Natt i Las Palmas
Hussfelt
Havets vågor utanför mitt fönster. Det är i den här miljön jag känner mig hemma. Zlatans bok på nattygsbordet i Las Palmas och flera gånger om skrattar jag till när jag läser om hans fascinerande tid i Allsvenskan innan flyttlasset gick till Amsterdam. Han påminner lite om en barndomsvän jag hade och han har en del av min obiologiske lillebror Runar’s stil. Runar blev ungdomsproffs i Bologna men hans karriär via Allsvenskan och Premier League har dalat och nu vet jag inte ens om han kommer till spel med Bajen i Superettan i år.
Ibra var på besök hos Wenger som grabb och jag började fundera på det där med fransosens ickevinnarfotboll igen. Maken till envis människa får man ju leta efter, och Ibra skriver att Wenger, nästan provokativt, ville se igenom Zlatan för att se om där fanns nåt störande. Wenger vill ha skolpojkar, spelare som går att tygla, som rättar in sig i ledet. Till och med den lille busen från Rotterdams bakgator har rättat in sig i ledet och blivit en världsavslutare. Snart står Ibra mot Wenger i CL igen, där han gjorde två mål för Barcelona. Mycket kommer att hänga på Ibra och van Persie såklart.
Niva är i Swansea, Bianco är på Sicilien och jag ligger uppe på natten och skriver mina memoarer. Nävars. Jag läser Ibras memoarer fram till 30 bast. Hela sagan är så fascinerande från hans perspektiv att jag bara sitter och ler. Tänk alla år då han sett så cool ut, dragit balla skämt, hittat på nya glosor, hur liten och sårbar han har varit. Hur varje liten triumf var ett sätt att ta revansch.
Det finns få av oss exhibitionister, eller ingen, som har ett helt vanligt psyke. Alla har vi nåt att bevisa, nåt att övervinna. Alla har vi en drivkraft, ett för stort ego eller nåt annat som triggar oss. Det gäller bara att ha kontroll på vem man är och att man inte bara jagar de här små triumferna. Det finns större saker än så i livet.
Publicerad 2012-01-31 02:05