honom eller Del Piero. Alltså, eleganter som smyger fram, med mjuka tillslag och med små finesser i sitt spel. Baggio var ju en sån där som kunde se det som ingen annan kunde i förväg, innan det plötsligt bara inträffade. Javier Pastore är väl så nära en sån spelare vi kommer. En fantasista utan någon speciell fysik eller extrem lungkapacitet.

Vi är på väg mot maskinfotbollen. USA står i första ledet med perfekta bildproduktioner på sina sportevenemang och med närmast perfekta fysiska fenomen i sina sporter vare sig det gäller amerikansk fotboll, basket, ishockey eller friidrott. Det handlar om att paketera evenemangen för kunden. NBA säljs som produkt och vi köper det med hull och hår. När det gäller just NBA är ändå min känsla att basketen har lyckats behålla underhållningsmomentet i stor grad, att artisterna fortfarande får stort utrymme. De blir allt färre inom fotbollen.

Italien går en strid gentemot övriga Europa och världen och även om de stora klubbarna klarar sig bra i Europa så har det gått sämre för de lite mindre. I Italien är fotboll ett spel där laget positionerar sig smart, för att sedan erövra bollen och med sina individuella egenskaper lyckas göra mål. Italien har fostrat snipers som bara behövt ett tillslag för att såra sina motståndare och Italien har fostrat spelaren som hjälper snipern, en nr 10, för att luckra upp motståndarnas försvar. Frågan är om den tiden, och om den fotbollen, är förbi.

Idag visar det sig allt oftare att lagen får resultat med fysiska ‘monster’. Med starka, snabba spelare går det att nå bra resultat om man bara får in spelarna i ett taktiskt mönster. Tempo premieras över teknik. Det lag som springer mest och dessutom kan vinna många 50/50 vinner i längden. Så ser trenden ut. Hela motsägelsen i det här resonemanget heter FC Barcelona som står upp mot allt det här nya och som kör sin egen grej och förmodligen ändå är bäst i världen. De andra spanska lagen hakar på i viss mån.

*****

Från en Uppsala-kontakt kommer nästa tips om ‘Paulies kusin’, som sägs vara ‘en legend’.

‘Skönt att du har frontat Uppsalakrögaren Zmajko Petronevic som Paulies kusin i bloggen! Han har en av stans skabbigaste hak, Baren Baren. Lite Goodfellasvibbar dock. Kör dessutom alltid med lite för korta byxor och loafers utan strumpor.’

Det skulle Paulie aldrig göra.

Jesper Hussfelt

Så har du aldrig sett Riise förut

Vad gör John-Arne Riise och Morten Gamst-Pedersen här?

[youtubeplay id=”dl0aIVc27iA” size=”large”]

I för korta slipsar och bylsiga kostymer. (Kolla kragarna utanför.) Det luktar mer Premier League än Serie A om den här.

Tack Johan #24 ‘Lillbuken’ ‘Lill-Jesse’ ‘Bruno’ ‘Westling’ ‘Delvecchino’ ‘Laaaaaarsson’ Larsson för länken!

Jesper Hussfelt

Gasperini sparkad!

Efter fyra år sparkas alltså Genoas tidigare så flärdfulla tränare.

4 år är lång tid i Italien. 4 år är vad en sån som Prandelli, Spalletti eller Gasperini har råd med tidsmässigt, men inte mer. Gasperinis galna 3-4-3 var inte längre så galen eller så flärdfull. Resultaten blev alltsämre och för en klubb som har satsat runt 400 miljoner på mercaton i sommar behövs mer.

Ballardini? Nja. Han blir såklart där den här säsongen bara. Sen hoppas jag på Deschamps. Ta in en kille som vet hur det är att vinna och bygg ett storlag med inernationella influenser! Fortsätt att blåsa liv i Serie A Preziosi! Du behövs och Genoa behövs!

Bloggen vaknar till igen. De sista två veckorna har jag levt, och lever man fullt ut finns det inte lika mycket tid för blogg. Denna vecka blir det mer träning och mer blogg.

Jesper Hussfelt

Zlatan är ingen typisk Milan-spelare

Hallå där.

Oj, vad jag är imponerad av det hårda jobb Zlatan visar upp på planen i matcherna just nu. Frågan är bara hur länge hans kropp orkar att lägga ner så mycket kraft och energi som han gör i både offensiven och defensiven. Han som ofta har sett loj ut i landslagströjan och som ofta bara vandrade runt när egna laget försvarade sig i hans tidigare italienska klubbar jobbar nu hårdare än någonsin för sitt AC Milan.

Jag har alltid blivit bra behandlad av Ibra då vi har träffats. Jag har fått mina intervjuer, han har alltid varit schysst och vid något tillfälle på Café Opera när jag var ute med Hidetoshi Nakata strax innan VM 2002 så kom han fram till mig och ville hälsa på japanen. Zlatan spelade då i Ajax och Nakata var firad stjärna i Serie A med en scudetto tillsammans med Roma.

