Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

En stampad geting för mitt bloggande

Eftersom Expressen var den stora kvällstidningen för mig under uppväxten – den var de facto störst och jag gick aldrig i gång på Kvällsposten och Aftonbladet fick förvisso spela men bara i min checking line – och därför sitter det i ryggmärgen med getingbetyg. Träffade en profil i svensk fotboll i går och han undrade om mitt avstannade bloggande.

Ja, jag kan bara hålla med. Det har varit för mycket, helt enkelt, och därför får mitt bloggande efter EM-kvalet en stampad geting. Jag kan inte skylla på annat än att det blivit för mycket jobb av annan karaktär och något måste stryka på foten, och det har blivit bloggen. Illa, men det är väl ett tecken på att jag börjar bli antingen gammal och inte orkar eller gammal och klok och fattar.

Kanske har bloggtåget gått? Ja, jag vet inte. Var ju först ut som fotbollsbloggare i de etablerade medierna våren 2005, då på Expressen, och efter att Simon Bank nobbat Bladet gick frågan till Robert Laul som körde i gång. Kollega Ekwall skulle givetvis vara värst när han i januari 2006 drog i gång en unik tv-blogg, men det blev rätt snart en vanlig men vass blogg.

Tog en bloggpaus när jag fick sluta som fotbollsreporter på Expressen i mars 2006 men var tillbaka på fotbollskanalen.se under vintern 2007 och har därefter kört på, även om frekvensen varierat. Ofta har det handlat om annan arbetsbelastning som gjort att bloggen hamnat i bakvattnet, och så får man kämpa för att få fram den igen.

Sedan handlar det om att jag vill ha kvar en del ämnen och stick kring min fredagskrönika som jag gillar att skriva. Det finns helt enkelt vare sig ämnen eller tid eller kombinationen för att alltid få till det rätt och bra. Ja, det är helt enkelt en svår ekvation att få det att fungera i alla led och att det blir både bra nog och relevant nog.

Gillar det kvicka och rappa med en blogg, att man kan köra högt eller lågt och det är så lätt. Samtidigt blir det en plåga när man känner som jag gör just nu, att varför hinner jag inte blogga mer? För en blogg är som många andra sociala medier och det handlar om en regelbunden uppdatering. Jag tar nya tag och ser om jag kan komma på tåget igen.

***

Full tryck i Allsvenskan och redan i kväll och på Valborgsmässoafton är det nya matcher och sedan är det en omgång i helgen också. Häftigt och med IFK Göteborg i topp passar fotbollskanalens serie “Ögonblicket” in bra med en tillbakablick till SM-guldet 2007:

***

På fredag slår förbudet till med full kraft? Vilket förbund, undrar ni? Jo, Fifa:s förbud mot tredjepartsägande som gör det svårare för svenska klubbar att värva. I en tid när fotbollen är enad om att inte släppa in investerare genom att lätta på 51-procentsregeln så har riskkapital möjliggjort för många klubbar att värva och göra bra affärer.

Även om man får köra vidare på redan skrivna avtal så innebär förbudet att klubbar inte lika lätt kan ta in kapital för att värva hemvändare. Ta bara Anders Svensson, Tobias Hysén, Henrik Larsson och Markus Rosenberg som alla var starka kort som vände hem till allsvenskan och det var mångt och mycket med hjälp av riskkapital, men nu är det stopp.

Självklart är det bra att Fifa synar det och det finns faror med att allt för många av riskkapitalisterna sitter på dubbla stolar när de även finns representerade i klubbarnas styrelser, men att helt ta bort det är fel väg att gå. Särskilt för en liga som allsvenskan där det redan är en brist på kapital och detta var en väg att försöka ta kliv.

***

Bladets Michael Wagner gjorde flera bra intervjuer med svenskar i Holland. Förvånad att Sam Larsson har mer att bevisa för att ta en plats i truppen till U21-EM. Förbundskapten Håkan Ericson smeker inte medhårs direkt.

