Sveriges vackraste fotbollslag

Men P-J hade ytterligare en dröm.

Under vår och höst 2007 var jag mellan två kanaler. Under samma period tvingades jag i stort sett varje måndagsmorgon att kliva upp i ottan för att spela fotboll med vårt korplag. P-J, tidigare kollega på Canal Plus, hade startat ‘Andrea Doria’, ett kompislag med ett helt gäng mer eller mindre dugliga spelare. Egentligen var det väl P-J som var helt ok, hans kompis Johny Johansson stod ut bland oss andra och P-J:s danske polare Jonas Dinnesen var lite av en stjärna. Han rörde sig som en klassig lirare, spelade fram bollar och tog estetiskt vackra avslut. För mig är han ‘Il Genio’. Johny sprang på allt. Vi kallar honom ‘Grande’.

P-J kan ha ett otroligt skott med båda fötterna och gör en hel del ‘Eurogoals’ ibland inför en alltför liten skara människor. Han vill att vi ska avsluta lågt i bortre hörnet. Själv skjuter P-J gärna och ofta eller nästan alltid från 20-30 meter, inte sällan i krysset. Vårt lag var då ett högst mediokert lag i typ division IV i korpen och de profilstarkaste spelarna vi mötte de där morgnarna var min väninna Ida (mer om henne en annan dag), en kille vi kallade Red Ronaldo (han gjorde hat-trick på oss med volleyskott felvänd från 25 meter typ) och målvakten Sladjan Osmanagic. Sladjan var rena rama bläckfisken i mål.

Vi var ett riktigt lurigt gäng. Det var jag som skulle springa runt som en galning på topp, otränad med för långt hår och en kula på magen. Det var Simon Bank som såg likadan ut, men som skulle slå lyror, kommentator-Petter Johansson som jag under söndagarna tog en kall bira med, och som for runt på högerkanten på morgnarna. Vi gjorde en hel del mål, och vi slapp undan varningar under hela säsongen.

Tre år senare är vi FC Andrea Doria, vi spelar i toppen av Division V i det riktiga seriesystemet och inget annat lag i Stockholms lägre skikt har gått så snabbt uppåt som vi de senaste åren. Det var aldrig tänkt så. Det har varit en kul men klassig (läs: italiensk) pryl hela vägen.

Under den närmaste tiden kommer jag att berätta lite om vårt italienska lag, våra profiler, sammanknyta oss till Italien och berätta varför vi är så förälskade i det här blåvita laget. Vi har fyra matcher kvar i ligaspelet och måste vinna alla, samt att IFK Lidingö måste tappa poäng. Vi möts i den sista omgången. På fredag är det ödesmatch mot Hanviken. Jag bjuder på en liten promo, ihopsnickrad av P-J såklart.

[youtubeplay id=”p47mkvIMTMw” size=”large”]

In Jesse Kindbom we believe!