Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Varför är Italiens bottenlag sämst bland toppligorna?

Det har klagats en del på att topplagen i årets Serie A har svaga upplagor. Visst, det är inte bra att endast Juventus och Napoli representerar Italien i Champions League. Och jo, de allra flesta tror fortfarande att Juventus kommer ro hem ligan trots uppenbara problem i maskineriet. För stunden ska man dock inte lägga för mycket energi åt att gnälla på toppen. Scudettostriden lever just nu, tack vare Roma och Napolis grymma form har de Juventus inom räckhåll. Det är heller ingen omöjlighet att vi får se två italienska lag i CL-kvarten, verkligen inte. Det är snarare åt bottenlagen jag sneglar med ett ängsligt öga.

För där nere finns ingen dramatik över huvud taget just nu. Avståndet mellan 17:e placerade Empoli och Crotone på 18:e plats är elva poäng. Crotone och jumbon Pescara har visserligen en match i hand till godo, men när man ser att motståndarna i dessa matcher är Juventus respektive Fiorentina är inte utsikterna för att fylla igen poänggapet särskilt goda i. De tre bottenlagen har tillsammans skrapat ihop 29 poäng på 20 matcher vardera (21 matcher för Palermo). Det gör den italienska bottentrion till den sämsta bland Europas fem toppligor för tillfället.

Näst sämst är bottentrion i La Liga som bara nått 32 poäng på 19 omgångar. Eftersom jag håller den spanska ligan som bäst i världen ska inte för mycket vikt läggas åt dessa tre klubbars enskilda resultat. Snarare tror att jag de sämre spanska lagen håller en högre standard än bottenlagen i andra ligor, främst eftersom de har så pass bra spelare och välutvecklade spelidéer.

Kollar man på Premier League har de tre lagen där på 22 omgångar 47 poäng inspelat. Det råder ingen tvekan om att engelska lag kan värva spelare och erbjuda löner som de mindre italienska lagen bara kan drömma om. Jag tror ändå att skillnaden mellan dessa skikt inte är så stor. Jag har svårt att se ett Sunderland köra över Palermo exempelvis. Hypotetisk tanke eftersom matchen aldrig skulle bli aktuell, men ändå. England har bättre spelare i lagen, men på tränarfronten är förutsättningarna annorlunda. Där sämre PL-klubbar ofta fastnar i tränarval som grundas i hur bra en manager ”kan” Premier League har italienska klubbar, oavsett nivå, kunnat förlita sig på en stolt och mycket kompetent tränartradition.

Därför är det oroväckande att inte ens tränarna kunnat väcka liv i Serie A:s bottenskrap. Massimo Oddo är inne på sitt första tränaruppdrag med Pescara som han tog upp via play-off ifjol. Crotones Davide Nicola gör sin andra Serie A-vända efter att ha fått sparken från Livorno för några år sedan, som senare åkte ur högstaligan. Palermo är Palermo och har anställt sin fjärde tränare för säsongen. Nye Diego López fick sparken från Cagliari mot slutet av säsongen 13/14 och tog därefter över Bologna i Serie B.

Att Crotone och Pescara har relativt oprövade tränare är en sak. De  Spelmässiga- och yttre faktorer har självfallet också påverkat lagens bristfälliga prestationer. Crotone spelade halva höstsäsongen på neutral mark i Pescara, eftersom renoveringen av hemmaarenan tog onödigt lång tid. Som en tydlig följd av det fick man en usel start på säsongen, och var uträknade av vissa redan efter 7-8 omgångar. Pescara inledde piggt men har fortfarande ingen vinst sedan den andra omgången. Palermo har haft en nedåtgående trend ändå sedan förra säsongen. Även fast man inte vill tro det så verkar laget bevisligen vara för dåligt för Serie A. Förra säsongen klarade man sig med ett nödrop, men nu verkar deras Serie A-sejour gå mot ett oundvikligt slut.

Kontraktet ifjol säkrades mot Hellas Verona, en motståndare som är ett kapitel för sig i uselhet. Hellas tog sin första trepoängare i den 23:e omgången förra säsongen, efter att ha kryssat i en massa matcher innan dess. Nedflyttning blev ett faktum för Verona. På sätt och vis känns det som att vi nu har tre lag som är lika dåliga som fjolårets Hellas. I Gialloblu slutade säsongen sist på 28 poäng, ett poängantal som årets bottentrio nästan måste tredubbla under resterande matcher.

17:e placerade Empoli har inte heller upplevt något bra år. Trots ett för stunden betryggande avstånd ner till nedflyttningsplats borde de rimligen inte känna sig säkra med tanke på hur dåligt spelet har sett ut. Empoli har gjort 12 mål hittills och är med det näst sämst i den kategorin bland topp-femligorna. Bara Bundesligajumbon Darmstadts 11 mål är värre, men tyskarna har också spelat fyra matcher färre.

Cagliari är undantaget bland nykomlingarna och parkerar säkert på trygg mark. Sarderna satsade hårt inför comebacken i somras och värvade Bruno Alves, Borriello och tidigare Juvespelarna Isla och Padoin bland annat. En anledning till att man lyckades locka över dessa namn är att man ses som traditionell Serie A-klubb, gästspelet i andraligan var bara ett tillfälligt undantag. Den statusen som klubben har saknar lag som Pescara och Crotone, bevisligen har det påverkat dem negativt de när försökt värva spelare under mercaton.

Man kan också fråga sig om Serie B gått ner i kvalitet. Jag håller personligen den som en stark andraliga med många välutbildade lag, spelare och tränare. Det är inte så att bra allsvenska spelare bara går in och tar en plats i varje lag. Men på kvalplats hittar vi alltjämt nykomlingarna SPAL, Benevento och Cittadella. Det är inte otroligt att något av dessa lag tar steget upp i år, och då kan undra hur mycket starkare ligan blir med lag med små finansiella resurser.

Jag tror Serie A behöver minst ett större lag upp som Hellas Verona eller Bari. Lag med större tyngd i organisationen, bra publiksnitt, som därmed generar en stabilare ekonomi och större intresse för hela ligan. För hur charmigt det än är med Crotone, eller Frosinone förra säsongen, så behöver vi ha upp något av de större lagen på dekis. Med rätt sportslig kompentens förstås. Jag vill inte ha en idéfattig klubb upp som sedan åker ur direkt.

Den här texten var inte tänkt som en pajkastningsjämförelse de stora ligorna emellan. Jag tycker att Uefas ligaranking speglar förhållandena bra. Serie A brottas med flera problem, ett av dem är att det finns flera lag med för små ekonomiska muskler för att kunna konkurrera. Förlorarna blir vi som älskar ligan, Serie A-publiken, som i år riskerar att gå miste om all sorts dramatik runt en streckstrid som borde vara så mycket mer rafflande.

Erik Hadzic

Hiljemark till Genoa ett steg upp i pyramiden

Landslagsmittfältaren Oscar Hiljemark presenterades idag som Genoaspelare efter att ha tillhört Palermo i 1,5 år. Det rör sig om ett lån med obligatorisk utköpsklausul, enligt italienska medier ligger den på tre miljoner euro. Hiljemark slipper därmed bekymra sig om sitsen med bristande speltid och flyttar ifrån den absoluta bottenstriden.

Hiljemark skaffade sig ett gott rykte på stöveln under debutsäsongen i Serie A 2015/16. Han var en regelbunden spelare i förstaelvan i det Palermo som säkrade kontraktet i den sista omgången. För det belönades Gislavedsonen med en plats i EM-truppen, men sedan dess har det gått tyngre. Hiljemark var inte någon favorit hos Roberto de Zerbi som tränat Palermo medparten av säsongen. Inledningsvis fick han mer speltid när Eugenio Corini tillsattes i början av december. Men sedan det blev allt tydligare att klubben skulle göra sig av med honom har Hiljemark hamnade ännu längre bort från en startplats.

Nu blir det istället laget från hamnstaden vid den Liguriska kusten uppe i norr. Om hans förra arbetsgivare gjort sig kända för att sparka tränare på löpande band så har Genoa ofta haft en stor spelarrotation, detta transferfönster är inget undantag. Efter att nyckelspelarna Pavoletti och Rincón sålts vid årsskiftet har klubben tagit sex spelare in, där Hiljemark blir den sjunde.

Tränaren Ivan Jurić spelar med ett 3-4-3 system där Hiljemark är tänkt som en av två centrala mittfältare. Med Rincón såld till Juventus och den profilstarkaste mittfältaren i truppen, portugisen Miguel Veloso, skadad är chanserna till speltid goda. Hiljemark får nu i första hand tampas med Luca Rigoni och Isaac Cofie. Dessutom är Rincóns ersättare, Laziolånet Danilo Cataldi, även han skadad och borta en månad. Det ser alltså ljust ut för Hiljemark i fråga om speltid, det gäller även när Cataldi och Veloso är tillbaka tror jag. För Oscar Hiljemark gäller det bara att hitta tillbaka till självförtroendet som låg bakom den starka fjolårssäsongen (och EM-guldet 2015), i en fungerande miljö.

Det är däremot inte säkert att Genoa är så pass harmoniskt som han själv önskar. Jag befarade att klubben skulle reagera illa på de tidiga försäljningarna i januari och riskera att sjunka nedåt under våren.  Nu är laget uppe i sju matcher utan vinst. Den senaste vinsten kom hemma mot Juventus och visade glimtar av den potential som trots allt finns i laget.

Jurić tog upp lilla Crotone till Serie A i våras men valde att lämna för betydligt traditionsstarkare Genoa i somras. Den 41-årige kroaten är en mycket intressant tränare med en tydlig spelidé. Det som verkar synas nu är bristen på erfarenhet, detta är hans första tränarsäsong i Serie A. Därför är jag osäker på hur snabbt Genoa kan ta sig ur den här negativa spiralen.

Det är ett lag som absolut inte ska åka ut i år, trots att man ligger på 15:e plats. Genoa har under flera år tagit emot och skeppat vidare flera spelare till stora klubbar (Perotti, Suso, Kucka). De har också under de senaste åren pendlat mellan allt från två 17:e platser på rad till en sjätteplats. Under det oroliga ägarskapet med leksakskungen Preziosi har Genoa varit en klubb som haft svårt att nå upp till de nivåer deras självbild anser att man bör ligga på. Självklart är man ändå högre upp i den italienska hierarkin än det konstant stökiga Palermo. Presterar Hiljemark i Genoa finns alla möjligheter att klättra högre upp i fotbollspyramiden för smålänningen, samtidigt som han kan behålla sin landslagsplats.

****

I övrigt är det mest spelare som lämnat Italien under den senaste veckans transferaktivitet.

Patrice Evra bestämde sig för att lämna Juventus efter att ha petats ur deras CL-trupp. Ny destination blir nyrika Marseille för Pariskillen Evra. Många var tveksamma till hur mycket fransmannen hade kvar att ge efter flytten från Man United 2014. Evra överraskade i alla fall mig och var viktig för Juventus med all den rutin han samlat på sig.  Evra och Lichtsteiner bildade en stabil kantduo, men den förre fick konkurrens av Portoförvärvet Alex Sandro och tappade sin plats till brassen när säsongen 16/17 startade. Beppe Marotta har sagt att man inte kommer ta in någon ersättare, utan förlitar sig på helgens vänsterbacksvikarie Asamoah och 18-årige Mattiello.

Till Watford i Premier League går Milans M’Baye Niang på lån. Niang inledde årets säsong piggt men har tappat i form och till slut hamnat utanför startelvan. I Walter Mazzarris 3-5-2 får 22-åringen konkurrera med anfallarna Deeney, Okaka och Ighalo. Eller kanske prova rollen som trequartista bakom Deeney och Okaka? Den positionen kommer Mauro Zárate slåss om, som blivit värvad av Watford från Fiorentina. Trots ett par drömmål lyfte det aldrig för argentinaren i Florens. Jag kan inte se det som någonting annat än att Zárate går från bänk till bänk i det här fallet.

Inom Italien går Bryan Cristante från Pescara till Atalanta på lån till 2018, men tillhör fortfarande Benfica. Intertalangen Senna Minague lånas ut till Cagliari för att få mer speltid och erfarenhet. Numera 32-årige Sulley Muntari vänder tillbaka till Italien efter en tid som kontraktslös. Ghananen ska försöka rädda kvar Pescara i Serie A.

Slutligen spelade Pontus Jansson sin 22:a match för Leeds i veckan, vilket aktiverar den utköpsklausul britterna har på mittbacken. Kostnaden blir runt 38 miljoner kronor att lösa från Torino.

 

Erik Hadzic

Toppstriden tätnar, botten resignerar

Helgen inleddes storslaget med Milan-Napoli. Under en högintensiv matchinledning gick Napoli ifrån till 2-0 innan tio minuter ens var spelat. Det var en uppvisning i hypereffektiv kontringsfotboll napolitanarna stod för. Napoli slog ut Milans lag varje gång de erövrade bollen runt mittplan. Dries Mertens såg ostoppbar ut och hittade rätt med varenda genomskärare på Milans planhalva. Belgaren assisterade således till båda målen.

Milan såg paralyserat ut men de var inte nere för räkning. Dock skulle det dröja innan de hittade tillbaks till något liknade ett anfallsspel. Under de inledande 25 minuterna hade man svårt att involvera fronttrean Bonaventura-Bacca-Suso. Tempot gick ner lite, men Napoli ställde längre inte om lika enkelt.

Hemmalaget fick ändå in en reducering innan paus. Jorginho och Tonelli var oförsiktiga, vilket gav Kucka öppen gata och slovaken stötte in 1-2. Tonelli fick åter förtroendet från start i Chirches och Koulibalys frånvaro men stod för flera misstag. Frågan är om Tonelli får fler chanser i stormatcher framöver. Sommarförvärvet Nikola Maksimovic kan verkligen inte känna sig tillfreds med sin situation på bänken, men den är till stor del självförvållad.

I andra halvlek fortsatte Napolis osäkerhet och det syntes i passningsspelet. Milan anföll med hela laget nu och kom med en stark forcering. Pašalić prickade ribban. Calabria stängde till sin vänsterkant som under matchens inledning varit en autostrada för ljusblåa spelare.

Efter Milans forcering hade Napoli flera bra chanser att göra trean, främst genom den finurlige målskytten Insigne. Det blev trots det inga fler mål. Mertens var oskarp vid flera lägen efter den grymma inledningen. Men Napoli höll ut och vann en mycket underhållande match.

Milan imponerade med sin moral och vilja att göra match av det hela. Det var nästan så att de nådde en kvittering även om pressen mattades av lite på slutet. Montella fick inte riktigt effekt på sina byten när Lapadula, Bertolacci och Niang kom in. En som plockades av var José Sosa, som jag gillade mycket under tiden han var inne. Här är en spelare som kan räkna med fler chanser och som förstärkt sina aktier hos Montella.

Rossoneri lyckades inte göra det som man gjorde tidigare den veckan, när man hämtade upp 0-2 till kryss mot Torino. Napoli, precis som Torino, hade en tiominutersperiod där man chockade Milan och gjorde två mål. Hade man kommit tillbaka även denna gång hade det varit en långt större bedrift än den i Turin anser jag. Både Napoli och Torino har förvisso deras svagheter i försvaret, men passningsskickligheten som vi ser i Napoli är stundtals på en extremt hög nivå.

Milan förlorade viktiga poäng i toppen. Men jag tror inte många supportrar är särskilt missnöjda med förlusten ändå. Förutom ett mycket bra spel under stora delar av matchen har Montella visat att gruppen har en never say die-attityd som vittnar om något starkt. För Napoli lever scudettodrömmen och man betalade tillbaks till det stora bortaföljet (över 10k på plats?). Vinsten fick en annorlunda eftersmak när Milan kom så nära en kvittering, och Sarri måste fundera över varför man inte lyckas stänga matchen på ett effektivt sätt. Vid sidan av det kan han njuta när han tänker på hur bra de spelar offensivt just nu. Jag tror verkligen det börjar gå svallvågor mot spanska kusten nu. Real Madrid är förvarnade, och framförallt har det bevisats att de är ett lag man kan slå.

Juventus mötte framtiden under veckan och bjöd in discopionjären Giorgio Moroder för att vända skivor inför söndagens lunchmatch. Juventus mötte Lazio med en fyrbackslinje och alla stjärnstrikers från start, Dybala, Higuaín och Mandžukić. Det skulle inte behövas många minuter för Juve att vända bort Lazio, och få de att framstå som en kasserad LP med en förlustsvit som går på repeat mot vitsvart motstånd.

Juventus utnyttjade Mandžukićs referensspel när denne nickade ner till Dybala som elegant sköt in ett-noll. Efter 17 minuter avgjorde Higuaín mer eller mindre matchen när han sig framme på målskyttsmanér. Juventus hade full kontroll medan Lazio var slappa i defensiven och inte hittade något anfallsspel. I en match där mycket spel hamnade runt mittplan spelade Lazio upp sig men var aldrig nära att hota Juventus. Uppgiften blev inte lättare när de genomgående hade svårt att hitta Ciro Immobile under matchen.

Juventus hade det betydligt trevligare i anfallsväg. Dybala fick en helt fri roll och flödade runt överallt på Lazios planhalva. Mandžukić tog ett stort defensivt ansvar och visade Allegri vad laget går miste om när kroaten inleder på bänken. Jag tror att vi kommer få se den här 4-3-3-varianten återkommande gånger i vår. Denna gång petades Barzagli i backlinjen, men Asamoah på vänsterbacken gjorde inte alls bort sig på något sätt. Tillsammans på planen fick man se positiva besked från både Dybala och Pjanić dessutom.

Segern löser inte Juventus alla problem, men det var viktigt att studsa tillbaka från den oförklarligt svaga insatsen i Florens. De kunde damma av en toppkonkurrent utan att behöva förta sig särskilt mycket, segern borde snarare blivit större. Inbytte Pjaca missade två jättelägen på slutet, men visade  att han blir att räkna med som inhoppare under resterande del av säsongen.

Att Lazio skulle förlora var inte förvånande med tanke på den statistik man har mot Turinlaget. Den här gången gjorde man en slätstruken insats. Spelade den dåliga sviten mot Juve in hos spelarnas förberedelser, på sättet att det såg lite viljelöst ut och de var utdömda på förhand? Deras resultat mot resterande topplag är inte heller imponerade. Att förbättra den raden under våren blir den absoluta nyckeln för drömma vidare om en hög placering.