Som spelare tyckte jag Ibra var iögonfallande under tiden i Malmö, jag tyckte ofta han bjöd på helt sagolika estetiska delikatesser i Ajax..

..men att han gjorde för få mål i Holland där många öser in baljor och jag tycker aldrig att han har varit så framstående då det har blivit avgörande matcher i Champions League under sin karriär.

Som bäst tycker jag han var i Inter under de åren han var kung uppe på Pinetina. Inter som klubb passade Zlatan så bra därför att i Inter får man som spelare, framförallt som stjärna, ta utrymme och vara vem man vill på gott och ont. Appiano Gentile har under Morattis år varit ett tillhåll för karaktärsstarka spelare med spretiga personligheter som inte alltid har fungerat som en grupp eller en vinnande enhet. Inter var alltid ‘Pazza Inter’ – de fantastiska galningarnas tillhåll.

Milan är annorlunda. På Milanello ska du ha klass. Klubben har ett klädkontrakt med Dolce & Gabbana, en vacker och estetisk kalender med spelarnas vackra ansikten och kroppar, allt inpaketerat i ett klassigt fodral. Du förväntas vara en gentleman. Du hjälper kocken och planskötaren uppe på träningsanläggningen och alla är lika mycket värda på ett mycket humant och inte konstlat sätt.

Därför är Ronaldinho, Robinho, Kevin ‘Prince’ och Ibra inte typiska Milanello-personligheter. Tre av de här spelarna har spetsar i sitt spel som Milan behöver men kvartetten, ‘förortskidsen’, är annorlunda gentemot de traditionella Milan-spelarna.

På Milanello råder en avslappnad atmosfär. Inne i den första delen när man kommer in kan spelarna gå in i ett rum och spela biljard, i rummet intill vandrar vi alla fritt, journalister som spelare, och vi kan slå oss ner i de vita sofforna och titta på tv. Där har jag sutt och umgåtts med både Andrej Shevchenko och tittat på tv med Andrea Pirlo. I kaffebaren frågar baristan hövligt om man vill ha en caffé och ofta står huvudtränaren där och småpratar tillsammans med Tarozzi, Mentana och co i Milans sportsliga ledning.

Så var det åtminstone under Ancelottis tid. Jag har stått där otaliga gånger tillsammans med Ola Wiklander genom åren.

Det som inträffade igår på Milanello mellan Zlatan och Onyewu hade inte varit en katastrof på Inters träningsanläggning, men på Milanello är det en mycket ovanlig företeelse. Karate-sparken mot Strasser tidigare..

[youtubeplay id=”Aj2XSGa1ZME” size=”large”]

..som såg ut som en hierarisk markering från svensken som för att visa Strassers status i laget, och nu slagsmålet med Onyewu är inte så allvarliga att jag tror Milans ledning går i taket. Ibra är en vinnarskalle och precis som Gattuso påpekade tidigare i veckan så behövs det mer vinnarskalle i det här laget om det ska bli några troféer så bara negativt är det inte. Däremot är det så långt ifrån den tysta överenskommelsen, gentlemannastilen, att jag undrar vad som går genom Adriano Gallianis huvud just nu.

Zlatan Ibrahimovic och Milan är två helt olika psykologier. Två helt olika tänk. Kommer Ibra någonsin att anpassa sig, för det är han som måste göra det gentemot sin arbetsgivare? Svar nej. Frågan är bara om Milan kan leva med det. Och hur länge det får pågå.

*****

Jag ser den fenomenala terränglöparfotbollsspelaren Gareth Bale nu mot Bolton. Tottenham är ett ihåligt lag med en del klass i de främre leden och med en mycket begränsad backlinje och en svag defensiv organisation. Bale däremot är Inters drömvärvning. Hans genombrottsstyrka är helt unik. Hans uppvisning mot Maicon i veckan kommer italienarna att drömma om ändra fram tills mercaton öppnar på riktigt i sommar.

Jesper Hussfelt

Stubben älskar kebab

Stubben kan sin kebab.

Vart vi än är i världen så letar den arabiske Västeråsaren upp ett bra kebabhak.

Så här nöjd blev Stubben när vi hittade hans favoritkebabhak på webben igår innan matbeställningen:

Jesper Hussfelt

PIPPO INZAGHI

70 mål i Europa.

Bäst genom tiderna.

Jesper Hussfelt

Cristiano Ronaldo hade varit älskad av alla..

..om han inte skulle bete sig som han nyss gjorde mot Milan. En kopia på det Robinho, Felipe Melo och Rivaldo har ägnat sig för mycket åt.

En smäll mot halsen för att sedan falla till marken till synes livlös.

Tänk så stor han hade kunnat bli hos folket. Och älskad.

Och nu gjorde Totti 2-0 för Roma.

Jesper Hussfelt

Brassarna är världens största filmare

På tal om Felipe Melos beteende på San Siro i helgen..

Italienare får ofta på våra breddgrader höra att de filmar och fuskar mer än andra.

