Om lottningen

Sverige ställs alltså mot Ukraina, England och Frankrike. Så här på förhand känns det faktiskt som att vi tar poängen mot England för given, vilket känns som den största faran. Inte för att spelarna känner likadant, men vi får inte ta för lätt på den uppgiften bara för att vi brukar nå bra resultat med dem. Dock saknas ju deras bäste spelare Wayne Rooney, den ende som nämns som en av de bästa offensiva spelarna i världen. Då får vi inte glömma bort Ashley Young, straffområdesspecialisten Darren Bent, virvelvindarna Theo Walcott och Aaron Lennon eller någon annan heller för den delen. England må inte ha verktygen för att slå alla typer av motstånd under juni månad men 1-0 på Spanien imponerade. England bör gå vidare från gruppen med Fabio Capello som tränare.

*****

Sverige är litet. Stockholm är ännu mindre. Stockholms kändisliv är pyttelitet. Stockholms kändistwittrande är mikroskopiskt. För egen del anser jag att empati och respekt gör sig bäst i den sociala medievärlden och att vi alla bär ansvar för att bära upp nivån på en rimlig, respektfull och en någorlunda nyanserad och intellektuell nivå. Ibland spricker den där kodexen och jag kan tycka att det är beklagligt att se andras mörka sidor i den sociala medievärlden. Det ger oss dock en klarare bild över hur andra mår och vad många exhibitionister eftersträvar i sin jakt på uppmärksamhet.

*****

Ukraina har ett fint, tekniskt, kanske inte så konkret lag. Jag tror att vi bör vara nöjda med att få med oss en poäng från öppningen mot Ukraina. Å andra sidan måste man vinna någon av matcherna i gruppen så det kommer att ligga en del fokus på Zlatan Ibrahimovic i den där matchen. Det är han som ska lyfta oss till nästa nivå, förhoppningsvis mer utvilad i sommar efter ett annorlunda träningsupplägg.

*****

Den där boken som Ibra skrev tolkar vi ofta ur hans eget perspektiv. Det känns naturligt. Men hur mår nu människorna som han växte upp med efter alla hans ‘avslöjanden’ i boken? Dom som inte har en lika stark röst. En svagare stämma. Det gäller ju att veta att dom man håller nära får sin respekt och mår bra.

*****

Frankrike. Ok, fåntratten Domenech är borta. Det var lätt att förstå redan 2006 att hans ansikte räddades av en bra trupp och en Zidane i sin svanesång, men i de två senaste slutspelen har färglösa, defensiva Frankrike producerat futtiga två mål på sex matcher och släppt in tio. Stora, stolta Frankrike har bara tagit två ynka poäng av 18 möjliga och när dom inte gått hela vägen till final så floppar dom totalt. När vi går in i match tre är chansen stor att Frankrike redan i princip är borta. Eller att dom har full pott.

Det kommer att ge oss antingen en omotiverad motståndare lex Sydafrika 2010, eller ett franskt reservlag. Jag tror på det förstnämnda, men håller inte det andra för omöjligt. Det handlar om hur Laurent Blanc kan ta tillvara på all begåvning som finns där. Jag tror inte att laget har varken rätt balans eller rätt spelare i de bakre leden för att lyckas, men om de unga står pall kan det gå hur långt som helst.

*****

Club Calcio. Imorgon är det dags igen. Tillsammans med Liga Europa så känns programmet som det närmaste, mest familjära program jag har jobbat med. Jag menar att vi känns så nära våra tittare och jag hoppas att ni känner likadant.