***

Liverpool…ja, vad säger man? Förlust mot Hull borta och inget Champions League nästa säsong. Är Brendan Rodgers rätt man?

***

Podden hälsade på hos Simon Gustafson. Jag upplevde att han var vettig, mogen och sansad för att vara en 20-årig supertalang som kan välja och vraka mellan anbuden, men jag har insett via twitter att Blåvitt-fansen inte delar uppfattningen efter derbyt och Gustafsons firande och snackande. Må så vara, men även om solen har fläckar så lyser den starkt.

För om man lyssnar igenom hela podden så inser man att Gustafson knappast är en vanlig 20-åring. Han är mogen på många sätt och är avvaktande i att dras i väg av smicker eller annat som kan få många att tappa styrseln på sin karriär. Det betyder inte att mittfältaren gör allt rätt, det kanske är en nyhet för er men det finns många vuxna som gör en djävla massa fel.

Simon Gustafson har många kloka tankar kring hur man som eftertraktad talang ska resonera och i en tid när alla direkt eller indirekt skriker om allt ljus på mig så är han något annat, vilket är spännande i sig. Dessutom är han en gudabenådad spelare, och lite intressant att han saknar Moestafa El Kabir i omklädningsrummet för att alla i Häcken är för snälla.

Podden närmar sig 50 avsnitt och ni hittar som vanligt alla avsnitt via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns den på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.

***

Älskar att Jürgen Klopp får en chans att avsluta med en titel och att vinna semifinalen på straffar mot Bayern München var härligt för Dortmund.

***

Paris SG går med full kraft mot en inhemsk trippel. Starkt, även om det också är självklart sett till resurserna. Nej, man har inte lyckats i Champions League när det handlar om att ta sig förbi kvartsfinal men man har hunnit långt. Bloggade om det i två gånger i februari, del 1 och del 2, och anser fortfarande att PSG verkligen inte kan klassas som ett fiasko om man tar tre titlar.

Olof Lundh

Bra att SvFF vill ha råd av Tommy Svensson

Träffade Tommy Svensson hemma i Växjö i förra veckan för en poddintervju. Slog mig då att han slutade som tränare redan som 52-åring efter att ha tagit Sverige till VM-brons 1994 och sedan misslyckats i kvalen till EM 1996 och VM 1998. Så här i efterhand känns det som slöseri att en av landets bästa tränare gick i “pension” i så tidig ålder.

Det var knappast så att han saknade anbud. I podden avslöjar han att det var närmast med Benfica som var i Växjö med ett kontrakt och att han på kvällen var säker på att han skulle skriva på men att han ändrade sig över natten. Den svenske bronshjälten var även nära Athletic Bilbao, Sheffield Wednesday, Glasgow Rangers och Celtic men avstod.

Tommy Svensson nobbade dem alla för att jobb på Svenska Fotbollförbundet och där skulle han samordna verksamheten kring landslagen. Efter blott tre år i Råsunda-borgen slutade Svensson för att han inte fick någon respons kring sitt jobb, enligt vad han säger i podden. Den tidigare förbundskaptenen är även förvånad över att SvFF inte tagit hjälp av Jonas Thern, Patrik Andersson och andra storspelare.

Fast nu visar det sig att SvFF:s nya generalsekreterare Håkan Sjöstrand, som började sitt uppdrag i november, ändrat på SvFF:s inställning till en del av de gamla hjältarna. Sjöstrand är kompis med Tomas Brolin och via honom har Sjöstrand inte bara träffat Thern och Andersson utan även haft kontakt med Tommy Svensson som öppnar för att hjälpa till med SvFF.

Tommy Svensson är alltså veckans poddgäst och ni hittar som vanligt podden via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns den på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera dator och/eller smartphone.

Är uppe i 47 avsnitt och Svensson berättar om skälet till att Anders Limpar petades 1994, om tragedin som fick Svensson att avbryta proffskarriären i Belgien och att han redan i mitten på 1980-talet bestämt sig för att aldrig mer jobba i moderklubben Östers IF efter att ha tagit klubben till SM-guld både som spelare och sportchef.