Efter att ha följt toppfotbollen i ett par decennier skulle jag vilja hävda att de värsta i branschen är brassarna. Ja, Krasic filmade och var inte gentlemannamässig nog mot Bologna och ja, Gilardino och Pippo Inzaghi har ofta sökt fördelar genom att lägga sig enkelt men numera filmas det överallt i fotbollsvärlden. Värst av alla filmningar är kanske Morten Gamst-Pedersens mot Arsenal?

När Milan mötte Juventus i helgen var Felipe Melo lite av planens gigant och därför är det en besvikelse att han beter sig så här:

Tur att huvuddomare Rocchi som tillhör den nya skolan, inte låter sig luras.

Robinho är också en sån där spelare som lägger sig lätt…

…och som nyligen kritiserades då han fick en hand i bröstet och föll ihop med händerna för ansiktet.

Det här kan nog vara alla filmningars moder annars:

Här är filmningen som Adriano blev avstängd för:

Inte konstigt att Dani Alves inte fick straff mot Inter i våras så som han ständigt söker frisparkar med sitt teatraliska beteende:

Barca-spelarna tycker jag får lida dubbelt då de utmålas som ‘fuskare’ i och med att klubben går under parollen ‘mer än en klubb’ och därför har mer att leva upp till. Det blir lite osmakligt med en alltför självgod självbild ibland kan den objektiva tycka. Den här teatern var tragisk att se då en brasse blev drabbad MOT Barcelona:

[youtubeplay id=”SRJpQ4rox9g” size=”large”]

David Villa, Iniesta, Xavi & Puyol tycker jag konkurrerar med Lucio, Pepe och ett gäng andra brassar om att vara världens största filmare.

Kommentatorsfältet höll generellt bra klass men några trampade över och med dessa kommentarer så var det bäst att ta bort alltihop. Detta var tänkt som en dialog med min öppning (för provokativ?), men det är ofta svårt för många.

Tack ändå till er som försökte.

Jesper Hussfelt

Min kärlek till Atommyran Giovinco

Sebastian Giovinco är en asfaltsblomma och jag älskar asfaltsblommor.

Titta lite på det här klippet och skåda vad Giovinco gjorde på 30 minuter mot Chelsea för ett och ett halvt år sedan.

[youtubeplay id=”Xgd5kK_tfRI” size=”large”]

Ja, ibland är han aningen ‘valpig’ och ja, ibland är han lite slarvig och ‘inte konkret’ i vissa avgörande lägen.

Men den tränare som kan slipa dessa egenskaper har en spelare som kan vända vilken match som helst mot vilket motstånd som helst. Frågan är om det någonsin kommer att inträffa för vår vän Seba, även om han i ligans tre första omgångar möjligen var ligans mest lysande stjärna denna höst innan han skadade sig.

Att jag gillar honom för att han är liten är en lite förenklad bild då jag också är en liten kille (med liknande egenskaper men på aaaaaaaaaningen lägre nivå).

Ja, han är så liten så att Del Piero framstår som en fysisk gigant vilket är läckert på många sätt. Det ser för det första nästan lite roligt ut när han sätter fart, hans kvickhet med den litenheten gör honom närmast omöjlig att få tag på i vissa situationer och så är han ju en asfaltsblomma och jag älskar asfaltsblommor. Han är blomman som tar sig igenom asfalten trots att han har världens odds emot sig.

Låt ingen jävel hindra dig att bryta igenom asfalten. Världen är fylld av mobbare och människor som tvivlar på dig. Strunta i dem, gå din egen väg och gör din grej. De andra kommer ändå att bli förlorare och i bästa fall förmodligen sitta och vräka ur sig en massa strunt på internetforum i sin ensamhet.

Det har jag gjort i alla fall, struntat i tvivlarna alltså och det funkar bra. Seba också.

Kram.

Jesper Hussfelt

Tottis donna kysste Katten

Samtidigt som jag och Snobben har varit i Milano så var ‘Katten’ nere på Lazios träningsanläggning Formello. Se hälsningen här till Svennis och den gamle presidenten Cragnotti som såg till att Lazio tog hem Scudetton år 2000.

Katten kan vara Andrea Dorias nästa värvning efter att han de senaste säsongerna har styrt Karlbergs mittfält i division tre. I helgen var han nere och träffade Frosinone och därifrån kan vi ta kontakten ett steg närmre vårt lag i femman.

Efter besöket på Formello spanade Katten in Roma – Lecce och innan han letade sig hem från Olimpico träffade han Tottis donna Ilary Blasi.

Det hela slutade med en kindpuss. Ni vet en sån där artig variant som används flitigt i latinländerna. Nu behövde han sannerligen inte sloka hem med svansen mellan benen.

Med de kontakter vi redan har med Vincenzo Montella och då vi redan har haft Andreas Andersson i laget, kan vi nu också lägga ut en krok till Er Pupone via Ilary? Totti till svenska division fem?

Jag håller det inte för omöjligt. I annat fall värvar jag Jesper Blomqvist. Det får duga.

Jesper Hussfelt
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå