Rosenberg eller Vibe som årets anfallare?

Tycker att Åge Hareide gjorde fel när han inte gick ifrån 5-3-2 till 4-2-3-1 i den andra halvleken. Alla såg hur det såg ut i slutet av den första halvleken. MFF-spelarna hade stora problem och såg trötta ut när hemmalaget tryckte på för ett ledningsmål.

Om Hareide inte vågade ändra i halvlek så borde han definitivt ha gjort det ganska snabbt efter det första baklängesmålet. Han borde ha försökt stänga mittfältet och framför allt försökt att ge Ricardinho hjälp för vänsterbacken hade stora problem.

Malmö FF har släppt in 13 mål på fyra bortamatcher i CL (Prag, Salzburg, Juventus och Atletico Madrid) och i tre av dem har Hareide kört med 5-3-2. Precis som Markus Rosenberg sa efter matchen så är MFF ett helt annat lag på sin hemmaplan och därför känns det tveksamt om Ricardinho ska spela i bortamatcher, speciellt om laget ska köra med tre mittfältare och två anfallare. Defensiven är inte hans bästa sida och ett lag som Atletico där högerbacken Juanfran ofta ligger som en anfallare utnyttjar det.

Första 20-25 minuterna av den första halvleken var MFF bra. Men sedan fick spelarna jaga alldeles för mycket och när tröttheten kom så tryckte hemmalaget på mer och mer och när Hareide vägrade att ända så gick det som det gick.

Tycker att han borde kört så här i den andra halvleken: Olsen – Tinnerholm, Johansson, Helander, Konate – Halsti, Adu – Eriksson, Rosenberg, Forsberg – Kiese Thelin.

Klart att man kan älta taktiska detaljer, samtidigt är det klart att Atletico är ett väldigt mycket bättre lag än Malmö FF, speciellt på sin hemmaplan.

Robin Olsen och Emil Forsberg fick högst betyg av MFF-spelarna i den spanska tidningen Marca. Tycker nog att Anton Tinnerholm borde ha fått det. Han stängde sin kant på ett mycket bättre sätt än vad Ricardinho gjorde och följde även med upp i offensiven flera gånger. Framspelningen till Magnus Eriksson var bra och i ett sådant läge måste ”Mange” avsluta på mål.

Såg att ingen MFF-spelare blev underkänd av Aftonbladet. Själv tycker jag att Ricardinho och Filip Helander var underkända.

***

Olympiakos besegrade Juventus och för MFF:s del var det ett tungt resultat. För precis som Åge Hareide har varit inne på flera gånger så är det nog det grekiska laget man ska komma före om det ska bli spel i Europa League.

Nu har Olympiakos sex poäng och målskillnaden 4-4 efter tre omgångar, men samtidigt har de spelat två matcher på sin hemmaplan och där är man mycket bättre än borta.

Landslagets nya stjärna Jimmy Durmaz fick inte spela en enda sekund mot Juventus.

***

Det blir intressant att se om Markus Rosenberg förlänger sitt kontrakt med Malmö FF. Han är absolut värd ett bra avtal, men det kan bli mycket att göra för Daniel Andersson. För om Rosenberg får mer pengar så får vi se vad Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Ricardinho och ett par andra spelare säger.

De nämnda spelarna förhandlar också om nya avtal. Halsti och Ricardinho är inte nöjda med MFF:s förslag och om de inte får vad de vill ha samtidigt som Rosenberg får mer, ja då får Malmö jobba med missnöjda spelare.

***

Är med i juryn till Allsvenskans Stora Pris som C More och Offside arrangerar för andra året i rad. Ska ranka de fem bästa målvakterna, försvararna, mittfältarna, anfallarna, tränarna, nykomlingarna och spelarna som varit värdefullast.

Är färdig med mina röster. Kul men inte helt enkelt med vissa kategorier. För att ta ett exempel, vem av Markus Rosenberg och Lasse Vibe har varit viktigast för sitt lag?

Båda har gjort en fantastisk säsong. Rosenberg har gjort 14 mål och 14 assist och tagit SM-guld. Vibe har gjort 21 mål och fem assist vilket har tagit honom till det danska landslaget.

Tror att MFF hade haft en chans på guldet utan Rosenberg och med Magnus Eriksson och Isaac Kiese Thelin i anfallet, men IFK Göteborg hade aldrig klarat av att komma tvåa utan Vibe.

Och sedan har ju David Accam varit hyfsat viktig för Helsingborg. Utan honom hade HIF kanske spelat i superettan nästa säsong.

Och enligt mig står det även mellan Rosenberg, Vibe och Accam i kategorin Årets anfallare. Men som sagt: jag är färdig med mina röster.

***

IFK Göteborg har gjort klart med Tom Pettersson och Mikael Boman. Frågan är vad Kjetil Waehler tycker om värvningen av Pettersson, man vill ju höra om den norske mittbacken tycker att han är sämre än nyförvärvet.

Tom Pettersson har gjort en stark höst i Åtvidaberg och blir ett bra nyförvärv för IFK Göteborg. Dessutom smart av Mats Gren att göra klart innan nästa omgång då Åtvidaberg möter AIK.

Är mer osäker på Boman. Visst, han har gjort det bra i Halmstad och är en bättre anfallare än Robin Söder och Malick Mané som Blåvitt startade säsongen med, men han är inte bättre än Lasse Vibe eller Gustav Engvall. Men att Boman är en bra truppspelare är det inget snack om.

Vet att Elfsborg visade ett stort intresse för Boman, men när Halmstad ville ha för mycket pengar gick man för Viktor Prodell.

Darrar Malmö FF efter IFK Göteborgs värvningar? Tveksamt va.

Ungefär 2000 MFF-fans hade tagit sig till Madrid för att se sitt lag spela i Champions League och stämningen inför matchen på stan och även på läktaren innan avspark var imponerande. De fick se sitt lag börja positivt och de första 20 minuterna av den första halvleken var bra av Malmö FF jämfört med insatsen borta mot Juventus, det syntes att de fått självförtroende efter segern mot Olympiakos. Man vågade hålla i bollen och lyckades någon gång att etablera anfall.

Men Magnus Eriksson och Emil Forsberg låg högt upp i banan och Enoch Kofi Adu blev väldigt ensam centralt, och när just Adu slog bort en del passningar så fick Malmö-spelarna jaga och jaga och det gjorde att de blev trötta.

Atletico tog över helt och hållet och tryckte på för ett ledningsmål men lyckades sällan ta sig in i MFF:s straffområde. Planen var som vanligt att mata in bollar i boxen, något som de har varit otroligt vassa på den här säsongen.

Atletico skapade en farlig chans i den första halvleken, men Antoine Griezman borde ha blivit avblåst för offside innan han träffade ribbban, och på returen räddade Erik Johansson Mario Mandzukic nick på mållinjen.

Atletico Madrid har inte förlorat hemma på Vicente Calderon sedan den 11 februari och i den andra halvleken visade de sin styrka. Om du ska möta ett lag som i fjol vann La Liga och kom tvåa i Champions League och som den här säsongen har gjort 16 av sina 17 mål via inlägg eller fasta situationer så får man se till att inte låta deras kantspelare mata inlägg.

Sett till hur slutet av den första halvleken såg ut borde Åge Hareide gått ifrån 5-3-2 till att spela med en anfallare för att stänga mittfältet. Men det gjorde han inte och vet inte vad MFF-tränaren sa till sina spelare inför matchen, men om han berättade om Atleticos farliga inläggsspel, och Juanfrans bredd på högerkanten, så lär inte Ricardinho ha lyssnat. För han spelade med små marginaler och var nonchalant och det var inte konstigt att Diego Simeones lag satte press på MFF:s vänsterkant.

Ricardinho klarade inte av trycket och i den 48:e minuten gick han bort sig vilket Atletico utnyttjade direkt och när Koke fick bollen inne i straffområdet gjorde han inget misstag utan placerade snyggt in 1-0.

MFF-spelarna såg trötta ut och de få gånger de fick låna bollen så slarvades det alldeles för ofta vilket gjorde att man inte klarade av att flytta fram sitt lag.

När Mario Mandzukic vräkte sig fram och petade in 2-0 i den 61:a minuten så vek MFF ner sig fullständigt. Ricardinho fortsatte att bjuda på chanser och Filip Helander fick känna hur det är att möta ett av Europas bästa lag och mittbacken såg snurrig ut i den andra halvleken.

Bara en minut efter det andra målet satte Griezmann 3-0. Hareide flyttade fram Markus Halsti för att stötta Adu, men det hjälpte inte. Atletico lekte med MFF och satte av bara farten både 4-0 och 5-0.

Klart att det inte är konstigt att förlora mot Atletico som är väldigt bra och är otroligt starkt på sin hemmaplan. Det var väntat. Men siffrorna rann iväg och det kan kosta.

Onsdagskvällen blev inte bättre för MFF när Olympiakos tog en överraskande seger mot Juventus. Nu har det grekiska laget sex poäng och det hade inte MFF räknat med.

[youtubeplay id=”NRnAQUOq7l0″ size=”medium”]

Men såg du inte Champions League-finalen?

– Nej, jag gjorde faktiskt inte det. Jag brukar inte titta på fotboll, sa Johansson.

Kan tycka att det är uppfriskande med fotbollsspelare som har andra intressen och mittbacken har fått en genomgång av Åge Hareide och scouten Vito Stavljanin. Men för att vara på den säkra sidan, det här, Erik, är vad du kommer att ställas mot:

Du kommer att ha en hel del dueller mot en stor och stark anfallare som heter Mario Mandžukić. Han och mittfältaren Saul, eller Raul Garcia om han startar, kommer att ge dig fullt upp i luftrummet. För Atletico Madrid är skickliga på inlägg och fasta situationer och i det spelet har laget gjort 16 av säsongens 17 mål.

Gabi är skadad och det ska du vara nöjd med för han har en fin och farlig fot. Det har även Koke, så se upp när han har bollen. Då gäller det att ha koll på motståndarna för de är aggressiva och snabba på att flytta fram spelare.

Förra säsongen vann Atletico Madrid La Liga och den där Champions League-finalen som du inte kollade på slutade 4-1 till Real Madrid efter förlängning. Det stod 1-1 efter 90 minuter.

Atletico Madrid är väldigt bra hemma på Vicente Calderón och där har laget 17 raka matcher utan förlust (15 segrar och 2 oavgjorda) och senast man förlorade var mot Real Madrid i Copa del Rey den 11 februari. Så det är en tuff uppgift, men din tränare Åge Hareide har rätt i att alla sviter spricker förr eller senare och han har även rätt i att Diego Simeone är en fantastisk tränare. Jag tror att du hade tyckt om att spela för honom.