****

I övrigt noterar vi att…

Torino fortsätter att blanda och ge. Efter kryss mot Milan blev det 0-2 i Bologna i söndags. De har inte bara defensiva problem. Mihajlović sa efter matchen att de även lätt fastnar efter att ha släppt in ett mål, och spelade förutsägbart. Annars har det talats mycket om att tränaren håller Maxi Lopez utanför laget. Mihajlović fick svara på om Lopez fortfarande ”bär runt på en tvättmaskin” (motsatsen till tvättbräda?) och kunde inte förneka det. I Bologna gjorde formstarke Dzemaili en doppietta. Bologna är nu på övre halvan och Donadonis lag verkar på väg att hitta en jämnhet. Försvarsmässigt imponerar Emil Krafth och hans kollegor, de har fyra nollor på de fem senaste (Juve 0-3 undantaget).

Inter är med en match mer spelad förbi Milan efter seger 1-0 i Palermo. När Icardi, Candreva och de andra brände sina lägen klev en ovan målskytt fram. Joao Mario avgjorde i hällregnet och skickade Palermo djupare i deras kris. På Inters mittfält startade Gagliardini igen och Banega fick också chansen (utbytt mot Mario tidigt i andra). Ansaldi fick två gula kort och Interfansen slipper argentinaren i en match. Inte för att alternativen är så mycket bättre men… För Palermos del återstår att se om Corini tränar laget kommande helg. Det pratas om att Ballardini ska få en chans till att rädda laget. Zampariniövningen lämna-och-ta-tillbaka-tränare verkar vara i full gång igen.

”Vi vill ha Europa” stod det på Atalantas tifo mot Sampdoria. Papu Gomez sköt dem lite närmare målet efter straffen som innebar matchens enda fullträff. Gasperini fick två matchers avstängning efter det verbala bråket i Rom, men satsade ändå på två debutanter i startelvan. Alessandro Bastoni och Filippo Melegoni, båda födda 1999, fick chansen före spelare som Zukanović, Toloi och Marco D’Alessandro. Modigt av Gasperini som visar att han till fullo utnyttjar klubbens fina akademi. Samtidigt demonstrerar han på ett tydligt sätt att Atalanta alltid kan hitta ersättare och nya talanger om de bästa växer sig för stora och flyttar vidare.

Edin Džeko är tillbaka i målprotokollet och gjorde matchens enda mål mot Cagliari. Mot Udinese förgående helg stod anfallaren för en sällsynt dålig avslutskavalkad, kryddat med en straff han sköt över. Det räckte med att se highlightssvepet för att inse att bosnierns självförtroende var på absoluta botten under matchen. Mot Cagliari såg kroppsspråket mer normalt ut, även om han borde gjort något mål till. Roma fortsätter att gnugga på och tog sin tredje raka 1-0 seger. Siffrorna denna gång var i underkant, det är dock inte sviten på 13 raka hemmavinster. Ett tangerat Serie A-rekord för Roma. .

****

Veckans vinnare: Empoli, som vann med 1-0 mot Udinese. Levan Mchedlidze var tillbaka som målskytt i slutminuterna och gav laget ett försprång på elva poäng ner till lagen under strecket. Sen ska man inte förringa betydelsen av Napolis vinst i helgen.

Veckans förlorare: Förutom Palermo så förlorade även Pescara med 1-3 hemma mot Sassuolo. Signifikativt för ett bottenlag som har det tufft så missade Pescara även en straff. Nu börjar avståndet till Empoli bli ett riktigt, riktigt stort bekymmer för både Pescara och Palermo.

Veckans mål: Alessandro Matri. Wow, var detta meningen? Genialt i så fall.

Erik Hadzic

Fem punkter inför omgång 21

Var ligger Milans ribba i vår?

Det blev till slut en poäng för rossoneri i den svängiga matchen mot Torino. Väldigt starkt att komma tillbaka från 0-2 förstås, men min känsla inför det sista 15-20 minuterna var att det ändå att oavgjort låg i luften. Kryss är inget att vara så värst besviken över, men det ska ändå sägas att Milan hade chansen att vrida om dolken på det virriga Toroförsvaret och ro hem en episk vändning. Samtidigt kändes Montellas mannar tunna när det väl skulle avgöras och Torino kom mot slutet lite för lätt fram i mitten och runt straffområdet.

Efter en höstsäsong som pumpat in hopp hos fansen är frågan nu om Milan har en växel till att lägga in. Straffsegern mot Juventus i Supercupen gav en indikation på att det finns vinnarmentalitet i laget. I nuläget slåss man om tredjeplatsen, men realistiskt sett borde fokus ligga på att säkra en EL-biljett. Ett stort test väntar i lördagens supermatch mot formstarka Napoli på San Siro. Gästerna är favoriter och Milan brottas med avstängningar på Locatelli och Romagnoli. Matchen blir ett utmärkt läge för Montella att med en vinst cementera Milans plats i topp-5. Kanske är det helt rätt läge att möta ett Napoli som flyger?

Maradonaeffekt i Napoli?

Om det inte vore nog att de ljusblå flyger på planen, de har även fått besök från ovan. I veckan var Diego Maradona tillbaka i staden för att fira 30-årsjubileét av den första scudetton. Argentinaren blev mottagen som den klubbikon han är och förklarade att han fortfarande känner sig som hemma i Neapel. Han träffade också spelarna och man kan bara föreställa sig vilken kick det ger att träffa en av tidernas största på samma mark som denne skapade underverk för 30 år sedan.Med den här formen siktar Napoli mot scudetton. För att det inte ska framstå som en omöjlighet bör man vinna matcher mot toppkonkurrenter som Milan.

Tillbaka till Maradona, så har han haft problem med italienska auktoriteter som saknar stora skattesummor från honom. Napolipresidenten De Laurentiis har erbjudit Maradona en roll som ”världsambassadör” för Napoli när argentinaren tar tag i frågorna som italienska staten har. Diego Maradona uppträdde som gäst vid ett event i Neapels operahus, där somliga betalat 330 euro för inträdet. Diego vore inte Diego om han inte skulle dra jämförelsen om vem som egentligen är bäst genom tiderna ett varv till.

”Några har klagat på att biljetterna kostar 300 euro men vi satte det priset eftersom biljetterna vid Pelés event kostar 200 euro. Och han måste alltid komma tvåa”, sa Maradona.

Studsar Juventus tillbaka igen?

Det har varit en annorlunda vecka i casa Juve efter den tunga förlust mot Fiorentina och införandet av en ny logotyp som delar fotbollsvärlden. De flesta har väntat på att Juventus ska återgå till sitt vanliga maskinlika jag som under de tidigare fem scudettosäsongerna. Men helt upperbart är någonting fel i årets Juventus. Mot Fiorentina såg backlinjen ovanligt skakig ut, även i passningsspelet. Man lät Fiorentina ha mycket boll och väntade ofta med att sätta press först när de kom in på Juves planhalva. Duellspelet på mitten förlorades, trots Sturaro inne, och man hade under en lång period svårigheter att få med yttrarna offensivt.

Giorgio Chiellini har liknat samarbetet med Buffon och de övriga i backlinjen med en relation, en tajt grupp av vänner som uppnår något magiskt i förhållandet dessa sinsemellan. Som i alla andra relationer går det upp och ner, vilket vi fick bevis på under söndagens match. Vart det tar vägen mot Lazio anar nog det flesta. Jag tror Juve kommer få kämpa för den 27:e raka hemmavinsten, under mötet i augusti såg vi exempelvis ett Lazio som stod upp väldigt bra.

Immobile har hittat sitt bomber-jag?

En som kommer få sina chanser att testa BBC-relationen i Juve är Lazio spjutspets Ciro Immobile. Italienaren avslutade 2016 med två månader där han var mållös. I årets första match kom ett förlösande mål på stopptid mot Crotone som avslutade hans måltorka. Förra helgen stod matchen mot Atalanta och vägde när Lazio fick straff. Mot Crotone sköt Biglia i ribban, men nu tog Immobile hand om straffen och satte slutresultatet 2-1 i den viktiga matchen.

Det tyder på mental styrka och ansvarsfullhet att ta straffen i det läget, när man vet vilka målsvårigheter han haft tidigare. Immobile klarade av att axla det och har börjat 2017 på bästa sätt. Elva ligamål kan bli många fler under våren. Med en Immobile som producerar blir Lazio att räkna med långt in på vårkanten tror jag. Vill också berömma unge Milinković-Savić som tagit mer plats på mittfältet på sistone, både i form av mål och ansvar.

Kalinić visar Viola vägen?

Den kroatiske anfallaren gjorde en grym match mot Juventus. Ett mål, bra i targetspelet och visade uppe ett smart rörelsemönster. Några dagar senare avböjde han bud från kinesiska ligan för att stanna i Florens. Budet låg på 40 eller 50 miljoner euro och det kan verka dumt att inte sälja anfallaren för de prissummorna. Särskilt när man har en sådan som Babacar som ersättare.

Fiorentinafansen får istället se det positiva i Kalinićs agerande och hoppas att han kan leda de mot en bra vår. Det finns numera en målgaranti när det gäller anfallaren och Viola bevisade senast att laget fortfarande har spelet för att sätta honom och de andra offensiva pjäserna i lägen. Tio dagar återstår dock av fönstret och jag skulle ändå inte se Kalinić som helt, helt säkrad. På lördag kväll väntar dessutom Chievo borta, ett hemmalag med tre raka förluster. Det skulle inte förvåna mig om Chievo studsade tillbaka till denna och vann, så som de brukar göra mot storlag då och då.

Erik Hadzic

Mercatouppdatering

På grund av sjukdom och inlämnat examensarbete har det dröjt med en uppdatering av transfers sedan sist. Under tiden har en hel del affärer blivit officiella, när vi nu går in i de sista tio dagarna av il mercato invernale. Nedan går jag igenom några av de viktigaste affärerna under perioden.

Januaris första dagar var aktiva i Genoa när de sålde nyckelspelarna Pavoletti och Rincón. Den stora spelaromsättningen har fortsatt och sex nya namn har anslutit sedan dess. I Pavolettis ställe får fansen på Marassi se ett nygammalt ansikte i Maurico Pinilla. Chilenaren är mest känd för sitt ribbskott i förlängningens slutsekunder av VM-åttondelen Brasilien-Chile 2014, ett ögonblick som han senare valde att tatuera in på halsen. Pinilla är en riktig fotbollsnomad som de senaste säsongerna inte riktigt fått till det målmässigt. Men det är ändå en beprövad Serie A-anfallare Genoa lånar in från Atalanta, som vunnit Copa América och gjort drömmål här och där.

Även målvakten Rubinho har ett förflutet i Genoa mellan 2006-2009 och ansluter från Lega Pro-klubben Como. Brassen ersätter den långtidsskadade ettan Perrin men har fått se Lamanna vakta målet de senaste två matcherna. På Rincóns plats lånar man in Danilo Cataldi från Lazio. Cataldi startade också mot Cagliari och är en lovande ersättare om han får chansen att spela in sig i elvan. Framförallt ser Lazio gärna att romaren tar chansen att spela mer när konkurrensen varit för tuff på deras egna mittfält. 22-åringen är en produkt som Lazio inte vill slarva bort gissar jag.

Genoa tar även in offensive mittfältaren Adel Taarabt från Benficas B-lag på lån. Ett namn vars karriär och spelarutveckling förtjänar ett eget blogginlägg. Namnet är för stunden också iskallt efter noll framträdanden i Benfica 15/16, men han tog plats på Genoabänken i veckans cuputtåg mot Lazio. De rödblå har också plockat Andrea Beghetto, 22, och Leonardo Morosini, 21, från SPAL respektive Brescia.

Atalantas 24-åringe målvakt Marco Sportiello lånas ut till Fiorentina i 18 månader framåt. Sportiello var Atalantas förstemålvakt i två säsonger innan han petades av Etrit Berisha under hösten. Sportiello får i Florens ta upp kampen med Tatarusanu om målvaktströjan, en kamp som inte på något sätt är omöjlig. Rumänen har haft svårt att hålla en jämn nivå över tid men lär ändå inte petas i första taget, särskilt när man kommer från en vinst mot Juventus.

Milan har i deras knepiga ekonomiska sits också gjort rockader på målvaktsfronten. Gabriel går till Cagliari, och i motsatt riktning går veteranen Marco Storari, även kallad ”världens bästa andramålvakt” under åren med Buffon i Juve. Nu får Storari finna sig i ledet bakom ”den nye Buffon” istället.

Milan har också gjort klart (läkarundersökning kvar) med lån av spanske u-21 mannen Gerard Deulofeu från Everton. La Masia-produkten Deulofeu kom till England som ett yrväder och slog igenom som tonåring säsongen 13/14. Barcelona lånade följande säsong ut honom till Sevilla innan han köptes tillbaka av Everton sommaren 2015. Sedan dess har utvecklingen inte gått som man tänkt sig för 22-åringen, som inte gjorde något PL-mål under hösten. Milan får in en ytter med bevisad hög högstanivå och som mött toppspelare i flera år. Deulofeu är snabb, irrationell men väldigt ojämn vilket är det största hindret för en startplats i Milan. Jag är ändå säker på att katalanen kommer sätta avtryck på ett eller annat sätt under våren i Milan.

Den tveklöst största övergången hittills har Milanorivalen Inter gjort i och med Roberto Gagliardini. Tvåvägsspelaren var en av höstsäsongens absolut bästa mittfältare i Atalanta och Inter var snabba med att knyta till sig en av Bergamolagets juveler. 22-åringen är en mycket spännande värvning och framtidsnamn, och har startat bredvid Joao Mario och Kondogbia i ligan och cupen senast. Här någonstans är det väl tänkt att Gary Medel så småningom ska petas in. I nuläget tror jag ändå att Kondogbia är den som är närmast bänken när Medel kommer in, och inte Gagliardini. Det symboliska värdet av övergången ska heller inte underskattas. Inter visar att man fortfarande är attraktiva nog att locka en av landets största talanger.

Inter lånar ut Stevan Jovetić till Sevilla och montenegrinen inledde förstås med att avgöra på tilläggstid mot Real Madrid. Precis som han gjorde i Interdebuten hemma mot Atalanta (mitt första besök på San Siro) i augusti 2015. Det känns omöjligt att sia på vilken höjd Jovetić kommer vara i framtiden. Karriären har gått i stå ända sedan han lämnade Fiorentina för snart fyra år sedan men kanske får han fart på den i Sevilla, precis som flera andra före honom fått. I så fall är det för tidigt att avskriva en framtid i den svartblå tröjan redan nu. Inter kan däremot avskriva odågan på mittfältet, Felipe Melo, som vänder hem och spelar nu i Palmerias.

Torino har köpt ut Iago Falque från Roma och lånar Juan Iturbe från samma klubb. Iturbe har omedelbart fått speltid i sin nya omgivning, men såg helt iskall ut i inhoppet mot Milan senast med flera felpass. Paraguayanen har varit i kylan ett helt år i både Bournemouth och Roma, det kommer krävas tid och förtroende innan han hittar tillbaka till något slags självförtroende.

Det har också gjort övergångar där spelare inte byter klubb direkt. Juventus säkrar sin mittbacksframtid genom Mattia Caldara som ansluter i juni 2018. Mannen med kvalitetsnamnet Kevin Lasagna går från Carpi i Serie B till Udinese i sommar, och kostar 4,5M euro.

****

Andra övergångar värda att notera:

Palermo fortsätter med inslag från Balkan när bosniske landslagsbacken Toni Sunjić hämtas från Stuttgart i Zweite Bundesliga.Polske backen Bartosz Bereszynski går från mästarna Legia till Sampdoria, och Panagiotis Kone följer samarbetsvägen från Udinese till spanska Granada, på lån.

Antonio Floro Flores går från Chievo till Bari i Serie B. Hissen ner tar också Sergio Floccari, som lämnar Bologna och ska göra sina mål i SPAL nu.

Förre Laziokaptenen Stefano Mauri spelar nu i Brescia, efter en tid som klubblös. Det blir nu Antonio Cassano istället, som brutit kontraktet med Sampdoria.

I svenskväg så har u21-mannen Melker Hallberg blivit återkallad till Udinese efter höstens misslyckad lånesejour i Ascoli i B. Ryktas att Kalmar vill lösa Hallberg.

Erik Hadzic

Halvtidsutvärdering, del två

Med halva serien spelad är det tid att kolla på hur lagen i Serie A inlett säsongen. Jag har delat in lagen i fyra olika kategorier, beroende på prestation och förväntningar inför säsongen. Höstsäsongen sammanfattas och jag blickar fram mot vad som kan väntas av lagen i vår. I första inlägget gick igenom mittenlagen och lagen som imponerat. Nedan följer de resterande kategorierna.

Går enligt förväntan:

Juventus, Inter, Napoli, Roma, Crotone

Det är inte ett alltför välspelande Juventus som leder ligan med fyra poäng och en match i hand dessutom. Hösten har präglats av skador på nyckelspelare och man har råkat ut för några oväntade förluster. Med Dybala skadad en period och nyförvärvet Pjanić som inte motsvarat förväntningarna så har det gnisslat på den kreativa biten offensivt. Att man ändå leder så klart är naturligtvis en styrkedemonstration såväl som ett svaghetstecken för övriga toppkonkurrenter i serien. Alla förväntar sig en sjätte raka ligatitel, vilket vore nytt rekord. Alla förväntar sig också att det spelmässigt ska ske en utväxling under våren. Om den uteblir så kanske det kan bli en kamp om scudetton trots allt. Men det vore förödande för spelet i Champions League om den spelmässiga höjningen uteblir. Det är trots allt i Europa Juve vill visa att man är kan leka med de stora pojkarna.

Jag är kanske snäll som placerar Juves antagonister Inter i denna kategori. Stora delar av hösten har Inter underpresterat och det med ett lag som rimligen kan slåss om CL-platser. Men under Stefano Pioli har det blivit en markant uppryckning. Inter är faktiskt bara tre poäng efter Milan och CL är ett fullt realistiskt mål. Det nykomponerade mittfältet börjar så sakteliga att sätta sig och framåt har Icardi, Candreva och Perišić kommit igång ordentligt den senaste perioden. Gagliardini in och Melo ut är dessutom ett uppköp på mittfältet. Inter måste dock skärpa sig i spelet på bortaplan där man är sämst bland topplagen hittills.

