Club Calcio behind the scenes. Bilderna!

Simon och Marcus satt på platserna bredvid mig och Martin på Marassi. Resan dit var ljuvlig och Marcus uppträdde hela dagen som ett barn på julafton eller som min morfar då vi lyssnar på Pavarotti tillsammans. Överlycklig alltså. En enkel espresso på en Autogrill på vägen:

Marcus fick syn på två stora flaggor vid macken vi stannade vid. En Genoa- och en Sampdoriaflagga, när vi började närma oss Genua.

– Finns det nåt annat land i Europa där man plötsligt möts av nån liknande scen? undrade Marcus. Dom är ju helt sjuka här nere. Fantastiskt. Helt jävla ljuvligt är vad det är.

För varje fotbollstokig svensk går det tusen fotbollstokiga italienare.

Lite drygt 30 miljoner italienare följer fotbollen, il Calcio, dagligen. Det är mer än halva stövellandets befolkning. Det de flesta inte kan om fotboll är knappt värt att känna till. Då snackar vi inte fotboll de senaste sju-åtta åren utan ofta sex decennier tillbaka i tiden. De flesta känner till våra gamla svenska hjältar som spelade i Italien på 50- och 60-talen exempelvis. I Sverige är vi väl 50 eller 100 000 tokar som har samma galna intresse. Knappt. Kanske är vi bara 20-30 tusen? För varje fotbollstokig svensk går det alltså typ tusen italienare. Och alla kan långt mycket mer än vi. Både dig och mig alltså.

I söndags spelade jag tennis med min vän Danne på Kungliga Tennishallen innan jag började förbereda Club Calcio. En dusch på TV4, sen var jag redo för studioprogrammet.

Efter showen byggs studion om inför Fotbollskanalen Europa. I söndags tog ‘DK’ över en av våra skumma gröna stolar. DK är alltid grymt taggad när han får synas i bild. Han var riktigt skön i söndags tyckte jag.