POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Tips: Dessa lag tar Champions League-platserna

Tio omgångar återstår av säsongens Serie A. Bakom överlägsna Juventus och tvåan Napoli finns spänningen med sex lag som kämpar om de två återstående Champions League-platserna. Redan inom den närmaste veckan kan något av lagens CL-drömmar krossas vid dåliga resultat, då Serie A klämt in en veckoomgång i början av april.

Blir detta den första säsongen sedan 2012/13 då ingen Romklubb slutar i topp-fyra? Är detta året då båda Milanolagen kvalificerar sig för Champions League för första gången på åtta år?

Jag har kollat på återstående spelschema för lagen mellan placeringarna 3–8 och helt enkelt tippat slutresultat. Tillsammans med mitt tips har jag också vägt samman de olika lagens styrkor och svagheter.

3. Inter, 28 spelade matcher – 53 poäng

Talar för laget: Gruppdynamik är nyckelordet för de svartblå under våren. Efter petningen av Mauro Icardi som lagkapten har fokus riktats mot lagsammanhållningen under anfallsessets oklara frånvaroperiod. Snacket går att Icardi inte drar jämt med alla ur den slaviskspråkiga enklaven, därtill ryktas italienare och sydamerikaner utgöra separata delar i omklädningsrummet.

Tränaren Luciano Spalletti visade dock med besked i derbyvinsten mot Milan att han har gruppens förtroende och att pratet om splittring kan vara överdrivet. Inter har bara Serie A att koncentrera sig på och bör klara en ny CL-plats utan onödig dramatik.

Talar emot Inter: Icardi är tillbaka i träning efter det bittra beskedet om kaptensbindeln. Har de övriga i truppen fått en annorlunda bild av lagets stora stjärna efter sex infekterade veckor vid sidlinjen? Allt talar för att argentinaren lämnar Inter i sommar. Men vi har förmodligen inte hört det sista tjafset i matchen Team Icardi vs Inter.

Utanför planen har också Radja Nainggolan spenderat mycket tid under säsongen. Med belgarens skadeproblem står Inter fortfarande utan en lösning på trequartista-problemet som gäckat laget sedan hösten.

Nyckelmatch: Den kommer redan i helgen mot Lazio. En vinst på Giuseppe Meazza skulle ge välbehövligt andrum ner till resten av lagen och en chans att surfa vidare på vågen efter derbysegern. Inter har fördelen att spela hemma mot toppkonkurrenterna, bara Napoli återstår som svår bortamatch.

Tips: Trea på 71 poäng.


4. Milan, 28 matcher – 51 poäng

Talar för laget: Nyförvärven Piątek och Paquetà har gett den krampaktiga offensiven en injektion under våren. Sedan nyår ståtar laget dessutom med en av Europas mest välfungerande försvarslinjer och en målvakt i Donnarumma som är seriens formstarkaste.

Talar emot Milan: För mycket av Milans resultat hänger på Piąteks målform. Yttrarna Suso och Çalhanoğlu har varit under isen hela säsongen men tränaren Gattuso verkar inte se bänkalternativen som dugliga nog. Klarar den i sammanhanget oprövade och taktiskt begränsade Gattuso att bogsera den stora Milanbåten i CL-land?

Nyckelmatch: Jag tror att kvällens möte med Sampdoria kan bli avgörande för slutspurten. En vinst och Milan har studsat tillbaka på bästa möjliga sätt efter derbytorsken. Förlust och laget riskerar att dras in i en period av tvivel på den egna förmågan.

Gattuso vet att hans fortsatta anställning hänger på om en CL-plats fixas. En annan viktig match är mot Lazio om två veckors tid. Tiotalet dagar senare möts lagen i cupsemins retur. Jag gissar att laget som drar det längsta strået får ett mentalt överläge inför slutomgångarna.

Tips: Fyra, 68 poäng.

Gigio

5. Roma, 28 matcher – 47 poäng

Talar för laget: Claudio Ranieris intåg borde innebära ett större lyft än vad fallet varit under tränarens två första matcher. Men så har hela säsongen varit ett stort ”borde” för Roma. Kan Ranieris kravställande personlighet väcka truppen? Bredden och djupet borde just finnas där.

Talar emot Roma: En konsekvens av försäljningarna av Nainggolan och Strootman är att mittfältet nu är felbalanserat. Det kommer inte bli enkelt att maskera över det under de sista omgångarna. Tongångarna är redan negativa på Trigoria och AS Roma är inte den trevligaste adressen att tillhöra som spelare i motgångsfyllda perioder.

Nyckelmatch: Precis som för Milanolagen kommer helgens match bli vital ur Romas perspektiv. Napoli väntar i ett Derby del Sole där en vinst kan hjälpa Ranieri att vända blad i Romas säsong.

Förlorar de istället kommer tränarbytet framstå som effektlöst, och Romas väg till Champions League blir ännu längre. Om Roma tar sig ur krisen blir de fyra avslutande matcherna en räddningsplanka, samtliga mot lag som inte har något att spela för.

Tips: Sexa, 67 poäng.


6. Lazio, 27 matcher – 45 poäng

Talar för laget: Lazios offensiv är både bäst och vackrast att se på bland lagen i detta tips när den klickar. Till slut kom även Milinković-Savić och Luis Alberto igång med deras säsonger och det är fundamentalt att formen konserveras.

Talar emot Lazio: Simone Inzaghis lag har haft enorma problem mot övriga toppkonkurrenter. Var segern mot Roma för några veckor sedan bara ett undantag från den trista trenden? Detta mönster måste definitivt brytas om det ska bli någon CL-plats. Lazios backlinje är därtill skadekänslig och spelprogrammet tufft.

Nyckelmatch: Örnarna smyger upp på ett skönt sätt och är inne i en spelmässigt bra period. Enligt tipset kommer de ta flest poäng under de tio sista omgångarna, med en match tillgodo visserligen. Där betydelsen av mötena mot Milanolagen redan är beskriven är jag nästan lika nyfiken på hur Lazio tar sig an motståndarna runt nedflyttningsstrecket.

Lazio vore inte Lazio om de inte hade för vana att snubbla på mindre hinder. Cagliari på bortaplan två omgångar från slutet låter som en skräckupplösning som kan förlänga fjolårets trauma mot Inter med ytterligare ett karensår.

Tips: Femma, 67 poäng.

LA-Lulic

7. Atalanta, 28 matcher – 45 poäng

Talar för laget: Anfallstrion med Iličić, Duván Zapata och Papu Gómez är både sevärd och effektiv de dagar Atalanta bjuder upp. Startuppställningen i jämförelse med de närmaste konkurrenterna är inte på något sätt sämre och laget leds under den otrolige tränaren Gasperinis trygga hand.

Talar emot Atalanta: Det finns alltjämt frågetecken kring bredden i laget även om de hittills klarat sig undan svåraskador. Atalanta varvar fantastiska matcher med dippar som kan förklaras med just bristen på bredd. 1–1 hemma mot avsågade Chievo är inget vidare avstamp till slutracet.

Nyckelmatch: Spelschemat som återstår är svårt. I veckan kommer Bologna som plötsligt börjat spela fotboll på besök i Bergamo. Jag skulle bli förvånad om La Dea är kvar i CL-kampen till maj månad, som inleds med ännu en tuff match borta mot Lazio. Dessutom kommer semifinalreturen mot Fiorentina i cupen stjäla fokus från ligaspelet.

Tips: Sjua, 59 poäng


8. Torino, 28 matcher – 44 poäng

Talar för laget: En mycket bra målvakt i Sirigu och en grundmurad backlinje. Bredden ger tränaren Mazzarri många alternativ till startelvan. Undantaget förlusten mot Bologna innan landslagsuppehållet har Torino haft ett väldigt bra 2019.

Talar emot Torino: Det mesta. Om de ens ska kunna hota topp-fyran måste Andrea Belotti leverera mål kontinuerligt. Mazzarri har under lite mer än ett år som Torinotränare haft svårt att hitta några höga höjder, vilket är en anledning till att bara Fiorentina kryssat mer i Serie A.

Nyckelmatch: En seger hemma mot det oberäkneliga Sampdoria nästa vecka skulle skicka signaler om Torinos kvalitet inför sluttampen.

Tips: Åtta, 58 poäng

****

I veckans Poddario gästas jag och SvenskaFans Johan Stistrup av Olof Peronius, känd från Offside bland annat. Vi ställer stormakterna Italien och Tyskland mot varandra och pratar om fotbollskultur, supportermakt, 51+1-regeln, och politiseringen av läktare. Dessutom utlovas några sköna anekdoter från Italien. Finns på iTunes och Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Så här har svenskarna i Serie A presterat

Undantaget fotbollsjättar som Brasilien, Argentina och Tyskland är Sverige faktiskt ett av de länder som haft störst inflytande historiskt på Serie A. Efter några års dvala sedan Zlatan Ibrahimović lämnade Italien börjar svenskarna sakta profilera sig igen. Detta har våra profiler i Serie A presterat hittills under säsongen:

Albin Ekdal, Sampdoria, 26 matcher/0 mål, snittbetyg i Gazzetta dello Sport: 6,03/10

Jag är en smula förvånad över att Ekdal blivit så bofast på Sampdorias tremannamittfält. 29-åringen har startat nästan samtliga matcher och bara blivit bänkad vid ett par tillfällen, trots konkurrensen från andra nyförvärv som Leedslöftet Viera och 150-miljonersmannen Jankto.

Ekdal är det trygga, bollhållande, defensiva navet i Sampdorias mitt och har egentligen bara poängskörden att vara lite besviken över, vilket har varit genomgående under hela hans karriär.

Filip Helander, Bologna, 18/0, 5,36

Ordinarie under den dystra höstsäsongen med Filippo Inzaghi som tränare när Bologna sladdade under nedflyttningsstrecket. För två månader sedan fick Inzaghi sparken och ersattes av Siniša Mihajlović, med en tuffare tillvaro för Helander som följd.

Efter en inledande avstängning och bänkning fick malmöiten chansen mot Roma och Juventus förra månaden där ett misstag mot de senare föranledde matchens enda mål. Helander hamnade på bänken igen och väntas bli borta för skada ett tag framöver.

25-åringen sägs värderas högt av klubben. Samtidigt har konkurrensen blivit tuffare sedan Bologna lånat in den oslipade, men mycket lovande Lyanco från Mihajlovićs gamla Torino i januari. Våren kommer därmed bli ett karaktärstest för Filip Helander och hela hans lag.

Det finns ingen anledning att tro att mittbacken inte kommer återta en plats i elvan igen. Samtidigt har hans säsong lämnat en hel del övrigt att önska, precis som Bolognas.

Oscar Hiljemark, Genoa, 17/1, 5,81

Hiljemarks fyra senaste år har spenderats i notoriskt oroliga klubbar som Palermo, Panathinaikos och Genoa. Därmed närmar sig smålänningen världsrekordet i antalet tränarbyten på kort tid, inbillar jag mig. Enbart under 18/19 har mittfältaren haft Ballardini, Jurić och Prandelli vid rodret.

Frånsett några matcher i mitten på säsongen då 26-åringen agerade bänkalternativ har han fått åtnjutit förtroende från samtliga tränare. Oscar Hiljemarks löpkraft och mångsidighet har varit uppskattade egenskaper i mittenlaget, dock har svensken inte spelet sedan vinteruppehållet och missar resten på grund av en skadad höft.

Kanske har Genoa hittat en tränare på längre sikt i Cesare Prandelli. Men med tanke på den ständiga spelarrotationen i klubben kan inte ens en fast punkt som Oscar Hiljemark garanteras en fortsatt framtid i rödblått.

Svante Ingelsson, Udinese, 2/0, 6

Först i februari var 20-åringen tillbaka efter sin korsbandsskada. Svante Ingelsson har sedan dess fått två 25-minutersinhopp i det riktningslösa Udinese som är en skugga av de upplagor som tidigare slagits i tabelltoppen.

Även Udinese är inne på lagets tredje tränare sedan Davide Nicola fått sparken och Igor Tudor ska göra sin första match efter uppehållet. Tudor kom in i ett liknande läge, om än mer kritiskt, förra säsongen när Udinelaget skulle säkra överlevnad i Serie A.

Under slutet av den säsongen fick Ingelsson ingen speltid alls med Tudor som tränare. Kroatens sejour behöver inte bli långvarig den här gången heller, och jag ser utsikterna som goda för mittfältaren framöver. Precis som i Hiljemarks fall har Ingelsson visat att han kan blidka flera tränare med den egna bollbegåvningen.

Dejan Kulusevski, Atalanta, 4/0, 5,5

18-åring mittfältare som tog steget från Brommapojkarna till Atalantas ungdomslag sommaren 2016. Vid det här laget har U21-landslagsmannen vuxit in sig i Atalanta så pass bra att han nu tillhör A-laget. Kulusevski har fått göra några inhopp under året, där den ringa erfarenheten ändå blivit uppenbar.

Stockholmaren är kraftfull och besitter en fin teknik. Det kanske inte blir fler inhopp under slutspurten men Kulusevski har skaffat sig en plattform för att ta nya steg under talangutvecklaren Gasperini eller lånas ut till en bra adress nästa säsong.

Robin Olsen, Roma, 26 matcher/4 nollor, 6,07

Svårbedömd trots att säsongen mestadels varit positiv. Efter en tuff inskolningsperiod hittade Olsen rätt under hösten och har prickat in matchavgörande räddningar såväl som ökat den egna auktoriteten i straffområdet.

Olsen har dock lidit av att vara sista utpost i ett felbalanserat Roma som släppt in flest mål av lagen på övre halvan. Trots en bra debutsäsong hittills gissar jag att 29-åringen behöver imponera än mer under de tio matcherna som blir avgörande för Romas mål att nå Champions League.

Misslyckats laget med uppgiften kommer stora förändringar ske i sommar. Robin Olsen gör bäst i att spika igen om hans status som förstamålvakt ska garanteras även då.

Mattias Svanberg, Bologna, 20/0, 5,61

Nyförvärvet startade i elva av Bolognas sista 13 matcher förra året. Dessvärre vann laget endast en av dessa matcher och Filippo Inzaghi som lät skåningen blomma fick sparken i slutet av januari.

Sedan Siniša Mihajlović tagit över har Svanberg fått nöja sig med inhopp i bästa fall när konkurrensen på mittfältet dessutom hårdnat efter januarifönstret. Det går ändå inte att säga något annat än att 20-åringens debutsäsong i Serie A överträffat förväntningarna, trots den uppenbara talangen.

Svanberg får ställa in sig på en dramatisk nedflyttningsstrid resterande del av våren. Om mittfältarens nästa utvecklingsprocess tas i Serie A eller B är det en hel stad som oroar sig över med Bologna på nedflyttningsplats.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Näst yngst i landslaget: hur bra är Moise Kean egentligen?

Italiens EM-kval inleddes med en stabil 2–0-seger hemma i Udine mot Finland. För första gången på nästan två år har Gli Azzurri gjort mer än ett mål i en tävlingsmatch. För det kan de tacka den 19-årige Juventusanfallaren Moise Kean.

Efter ett pass från Ciro Immobile avslutade Kean distinkt och spikade gårdagskvällens slutresultat. Italien har plågats av målgörarbekymmer ändå sedan Gian Piero Venturas olycksartade period som förbundskapten. Bland annat har Immobile gått tio matcher nu utan att hitta nätet i den azurblå tröjan.

En oväntad lösning på det problemet kan bli Moise Kean. Målet igår innebar att han är den näst yngsta italienska landslagsmålskytten någonsin, före legendarer som Gianni Rivera och Giuseppe Meazza på listan.

Den Ghanabördiga anfallaren är annars van vid att slå diverse rekord. Det har gått över två år sedan Kean blev den första spelaren född på 2000-talet att delta i Serie A respektive Champions League. I maj 2017 blev han den första millenial att göra mål i någon av Europas fem toppligor.

Sedan har Kean försvunnit från radarn lite. Säsongen 2017/18 blev han utlånad till nykomlingen Hellas Verona men kunde inte hindra ett undermåligt lag från att åka ur Serie A. Kean hann med fyra mål på 19 matcher innan han blev skadad, men lånet var en felbedömning från alla parter visade det sig.

För ett par veckor sedan dök han så upp igen i den vitsvarta dressen. Med flätor och en betydligt mer respektabel kroppshydda jämfört med genombrottssäsongen fick Kean en sällsynt startchans mot Udinese på Juventus Stadium. Kean svarade för två mål och ordnade en straff i Juventus 4–1-viktoria.

Döm av förvåningen när anfallaren byttes in under Juventus jakt på ett tredje mål hemma mot Atlético Madrid. Kean löpte sig nästan omedelbart till ett friläge men placerade vänsterskottet utanför. Så snabbt skulle resan inte gå den här gången. Max Allegris oväntade drag att i skarpt läge satsa på 19-åringen är en ändå en anmärkningsvärd historia som drunknat i all Ronaldomani efter matchen.

Hur bra är då Moise Kean? Juventus anfallssituation bakom givne Ronaldo är något oklar och öppnar upp för tonåringen. Flyttryktena kring Paulo Dybala kommer inte sluta fören han hittar tillbaka till gammal god form. Mario Mandžukić har ännu inte gjort mål under 2019, och i sommar återvänder Gonzalo Higuaín utan några intentioner att spela andrafiol.

Moise Keans förmåga att kliva fram i rampljuset när det som minst anas skickar en skarp signal till Juventusledningen. Kean och hans agent Mino Raiola lär dock kräva en tydlig plan över hur anfallaren ska användas i Juventus, särskilt då kontraktet med Juve löper ut nästa sommar.

I landslaget kan Kean räkna med ytterligare chanser. Förbundskaptenen Roberto Mancini vittnar om ”kvalitet och en enorm potential” hos Kean och ser det som ”riskfritt” att ta ut uppenbara talanger som Kean och den jämnårige Nicolò Zaniolo i landslaget. 22-årige Nicolò Barella inledde målskyttet mot Finland och U21-bossen Luigi Di Biagio ser äntligen resultatet av ett talangprojekt som inleddes för åtta år sedan.

En som förlorat platsen på bland annat Keans bekostnad är Andrea Belotti. Trots att Torinoforwarden så smått börjat hitta formen under vintern har tiden efter hans tredjeplats i skytteligan 16/17 varit upp och ner. En påminnelse för Kean att tillvaron snabbt kan förändras för en anfallare.

Någon som haft odiskutabelt bättre form är Mario Balotelli, men hans succéinledning i Marseille räcker inte till en landslagsplats den här gången heller. Dörren står dock öppen och Mancini har talat om att ett partnerskap med den flexible anfallaren Kean är tänkbart. Mancini lär inte utesluta Balotelli av gruppdynamiska skäl, för att använda ett begrepp gångbart i en aktuell svensk landslagskontext…

Det verkliga frågetecknet är istället vilken soft spot Mancini har för Kevin Lasagna? Det är obegripligt att Udineseanfallaren går före exempelvis Belotti, som kommer bli användbar för landslaget på ett helt annat sätt framöver. Vill Mancini att Belotti ska vila sig i form under uppehållet?

Moise Kean ordnade förstasidor som italienska rubriksättare bara väntat på (Yes we Kean!) men det var nära att han fick rejäl konkurrens om landslagsfansens vördnad igår. Nio år efter den senaste landskampen var Fabio Quagliarella tillbaka på bekant mark i Udine, och ett ribbskott ifrån en drömcomeback i sitt inhopp.

Kean, Barella, Zaniolo och de andra Baby azzurri må ha en lång och framgångsrik landslagskarriär framför sig. Men det vore dumt att utesluta att en 36-årig Fabio Qualigarella kan leda det italienska anfallet i EM nästa sommar.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Inter skickade Gattusos Milan tillbaka till ritbordet

En man med många ansikten. I torsdags stod Inters Matías Vecino för en oduglig insats när laget föll mot Eintracht Frankfurt och åkte ur Europa Leagues åttondelsfinal. I gårdagens Milanoderby hade Luciano Spalletti inget annat val än att spela uruguayanen från start på tremannamittfältet. Det hårt prövade Inter skramlade bara ihop sex utespelare och reservmålvakten Padelli på bänken.

Matías Vecino kommer aldrig bli en världsklasspelare men har förmågan att kliva fram vid stora matcher gemensamt med lirare i den kategorin. På Olimpico i sista omgången 2018 med målet som gav Inter en Champions League-biljett, under höstens hemmamatch mot Tottenham med ett stopptidsmål som borde räckt till vidare avancemang. Nu kan han lägga ett av Europas största derbyn till den samlingen.

Det tog bara två minuter innan Lautaro Martínez nickat ett långt inlägg mot andra sidan målburen där en viss uruguayan löpte in. 1–0 till Inter av Vecino, som fortsatte att vara överallt på planen resterande del av matchen. Spallettis drag att spela Vecino i en offensiv mittfältsroll skapade stor förvirring i Milan.

Ett lag med många ansikten. Lika obrytt som Inter var under Frankfurt-förlusten, lika inspirerat såg de ut att vara i första halvlek. Det tidiga målet ställde om Gennaro Gattusos matchplan. Tränaren tvingades gå framåt istället för att spela på kontring, men hade valt att ställa spelfördelaren Biglia på bänken.

Hans ersättare Bakayoko gjorde det bra men hela Milan led när Inter satte igång ett passningsspel som knappt synts till under 2019. Inter hade bud på 2–0, Milan hade inget motvapen och kunde framförallt inte ge Piątek längst fram något understöd.

Den polske anfallaren hade det svårt mot mittbackarna Škriniar och De Vrij. Sex minuter efter paus var det den sistnämnde som nickade in 2–0 på ett inlägg av Politano. Efter det tappade Inter kontrollen över matchen och det vägvinnande spelet. Bakayoko nickade några minuter senare in reduceringen och 40 minuter av rallarfotboll inleddes.

Gattuso började bli desperat och hade vid 1–2 redan bytt in anfallsalternativen Castillejo och Cutrone. Tio minuter senare blev Politano fälld i straffområdet och Lautaro Martínez visade att han minsann också kan göra derbymål, 1–3.

Svängningarna skulle bara fortsätta och efter kalabalik i Inters straffområde reducerade Milan igen med 20 minuter kvar genom Musacchio. Vid det laget hade Gattuso bytt in ytterspringaren Conti och droppat bak Çalhanoğlu till en mittfältsposition som turken är mer bekväm med.

Det var alla-man-överbord, derbyintensitet, och en matchutveckling där taktiken fick komma i andra hand. Det blev även lite VAR (vad trodde ni egentligen?) när Contis vårdslösa tackling på Lautaro blev ett alternativt trafikljus. Först rött, sedan orange när VAR ringde, och till slut gult för Conti som fick stanna på planen.

Till sist kom en gyllene kvitteringschans på tilläggstid för Milan. Bollen rann igenom straffområdet till Patrick Cutrone vars låga skott heroiskt blockerades av Danilo D’Ambrosio precis framför mållinjen, för säkerhets skull med bägge händerna på ryggen. Med VAR:s intåg är det ett försvarsgrepp som inte längre är någon trend.

Segern är en triumf för Luciano Spalletti och Inter som kollektiv. Laget kommer fortsätta att visa dess många ansikten resten av våren och bölja mellan prestationerna. Men igår visade Inter både kvalitet och den nödvändiga karaktären som ett Milanoderby efterfrågar.

De avslutande 40 minuterna är svåranalyserade och så även för Milans del. Rossoneri förlorar matchen innan det och bristen på offensiv kreativitet avslöjades när Milan väl tvingades framåt. Piąteks första derby blev en besvikelse och Suso har helt försvunnit från radarn på kanten.

Gattuso får sätta sig vid ritbordet igen när han ska försöka skissa ihop ett dugligt Milananfall. Tränaren har tio omgångar på sig att hitta formeln som ska ta laget till Champions League. Milan kan inte bara lita till att försvaret håller fortet i match efter match. När det blir derbyansatt och rämnar är anfallskraften inte något som garanterar segrar.

Vecino

En fantastisk match med två otroliga tifon från San Siros kortsidor är den allmänna uppfattningen efteråt. På läktarfronten brukar ett Milanoderby aldrig göra någon besviken, men så var inte fallet igår.

Inters Curva Nord visade upp en koreografi med den avlidne Varese-ultràn Daniele Belardinelli ansikte och texten Gli amici rimangono per sempre, översatt: ”vännerna stannar för alltid”. Belardinelli dog som bekant när han blev påkörd av en buss med Napolifans under tumultet som uppstod inför Inter-Napoli på annandagen.

Varese har täta vänskapsband med Inters supportrar och Belardinelli tillhörde en gruppering som kallar sig ”Blood & Honour”. Enbart namnet avslöjar hur långt ut på den högerextrema skalan gruppen placerar sig, och koreografin avbildar också en flagga med initialerna BH98.

Jag har full förståelse för att ultras vill ära en medsupporter som dött och banderollhyllningar till Belardinelli förekom också på Milans kortsida. Där kan det också stanna, vid banderoller och sånger till offret. Men när ultras väljer att uppmärksamma en högerextrem falang på bästa sändningstid under ett massivt derby handlar det minst lika mycket om en manifestation av den egna kraften.

Inters ultras har legat i fejd med klubben ända sedan Napoli-matchen och uttalat sig osmakligt i diverse kommunikéer efter det. Tifot är verkligen inte det Inters rykte behöver efter de pinsamma apljuden mot Napolis Koulibaly som renderade i två matcher med tomma läktare.

Myndigheterna sa till en början nej till koreografin men beslutet upphävdes av inrikesministern Matteo Salvini, tillika ledare för det främlingsfientliga partiet Lega. Att detta passerar utan någon större uppmärksamhet i Italien är ett tecken på det samhällsklimat som Salvini och hans gelikar varit med och skapat.

Att inte se problemet med den här manifestationen är att legitimera fotbollens mörka krafter och ge dessa en plats i rampljuset som de inte förtjänar.

****

Annat från omgång 28:

Lite mer än ett år efter att Siniša Mihajlović fick sparken från Torino kom revanschen mot den förre arbetsgivaren. Nästan lika lång tid gick det innan Bologna tog två raka segrar i Serie A. Men nu har det hänt, efter uddamålsvinster i förra veckans streckmatch mot Cagliari och i lördags mot formtoppade Torino.

Toro, med åtta raka utan förlust och knappt några insläppta mål, tog ledningen med ett självmål efter sex minuter. Siniša Mihajlović har dock installerat en annan sorts attityd i Bologna jämfört med ängsligheten som präglade hans föregångare Pippo Inzaghis lag.

På fem minuter innan pausvilan hade gästerna vänt matchen, fullt rättvist efter ett frejdigt och utvecklat anfallsspel. Med timmen spelad fick laget sitt tredje mål bortdömt för offside efter en VAR-koll. Men Bologna lät sig inte nedslås utan kontrade in 1–3 ett par minuter senare via den spännande yttern Riccardo Orsolini.

Glädjen och lättnaden över att (tillfälligt) vara på väg över strecket gick inte att ta miste på hos Orsolini och de andra. Målglade Torinobacken Armando Izzo reducerade sent men de rödblå åkte hem med alla tre poängen. Även om Mihajlović gjort mycket för Bolognas totalomvandling den senaste tiden ska tränaren tacka några av nyförvärven från januari.

Roberto Soriano hittade aldrig en plats i just Torino under hösten men är en spelfördelare av hög Serie A-klass med det han visat i Bologna. Nicola Sansone på den ena flanken ger heller inget sken av den jobbiga hösten i Villarreal. Men gammal är äldst, så även i Bologna.

Rodrigo Palacios rörelsemönster och påhittighet fick Bolognas offensiv att ticka mot Torino. Motståndarnas tränare Walter Mazzarri menade efteråt att 37-åringen fortfarande håller högsta nivå och sa att Palacio ”liknade Maradona”.

Tyvärr har Mihajlovićs intåg inte enbart varit positivt för svenskarna i laget. Filip Helander är skadad och vid sidlinjen just nu, och Sorianos intåg på tremannamittfältet har gjort att Mattias Svanberg tappat sin plats. Skåningen har bara fått nöja sig med kortare inhopp i de senaste två vinstmatcherna.

Bologna

En mer lyckad lördag hade Albin Ekdal vars Sampdoria vann med 5–3 borta mot det pysande Sassuolo. Ekdal var bäst på plan och satte knappt en fot fel när Samp segrade efter mål av fem olika spelare. Självklart var skytteligaledaren Fabio Quagliarella en av dessa och slog nytt karriärsbästa i både mål och assist (21+7). Ett bra sätt att fira den första landslagsuttagningen på fyra år för 36-åringen.

Bologna fick dock bara vara på säker mark mindre än ett dygn. Empoli sparkade pragmatikern Beppe Iachini förra veckan och tog tillbaka Aurelio Andreazzoli som inledde säsongen på Toskanalagets bänk. Under Iachini höll Empoli igen medan spelet med Andreazzoli flödade mer. Någon skillnad i poängväg har det däremot inte blivit.

Under månaderna som gått har Andreazzoli kanske funderat på hur defensiven ska slipas. I hans återkomst var Empoli ovanligt effektivt och tog sig över strecket efter 2-1 hemma mot Frosinone. Som oftast var ”Ciccio” Caputo en av Empolis målskyttar.

Skyttekungen från Serie B förra säsongen är tillsammans med Ciro Immobile den italienare som gjort näst flest mål i serien efter Quagliarella. Förlusten innebär att Frosinone är dömda för nedflyttning tillsammans med jumbon Chievo.

Claudio Ranieris återkomst började efter vissa om och men med en seger mot just Empoli för en vecka sedan. Redan i match två skulle 67-åringen dock känna på hur mycket problem hans lag brottas med. SPAL hade inte vunnit hemma på ett halvår och bara tagit en seger på de 18 senaste.

Men när Roma kom på besök uppstod ett passande tillfälle att bryta trenden. Mohamed Fares inledningsmål följdes av varsitt straffmål för lagen tidigt i andra halvlek. SPAL gavs lite andrum i nedflyttningsstriden samtidigt som Roma fortsatt haltar efter Milanoklubbarna på Champions League-plats.

Att Roma har förlorat mot tre av de fyra lag som närmast kämpar kring nedflyttningsstrecket, varav båda mötena mot SPAL, säger mycket om dess säsong. Tongångarna börjar nu gå i banor utifall Roma missar Champions League. Ranieri medger att en missad topp fyra-placering kommer ”medföra förändringar i klubben” medan tillförordnade sportchefen Ricky Massara ”inte ens överväger ett sådant utfall”.

När Juventus meddelade att Cristiano Ronaldo skulle stå över bortamatchen mot Genoa rann det över för några fans. Dessa kom från båda lägren men ville bara se Ronaldo och krävde av den anledningen entrébiljetten tillbaka när Juves besked kom. Hmm.

Den resterande rödblå delen på ett fullsatt Marassi kunde i alla fall glädja sig över 2–0-segern mot regerande mästarna efter sena mål av Sturaro och Pandev. Just det, den Stefano Sturaro som gått skadad i ett år och igår lyckades göra mål två minuter efter han bytts in i sin comeback.

En förvånad målskytt gjorde mål mot sitt förra lag och erkände efteråt att ”det tog flera minuter innan det gick upp vad jag gjort.” Genoa plockar därmed fyra poäng av Juventus under säsongen högst sensationellt.

Det dröjde nästan elva månader innan de vitsvarta skulle åka på en förlust efter nederlaget mot Napoli förra april. Efter urladdningen mot Atlético Madrid var det helt enkelt rätt dag för Genoa att möta Juve. Den här gången behöver Max Allegri dock inte ha några supportrar som ropar högt efter honom.

Sådana brukar tongångarna bli efter att Juventus förlorat en match, men igår användes hashtaggen #AllegriOut med en stor dos ironi av några vitsvarta.

****

Omgångens lag: (3-4-3)

Sorrentino (Chievo)

Danilo (Bologna), Škriniar (Inter), De Vrij (Inter)

Sturaro (Genoa), Ekdal (Sampdoria), Luis Alberto (Lazio), Vecino (Inter)

Pandev (Genoa), Lautaro Martínez (Inter), Palacio (Bologna)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Icardi blir aldrig mera derbykung i Milano

Länge har Mauro Icardi plågat Milan i derbysammanhang. Interanfallaren avgjorde höstderbyt med matchens enda mål på tilläggstid, och gjorde hattrick när Inter vann hemmamötet förra säsongen. Men inte mer.

Sprickan som uppstod när Icardi blev av med kaptensbindeln dagen före alla hjärtans dag är både total och utan en lösning i sikt. Argentinaren har varken tränat eller spelat match, och knappt varit på läktaren ens sedan dess. Utåt sett handlar det om ett krånglande knä som Inters medicinska team säger sig ha rehabiliterat till Icardis egen förnekelse.

Mauro Icardi är förbannad över tränaren Luciano Spallettis beslut att ge bindeln till Samir Handanović och har gått i stridståg med agenten tillika frun Wanda Nara efter det. Icardi förtjänar respekt och återupprättelse heter det från parets håll. Men anfallaren framstår som inget annat än en lipsill vars agent röjer vägen för en flytt och lukrativa kontrakt i sommar.

Inter har långt ifrån skött det hela på tillfredsställande sätt. Klubben har tagit Spallettis parti mot Icardi med vetskapen om att tränaren med störst sannolikhet ändå inte är kvar i Inter till nästa säsong. Mycket går också att säga om Spalletti i det här fallet.

60-åringen har återigen hamnat på kollisionskurs med sitt lags kapten, liknande sättet som han avpolletterade Francesco Totti under Spallettis andra Romasejour. Sedan ankomsten för knappt två år sedan förstärks intrycket av att Spalletti är begränsad som tränare, och det framstår inte troligt att han vänder på stämpeln som tränaren som inte kan vinna titlar. Spalletti har tappat gnistan, om en så vill.

I slutändan är det ändå inte hans fel att Mauro Icardi inte spelar matcher. Jag trodde Inter kunde lita på lojaliteten som ex-kaptenen visat genom åren i svartblått. Men när 25-åringen nu blandar in advokater och sägs kräva att Inter ska rentvå hans namn verkar slutet på hans Intertid nära. Icardi måste bort och Inter behöver inse att en försäljning är oundviklig.

Under tiden som anfallaren varit borta har Inter åkt ur Europa Leagues åttondelsfinal. Laget har bara tre vinster på de åtta senaste Serie A-matcherna. Bara de i Inters kärna vet hur mycket polemik Icardi har skapat med sitt beteende. Men en källa i truppen, som inte vill bli namngiven, har för tidningen La Repubblica berättat om sprickan mellan anfallaren, tränaren och resten av laget.

Källan berättar om hur Icardi gick emot Spalletti i vad han ansåg vara en överdriven utskällning mot laget efter en match. Icardi vägrade sedan inse att bindeln faktiskt tagits ifrån honom och skickats till målvakten Handanović, en del av den slaviska enklaven i Inter.

Denna gruppering växer sig allt starkare i omklädningsrummet och på den sidan finns Ivan Perišić som inte alls verkar gå ihop med Icardi. Samme Perišić som i januari lämnade in en transferansökan när Arsenal var intresserat och som utmärker sig med bristande moral och underprestationer vecka efter vecka. Även i fallet Perišić har Inter misslyckats med att göra det rätt och sälja yttern.

Icardis

Icardis tjurande och avstängningen på ersättaren Lautaro Martinez ledde till att Keita Baldé fick göra comeback efter skadefrånvaron på topp i returen mot Eintracht Frankfurt. Bortalagets Hallér träffade ribban efter tre minuter, i den sjätte minuten hade Luka Jović gett Frankfurt det värdefulla bortamålet.

Inter som kollektiv var aldrig förmöget att kravla upp ärmarna och förändra matchplanen som tyskarnas tidiga mål skjutit i sank. Vore det inte för Handanović och Frankfurts oskärpa hade det sprungit iväg till tre, fyra baklängesmål. Det var som att Inter slutade bry sig om Europa League, att de redan hade fullt sjå i ligan för att bekymra sig över två fronter.

Läget är kritiskt i ett lag där Icardi, Spalletti och Perišić samtliga ser att ha gjort sitt i Inter till sommaren. Inter har hamnat i ett rörigt och kaotiskt tillstånd igen, och kontrasterna mot Juventus kunde inte bli större för den nye VD:n Beppe Marotta under hans första månader på kontoret i Milano.

Ikväll väntar derby mot ett Milan där precis allt går de rödsvartas väg. Bollarna studsar rätt, poängen trillar in, till och med Gennaro Gattusos avstängning har blivit hävd till matchen. Inter har otroligt mycket att förlora och ligger redan en poäng bakom den tredjeplacerade stadsrivalen. En förlust kommer slunga nerazzurri mot upploppet i jakten på Champions League-platserna, efter att de inlett 2019 på en bekväm topp tre-placering.

Il Derby della Madonnina präglas av sin egen logik och karaktär. Som i de flesta stora derbymatcher är det ofta det nederlagstippade laget som baxar sig undan med segern. Det splittrade Inter får under inga omständigheter förlora, samtidigt som Milans CL-dröm vid vinst får en helt annan legitimitet.

Interisti kommer fråga sig om Mauro Icardi tar sig till San Siro ikväll. Milan kan glädja sig över att det egna straffområdet kommer vara fritt från mannen som terroriserat dem under flera år.

****

Mer uppsnack till Milanoderbyt i veckans avsnitt av Poddario, där matchanalytikern David Selini gästar mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Vi går igenom Juventus taktiska triumf mot Atlético Madrid, förklarar varför Roma rasat den här säsongen, och tar upp den italienska traditionen med trebackslinjer. Avsnittet finns på iTunes och Acast.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Flygvapnet Ronaldo ledde Juve till den perfekta matchen

Av alla attribut som Cristiano Ronaldo hyllas för är det sällan huvudspelet som lyfts fram. Det är enklare att peka på dribblingarna, målsnittet eller fysiken, än att ge sig i kast med hans nickstyrka. Men faktum är att Ronaldo ända sedan genombrottsåren i Manchester United varit en av världens bästa huvudspelare.

Som Juventus kan tacka honom för det en dag som denna. Juventus mot Atlético de Madrid var inte en match som det kommer skrivas några pjäser om. I denna batalj av det mer taktiska slaget gällde det att överglänsa motståndaren med individuella prestationer, kollektivt jobb vet redan dessa två lag allting om.

Oftast var Cristiano Ronaldos skalle som stack upp mellan de tjocka taktiska linjerna och bröt mönstret i matchen. Vid det första målet fick Ronaldo den jämnårige Juanfran att säkert känna sig tio år äldre när portugisen nickade in ledningsmålet vid bortre stolpen. Juve fick det tidiga målet som mer eller krävdes för att bryta ner ett försvar av Atléticos styrka.

Om inte det var nog behövde de också passera en av världens främsta skottstoppare. Ett par minuter efter halvtid hade Ronaldo lyckats med det en andra gång. Denna gång fick domare Kuipers smarta klocka övertyga oss om att Oblak verkligen inte räddat Ronaldos nick innan mållinjen.

2–0 och utjämnat. Air Ron, eller Ron Air (Con Air kan också användas…) demonstrerade sin överlägsenhet i luften, och i sporten som bara Ronaldo och en viss argentinare kan göra. Grovjobbet var utfört, utan någon stress, och Atleti hade brutits ner utan att ha någonting att komma med i offensiv väg.

Dags för nästa våg att eliminera Atlético efter att flygvapnet Ronaldo röjt vägen. Den här kvällen var det två italienska 25-åringar som visade varför de har en framtid som betydande spelare i detta Juventus. Båda två med varsin upprorshistoria.

Federico Bernardeschi var Florenspojken som hemstadens violetta fanskara drömde skulle bli en symbolspelare i Fiorentina. Men när arvfienden Juventus kallade sommaren 2017 fanns ingen tvekan hos yttern. Bernardeschi ansåg sig själv som en spelare som kunde göra skillnad i Italiens bästa lag, tog gitarren med sig och flyttade till Turin.

Bernardeschi såg märkligt osentimental ut när han presenterades som en Juvespelare. Men han besitter också karaktären som avgör stora matcher. Det visade Bernardeschi när han i återkomsten till Artemio Franchi gjorde mål (och firade) mot sitt gamla lag.

På den stora scenen igår var det hans inlägg som öppnade för Ronaldos 1–0, och den egna ruschen med mindre än tio minuter kvar fick inhopparen Ángel Correa att osmart putta italienaren i ryggen och orsaka straff.

På den andra kanten fanns en till upprorsmakare som gett sig på att nivån i Juventus är den rätta för honom. Leonardo Spinazzola var utlånad till Atalanta under lagets fantastiska säsong 2016/17 och spelade något av en obesjungen hjälteroll på vänsterytterpositionen. Ett år återstod då av hans lånekontrakt men Spinazzola ville tillbaka till Juventus.

Turinklubben hade inte råd med en diplomatisk kris med Atalanta och Spinazzola fick stanna med en säsongsinledning på bänken som konsekvens. Italienaren var ändå rätt ute med sin vilja att ta plats i Juventus. I avstängde Alex Sandros frånvaro igår visade Spinazzola en framfusighet på vänsterkanten som mycket väl kan ge honom startplatsen före brassen framöver.

När straffen skulle slås vid ställningen 2–0 var Cristiano Ronaldo självklar exekutor. Det fanns ingen tvekan över utförandet, Ronaldo gjorde det som han tagits till Turin för att göra och fullbordade en klassisk Juventusvändning. Matchen var över trots att flera minuter återstod.

Det fanns ingen chans för Atlético att kravla sig upp ur skyttegraven och plötslig börja spela anfallsfotboll. Den extremdefensiva hållningen spelades utan Cholismo och tillät Juventus att diktera spelet från start till mål. Mittfältskampen förlorade de med råge och för att vara ett världslag är anfallsspelet bekymrande tamt att se ibland.

Diego Simeone spände sina cojones på hemmaplan men fick igår åka hem med känslan han hatar mest av allt, att förlora. Argentinaren fick inget Mourinho-moment efter slutsignalen. Istället var det Juvefansen som glatt sjöng nidramsor mot den tidigare Inter- och Laziomittfältaren.

Juventus säsong lever vidare och så även Max Allegris dröm om en Champions League-pokal. Tränaren ska givetvis ta enormt mycket ära av den här triumfen, en taktisk knockout-seger mot en av världens bästa i kollegiet Simeone. Den offensiva 3-4-3-uppställningen kvävde fullständigt Atlético Madrid och dess chanser.

Försvaret var Juventusbra och Emre Can gjorde en felfri insats i en högerbacksroll som påminde honom om de tidiga åren i Liverpool. Max Allegris taktiska mästardrag håller på att bli ett lika starkt kännetecken för Champions League som Cristiano Ronaldos alla mål i turneringen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Akrobaten Allegri ska balansera Juve rätt ännu en gång

Efter en både misslyckad insats och ett kostsamt resultat i Madrid står Max Allegris och hans Juventus återigen på en slank lina. 90 minuter står mellan ett Champions League-avancemang och ett alltför tidigt uttåg. Om Juve misslyckas och Allegri faller mot marken så är säsongen redan mer eller mindre över. Oddsen är kraftigt emot Juve. Som tur var är Max Allegri är sällsynt skicklig balanskonstnär.

51-åringen gick dock bort sig i det första mötet mot Atlético Madrid. Allegris lag förde en försiktig approach mot ett motstånd som stundtals sett begränsat ut offensivt.

Det handlade lika mycket om den mentala inställningen som enskilda spelarval hos Juve. Ytterbacksfantomen João Cancelo ställdes, småskadad och ur form visserligen, utanför elvan när Allegri satsade på den defensivt mer slipade Mattia De Sciglio för nämna ett exempel.

Den här typen av blockering som drabbar Juvespelarna under vissa matcher mot lag av yppersta världsklass ledde till det senaste uttåget ur Champions League. För snart ett år sedan kom Real Madrid till Juventus Stadium och exponerade Juves lilla aura av passivitet till fullo. Cristiano Ronaldo och de andra slet Juventus i stycken och vann med 3–0.

När Allegri då skulle försöka sig på det omöjliga fanns inget längre att förlora. Utan några spärrar kunde Juventus gå upp till en 3–0-ledning och kvittera dubbelmötet, innan Real Madrid fick den där straffen på övertid, år ett innan VAR i världens största klubblagsturnering.

Nu är det inte Real som Juventus ska möta utan spanjorernas mindre salongsfähiga kusin Atleti. Det är inte bara positivt. Diego Simeones lag är som kollektiv bättre organiserat och bjuder på färre ytor på egen planhalva än vad Real Madrid gör. Trots att det handlar om två och inte tre mål är uppgiften inte så värst mycket enklare.

Massimiliano Allegris fem säsonger i Juventus har präglats av bollande med olika uppställningar och innovativa lösningar på nyckelspelarnas roller. I säsong ett sköt Allegri fram Arturo Vidal som offensiv mittfältare framför Marchisio, Pirlo och Pogba när Juve nådde finalen i Berlin.

På vägen till nästa final två år senare var Allegris genidrag att flytta centertanken Mario Mandžukić till kanten och göra kroaten till en av världens mest effektiva yttrar. Förra året drog tränaren ner den dansante högerspringaren Juan Cuadrado ett hack neråt i banan när Juventus skulle bli ännu svårberäkneligt offensivt.

Vilken positionsändring blir den avgörande ikväll? Det spekuleras i att Martín Cáceres kommer in i en trebackslinje och ytterparet kan bli Cancelo och Leonardo Spinazzola. I Cáceres fall vill Allegri säkert gardera upp för chanserna att göra mål, det var ju bara uruguayanska mittbackar som gjorde Atléticos mål för tre veckor sedan.

Bara det att Cáceres på lite mer än ett år gått från spel i nedflyttade Hellas Verona till en bänkplats i Lazio, och nu verkar starta en CL-åttondel för Juventus är en anmärkningsvärd karriärskurva. 25-årige Spinazzola var knäskadad större delen av 2018 och har ännu inte fått debutera i turneringen. Den jämngamle Fede Bernardeschi kan ta en offensiv mittfältsroll bakom topparna Ronaldo och Mandžukić, och förpassa Paulo Dybala än en gång till bänken.

Max Allegri har mer än en gång i Juventus påpekat att det är spelarna på planen som i mycket högre utsträckning avgör matcher än tränarens taktik och matchcoaching. Ikväll är det upp till bevis för samtliga på planen, så även för Allegri vid sidlinjen.

Cristiano Ronaldo ska visa vad hans närmast oöverträffade Champions League-rutin betyder i skarpt läge. Miralem Pjanić måste ge Juventus syre på mittfältet och får det tunga kreativa ansvaret mot Atléticos två block. Mandžukić har ännu inte nätat detta år men är de stora matchernas man, vilket han visat med mål i VM- och CL-finaler såväl som mot allt inhemskt toppmotstånd.

Den taktiska flexibiliteten hos Allegri har gjort honom till en världens mest ansedda tränare. Kritik har han ändå inte undsluppit från krävande Juvefans under dessa år men ett uttåg ikväll riskerar inte hans anseende som en stor Juventustränare. Däremot kan Allegri bli ihågkommen som mannen förmögen att locka fram Juventus mest briljanta sida, men aldrig när pokalen med de stora öronen skulle hämtas hem.

Trots att det går emot logiken är det inte otroligt att Massimiliano Allegri väljer att ge CL ett nytt försök nästa säsong ifall det inte går vägen nu. Med Zinedine Zidanes chockartade återkomst till Madrid har Juventus ett färre tränaralternativ att välja på när 2019/20 ska planeras.

Juventus har erövrat Bernabeu och slagit ut Barcelona på ren och skär klass under Max Allegri. Tränaren har imponerat med sina akrobatiska laguttagningar när bianconeri tänjt på fotbollens naturlagar. Klarar Allegri av den tredje spanska kolossen och ytterligare ett svårt hinder ikväll?

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Ranieri- Romas räddare i nöden del II

Eusebio Di Francesco eller Monchi orkade till slut inte längre. Roma orkade heller inte forcera in ett mål i förlängningen mot Porto som skulle innebära avancemang till Champions Leagues kvartsfinal. Varken tränaren eller sportchefen ställde upp på presskonferensen efter 1–3-förlusten, klart emot Uefas stadgar, och skickade istället fram klubbdirektör Totti för ovanlighetens skull.

Di Francesco visste vad som väntade sedan. Nederlaget i Portugal blev det sista stoppet på 49-åringens berg-och-dalbanetur i Roma och som föregicks av en ovärdigt dålig derbyinsats mot Lazio förra helgen (0–3). Di Francescos succéhöst 2017 följdes upp av dyster vinter där de första tvivlen mot tränarens kompetens började resas.

Hans Romaperiod nådde en topp med vändningen mot Barcelona i CL-kvartsfinalen förra våren, en bedrift som köpte Di Francesco mycket tid under denna säsong inbillar jag mig. Men ”DJ” fick aldrig ihop laget till en enhet på samma sätt som under 18/19. Med facit i hand borde Di Francesco fått gå redan i höstas när tecknen på att laget stagnerat blev uppenbara. Under månaderna som följt har ingen spelmässig förbättring varit i sikte, varken på ett kollektivt eller individuellt plan.

En huvudanledning till att Eusebio Di Francesco ändå fick stanna så här länge är bristen på ersättare. Ett av huvudspåren, den tidigare Basel- och Fiorentinatränaren Paulo Sousa, verkar bestämt sig Bordeaux istället. Inte heller blir det någon återkomst i rampljuset för Roberto Donadoni eller Vincenzo Montella.

Donadoni och Paulo Sousa uppges velat ha större garantier om framtiden när Roma kommit på tal. Men det som båda har gemensamt med Montella är att de inte är tillräckligt attraktiva namn för att etablera någon sorts framtidstro. Det kommer hädanefter bli Claudio Ranieris mission.

Åtta år efter att tränaren fick sparken är 67-åringen tillbaka i sitt Roma. I ett läge där Roma nått det kaostillstånd som klubben med jämna mellanrum hamnar i är det Ranieri som ska komma med frid, lugn, och kärlek. Ranieri är inte mannen som kommer gapa högljutt om stora visioner och mål för den vacklande romerska jätten.

Claudio Ranieri har ett uppdrag bara: att lotsa Roma till en absolut nödvändig Champions League-plats. Ifall det lyckas, chanserna är goda med tre poäng till fyran Inter, kommer en diskussion om förlängning bli aktuell först då. Det kan bara gå genom att tränaren väcker liv i en pressad trupp som, kapten Daniele De Rossi undantaget, helt saknar starka ledargestalter.

Det var därför Francesco Totti lyfte luren och med De Rossis godkännande ringde upp Ranieri. Klubbikonens påverkan i valet av interimtränare är Tottis första stora beslut som direktör och makten lär inte bli mindre efter Monchis avgång idag. På flygplatsen i Porto blev spanjoren verbalt påhoppad av en grupp ultras efter CL-uttåget.

Monchi svarade gruppen att han skulle göra upp med personerna “en för en inom sex månader” och tvingades sedan be om ursäkt offentligt för sina kommentarer. Arsenal väntar på en spanjor vars rykte fått en rejäl omprövning under knappt två år i Roma. Från motsatt håll kommer alltså Ranieri som sparkades av Fulham förra veckan.

För en tränare som länge stämplades som evig tvåa har Claudio Ranieris klubbval efter miraklet med Leicester varit väl lågmälda. Efter sparkningen från Leicester för två år sedan tog italienaren över franska Nantes där han ersatte Sérgio Conceição, Porto-lazialen som drog giljotinen över Di Francesco i onsdags. Ranieri inledde starkt med en placering i Ligue 1:s topp-fem men Nantes mäktade bara med tre segrar under hela vårsäsongen.

Lugnet under den thailändska regimen i Leicester förbyttes mot Nantes excentriske ägare Waldemar Kita, som också sparkade Ranieri förra sommaren. Det blev sedan bara tre segrar i Fulham för Ranieri under 17 matcher och avsked från en klubb dömd för The Championship. Tillbaka i Rom får Ranieri verka under en ny svårhanterlig person i amerikanen James Pallotta.

De gulröda kan inte hoppas på något nytt mirakel med den tidigare Romaspelaren vid rodret. Nantes hade uppenbara problem att göra mål under Ranieri, trots Emiliano Sala att tillgå. I Fulham kunde italienaren aldrig få bukt med försvarsproblemen han ärvde av företrädaren Slavisa Jokanovic.

Men Ranieri har vikarierat med framgång tidigare. Några omgångar in på säsongen 2009/10 tog Ranieri över Luciano Spalletti i Roma och lyckades pressa den blivande trippelmästaren Inter in till sista omgången. Men som det ibland inträffar i Rom så kommer hällregn efter sol, och Ranieri fick sparken våren därpå när Roma slutade sexa.

Nu är det tredje gången giallorossi väljer att ta tillbaka en tränare från åren då Sensi-familjen regerade klubben. Spalletti, Zeman och nu Ranieri, vid samtliga tränarval har presidenten James Pallotta haft makten och Romas problem börjar och slutar med honom.

Att Monchi följer Di Francesco ut från dörren är en konsekvens av det bristande stödet han känt av övriga i klubbstyrelsen. Denna ledning är i sin tur splittrad då Pallotta själv bara besöker Rom ett fåtal gånger per år. Nu senast i vintras var det resten av den operativa ledningen som behövde besöka Pallotta i Boston för möte och inte tvärtom.

James Pallotta må ha vunnit kampen om en ny arena till slut, som han kämpat för ända sedan han blev president 2012. Under tiden går Roma in på klubbens sjunde tränare på åtta år. De har inte fått ut något med en världens mest välrenommerade sportchefer i stallet, och sålt av nyckelspelare med konsekvensen att Romas Champions League-status svävar i fara.

Ranieri kan möjligen rädda Roma under säsongens sista tolv omgångar, innan nästa fas i ombyggnaden tar vid i sommar. Var Robin Olsens status ligger då är oklart. Målvakten har gjort en klart godkänd säsong och är en av få spelare som kunde lämna Portugal med högt huvud.

Jag ser inte någon anledning för Claudio Ranieri att peta Olsen heller. Vad som sedan händer i sommar kan avgöras av svenskens låga övergångssumma och det faktum att den gör ett målvaktsbyte mer prestigelöst. Än har Olsen resten av våren på sig att övertyga Roma om en fortsättning, och med all säkerhet kommer han kunna le oftare än tidigare med Claudio Ranieri vid sidlinjen.

****

Mer prat om Romas kris i veckans Poddario med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Vi går också igenom Serie A-lagens Europa League-åttondelar, snackar om hajpen som stannat av runt Sassuolos De Zerbi, och tar upp varför Ancelotti är perfekt i Napoli. Podden finns på iTunes och Acast. 

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Derbyt blev en utställning över Monchis misslyckade spelarverk

Det talades mycket om Nicolò Zaniolo inför helgens derby mellan Lazio och Roma. Det som skulle bli tonåringens ”vernissage”, hans första Derby della Capitale i rollen som uppkommande Romastjärna. Zaniolo lyckades dock aldrig sätta färg på tillställningen. Mer än något annat var derbyt en utställning över en rad underpresterande nyförvärv i Roma.

Lazio vann med 3–0 och det var aldrig något snack om saken. Tonen sattes redan efter tolv minuter när Joaquin Correa och Felipe Caicedo enkelt sprang ifrån Romaförsvaret och den senare rundade Robin Olsen och rullade in 1–0.

Den i Laziokretsar omtyckte Caicedo fick chansen som centerforward före Ciro Immobile som dragits med småskavanker. Ett spelarval som tränaren Simone Inzaghi prickade in alldeles rätt. När Immobile väl ersatte Caicedo med lite mer än timmen spelad dröjde det inte ens tio minuter innan han frispelat Correa i djupled.

Argentinaren sprintade förbi Fazio, steget efter hela matchen, och mittbacken klippte hälarna på Correa som fick med sig en straff. Ciro Immobile sköt straffen under Olsen som var på bollen men till ingen nytta.

Inför derbyt hade det gått nästan 18 månader sedan Lazio senast besegrade ett lag från topp-sex i Serie A-tabellen. Tisdagens mållösa cupsemifinal mot Milan på Olimpico var bara en frustrerande påminnelse över hur det ofta brukar se när Lazio möter storlagen.

Den här gången imponerade inte Lazio bara med ett frejdigt anfallsspel, de fick äntligen betalt för bollinnehavet också. Simone Inzaghi lyckades också med matchplanen och coachingen för ovanlighetens skull i en toppmatch. Det modiga beslutet att spela med både Milinković-Savić och Luis Alberto bredvid Lucas Leiva på innermittfältet gav Lazio en knockoutseger mot Romas dito.

För Romas mittfältare dök aldrig upp under tillställningen. Trots det tidiga underläget lyckades Roma inte skapa mer än en hundraprocentig målchans resten av matchen. Symboliskt nog var det Javier Pastore som snodde ett läge från Lorenzo Pellegrini och sköt utanför från nära håll.

Argentinaren har dragit med skador som tillsammans med den dåliga formen bara lett till fem starter under säsongen. Mannen som tog Pastore till Europa och Palermo, Walter Sabatini, var inte nådig när han ombads att kommentera sin tidigare adept.

”Jag kan inte se honom spela så här, det får mig att skämmas. Pastore brukade dominera på planen och blända folk. Han måste hitta sin argentinska stolthet, om han har någon, annars är det bättre att han ägnar sig själv till något annat”, sa Sampdoria-direktören Sabatini.

Talar vi om stolthet är det nog svårt att förstå hur mycket en sådan här slätstruken insats borde frustrera Romas anhängare, lägg de stora slutsiffrorna åt sidan. Det handlade om derbyt och detta var allt Roma hade att komma med?

Det är vidare inte bara Pastore som ska kritiseras. Oavsett vem de gulröda slängde in på planen var det otillräckligt för att förändra matchbilden, om det nu så handlade om Pastore, den otursförföljde Diego Perotti, eller megafloppen Patrik Schick.

Eftersom besvikelserna återkommit med jämna mellanrum i giallorossi under säsongen har diskussionen handlat om vem som haverikommissionen bör peka fingret mot. Tränaren Eusebio Di Francesco eller sportchefen Monchi som byggt om truppen efter eget bevåg? Sanningen är att mycket talar för att ingen av dessa herrar jobbar inom Roma nästa säsong.

Monchi

Monchi är nästan två år in på sitt ämbete i huvudstaden men jag är tveksam om han orkar en säsong till som denna i Roma. Rapporter från både England och Spanien talar om långt gångna förhandlingar mellan Monchi och Arsenal. Men även Paris Saint-Germain sägs vara intresserat av spanjorens tjänster, precis som Sevilla som kan tänka sig ta tillbaka honom i en presidentroll.

Monchi har spelat ett högt spel som rensat ut nästintill varenda en av föregångaren Walter Sabatinis spelare och köpt in sina egna. Efter 0-3 i ett derby mot den värsta rivalen är det lätt att konstatera att varken bredden eller djupet i truppen är som det borde vara vid det här laget.

Än återstår det tid för både Monchi och Di Francesco att vända på skutan. Inte för att jag tror på någon större spelmässig förbättring under våren. Men Roma har fortfarande en bra chans att sluta topp-fyra i Serie A och gå till kvartsfinal i Champions League, vilket förstås skulle innebära ett godkänt säsongsbetyg.

Mitt tips är ändå att Monchi söker sig vidare till en större klubb och att Roma väljer att avsluta med Di Francesco då, i brist på vettiga alternativ den här våren. En ny ombyggnad väntar Roma igen då och inte bara på det sportsliga planet. Klubben har fått grönt ljus av kommunen till att bygga den nya arenan, som beräknas kosta hiskeliga en miljard euro på grund av det omfattande infrastrukturarbete som krävs.

Kvällens vackraste var ändå Lazios tredje mål. Då syftar jag inte på skottet som Robin Olsen borde parerat undan, utan på den som avfyrade det. Danilo Cataldi var Lazios enda romerska bidrag i derbyt och har under de senaste två åren haft lånesejourer i Genoa och Benevento utan att det lyft på planen.

24-åringen har kämpat sig till både starter och inhopp på slutet under Lazios smärre skadekris, och belönades med fotot som varje fotbollsspelande pojke i Rom vill se sig själv i. Cataldi slet av sig tröjan under målfirandet och sprang planlöst över reklamskyltarna och rundade Curva Nord i extas.

”Jag har ingen aning om vad som hände efter att bollen hamnat i när. Jag ville bara springa och fira, att få känna all passion i ögonblicket. För någon som gått hela vägen genom ungdomsleden är det bara den ultimata drömmen att få göra mål i ett derby. Hade någon knivhuggit mig hade jag inte känt något det ögonblicket”, sa Danilo Cataldi (mitten av bilden) efter matchen.

Lazio

****

Annat från omgång 26:

Med halva serien spelad låg Inter åtta poäng före Milan där avgångsropen mot Gennaro Gattuso cirkulerade. Efter Inters omkullblåsning på Sardinen är upphämtningen ett faktum och Milan har övertagit Inters tredjeplats i tabellen. Inför helgen var Milan med blott tre insläppta mål sedan nyår det försvarsstarkaste laget bland Europas toppligor 2019.

På lördagskvällen blev det en ny nolla när Sassuolo besegrades efter ett självmål av backen Lirola. Spelmässigt såg Sassuolo ut att vara längre fram än Milan. Men efter att tränaren Roberto De Zerbis offensiva arbete med laget hyllats stort under hösten har allting gått i stå efter nyår.

Även om utlåningen av Kevin-Prince Boateng är kännbar så är det defensiva misstag som hindrat Sassuolo från att utvecklas vidare. Ytterligare ett sådant kom i andra halvlek mot Milan när målvakten Consigli missbedömde en studsande boll och tvingades riva ner Piątek med en frilägesutvisning som följd.

Förhoppningar om spel i Europa har under vintern grusats för Sassuolo som befinner sig i ett totalt ingenmansland med tolv omgångar kvar. Bara en vinst på de tio senaste riskerar inte De Zerbis anställning men ställer stora krav på tränarens motiveringsförmåga när Sassuolo bara ska spela av seriens sista tredjedel.

Cirkusen kring Mauro Icardi fortsätter i Inter. För första gången sedan anfallaren hamnade utanför laget förlorade Inter, 1-2 mot det märkliga Cagliari. Sarderna är seriens tredje sämsta bortalag men har bara två förluster hemma på ön under säsongen och kan rå på nästan alla lag där.

Inom några dagar väntas besked komma om Icardis knäskada och möjligheten till spel framöver. Ex-kaptenen bröt tystnaden med ett kryptiskt meddelande på Instagram där han mest verkade vilja kräva respekt i hans relation med Inter. Att det oklara läget med anfallaren på ett eller annat sätt infekterar Inter är uppenbart.

Luciano Spalletti lackade ur efter förlusten på en fråga som berörde varför Icardi inte kan spela igenom smärtan, så som han enligt egen utsago gjort tidigare. Spalletti ställde motfrågan varför Keita Baldés skada inte synas på samma sätt av reportern, som om allt skulle handla om felaktigt beteende av Icardi. Det sista ordet är inte sagt i den här röran.

Napolis Alex Meret är en fantastiskt talangfull målvakt som direkt tog den ordinarie målvaktströja efter höstens långvariga skada. Men 21-åringens orutin ställde till det för Napoli när Meret tog beslutet att fullfölja Malcuits snåla hemåtpass och bjuda in Ronaldo till att ramla över hans ben. Frilägesutvisning redan efter 25 minuter mot Juventus.

Miralem Pjanić tog hand om frisparken strax utanför straffområdet och visade vad Juve går miste om när de låter Ronaldo ta alla offensiva frisparkar (noll på den fronten för Ronaldo i Juve). 0–1 satt urtjusigt från Serie A:s bäste frisparksskytt och följdes upp av Emre Cans hörnmål några minuter innan paus.

Matchen såg där och då ut att vara begraven för Napoli. Men hemmalaget gavs en ny chans när samme Pjanić bara ett par minuter efter paus drog på sig sitt andra gula kort efter en onödig hands. Efter en timmes spel kom också reduceringen på ett patenterat Napolisätt, Insigne-inlägg från vänster mot bortre stolpen som Callejón styr in i mål.

Napoli öste på mot ett Juventus som plötsligt behövde ställa om till försvarsspel. I den 86:e minuten kom så chansen när Juves Alex Sandro fick ett inspel på armen från nära håll- utan att ha blicken på bollen. Trots VAR-koll bestämde sig domaren Rocchi för att dela ut en mycket tveksam straff. Lorenzo Insigne stegade fram… men sköt i stolpens insida och ut.

Väldigt få juventini kan vara nöjda med insatsen trots segern, som ändå var ett ytterligare bevis på lagets enorma maktställning i Serie A. Juventus såg ofokuserat ut vid ledning på ett sätt som delvis är förklarligt, de hade råd att förlora här och ändå jogga hem serien, och delvis oroväckande.

Juventus kan skylla formtappet under 2019 på skador hos nyckelspelare. Men det är bara en del av sanningen och ska med tanke på Juves överlägsna truppbredd inte spela någon roll. Snarare verkar det som insikten att säsongens avgörs i CL-returen nästa vecka borrat in sig hos spelarnas huvuden. Extremt mycket står på spel där och det blir spännande att se hur Juventus hanterar situationen.

Hursomhelst är avståndet massiva 16 poäng till Napoli efter Juves 26:e raka bortamatch utan förlust (rekord). Både det och Napolis starka uppryckning är tydliga mätverktyg för skillnaden mellan säsongens etta och tvåa. Napoli är nära Juve, men ändå inte.

Det är ett år sedan Davide Astori tragiska dödsfall. Fiorentinakaptenen hyllades på Artemio Franchi i cupsemin mot Atalanta förra veckan och ärades med en minuts applåder i den 13:e minuten på samtliga Serie A-arenor den här helgen.

Mest berörd utåt såg Atalantas Josip Iličić ut att vara som torkade tårarna när han tänkte på sin omkomne vän och de hjärtproblem som höll Iličić själv borta från säsongens första veckor. Efter ett tidigt ledningsmål från Violas Luis Muriel skulle slovenen spela en instrumental roll när Atalanta vände och vann med 3–1 i Bergamo. 3–3-resultatet i cupen ger dessutom Atalanta ett utmärkt läge att nå finalen och ett mentalt övertag gentemot Fiorentina.

****

Omgångens lag: (3-4-3)

Sirigu (Torino)

Srna (Cagliari), Izzo (Torino), Bastos (Lazio)

Stryger Larsen (Udinese), Milinković-Savić (Lazio), Zielinski (Napoli), Gosens (Atalanta)

Pussetto (Udinese), Iličić (Atalanta), Quagliarella (Sampdoria)

****

Stor Colombiaspecial i det senaste avsnittet av Poddario, podcasten med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Colombiasupportern Oscar Lindgren Ortiz gästar för en pratstund om den starka prägel som colombianska profiler satt på Serie A. Vi tar också upp Juventus haveri i Madrid och problematiken kring VAR, bl a. Finns på iTunes och Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Legoknekt eller bara ärlig? Kolarov berör båda sidor i Rom

Det vankas både vår och Romderby. Två lag som kämpar om Champions League-platserna och att hitta formen, och i centrum på Stadio Olimpico kommer Romas Aleksandar Kolarov stå. Vare sig han vill eller inte, och inte bara för att han ställer upp i Roma som tidigare Laziospelare.

Inte heller för att vänsterbacken i det senaste derbyt blev den andra spelaren någonsin att göra mål för båda Romklubbarna i ett derby, drygt 60 år efter att Arne Selmosson blev först med bedriften. Aleksandar Kolarov kommer från en utdragen konflikt med en stor och högljudd supporterskara. Ännu en tagg i en Romaballong som pyser allt mer.

Det började inför kvartsfinalen i Coppa Italia borta mot Fiorentina för en dryg månad sedan. Romas spelartrupp blev på tågstationen i Rom häcklade av några supportrar efter säsong som innehållit fler besvikelser än glädjeämnen. Kolarov och försvarskollegan Kostas Manolas kunde inte hålla igen och svarade tillbaka mot supportrarna.

En högst mänsklig reaktion, men insatsen som Roma stod för i Florens var allt annat än det. 1-7 slutade cupmatchen och tillbaka på träningsanläggningen Trigoria kastades det ägg och stenar förutom ännu mera glåpord mot spelarbussen. Den 33-årige serben kunde inte backa upp sitt tidigare svar och blev en måltavla för fansens frustration över lagets pinsamma resultat.

Redan vid ankomsten till klubben sågs Kolarovs Laziobakgrund inte med blida ögon av alla supportrar. Men i den första säsongen 2017/18 var Kolarov Romas kanske bästa utespelare och kunde få med sig även de mest envisa skeptiker. Sedan kom den spelmässigt misslyckade hösten som väckte missnöje hos folket runt Roma.

Kolarovs svarade i slutet av november att ”fansen har rätt att bli arga men måste vara medvetna om deras ringa fotbollskunskap”. En hållning som Kolarov varit öppen med tidigare och drog jämförelsen att han som tennisfan inte har mandatet att kritisera Novak Djokovićs spel.

Med det i supportrarnas minne var fejden igång och hånfulla budskap klottrades utanför vänsterbackens hus. På läktaren hördes ramsor riktade mot Kolarov men spelaren lyckades ändå göra både mål och assist i 3-1-segern borta mot Chievo den åttonde februari.

Kolarov firade målet med en bugande gest mot bortafansen. Ett försoningstecken enligt vissa, inklusive tränaren Eusebio Di Francesco, ett sarkastiskt svar på tal enligt andra (jag tror på en kombination). Under Champions League-åttondelen mot FC Porto några dagar senare dök likväl en banderoll på klacksektionen Curva Sud upp med texten Bastardo Kolarov.

Spelarens vägar bar till Rom, två gånger dessutom, men färden dit var inte den rakaste. Som 18-årig ungdomsspelare i Röda Stjärnan bröt Aleksandar Kolarov armen och la faktiskt av med fotbollen helt under några månader. FK Čukarički erbjöd då den tvivlande talangen ett kontrakt och Kolarov fick speltiden han önskde.

Tre år där blev till en kort sejour i Belgrads tredjelag OFK. Då, våren 2007, fick Aleksandar Kolarov ett kontraktsförslag från ryska Luch Vladivistok, långt borta vid den kinesiska gränsen. Men inget konkret hände och två månader efter erbjudandet skrev Kolarov på för Lazio istället. Slutstationen på den transsibiriska järnvägen byttes mot den eviga staden istället.

I ett inslag med den bosniska intervjuserien ”Alla älskar vinnare” (Svijet voli pobjednike) beskriver Kolarov det som en dröm att få spela i Serie A, en liga han följt sedan barndomen. I Lazios scudettovinnande lag under Sven-Göran Eriksson fanns den hårdskjutande Siniša Mihajlović och en ung Dejan Stanković. Tack vare dessa herrar höll ”alla” på Lazio i Kolarovs krets och han själv var inget undantag.

kolarov1

Aleksandar Kolarovs internationella rykte byggdes upp i Lazios ljusblå kulör och efter tre år var nästa steg Manchester City. Det blev hela sju år i England och åtskilliga trofévinster med City. Men när Kolarov på Citys försäsongsläger i USA sommaren 2017 berättade för Pep Guardiola, en tränare Kolarov beskriver vara ”20 år före sin tid”, om kontraktserbjudandet från Roma skulle katalanen inte stå i vägen för en flytt.

Under tiden i City bedyrade Kolarov att fotbollslivet där tilltalade och att miljön runtomkring ”inte låg på max”. Vad Kolarov syftar på är inte svårt att förstå. Erfarenheten från ett återkommande rörigt Lazio kunde hinta om vad som väntade i det krav- och intressemässigt ännu mer uppskruvade Roma. Förmodligen var det värt en flytt tillbaka till Rom. Kanske spelade Edin Džeko, som lämnade Man City för Roma två år tidigare, en viktig roll då Kolarov beskrivit duon som ”oskiljbar på och utanför planen”.

Ofrånkomligen är Aleksandar Kolarov en rak person som säger det han tycker. Samtidigt framstår han som väldigt jordnära i sin hållning till livet som firad stjärna och utstrålar ingen bling-faktor alls. Kolarov är tydlig med att han vill låta spelet på planen tala.

Den raka stilen går inte hem i alla läger dock. Till den serbiska statstv-kanalen RTS berättar Kolarov skämtsamt att det tidigare Liverpoollöftet Lazar Marković inte ville komma till landslaget på grund av vänsterbackens domderande hållning i positionen bakom ytterspringaren.

33-åringen har haft en ansträngd relation till serbisk media och ser både dess agerande och förbundsorganisationen runtom som skäl till landslagets relativa underpresterande sedan Serbien blev en egen nation 2006. Kolarov citerar den tidigare tyske landslagskaptenen Michael Ballack som inför ett pressuppbåd yttrade orden ”hade jag gjort mitt jobb som ni sköter ert så hade jag spelat i tredjeligan”.

Den här frispråkigheten har skadat Kolarovs förtroende hos de hårdföra fansen i Curva Sud. Eller är det supportrarna som dragit konflikten ett steg för långt? Faktum är att fejden för tillfället är stoppad från supporterhåll. Lagom, i ordets rätta bemärkelse, till kvällens Derby della Capitale.

kolarov3

Förra måndagen bidrog serbens straffmål tillsammans med Robin Olsens storspel att i giallorossi kunde besegra Bologna med 2-1. Återupplivade Bologna åkte på lagets första förlust under tränaren Siniša Mihajlović, en person Kolarov beskrivit som ”fantastisk”. Lärjungen slog mentorn den kvällen på Olimpico, och Kolarov vann slaget mot supportrarna.

Men detta interna krig är inte avslutat utan några offer. Aleksandar Kolarovs kontrakt med Roma sträcker sig till nästa sommar. För den ringa summan på fem miljoner euro har vänsterbacken varit en av den kritiserade sportchefen Monchis absolut bästa rekryteringar. Med sina åtta mål är Kolarov den bästa målskytten bland försvararna i Europas fem toppligor.

Frågan är hur sugen serben är på att fortsätta den i den eldiga Romamiljön ett år till? I Monchis och Di Francescos ombyggnad av truppen har Kolarov varit fundamental med sina ledaregenskaper och rutin. Jag ställer mig högst tveksam om vi får se hans vänsterslägga i gulrött nästa säsong.

Fansen i Curva Sud får i sådana fall ta skulden för agerandet där de satte egen prestige och ära före klubbens sportsliga välmående. Supportrarnas makt är stor i Italien, på gott och ont, men är också en förklaring till att många fotbollsturister besöker landet varje år. Andra röster vill kringskära supportrarnas makt och det finns en anledning till att arenaljudet förr om åren medvetet sänktes av de italienska tv-producenterna…

Presidenten James Pallotta kommer aldrig älskas av Curva Sud precis som Aleksandar Kolarov. Det är ingen tillfällighet att Pallotta nu väljer att hylla serbens professionalism och önskar att han hade ”22 Kolarovs i laget”. Det är inte länge sedan Pallotta själv avslutade en utdragen konflikt med fansen i Curva Sud.

Kolarov höll inte igen i firandet mot sitt gamla lag senast det begav sig. I den tryckkokare som Stadio Olimpico förvandlas till under derbykvällar brukar spelare sällan undgå känslostormen från läktarna.

Att se hur Aleksandar Kolarov väljer att fira ett eventuellt mål framför en majoritet som avskyr hans klubbval och en minoritet som ogillar hans ställningstagande blir underhållande i sig i kvällens Romderby.

****

Stor Colombiaspecial i det senaste avsnittet av Poddario, podcasten med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Colombiasupportern Oscar Lindgren Ortiz gästar för en pratstund om den starka prägel som colombianska profiler satt på Serie A. Vi tar också upp Juventus haveri i Madrid och problematiken kring VAR, bl a. Finns på iTunes och Acast.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå