Jag läser att Zlatan Ibrahimovic är Sveriges i särklass populäraste idrottsman. Det gör mig glad, därför det är effekten av hans framgångar och ett resultat av hans mognadsprocess.
Det fanns en tid då Zlatan vandrade runt i den svenska landslagtröjan och ofta såg loj och oengagerad ut. Det finns ingen spelare i världen som är bra för sitt lag med fel inställning till själva helhetstänket. Det fanns en diskussion om att peta honom på den tiden, och jag tycker att den var helt rätt, just då. Ingen spelare är större än laget, ingen som visar fel signaler bör vara aktuell och den som inte presterar bör därför sitta vid sidan av.
Jag har alltid haft en god relation med våra förbundskaptener, tycker jag. Lasse Lagerbäck var alltid den som kom fram till mig och diskuterade livet och fotboll, även i anslutning till landslagsträningar. Han var alltid den som frågade hur jag mådde och kunde skoja om ett av mina klädesplagg. Samma sak har jag kännt med många av de allsvenska tränarna. Stuart Baxter och jag hade en fin kontakt, B-A Strömberg var en sån kille jag anpråkslöst kunde sätta mig ner med och motsvarigheten i ishockey heter Niklas Wikegård.
Jag har alltid varit nyfiken på att förkovra mig i mitt jobb. Jag gick fotbollstränarutbildning när jag var yngre och jobbade som assisterande tränare för ett damlag i femtedivisionen utanför Linköping, jag gick tennistränarutbildningar parallellt och jag har köpt på mig tonvis med fotbollshistorik, böcker som jag har läst pärm till pärm.
Jag har suttit med domarnas regelböcker framför mig och synonymordboken i högsta hugg för att förbättra och bredda mitt språk. Jag gick till sångpedagog för att hitta en bättre andning och rätt klang i rösten. Jag har alltid strävat efter utveckling, och det är så glädjande att höra att Zlatan pratar om samma sak, trots att han står på toppen av sin karriär. Han säger att han känner att han utvecklas hela tiden.
Det var samma sak för mig när jag flyttade till Italien. Jag ville komma närmre fotbollen, åka runt i några år och smaka, känna och dofta på fotbollen.
Det var likadant när jag jobbade med ishockey på Canal+. Jag ville lära mig mer och komma närmre så jag hörde av mig till Niklas Wikegård för sissådär tolv år sedan. Jag bad om att få gå vid sidan av honom i Malmö IF för att lära mig av hur de jobbade med sitt lag, sina spelare, med taktiska upplägg och allt annat som hör ett lag till. Nicke tvekade aldrig att tacka ja och jag fick många lärorika dagar där nere i Malmö med honom och laget. Niklas blev också en fin förebild för mig och i förlängningen en mycket bra vän.
Jag träffade Erik Hamrén på Svenska Hjältar-galan i förra veckan. Jag har alltid kännt samma sak med Erik. Vi har alltid kunnat diskutera livet och fotbollen prestige-löst. Vi hade en ett samtal som jag hoppas han kommer att få nytta av som människa och yrkesman under nästa år. Jag tror i grunden att Erik har varit viktig för att få Zlatan att ta nästa steg i sin personliga utveckling, som älskad ledare i ett svenskt landslag.
Zlatan hade kunnat mogna tidigare, prestera bättre i landslaget tidigare, höja sin omgivning med en annorlunda attityd tidigare och i högre utsträckning, men bara faktumet att han har kommit dit nu gör oss alla till vinnare. Den där kramen som han gav Tobias Sana är på nåt vis det slutgiltiga, visuella beviset.
Nicke Wikegård förresten. Det var ju jag och Nicke som först blev tillfrågade att göra den där Shampoo-reklamen som Henke Lundqvist medverkar i, men det går ju inte att göra reklam med de roller vi har. Eller jo förresten, det var ju en kille som gjorde dom där inspelningarna ändå och han har både egen talkshow och skriver egna krönikor. Reklamfilmen blev dessutom prisbelönt. Det är bara att bocka och buga.
Och hur var det egentligen med min vän Nannskogs medverkan i Fredrik och Filip? Det var ju han och Ekwall som tävlade tillsammans i Kanal 5:s lekmagasin. Danne ringde faktiskt mig i höstas och sa att han ville ha med mig som partner, men produktionsbolaget som gör programmet insåg nog att Fredrik & Filip riskerade att åka på pisk då. Jag ser ingen annan anledning till att jag inte fick vara med. Med glimten i ögat alltså. Men ändå! Det blev Patrick istället och jag tycker ändå att det på något vis blev bra underhållning av det hela ändå.
Charlotte Kalla och Marcus Hellner som tvåa och trea på den där listan i Expressen över de populäraste atleterna? Självklart är det suveräna idrottsutövare, men de bör tacka SVT, André Pops, Jacob Hård och co för den överlägsna exponeringen. ‘Vinterstudion’ blev till stor del SVT:s räddning på rättighetsmarknaden, men det är också ett snällt, mysigt och proffsigt program som många människor tycker om. Henke Lundqvist skulle säkert ha varit i topp på den här listan om det inte hade varit för NHL:s lockout eller ligans minimala exponering i TV.
Jag träffade faktiskt Jacob Hård nyligen och tackade honom för hans hjärtlighet en gång i tiden. Jag kommer aldrig att glömma hur vänlig och generös han var då jag stötte ihop med honom som regionalreporter i Norrköping på 90-talet. Jacob var den som höll upp dörrar och såg till att en ung lokalreporter blev väl omhändertagen i Himmelstalundshallen.
Himmelstalundshallen förresten. Det var där min mediabana en gång i tiden tog fart förresten, då jag träffade Björn Hellberg och Bengt Grive där i samband med Davis Cup 1997.
Men det är en helt annan historia.