Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Från Scholes till Scholes

Jag minns för några år sedan när Roma mötte Man United hemma. Vi stod på Olimpico och fick se Spallettis Roma spela fantastisk fotboll mot ett aningen slittrat United. Jag hade slagit vad om att Scholes skulle bli utvisad i nån närkamp med Totti och självklart inträffade det. Jag hade också tippat Roma vidare och inget annat kunde kännas mera rätt med den matchbild vi fick se. Från läktaren såg vi på en Roma-hörna hur Ronaldo lämnades ensam mitt på egen planhalva vid en enventuell rensning. Lika självklart fick såklart Cristiano bollen, satte full fart ut mot högerkanten, sprintade förbi nån Roma-spelare, tittade upp mot bortre stolpen där Rooney tagit en maxlöpning. Ronaldo måttade inlägget, slog till, pricade Rooney och pang, mål United.

Roma vann den där matchen men släppte in mål på sin enda målchans emot. Det skulle ha blivit 3-0 Roma, men det stannade vid 2-1. Returen på Old Trafford med Chivu som mittback var en uppvisning i presspel och snabb djupledsfotboll från Fergusons lag. Jag har för mig att Chivu bjöd på de fyra första målen.

Nåt år senare återvände vi för att se motsvarande möte på Olimpico igen. Den gången låg United tryggt i sina positioner, bevakade, slog om, spelade ett extremt lågt och tryggt försvarsspel och vann till slut ganska enkelt med 2-0 utan att äga speciellt mycket boll. Den kvällen kändes det som om Alex Ferguson förändrat sin attityd ute i Europa, som om han hittat ett optimalt sätt att agera taktiskt på  bortaplan ute i Europa. Roma såg ut som naiva engelsmän och United spelad smart och taktiskt som ett klassiskt gammalt italienskt storlag, men med ännu bättre fysik  och explosivitet i kontrastötar. Det var den första gången jag blev riktigt imponerad av Fergusons taktiska kyla i en stor internationell bortamatch, trots alla år med Ferguson.

United var länge en ‘nära-klubb’ ute i Europa. Bara triumfen 1999 kunde räknas som en stor framgång på den största scenen, trots att Ferguson lett laget i 20 år. Nu är Man U själva en stormakt. Rörelsen som laget visade upp igår mot Schalke 04, bedömningar med boll, bollar som slogs exakt då löpningar inleddes. Det var en fröjd att se Giggs och co ta vara på Schalkes splittrade försvar. Det är såklart ingen slump att tyska klubbar inte når hela vägen numera ute i Europa. Den som försvarar sig bäst (förutom möjligen Barcelona som spelar annorlunda) brukar vinna.

Hatten av för Ferguson, för Giggs, för Scholes, för hela gänget. Ingen slump att Xavi anser att Paul Scholes är modern fotbolls bäste mittfältare för övrigt. Som Xavi sagt: ‘Skulle han ha varit spanjor skulle folk ha bedömt honom annorlunda.’

Förövrigt kan jag bara tillägga att Xavi och Scholes har en parallell. Efter att ha åkt runt och sett fotboll internationellt under många år och studerat lag och spelare så har jag upptäckt att dessa två är helt överlägsna i toppfotbollen på att registrera sin omgivning. Hela tiden då de inte har bollen springer dom runt och vrider på huvudet som inga andra. Letar ytor, letar ytor, får boll, tempoväxlar in i en yta, släpper, rörelse, vrider på huvudet flera gånger, får bollen, slår bollen vidare på ett.. och så här håller det på. Fascinerande. Titta på det nästa gång du ser Paul Scholes.

Publicerad 2011-04-27 kl 11:10
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons