Ingen har väl missat rapporteringen kring agentarvodena i svensk klubbfotboll och frågorna de väckt. I grunden är det av godo att både medlemmar i föreningar och även journalister som bevakar fotbollen kan ta del av vilka summor det handlar om och vem som får dem. Även om man inte vet exakt vad det betalas för och därför följer givetvis frågorna.
I grunden använder alla inom fotbollen agenter eller rådgivare. Från Fifa, Uefa till fotbollsförbundet, Sef och EFD till föreningar, tränare och spelare. Det är frivilligt att anlita en agent och är det för dyrt kan man alltid avstå. Inte svårare än att säga nej tack till att använda en agent eller förmedlare.
Svensk Elitfotboll betalade Rune Hauge och hans bolag över 100 miljoner kronor för att sälja mediarättigheterna till allsvenskan och superettan våren 2017. Ungefär lika mycket som alla elitklubbar i Sverige betalade till förmedlare för en rad affärer 2022. Vem fick bästa dealen? Ja, det går givetvis att ifrågasätta.
I grunden måste man kunna stå för det man betalar och varför. Fotbollsförbundet har sedan mitten på 1990-talet jobbat med Rune Hauge och hävdat att han gjort oerhört mycket för svensk fotboll. Han har fått ruggigt bra betalt och att man inte vågat eller velat offentliggöra hur mycket är talande på att det inte skulle tåla en granskning. Särskilt inte när fotbollsförbundet skickat långt över 100 miljoner kronor till ett skatteparadis. Och det bara fortsätter.
Alla som följer svensk fotboll inser nog att det är toppen av ett isberg som kommer ut. Det krävs antingen dokument eller att någon berättar och när man någon ramlar över dokument är det lättare att peka på skumma affärer. Oavsett om det handlar om att man betalar pengar i smyg via en övergångssumma, ser till att runda delar av ett avtal eller när en betalning hamnar hos en aktör som väcker förvåning.
Fotbollen skulle må bättre av mer insyn. Då kan man ställa frågor. Som efter den senaste tidens genomgångar om var pengarna tar vägen. Ansvaret ligger inte enbart på ligor eller förbund kring att allt sköts utan det är klart att den enskilda föreningen kan driva igenom krav på mer öppenhet. Särskilt sett till att inte alla föreningar verkar uppskatta att redovisa sina affärer.
Efter att Fifa 2015 drog in agentlicensen införde man att agentarvoden i varje fall skulle publiceras. Svenska Fotbollförbundet och svenska klubbar var trögstartade. Minst sagt. Skrev en krönika i ämnet våren 2016. Inte blev det bättre 2017 heller. Inte 2018 heller.
Våren 2019 var fotbollsförbundets jurist Tobias Tibell öppen med att det inte gick att lita på klubbarna. Han var ovanligt tydlig med tanke på känsligheten: "Vi är inte så naiva att vi tror att det inte görs affärer som inte redovisas till oss." Nej, det är möjligt att inte allt når förbundet.
Lägg till det att vi har det gamla tricket att anlita en förmedlare som scout. Allt för att göra det bättre och billigare för alla parter än om en spelare ska betala sin förmedlare. Det är inte bara ett problem i Sverige. Nyligen hade skattemyndigheterna i Storbritannien i gång undersökningar kring klubbar och en expert bedömde att det handlade om över tre miljarder kronor.
I en internationell bransch sprider sig metoderna och det är inte så konstigt att man jagar genvägar av olika skäl. Det kan lika gärna handla om att få ens resurser att nå längre som att någon vill sko sig. Fotbollsklubbar verkar i en konkurrensutsatt värld och företrädare pressas lätt att göra lite mer för att det är bra för klubben.
Fifa har aviserat en ny licens, nya regler och nya begränsningar på vad man kan ta betalt som agent. De utmanas av en del större agenter som hävdar att det strider mot EU:s regelverk för fri rörelse. Vi får återkomma till var det slutar, men klart är att det är svårt att styra denna bransch.
Inte ens säker på att det skulle räcka om Fifa kunde ta in uppgifter om alla transfers, involverade förmedlare och betalningar och offentliggöra allt för att veta att affärerna följde regelverket. Det kommer alltid att finnas de som söker andra vägar för att verkligen säkra den eftertraktade spelaren.
Klart att fotbollen kan ta ännu fler steg likt att publicera agentarvoden. Utan den typen av siffror blir det svårt att ifrågasätta affärer och vad ens favoritklubb betalar. Mer insyn gör det svårare att fuska och det måste väl alla uppskatta, även om det leder till en del frågor.