Han tycker om spelare som gör allt för laget och är väldigt bra på att få ut max av sin trupp. Precis som du sa på tisdagens presskonferens: att MFF:s framgångar i Europa har handlat om ett starkt kollektiv. Just det, kollektivet, är även viktigt för Simeone. Och han är skicklig på att få sina spelare att förstå och acceptera sina roller.

Som du förstår blir Atletico en tuff nöt att knäcka på deras hemmaplan, men det är klart att det går att ta poäng. Då gäller det att ni klarar av deras inläggsspel och fasta situationer, att ni, precis som motståndarna, har ett bra kollektiv som gör allt för varandra, att ni vårdar bollen när ni har den så att ni kan andas och flytta fram laget, annars kommer det att bli alldeles för jobbigt – och framför allt att ni tar tillvara på de få chanser ni kommer att få.

Inför säsongen flyttade Markus Rosenberg hem för att avsluta karriären i Malmö FF. Det var han tydlig med. Då var klubbar från Tyskland, Spanien och USA intresserade, men alla fick nobben.

Anfallaren har imponerat stort i både allsvenskan och i Champions League och nu ryktas det om intresse från spanska Valencia, tyska lag och klubbar från MLS. Vet till exempel att Chicago Fire var och kollade på Malmös förra match.

Inte konstigt att klubbar visar intresse, men samtidigt måste man tänka på att det här är en riktigt bra sits för Rosenberg. Det är ju inte dåligt för honom att media skriver om intresse från flera klubbar.

När han skrev på för MFF fick han, enligt flera källor, ungefär sju miljoner i sign on och en månadslön på omkring 50 000 kronor. Alltså, en stor del i sign on och en ganska låg månadslön vilket beror på att man betalar mer skatt på en månadslön, men en sign on är lika med mer pengar eftersom man bara betalar artistskatt eftersom han flyttade till Sverige.

Hör nu att Rosenberg vill förlänga sitt kontrakt för att få mer pengar och att han har suttit i möte med sportchefen Daniel Andersson och vd:n Niclas Carlnén. Nu är pressen på Malmö FF och det känns som att parterna kollar på en lösning.

Tror säkert att det finns en hel del klubbar som har visat intresse för Rosenberg och det är klart att det inte är omöjligt att han lämnar – det är sista chansen för spel i en annan liga – men det är ingen vågad gissning att allt slutar med att han förlänger kontraktet och får mer pengar.

Markus Rosenberg är väldigt viktig både på och utanför planen och han är väl värd ett bra kontrakt, men om klubben ger honom ett bättre avtal så lär anfallaren inte vara den enda spelaren som vill ha mer. För han är nog inte ensam i MFF om att vara intressant för andra klubbar och han är inte heller ensam om att ha gjort en strålande säsong. Vad gör styrelsen om de höjer Rosenbergs lön och sedan kommer Emil Forsberg, Filip Helander, Robin Olsen, Guillermo Molins, Isaac Kiese Thelin och Erik Johansson in på deras kontor och säger: ”Som ni vet är det ju några klubbar som är intresserade, men vi kan tänka oss att stanna, men då vill vi ha mer pengar”.

För det är ju faktiskt så att Molins förhandlar om ett nytt kontrakt och dessutom går avtalen ut för Simon Thern, Markus Halsti och Ricardinho.

Hör att Halsti inte är nöjd med förslaget han har fått och att Ricardinho vill ha ungefär samma avtal som tidigare vilket han inte har blivit erbjuden än så länge.

Det blir intressant att se hur det slutar, för antingen tror jag att Rosenberg säljs eller att han förlänger avtalet.

***

IFK Göteborg ligger tvåa i allsvenskan. Anfallsparet Lasse Vibe och Gustav Engvall imponerar stort och enligt sportchefen Mats Gren kan Blåvitt tänka sig att sälja Vibe om man får rätt bud vilket givetvis är en självklarhet. Gren säger att budet ska vara högre än vad klubben fick för Ludwig Augustinsson och Sam Larsson. Det betyder att Vibe kostar mer än 13 miljoner kronor.

IFK Göteborg borde få ungefär 20 miljoner för Vibe. Vet att han är 27 år, men den här säsongen har han burit sitt lag på sina axlar och med två omgångar kvar har det blivit 21 mål och fem assist på 24 matcher (23 från start). Dessutom har han spelat sig in i det danska landslaget. Senast blev det ett mål i inhoppet mot Albanien i EM-kvalet och sedan fick han starta för första gången i en tävlingsmatch när Danmark spelade mot Portugal.

Vibe har bara tre allsvenska spelare på 2000-talet kvar att slå:

24 mål: Peter Ijeh, 2002
23 mål: Waris Majeed, 2012
22 mål: Niklas Skoog, 2003

Waris Majeeds målsuccé gjorde att han såldes för 25 miljoner till Spartak Moskva. Då var han visserligen 21 år.

En annan IFK-spelare som har varit väldigt bra är Kjetil Waehler. Mats Gren säger till Aftonbladet att mittbackens fina spel beror på att han kämpar för att hitta en ny klubb. Så kan det vara, men tror inte riktigt på det. Är det något vi har lärt oss om den norske mittbacken så är det att han är en vinnarskalle, vet till exempel att han har mejlat journalister när han inte varit enig i betyg och omdömen.

Eftersom han har en vinnarskalle tror jag att han är irriterad på sin klubb över att de inte vill ha kvar honom och säger att han dels är för gammal, dels att han inte accepterar en bänkplats om de värvar in en bättre spelare. Tror inte Waehler köper den motiveringen och därför vill han visa att klubben har fel.

***

Från IFK Göteborg till Kalmar FF. Hasse Eklund har det tufft och i senaste matchen buades han ut av sina egna fans som krävde hans avgång.

Kalmar FF hade en riktigt bra vårsäsong, men hösten har varit katastrof. Det är klart att det är konstigt att laget har varit så ojämnt över vår och höst. I våras blev det 23 poäng på tolv matcher och under hösten har laget tagit tolv poäng på 16 matcher.

David Elm har bara startat i 15 matcher och Ismael da Silva i 17 och det har påverkat laget negativt. Dessutom lämnade Melker Hallberg i somras. Måns Söderqvist gjorde sju mål under våren, men på hösten har det bara blivit tre fullträffar och det känns som att han lider av att Elm, Ismael och Hallberg har saknats i flera matcher.

Tycker inte Hasse Eklund har en så mycket bättre trupp än vad tabellen visar. Inför säsongen tippade jag Kalmar FF som åtta och det är inte så långt ifrån verklighetens elfte plats.

Det är inte helt enkelt att ersätta Nanne Bergstrand. Fråga Andreas Ravelli (Öster), Simon Hunt (Kalmar FF) och Sören Cratz (Helsingborg) som sparkades eller avgick snabbt efter att de tagit över som tränare efter Bergstrand.

Två saker som jag har reagerat på med Kalmar FF:

1. Något som man kan ifrågasätta är att Hasse Eklund petade Lars Cramer för Ole Söderberg.

2. Inför mötet med Helsingborg gick Marcus Nilsson ut i media och sa att han vill spela i HIF nästa säsong. Kan inte förstå hur man kan gå ut och flörta med motståndarlaget, var är respekten mot lagkamrater, fans och andra inom Kalmar FF? Förutsätter att någon har tagit honom i örat.

***

Är på plats i Madrid för att bevaka Malmö FF:s tuffa bortamatch mot Atletico Madrid. Det blir en del blogginlägg om MFF inom kort. I morgon har båda lagen träning och presskonferens och förutom det ska det givetvis spelas in Fotbollskanalen On Tour.

Sverige var piskat att vända 0-2 mot ett skickligt Frankrike för att ta sig till EM. Inte helt enkelt mot ett lag som vann sju matcher och spelade en oavgjord i gruppspelet och som har flera spelare som imponerar i Ligue 1.

Dessutom var Oscar Hiljemark och Filip Helander skadade, Ludwig Augustinsson avstängd och flera spelare hade tackat nej till att vara med.

Men precis som inför gruppspelsmatchen mot Turkiet slöt sig de blågula spelarna samman och bestämde sig för att klara av uppgiften som ett lag.

Sedan gick de ut på plan, satte fyra mål på Frankrike och tog sig till EM efter en fantastisk prestation.

Det fanns gott om hjältar i Sverige. Isaac Kiese Thelin var en av dem. Anfallaren har haft en succéhöst i Malmö FF – och i U21-landslaget har framgången fortsatt. I tisdagens match mot Frankrike satte han både 1-0 och 2-0 och vann som vanligt det mesta i luften. Vem trodde på den utvecklingen när han var i IFK Norrköping i våras?

1-0-målet nickade Kiese Thelin in efter en hörna slagen av “Abbe” Khalili.

Vid den här tiden förra året var Khalili klubblös efter att ha lämnat Värnamo. Sedan hamnade han i Helsingborg och är nu i turkiska Mersin. Mot Frankrike gjorde han tre assist – han slog hörnorna som resulterade i 1-0, 3-0 och 4-1.

John Guidetti gjorde inget mål men spelade fram till Kiese Thelins 2-0 och sedan täckte han bort målvakten vid två andra fullträffar.

Förbundskapten Håkan Ericson plockade in Kristoffer Olsson – tremålsskytt mot Turkiet men bänkad borta mot Frankrike – i startelvan, och mittfältaren visade att han hör hemma där. Olsson visade upp ett fint passningsspel och värderade oftast bra.

En annan svensk hjälte var Oscar Lewicki. När han via en motståndare tryckte in 3-0 i den 71:a minuten trodde nog ingen att Frankrike skulle resa sig. Men när det för första gången såg lite lugnt ut så gjorde givetvis Frankrike mål i den 87:e minuten och där och då var Sverige utslaget.

Men, det var ju det där med Lewicki och hjälte. Med två minuter kvar satte han 4-1 efter en hörna och skickade vidare Sverige till EM i Tjeckien nästa sommar – snacka om ett drama med ett fantastiskt bra slut.

Det är första gången Sverige är i U21-EM sedan 2009, då var laget med tack vare att man var värdnation. Innan dess var det 2004 då man gick till slutspelet i Tyskland och där laget slutade fyra.

Just det, en sak till: Om Sverige placerar sig bland de fyra bästa i EM så väntar OS i Rio 2016. Tänk Zlatan Ibrahimovic som en av tre spelare över 23 år. En tanke är vad det är.

Mot Österrike var försvarsinsatsen bra och spelarna kämpade tillsammans och tog en poäng. En bra laginsats mot ett bra hemmalag. Anfallsmässigt var det oftast långa bollar på Zlatan Ibrahimovic och hoppas på att han skulle trolla fram chanser. Det var inte mycket till eget spel, men om det var någon som var kreativ så var det Erkan Zengin som gjorde en bra match.

Att möta Ryssland utan Zlatan Ibrahimovic och Albin Ekdal är inte den enklaste uppgiften, men Sverige startade matchen väldigt bra. Kim Källström och Jimmy Durmaz vann bollar högt och satte igång farliga kontringar, en av dem resulterade i en straff.

Med den positiva starten höll bara i 15 minuter. Det var som att Rysslands mål och Sebastian Larssons straffmiss gjorde att hemmaspelarna vek ner sig. Laget sjönk långt ner och blev passivt. Aleksandr Kokorin fick vara stjärna och det var svagt att inte klara stänga av den centrala ytan när man hade tre centrala mittfältare.

Ola Toivonen fick spela som ensam anfallare och han hade ingen enkel uppgift. När Sverige vann boll var man ofta långt ner på sin egen planhalva och när Toivonen fick bollen hade han inte mycket till understöd av sina mittfältare. Anfallaren är inte i närheten av att klara av att hålla i bollen på samma sätt som Zlatan Ibrahimovic och därför krävs det ett bra understöd.

Vanligtvis har man Zlatan längst fram att slå långt på och han klarar av att suga in bollen, men Toivonen är inte lika bra på det. Att man ändå slår långt visar att man antingen inte vet vad man ska göra med bollen när inte Zlatan är med eller att man inte är tillräckligt bra för att spela sig framåt – att motståndet är bättre.

Kul för Toivonen att få göra mål. Samarbetet till 1-1 med Jimmy Durmaz, som var lagets bästa spelare, var bra. Durmaz gjorde sin klart bästa landskamp och imponerade i en central mittfältsroll.

Efter slutsignalen mot Ryssland var flera spelare kritiska till spelet, framför allt Sebastian Larsson och det måste man givetvis ta på allvar eftersom han är den spelaren som fått spela flest matcher under Hamréns tid som förbundskapten.

Mot Liechtestein gjorde Sverige det som krävdes. Matchen slutade 2-0 och tre viktiga poäng åkte in på kontot. Liechtenstein var väldigt dåliga och det var väntat att Sverige hade ett stort bollinnehav. Men det var inte många spelare som imponerade. Durmaz var den som återigen stack ut.

Segern var Sveriges första i en tävlingsmatch sedan Österrike hemma i VM-kvalet. Det beror givetvis på tufft motstånd. Det har blivit förlust mot Tyskland och i två matcher mot Portugal. Oavgjort har det blivit mot Österrike och Ryssland.

Om vi har lärt oss något av de tre inledande matcherna på EM-kvalet så är det framför allt att Sverige är bra på att hämta upp underläge och att kämpa till sig poäng. Det visar att det finns en stark moral i laget och det imponerar. Försvarsspelet fick en del kritik i VM-kvalet, men det har varit bättre nu i EM-kvalet. Andreas Granqvist är den som har varit allra bäst.

1-1 borta mot Österrike, samma resultat hemma mot Ryssland utan Zlatan Ibrahimovic och Albin Ekdal och 2-0 mot Liechtenstein är som sagt bra resultat sett till att det blir fem poäng efter tre omgångar.

Spelare som har imponerat i EM-kvalet:
Andreas Granqvist har haft en hög och jämn nivå och var bra mot Österrike, Ryssland och Liechtenstein.
Erkan Zengin var bra mot Österrike, sämre mot Ryssland, okej mot Liechtenstein.
Jimmy Durmaz var svag mot Österrike, men bra mot Ryssland och Liechtenstein.

Erik Hamrén träffade rätt i uttagningen av Erkan Zengin mot Österrike, även om tanken från början var att starta med Nabil Bahoui och ha Zengin på bänken.

Mot Ryssland fick Jimmy Durmaz spela som central mittfältare vilket var ett lyckat drag, men hade han fått den rollen om Albin Ekdal varit frisk? Men det blev bra och nu har Durmaz spelat till sig en plats på det centrala mittfältet.

Ola Toivonen ersatte Zlatan Ibrahimovic vilket var lyckat eftersom Rennes-anfallaren gjorde Sveriges mål.

Då var det konstigare att Mikael Lustig var med i truppen trots att han inte var aktuell för spel.

Hamrén anser uppenbarligen att en Lustig med tre träningar på sju veckor är bättre än alla andra svenska högerbackar som finns. Det fanns ett bra alternativ, men Miiko Albornoz, som spelat i alla svenska ungdomslandslag, slarvades bort till Chile.

I de tre första EM-kvalmatcherna har Sverige spelat med en vänsterback som högerback – en position Pierre Bengtsson helst inte vill spela på.

Förstår inte varför Nabil Bahoui petades mot Liechtenstein. Visst, insatsen mot Ryssland var inte vass, men bygg självförtroendet så kommer prestationen, speciellt för en spelare som ska vara framtiden. Matchen mot Ryssland var Bahouis första tävlingslandskamp. Att debutera i en viktig match mot Ryssland är inte det enklaste, och det i en match där han bara fick försvara och där laget saknade Zlatan Ibrahimovic och Albin Ekdal. Hamrén ville starta med Bahoui mot Österrike när Zlatan och Ekdal var med, han var alltså före Zengin, Forsberg och Hrgota där och då borde han rimligtvis vara den Hamrén vill satsa på. Om han hade fått starta mot Liechtenstein så hade han fått visa det han är bra på.

Mot Liechtenstein var Zlatan Ibrahimovic och Ola Toivonen skadade och då var det konstigt att inte starta med Branimir Hrgota. Hrgota, 21, är framtiden och när ska framtiden släppas fram om inte mot Liechtenstein på hemmaplan? I stället fick Johan Elmander, 33, starta. Elmanders starka sida är inte mot låga försvar och hans fysik behövs inte i en match mot ett svagt Liechtenstein.

Undra om det kan vara så att Hrgota inte varit vass på träningarna? Men det går inte ihop, då borde Hamrén sett det under samlingen mot Estland och Österrike och då borde inte anfallaren blivit uttagen till den här samlingen.

Hrgota är alltså med på sin andra raka landslagssamling och det borde betyda att Hamrén tycker att anfallaren är bra. Ändå väljer han Elmander före. Han vet vad han får av Elmander, som är 35 år när EM börjar, och det är alltid ett hårt jobb för laget.

Hrgota gjorde ett helt okej inhopp och han är en spännande. Innan matchen sa Albin Ekdal att det är synd att anfallaren inte fått spela mer.

Hamrén har faktiskt inte varit så vass på att slussa in yngre spelare, det är bara att kolla på genomgången.

Visst, det är bra att Bahoui och Emil Forsberg har fått spela varsin match i EM-kvalet, och Hrgota fick speltid mot Liechtenstein. Det är steg i rätt riktning. Sedan har Durmaz och Ekdal slussats in, men båda är 25 år och kommer att vara 27 när EM spelas. Det är inte jätteungt.

Men som sagt, resultatmässigt har EM-kvalet börjat bra för Sverige. Nu spelade ju även Ryssland oavgjort mot Moldavien och i den förra omgången gick Montenegro på en mina mot Liechtenstein. Det ser bra ut för Sverige som borde ta sig till EM.

Håkan Ericson mönstrade en defensiv startelva mot Frankrike som imponerade i sin grupp genom att vinna sju matcher och spela en oavgjord. Taktiken var tydlig: försöka hålla tätt bakåt och hoppas att duktiga anfallsduon John Guidetti och Isaac Kiese Thelin skulle hitta på något framåt för att få med sig ett bra resultat till returmötet.

Kristoffer Olsson gjorde tre mål i 4-3-segern mot Turkiet som tog Sverige till playoff, men mot Frankrike var han bänkad. Isak Ssewankambo var högerback mot Turkiet, mot Frankrike spelade han som yttermittfältare med Joseph Baffo bakom sig.

Taktiken gick inte hem, men det krävdes att den danske domaren Kenn Hansen blåste en väldigt tveksam straff i den första halvleken – Ludwig Augustinsson fick bollen på armen – för att Frankrike skulle få hål på Patrik Carlgren.

Frankrike hade det största bollinnehavet i den första halvleken. Sverige försvarade sig bra – Alexander Milosevic och Filip Helander imponerade – men hade väldigt svårt att etablera anfall. Guidetti och Kiese Thelin fick inte så många bollar att jobba med, när de väl fick det var duon alldeles för ensam.

En chans skapade Sverige i den första halvleken. Kiese Thelin hittade Guidetti i straffområdet, men avslutet med vänstern var enkelt för motståndarnas målvakt Areola.

Anfallsspelet blev bättre i den andra halvleken. Respekten från första halvlek hade släppt och Sverige vågade flytta fram laget och anfalla med flera spelare. Guidetti, Tibbling och Ssewankambo hade fina lägen, men i stället för en kvittering ökade Frankrike på sin ledning.

Kiese Thelin tappade markering på en hörna och hemmalaget nickade in 2-0. I gruppspelet gjorde Frankrike hälften av sina mål på fasta situationer, mot Sverige gjorde man två och det avgjorde matchen. Nu blir det tufft för Sverige att nå EM.

Zlatan har missat flera matcher med PSG och har inte varit med på någon av landslagets träningar. Det är alltså ingen vild gissning att han står över matchen.

– Det ser inte så positivt ut för spel i morgon, sa Erik Hamrén på onsdagens presskonferens.

Mikael Antonsson har varit magsjuk och var med på onsdagens träning som var öppen för media i 15 minuter. Då joggade han lätt bredvid övriga lagkamrater som körde passningsövning.

– Han hade inte så mycket ork, sa Hamrén.

Det kan alltså bli så att Sverige saknar tre spelare från centrallinjen. Så, hur blir startelvan utan Antonsson, Ekdal och Ibrahimovic?

Jimmy Durmaz tar ett steg ner och spelar tillsammans med Kim Källström och Sebastian Larsson på det centrala mittfältet. Det öppnar för att Nabil Bahoui får spela på en av kanterna, så som tanken var inför matchen mot Österrike. Bahoui har kommit tillbaka starkt efter skadan och gjorde bland annat två mål i AIK:s senaste match mot Malmö FF.

Om Mikael Antonson missar mötet med Ryssland slåss Jonas Olsson och Erik Johansson om en plats bredvid Andreas Granqvist. Det lär betyda att Olsson spelar med tanke på att han har mer erfarenhet av landslagsspel.

Om Zlatan Ibrahimovic kastar in handduken är alternativen Ola Toivonen, Johan Elmander och Branimir Hrgota. Känns som att det står mellan Toivonen och Elmander.

Toivonen spelar regelbundet i Ligue 1 och har gjort några mål. Elmander har inte haft den bästa starten i Bröndby, men har tidigare fått ett stort förtroende av Hamrén. Under Hamréns tid som förbundskapten har Toivonen gjort 16 tävlingsmatcher (12 från start, 4 inhopp), Elmander har gjort 21 tävlingsmatcher (18 från start, 3 inhopp).

Hrgota då? Det skulle förvåna om Hamrén kastar in 21-åringen som aldrig har startat i landslaget.

Tror på den här startelvan: Andreas Isaksson – Pierre Bengtsson, Andreas Granqvist, Mikael Antonsson (Jonas Olsson), Martin Olsson – Sebastian Larsson, Kim Källström, Jimmy Durmaz – Nabil Bahoui, Zlatan Ibrahimovic (Ola Toivonen), Erkan Zengin

För andra gången i rad nobbade Muamer Tankovic U21-landslaget på grund av skada men bara några dagar senare spelade han med klubblaget AZ och gjorde mål. Efter fullträffen la Tankovic upp en bild av målfirandet på sin Instagram.

”Att göra mål o bevisa alla fel är den bästa känslan”, skrev Tankovic med hashtagen #bänkenärintemitthem.

Så frågan är självklar: är han skadad eller vill han inte vara med i U21-landslaget?

– Det är klart, sådant är aldrig positivt. Vi vill att alla som är aktuella för oss ska spela i landslaget. Det skickar ingen bra signal när man spelar i sina klubblag men inte hos oss. Sedan har vi alltid rätt att ta in spelare till våra landslag och göra en egen medicinsk bedömning. Men i det här fallet är vi helt övertygade om att det Tankovic berättar för oss givetvis är helt sant, säger Håkan Ericson.

Tankovic är inte ensam om att först tacka nej och sedan spela med klubblaget. Häckens Simon Gustafson nobbade Håkan Ericson på grund av sjukdom, men i söndags spelade han mot Falkenberg.

– Han förklarade att han gått på 80 procent av sin kapacitet på grund av en skadekänning. Och under den gångna veckan var han även riktigt, riktigt förkyld. Kombinationen av de två sakerna ledde till att han inte följer med den här gången. Han känner att han är för långt ifrån sin maxprestation. Det tror jag givetvis på och jag har ingen anledning att misstro honom, säger Håkan Ericson.

Mattias Johansson vägrar vara med i U21-landslaget, trots att laget har två otroligt viktiga matcher mot Frankrike. Om man inte blir uttagen av Erik Hamrén så borde det vara en självklarhet att tacka ja när Håkan Ericson kallar för det viktiga mötet med Frankrike.

– Han var inte motiverad och då är det ointressant för mig. Han säger att han slutat att fokusera på U21 för att han varit med i A-landslaget, och när jag vid något tillfälle valt Emil Krafth före honom så känner han att han är färdig med U21, säger Håkan Ericson som inte får tag på Robin Quaison.

Har aldrig tidigare hört att en förbundskapten inte får tag i spelare. Och då pratar vi om en kille som varit med och gjort det bra i Erik Hamréns två senaste januaritrupper.

– Efter utspelet om Ghana så har jag ringt honom och skickat sms, men inte fått svar. Vad gäller den här samlingen tyckte jag inte att han var aktuell så därför har jag inte gjort ett nytt försök att nå honom, säger Håkan Ericson.

Det känns som att Håkan Ericson har problem med flera spelare. Det är bara att backa bandet till enkäten fotbollskanalen.se gjorde för två år sedan eller till Mattias Johansson berättelse för tre år sedan, så det är möjligt att ytterbackens nobb är personlig.

Samtidigt är det inte smart att vägra vara med eller att nobba på grund av skada och sedan spela med sitt klubblag. Det ökar inte direkt chansen att bli uttagen i A-landslaget med tanke på att Erik Hamrén jobbar tätt ihop med Håkan Ericson.

Håkan Ericson har tagit Sverige till playoff och det är bra gjort. Om laget når EM är det en stark bedrift och då blir det svårt att ifrågasätta förbundskaptenens resultat, för när det kommer till kritan handlar det först och främst om resultat, men som tränare för U21 är det även givetvis viktigt att talangerna får så bra utveckling som möjligt så att Sverige på sikt får ett så bra A-landslag som möjligt. Då är det klart att det är oroande att bra spelare inte vill vara med i U21-landslaget.

IFK Göteborg och Elfsborg hade chans att skjuta upp Malmö FF:s guldfest, men när de vek ner sig mot IFK Norrköping och Örebro missade inte MFF chansen att fira på Friends Arena. En poäng hade räckt, men Malmö visade återigen att man är Sveriges bästa lag och vann med 3-2.

I den 39:e minuten slog Magnus Eriksson en perfekt frispark. Isaac Kiese Thelin nådde som vanligt högst och nickade in matchens första mål.

Kiese Thelin måste ses som allsvenskans största fynd. Han hade det svårt i IFK Norrköping, värvades till Malmö FF och där har det blivit succé. Och just det, att man har varit väldigt bra på att ersätta sina försäljningar, är en av flera saker som MFF har gjort bra. Där har konkurrenterna en del att lära.

AIK klarade inte av att trycka på för 1-1, i stället var det Malmö FF som ökade på ledningen. Den andra halvleken var bara fem minuter gammal när Magnus Eriksson fick bollen vid straffområdeslinjen och placerade snyggt in 2-0 i Patrik Carlgrens vänstra kryss.

Nabil Bahoui reducerade till 1-2 och kvitterade till 2-2. Men i anfallet efter avgjorde Markus Rosenberg matchen.

Matchen slutade 3-2 till Malmö är allsvenskans och därmed är SM-guldet säkrat. Med tre omgångar kvar är MFF tolv poäng före tvåan IFK Göteborg, tretton före trean Elfsborg och fjorton före fyran AIK.

Att Malmö FF under samma säsong försvarar SM-guldet, något ingen klarat av sedan Djurgården 2003, och har tagit sig till Champions League, som första svenska lag på 14 år, är otroligt imponerande. Speciellt med tanke på att tränaren Åge Hareide, sportchefen Daniel Andersson och vd:n Niclas Carlnén är nya på sina positioner. Och att laget under året har tappat Pontus Jansson och Miiko Albornoz, samt att Guillermo Molins skadade sig och bara var med i elva omgångar, och Simon Thern försvann i början av juli. Dessutom flyttade viktiga duon Jiloan Hamad och Johan Dahlin inför säsongen.

Trots alla förändringar har MFF likt en maskin bara kört på och laget har varit serieledare från start till mål. Åge Hareide har haft en bred trupp som han har roterat framgångsrikt med. Hans taktiska förmåga har imponerat, som i till exempel hemmamatcherna mot Red Bull Salzburg, där han körde med 5-3-2 för att stänga bortalagets centrala uppspel, och senast mot Olympiakos där han stängde en av kanterna.

En annan stor anledning till framgångarna är Markus Rosenberg. Han lämnade Malmö FF 2005 och efter nio år utomlands återvände han inför den här säsongen för att hjälpa sin moderklubb att försvara sitt SM-guld och spela sig in i Champions League – och han är en av tidernas bästa allsvenska värvning, om inte den bästa.

SM-guldet är klart och spelat in laget i CL har han också gjort. Den här säsongen har han gjort 13 mål och 14 assist och mot AIK avgjorde han matchen. I Champions League gjorde han båda målen mot Olympiakos, en seger som innebar nio miljoner kronor till MFF.

Emil Forsberg har haft en fin utveckling och slagit sig in i landslagstruppen. Där är även Erik Johansson med och han har gjort en väldigt bra säsong tillsammans med mittbackskollegan Filip Helander.

Robin Olsen hade knappt någon erfarenhet när han skulle ersätta Johan Dahlin, men den 24-årige målvakten har också imponerat.

Malmö FF har vunnit allsvenskan 2014, man ser ut att göra det med en stor marginal och det är väldigt välförtjänt. Det är bara att säga grattis och inse att MFF just nu är klasser bättre än sina konkurrenter.

För att vara exakt var det 5.076 dagar sedan som det spelades Champions League-fotboll i Sverige. Olympiakos, som har vunnit den grekiska ligan 14 gånger på de senaste 16 åren, och som i den första omgången besegrade fjolårsfinalisten Atletico Madrid med 3-2, var på besök i Malmö.
Ingen enkel uppgift för MFF.

Men Malmö FF är bra på hemmaplan där man inför matchen hade sju raka matcher i Europa utan insläppt mål. Fråga Red Bull Salzburg och Sparta Prag. Och onsdagens match var inget undantag. MFF vann välförtjänt med 2-0 och visade att de är bättre än ett storlag som Olympiakos.

Det var extra fint att se Markus Rosenberg. Han lämnade MFF 2005 och efter nio år utomlands återvände han inför den här säsongen för att hjälpa sin moderklubb att försvara sitt SM-guld och spela sig in i Champions League – och han är absolut en av tidernas bästa allsvenska värvning, om inte den bästa.

SM-guldet är nära och spelat in laget i CL har han redan gjort. Mot Olympiakos visade anfallaren återigen vägen och satte båda målen, något som betydde 9 miljoner kronor in på Malmö FF:s konto.

I den 42:a minuten höll han sig påpassligt framme, efter att mittbacken Alberto Botia slarvat när Isaac Kiese Thelin vunnit en nickduell, och rullade in 1-0.

I den 82:a minuten var det dags igen. Isaac Kiese Thelin vann ännu en nickduell och Pawel Cibicki pressade Eric Abidal till ett misstag som Rosenberg tackade för och avgjorde matchen.

Malmö FF vann med 2-0 och det var rättvist.

Åge Hareide gick ifrån sitt 5-3-2, som MFF har kört med i de senaste matcherna i Europa. I stället var det ett rakare 4-4-2 med Magnus Eriksson till höger på mittfältet. Hans första halvlek var väldigt bra och vänsterfoten skapade flera chanser. En assist borde han ha fått efter en fantastisk genomskärare, men Roberto gjorde en jätteräddning på Markus Rosenbergs nick.

Men Rosenberg reste sig och ledde återigen sitt lag till en viktig seger. Tillsammans med Isaac Kiese Thelin, som är väldigt viktig med sitt huvudspel, hade Olympiakos försvar en tuff match.

Enoch Kofi Adu och Markus Halsti vann det centrala mittfältet. Ibrahim Affelay ville hitta ytor centralt, men där var det oftast stängt.

Olympiakos var oorganiserat och nonchalant. När det inte gick som spelarna ville visade de ofta frustration vilket gjorde att organisationen blev ännu sämre. Offensive mittfältaren Dominguez startade mot Atletico Madrid, men mot MFF var han bänkad. Tränaren Michel satsade på N’Dinga som är bättre defensivt. De grekiska journalisterna var överraskade över valet och de fick rätt. Draget var, med facit i hand, dåligt.

MFF-försvararna med Filip Helander och den nyblivne landslagsspelaren Erik Johansson gjorde en bra match.

Och Robin Olsen svarade för en imponerande insats och såg till att MFF nu har åtta raka hemmamatcher i Europa utan insläppt mål.

Malmö FF är inte i Champions League för att se och lära. Klubben är där för att visa att den hör hemma där och för att ta poäng och tjäna pengar.