Fransson bra på träning, Guidetti borde starta, Lagerbäck mer än rådgivare

Oscar Hiljemark och Oscar Lewicki tillsammans på ett centralt mittfält. Marcus Rohdén till höger. Nu var inte Jimmy Durmaz med men med tanke på instruktionerna från assisterande förbundskapten Peter Wettergren om att det viktigaste är att inte gå bort sig i defensiven så skulle det kunna tala för Rohdén till höger. Men vi sätter ett frågetecken tills vidare?

I det andra laget spelade Alexander Fransson och Viktor Claesson på det centrala mittfältet. Fransson styrde och ställde och var bra. En spelare Sverige kommer att bygga kring om något år.

I anfallet spelade Marcus Berg tillsammans med Emir Kujovic och John Guidetti med Christoffer Nyman. “Om det är trångt, skicka upp bollen på forward,” skrek Wettergren. Kanske talar för Kujovic men tycker att Guidetti borde gå före.

Kujovic har bara fått spela fyra minuter i den belgiska ligan. Är inte säker på hur han står sig på internationell nivå och tycker han måste visa mer för att få starta i landslaget. Guidetti startade senast och gjorde assist mot Real Madrid. Tycker Guidetti är värd att få chansen från start och han och Berg var ganska bra tillsammans mot Turkiet.

På en vänsterkant spelade Oscar Wendt och Emil Forsberg och det är en spännande Bundesliga-duo.

Lars Lagerbäck. Rådgivare. Känns mer som en chef. Står och bevakar träningarna, ger instruktioner till spelarna och samtalar hela tiden med Janne Andersson och Peter Wettergren.

Av de två träningarna vi har sett så känns Lagerbäck som mer än bara en rådgivare och det ska bli väldigt intressant att följa samarbetet med Andersson och Wettergren.

Fransson var som sagt bra på träningen och en annan som var det var Victor Nilsson Lindelöf. En modern mittback som hela tiden löser situationer, behåller bollen inom laget och trycker på framåt.

Hiljemark känns given på det centrala mittfält. Det blir intressant att se om Janne Andersson väljer Lewicki bredvid. Lewicki har ett svagt 2016 bakom sig och satt på bänken i Malmö FF:s senaste match. Men nu när Albin Ekdal är borta så har han ändå en chans att få spela mot Holland. Slåss mot Fransson och Rohdén. Janne Andersson har haft Fransson i IFK Norrköping och Wettergren har haft Rohdén i Elfsborg. Mitt val: Fransson.

I dag samlas det nya landslaget och från den startuppställningen som spelade mot Belgien i EM för två månader sedan ska nu fyra nya in i elvan som ska möta Holland i VM-kval, möjligtvis fem beroende på hur det är med Albin Ekdal. En målvakt, en vänsterback, en central mittfältare (kanske två) och en anfallare. Det kommer helt säkert att bli spelare som var med i EM-truppen och som spelade under Erik Hamrén, som Robin Olsen, Oscar Wendt eller Ludwig Augustinsson, Oscar Hiljemark och John Guidetti.

Det säger sig själv att det blir tufft för Sverige att ta sig till VM. Förutsättningarna inför den första kvalmatchen är inte de bästa. Tio nya truppspelare, fyra eller fem nya startspelare, nya tränare, ingen Zlatan.

Och ingen träningslandskamp innan matchen mot Holland är inte optimalt. Dessutom har Erik Johansson nobbat landslaget, Arber Zeneli valt Kosovo och Robin Quaison kallats in som reserv efter att han hade skadat sig i klubblaget.

Individuellt sett är det en svag svensk trupp. Därför hade det inte skadat med mer kreativitet. Speciellt med tanke på att Zlatan Ibrahimovic har slutat och att John Guidetti och Emir Kujovic har det tungt i sina klubblag.

Fem centrala mittfältare tog Janne Andersson ut. Men där det inte direkt bubblar över av kreativitet.

Albin Ekdal och Oscar Hiljemark var givna i truppen, men där Ekdal är ett frågetecken på grund av att han har varit skadad. Alexander Fransson var inte given men väntad, trots ett väldigt svagt OS men som är framtiden då han har gjort ett väldigt bra steg och gått till Basel. Marcus Rohdén har gjort två matcher för Serie A-nykomlingen Crotone och Oscar Lewicki har inte ett jättebra 2016 bakom sig och sitter nu på bänken i Malmö FF. Som ni ser, mer defensiv än offensiv. Mer springa och kämpa än att dribbla en gubbe eller slå en avgörande passning.

Samtidigt ligger det lite i uttrycket man tager vad man haver. Men fem centrala mittfältare känns en för mycket och hade hellre sett än kreativ kantspelare i Sam Larsson eller Nabil Bahoui.

När Janne Andersson nu samlar sin första trupp är det tio förändringar från Erik Hamréns EM-trupp. In med Karl-Johan Johnsson, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, Marcus Rohdén, Niklas Hult, Filip Helander, Emil Krafth, Oscar Wendt, Viktor Claesson och Isaac Kiese Thelin. Fyra som Andersson själv har tränat i IFK Norrköping och tre som assisterande förbundskapten Peter Wettergren hade i Elfsborg. Sju nya spelare av tio alltså.

Därför känns det som att det inte varit ett minus att Janne Andersson och Peter Wettergren har haft, känner och vet vad de uttagna spelarna man haft går för.

I hela truppen har Andersson haft Alexander Fransson, Isaac Kiese Thelin och Christoffer Nyman i IFK Norrköping, Karl-Johan Johnsson i Halmstad och Emir Kujovic i både ”Peking” och HBK.

Wettergren har haft Marcus Rohdén, Oscar Hiljemark, Viktor Claesson och Niklas Hult i Elfsborg och Robin Olsen och Ludwig Augustinsson i FC Köpenhamn.

Det är elva av spelarna. Nästan halva truppen. En del av dem – Olsen, Augustinsson och Hiljemark – givna i truppen. Övriga åtta kan diskuteras. Klart är väl att ett svenskt landslag aldrig har haft så mycket Elfsborg och IFK Norrköping-touch som nu när Andersson/Wettergren bossar.

Av de elva spelarna startade sex i helgen, tre var bänkade, en utanför truppen och en hade spelledigt.

I hela truppen startade tretton spelare (tre målvakter och tio utespelare), åtta var bänkade (tre fick inte hoppa in), två utanför truppen och två hade spelledigt (Berg och Hult som brukar starta).

Det är klart att det kan bli kritik om landslaget skulle göra dåliga resultat samtidigt som petade spelare som Branimir Hrgota, Alexander Milosevic och Nabil Bahoui skulle göra det bra i Bundesliga och Sam Larsson i Holland. För att nämna några.

Men där är vi inte nu. Det har inte spelats någon match ännu. Först ut väntar Holland.

I våras var det inte mycket som fungerade för Hammarby. Både offensiven och defensiven svajade samtidigt som Nanne Bergstrand praktiserade ”den moderna fotbollen”. Sedan, någonstans efter 0-3-förlusten mot AIK i juli ändrade Bajen spelsätt vilket kan översättas till att man valde att backa hem mer och starta pressen längre ner och att därmed ta ut mittbackarna Lars Saetra och Richard Magyar och in med Joseph Aidoo och David Boo Wiklander. Eller som även kan översättas till att man spelar efter sitt material. Det har gjort att Hammarby har gått från att ha haft ett av seriens sämsta försvar till att nu ha ett av de bästa.

Efter det har Bajen spelat fem allsvenska matcher och bara släppt in ett mål och bytet av mittbackar har varit ett succédrag.

AIK försökte såra Bajen genom att snabbt hitta in med bollar bakom backlinjen. I tio minuter pressade man och nyförvärvet Chinedu Obasi var nära att göra 1-0.

Sedan plockade bortalaget bort Ebenezer Ofori och då jämnades spelet ut. I stället fick Amin Affane ha mest boll och då gick det långsammare. Matchen blev stängd, AIK fick ha boll men tilläts inte få igång tempot och varje gång man närmade sig straffområdet stod en spelare i vägen.

Joseph Aidoo är bara 20 år men har under höstsäsongen varit en av allsvenskans bästa mittbackar. Mot AIK gjorde han återigen en jättematch. Han var oerhört bra i en mot en-situationer och ett kraftpaket med en bra beslutsamhet. Vid några tillfällen kunde man dock se att det finns en del att lära i spelförståelse och i hur man värderar, men killen är bara 20 år och har endast gjort sju allsvenska matcher. Om han klarar av att hålla samma höga nivå så kommer han att utvecklas ännu mer och då sitter Hammarby på en guldklimp.

Båda lagen hade svårt att skapa målchanser i den första halvleken och det dröjde 67 minuter innan matchen kom igång ordentligt. Affane hade det svårt när han kom långt ner och skulle fördela men var desto bättre högre upp i banan och efter 69 minuter drog han på ett lurigt skott strax utanför straffområdet som bortalagets målvakt Ögmundur Kristinsson tvingades sträcka ut och göra en fin räddning på.

I anfallet efter var det Hammarbys tur att få en bra chans när Arnor Smarason visade upp sitt fina tillslag och var nära att smälla in bollen i det bortre hörnet, men träffade stolpen.

Rikard Norling försökte gasa när han skickade in Alexander Isak och John Chibuike och just Isak var nära att lägga upp för ett avgörande mål när han frispelade Eero Markkanen som gjorde en ofattbar miss.

Alexander Isak är en jättetalang och ställde till oro i motståndarnas försvar men i närkampsspelet mot Aidoo syntes det att anfallaren bara är 16 år och att han behöver bygga på sig muskler. Tidigare i veckan skrev Fotbollskanalen att flera utländska klubbar vill köpa loss Isak, bland annat Cagliari och Red Bull Leipzig. Bara att hoppas att Isak har bra folk omkring sig som värderar utveckling och miljö. För killen kan bli väldigt, väldigt bra.

När det kommer till unga spelare och val så är det olika. Minns ni när Valmir Berisha slog igenom i U17-EM och sedan tog sig vatten över huvudet och sedan valde för stora steg? Medan en sådan som Joel Asoro klarade steget snabbare.

Det som skiljer Isak och Asoro är att Isak just nu inte har fysiken för att klara ett stort steg direkt. Men med rätt utvecklingsmöjlighet kommer han att klara det.

Målvakter
Robin Olsen
Johannes Hopf
Jacob Rinne

Olsen given. Sedan mer öppet. Som tvåa en som är etta i sitt klubblag. Då faller Nordfeldt bort, som annars hade varit aktuell. Hopf har gjort det bra i Turkiet (12 nollor på 30 matcher), var med i Hamréns sista trupp innan EM men föll på mållinjen.
Som trea en yngre som får vara med i miljön för att utvecklas. Står mellan Rinne, Carlgren, Johnsson och Linde. Rinne har flyttat till Belgien och har stått i tre ligamatcher (var utanför laget i helgen) vilket smäller lite högre än Carlgren som inte övertygat helt i allsvenskan, Johnsson, som enligt L’Equipe, inte övertygat i Frankrike och Linde som är tvåa i Molde.

Försvarare
Mikael Lustig
Mattias Johansson
Andreas Granqvist
Victor Nilsson Lindelöf
Erik Johansson
Alexander Milosevic
Martin Olsson
Oscar Wendt

Lustig var en av landslagets bästa spelare innan EM och det var oturligt för laget att han skadade sig i mästerskapets första match. Tillbaka nu och är given här. Bakom sig har Mattias Johansson gjort det bra i Holland där han spelar i AZ som är med i toppen och som spelar i Europa League. Krafth startade i Bolognas ligapremiär och utmanar men har bara gjort tre starter sedan flytten och har inte lika mycket erfarenhet som Lustig och Johansson.
Bland mittbackarna är tre givna och sedan är det öppet mellan Pontus Jansson, Alexander Milosevic och Filip Helander. Som det ser ut i dagsläget så kommer Milosevic att spela på en högre nivå i Bundesliga än de andra som är i The Championship och Serie B (ryktas dock om klubbyte för Helander). Det talar för Milosevic som förmodligen hade varit med i EM om han inte hade skadat sig. Om det blir Bologna för Helander och om han får spela där så höjs hans chanser, har även fördel av att vara vänsterfotad mittback.

Martin Olsson var en av Sveriges bästa spelare i EM och Oscar Wendt har gjort det bra på en bra nivå i Bundesliga. Dock frågetecken med Wendt på grund av att han byter positioner en del, har även använts till vänster på mittfältet. Tror dock att Wendt kan få en tuff match mot Ludwig Augustinsson som har gjort det bra i FC Köpenhamn, är framtiden och är omtyckt av assisterande förbundskapten Peter Wettergren som nyligen var i FCK.

Mittfältare
Jimmy Durmaz
Nabil Bahoui
Albin Ekdal
Alexander Fransson
Oscar Hiljemark
Marcus Rohdén
Emil Forsberg
Sam Larsson

Det var ett tag sedan Durmaz imponerade i landslaget och bytet från Olympiakos till Toulouse är ett steg ner, men sett till konkurrens borde han vara med i den här truppen. Bahoui har fått spela en hel del under Hamburgs försäsong (fem från start och tre inhopp) och om det fortsätter så i Bundesliga så har han en bra landslagschans med tanke på konkurrensen. Arber Zeneli har gjort det bra i Holland och är väldigt intressant men frågan är om det räcker till en landslagsplats? Robin Quaison gick före Zeneli i U21-EM men hade det, precis som många andra, det tufft i OS, och han användes som anfallare i Palermos förlust mot Sassuolo. Kacaniklic har gjort ett inhopp i Frankrike och måste nog visa mer.

På landslagets centrala mittfält är Bahouis klubbkamrat Ekdal given. Hiljemark har stor chans att få spela bredvid honom. Bakom finns Basels Alexander Fransson som är framtiden och som var reserv i EM-truppen. Tajt om den sista platsen och frågan är om inte Marcus Rohdén, som flyttat till Serie A-laget Crotone, slår ut MFF:s Oscar Lewicki, som hade ett tungt EM, och framtidsnamnet Simon Tibbling som har gjort det bra i Holland? Om Rasmus Elm är redo och vill tar han platsen, men det känns som att det är en del frågetecken där.
Till vänster är Emil Forsberg given och bakom kan det nog vara dags för Sam Larsson som gjorde det bra i Holland förra säsongen och som jagas av Sassuolo. Kanske ingen nackdel för Larsson att Jonas Thern är ny i landslagsledningen då han lär ha bra koll på mittfältaren som är lagkamrat med Simon Thern?

Anfallare
Marcus Berg
John Guidetti
Emir Kujovic
Branimir Hrgota

Marcus Berg och John Guidetti är givna. Kujovic har det tufft i Belgien och har bara fått spela i fyra minuter efter fyra ligaomgångar, men lär ändå vara med i landslagstruppen. Öppet om den sista platsen och spelare som slåss är Branimir Hrgota, Marcus Antonsson, Christoffer Nyman, Isaac Kiese Thelin, Mikael Ishak, Carlos Strandberg och Ola Toivonen.
Antonsson är spännande och gjorde en del mål i allsvenskan och nätade i Leeds förra ligamatch. Behöver kanske fortsätta att leverera i den engelska andraligan för att slå sig in i landslaget? Nyman är en Janne Andersson-favorit som gör det bra i IFK Norrköping och som ryktas till Braunschweig i 2. Bundesliga. Isaac Kiese Thelin hoppade in tröstmålade för Bordeaux i helgen. Tycker att Hrgota borde ligga bra till då han har varit ordinarie och gjort sju mål på försäsongen i Frankfurt som är i Bundesliga. Spännande att se vem som tar platsen.

Två klubbar i behov av poäng för att undvika kvalplatsen gjorde för en vecka sedan en affär. Hammarby värvade Pa Dibba från Gif Sundsvall. Då kom parterna överens om att anfallaren inte skulle spela när man möttes. Men Nanne Bergstrand bröt överenskommelsen och startade med Dibba.

Arbetsrättsligt kan man inte ha sådan klausul vid en övergång, bara vid ett lån. Ändå är det svagt gjort att gå in i en överenskommelse och sedan bryta den. Vilken klubb kan nu lita på Hammarby när det kommer till överenskommelser? Det är bara att hoppas att man tycker att det var värt en poäng mot Sundsvall.

Gif Sundsvalls sportchef Urban Hagblom och tränare Roger Franzén sa att det fanns en överenskommelse och båda var irriterade.

Hammarbys tränare Nanne Bergstrand sa att han inte fått någon uppgift om någon överenskommelse.

Sportchefen Mats Jingblad svarade via sms att han inte var på matchen utan låg hemma och hade influensa och inte kunde prata.

Hur Pa Dibbas debut i Hammarby var då? Svag. En bra chans fick han att göra mål på sitt förra lag. Trettio sekunder in i den andra halvleken blev han helt fri, men fick bollen för långt ifrån sig och duktige Tommy Naurin kunde rädda.

Innan dess hade matchbilden varit som förväntad.

Gif Sundsvall försökte rulla sig igenom Hammarby. Man föll ner med en central mittfältare (oftast Smajl Suljevic) mellan mittbackarna och tryckte upp ytterbackarna, framför allt duktigte Eric Larsson. Suljevic styrde spelet och försökte ofta hitta kreative Stefan Silva som är fin på att hitta ytor. Men hemmalaget kom inte längre fram i banan än till Hammarbys backlinje. Sundsvall saknar verkligen en djupledsspelare nu när Dibba har lämnat och hade därför svårt att skapa chanser.

Hammarby har tydligen gått ifrån den moderna fotbollen och spelar nu på ett sätt som man har material för. Det är fysik, kamp och vilja. Johan Persson, Philip Haglund och Erik Israelsson slet på mittfältet där Kennedy Bakircioglü borde ha stått för det kreativa men även han fick lägga stor vikt vid att vara fysisk.

Kennedy fick matchens första målchans. Då hade det gått 40 minuter när Hammarby fick frispark strax utanför motståndarens straffområde. Kennedy var nära att placera in bollen, men Naurin gjorde en bra räddning. Och bara några sekunder efter det träffade Arnor Smarason ribban. Så fördel Bajen när domaren Kristoffer Karlsson blåste av den första halvleken.

Den andra halvleken såg ungefär ut som den första. Sundsvall rullade och rullade utan att hota. Hammarby kämpade och slet. Försvarsmässigt var Bajen bra. En ganska tacksam match där hemmalaget saknade djupledsspel och spets, men med mittbackarna Joseph Aidoo och David Boo Wiklander har det sett stabilare ut än tidigare.

Efter 70 minuter lämnade Pa Dibba sin förra hemmaplan. Mållös. Undrar hur han hade känt om det var annorlunda och han gjorde mål på sin förra klubb så kort tid efter övergången?

Svårt att veta varför Nanne Bergstrand bröt överenskommelsen, men en gissning är att tränaren vet att han inte kommer att vara kvar i Hammarby efter säsongen och att han vill avsluta snyggt och ta så många poäng som möjligt.

Nu är det positiva tongångar i Djurgården. Som jag skrev efter matchen mot Elfsborg så svänger det snabbt. Det var bara en vecka sedan som det var kris med fem raka förluster, kvalplats och Pelle Olsson sparkades, trots att Bosse Andersson, som handplockade tränaren, förlängde med honom fem omgångar tidigare.

När Djurgården anställde Pelle Olsson sa han att framgång är att ha samma spelare länge. Kontinuitet. Men det fick han inte ha. I stället blev det lite av hela havet stormar. Sedan Andersson tog över som sportchef inför 2014 har han alltså värvat 29 spelare. Av dem är det inte jättemånga som har gjort succé. Nio av 29 har lämnat, två dem (Sam Johnson och Omar Colley) i väldigt bra affärer.

Pelle Olsson sparkades efter fem raka förluster mot Kalmar FF, Häcken, IFK Norrköping, Jönköping och Sundsvall. Förlusten mot Sundsvall kom efter att Stefan Silva gjort två mål, en spelare som Djurgården erbjöds att värva utan övergångssumma inför säsongen men nobbade.

Nu ligger Djurgården på trettonde plats i tabellen och har lika många poäng som Helsingborg som är på kvalplats. Hammarby är en poäng före, Gif Sundsvall, Kalmar FF och J Södra är tre före och Östersund fyra.

Tycker att Djurgården är för bra för att åka ur och tror inte att man gör det. Men även om det är bra för ekonomin att Omar Colley lämnade så är det inte lika bra för fortsättningen av allsvenskan. Mittbacken var viktig och efter söndagens 2-2-match mot Elfsborg sågades Marcus Hansson av sin tränare Mark Dempsey. Där finns det inget förtroende och efter uttalandet är nog det ganska ömsesidigt. Luckan behöver fyllas och tanken är kanske att nyförvärvet Niklas Gunnarsson ska spela tillsammans med Kebba Ceesay.

Gick igenom spelarna som sportchefen Bosse Andersson har värvat och alla som har försvunnit under hans tid:

2014
Värvades – 6 stycken

Fredrik Stenman (inte kvar), Stefan Karlsson (inte kvar), Alexander Faltsetas (kvar), Mark Mayambela (inte kvar), Sebastian Andersson (inte kvar), Xolani Mdaki (inte kvar)
Lämnade – 10 stycken

Yussif Chibsah, Andreas Johansson, Erton Fejzullahu, Mattias Östberg, Daniel Amartey, Simon Tibbling, Vytautas Andriuskevicius, Aleksandar Prijovic, Philip Sparrdal Mantilla, Frej Ersa Engberg
2015
Värvades – 12 stycken

Seon-Min Moon (kvar), Kevin Walker, (kvar) Daniel Berntsen (kvar), Elliot Käck (kvar), Omar Colley (inte kvar), Tim Björkström (kvar), Kerim Mrabti (kvar), Soo Yong Yoon (utlånad), Sam Johnson (inte kvar), Nyasha Mushekwi (inte kvar), Jesper Karlström (kvar), Tinotenda Kadewere (kvar)

Lämnade – 9 stycken

Martin Broberg, Jesper Arvidsson, Nahir Oyal, Fredrik Stenman , Mark Mayambela, Xolani Mdaki, Philip Hellquist, Jakob Glasberg, Christian Rubio Sivodedov

 

2016
Värvades – 11 stycken

Jacob Une Larsson, Jonathan Augustinsson, Marcus Hansson, Mihali Mayambela, Mathias Ranegie, Michael Olunga, Kebba Ceesay, Othman El Kabir, Magnus Eriksson, Andreas Isaksson, Niklas Gunnarsson
Lämnade – 7 stycken

Emil Bergström, Tim Söderström, Stefan Karlsson, Sebastian Andersson, Sam Johnson, Nyasha Mushekwi, Omar Colley

För bara en vecka sedan var Djurgården i kris. Då hade laget fem raka förluster, låg på kvalplats och sparkade tränaren Pelle Olsson.

Det svänger snabbt.

Mark Dempsey tog över som tränare och fick en kanonstart med 3-1 hemma mot IFK Göteborg. Mitt i hyllningarna presenterade klubben Andreas Isaksson och tre dagar senare 2-2 hemma mot Elfsborg.

Två helt olika lag möttes på Tele2 Arena. Djurgården som snabbt ville slå upp långa bollar på sina stora anfallare och Elfsborg som ville rulla, rulla och rulla lite till.

Djurgården hade det tufft i början. Elfsborgs anfallare droppade skickligt ner i ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält och på mitten fick Viktor Claesson styra. Efter 25 minuter slog Elfsborg in ett inlägg i Djurgårdens straffområde. Kebba Ceesay var tveksam i positionsspelet och Viktor Prodell nickade ner bollen till Per Frick som enkelt vände bort Marcus Hansson och så var det 1-0.

Men hemmalaget jobbade sig in i matchen och visade återigen bra moral. Efter 29 minuter hittade Mathias Ranegie Michael Olunga som blev fri och säkert satte 1-1.

Djurgården fick ny energi, satte en hög press och gav inte Elfsborg många ytor att rulla runt på. Men det där med att slå bort inlägg är inte Djurgårdens starka sida och det utnyttjade Elfsborg.

Fem minuter in i den andra halvleken slog Adam Lundqvist ett fint vänsterinlägg, Marcus Hansson låg fel och Prodell nickade in 2-1.

Första gången fick Elfsborg ha ledningen i fyra minuter. Andra gången i fem.

Elliot Käcks inlägg hittade Ranegie som skarvade vidare till Magnus Eriksson som fastställde slutresultatet till 2-2.

Fyra poäng på två svåra matcher. Fem nya spelare under sommaren. Det skulle vara ett riktigt fiasko om Djurgården hamnar på kval och åker ur allsvenskan, men det tror jag inte kommer att hända.

Djurgården har lika många poäng som Helsingborg som är på kval. Efter den tunga våren har Dif hämtat in Andreas Isaksson, Niklas Gunnarsson, Kebba Ceesay, Magnus Eriksson och Othman El Kabir. Pelle Olsson hade nog inte haft något emot att jobba med den nya truppen.

Under Mark Dempsey har det nya Djurgården sett bra ut, alldeles för bra för att åka ur. Den nye tränaren har lyckats få igång Mathias Ranegie och Michael Olunga och betydelsen att få igång sina anfallare behövs nog inte förklaras.

Mot Elfsborg spelade Ranegie fram till båda målen, den första en frispelning till Olunga som kyligt placerade in bollen i mål. Förutom att båda anfallarna levererar så vinner de dueller och är bra bollmottagare.

En tredje spelare som just nu är viktig för Djurgården är Magnus Eriksson. Även han levererar poäng och är med sin energi, vilja och fina vänsterfot viktig.

I veckan drog Omar Colley till Belgien utan tillåtelse och nu blir det ingen affär med Genk. Frågan är om han går till en annan klubb?

Med ett och ett halvt år kvar på kontraktet lär Djurgården vilja sälja mittbacken för i nästa transferfönster blir det svårt att få lika mycket som man kan få nu.

Men sportsligt är Colley väldigt viktig. Marcus Hansson har inte imponerat som mittback och hade det mot Elfsborg återigen tufft och blev utbytt i den andra halvleken.

Efter förlusten mot Malmö FF i den förra omgången behövde AIK verkligen ta tre poäng i hemmamatchen mot Helsingborg för att snabbt studsa tillbaka i kampen om guldet. Samtidigt var HIF i stort behov av poäng i bottenstriden med tanke på deras negativa trend med tre raka matcher utan seger och bara en seger på de nio senaste matcherna.

Därför kan det inte ha varit en överraskning att Helsingborg låg lågt och kompakt och gjorde allt för att dra ner tempot. Och därför kändes AIK:s laguppställning märklig.

Defensive och fysiske Haukur Hauksson startade som vänsterback. Det centrala mittfältet bestod av Anton Jönsson Saletros, Denni Avdic och Stefan Ishizaki. På bänken satt Ebenezer Ofori, Amin Affane och Christos Gravius som alla hade passat bra mot ett lågt spelande HIF för att dra upp tempot och hitta ytor fram i banan.

AIK kom ingenstans i den första halvleken. Tempot var lågt, precis så som HIF ville ha det.

Rikard Norling borde ha startat med Daniel Sundgren som vänsterback i stället för Hauksson och ner/ut med Ishisaki till höger, och in med en tempostark mittfältare.

Henrik Larsson berättade efter matchen att han innan avspark sagt till sina spelare att det krävdes stake och kulor. Hur mycket det motiverade hans spelare är oklart men man gjorde en bra första halvlek. Förutom att man stängda alla ytor som fanns var man även närmast matchens första mål när Adam Erikssons frispark träffade ribban efter 40 minuter.

Norling agerade i halvtid. In med Ofori direkt. Ut med Hauksson och ner med Saletros som vänsterback.

Hur effekten blev?

Helsingborg gjorde 1-0 två minuter in i den andra halvleken. Kalldusch för AIK.

Det tog ungefär tio minuter innan AIK tog över matchen och tryckte på för en kvittering. Efter 62 minuter kom Amin Affane in när AIK hade frispark. Han sprang rakt in, tog hand om den själv och hittade Eero Markkanens fot. 1-1. Mål: Markkanen. Assist: Affane.

Efter målet tog AIK över helt och det kändes som en tidsfråga innan 2-1 skulle komma. Målet kom men sättet det kom på var efter ett felbeslut av domaren Andreas Ekberg. Sauli Väisänen fick straff när han ramlade, trots att ingen var när honom. Daniel Sundgren tackade för det och gjorde sitt första allsvenska mål någonsin.

Efter vändningen orkade inte HIF resa sig. Det kommer att bli en tuff höst för Henrik Larssons lag. En poäng före Djurgården som är på kvalplats, men HIF har spelat en mer match.

I sommar har Djurgården förstärkt sitt lag med Magnus Eriksson, Kebba Ceesay, Andreas Isaksson, Niklas Gunnarsson och Othman El Kabir.

Helsingborg har värvat Monday Samuel som var bänkad i Östersund och Jesper Lange som gjorde åtta starter och tretton inhopp i det danska bottenlaget Århus.

Lite skillnad på resurser.

AIK då?

Åtta poäng efter IFK Norrköping och där har ”Peking” spelat en mer match. Fem poäng efter Malmö FF och där har AIK en match mer spelad.

Under sommaren har AIK tappat Carlos Strandberg och Fredrik Brustad. Därefter har man förstärkt offensiven med Chinedu Obasi och John Chibuike. Mot HIF saknades båda, försiktighetsåtgärd med Obasi och Chibuike var inte spelklar.

En vändning och tre poäng var otroligt viktigt för AIK. Nu drömmer klubben fortfarande om guld och det är klart att laget är med i kampen. Men för att deras dröm ska bli sann måste man dels behålla Ofori, dels spela med bästa laget. Efter tre byten mot HIF hade AIK ett bättre lag än det man startade matchen med.

Isaksson berättade att han ringt till Kim Källström efter att han skrev på för Djurgården och att mittfältaren också blev sugen på att återvända. Men när vi i media gick igång på det så blev Isaksson defensiv och sa bland annat att det inte lär bli så eftersom Kim har två år kvar på sitt kontrakt med Grasshopper.

Tror att det är väldigt tveksamt om vi får se Isaksson och Källström tillsammans i Djurgården igen. Men man ska aldrig säga aldrig. Klart att det kan påverka att Isaksson gått dit nu. Och det där med att Källström har två år kvar på kontraktet, Isaksson hade ett år kvar på sitt, så man behöver inte alltid sitta ut sitt avtal.

En som inte var på Djurgårdens träning var Omar Colley. Mittbacken har åkt till Belgien för att träffa Genk – men utan Djurgårdens tillåtelse. Sportchefen Bosse Andersson var irriterad och det lär inte bli spel för mittbacken mot Elfsborg.

Kerim Mrabti är på väg tillbaka i full träning. Mittfältaren var med när hela laget värmde upp, sedan tränade han tillsammans med naprapaten Christian Andersson. Mrabti körde i ett bra tempo med boll och såg pigg ut. Efter träningen frågade jag Mark Dempsey om Mrabti.

– Jag vet att han är en väldigt bra spelare men vi måste vara försiktiga. Vi vill inte att han ska ha för bråttom. Jag vet att han är ivrig och väldigt sugen på att köra på för fullt. Han är den typen av kille. Men det är viktigare att tänka långsiktigt än kortsiktigt med honom.

Är det nära att han får vara med och träna med laget?

– Jag tror det. Han är nära nu. Han tränar med boll nu och så.

Det var det som Dempsey sa. Själv tror jag inte att Mrabti kommer att spela någon match den här säsongen. Han hade kanske gjort det om inte Haris Radetinac åkt på en ny knäskada, men nu tror jag att Djurgårdens läkarteam håller hårt i Mrabti för att undvika att han också åker på en ny skada.

Så här tränade Djurgården och det lär bli startelvan mot Elfsborg: Höie – Gunnarsson, Ceesay, Hansson, Käck – Eriksson, Walker, Karlström, El Kabir – Ranegie, Olunga

Sverige behövde besegra Japan för att ta sig vidare till slutspel. Använda sin längd och fysiska styrka var tanken, men i stället hade man inte en chans mot ett överlägset Japan.

Sverige hade för låga utgångspositioner, var ofta felvända, blev tillbakapressat, var energilöst och klarade inte av att skapa en farlig målchans på hela matchen. Sverige förlorade med 0-1, slutade sist i gruppen och är därmed utslaget.

Sverige gjorde en bra match i OS där det blev 2-2 mot Colombia men blev sedan utspelade mot Nigeria och Japan.

Inför OS fick Sverige nej från 54 spelare men hade ändå en bra chans att gå vidare till slutspel om man jämför det laget Håkan Ericson fick ihop med vad gruppmotståndarna hade för lag. Det säger en del om nivån på OS-turneringen och antingen måste man göra om turneringens upplägg, annars ta bort fotboll från OS.

Det är ju larvigt när ett lag får 54 nej från spelare och klubbar. De bästa får inte vara med i fotbollen men i alla andra OS-grenar. Vad säger det om Brasilien, Japan eller Nigeria vinner OS? Ingenting.

Sverige hade spelare från Besiktas (även om Alexander Milosevic var i Hannover under våren), Basel, Palermo, Groningen och Alkmaar, och där fyra (Milosevic, Quaison, Tankovic och Khalili) gjort A-landskamper. Flera var med i det U21-landslaget som tog EM-guld.

Japan hade bara spelare från sin inhemska liga och tre från OS-truppen var med i den förra A-landslagstruppen.

Colombia hade fem spelare med landslagsmeriter och tre var med i den förra truppen. Nio från startelvan mot Sverige spelade i den inhemska ligan, en i Mexiko och en i Argentina.

I Nigeria var fyra spelare med i den förra A-landslagstruppen som innehöll 27 spelare. I startelvan som mötte Sverige spelade några i den inhemska ligan, i Norge, i den portugisiska andraligan, i Qatar och i den turkiska andraligan. Laget hade en stor stjärna i Chelseas John Obi Mikel.

På det stora hela en ganska jämn grupp. Men en bra match räckte inte för Sverige. Två plattmatcher gjorde att laget slutade sist.

Alexander Fransson, Robin Quaison, Alexander Milosevic och Abbe Khalili skulle visa att de hör hemma i Janne Anderssons nya landslag, men ingen tog riktigt chansen och i stället var det Astrit Ajdarevic och Andreas Linde som var lagets utropstecken.

Fransson var en av allsvenskans bästa spelare när IFK Norrköping tog SM-guld och gick sedan till skickliga Basel där han har fått en del speltid. Nu skulle han leda Sverige i OS, men lyfte inte utan var svag, blev utbytt i halvtid mot Japan och var en besvikelse. Gillar ändå det jag tidigare har sett av Fransson och trots ett svagt OS är det inte omöjligt att han kommer med i A-landslaget som nu tränas av hans förre coach i IFK Norrköping.

Quaison och Khalili har nosat på att vara med i A-landslaget men hamnade utanför EM-truppen. Har själv tyckt att Quaison med sina egenskaper att slå ut motståndare borde ha fått chansen när Erik Hamrén var förbundskapten. Nu hade han en bra chans att visa upp sig i OS men en bra halvlek i den första matchen var inte tillräckligt. Han hade behövt att visa att han är ett ständigt hot och att han kan ta sig runt flera gånger under en match.

Khalili gjorde två svaga matcher, mot Nigeria och Japan, och även han hade behövt visa mer för att ta sig in i A-landslaget. Framför allt mot Nigeria slarvades det för mycket i passningsspelet och var för små marginaler.

Milosevic skadade sig och missade EM. Mittbackspositionerna är förmodligen där det ser bäst ut i landslaget och därför kan det bli svårt att slå sig in i truppen.

En annan spelare jag var nyfiken på att se i OS var Simon Tibbling som var bra när Sverige tog guld i U21-EM och som även har varit bra i Holland. Tyckte synd om honom i OS. Han ville spela framåt och sökte och sökte passningsalternativ, men kantspelarna hade ofta för låga positioner och anfallarna var felvända. Tibbling använde många tillslag men det blev inget bättre än passningar bakåt eller till närmaste lagkamrat. Mot Japan gick både Tibbling och Khalili ner och hämtade boll men det blev inte bättre än att de spelade till varandra.

“En utskåpning”, som Janne Anderssons rådgivare Lasse Lagerbäck sa efter matchen. Han var långt ifrån imponerad. Och det är bara att hålla med.

FAKTA

Sveriges motståndare i OS

 

Colombia – tre spelare med i 23-mannatruppen som spelade Copa America i juni. Fem har meriter från A-landslaget.

Cristian Bonilla, 23 – noll landskamper, Utlånsd från Atletico Nacional (som är i högsta ligan) till La Equidad som slutade på 17:e plats i ligan.

William Tesillo, 26 – noll landskamper och inte heller ungdomslandskamper, spelar i Santa Fe i den inhemska ligan

Deivy Balanta, 22 – noll landskamper, har varit med i U20-landslaget – spelar i Junior i den inhemska ligan

Deiver Machado, 22 – noll landskamper och har inte varit med i något ungdomslandslag – spelar i Millonarios i den inhemska ligan

Dorlan Pabon, 28 – gjorde 15 landskamper mellan 2009-2012, spelar i Monterrey i Mexiko

Miguel Borja, 23 – noll landskamper men har varit med i U20-landslaget, spelar i Atletico Nacional i Colombia

Teofilo Gutierrez, 31 – 47 landskamper, Utlånsd från portugisiska Sporting till Rosario i Argentina

Andrés Roa, 23 – två landskamper, spelar i Deportivo Cali i Colombia

Helibelton Palacios, 23 – en landskamp och har varit med i U20-landslaget, spelar i Deportivo Cali

Sebastian Perez, 23 – åtta landskamper och har varit med i U20-landslaget, spelar i Atletico Nacional 

Wilmar Barrios, 22 – inga landskamper på A eller ungdomsnivå, spelar i Deportes Tolima i Colombia

NIGERIA – fyra med i förra 27-mannatruppen som spelade träningslandskamper mot Luxemburg och Mali i maj. Sex med meriter från A-landslaget.

Emmanuel Daniel, 22 – en landskamp, spelar i Enugu Rangers i Nigeria

Muenfuh Sincere, 18 – en landskamp, spelar i Supreme Court i Nigeria

Abdullahi Shehu, 23 – åtta landskamper, spelar i Uniao Madeira i andraligan i Portugal

William Ekong, 22 – sex landskamper, utlånad från belgiska Gent till norska Haugesund

Oghenekaro Etebo, 20 – sju landskamper, spelar i Feirense som gick upp i högstaligan i Portugal

Imoh Ezekiel, 22 – en landskamp, spelar i Al Arabi i Qatar

John Obi Mikel, 29 – 75 landskamper, spelar i Chelsea

Sadiq Umar, 19 – noll landskamper, spelar i Roma

Okechukwu Azubuike, 19 – en landskamp, spelar i Yeni Malatyaspor i den turkiska andraligan

Stanley Amuzie, 20 – noll landskamper, spelar i Olhanense i den portugisiska andraligan

Usman Muhammed, 22 – noll landskamper, spelar i Taraba i Nigeria

I dag gick nyheten om Gustafson in och han är nu helt klar för Torino. Han har förutsättningar att lyckas, men det finns några frågetecken.

Inför den här säsongen har Torino redan värvat flera offensiva spelare, som Adem Ljajic och Iago Falqué från Roma. Så det kan bli tufft att ta en plats direkt. Det är bara att kolla på Pontus Jansson som är i samma klubb och för honom har det blivit 13 ligamatcher på två år och det är först nu när man har sålt Kamil Glik som det är tänkt att man ska satsa på den svenske mittbacken. Minns även när Melker Hallberg lämnade Kalmar FF för Udinese. Det steget blev för stort och efter utlåningar till Vålerengen och Hammarby är han nu i Serie B-laget Ascoli.

Oscar Hiljemark klarade av steget till Serie A, men det var till ett sämre lag än Torino och då hade svensken med sig internationell erfarenhet från spel i PSV Eindhoven.
Samuel Gustafson har varit väldigt bra i allsvenskan och precis som tvillingbrorsan Simon är han en skicklig spelare med bra teknik och spelförståelse. Förra säsongen flyttade Simon till Feyenoord och efter en fin start i Holland blev det efter ett tag tyngre och under hösten hamnade han på bänken. När det blåser motvind gäller det att ha ett bra psyke.

För Häcken är det en tung förlust. Samuel har varit en av lagets bästa spelare och det blir svårt att fylla den luckan.

***

Vad gäller Alexander Farnerud så har han träffat AIK. Farnerud är klubblös efter att kontraktet gått ut med Samuel Gustafsons nya klubb Torino. Återstår att se om det blir en övergång.

***

Det kommer helt säkert att bli fler övergångar innan transferfönstret stänger. Pratade i Fotbollsmåndag om att Gif Sundsvall vill ha en anfallare som är bra i djupet och en ytter. Att IFK Norrköping är klara, att klubben inte letar efter nyförvärv. Att Malmö FF hoppas få in ett bra bud på Oscar Lewicki eftersom man har bra bredd på det centrala mittfältet med Anders Christiansen, Enock Kofi Adu och Erdal Rakip. Sedan vill IFK Göteborg värva en vänsterback. Och räkna med att Djurgården och Hammarby, som kämpar om att undvika kval, vill förstärka.

***

Djurgården hade fem raka förluster men tog sig samman och besegrade IFK Göteborg med 3-1. Starkt gjort och viktigt att få igång anfallarna Mathias Ranegie och Michael Olunga. Tyckte även att yttrarna Magnus Eriksson och Othman El Kabir var bra.

IFK Göteborg var inte bra och John Alvbåge och Emil Salomonsson gjorde ofattbara misstag. Nu är Blåvitt nio poäng efter ettan Malmö FF och åtta efter tvåan IFK Norrköping. Känns som att det är två lag som kommer att göra upp om guldet och det är de senaste två årens mästare.