***

Malmö FF vann rättvist mot Hammarby som trots allt gjorde en bra match. Kul var det att kolla på i varje fall.

Vad händer i Örebro SK? Och Sundsvall lever.

***

Vi talar mycket om ansvar men det går inte att lägga ansvaret för att en del supportrar bränner bengaler på resten av publiken på de allsvenska matcherna. Det är upp till polis och säkerhetsvakter att lösa det på arenorna, vilket visat sig vara svårt. Fast det är naivt att tro att andra åskådare ska ingripa när det eldas eller på andra sätt går åt fel håll.

Värsta med den nya maktkampen mellan Sef/polisen och fansen är att om det går åt fel håll så kan det spinna i väg snabbt. Parterna måste se till att jobba ännu tajtare ihop och inte tvärtom.

***

Zlatan Ibrahimovic är tillbaka i Paris SG, men det krävs mer än ett mirakel för att på Camp Nou vända hemmaförlusten på 1-3 mot Barcelona. Självklart ska man spela om det, men med tanke på att Thiago Silva inte är med i backlinjen så är det svårt att se det som troligt att PSG klarar av att freda sitt mål även om man själv skulle hitta rätt framåt.

***

Bloggen har vilat för mycket, men det hänger ihop med lite för mycket annat jobb.

***

Henry Winter tecknar ännu en sorglig bild av förfallet i Leeds United.

***

Naturligtvis tråkigt att Johanna Garå slutar, och särskilt som en delförklaring är de hårda orden som följer när man verkar i tv, radio eller tidningar. Tyvärr följer det med när man tar eller får en offentlig roll och det är även så att det är mycket tuffare för kvinnor då en del män inte klarar av den självklara utvecklingen och tar sig rätten att uttrycka en massa skit.

Det är lika sorgligt varje gång det sker och det värsta är att trots mycket diskussion om det här så verkar det inte minska. En del människor – mest män, tyvärr – klarar inte av att det är så lätt att via sociala medier kommunicera vad man tycker och tänker. Ibland önskar jag att man kunde skicka det vidare till deras mammor så att de kunde skämmas.

Kommer att sakna Johanna i TV4-huset. hon är en bra kollega med nära till skratt och det underlättar alltid när man jobbar ihop.

Olof Lundh

Goliat…eller Zlatan sänkte Bastia

En titel ordnad, tre kvar för Paris SG att försöka plocka hem i vår. Ligacupfinalen blev en rätt enkel transport för huvudstadens lag inför närmare 80 000 åskådare på Stade de France. I takt med att matchen var avgjord så hördes och syntes PSG-fansen mer och mer men det var Bastia som satte ljud och färg på finalen.

Den franska nationalarenan levde onekligen upp när Bastias närmare 30 000 fans tog sig in på läktarna några timmar före avspark, och sångerna, ramsorna och det blåa var en krydda. Det ska sägas att de blåklädda fansen aldrig riktigt gav upp, trots att matchen rann i väg och aldrig blev den kamp mellan David och Goliat som många hoppades på.

Goliat…eller rättare sagt Zlatan Ibrahimovic visade vägen när han drog in en straff till 1-0, och då hade Sébastien Squillaci dessutom fått rött kort för att ha sänkt Lavezzi i straffområdet. Efter det dog matchen en aning, men Zlatan var inte färdig utan tog vara på ett halvrensat inlägg och sköt 2-0 innan det var paus.

Korsika-laget hade därefter en rejäl uppförsbacke, men man hade annars inlett matchen på ett sätt som signalerade att man inte hade någon respekt utan snarare såg en möjlighet att ta klubbens andra titel, den första sedan 1981. Nu blev det aldrig ens nära. Okej för att man hade några reduceringsmöjligheter efter pausen, men när inbytte Cavani med en enkel huvudrörelse styrde in 3-0 på nick så var det lilla ö-laget utslaget.

Tätt före slutsignalen så hittade Zlatan återigen Cavani som enkelt kunde rulla in 4-0 i friläge. Även om det var en del firande från PSG-spelarna vilade det en känsla av att det här bara vara ett steg på vägen. Fortfarande väntar det många stora uppgifter, inte minst CL-kvartsfinalen hemma mot FC Barcelona i veckan. Sedan är det ligakampen som gäller.

Den närmaste tiden får Laurent Blanc klara sig utan Zlatan Ibrahimovic. PSG:s anfallare är sedan tidigare avstängd i första matchen mot Barcelona, och är numera avstängd i fyra ligamatcher och närmast är det match borta mot Nice på lördag. Det inhemska ligaspelet ska man hantera, Cavani visade prov på att han kan hitta rätt här.

PSG får det tufft mot Barcelona oavsett om man disponerar alla spelare eller inte, men det är klart att Sevilla visade i den spanska ligan via 2-2 att det går att skaka den katalanska klubben.Om PSG räcker återstår att se, men det var svårt att se klubben passera Chelsea och det fixade man.Till returen i Barcelona får man tillbaka Zlatan, och Chelsea ordnade man utan honom och med en man mindre.

Rätt fascinerande med fotboll att i januari hängde krisrubrikerna tunga kring både Paris SG och framför allt tränaren Laurent Blanc. Det hette att han tappat omklädningsrummet, stjärnorna Lavezzi och Cavani hade uteblivit från träningslägret efter jul och det var få som trodde man skulle kunna vara med på flera fronter.

I dag är läget onekligen annorlunda med en titel vunnen och man leder ligan, även om Lyon kan gå upp i topp i och med att PSG:s match mot Metz är uppskjuten för helgens finalspel, och i franska cupen väntar Auxerre i en final i slutet av maj. Tre inhemska titlar är definitivt både möjligt och troligt och också det ägarna från Qatar vill se som ett krav.

Ska man dessutom vara rättvis mot övriga konkurrenter i Ligue 1 så ska Paris SG vinna rubbet om man ser till vad man har för budget. Allt är rejält mycket större kring PSG. Samtidigt är det väl tur att pengar inte alltid avgör matcherna även om det brukar väga över långsiktigt. Om Blanc ordnar det så borde han ha förlängt sin tillvaro som PSG-tränare.

Att åka ut mot FC Barcelona är knappast ett fiasko, men det är naturligtvis inte omöjligt att överleva det. Att Paris kan skaka Barcelona såg vi i höstas och även för två år sedan. För Paris SG kommer det dessutom fler möjligheter, men om det blir så för Blanc, Zlatan och en del andra som vill i väg är en annan sak, och då gäller det att ta möjligheterna när de passerar.

Olof Lundh

Zlatans jakt på titel 15 överskuggas av domen och dess debatt

Zlatan Ibrahimovic kan lördag kväll vinna sin 15:e riktiga titel. Ligacupfinal väntar mot Bastia Stade de France. En ladddad final, minst sagt, av många skäl. Allt från avstängningen av Zlatan till att ett av den frihetstörstande öns lag kommer till huvudstaden, och det räckte att se scenerna när laget nådde final för att förstå att det är stort för klubben som bara vunnit en titel.

Formellt har Zlatan vunnit 21 titlar i karriären som spelare, om man inte räknar in ligavinsterna med Juventus som försvann i Calciopoli, annars är det 23 titlar. Jag tillhör dem som räknar Juventus-titlarna, däremot har jag svårt att ta olika supercuper på allvar, där ligamästare möter cupmästare och är därför nere på 14 vunna titlar.

Under åren har det blivit två holländska ligatitlar, en holländsk cuptitel, sex serie A-titlar, en spansk ligatitel, två franska ligatitlar, den franska ligacupen samt klubblags-VM med Barcelona. Ligacupfinalen i fjol missade Zlatan så att i år gör han debut på mäktiga Stade de France. Våren 2015 har Zlatan fortfarande chansen att ta fyra titlar då Paris SG förutom ligacupfinalen även är klart för den franska cupfinalen, mot Auxerre, är i kvartsfinal i Champions League och leder Ligue 1.

En historisk säsong är inom räckhåll, ingen franskt lag har vunnit tre titlar samma säsong. Det mesta överskuggas dock av domen från sent i torsdags kväll där Zlatan fick fyra matchers avstängning, men där tre av dem hängde ihop med utbrottet mot domaren efter utbrottet mot domaren Lionel Jaffredo i samband med förlusten mot Bordeuax. Den fjärde matchen berodde på att han hade en villkorlig avstängning hängande över sig.

Paris SG och Zlatan anser att straffet är för hårt, och undersöker bästa sättet att överklaga, även om det få som går så långt som svensken och hävdar att han inte borde fått någon avstängning alls. Att det var ett väntat straff gick rätt lätt att läsa in sig på. Bland annat fick tidigare lagkompisen Jeremy Menez fyra matcher 2013 efter att ha förolämpat domaren i en match mot Lyon.

Ligan har dessutom av tradition varit hård, som mot PSG:s tidigare sportchef Leonardo som blev avstängd från all fotboll i nio månader efter att ha knuffat domaren Alexandre Castro efter matchen och med hot om poängavdrag. Också det fångades på kamera, likt Zlatans utbrott, och Bastias Brandao blev avstängd ett halvår för att ha skallat PSG:s Thiago Motta i höstas.

Är då Zlatans avstängning på fyra matcher, eller 3-1, ett rimligt straff? Ja, om man ser till hur den franska ligan tidigare hanterat liknande fall. Nej, om man vill ta in en större bild än bara fransk fotboll. Att man fångas på kamera när man går och skriker ut sin frustration och ber om ursäkt efteråt så är min bild en till två matchers avstängning ihop med den villkorliga.

Frankofiler och Ligue 1-kännare som Johanna Frändén, Jonas Hansson och Simon Bank ilsknade till över reaktionerna i svensk press. Frändén menade att nu kan aldrig svenska journalister klaga på utländsk enögdhet, Hansson var arg på fördomarna mot Frankrike och Ligue 1 och Bank skrev en lång och bra text om rimlighet.

Fotbollskanalens franske bloggare Hansson menade att jag var fel ute i min tweet där jag drog en parallell till kapningar som går obestraffade och påpekade att ingen toppliga i Europa straffar hårdare. Det sistnämnda har han både rätt i och bättre koll på, men det glider tyvärr förbi en hel del hårda och fula kapningar.

En ytterligare poäng är att det franska förbundet ofta gått hårt åt mot de landslagsstjärnor som strejkat, bråkat och allmänt misskött sig. Vi har sett det flera gånger i fransk fotboll och reaktionerna efter härdsmältan i Sydafrika 2010 hade man kanske inte sett i många länder. Kanske för att man inte heller sett en liknande öppen härdsmälta?

Det jag lärt mig ännu en gång är att en tweet sällan är ett bra sätt att kommentera den typen av komplexa ärenden. För man trycks över till en sida av åsikter och får en massa reaktioner kring det, och det oavsett vad man sagt och skrivit om ärendet tidigare och som kan ha varit betydligt mer balanserat. Vilket skapar en uppförsbacke.

Ja, jag tycker att straffet var för hårt om man väger in allt, som när han sade det och varför och hur det blev i Frankrike. Misstänker tyvärr också att domen påverkas av Zlatans sätt att uppträda och att han är arrogant och inte minst den politiska uppståndelsen som givetvis ingen missat. Dessutom har han varit uppe i disciplinnämnden tidigare och är landets största stjärna så att det finns en symbolik i att straffa honom.

Där Zlatan i andra fall kan komma undan med saker för att han är den stora stjärnan så kan det även slå tillbaka när man gör fel och ska straffas. Få är helt opåverkade av vad som sker och det gäller även ledamöter i olika disciplinnämnder. Lägger man till den enorma turbulensen som varit så fattar man att ledamöterna givetvis är påverkade.

I min värld som journalist måste man kunna skilja på vad som var den troliga/givna domen enligt regelverket och vad som kan anses rimligt i ett större perspektiv och komma med en synpunkt om det. Uefa hade ett regelverk som backade upp att man bötfällde danske Bendtner med en miljon kronor för hans kalsongkupp i EM 2012 men där rasism på läktarna traditionellt sett gett mindre böter.

Det blir en självklarhet att kunna ifrågasätta rimligheten oavsett om beslutet följer ett regelverk. Det innebär inte att man frångår journalistiska principer för att man som krönikör tycker något om straffet. Snarare är det väl journalistik att kunna ifrågasätta det hela, men givetvis ska fakta vara med när det handlar om grunden till Zlatans straff.

Fotbollen kryllar av svåra gränsdragningar, som när Luis Suarez bet ännu en motspelare, nu senast i VM, till hur Uefa ska hantera Montenegro med dess konstanta oroligheter vid hemmamatcherna. Lägg bara till det komplexa fallet med matchen mellan Serbien och Albanien där en drönare fick matchen att spåra ur. Ja, det är skitsvårt för prejudikaten ändras med tiden och tidsandan och även vi journalister påverkas.

Uefa lade plötsligt om kurs i veckan när man lät Norges och Englands F19-landslag spela om de sista 22 sekunderna efter att domaren gjort fel. Ett revolutionerande beslut och rätt, men det är klart att det öppnar för frågeställningar i framtiden om hur man ska hantera felbeslut och där man tidigare låtit domarens beslut gälla, likt Zlatans röda kort mot Chelsea.

Fallet Zlatan vs Ligue 1 är laddat på många vis. Inte bara för att han visat rätt lite ånger och talat om att han inte borde bli avstängd alls till att han aldrig uppträder som en korgosse på planen. Det han sade efter matchen i Bordeaux var både grovt, olämpligt och vulgärt. Han har fortsatt att vara kritisk och ilsken till att ha blivit tagen i örat.

Lägg till att Zlatan är bäst betald i landet och tillhör en qatarisk köpeklubb vars resurser får alla andras att framstå som om de är den fattige kusinen från ett annat och mycket fattigare land. Han har dessutom blivit en politisk symbol och ovanpå det är domarna ansatta redan som det är. På många vis är det korrekt att skydda domarna, men det är också så att det finns en tradition av att domarna sällan eller aldrig erkänner fel. Även om man i Sverige blivit bättre på det. Den dialogen borde bli bättre för det är något som hade ökat på respekten mellan parterna.

I slutändan handlar det ändå om tolkningar och vi kan lika lite slå fast med säkerhet att ligans disciplinnämnd inte påverkats av Zlatans utspel om Frankrike som ett skitland (och det sagt på engelska) som att det är säkert att han flyttar från landet och PSG efter den här domen. Däremot kan vi säkert ta debatten ännu bättre. Tror för övrigt Zlatan avgör Ligacupfinalen i kväll och stannar i PSG även nästa säsong.

Olof Lundh

Makalös insats av Zlatan men Vitamin Well-köret är löjligt

Går det att både beundra Zlatan Ibrahimovic för det han gör på fotbollsplanen och samtidigt inte svälja allt han står för helt okritiskt? Ibland undrar jag. Som i går när Zlatan gjorde en vass insats och stod för tre mål mot St Etienne när Paris SG nådde final i den franska cupen. Ett av målen var dessutom en riktig delikatess som han är en av få spelare som klarar av att bjuda på.

Då får jag en del stick på twitter om att jag är en tvivlare på Zlatan och i princip en idiot som är det. Det är som om det inte går att kombinera att anse att han är Sveriges bäste spelare genom tiderna och en av världens bästa och både tala och skriva positivt om det och att samtidigt kunna kritisera när han gör felaktigheter. Varför är det så? Det är svårt att greppa.

Som att det är rent löjligt att Zlatan håller på och tjatar om Vitamin Well i både sin app och sina intervjuer, som den Anna Brolin gjorde efter segermatchen under gårdagen. Ett sockervatten med vitamintillskott som vad jag läst mig till inte har någon vetenskaplig effekt, utan bara är ett alternativ till läsk eller juice. Jo, jag fattar att han tjänar på att säga det.

Jag gillade ju när Zlatan agerade som talesman för 805 miljoner svältande människor på jorden, men när han lägger sådan kraft på att trycka ut Vitamin Well så falnar jobbet ihop med FN. Givetvis ska man kunna kombinera dem, och det är givetvis häftigt att Zlatans resa gjort honom till talesman för en massa andra grejer än bara fotboll, men det blir bara för mycket att tjata om ett vitaminvatten som man äger själv.

Att pengarna är viktiga för Zlatan är inte heller någon hemlighet, och det går givetvis att greppa att det är så. Snart kommer också Zlatans samarbete med Dressmann, där jag på ett sätt kan gilla att han väljer ett okreddigt märke, men där det givetvis kommer jobbas med marknadsföring. Kanske är det hans sportkollektion som lyfter hans spel än mer?

Blir mycket i appen om Dressmann, Volvo och Vitamin Well…men inte så mycket FN längre? Var går gränsen? Det är väl upp till var och en men för mig räcker det när han kört några gånger i appen om vitaminvattnet som får honom att prestera och sedan tar det vidare i intervjuer, men andra kanske är mer öppna för att han ska kunna sälja än mer?

Självklart ska det finnas en förståelse över att Zlatan vill starta på karriären efter karriären och ta hand om sitt varumärke. Han och Mika Lepistö och Helena Seger har skickligt sett till att det blivit bra grejer av biografin och därefter har man adderat en dokumentär om Zlatan och en hel del andra samarbeten. Det är givetvis oerhört starkt att växla ut det ur en fotbollskarriär, även om den är makalös, men det får inte slå över för då skadar man varumärket.

Drar dessutom en lans för att det måste gå att se att Zlatan precis som de flesta andra har både bra och dåliga sidor, och att det måste gå att kritisera när han gör saker som är fel utan att man för den skull inte ska kunna berömma hans makalösa insatser på planen. Bara det att han under knappa tre säsonger gjort 102 mål på 114 matcher för Paris SG.

Som Erik Hamrén konstaterade efter senaste landslagssamlingen: “Jag har slutat att bli förvånad över Zlatan”. Det är bara att instämma och se hur han först efter den politiska turbulensen i Frankrike gjorde hattrick och sedan stod för två mål i Moldavien och ett mot Iran innan han var delaktig i ett mål mot Marseille och därefter tre mål mot St Etienne.

Dessutom jagar klubben fortfarande fyra titlar, man är i final i två cuper och leder ligan och spelar kvartsfinal i Champions League mot Barcelona. Under torsdagen kommer dock besked om Zlatan blir avstängd eller ej för sitt utbrott mot domaren efter förlusten mot Bordeuax. I Frankrike tror man på fyra matcher, Zlatan tror på noll och det speglar väl till viss del inställningen om att det är svart eller vitt.

***

Behrang Safari gick till cupfinal med Basel precis som Rasmus Lindgren och Simon Tibbling gjorde med Groningen.

***

Pia Sundhages landslag har en brant uppförsbacke inför VM och frågan är om hon stannar en dag efter Kanada? Måste säga att jag tvekar efter att hennes projekt att lägga kraft på anfallsspelet och inte försvar fick ett rejält bakslag när spelarna bidrog till att gå tillbaka till 4-4-2 i sista matchen inför trupputtagningen.

Visst, det heter att spelarna ska ta ansvar och att Sundhage gillar det men det verkar knappast som om hon har hela gänget med sig i båten efter den här svängningen. Vilket aldrig är en bra start inför ett mästerskap och förbundskaptenen utstrålar inte heller samma energi längre och samma driv kring jobbet och har ju på flera ställen öppnat för att VM kanske blir slutet.

Apropå försvarsspel så var Hanna Marklund direkt efter EM 2013 öppen med vad Sundhage borde gjort, och som hon inte gjorde och det kanske innebär att Schelin, Seger och Fischer inte får kröna karriären med en VM-medalj som de hoppats:

Olof Lundh

Hamrén kände bara kärlek på Friends Arena

Efter Sverige-Iran satt en förvisso trött men mycket nöjd Erik Hamrén i källaren på Scandic Park och talade om att han ville att alla matcher skulle ha en likadan inramning som landskampen på Friends Arena. För även om en stor majoritet höll på bortalaget och dessutom gav upphov till en mäktig ljudkuliss så upplevde förbundskaptenen det som positivt.

Kände inte som om det var att spela på bortaplan. På bortaplan känner man ofta hat, men jag kände bara kärlek. Hörde givetvis att de stöttade sitt forna lands landslag och lag men det var även kärlek till oss. Så skulle alla matcher vara.

Det var dagen efter den andra raka segern för Erik Hamrén vars 2015 startat på ett helt annat sätt än 2014 där man bara tog två segrar totalt sett. Fast det var ingen tvekan om att förbundskaptenen gladdes åt mer än bara två vinster och en del andrum i EM-kvaltabellen:

* Landslaget visade mot både Moldavien och Iran att man kunde köra 4-4-2 framgångsrikt. Hamrén var nöjd över att spelarna nu visat att de kunde hantera ett spelsystem till och det framgångsrikt. Han vill inte låsa sig vid något system utan det handlar om samma spelidé men annat system beroende på både motstånd och vilka spelare han förfogar över.

* De nya spelarnas kliv. Återigen lyfte Hamrén fram Erik Johansson som han upplevde verkligen hade tagit chansen. “Jag blir glad i hjärtat när en spelare visar sådan kvalitet och den utstrålningen.” Mittbacken är inte ensam utan det fanns fler i truppen som Robin Olsen, Emil Forsberg och Anton Tinnerholm och även Isaac Kiese Thelin fick ett omnämnande.

* Zlatans framfart med tre mål och en assist på 90 + 45 minuter och som inte längre överraskar honom men imponerar på förbundskaptenen. Där Zlatan under de tre senaste landslagsåren snittat ett mål per match till skillnad mot tidigare ett mål per tredje match. “Har vi en världsstjärna måste vi försöka utnyttja honom, det beror mycket på Zlatan men även på de andra spelarna. Vi har fått till en bra mix och kan utnyttja en sådan världsstjärna.

*Att det finns fler talanger i svensk fotboll som vill fram. Både det äldre och yngre U21-landslaget vann sina dubbellandskamper och i helgen börjar allsvenskan där en kombination av dålig ekonomi och att en satsning på akademier, utbildning och bra instruktörer gett fler och fler unga spelar med erfarenhet. Hamrén slog ett slag för 16 lag i allsvenskan men vill se längre säsonger så att både landslag och allsvenska kan rymmas.

Erik Hamrén gav naturligtvis en lite släng till medierna och det var som svar på Sportbladets Petra Thoréns fråga om hur han ska se till att väcka lejonet inom Zlatan (apropå att Zlatan sa såg efter sitt hat trick mot Lorient efter ministercirkusen i Frankrike) till ett eventuellt EM 2016. “Vi får ta hjälp av er i media, ni brukara vara bra på det.”

När det handlade om att tippa allsvenskan så darrade inte Hamrén utan pekade som de flesta ut Malmö FF. Förbundskaptenen har visat att han sätter stor tilltro till MFF:s spelare och hade med sju stycken som var delaktiga i Malmös framgångar under 2014, även om bara fyra av dem är kvar i MFF-truppen, och det är kanske inte konstigt att han då väljer MFF.

Olof Lundh

Arkiv