DOHA. Kan Lars-Christer Olsson få ihop svensk fotboll? Eller är det att bara skjuta problemen på framtiden? Nomineringen av honom tyder på att oron är enorm i rörelsen.
Redan i samband med ordförandekonferensen i England i juli kunde vi på Fotbollskanalen beskriva den oro som fanns kring ordförandevalet i svensk fotboll. Det fanns ingen given kandidat och inga starka namn när svensk fotboll diskuterade något alla vetat om i flera år, att 2023 slutar Karl-Erik Nilsson.
Då hade vi på Fotbollskanalen i början av året ringt alla distrikt och även där framkom oron kring vem som var lämpad efter Karl-Erik Nilsson. Favoriten hos distrikten var Jonas Eriksson och i januari var han öppen han för det. Fast i början av oktober var det klart att Eriksson meddelat valberedningen att han inte var till förfogande.
Redan i slutet av september hade Fotbollskanalen redan berättat att en pressad valberedning fått kasta om i planerna och att det var kris. Vi drog fram att Fredrik Reinfeldt var en av de aktuella och att han kunde blivit Sef-bas om AIK och BP bestämt. Det tog ett tag in i november men först kom fyra kandidater fram följt av ytterligare två:
- Birger Jonsson är ordförande i Västmanlands distrikt som nominerat honom.
- Annika Grälls är ordförande i EFD och det är distriktet i Södermanland som nominerat henne.
- Jens T Andersson hoppade av som Sef-ordförande efter ett år och blev landslagschef på förbundet. Nu har BK Häcken nominerat honom.
- Fredrik Reinfeldt nominerats av BP till ordförandevalet, men själv har han inte sagt mycket.
- Caroline Waldheim som i dag är CSR-chef på förbundet. Hon är nominerad av Jämtland/Härjedalen samt Smålands distrikt.
- Tommy Andersson som är ordförande i Blekinge. Norrbotten har nominerat honom.
Efter vad jag hört har Waldheim bra stöd i en del distrikt och även Tommy Andersson som var mot distrikssammanslagingen, men att Grälls inte ens har hela EFD bakom sig. Jens T Andersson har rätt bra stöd bland elitklubbar (och från SvFF-ledningen med Håkan Sjöstrand i spetsen). Jonsson är svagt uppbackad och ingen tror riktigt på Reinfeldt.
Ingen av ovan har övertygat fullt ut. Därför kom nominerad nummer sju i form av den erfarne Lars-Christer Olsson, 72, som lämnade alla sina uppdrag inom fotbollen våren 2021. Det var Göteborgs-Posten som fick uppgiften och agerade sändebud när krafterna bakom Olsson testade hans kandidatur offentligt. Finns det stöd eller ej?
Det är så det går till. Precis som att det läcker ut uppgifter om Karl-Erik Nilssons möjliga kandidatur till att bli RF-ordförande. Då blir det offentligt och folk kan reagera på honom och det går att känna om det finns bäring i kandidaturen. Därefter kan Nilsson eller Olsson säga att de ställer upp om det finns kraft, eller kan de artigt tacka nej. Det är ett spel om makten, tro inget annat.
Lars-Christer Olsson är öppen för att ställa upp om hela svensk fotboll ställer sig bakom och är då inne på att sitta några år för att lösa upp konflikterna som seglat upp i svensk fotboll. Där bland annat bredd ställts mot elit. Även stad mot land i viss mån. I botten finns Göteborg FF:s motion om att få del av Sef-miljonerna men konflikten visade sig även när distrikten stoppade sammanslagningen av distrikten.
Klart att Lars-Christer Olsson är en person som många har stor respekt för och det är en möjlig lösning. Och att man under några år kan skola in en kandidat som kan blir ordförande 2025. Karl-Erik Nilsson satt ett år i styrelsen innan han tog ordförandeklubban efter Lars-Åke Lagrell. Klart att det är nyttigt.-
Det är uppenbart att svensk fotboll är i kris på ledarsidan och det vakuum som öppnat sig på senare år med avgång av Olsson och planerad avgång för Nilsson har ingen kandidat lyckats fylla. Oron har funnits hela året och ökat under sommaren och hösten. Inte ens sex kandidater har lugnat den, vilket öppnat för Lars-Christer Olssons comeback.
Klart att jag med åren varit kritisk mot Olsson, inte minst kring senaste Sef-valet, men jag var tydlig 2012 att jag trodde på honom som ordförande för Svenska fotbollsförbundet. Då var det Karl-Erik Nilsson som lyckades spela spelet bäst och vinna ordförandevalet i ensamt majestät när Olsson lagt ner kandidaturen.
Lars-Christer Olsson är utan tvekan en skicklig och erfaren ledare. Frågan är dock om ett val av Lars-Christer Olsson inte bara blir ett sätt att skjuta problemen på framtiden. Ett inhopp av honom under två år kommer inte lösa alla utmaningar som svensk fotboll brottas med. Och att man då inte vågar generationsväxla på allvar.
En del av personerna jag pratar med pekar på att förbundet haft problem på kansliet kring jämställdhet, jämlikhet och arbetsmiljö och att Olsson suttit i förbundsstyrelsen 2012-21. Han har indirekt varit en en del av kulturen som svensk fotboll behöver komma i från. Är det rätt att då gå på en 72-årig man som är hedersledamot i förbundet?
Klart att jag kan förstå de krafter som driver på Olssons kandidatur – för det är inte hans idé – i en längtan att få lugn i svensk fotboll. Risken är att det blir ett bedrägligt lugn med en utdragen maktkamp om vem som ska ta över 2025 istället. Att det inte löser något på riktigt utan bara skapar mer splittring. Något svensk fotboll definitivt inte behöver.