I Napoli har nästan allt handlat om centerforwarden Miliks korsbandsskada i oktober. Den skapade ett stort hål i startelvan och gjorde den efterföljande månaden till en mörk sådan för Napoli. Inte förrän Dries Mertens började ösa in mål under december kände vi igen Napoli, med den allt som oftast väldigt attraktiva passningsfotbollen. En annan viktig faktor till höjningen var Lorenzo Insigne, som länge under hösten hade svårt att hitta målet men nu ser livsfarlig ut med sina inspel och skott. Milik väntas mirakulöst bli spelklar väldigt snart och laget kan se fram emot en Madridresa om en månad. Napoli ska defintivt sikta på att behålla topp-treplaceringen de har. Man har breddat truppen inför och under säsongen och kan därför rotera på ett smidigt sätt för att klara spel på flera fronter.

Roma har som vanligt blandat och gett. På bortaplan har tunga segrar mot Napoli och Lazio varvats med förluster mot Fiorentina, Torino och Atalanta. Hemma är man däremot otroligt starka och har nio raka segrar. Inledningsvis pratade vi väldigt mycket Francesco Totti, något som mattats av i takt med att laget blivit jämnare under hösten. För under den senaste tiden har vi kunnat skönja en annan sida av giallorossi. Med Salah borta har de spektakulära inslagen varit färre framåt, men defensiven har stabiliserats och man har gnetat till segrar med nollan intakt. Bruno Peres och Emerson Palmieri har tagit hand om kanterna på ett förtjänstfullt sätt och gett skydd till den vanligtvis sårbara trebackslinjen. Mittfältet är redan urstarkt, kan Spalletti behålla sin försvarsstabilitet behöver inte scudetton vara en ouppnåbar dröm.

Nykomlingen Crotone parkerar på näst sista plats och har åtta poäng upp till säker mark. För en klubb som gör sin första säsong i högsta serien har de presterat ungefär som förväntat. Säsongsinledningen var väldigt tung och laget led förstås av att få spela de inledande hemmamatcherna på bortaplan i Pescara. Sedan de kom hem till Kalabrien så har hemmaspelet blivit betydligt bättre och två vinster har tagits på den nyrenoverade arenan. På bortaplan har spelet dock varit under all kritik och man har bara tagit en poäng. Nu senast mot Lazio höll man 0-0 ända till den 90:e minuten, och något säger mig att Crotone inte kommer ge upp detta så lätt. Ljuspunkter finns i Diego Falcinellis fem mål och Marcus Rohdén som medverkat i samtliga matcher, varav medparten från start. Tränaren Nicola fick fortsatt förtroende trots den dåliga starten vilket kan ha varit klokt, även om Nicola kändes som en tveksam lösning efter Jurić i somras. Men allt annat än plats ner till Serie B vore en enorm överraskning.

Underpresterat:

Empoli, Fiorentina, Sassuolo, Palermo, Pescara, Torino

Det kan tyckas hårt att placera åttan Torino bland lagen som underpresterat. Kanske hade jag lika gärna kunnat byta plats på de och Inter. Det som gjort mig besviken är att Torino inte lyckats gå vidare till nästa plattform i och med tränarbytet. Efter Gian Piero Venturas tillbakadragna spel och stora taktiska fokus har Siniša Mihajlović kommit med sin grinta och flödande anfallsspel. Och jo, det har betytt en massa mål framåt. Men försvaret har serben inte fått ordning på och det är tveksamt om han kommer få det framöver. Kontentan är att Torino stått kvar på perrongen och spelmässigt inte kunnat gå vidare till nästa nivå. Den vanligtvis utmärkte sportchefen Petrachi har tillsammans med presidenten Cairo förmodligen formulerat som mål att Toro ska utmana om Europaplatserna framöver. I nuläget finns inget som talar för att Torino når upp dit, och det skulle inte tretton mål till av Andrea Belotti ändra på.

Empoli ligger sju poäng ovanför nedflyttningsplatserna men är det lag som gjort minst mål hittills. Endast elva stycken har man mäktat med vilket är en förklaring till att de ligger på 17:e plats. Massimo Maccarone har räddat laget vid några tillfällen, medan Alberto Gilardino förblev mållös i den blå tröjan och försvann till Pescara i veckan. Empoli blev av med Sarri inför förra säsongen men lyckades ändå hamna på en imponerande tiondeplats. Den nivån har man inte ens varit nära i år, men kontraktet bör Empoli säkra med tanke på försprånget man skaffat till bottenlagen. Ett utropstecken har varit Skorupski och hans fina målvaktsspel under första halvan.

Fiorentina har inte stått för någon rejäl underprestation. Klubben har däremot förmedlat en känsla av bristande sportlig ambition och dysfunktionellt ledarskap uppifrån presidenten Andrea Della Valle som spridit sig ner till Paulo Sousa och hans lag. Vissa matcher har laget gett ett likgiltigt intryck vilket helt förståeligt retat upp fansen i Florens. Fiorentina behöver definitivt lösa en plats till Europa League nästa säsong men det ser inte ljust ut poängmässigt. Kanske kan den turneringen bli en räddningsplanka för deras säsong, dock stöter man på tufft motstånd direkt i form av Mönchengladbach. Situationen med Paulo Sousa är ett kapitel för sig och ingen vet vad som kommer hända med tränaren framöver. Skulle det bli fortsatt kräftgång vore det mest logiska att sparka portugisen i god tid innan slutomgången, så den nye tränaren får en chans att sätta sin prägel på laget under ett par vårmånader åtminstone. En viss Cesare Prandelli är ledig för att nämna ett alternativ. Men det finns ljusglimtar även på den florentinska himlen. Federico Bernardeschi har stundtals varit strålande när han fått spela på rätt position. Hans namne Chiesa har också visat framfötterna och Nikola Kalinić längst fram fortsätter att göra mål.

Sassuolo började bra men kom in i en lång formsvacka som man egentligen inte kommit ut ur än. Under klubbens tre första Serie A-säsonger har laget stått för ganska snabba klättringar uppåt, således var förväntningarna att man åtminstone skulle ligga på övre halvan. Det är en målsättning som blir nog så tuff att klara. Parallellt med det hackande ligaspelat har man för första gången spelet i Europa League, där man inte överlevde en ganska tuff grupp. Visst, det var betydande spelare Sassuolo blev av med under sommaren i Sansone och Vrsaljko. Man fick ändå in Politano, Matri och Sensi bland annat och har i övrigt en trupp som absolut inte ska vara i närheten av någon bottenstrid. Jag tror inte de grönsvarta kommer dras med i nedflyttningskampen heller. Utmaningen för tränare Di Francesco blir istället att hamna på en så hedersam placering som möjligt för att inte riskera att tappa den plats man jobbat till sig i fotbollshierarkin. Sassuolo är ju på en nivå där man får ta hand om och förädla spelare som Stefano Sensi innan denne är mogen för den största scenen, i detta fall Juventus.

Palermo låg pyrt till länge även förra säsongen, kontraktet säkrades med en vinst i sista omgången. 16/17 har fortsatt ännu sämre och läget är kritiskt efter förlusten senast mot Empoli. Zamparini hann avverka både Ballardini och De Zerbi innan Corini tog över laget i december. Spelmässigt kan man se en förbättring men det har fortfarande inte lett till så många poäng under Corini. Det har varit väldigt ojämna prestationer både försvars- och anfallsmässigt under säsongen. Centern Nestorovski inledde starkt med sju mål men har hamnat i en målsvacka. Det är då inte så konstigt att laget ligger där de ligger när deras målskytt spelar utan självförtroende. Bakåt är det endast Cagliari som släppt in fler mål hittills. Nyckeln för Palermo blir att låta Corini fortsätta jobba utan att ständigt floreras av rykten kring eventuella avsked och tränare som åter tas till nåder. Att på typiskt Zamparinimanér kasta in ett nytt kort i leken (i detta fall en tränare) tror jag verkligen inte kommer lösa ett nytt kontrakt för sicilianarna. Särskilt inte om den nye tränaren skulle bli en som tidigare misslyckats i Palermo.

Men jobbigast av alla lag måste det vara för Pescara. Jumbon har inte vunnit sedan andra (!) omgången, men inledde med ”bara” två förluster de sex första omgångarna. De har i all sin uselhet sedan haft en del oflyt med flera uddamålsförluster. Men formsvackan är så djup och mörk att det är svårt att se hur de ska få rätsida på säsongen innan maj. Inte mycket går med Pescara, senaste matchen mot Fiorentina blev uppskjuten efter att snökaos drabbat Adriatiska kusten av alla ställen. Möjligtvis fick laget en liten men betydande moralboost när de kvitterade på stopptid borta mot Palermo i omgången innan. Kanske finns det energi kvar i laget som kan komma fram på samma sätt som under den pigga starten. Frågan är om Massimo Oddo är tränaren som kan få spelarna att börja prestera igen. Det dröjde länge innan Oddo började ifrågasättas på allvar, men nu kan den förre högerbacken inte ha särskilt många livlinor kvar. Det vore väldigt förvånande om Pescara klarar Serie A-kontraktet.

Erik Hadzic

Halvtidsutvärdering, del ett

Med halva serien spelad är det tid att kolla på hur lagen i Serie A inlett säsongen. Jag har delat in lagen i fyra olika kategorier, beroende på prestation och förväntningar inför säsongen. Höstsäsongen sammanfattas och jag blickar fram mot vad som kan väntas av lagen i vår.

Imponerat:

Atalanta, Lazio, Milan

Här återfinns lagen som överraskat klart positivt under säsongen. Atalantas framfart har inte gått obemärkt förbi för någon. Ett tecken på det är att man tappat mittfältskuggen Gagliardini till Inter, och ytterligare spelare riskerar att lämna under januari. Utmaningen blir att stoppa eventuella blödningar som försäljningar kan ge och där hitta ersättare som kan gå in i laget. För det råder ingen tvekan om att Gasperini har hittat rätt i både spel och system. Vid en okej januarimercato har laget alla förutsättningar för att utmana om en Europaplats.

Lazio har något otippat inlett på ett starkt sätt. Säsongen började med ett tränarkaos i somras, men biancocelesti är för stunden bara en poäng från CL-plats. Spelet har fungerat över hela planen. Ända från backlinjen med De Vrij som kunnat delta allt mer frekvent, till mittfältet där kaptenen Biglia stannade kvar och så anfallstrion Anderson-Immobile-Baldé som gjort mycket poäng. Startelvan är stark, men bredden är inte den bästa vilket talar emot en toppstrid. Å andra sidan har laget inget Europaspel att tänka på och Lazio har det senaste tio åren då och då slagit till med topplaceringar. Spelet i stormatcherna måste dock förbättras i så fall, det har blivit förluster mot nästan toppkonkurrenter hittills.

Milan är efter flera år av bedrövelse äntligen tillbaka i något som kan liknas vid en toppstrid. Dit har man nått genom att satsa på unga talanger och fått en fantastisk utväxling på några av dem (Locatelli, Donnarumma, Suso). Milan har hittat ett stabilt mittbackspar i Romagnoli-Palletta och allt fler faktorer pekar på att Montella är helt rätt tränare för stunden. Förutom Suso så har de övriga anfallsspelarna haft ojämna säsonger, främst symboliserat av Bacca men även Niang som dippat lite på slutet. Milan behöver en center som håller formen i vår så inte allt i anfallsväg hamnar på Suso. En annan utmaning blir att fortsätta jobba ödmjukt fastän man gjort en fin start. Fansen förväntar sig nog en placering högt upp, men det är ingen omöjlighet att ett par lag springer om ifall Milan tappar energi. Flera års misslyckade tabellplaceringar tvättas inte bort så lätt i organisationen.

Går en lugn vår tillmötes:

Bologna, Chievo, Cagliari, Genoa, Sampdoria, Udinese

Gemensamt för lagen i denna kategori är att de ligger och skvalpar i mitten av tabellen. Utan några förhoppningar om att se uppåt mot EL-platser men heller inget konkret hot om att dras in i bottenstriden. Prestationerna har varit av varierande grad hos dessa klubbar, men samtliga har tippats som mittenlag inför 16/17. Sannolikt kommer heller inte något av dessa lag uppleva någon dramatik under upplösningen av säsongen.

Bologna ligger lägst ner av dessa på 15:e plats. Efter förra säsongens återkomst till A fanns förväntningar om att ta ett steg till i år. Så har det inte blivit än för Donadonis gäng. Bologna under presidenten Saputos ledning kommer sikta högre men kan glädja sig över Simone Verdis framfart och drömmål på mittfältet. Jag förväntar mig en uppryckning under våren av de rödblå.

Nykomlingen Cagliari gjorde en stark mercato under sommaren och har placerat sig på säkert avstånd från nedflyttningsstriden. Karismatiske tränaren Rastelli siktar förmodligen på en plats i övre halvan men kommer oavsett vad ha uppfyllt målet vid nytt kontrakt. För det kommer sarderna lösa. Defensivt har man kunnat luta sig på rutinerade nyförvärven Bruno Alves, Isla och Padoin. Framåt har man det intressanta anfallsparet Borriello-Sau, där den förstnämnde visat att han fortfarande är en pålitlig målskytt med sina sju mål.

Svänglaget Chievo har förutom premiärvinsten mot Inter faktiskt inte stört toppklubbarna på samma sätt som under tidigare år. Vinsterna har mestadels kommit mot lagen på nedre halvan vilket kan vara nog så bra. Den extremt välskötta klubben kommer segla i land på ett behagligt sätt under våren, utan att kunna störa lagen som jagar EL-platserna. Tränaren Roberto Maran uppvaktas förmodligen av större klubbar och den dagen Chievo tappar honom väntar en tuff utmaning. Men ingen tror väl att Chievo inte skulle klara det också?

Genualagen ligger efter varandra i tabellen på samma poäng. Ojämna Genoa har varvat vinster mot Milan och Juve med poängtapp och förluster mot flera av bottenlagen. De har redan upplevt en spelarrotation under januari och ska försöka ersätta flyktade Pavoletti och Rincón på ett bra sätt. Tränaren Jurić är spännande och har en intressant spelidé som bevisligen har sina höga toppar. Jag ser ändå en risk att Genoa kan dala i tabellen om nyförvärven inte hittar sin plats, eller om den förre Genoaspelaren Jurićs orutin i sammanhanget visar sig. Inte så att de skulle åka ur, men klubben har inte råd att avsluta säsongen negativt på planen med tanke på hur frustrerande ägarsituationen redan är med Preziosi.

Sampdoria gör en hyfsad säsong med tanke på förra årets femtonde plats. Det kanske största samtalsämnet har varit den pånyttfödde anfallaren Luis Muriel och hans sex mål. Colombianen sågs som en stor talang i Udinese men har haft svårt att hålla en acceptabel matchvikt sedan dess. Uträknad av många, men här har Samp ett fortsatt sparkapital om han sköter sig i vår. 20-årige uruguayanen Lucas Torreira har varit spännande att följa på mittfältet.  Samp har gemensamt med ett antal andra lag ett alldeles för svagt bortaspel, med bara en vinst på tio matcher. Precis som sin stadsrival har Sampdoria ett långt ifrån idealiskt ägarförhållande i Ferrero, som är en bromskloss för satsningar mot högre skikt i tabellen.

Udinese har efter ett par riktigt svaga säsonger återfunnit någon sorts optimism i klubben igen. Främst syns detta i 95:orna Fofana och Pericas framfart, men också i Thereaus åtta mål och Karnezis målvaktsspel. Efter klubblegendaren Di Natales pensionering har Delneri på något sätt fått ordning på laget och de har potential att fortsätta störa många toppklubbar i vår. Det kan inte ens en comeback av Mathias Ranegié till Friuli ändra på.

Senare under lördagen kommer del två, där jag kollar på lagen som gått enligt förväntan och de som underpresterat.

Erik Hadzic

Juventus med nytt rekord, Roma hänger i

Ingen stormatch när Serie A startade om efter uppehållet, men den kanske intressantaste matchen spelades på Marassi mellan Genoa och Roma. Första halvlek var jämn, Genoa hade idéer när de anföll men Roma kopplade övertaget i stora delar av planen. Dzeko och Nainggolan missade varsitt jätteläge, och i den första situationen knäskadades Genoas målvakt Mattia Perrin. Så pass illa att han fick utgå och ser nu att missa resten av säsongen. Mycket tråkigt för den duktige keepern som först tvekade över byte, men sedan satte sig helt bedrövad på bänken.

Genoas argentinska vänsterkant var desto positivare med Laxhalt som forsade fram gång efter gång och den trixige Ocampos. Centerforwarden Giovanni Simeone, som ska ersätta Napoliflyktade Pavoletti, hade däremot en ingen bra match och kom aldrig riktigt med i spelet. Roma skulle innan paus göra målet i matchen. Armando Izzo nickade iväg ett inlägg mot Bruno Peres som sköt, rakt på Izzo och högerbacken styrde in bollen i eget mål. Izzo som för övrigt inte hade sin bästa eftermiddag.

Den andra halvlek präglades av mycket spelavbrott till en början, men Roma började dominera. Nainggolan var överallt och en jätte på mittfältet. I skadade Manolas frånvaro (sent inhopp) kom Fazio in och styrde försvaret på ett bra sätt. Genoa försökte forcera på slutet men kom inte närmare än ett skott av Ocampos som Szczesny gjorde en jätteräddning på. Medan Laxhalt tröttnade i andra var Lucas Ocampos ett hot hela matchen. OM-lånet är ett riktigt yrväder som nu får ta ännu större ansvar med Pavoletti borta.

Roma redde ut det och hämtade hem en ny trepoängare. Deras femte vinst på de sex senaste. Det ser inte spektakulärt ut på något sätt, men Spalletti har onekligen fått ordning på försvaret. Szczesny har varit bra på slutet och idag spelade det ingen roll att Manolas inte startade där bak. Med Juventus som har en match mindre spelad lever hoppet för Roma i de fyra poäng som skiljer. Härnäst väntar ett spelprogram med nästan bara uteslutande lag från nedre halvan av tabellen.

****

I övrigt noterar vi att…

Två händelser stack ut från Napoli-Sampdoria. Efter en timme sprang Samps Silvestre ikapp Pepe Reina som skulle skjuta bollen, men som ramlade efter utsparken. Silvestre fick sitt andra gula kort för obstruktion, reprisen visar dock att han knappt rör Reina. Däremot är det klumpigt att överhuvudtaget chansa och springa efter sådär med en kortbelastning. Det skulle visa sig ödesdigert för Sampdoria som ledde med 1-0. Gabbiadini kvitterade i 77:e och i den 95:e satte Lorenzo Tonelli, av alla människor, segermålet. Nyförvärvet från Empoli som varit i kylan hela hösten fick alltså starta matchen som mittback.

Inter kommer närmre och närmre en Europaplats. Detta trots att Jankto gett Udinese ledningen på Friuli, och hemmalaget hade flera lägen att öka på till 2-0. Men istället kvitterade Perišić på stopptid i första halvlek. Samme man avgjorde också matchen på nick i den 87:e minuten. Därmed stannade Udineses förlustfria svit på fyra matcher. Stefano Pioli har vänt Inters negativa trend från hösten och under hans sju ligamatcher har nerazzurri vunnit fem.

Atalanta visade att förlusterna mot Juve och Udinese för en månad sen bara var en tillfällighet. ”Gasps” pojkar körde över Chievo på bortaplan med 4-1, efter mål av Papu Gomez x2, Conti och Freuler. Den blåsvarta maskinen rullar vidare och det blir väldigt spännande att se hur mercaton utvecklar sig. Överlever de försäljningar av både Gagliardini och Kessié?

Juventus är vintermästare med halva serien spelad. På hemmaplan avfärdades Bologna enkelt med 3-0. Higuain börjar närma sig Icardi i skytteligan efter två mål och Dybala satte en straff.  Det innebar den 26:e raka hemmavinsten, nytt rekord i Serie A! Det tidigare låg också hos den gamla damen, 25 matcher mellan augusti 2013 och november 2014.

Matchen Pescara-Fiorentina ställdes in på grund av dåligt väder. Den spelas istället kvällen den 1:a februari.

****

Veckans vinnare: Lazio, och kanske främst Ciro Immobile vars måltorka tog slut i söndags. Det såg utan att bli ännu en match som Immobile skulle gå mållös från, trots flera målchanser. Men i den 90:e minuten satte han förlösande 1-0 och det gick inte att ta miste på glädjen och lättnaden i målfirandet. Särskilt när Biglia tidigare missat en straff mot Crotone. 2016 avslutades med en tung förlust mot Inter. Men Lazio slapp inleda det nya året med poängtapp mot bottenlaget och det kan visa sig otroligt viktigt för moralen. Idag firar man 117 år som klubb, tanti auguri!

Veckans förlorare: Palermo, som jag avhandlade i gårdagens blogg. Idag kom ryktena om att Zamparini vill återanställa den sedan en månad tillbaka sparkade tränaren De Zerbi. Det hade varit förödande för deras Serie A-existens tror jag, och väldigt orättvist mot Eugenio Corini. Så Zamparini please, please don’t.

Veckans mål: Gonzalo Higuains första mot Bologna visade varför argentinaren är en fullfjädrad målskytt.

Erik Hadzic

Svenskrotation i krisens Palermo?

Svensklaget Palermo, med Oscar Hiljemark och Robin Quaison, ser ut att värva ytterligare en allsvensk spelare. GIF Sundsvalls Stefan Silva uppges vara klar för klubben från Sicilien, som fortsätter att värva från Allsvenskan. Inför u21-kvalet mellan Sverige och Kroatien i oktober träffade jag och mina vänner av en slump en scout från Palermo. Han ville inte avslöja om han skulle kolla på någon speciell spelare, men det verkade inte vara en tillfällighet att han bevakade just den här matchen. Både Skandinavien och Balkan är ju välrepresenterade med spelare i Palermo.

Stockholmaren Silva är en anfallare som gjorde sju mål förra säsongen, i vad som verkar bli hans enda hos “Giffarna”, dit han kom från Sirius i Superettan. Jag såg bara Silva spela någon enstaka gång i Allsvenskan förra året. Intrycket man fick av 26-åringen var en teknisk och bollsäker spelare, som mer är en släpande anfallare än en center. Just dessa egenskaper skulle göra honom väl lämpad för italiensk fotboll, även om det är svårt att förutspå framtiden för en spelare som på några få år gjort en snabb resa genom divisionerna.

Det är med andra ord mer sannolikt att Silva får konkurrera med Quaison på den offensiva mittfältsplatsen, snarare än makedoniern Ilija Nestorovski längst fram. Just Robin Quaison har väckt intresse hos Bundesligasuccén Hoffenheim under vintern, men är den som mest troligt får stanna kvar av svenskarna. Quaison har under nye tränaren Eugenio Corini fått spela på sin favoritposition från start och är lagets näst bäste målskytt med tre mål hittills.

Istället ser Oscar Hiljemark ut att flytta på sig. Efter en stark förstasäsong har mittfältaren fått nöta bänk allt oftare under den första halvan av 16/17. Atalanta såg ut att kunna locka över smålänningen i januari, men just nu är det hetaste spåret Spartak Moskva. De leder lite överraskande den ryska ligan med fem poäng och tränas av italienaren Massimo Carrera.

Hiljemark är alldeles för bra för att sitta på bänken i ett lag på nedflyttningsplats, frågan är hur han ser på chanserna i Atalanta respektive Spartak Moskva? Den ekonomiska biten talar för Ryssland, men Atalanta har en speciell mittfältssituation med spelare på väg bort i januari. Kanske avvaktar Hiljemark läget i Bergamo innan han gör sitt val.

För tyvärr, för svenskarnas del, kommer Serie B närmare och närmare. Igår kväll spelade Palermo en ångestmatch borta i Empoli, och fyra poäng skiljde lagen på varsin sida av nedflyttningsstrecket. Det blev inte någon av de mest välspelade matcher vi sett i serien. Det var två lag som famlade efter ett anfallsspel men som såg okej ut defensivt. Palermo inledde piggt med Quaison bakom Nestorovski, för att sedan se Empoli ta över mer och mer.

Rosanero hade svårt att involvera sina offensiva spelare i spelet, av dessa var det Quaison som hade mest boll och fungerade bra i länkspelet. I andra halvlek skulle kreativiteten fortsatt saknas hos båda lagen. Empolis fixstjärna Saponara gjorde en slätstruken insats som 10:a och blev utbytt efter dryga timmen. Det var dock ett annat byte som skulle avgöra matchen.

Veteranen Massimo Maccarone skulle komma in med kvarten kvar för hemmalaget. Han hann lägga ut en passning till högerkanten, rusa in i straffområdet, och bli upphakad av Palermos Cionek. Straff, om än en diskutabel sådan. “Big Mac” tog själv hand om den och bombade in matchens enda mål. Målet innebar att Empoli nu har sju poäng ner till Palermo under strecket med halva säsongen återstående.

Under Corinis ledning har spelet sett bättre ut för Palermo. Men under raden av livsviktiga matcher som man är uppe i har laget bara tagit en poäng. Innan jul släppte man in en övertidskvittering på La Favorita mot bottenkollegan Pescara. I nästa omgång möter Palermo Sassuolo borta, som har en poäng mer än Empoli.

Presidenten Zamparini är bekymrad över läget men förväntar sig större transfers i januari. Om Stefan Silva ändå kommer tror jag absolut det finns en chans för speltid. Med tanke på hur många av de offensiva spelarna som underpresterar kommer han förr eller senare få chansen. Nestorovski har till exempel inte gjort mål sedan slutat av november. Vinst nästa helg mot Sassuolo är nästan ett måste om inte Corini till slut ska börja tveka över läget.

 

Erik Hadzic

Spelaren som stod emot både sjukdom och mutor

Under helgen flyger Cagliari till fastlandet för söndagens match mot Milan. Med på resan finns Fabio Pisacane, en 30-åring som gjorde Serie A-debut så sent som i september och spelat tolv ligamatcher sedan dess. Att kliva ut på San Siros matta är stort för alla fotbollsspelare. För Pisacane kan det vara ännu större. Särskilt då det fanns en tid när allt fotbollsspelande verkade vara en utopi.

När Fabio Pisacane var 14 år drabbades han av Guillain-Barrés syndrom, ett sjukdomstillstånd som uppstår när immunförsvaret angriper det yttre nervsystemet, och orsakar svår muskelsvaghet och förlamning. Pisacane förlorade all rörlighet i sina lemmar och spenderade tre och en halv månad på sjukhus, däribland 20 dagar i koma.

”Det är en sjukdom som drabbar en person på miljonen. Men det är allvarliga grejer när du väl fått det. Även med behandling tar sjukdomen sin egen väg. Man får nudda botten. När du väl nuddat denna botten blir du antingen bättre, eller så är allt över”, säger Pisacane till The Guardian.

Spelaren tillbringade tiden på sjukhuset i Savona, en stad vid Liguriska kusten. Han var långt ifrån hemmets Neapel, men tillbringade sin tid i norra Italien eftersom han börjat i Genoas akademi. Inte heller vid den här tidpunkten var det någon självklarhet att sedan bli en lovande spelare inom Genoaleden. Fabio Pisacane växte upp i Neapels hårda Spanska kvarter, under en tumultartad tid då Camorran hade sin största fejd i området.

”Den pågick från kanske 1990 till 2005. En gång när jag spelade fotboll mördade de någon som stod fem meter bort. Vi stannade alla till, men sen fortsatte vi att spela. Det fula var att sådant nästan hade blivit normalt.”

”Det finns ingen mening att dölja att, när man växer upp under sådana omständigheter, man känner sig beblandad i en dynamik som man inte vill ta del av. Fotbollen tog mig bort från den sorgliga verkligheten lite grann. Men många av mina vänner som jag spelade med på gatan tog tyvärr inte den vägen. Några av dem mördades”, berättar Pisacane.

Genoas scouter fann istället hans väg, men efter bara en månad drabbades han av sjukdomen. En morgon när han skulle upp från sängen svarade inte hans armar. Pisacane förstod att något inte stod rätt till, hans pappa kom till Genua och klubben åkte med honom till sjukhuset i Savona. En majoritet av de som drabbas av Guillain-Barrés syndrom återhämtar sig fullt ut, men det finns inga garantier.

Ynglingens tillstånd försämrades, men hans pappa stannade vid hans sida. Fotboll fanns inte i medvetandet då, störst var en fruktan över vad som hänt ifall han skulle lämna de i familjen ensamma. Pisacane beskriver sig som ”lite religiös”, men främst av allt tror han på ödet.

”Jag säger alltid att sjukdomen inte kom för att döda mig. Hade den gjort det, då hade jag inte varit här. Sjukdomen kom för att ge mig något bra”, säger Pisacane.

Efter komatillståndet väntade en lång rehabilitering och det dröjde veckor innan han kunde gå normalt. Som en naturlig följd i den processen kom fotbollen tillbaka i Pisacanes liv. Genoa tog tillbaka honom i deras akademi. I karriären väntade sedan en period av utlåningar, delägarskap och andra korttidskontrakt hos klubbar i de lägre divisionerna.

Pisacane skulle så småningom ändå klättra i seriesystemet. Han gick upp till Serie B med Ternana 2012, men åkte på en korsbandsskada. Efter skadan gick karriären vidare i Avellino och Cagliari, som han vann Serie B med i våras. Men händelsen som återigen satte Pisacano i rampljuset och fick fart på hans karriär, var av ett mörkare slag.

I april 2011, när han spelade med Lumezzane i Serie C, fick han ett samtal från Ravennas klubbdirektör Giorgio Buffone som han lärt känna under ett år i Ravenna. Pisacane erbjöds att hjälpa till och göra upp en match för 50 000 euro, nästan en årslön. Men den ärrade spelaren vägrade.

”Jag sa till honom att jag inte gör sådana saker. Han fortsatte och försökte övertala mig men då bestämde jag mig för att lägga på luren, gå till klubben och berätta allt. De gick vidare till den idrottsliga domstolen och vi rapporterade in allt. Till och med nu, med flera års distans till saken, förstår jag att rapporteringen är något som inte nödvändigtvis hjälpt mig att leva bättre”.

”Alla kommer inte bli nöjda när du väljer den rätta saken. Men i slutändan är det som betyder något mitt eget medvetande. Det säger mig att behålla lugnet, och därför är jag lugn, säger Fabio Pisacane.

Buffone arresterades och stängdes av från all fotboll. Skandalen blev en del av det som kallades för Calcioscomesse. Pisacane fick som belöning göra en träning med det italienska landslaget.

Debuten i högsta serien kom mot Atalanta i september 2016. Pisacane fällde under matchen en spelare utanför straffområdet men fick en straff emot sig. Att tänka positivt har tidigare hjälpt Pisacane att knuffa tur eller otur åt ett annat håll. Alberto Paloschi missade den efterföljande straffen, och Cagliari vann sedan med 3-0. I en intervju efter matchen kunde Fabio Pisacane inte hålla tillbaka tårarna.

”Jag är spontan och inte någon som planerar mina känslor. Ofta har min spontanitet och impulsiva leverne fått mig att göra även misstag. Det var normalt att jag började gråta efter matchen eftersom reportern tryckte på rätt knappar. Kanske gick han in i mig och jag exploderade. Jag tänkte inte på att vara framför kameran. Jag var exakt vad alla såg: en person som varit igenom mycket för att nå den där dagen, säger Pisacane.

I slutet av 2016 tilldelades Fabio Pisacane The Guardians pris Footballer of the year, för någon som gjort en enastående prestation. Bara ödet vet var 2017 kommer ta Neapelsonen.

Källa: The Guardian

Erik Hadzic

En titt på mercatons första affärer

Sedan några dagar tillbaka är transferfönstret öppet igen i Europa, och vi har sett några affärer bli officiella under dagarna. Genoa, Juventus och Milan har av olika anledningar varit mest aktiva i början. Om vi börjar med tolvan Genoa så har klubben sålt två av sina främsta spelare, Pavoletti och Rincón.

Leonardo Pavoletti var Genoas stjärnstriker och går för 15M euro till Napoli. Det har snackats om en Pavoletti-affär mellan de två broderklubbarna i flera månader och idag blev anfallaren officiellt presenterad av Napoli. Den 28-årige Livornosonen har spenderat medparten av sin karriär i Serie B och lägre divisioner. Han blev näst bästa målgörare med Varese i Serie B under 2013/14 med 24 mål, och gick ett halvår senare till Genoa. Under de två åren i hamnstaden gjorde Pavoletti 23 mål på 44 matcher, en period då han drabbades av skador till och från.

“Sparvhöken”, som han kallas för sina egenskaper i straffområdet, kommer till en ganska speciell anfallssituation i Napoli. För två månader sen, då affären mer eller mindre sades vara färdig, kunde Pavoletti ställa in sig på att agera ersättare till knäskadade Milik. När Pavoletti nu väl är på plats i södern ser det annorlunda ut. Dries Mertens har visat sensationell målform från centerpositionen i december, och Miliks rehab går snabbare än väntat. Polacken väntas bli spelklar redan i februari.

Där står Pavoletti, tänkt vice-Milik, och är förmodligen en vice-Mertens i dagsläget. Jag har extremt svårt att se tränare Sarri peta Mertens från centerplatsen, eller flytta ut honom till kanten och bänka någon av Insigne/Callejón. Fördelen Pavoletti har är förstås att han är en naturlig center, till skillnad från Mertens och den andre anfallsvikarien Gabbiadini. Den senare kommer med all sannolikhet flytta från Neapel efter den misslyckade hösten. Manolo Gabbiadini kom till Napoli som ett ganska hajpat namn för 13M euro i januari 2015. Varifrån? Jo, från Genoas ärkerival Sampdoria.

Genoa säljer också sin mittfältskrigare Tomás Rincón för 8M euro till Juventus. Jag har i ärlighetens namn sett för lite av spelaren för bedöma honom. Rincón är lagkapten för Venezuela och blev utsedd till bästa spelare i Copa America 2011. Det är en spelare som fört en ganska anonym tillvaro i Serie A och beskrivs som en fysisk bollvinnare med mycket grinta. Många juventini verkar ställa sig fundersamma till prislappen (som kan stiga) och om Rincón är da Juve, det vill säga tillräckligt bra för ligans bästa lag.

Jag tänker inte avfärda värvningen och tro att han att kommer bli fast hela våren på bänken. Trots allt behöver Juve en bollvinnare på mittfältet. Men faktum är att de allra flesta hade velat se Axel Witsel på den positionen istället. Belgaren var som bekant i Turin på deadline-day i somras, men fick se sin transfer stoppad eftersom Zenit inte hittat en ersättare till honom. Under hösten räknade man med att Witsel skulle lösas i januari istället, men Juventus blev återigen blåsta när Witsel valde att flytta till kinesiska Tianjin.

Witsel får runt 180 miljoner kr i årslön, en astronomisk summa som är svår att tacka nej till. Det jag ställer mig mycket frågande till är Witsels sportsliga ambitioner när han som 27-åring väljer bort en av Europas största klubbar för den kinesiska ligan. Men att pengar varit centralt i Witsels val av adress kan man om inte annat se i övergången från Benfica till Zenit 2012. Witsel var redan då mogen för bättre klubbar än Zenit.

En annan som drar österut är Milans floppbrasse Luiz Adriano, som är klar för Spartak Moskva. För 1,5 år sedan kom han som Sjakhtar Donetsks bästa målskytt genom tiderna, och fick en hel del speltid i början. Luiz Adriano tog dock aldrig chansen och hamnade längre och längre ner i hierarkin bakom Bacca och senare Lapadula. Milan lär vara glada över att slippa den löneutgiften.

Till sist noterar vi att Cesare Prandelli avgått som tränare för det sjunkande skeppet Valencia. Det blev bara tre månader i La Liga för italienaren som ansåg att löften brutits från klubbledningen, och som dessförinnan kritiserat inställningen hos flera Valenciaspelare. Det har gått ganska mycket neråt sedan VM-fiaskot 2014 för Prandelli, men i detta fall verkar det vara tydligt att han valde en sjuk förening snarare än att han själv misslyckades. Hur stor klubb kommer nappa på honom framöver?

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons