Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Högt och lågt från det italienska fotbollsåret

Det har blivit dags att sammanfatta det italienska fotbollsåret i punkter, där jag listat några av de saker som vi kommer minnas mest från 2016.

Årets…

Tränare: Antonio Conte. Snubblande nära att slå världsmästarna och ta sig till semi i EM, med vad som kallades det sämsta italienska landslaget i modern tid. Imponerar nu stort med PL-ettan Chelsea och har redan satt en tydlig prägel på laget.

Fall: Lilla Trapani spelade playoff-final till Serie A i våras, nu är sicilianarna sist i Serie B. Serse Cosmis bil blev uppeldad efter en dålig start, och tränaren fick ta sin gubbkeps och gå när klubbens förtroende brast i höstas.

Namnskylt på flygplatsen:  Claudio Lotito och Igli Tare, med Marcelo Bielsa som mottagare. Resultatet? Ingenting.

Snabbis: Marcelo Bielsa.

Pizza: Den neapolitanska på Da Vittorio i Romstadsdelen Trastevere. På väggarna samsades amerikanska 20-tals gangsters med Rudi Völler i Romatröja, och en halsduk från Ultras Rosenborg.

Mellanmjölk: Genualagen. Lyckas påfallande ofta vara lika bra/dåliga under samma period. Sampdoria är inte lag som för stunden väcker några större känslor. Det kan Genoa göra, men är ojämna som få. Symboliskt nog ligger lagen också efter varandra i tabellen på 12:e och 13:e plats. Lika symboliskt att Genoa tappar två av sina bästa spelare i januari.

Förlorare: Den romerska fotbollspubliken. Oavsett vilken inställning man har till barriärerna på Olimpico finns det inga supportrar som vinner på den nuvarande situationen.

Spelare: Leonardo Bonucci. Har förmodligen haft sitt bästa år någonsin och varit en centralfigur vid flera betydelsefulla matcher i klubb- och landslag. Sekvensen där han bryter och hindrar ett givet mål från Napolis Higuaín i februari är ett av årets starkaste ögonblick.

Kommentator: Det är väldigt glädjande att höra Martin Åslund i en expertroll vid stormatcherna. Jag vill ändå hylla hans Viasatkollega Claes Andersson, som varit frekvent förekommande vid Serie A-sändningarna. Inte den mest profilerade på kanalen, men alltid påläst, stabil och professionell. Oavsett om han kommenterar the Championship eller ett Milanoderby.

Nykomling: Går inte att bara att utse en, utan hela tre lag väljs i årets Serie B. Benevento, SPAL och Cittadella ligger samtliga på playoff-plats till A!

Idiot: Får tyvärr använda plural här, och syftar på alla som gör apljud på matcherna. För det förekommer fortfarande på flera italienska arenor. Problemen har inte försvunnit bara för att spelare för tillfället inte stoppar matcherna själva. Men det är lika pinsamt och skadligt för il calcios anseende.

Kvinna: Elisabet Spina. “Första kvinna som gått ut Uefas tränarkurs på fotbollsfederationens center i Coverciano som bäst i klassen”. Saxat från en Kappelin-text häromdagen.

Match: Italien-Spanien 2-0, EM-åttondelen.

Gallianislips: Den honungsgula, ni vet.

Mål: Simone Verdi mot Sampdoria. Bolognaforwarden är one to watch i 2017.

Trend: Italienska tränare på export till England. När den engelska fotbollen konsekvent misslyckas att lyfta fram spännande tränarnamn på högsta nivå så började öborna att snegla mot stöveln. Ranieri vann ligan sensationellt, och när säsongen 16/17 började fanns Conte, Mazzarri och Guidolin i Premier League, plus Zenga i Wolves. De två sistnämnda har fått sparken, men Conte gör dundersuccé och Mazzarri är helt ok i Watford.

Icke-fråga: Aurelio De Laurentiis och hans bildrättigheter. Under året har x antal övergångar antingen försenats eller avblåsts när Napolipresidenten velat bestämma över spelarnas bildrättigheter lite för mycket.

Legendar: Jag satt som ett stenansikte på Olimpico trots tre mål i första halvlek mellan Roma och Samp. När Francesco Totti började värma upp väcktes en reaktion hos mig och jag började applådera. I paus kom Totti in och vände matchen för Roma. När han själv slog in straffen med matchens sista spark var hela jag ett brett leende. Bara Andrea Belotti har ett högre snittbetyg i Gazzettan av de som spelat minst fem matcher hittills (Tottis betyg är 6.75).

Talang: Under året har Milans Donnarumma tagit sådana kliv i sin utveckling att man nu nästan ser honom som en etablerad världsstjärna mer än lovande talang. I hans lag finns också Manuel Locatelli, snart 19, och höstens genombrottsman. Fysisk, lite oitaliensk i spelstilen och har redan hunnit avgöra ett möte med Juventus.

Mario: Ballotelli hittade sig själv i franska Nice och har varit en bidragande orsak till Ligue 1-ettans formtopp.

Mario 2: Det har också funnit dagar då Balotelli inte vaknat på rätt sida. Som i comebacken mot PSG (50 sek in) då han var så arg på alla och såg ut att bli utvisad under ett kort inhopp.

Sista fråga: Hur länge behöver vi vänta innan säsong två av Gomorra sänds på SVT?

Buon capodanno a tutti!

 

Erik Hadzic

Höstens elva i Serie A

Jag har utsett de elva spelare som imponerat mest på mig under Serie A:s första halva. Generellt har jag låtit jämnhet gå före hysteriska formtoppar (läs Mertens) och valt bort spelare som missat delar av hösten (Dybala). Formationen är ett 3-3-1-3 och statistiken står för matcher/mål och snittbetyg från Gazzetta dello Sport.

Målvakt

Gianluigi Donnarumma, AC Milan, 17/0 (6.47)

Efter det osannolika genombrottet förra säsongen har 17-åringen etablerat sig som en av ligans bästa målvakter. Den som ser honom kan inte undgå hans lugn, reflexer och avslappnade men självklara pondus. Det går att diskutera om en titel i italienska supercupen överhuvudtaget betyder något, men för Donnarumma kändes det säkert stort att gå segrande ur en straffläggning med läromästaren Buffon. Fenomen, och redan en världsmålvakt.

Försvarare

Mattia Caldara, Atalanta, 11/3 (6.36)

Fick chansen i startelvan efter Atalantas tröga start, en plats han inte släppt sedan dess. Visar upp ett moget mittbacksspel och har dessutom gjort tre mål framåt. Ryktena går varma om att Juventus säkrat 22-åringens tjänster för framtiden. Det vittnar om att Caldara är nästa italienska storback.

Kostas Manolas, AS Roma, 15/1 (6.27)

Den hetlevrade greken fortsätter ta kliv framåt i sin utveckling. Är den självklare ledaren i lagdelen som är Romas akilleshäl, och den som oftast håller ihop och räddar sitt försvar. Ständigt ryktad till kontinentens största klubbar.

Leonardo Bonucci, Juventus, 12/1 (6.12)

29-åringen har haft ett suveränt 2016 och står förmodligen på toppen av sin karriär. Att han hade spetsegenskaper som uppspelsfoten visste vi redan, under året har han även klivit fram med viktiga mål och visat stor karaktär. Just nu stoppar ingenting Bonucci.

Mittfältare

Roberto Gagliardini, Atalanta, 13/0 (6.65)

En i raden av Atalantas framstående ynglingar. Bland dem är det hugget som stucket mellan Gagliardini och mittfältskollegan Kessié, men jag väljer italienaren. Han har jämförts med Paul Pogba, och har en majestätisk hållning som påminner om fransmannens. Bollsäker spelare som dominerar stora delar av mittfältet, och landslagsdebuterat under hösten.

Daniele de Rossi, AS Roma, 15/0 (5.93)

Inledde säsongen på ett mardrömsliknande sätt med det röda kortet i CL-kvalreturen mot Porto. 33-åringen tog tag i sig själv och upplever något av en ny vår. Temperamentet har ofta stått i vägen för placeringsförmågan och passningssäkerheten, men romaren har faktiskt hållit sig i skinnet och “bara” dragit på sig fyra varningar i ligaspelet.

Giacomo Bonaventura, AC Milan, 15/2 (6.33)

Den utespelare som enligt mig varit bäst i detta nyfödda Milan. Särskilt märks det under matcherna Milan får spela utan “Jack”. 27-åringen kan både spela på mittfältet och som ytter i ett 4-3-3. Teknisk, kreativ och drar sig sällan för att utmana en motspelare.

Trequartista

Alejandro “Papu” Gómez, Atalanta, 18/3 (6.56)

Den lille argentinaren har sin utgångsposition från kanten i svartblått men drar sig inte för att vika av inåt. Atalantas lagkapten är otroligt ettrig och energisk i spelet. Älskar att utmana och upplever förmodligen sin bästa höst i karriären.

Anfallare

Andrea Belotti, Torino, 16/13 (6.78)

Har fått sitt stora genombrott i höst och inte behövt många chanser för att göra ett mål. Fysisk, utan att vara storväxt, nickstark och verkar ha “rätt” mentalitet. Italien hoppas att Belotti är den nye Vieri.

Gonzalo Higuaín, Juventus, 17/10 (6.32)

900-miljonersmannen har sannerligen inte en given plats i elvan. Higuaíns spel ute på planen har lämnat en del övrigt att önska och samarbetet med anfallskollegorna har inte alltid fungerat i höst. Ändå går det inte att komma ifrån att han gjort det köptes för att göra, nämligen mål. Avgörandet mot Roma är den sekvens som de flesta trots allt kommer minnas från hans höst. Kroppen går att jobba vidare med, men han har tonat ner sitt negativa kroppsspråk från Napolitiden.

Edin Džeko, AS Roma, 18/13 (6.58)

En anfallare vars spelstil och egenskaper delat många läger. Dock inte den här hösten. Džeko har blivit bättre och bättre i centerrollen för varje omgång som gått. Gör nu både enkla och svåra mål, och lyser av självförtroende. Den största förvandlingen en enskild spelare gjort med tanke på bosnierns floppsäsong ifjol.

Avbytare

Buffon (Juventus), 15/0 (6.04)

Chiellini (Juventus), 12/2 (6.27)

Rugani (Juventus), 7/2 (6.43)

Kessié (Atalanta), 16/6 (6.47)

Diawara (Napoli), 9/0 (6.22)

Dybala (Juventus), 10/3 (6.61)

Icardi (Inter), 18/14 (6.28)

Tränare

Egentligen det svåraste att välja då tränarens facit summeras efter 38 omgångar och inte efter några lyckade månader. Men det är klart att Gian Piero Gasperini ska bestämma över ett 3-4-3 system. Det blev mycket Atalanta i laget och det kan till stor del tillskrivas “Gasp”. Har gett talangfabriken en bra plattform att gå vidare på och försöka knipa en Europaplats.

 

Erik Hadzic

Fiorentina och Napoli bjöd på underhållning och drömmål

I den sista omgången innan juluppehållet tog Inter mot Lazio på Giuseppe Meazza. I en svängig första halvlek inledde Lazio starkt, med mycket spel genom Felipe Anderson på högerkanten. Även Ciro Immobile kändes pigg och redo att avsluta sin nästan två månader långa måltorka. Lazio hade flera bra chanser att ta ledningen i första halvlek mot ett Inter som inte kommit in i matchen. Känslan var ändå att Lazio trots spelövertaget behövde förvalta en av alla chanser för att vara säkra på att åka hem med en poäng.

Efter paus ryckte Inter upp sig och tog över halvleken helt. Ever Banega, anonym i första, visade vägen och skickade in en stenhård projektil bakom Marchetti i Laziomålet. Under elva minuter efter pausvilan skulle Inter göra tre mål och döda matchen. Kort efter 1-0 gjorde Icardi två mål, typiska för den bombern han är i straffområdet. Icardi seglade därmed upp i ensam skytteligaledning med 14 mål. Lazio hade inget motdrag till matchens avslutning och var ett slaget lag.

Kanske satsade Inzaghi för defensivt när han startade med Patric som vänsterback och Lulić högre upp i banan istället för bänkade Keita Baldé. Ett återkommande tema hittills har varit att Lazio inte riktigt räckt till mot topplagen. I mötena mot topp-fem lagen har man kryssat mot Napoli och förlorat mot övriga lag. Det är lite tvärtemot den speciella mentalitet som kännetecknar klubben, lazialità, där saker annars följer en mer ojämn och ologisk struktur.

I Inter stod Banega för en grym uppryckning i andra och laget tog ett steg närmare Europaplatserna. Antonio Candreva gjorde även han en bra halvlek och mot slutet byttes till och med den haussade Gabriel Barbosa in. Brassen var initiativrik under sitt korta inhopp men det syntes tydligt att han har en bit kvar till startelvan.  Sakta men säkert verkar saker falla på plats i laget under Pioli. Ett frågetecken till nästa år är dock vänsterbackspositionen. Ansaldi har inte imponerat och bör kanske spela längre fram i planen. Nagatomo är verkligen inget hållbart alternativ på sikt och Santon verkar inte ha Piolis förtroende. Kommer man agera i januarimercaton?

Omgångens bästa match spelades mellan Fiorentina och Napoli i Florens. Paulo Sousa gömde sig undan Artemio Franchis kritiska fans i en neddragen mössa och halsskydd. Napolis Sarri kavlade på karaktäristiskt manér upp tröjärmarna, och hans Napoli inledde väldigt bra med sedvanligt presspel och stor bolltrygghet. Man sårade Fiorentinas backlinje både genom kombinationer och löpningar i djupled. Hemmalaget hade svårt att hitta något offensivt spel och blev straffade efter 25 min, när Lorenzo Insigne skruvade in ledningsmålet från distans.

Strax innan paus skedde en bisarr straffsituation. Bernardeschi hittade den löpande Kalinić, som rundade en utrusande Pepe Reina och kroaten ramlade enkelt. Domaren pekade mot mitten av straffområdet, Reina blev rosenrasande och Kalinić började nekande vifta med fingret. Det slutade med att Reina fick gult kort för protest och inspark dömdes. Det är oklart om domare Tagliavento ändrade sitt beslut efter Kalinićs erkännande. Fiorentinas anfallare ska i vilket fall ha heder för sportsligheten som vägde upp en filmning som definitivt förtjänade kort.

I andra halvlek blev det uppenbart att Federico Bernardeschi var mannen som skulle göra det för Viola, och 22-åringen hittade allt mer boll och ytor. Via en frispark som styrdes i Napolimuren satte han kvitteringen. I den 68:e fumlade en osäker Tomović med bollen nära eget mål, Mertens stal den och placerade kliniskt in sitt elfte mål i ligan. Ledningen skulle dock bara hålla en minut. Bernardeschi tog bollen och drev med den, innan han med ett distansskott kvitterade Napolis ledning. Fiorentina hade sin bästa period i matchen och Napolis offensiva spelare förblev anonyma i halvleken. I den 82:a slog Bernardeschi till med en assist till inhoppande Mauro Zarate, som gjorde 3-2 på volley.

Napoli skulle ändå få det sista ordet. På stopptid fällde Violas högerback Salcedo klumpigt Mertens i utkanten av straffområdet. Gabbiadini tog hand om den, och med sin sista (?) spark i Napolitröjan ordnade han en julklapp åt fansen i form av kvitteringen. Ett fint slut på en annars mycket tung höst för anfallaren. Man får ändå säga att oavgjort var rättvist i slutet.  Trots den bittra avslutningen kan Fiorentinas fans glädja sig åt matchens stjärna Bernardeschi men även åt Enricos pojk, Federico Chiesa, som var mycket företagsam i andra halvlek. Min känsla är att det är tack vare sådana fina insatser, som kommer då och då för Fiorentina, som Paulo Sousa kommer stanna länge in på vårens som deras tränare. Det verkar räcka för klubbledningen, och en sparkning tror jag inte är aktuell så länge de själva inte höjer kravbilden. Alternativt att Sousa skulle tappa spelarnas förtroende helt.

****

I övrigt noterar vi att…

Atalanta är tillbaka på vinnarspåret. Trots stort spelövertag hemma mot Empoli kunde bortalaget ta ledningen efter paus genom Mchedlidze. Inhoppande Franck Kessié satte kvitteringen med kvarten kvar, och drog upp anfallet som ledde till D’Alessandros vinstmål i 94:e min. En sjätteplacering är facit efter Atalantas fina höst.

Cagliari distanserar sig från bottendramatiken efter hemmavinsten mot Sassuolo. Bortalaget fick Pellegrini utvisad i första, men hade ändå i 3-1 med halvtimmen kvar. Cagliarimål av Borriello och Farias x2 gjorde att sarderna vände och bröt deras negativa trend.

Palermo och Pescara delade på poängen i deras ödesmatch. Rosanero tog ledningen efter ett vackert genombrott av Robin Quaison, som Diego Costa-bombade bollen in i krysset. Andra raka vinsten skulle ändå inte komma. I den 93:e minuten fick Pescara en straff som sattes av Biraghi. I anfallet efteråt var gästerna på vippen att plocka hem alla poäng, men Memushajs skott räddades. Kvitteringen ger ändå lite nödvändig moral till krislaget Pescara över uppehållet. Man är kvar på jumboplatsen, en poäng bakom Palermo.

Juventus och Milan var spellediga då de möttes i supercupen, denna gång i qatariska Doha. Chiellini gav Juventus ledningen innan Bonaventura kvitterade. Matchen gick till straffar. Först missade Lapadula och Mandžukić. Sedan räddade Donnarumma Dybalas straff, och Pašalić fick därefter äran att skjuta titeln till Milan. En påtaglig glädje märktes sedan hos Milanspelarna och klubbledningen på plats. Den 18:e Serie A-omgången fullbordas i februari, då Juventus och Milan möter Crotone respektive Bologna.

****

Veckans mål: Mauro Zarates 3-2 mål mot Napoli. Det milimeterprecisa inlägget av Bernardeschi, och den superbehärskade volleybredsidan av Zarate. Närpå ett perfekt fotbollsmål. Mål för andra matchen i rad av argentinaren, får han chansen i startelvan snart?

Buon Natale!

Erik Hadzic

Juventus kopplade greppet om scudetton

Helgens, och hela höstens stora match spelades mellan ettan Juventus och tvåan Roma, där fyra poäng skiljde lagen inför mötet. Juventus inledde starkt och hade tidigt en chans genom Gonzalo Higuaín som Szczesny räddade. Men i den 14:e minuten bestämde sig argentinaren för att ta bollen av De Rossi, borra ner huvudet och skjuta in 1-0 med vänstern.

Roma spelade upp sig och hade en bra period efter målet när Juventus blev försiktigare och drog sig tillbaka. Till den andra halvleken flyttade Juve fram igen och återtog kontrollen över händelserna. Roma saknade inte chanser, men hade svårt att skapa några heta sådana. Närmast kom Manolas när han i fritt läge inte fick träff med huvudet. Mot slutet försökte huvudstadslaget forcera men man saknade skärpan i sista tredjedelen. Perotti slog genomgående dåliga inlägg under matchen och Džeko fick därmed inte särskilt många bollar att jobba med.

19-årige brassen Gerson fick chansen från start, men såg ut att ha hamnat på en alldeles för stor scen och byttes i paus ut mot comebackande Salah. Här kan Spalettis fingertoppskänsla ifrågasättas. Vore det inte mer logiskt att starta med El Sharaawy, eller Iturbe till och med, före Gerson? Ska man kritisera någon i Roma väljer jag högerbacken Rüdiger, som kom fel i flera situationer över planen.

Juventus skiftade formation ett antal gånger under matchen men avslutade med i ett 3-5-2. Överlag såg de väldigt stabila ut defensivt och Daniele Rugani kan ha fått sitt stora genombrott efter denna seriefinal. Stefano Sturaro var överraskande bra och stod för en nyttig arbetsinsats. Han hade också två fina lägen att göra mål. En annan spelare jag vill höja är Mario Mandžukić, som var väldigt bra i länkspelet med övriga lagkamrater. Higuaín har stulit målshowen de senaste matcherna, ändå känns det som ett tufft beslut att peta kroaten nu när Dybala är frisk.

Segern betyder att Juventus kommer gå in i det nya året som serieledare, och läget ser avsevärt mycket bättre ut nu än bara för några veckor sedan. Man bör rimligen bli ännu bättre under våren. Roma visade att de är bra men att det fortfarande fattas lite för att komma upp på Juves nivå.

En annan intressant match spelade på söndagskvällen mellan Lazio och Fiorentina. Lazio hade mycket boll i inledningen och tog också ledningen genom Keita Baldé i 23:e minuten. Fiorentina, utan Borja Valero och kaptenen Gonzalo Rodriguez, tog en massa felbeslut på offensiv planhalva och skapade inga målchanser förrän man började komma runt på kanterna innan paus. Men på tilläggstid fällde Tomović sin landsman Milinković-Savić, och Lucas Biglia kunde kruta straffen i mål.

Det var en första halvlek präglad av lågt bolltempo och i andra började även Lazio börja slarva med passningarna. Först skulle Fiorentina få en chans att komma in i matchen när man tidigt efter paus tilldelades straff. Fram steg en dittills iskall Josip Iličić och slog en straff som Marchetti räddade. Lätt att vara efterklok men slovenens självförtroende verkade inte vara det rätta för att ta hand om en straff i det läget. Viola skulle ändå ta sig tillbaka och reducerade därefter genom inhoppande Mauro Zarate. Den förre Laziospelaren gjorde sig inte populärare direkt på Olimpico när han satte handen bakom örat i sin målgest.

Lett att den aktive Federico Bernardeschi tog Viola över andra halvlek och många laziali satte nog hjärtat i halsgropen när domaren pekade för mål och 2-2 efter en hörna, men straffområdesdomaren upptäckte att Carlos Sanchez styrt bollen i mål med armen. Efter flera bortslarvade kontringsförsök kunde så Stefan Radu definitivt avgöra i den 90:e minuten.

Lazio har studsat tillbaka efter derbyförlusten med två raka segrar och är på delad tredjeplats i nuläget. Fiorentina är åtta poäng efter på en åttondeplats, och är i december 2016 inget annat än ett deprimerande fotbollslag. Det verkar spridas dålig energi mellan supportrarna som ifrågasätter Paulo Sousa, till tränaren som själv tar märkliga beslut och laget in sin tur uppträder förvirrat. Fiorentina vinner fortfarande för många matcher för att placeras i riktig kris, men det är också beroende på vilken kravbild man har på laget. Just nu är man närmare ett lag som Cagliari än en Europa Leagueplats.

****

I övrigt noterar vi att…

Empoli tog en livsviktig seger i botten mot Cagliari. Levan Mchedlidzes två mål räckte, i en match där Calciomania-kändisen Joao Pedro missade en straff för bortalaget. Toscanagänget är nu fem poäng ovanför Crotone på nedflyttningsplats. Detta utan att ens ha gjort ett tvåsiffrigt antal mål i höst.

Atalanta är tillbaka på banan och tog en stark poäng borta mot Milan. De svartblå dominerade första halvlek målchansmässigt men fick inte in bollen i det mållösa mötet. I Milan var Kucka och Giac Bonaventura tillbaka, och på mittfältet fick återigen Bertolacci och Pašalić chansen från start. Milan spelade upp sig i andra men kom inte längre än ett Bacca-avslut som räddades på mållinjen i Milanodimman.

Napoli fortsätter att ösa in mål. 5-3 blev det mot Torino efter att Dries Mertens gjort ett hattrick på nio minuter! Till och med Vlad Chiriches kunde sedan smyga med i ett anfall och göra mål. Lagets anfallsproblem är för stunden ett minne blott och man är bara en poäng bakom Roma på andraplatsen.

Torino fortsätter i sin tur att läcka bakåt. Enbart i matcherna mot topp-sex lagen har man släppt in 13 mål i höst. Det börjar bli allt mer tydligt att Torino inte kommer hota om Europaplatsen med nuvarande defensiv. Mihajlović kallade dessutom landsmannen Ljajić för ”en katastrof” efter matchen, och drog upp gamla sår de två emellan. Båda var ju inblandade i nationalsångsbråket under Sinišas tid som serbisk förbundskapten.

Äntligen så vann Palermo en match igen! Detta trots att motståndaren Genoa haft en 3-1 ledning, efter två mål och en assist av Giovanni Simeone. Robin Quaison gjorde där emellan Palermos första efter en fin dribblingsräd. I den 88:e kvitterade Rispoli för Palermo, och i minut 90 kunde Trajkovski skjuta hem en synnerligen välbehövlig seger. En mycket händelserik match avslutades med att Genoamålvakten Perrin knuffade en motståndare och fick rött kort. Det tog tre matcher för Eugenio Corini att vinna med Palermo och kanske är han tränaren som ska lösa kontraktet för rosanero.

****

Veckans vinnare: Juventus. Motivation överflödig.

Veckans förlorare: Vill egentligen inte ha samma lag i rubrikerna två veckor i rad. Att jag ändå placerar Pescara här igen indikerar lagets uselhet. I måstematchen hemma mot Bologna blev det förlust med 0-3. Läget blir heller inte lättare när man för andra matchen i rad drar på sig en utvisning. Denna gång fick Verre ett direkt rött kort efter bara 16 minuter. Jag trodde att tränaren Oddo satt säkert när vi gick in i december, men frågan nu är om inte klubbledningen börjat kolla på alternativ som kan vända den här trenden.

Veckans mål: Det blir Mertens fjärde mål mot Torino, en mästerlig chipp över Joe Hart. Kommentatorns hyllning och lagkamraternas reaktioner säger det mesta. Helt plötsligt är belgaren uppe i tio Serie A-mål.

Erik Hadzic

Framtiden i fokus i Juve-Roma

På lördag kväll smäller det i Turin. Ledande Juventus tar emot tvåan Roma i en tidig seriefinal. Bara fyra poäng skiljer mellan klubbarna, men utgången av kvällens match kan få olika stora konsekvenser för framtiden. En vinst för Roma och de är nästan ikapp Juve. Seger för hemmalaget skulle däremot med stor sannolikhet döda en hel del dramatik till våren. Jag tror verkligen inte att Juventus är kapabla att tappa en ledning på sju poäng, även när drygt halva säsongen återstår.

I veckan har mycket fokus kring lagen legat på ännu långsiktigare saker. Det ryktas att Juventus säkrat tjänsterna för Atalantas mittbackstalang Mattia Caldara från 2018. Caldara spås bli nästa stora italienska back och rimligen vill Juventus sköta utfasningen av Chiellini och Barzagli med att ta in det allra bästa som kommer underifrån.

För några dagar sedan nåddes vi också av beskedet att Sevillas sportchef Monchi har kommit överens med Roma att efterträda avgående Walter Sabatini. Ryktet har sedan dess dött av lite grann, men det finns flera saker som talar för att Monchi hade varit en logisk lösning. Spanjoren verkar till att börja med vela bo i en europeisk metropol. Roma är rent storleksmässigt ett hack upp från Sevilla, ett lagom steg med andra ord. Skulle Monchi sedan vilja fortsätta i en av de allra största klubbarna talar även åldern för honom, han är bara 48 år.

Det blir väldigt spännande att se om Roma löser detta och landar Monchi. Gör man det tror jag det kommer innebära en game-changer i italiensk fotboll. Monchis meritlista med den i sammanhanget mindre klubben Sevilla är så imponerande att jag tror att det skulle innebära ett rejält lyft för Roma, och i förlängningen hela Serie A. Det skulle ge en bättre plattform och större sportsliga förutsättningar även vad som varit fallet med Sabatini. Det kan vara det som gör att i giallorossi på sikt blir en allvarlig titelkonkurrent till Juventus.

På planen finns även där en hel del intressanta dueller. Skytteligaledaren Edin Dzeko ställs mot Daniele Rugani i Juves mittlås, i Leonardo Bonuccis frånvaro. Rugani har gjort det bra den senaste tiden och förlängde kontraktet med klubben i veckan. Det blir något av ett elddop för honom när han ställs mot den formstarke Dzeko. Bosniern har inte gjort mål i de två senaste ligamatcherna, men ser het ut och hans aktioner lyser av självförtroende.

På motsatt planhalva kommer Gonzalo Higuain tampas med Romas mittbackar, ett försvarslinje som sett förvånansvärt stabil ut mot både Lazio och Milan. Det blir såklart ett helt annat test när Juventus kommer med alla sina kanoner och det skulle förvåna mig stort om Romas försvar står pall på samma sätt. Ex-romanistan Miralem Pjanic petades mot Torino senast och har inte imponerat i sin nya klubb, trots fem gjorda mål. Jag räknar med att han startar och får en ny chans mot sina förra lagkamrater på Romas mittfält.

Den lagdelen kan definitivt mäta sig med Juventus dito i kvalité, där spelare som Nainggolan och framförallt De Rossi är i väldigt bra form. Det går heller inte att underskatta betydelsen av att Kevin Strootman fick sin avstängning upphävd för lagets chanser i matcherna mot Milan och Juve. X-faktorn i mötet kan hamna hos någon av spelarna vi inte vet om de kommer spela. Dybala kom in senast men verkar tveksam till start ikväll, och i Roma är Salah redan tillbaka i laget efter skadan. Kanske blir det att ingen av dem börjar på planen, men en nyckel till att låsa upp en tät match ligger potentiellt hos dessa två.

Alla förväntar sig att italiensk fotboll ska visa sig upp från sin bästa sida ikväll, när hela världen kommer vara åskådare. För den neutrale betraktaren kan man hoppas på en toppstrid som lever även på andra sidan nyår.

Erik Hadzic

Roma bockar av 2 av 3, nu väntar Juventus

I helgen var det dags för ännu ett stort derby, denna gång i Turin och Derby della Mole. Förre Torinokaptenen Glik tog bilen från Monaco och anlände i skinnpaj till arenan. Tränaren Mihajlovic bar sin allra varmaste halsduk men skickade iväg Torino för att spela fartfotboll mot rivalen. I en intensiv matchinledning stod Juventus upp minst lika bra. Bianconeri kom runt flera gånger på kanterna, och förbi en inledningsvis bedrövlig Castan i Toros mittförsvar. Det tog bara en drygt kvart innan första målet kom, för Torino. Andrea Belotti stack fram huvudet och gjorde sitt elfte mål för säsongen. Juventus skulle kort efteråt replikera. Gonzalo Higuaín bröt sin måltorka och placerade in sitt åttonde mål i Juvetröjan.

Resten av matchen var fortsatt jämn med chanser åt båda håll. Torino har en farlig tridente längst fram, där Ljajic och Iago Falque hotade minst lika mycket som Belotti. Men som så många gånger tidigare skulle vitsvart stå som bäst i stan. Mihajlovic gjorde ett trippelbyte i 81:a, och knappt hade inhopparna kommit in när Higuain tog emot, vände om, och kliniskt borrade in 2-1 bakom Hart. Pjanic kom också in och smällde in 3-1 på övertid på sin egen retur.

Det finns flera positiva saker Juventus kan ta med sig från derbyt. Tremannaanfallet med Mandzukic-Higuain-Cuadrado såg intressant ut med spelarnas olika spetsegenskaper. Mandzukic blev dock utbytt mot Dybala och tjurade efteråt, kanske anar han en petning till kommande match. Rugani ser fortsatt bra ut i backlinjen, och Dybala kom in med mycket energi och finurlighet i sitt 20 min långa inhopp.

På måndagskvällen möttes tvåan och trean, Roma och Milan på Olimpico. Första halvlek präglades av hafsigt spel och mycket felpass. Romas Szczesny kom ut på en karaktäristisk sen utrusning och ordnade en straff för Milan. Niang steppade fram, men målvakten revanscherade sig med en räddning. Niang som missade sin andra straff på kort tid, men som i övrigt såg ganska bra ut.

Andra halvlek blev mer välspelad, och hemmalaget tog också ledningen efter en timme när Nainggolan placerade in 1-0 från distans. En ledning de skulle hålla matchen ut. Milan förmådde inte att skapa något tryck på slutet och kändes som numret för små i. Inte så konstigt egentligen då de saknade Kucka och framförallt Bonaventura på mittfältet. Man hoppades på magi från Suso, men Romas vänsterback Emerson hade överraskande bra koll på spanjoren. Det blev inga mål igen för skytteligaledaren Dzeko, men han spelade bra och agerade med ett påtagligt självförtroende på planen.

Roma gick in i december med Lazio, Milan och Juventus som motståndare på rad. Nu har man vunnit två av tre, och det utan att egentligen imponera särskilt mycket. Dock tycker jag att försvaret sett bra ut i båda matcherna, varken Lazio eller Milan skapade särskilt mycket. Nu väntar Juventus på lördag i en tidig seriefinal.

****

I övrigt noterar vi att…

Napoli börjat göra mål igen, och det ordentligt. Tio fullträffar mot Inter, Benfica och nu i helgen Cagliari. Mertens startade före Gabbiadini och gjorde tre mål på Sardinien. Marek Hamsik hade en bra förmiddag med ett mål och tre assist, även Zielinski gjorde mål igen i 5-0 segern. Napoli tar sig upp på fjärde plats i och med vinsten.

Atalanta förlorade för andra matchen i rad. Efter första halvlek där man totalt dominerade gjorde ändå gästande Udineses Zapata mål innan pausvilan. Kurtic kvitterade men Fofana gav Udinese ledningen med ett snyggt skott, innan Thereau kontrade in 3-1 i den 87:e. Udineses målvakt Karnezis storspelade och Atalanta ska nog inte misströsta allt för mycket. Matcher med ett sånt här utfall inträffar sällan.

Empoli tog en viktig poäng borta mot Bologna. Det i en chansfattig match som också slutade 0-0. Empoli tog sig upp på säker mark med den poängen, men har fortfarande bara gjort sju mål på 16 omgångar. Två skott på mål mot ett Bologna som ligger placeringen ovanför är inte godkänt.

Eugenio Corinis hemmadebut för Palermo slutade olyckligt. Man mötte Chievo och förlorade med 0-2. Chievo är ett lag som få vet var man har, och är varken det lättaste eller lämpligaste laget att möta som ny tränare. Hiljemark och Quaison spelade båda från start igen, och missade varsin målchans. I Chievo gjorde Valter Birsa och Sergio Pellissier mål, det var veteranen Pellissiers 100:e mål i Serie A.

****

Veckans vinnare: Crotone vann bottenmötet hemma mot Pescara med 2-1. Gamle Raffaele Palladino gav laget ledningen på straff i en match där Marcus Rohdén återigen fick starta. Segern säkrades i och med Ferraris mål i 83:e, Crotones blott andra vinst för säsongen. Nykomlingen är nu två poäng från säker mark.

Veckans förlorare: Blir således förlorande Pescara. Vid 0-1 brände Memushaj en straff och i 73:e åkte Alberto Aquilani (hur hamnade han här?) på sitt andra gula kort. Hugo Campagnaro kvitterade men det räckte inte i slutändan. Pescara är näst sist och har inte vunnit sedan den andra omgången…

Veckans mål: Nikola Kalinic gjorde mål sju och åtta i Fiorentinas seger mot Sassuolo. Det andra målet, en klackstyrning, är mitt val till veckans mål i Serie A.

Erik Hadzic

En hit, tre miss i dagens lottning

Så var vi framme vid lottningen av vårens slutspel i Europacuperna. Som brukligt riktades mest fokus på dragningen av Champions Leagues åttondelsfinaler, där Serie A kom med Juventus och Napoli som hade vunnit respektive grupp. Trots favören i att vinna sin grupp drog Napoli en nitlott, medan Juventus väntas få en lugnare resa till en eventuell kvartsfinal. Även Italiens deltagare i Europa Leagues sextondelsfinaler, Roma och Fiorentina, drog svåra motståndare. Nedan går jag igenom italienarnas möten i februari.

Real Madrid – Napoli

Neapolitanarna drog de regerande mästarna och inleder på bortaplan. Lika spännande som mötet är på förhand, lika svårt kommer det bli för Napoli. Real leder i skrivande stund La Liga med sex poäng och kommer gå in som storfavoriter i mötet. Det är två mycket spelskickliga lag som ställs mot varandra, även om det inte är rättvist att jämföra de båda trupperna. En nyckel för Napoli blir att lösa anfallsproblemet under de två månaderna som  väntar innan matchen. Problem är kanske fel ord att använda om ett lag som gjort tio mål på tre matcher, men centern Miliks skada har gäckat laget halva hösten. Milik ska vara tillbaka till åttondelen och då måste centersituationen vara löst. Något som kan tala för Napoli är att de avslutar hemma. Jag tvekar på att marängerna i Real ser fram emot att spela en avgörande match på San Paolo, och en uddamålsförlust i Madrid kan vara tillräckligt för att ge Napoli en okej chans att vända mötet inför sina egna fans.

Vinstchans (%): Napoli – Real 20-80

FC Porto – Juventus

Juventus ska den här säsongen visa att man är ett av Europas bästa lag, och förutsättningarna att gå långt blev bättre när lappen med Porto kom upp. Portugiserna kvalade in till turneringen genom att slå ut Roma i playoff. De första 45 minuterna i Porto dominerades av Roma, innan de valde att utvisa sig bort från CL med tre röda kort på tre halvlekar. Denna Portoupplaga känns inte som den starkaste och man ligger även efter Benfica i ligan. Tre respektive två poäng på fyra matcher mot Leicester och FCK skrämmer ingen vitsvart i Italien. Även om Juventus inte kalibrerat formen i Februari kan jag inte se att de skulle schabbla bort det här.

Vinstchans: Juventus – Porto 85-15

Villareal – AS Roma

Spanjorerna inledde sin säsong i kaos när succétränaren Marcelino hoppade av i augusti. Som en följd av det förlorade man CL-playoffen mot Monaco, och laget såg ut att gå mot en sämre säsong. Men man har fått ordning på grejerna och går vid en seger mot Atlético Madrid på måndagskvällen upp på fjärde plats i ligan. Ifjol kom laget till semifinal i Europa League, bland annat efter att slagit ut Napoli i sextondel med 2-1. Under sommaren tappade man dock inte bara tränaren, även tongivande spelare som Denis Suarez, Bailly och Areola försvann till större klubbar. Jag vill tror att Roma har en lika slagkraftig trupp som Villareal och går därför in i mötet som knapp favorit.

Vinstchans: Roma – Villareal 55-45

Borussia Mönchengladbach – Fiorentina

Tyskarna kom trea i sin Champions League-grupp efter Barcelona och Man City. I Bundesliga går det trögt och laget ligger på en föga imponerande tolfte plats. De har dock samlat på sig värdefull CL-erfarenhet de senaste åren och det kan tala för dem. Det är väldigt svårt att säga var respektive lag kommer stå under senvintern, jag tror mycket kommer avgöras av hur klubbarna väljer att ta sig an Europa League. I Fiorentinas fall vet vi inte ens säkert om Paulo Sousa är kvar som tränare då.

Vinstchans: Fiorentina – ‘Gladbach 45-55

Erik Hadzic

Historien är alltid närvarande i Torino

När förra veckans tragiska nyheter om Chapecoense nådde Torinos president Urbano Cairo kunde han både känna sorg och samtidigt relatera till det brasilianska laget. Det Torino som han basar över var med om en liknande flygolycka för 67 år sedan, och som utplånade hela den truppen.

– President Urbano Cairo och alla inom Torino FC deltar i sörjandet av tragedin som inträffade Chapecoense i Colombia. Det är ett öde som binder oss samman oupplösligen, vi är med er i brödraskap, löd en kommuniké på Torinos hemsida.

Den fjärde maj 1949 var regnig dag med inslag av åska i Turinområdet. Torino var på väg hem från en vänskapsmatch mot Benfica i Lissabon. De var på väg mot klubbens femte raka ligatitel, i ett Serie A som blivit avbrutet under andra världskriget. Matchen i Portugal spelades för att hylla Benficakaptenen José Ferreira, som skulle runda av karriären och som var en nära vän till Torinos kapten Valentino Mazzola. Vänskapsmatchen skulle bara spelas på ett villkor, och det var om Torino inte förlorade ligamötet mot Inter fyra dagar tidigare. Matchen mot Inter slutade 0-0, Toro behöll greppet om lo scudetto och fick grönt ljus att åka till Portugal.

Torino var 1940-talets överlägset bästa lag, och arkitekten bakom bygget var klubbägaren Ferrucio Novo. Industriidkaren Novo köpte klubben 1939 och reformerade synen på hur man skulle sköta en fotbollsklubb. Han var bland de första i världen att bygga upp ett scoutingnätverk, som både skulle söka upp talanger och missnöjda spelare i andra klubbar. Novo omgav sig med fotbollsexperter och hans affärsbakgrund hjälpte klubben att bli ledande på flera plan i Italien.

Under den store mittfältaren Valentino Mazzola spelade Toro ett 4-2-4 system, som senare gjordes vida berömt när det användes av Brasiliens VM-guldvinnande lag i Sverige 1958. Men Il Grande Torino överlevde inte till det nya decenniet. Under inflygningen till hemstaden flög planet för lågt, och kraschade rätt in i en stenmur på kullen Superga utanför Turin. Farkosten fattade eld och alla 31 personer ombord omkom. Bland dem fanns kabinpersonal, journalister, tränare och 18 spelare ur Torino FC.

Flygolyckan enade det Italien som både sårats och splittrats under andra världskriget. Torino representerade något som höjde sig över ett vanligt fotbollslag. Under lagets begravning kantade en halv miljon människor stadens gator, och 30 000 vandrade upp på Superga för att hedra offren. Med fyra omgångar som återstod tilldelades Torino scudetton och fick mönstra ungdomslaget resterande del av säsongen.

Il Grande Torino utgjorde stommen, och mer därtill, i det italienska landslaget vid den tiden. I en vänskapsmatch mot Ungern kom alla tio utespelare från Toro. Flygolyckan blev därför ett trauma också för landslaget. Gli Azzurri under ledning av Novo reste till Brasilien-VM 1950 med båt, en resa på två veckor, och trötta italienare åkte ut redan efter en match. Det skulle dröja till 1970 innan de tvåfaldiga världsmästarna skulle ta sig förbi första rundan i VM igen.

Bara nio år efter Superga var Manchester Uniteds mästarlag med om en flygolycka som dödade sju spelare. En av de överlevande var tränaren Matt Busby, vars Busby Babes tio år senare ändå kunde vinna Europacupen för första gången. Vad Torino hade kunnat åstadkomma under 50-talet vet ingen. Troligen hade Real Madrid getts en rejäl kamp åtminstone om titeln som Europas bästa lag. Det skulle dröja ändå till 1976 innan Torino vann ligan igen.

****

Dagens Torofans har börjat drömma om nya, bättre tider. Säsongens Torino är det lag som inlett säsongen målrikast sedan upplagan 1947-48. Man har gjort 31 mål, ett färre än söndagens motståndare Juventus. Andrea Belotti leder den interna skytteligan med tio mål, anfallskompisarna Iago Falque och Adem Ljajić har gjort sju respektive fem mål. Unga mittfältarna Baselli och Benassi står på fyra mål vardera. Nye tränaren Siniša Mihajlović har släppt på företrädaren Venturas försiktiga och genomtaktiska spelmodell.

– Jag hör saker som att vi bara har grinta, men vi har också ett spel, annars hade vi inte haft en position som fortfarande håller. Vi är laget som gjort mest mål i öppet spel, och kan även skifta spelform, sa Mihajlović till Gazzetta dello Sport för en månad sen.

Torinofansen har haft ett speciellt förhållande till stadsrivalen Juventus. Om de granatäppleröda var dåtidens giganter, har Juve dominerat nutid. Under 20 långa år lyckades inte Torino vinna Il Derby della Mole, innan man äntligen vann förra våren hemma på Olimpico. Juventus revanscherade sig förra säsongen och vann tre derbyn, två i ligan och en i cupen. Ändå är mötet jämnare än på länge, och Torino har tagit ordentliga kliv framåt både på och utanför planen. Mihajlović är i alla fall redo.

– Juventus kommer inte bara stå mot elva spelare, utan mot vår historia, vårt folk och alla som jobbar med oss. De kommer behöva kämpa till den sista svettdroppen för att komma över oss. Jag vet inte hur derbyt kommer sluta men jag vet om att vi kommer lämna derbyt med våra huvuden höjda, efter att ha gett att allt och spelat vårt spel.

– Juventus är som en drake. När du skär sönder ett huvud växer två andra ut på samma ställe. Jag har stor respekt för dem, men ingen rädsla. Vi ska göra allt för att slå dem och nå denna tillfredsställelse, säger Siniša Mihajlović.

Oavsett resultat i derbyt har klubben byggt en plattform inför framtiden. Åren i Serie B är det nog få som tänker på nu. Torino är redo att forma nya legender kring dagens spelare.

Källa: Sabotage Times, Football Italia, Gazzetta dello Sport

Erik Hadzic

Italiens gratisbiljett tillbaka till toppen

Igår blev det officiellt. Uefas exekutivkommitté sammanträdde och spikade ändringarna i Champions League till säsongen 2018/19. Nu är det klart att Italien får tillbaka den fjärde Champions League-platsen man förlorade efter säsongen 2011/12. De fyra högst rankade ligorna belönas i det nya formatet med fyra direktplatser till huvudturneringen. Bland dessa ligor är Serie A den självklara vinnaren i detta.

Italien förlorade sitt fjärde lag till Bundesliga 2012, tyskarna har sedan sprungit om England och är tvåa bakom solklara ettan Spanien. Efter Englands usla fjolårssäsong i CL närmade sig Italien fotbollens mest penningstinna liga. Men med nuvarande format är det ändå inte särskilt troligt att Serie A hade gått om Premier League. Flera av världens främsta tränare verkar numera på ön, och rimligen kommer den ekonomiska överlägsenheten snart visa sig även på planen. Faktum är att Italien inte presterat särskilt bra i turneringen med bara tre lag tillgängliga.

Den femte säsongen har inletts med två italienska direktplatser. Under de fem åren har man bara fått ut samtliga tre Serie A-klubbar vid ett tillfälle, 2013/14 när Juventus, Napoli och Milan alla deltog. Så sent som i somras utvisade sig Roma bort i playoff mot ett Porto som i ärlighetens namn inte ser sin bästa årgång. Räknat i slutspelsframgångar sedan 12/13 har Juventus mäktat med en finalplats och en kvartsfinal. Ett underbetyg åt hela ligan.

Säg vad man vill om förändringarna, klart är i alla fall att Serie A kan dra fördel av dem. Ligans attraktionskraft kommer öka med en plats cementerad i Europas gräddhylla. Lag som Roma och Napoli kan förlita sig på att CL-intäkter kommer in så länge de placeras sig inom topp-fyra. Det i sin tur kan frigöra pengar under mercaton som istället kan läggas på den sportsliga satsningen. Men även provinsklubbar och lag strax bakom de allra största som Lazio, Fiorentina och Torino, kan alla börja sikta uppåt och dra igång satsningar mot Champions League-spel.

Det återstår att se hur Serie A kommer stå sig i konkurrensen de kommande åren och den här våren till att börja med. Med flera nya utländska ägare på plats eller på gång in är ligan uppe i en övergångsperiod, som möjligen kan ursäkta de senaste årens skrala resultat. De två kommande transferfönstren blir dock högintressanta att följa, då klubbarna nu vet om att en extra morot finns i den återfunna fjärdeplatsen.

Erik Hadzic

Roma vann stökigt derby, och Lapadula är mannen för Milan.

Den 15:e omgången i Serie A innehöll flera betydelsefulla matcher, och spreds ut över fyra dagar. På fredagskvällen möttes två lag med tveksam form, Napoli och Inter. Hemmalaget kom ut furiöst och hade en 2-0 ledning redan efter fem minuter. Nyförvärvet Zielinski gjorde sitt största avtryck i Napolitröjan hittills när han gav laget ledningen och sedan assisterade till Hamšiks 2-0. Slovaken är uppe i 104 mål för Napoli och delar nu tredjeplatsen i klubbens målgörarliga med Edinson Cavani.

Inter hade flera lägen att kvittera efteråt men tog inte tillvara på chanserna. Även efter paus inledde Inter piggt, bara för att se Lorenzo Insigne punktera matchen med sitt 3-0 mål i den 50:e minuten. Efter tre ligamatcher kom Stefano Piolis första motgång som Intertränare på en arena där Inter inte vunnit sedan 1997. Tränaren har mycket att jobba med men ”slipper” åtminstone koncentrera sig på Europaspel framöver. Det ska Napoli i högsta grad göra då en avgörande match väntar i Lissabon mot Benfica ikväll. Den här segern gav välbehövligt självförtroende inför det.

Under lördagskvällen tog det stopp för Atalantas otroliga vinstrad, som stannade på sex segrar. Juventus vann hemma med 3-1 och revanscherade sig för plattmatchen i Genua senast. Mål av backarna Alex Sandro och Rugani i första halvlek, innan matchens kanske bästa spelare Mandžukić satte trean i andra. Kroaten visade att han inte kommer ge upp sin plats i anfallet så lätt när Dybala kommer tillbaka. Atalanta stod upp helt okej och gick framåt från första minut. Kanske borde man varit mer cyniska men Juventus var helt enkelt väldigt bra. Med Chiellini tillbaka i Juves backlinje hade Atalanta svårt att komma till heta lägen.

Tidigare under veckan höll spelare som Marchisio och Khedira brandtal och sa att Juve måste höja sig, vilket bevisligen gav effekt. Atalanta visade dock att man har en solid plattform att stå på, jag tror inte det här resultatet kommer påverka dem nämnvärt. Supertalangen Gagliardini spelade inte och i hans ställe gjorde Freuler gästernas reduceringsmål.

Helgens största match var förstås Romderbyt mellan Lazio och Roma. I en bra första halvlek var Lazio bäst, och Ciro Immobile hade ett par halvchanser att ge de ljusblå ledningen. Man klarade dock inte av att sätta en större press på Romas backlinje, och över 90 minuter var det förhållandevis lugnt i det vanligtvis svajiga gulröda försvaret. Efter paus tog Roma över matchen och Edin Džeko hade två bra nicklägen som Marchetti räddade.

Det blev istället en Lazioback som fick bära hundhuvudet. Wallace försökte oförklarligt att dribbla i eget straffområde, en dribbling man knappt vågar göra på mittplan, och tappade bollen till Strootman som kyligt chippade in ledningsmålet. Med mindre än kvarten kvar gjorde Nainggolan 2-0 med ett lågt skott som Marchetti kunde hunnit ner på snabbare. ”Ninja” som hade flyttats fram ett hack i banan efter Salahs skada. Lazio gick in som favorit bland många, å andra sidan var detta tränare Inzaghis första derby och sådant spelar också såklart in.

Det blev ett stökigt efterspel i matchen. Strootman sprutade efter målet vatten mot Lazioavbytaren Cataldi, som drog holländaren i tröjan varpå Strootman föll och fick Cataldi utvisad. Efter matchen riktade Senad Lulić kommentarer med klar rasistisk underton mot Romas Antonio Rüdiger. Om inte det är rasism på läktaren så sägs det grodor från spelare, det måste vara väldigt tråkigt för de mer sansade Laziofansen att ständigt förknippas med detta.

****

I övrigt noterar vi att…

Lapadula fortsätter att göra mål Milan. Rossoneri mötte Crotone hemma, som tog ledningen efter att Rohdén hittat Falcinelli som gjorde sitt femte mål för säsongen. Unge kroaten Pašalić kvitterade för Milan innan paus, och det dröjde till den 86:e minuten innan Lapadula kunde avgöra. Däremellan hade Niang också missat en straff för Milan. Lapadula har tidigare sagt att folk ”såg han som en flopp” i början av hösten, vilket är ett konstigt uttalande då han var skadad de första två månaderna…

Torino fick se sig besegrat mot tränaren Mihaljovićs gamla Sampdoria. Toro hade bara en förlust på de elva tidigare, men Samp vann överraskande genom mål i andra halvlek av Barreto och Schick. Sampdoria har ryckt upp sig på slutet och gick om Inter i tabellen. Inför helgens Turinderby kan Torino dock trösta sig med att guldkalven Belotti tecknat ett nytt kontrakt med klubben till 2021.

Sassuolo tog första vinsten på sex matcher. Laget fick två straffar med sig i första halvlek hemma mot Empoli och dessa satte Pellegrini och spännande talangen Ricci. Trean kom efter pausvilan genom Ragusa. Tränaren Di Francesco verkar vara på väg att rida ut den värsta stormen och Sassuolo är nu nio poäng ovanför Pescara på nedflyttningsplats.

Palermo förlorade under nye tränaren Eugenio Corini. Hiljemark och Quaison spelade både centralt på mittfältet i en match där domarna inte hade deras bästa dag. Bland annat fick hemmalagets Babacar ett mål bortdömt som ingen fortfarande förstår varför. Bernardeschi gav Viola ledningen på straff och Jajalo kvitterade efter paus med en fin frispark. Babacar skulle ändå få sista ordet när han skallade in 2-1 i den 94:e minuten. Palermo ska inte känna sig alltför besvikna då resultatet var rättvist, Fiorentina brände massvis av målchanser. De får istället ta med sig det positiva i att spelet ser lite bättre ut, även om det var Corinis första match.

****

Omgångens vinnare: Roma vann derbyt, bara det hade kunnat göra de till veckans vinnare. Men man vann dessutom en match som hade kunnat sluta hur som helst och behöll avståndet på fyra poäng till Juventus i toppen.

Omgångens förlorare: Efter 4-0 mot Pescara har Empoli åkt på storförluster mot Fiorentina, Milan och nu Sassuolo. Laget har förtvivlat svårt med målskyttet och har bara gjort sju mål i höst. I helgen saknades inte målchanser heller, och Empoli är bara två poäng före Pescara under strecket.

Omgångens mål: Det gjorde Danilo när Udinese firade 120 år som förening under måndagskvällen mot Bologna. Danilo skickade en födelsedagspresent i den 93:e med en konstspark som gick ribba in. Auguri Friulani!

Erik Hadzic

Tankar om ett väldigt ovisst Romderby

Förväntningarna inför säsongens första Derby della Capitale har skruvats upp de senaste dagarna. I tabellen skiljer endast en poäng mellan Roma på andra och Lazio på fjärdeplats. På läktaren kommer Lazios Curva nord återvända till matchen och sektionen är utsåld för första gången sedan sensommaren 2015. Det kommer bli en annorlunda stämning jämfört med förra säsongens derbyn med en klack närvarande, istället för ingen alls som fallet var ifjol. Fansen i Curva sud bojkottar som bekant fortfarande Romas matcher på Olimpico.

Under veckan har mycket av snacket handlat om supportrarna i Rom och igår la jag upp mitt reportage som behandlar ämnet på denna sida. Tanken när jag åkte ner till Rom var egentligen att skriva om bojkotten från båda klubbarnas fans. Men ganska snabbt insåg jag att det bara skulle bli en text om Roma och det som händer på olika plan i klubben. Främst var det för att jag tillbringade samma vecka där som presidenten James Pallotta, och en del av min tid gick åt till att vara någon slags hovreporter för amerikanen.

Dagen innan jag lämnade Rom åkte jag ändå ut till Olimpico och såg Lazio möta Pescara. Jag gjorde några intervjuer med laziali innan matchen och slogs av hur hårda de var mot deras president Claudio Lotito. Jag kanske borde vetat bättre men jag var ändå inte beredd på att fansens hat mot Lotito skulle överskugga missnöjet mot trapporna på Olimpico. En kille beskrev Laziofansen som splittrade och att bara en avgång från Lotito skulle ena supportrarna och fylla stadion. Till och med under den tysta minuten kunde inte några i curvan hålla sig från att skrika att Lotito är en skithög.

Jag hittar inte någon officiell publiksiffra men jag uppskattar att bara 15-20 000 var på Olimpico den kvällen. Curva nord var ännu glesare befolkad än Romas dito var helgen innan. Det förvånade mig också att Lazio skulle märkas av så lite i staden. Detta var mitt första besök i Rom, och medan Roma hade fem-sex supportershopar enbart i centrum såg jag bara två ”Laziostyle”. Affären närmast Olimpico var dessutom mindre än MFF:s tidigare shop i källaren vid Triangeln, som en jämförelse.

Lazioklacken har heller inte visat upp sig från sin bästa sida under veckan. På fredagens öppna träning där många supportrar stöttade kom budskapet ut att derbyt är ”ett etniskt krig”. Överhuvudtaget har det varit ett turbulent år för laziali. Den dåliga våren, skadorna, sparkningen av Pioli, oprövade Simone Inzaghi in, Bielsas avhopp som ett bottenmärke för den sportsliga satsningen och så nu den succéfyllda hösten under samme Inzaghi.

Lazio går in i derbyt med nio raka utan förlust. Trots att Roma ligger före i tabellen och har den bredare truppen känns det som att de ljusblå har en väldigt bra chans att vinna och gå om Roma. Chansen blir inte mindre av det kommer kännas som ett ”riktigt” hemmaderby för ovanlighetens skull. Försvaret har ordnats upp på ett makabert sätt sedan våren och offensivt har kedjan Keita-Immobile-Anderson producerat poäng hela hösten.

Roma drog i veckan på sig ett tungt avbräck i och med skadan på Mohamed Salah. Forwarden kommer inte vara tillbaka förrän efter Afrikanska mästerskapen, vilket är ett väldigt hårt slag mot giallorossis offensiv. Salah är inte den enklaste spelaren att förstå sig på, men han betyder mycket för lagets poängproduktion. När han vaknar på rätt humör det vill säga. Nu verkar dock Stephan El-Sharaawy vara redo att ersätta honom på söndag. För Roma gäller det att fortsatt hålla poängavståndet upp till Juventus inom rimlighetens ramar, fram tills att lagen ska mötas i Turin helgen innan jul.

Detta derby kommer inte vara som någon av de tidigare i Rom. Men det som kommer saknas på läktarna kan åtminstone delvis tas igen med dramatik och spelmässig kvalité på planen.

Erik Hadzic

Reportage: Festen på standby i Rom

I september var jag en vecka i Rom och skrev ett skolreportage om situationen i Roma. Med säsongens första Romderby i åtanke väljer jag att lägga ut texten här, innehållandes  frågor som fortfarande är aktuella sedan jag skrev reportaget.

olimpico

Fansen står i djup konflikt med klubben, och de amerikanska ägarna kämpar med deras förtroende. Notoriskt oroliga AS Roma är mitt uppe i en förändringsprocess, kantad av supporterbojkotter och kulturkrockar. Var står egentligen klubben Roma hösten 2016?

På Via delle Olimpiadi går besökaren den sista biten mot Stadio Olimpico. Den breda gatan är en del av ett idrottskomplex, med bland annat tennisstadion där Roms prestigefyllda ATP-turnering avgörs. En annan byggnad bär upp en logotyp som gör reklam för stadens kandidatur till OS 2024. Efter tennisstadion kommer höga statyer i form av olika atleter i all sin prakt. Statyerna uppfördes på 1930-talet av Benito Mussolinis fascistregim, och skulle visa upp ideal som styrka och manlighet. Men, ett par hundra meter från arenan breder sig en järnring runt Olimpico ut i form av ett vitt stängsel. Nästan två timmar före match finns ett myller av supportrar som vill komma i god tid till matchen och de rigorösa säkerhetskontrollerna. Statyerna från förr möter den nya OS-kandidaturen som möter dagens, och kanske framtidens fotboll. Allt kring samma plats.

För att få en förklaring till säkerhetskontrollerna får man gå tillbaka till 2015. Politiker och polismyndighet tog beslutet att installera nya trappor på Stadio Olimpico, arenan med plats för 70 000 åskådare och som delas av klubbarna Roma och Lazio. Trapporna skulle placeras mitt på kortsidorna, Curva nord och Curva sud. Italiens statliga civila poliskår och Roms länspolismyndighet, Questura di Roma, initierade trapporna av säkerhetsskäl. Målet var att skapa en större säkerhetsanordning inuti och utanför Olimpico. Vid en olyckshändelse skulle trapporna garantera en snabbare flyktväg från läktarna.

Problemet var att det planerades på samma sektioner som klubbarnas mest hängivna fans brukade stå på. Fansen ogillade idén att trappan skulle dela på klackläktaren och därmed försämra sammanhållningen på sektionen. Den skulle även försvåra för all tifoverksamhet på läktarna.

Till starten av säsongen 2015/16 stod båda trapporna på Olimpico klara. I samma veva började klubben stänga av och dra in säsongskort till fans som stått på en annan plats i kurvan än den man tilldelats. Irritationen över dessa händelser växte, och supportrarna på Curva sud tog sedan beslutet att bojkotta sektionen framöver. Månaden efter, i september valde även ärkefienden Lazios fans också att avstå från deras Curva nord. Under både mötena lagen emellan förra säsongen gapade därför båda kurvorna tomma. Under resten av säsongen kunde inte de olika parterna komma överrens om en lösning skulle tillfredsställa alla sidor, och klubbarna själva misslyckades i sitt medlande. Trots frånvaron av framgångar på planen (Roma tre har ligatitlar, Lazio två) sågs huvudstadsderbyt, Derby della Capitale, som en av de hetaste och största matcherna i Italien och Europa. Med en halvtom stadion förra säsongen blev derbyt bara en blek  kopia av det som en gång varit. Romas publiksnitt sjönk från 40 135 säsongen 2014/15 till 35 182.

foroitalico

Stadio Olimpico är en del av idrottsanläggningen Foro Italico, tidigare kallat Foro Mussolini.

Gianluca Lengua, 29, bevakar AS Roma på Romtidningen Il Messagero. Han minns tillbaka på de svunna tiderna med derbyt.

– För några år sen var det mycket folk, flaggor, tifon och ultras i kurvorna. Det var fantastiskt. Nu kommer inte de supportrarna till stadion, en arena de inte vill stanna på. De kör istället protester mot polisen och politikerna. Varför? För att politikerna inte vill se ultras på stadion.

Den ekonomiska makten är koncentrerad till Milano och den norra delen av Italien. Men den politiska finns i Rom. Enligt reportern betyder det att regler först kan lanseras i huvudstaden, innan de sprids vidare till resten av landet.

– Vi kallar Olimpico för den politiska stadion. Gör man något på Olimpico så kommer resten av landet veta att det har skett. Det är ett problem för auktoriteterna. De vill ha en politiskt korrekt arena med bara familjer och ”vanliga” supportrar. Inga flaggor, ultras eller sånger. Bara supportrar som kollar på matchen, äter popcorn och åker hem, säger Gianluca.

I England har man sedan länge bara sittplatser på arenorna i Premier League. Gianluca tror att Italien sneglar åt det hållet, men bara i Rom. Samtidigt blir det problem för klubbarna när man skapar en modell liknande den på Olimpico. Publiksnittet i Serie A har dalat rejält sedan storhetstiden på 1990-talet. Då hade Roma stadigt över 50 000 i snitt, och toppade med 64 000 guldsäsongen 00/01.

– Jag tror att regeringen gör det svårt för sig och behöver en annan strategi. Detta är ett misslyckande och det är inte bra att arenor står tomma, säger Gianluca Lengua.

I omgång tre ska Roma möta Sampdoria. Stadio Olimpico är som vanligt halvfull. Som oftast inleder också ikonen och romaren Francesco Totti på bänken. Roma får en bra start med ett mål efter åtta minuter av Mohamed Salah. Men Sampdoria vänder matchen. Först genom ett konstmål av Luis Muriel, och innan paus ger Fabio Quagliarella Genuaklubben ledningen. På läktarna hörs inte mycket. Curva sud är till hälften fylld, och endast två klickar av fans står upp under första halvlek. I den 35:e minuten börjar Francesco Totti värma upp och vinkar till Curva sud. Det räcker för att sektionen ska vakna ur sin dvala och de drar genast igång en sång om Romakaptenen. Sedan kommer regnet. Ett skyfall drar in innan pausvilan och ser ut att göra planen ospelbar.

plask

Publiken söker skydd undan regnet under Olimpicos tak.

Stefania Ceccariglia, 48, Sabrine di Mei, 51, och Valentine Rossi, 29, är några som ser matchen från Curva sud. De har valt att köpa säsongskort trots bojkotten. Men att det inte är lika roligt att besöka Olimpico känns uppenbart.

– Det är mindre folk, vi får komma hit tre-fyra timmar innan match och det är svårare att nå stadion. Den riktiga atmosfären finns inte därinne. Vi är en stark klack men förra året var vi inte så entusiastiska. Det var mindre folk, bara 2 000 (av totalt 7 500) inne på Curva sud, säger Stefania.

Baksidan av passionen kring Romderbyna beskrivs som oroligheter utanför Olimpico och folk som blivit jagade. De tre kvinnorna dementerar att det skulle finnas någon våldsam historia eller att de skulle känna sig osäkra i samband med matcher. De ger istället media en släng av sleven för stämpeln Romafansen har fått och påpekar att supportrarna i Rom är som alla andra i Italien. Bland de ansvariga för situationen nämner kvinnorna de styrande i Rom, italienska fotbollsförbundet och polismyndigheten. Lösningen stavas en ny, egen arena och det är den enda dessa fans hoppas på. Statistik visar också att Rom internationellt sett varit en av huvudstäderna i världen med lägst brottskvot. Efter Parisattentaten förra året har man skärpt säkerheten och antalet brott har minskat med 30 procent. Längs turistattraktionerna och andra platser i Rom patrullerar nu militärer från den italienska armén som en följd av dessa åtgärder.

Presidenten i AS Roma är amerikan och heter James Pallotta. De tre supportrarna är överens om att Pallotta gjort tillräckligt för fansen, trots underläget han har i egenskap som utlänning.

Ligor som Premier League har under 2000-talet berikas med ett stort antal klubbägare från andra delar av världen än Storbritannien. I Italien kom detta fenomen senare och är fortfarande relativt ovanligt. Till säsongen 2011-2012 sålde familjen Sensi AS Roma till ett amerikanskt konsortium med Thomas DiBenedetto i spetsen. Med i det sällskapet fanns också Boston-bördige James Pallotta. DiBenedetto stannade på presidentposten i Roma en säsong innan han lämnade över till Pallotta. 58-åringen med syditalienska föräldrar har sedan dess styrt klubben, men med Miami som bas för arbetet. Då han sällan är i Rom, något som han fått kritik för, var folket kring Roma spända att få höra hans senaste planer med klubben. Under veckan i Rom väntar hårt jobb för presidenten. Framförallt ska Romas stadionfråga lösas. Klubben planerar att bygga en ny arena med plats för 50-60 000 åskådare som de hoppas står färdig 2019. Till dess stundar en lång väntan för de fans som slutat gå till Olimpico.

romaniste

Valentine, Stefania och Sabrine följer Roma i ur och skur.

44-årige Stefano Sansone suckar över polishästarna som fyller gatorna vid Piazza Mancini. Han och hans vän Giancomo Michetti, 37, hänger utanför en bar dryga kilometern ifrån Olimpico. Det är mindre än timmen kvar till Roma-Sampdoria men ingen av de två ska till arenan. Det går ändå inte att ifrågasätta deras engagemang för klubben. Giancomo är en tidigare Romaultrà och Stefano närvarade vid samtliga bortamatcher förra säsongen, över 20 i ligan och Champions League.

Giancomo har inte besökt Olimpico på ett år, medan Stefano såg säsongens två första hemmamatcher mot Udinese och Porto. Men bara för att ”titta på”. Männen är överens om att situationen på läktarna bara gäller Rom och inte andra arenor i Italien i samma utsträckning. Stefano menar att Rom är en symbolisk plats att inleda en sådan här kamp på, ”mot alla som tänker annorlunda”.

– Gör man det är de rädda att man ska få andra att tänka annorlunda. De vill att folk lyder, sköter sitt eget och inte stör andra. För dem är det bästa om folk inte tänker särskilt mycket, och inte analyserar och kritiserar, fortsätter Giacomo.

Att inte visa sig på Curva sud och bara åka på bortamatcher är deras sätt att göra uppror. Stefano beskriver ”en mjuk diktatur” som finns i Italien, och Giacomo menar att demokratin blir lidande då de som har makten ogärna vill ändra saker och riskera att tumma på makten. Curva sud har till och med genomfört protester tillsammans med Lazios fans under det gångna året, vilket säger en del om hur utbrett missnöjet är. Att Roma inte vunnit en titel sedan Coppa Italia 2008 smärtar också fansen. Trots två andraplatser de tre senaste säsongerna är avståndet långt upp till giganten Juventus. Den stora spelaromsättningen under sportchef Walter Sabatini har inte varit helt lyckad.

– Vi har tre spelare från Rom i laget, vilket känns väldigt bra. Men fotbollen förändras. Vi har många spelare som kommer utifrån och inte känner till Rom. Väldigt ofta förälskar de sig i Rom för stadens skönhet och passionen bland folket. Men spelar du dåligt är det inte så trevligt att befinna sig här, man känner polemiken hela tiden. Det är en anledning till att Roma inte vinner så många titlar, folket är väldigt eldigt. När saker går dåligt kan folk bli väldigt arga, säger Giacomo och skrattar.

Innan jag rusar vidare till matchen pekar männen på en banderoll som satts upp i parken. Den protesterar mot förslaget om utökad kameraövervakning på stadion som ska göra det enklare att spåra biljettinnehavaren. 167 euro i böter kan det bli för den som står på fel plats.

asr

Giacomo och Stefano följer bara Roma på bortaplan.

Skyfallet över Olimpico gör att pausen blir en timme lång. Det börjar regna in under taket och man känner vattnet på läktaren krypa upp över skosulorna. Detta rimmar inte bra med en OS-kandidatur. En man bredvid mig ropar Settebello, smeknamnet på det italienska herrlandslaget i vattenpolo. När spelet återupptas skickar tränaren Luciano Spalletti in Totti. Det dröjer bara en kvart innan spelaren hittar Džeko med en delikat passning, som kan fixa kvitteringen. Med honom på planen förändras hela Romas spel och 40-åringens närvaro revitaliserar också atmosfären på läktarna. Andra halvlek skiljer sig helt från den första och Roma står för en orgie i missade mållägen. På tilläggstid kommer så den sista chansen. Džeko görs ner i straffområdet och domaren pekar på straffpunkten. Fram kliver Totti och fintar bort den hittills storspelande Viviani i Sampdoria-målet. 3-2 till Roma och domaren blåser av matchen. Francesco Totti hoppar över reklamskyltarna bakom målet och sätter full fart mot Curva sud. Olimpico besvarar med total kärlek för kaptenen.

Via mejl får jag svar på supporterproblematiken från Questura di Romas pressavdelning, och vice assisterande Questore Lucia Muscari. Hon menar på att supportrarna som sådana inte ska ses som våldsamma, men att allvarliga saker har hänt som gått kontextualiserade.

– I Rom levs fotbollen med stor passion, både bland Roma- och Laziofans, inte bara under matchen utan inom loppet av hela veckan. Historiskt har rivaliteten mellan fansen till Roma och Lazio lett till några episoder av våld före och efter derbyt, men olyckligtvis har vi även registrerat några händelser även mot internationellt motstånd, skriver Lucia.

Hon skriver vidare att det tidigare varit fans från andra sektioner som kommit in och klivit över avgränsningarna i kurvan, vilket skapat en farlighet för strukturen och svårigheter att lämna utgångarna lediga. Poliskvinnan refererar till problemen som att bryta band med en ”sjukdom” som står i kontrast med det sunda supporterstödet, och kan inte riktigt relatera till frustrerade supportar.

– Helt ärligt tror jag inte att det är rätt att tala om frustration när man helt enkelt frågar efter att respektera civila levnadsregler. Fansen har, som jag flera gånger belyst, alltid en öppen dörr till Questura för en konstruktiv dialog. Förutom det har de även en referensperson (SLO:n) till sitt förfogande inom klubben att representera alla nödvändiga saker, som skulle kunna vara organisationen av en av de fantastiska koreografier som gjort de två kurvorna kända i hela världen.

– Nu har vi nått en tillräcklig säkerhetsstandard utanför och inuti stadion. Vår största utmaning för framtiden är att se ett Olimpico fullt av färger och folk, allt inom lagens ramar, skriver Lucia Muscari.

Cirkus Pallotta rullar vidare under veckan. Varje steg som presidenten tar följs av olika kanaler som bevakar Roma. Promenadsträckan från hotellet vid Piazza del Popolo till advokatbyrån tvärsöver torget är väl utstuderad efter några dagar i staden av lokalreportarna. När amerikanen diskuterar arenaplanerna med jurister häckar sex-sju unga män utanför. En av dessa betonar att presidenten inte säger så mycket, och killarna nöjer sig med att bara fotografera Pallotta när han går ut. När det sedan är dags för möte med borgmästaren Virginia Raggi är ännu fler intresserade. De två ska diskutera den kommande arenan och ett stort pressuppbåd väntar utanför stadshuset på Capitolium. Efter mötet glider James Pallotta blixtsnabbt in i en väntande bil och svarar inte på några av reportrarnas frågor.

pallotta

James Pallotta är hårt bevakad under sitt Rombesök.

En journalist på plats beskriver intresset med att fotbollen är på plats ett, två och tre när det gäller sport i landet. I supporterfrågan säger han att detta inte är något problem unikt för Rom, och menar att romarna av vana tar på sig offerkoftan. Enligt honom handlar trapporna på Olimpico om säkerhet och att beslutet bör respekteras. En kameraman anser att fotboll tas på för stort allvar i Italien. Till vardags filmar han allt i nyhetsväg och idag, ja då var detta möte det hetaste som hände i Rom. Han förklarar problematiken som James Pallotta möter när han går upp mot italienska myndigheter.

– Det amerikanska sättet att göra affärer, det vill säga fetast plånbok vinner, fungerar inte i en italiensk byråkratisk kontext.

Under tiden står Olimpico halvtomt och fotbollsfesten varannan söndag upplever få som särskilt festlig numera. Varken de som går till stadion eller de som avstår.

– Det skadar föreningen, oss och laget. Det är ingen fotbollsarena då sikten inte är bra på grund av löparbanorna. För oss blir det en uppoffring, vi ser ingenting. Men allt för att vara på plats och nära vårt lag. Om detta är läget så kommer folk inte längre gå. Det kostar mycket pengar, tid och man ser dåligt, säger Stefania Ceccariglia.

Giacomo Michetti förklarar känslan att inte se Roma spela på hemmaplan.

– Det är smärtsamt. Det är något man saknar, men å andra sidan vet man att saker inte är som förut. Personligen vill jag ha ett fint minne av det som varit och låta bli eländet nu. Det är min åsikt. Men klart det är svårt och ens liv förändras, man lever inte ut sin passion som tidigare.

banner

“167 euro… Hur förbättrar det relationen?”

Efter vistelsen i Rom är det dags för James Pallotta att flyga till Florens, där Roma spelar nästa ligamatch, innan han flyger hem till USA. Utanför hotellet väntar på lördagsmorgonen ett gäng som vill dokumentera presidentens tur till flygplatsen. Pallotta kan inte låta bli att förvånas när han möter dem.

– Men vad gör ni här så tidigt?!

Text & foto: Erik Hadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons