Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Tränarduellen där Henrik Larsson är chanslös

Den tolfte omgången ska fullbordas och en vårsäsong ska avslutas.

Fem matcher står på söndagens program.

En av dem spelas i Helsingborg där Henrik Larsson ska försöka ta poäng av IFK Göteborg. Något han aldrig har lyckats med tidigare i rollen som tränare. Han har försökt fem gånger (tre med Helsingborg och två med Falkenberg), men ständigt fått se sig besegrad.

– Den statistiken får gärna leva vidare, log Jörgen Lennartsson när ämnet kom upp efter gårdagens träning.

Den 51-årige Växjösonen har lett IFK Göteborg vid tre av de där fem tillfällena (Mikael Stahre de två andra) och därmed skaffat sig en fin plusstatistik på Henke.

I fjol blev det 2-0 i Svenska Cupens kvartsfinal, 3-1 på Gamla Ullevi och 2-1 på Olympia sedan Sören Rieks avgjort med 20 minuter kvar.

Den 29-årige dansken är förresten redo för startelvan igen efter sin ljumskskada. Blir det en blåvit repris under söndagen månne?

***

På tal om tränardueller. Det finns mängder av intressanta siffror att plocka fram ur den statistikhögen.

Flera dessutom med koppling till söndagens övriga fyra matcher.

IFK Norrköping-Elfsborg

* Janne Andersson har bara vunnit två av tio matcher mot Magnus Haglund. När Elfsborg och Norrköping möttes i fjol blev det 3-2 och 4-0 till boråsarna. Fortsätter den trenden blir det ett dystert avslut på Anderssons guldkantade sejour i Norrköping.

Häcken-Djurgården

* Peter Gerhardsson har sju oavgjorda matcher mot Pelle Olsson. Fler än mot någon annan tränare. Blir det en åttonde på Bravida Arena i eftermiddag?

Falkenberg-Kalmar FF

* Peter Swärdh har aldrig förlorat mot Hans Eklund. Varken med Kalmar FF (två matcher) eller med Åtvidaberg (två matcher). En ny poäng under söndagen så är hans lag garanterat på säker mark inför höstsäsongen.

Hammarby-Gefle

* Nanne Bergstrand har plockat fyra av sex möjliga poäng mot Roger Sandberg. Mötena mellan Hammarby och Gefle i fjol (de enda gångerna tränarna har ställts mot varandra) slutade 3-0 och 1-1.

***

Så.

Ska man enbart se till tränarduellerna borde söndagens matcher få följande sluttecken.

Helsingborg-IFK Göteborg – 2

IFK Norrköping-Elfsborg – 2

Häcken-Djurgården – x

Falkenberg-Kalmar FF – 2

Hammarby-Gefle – 1

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Många Allsvenska klubbar tvekar kring att släppa spelare till OS

OS är den 3:e till 20:e augusti och vi vet fortfarande inte vilka spelare som kan bli uttagna. Truppen får innehålla spelare födda tidigast 1:a januari 1993, plus tre överåriga spelare. Allsvenskan är igång då, och de Allsvenska klubbarna kan välja att säga nej till att skicka iväg spelarna. Bara AIK har ett fast ”Nej” än så länge, men det är många som funderar.

Spelare inom parentes är exempel på uttagningsbara spelare. 

AIK (Affane, Eliasson, Jönsson Salétros, Gravius, Isak, Sonko Sundberg): Har sedan tidigare sagt NEJ.

BK Häcken (Samuel Gustafsson, Sandberg, Binaku, Joel och Adam Andersson, Jeremejeff): Beslut kommer snart, ska kalkylera in Europa League-kvalet.

Djurgårdens IF (Une Larsson, Karlström, Sabovic): Har sedan tidigare sagt JA.

Falkenbergs FF (Nazari): Har ingen policy (men säger att de förmodligen släppt Gustav Nilsson om han inte hade flyttat och blivit skadad).

Gefle IF (Jacob Ericsson): JA.

GIF Sundsvall (Dennis Olsson, Björkander, Tranberg, Granat): Förmodligen JA, men inte helt definitivt.

Hammarby IF (Silverholt, Söderqvist, Jajic): Har inte tagit beslut, men VD:n Henrik Kindlund säger att på grund av tabellen ”blir det nog svårt för oss att släppa ifrån oss några spelare”, så troligtvis NEJ.

Helsingborgs IF (Bojanic, Carl Johansson, Bindelöv, Achinioti Jönsson, Jordan Larsson): Inget svar.

IF Elfsborg (Joakim Nilsson, Manns, Hedlund, Lundqvist): Tar frågan när den uppstår, då i dialog med spelare.

IFK Göteborg (Engvall, Karlsson Lagemyr): Tar frågan när den uppstår, för att se lagets situation.

IFK Norrköping (Wahlqvist, Tekie, Citaku, Smith): Inget svar.

Jönköpings Södra (Cibicki, Kozica): Generellt positiva till att släppa spelare, men tar det spelare för spelare om det blir aktuellt.

Kalmar FF (Starke Hedlund, Sachpekidis, Carl Johansson): Tar den frågan om den uppstår.

Malmö FF (Konate, Rakip, Brorsson, Erik Andersson, Piotr Johansson): Kontinuerlig dialog med förbundet. Prioriterar Allsvenskan, vilket gör att deras beslut baseras på hur MFF:s trupp ser ut och vilka som blir uttagna. Har delvis ändrat sig från sitt tidigare mer tydliga nej.

Örebro SK (Rinne, Ring): Generellt sett JA, men det beror på hur deras situation är.

Östersunds FK (Ghoddos, Sema, Widgren, Bergqvist): Ingen policy, tar frågan om den uppstår.

Lånen med Sonko Sundberg, Hallberg, och Strandberg går ut innan augusti. Cajtoft, Mrabti, och Gustaf Nilsson är skadade. 

***

Flest orsakade straffar i Allsvenskan sedan 2001

Emil Wahlström, Patrik Rosengren, Suleyman Sleyman 7
Richard Ekunde, Tomas Žvirgždauskas 6
Robert Åhman-Persson, Jimmy Tamandi, Mikael Blomberg, Fredrik Risp 5

Flest vunna straffar i Allsvenskan sedan 2001

Amadou Jawo 9
Álvaro Santos, Tobias Hysén 8
Daniel Larsson 7
Lars Nilsson, César Santin, Emil Salomonsson, Mats Rubarth, Viktor Claesson 6

***

Tre kontrakt går ut i Malmö FF:s A-trupp under 2016: Guillermo Molins och Zlatan Azinovic i sommar, och Marko Johansson i december.

Tredjemålvakten Johansson, A-lagsdebut i Champions League som 16-åring, säger att han och MFF inte har pratat kontrakt än, men att han prioriterar att förlänga.

***

Av de som har gjort minst fem poäng (mål+assist) i Allsvenskan i år, så är det bara Paulinho (80,3 minuter/mål eller assist) som ger fler poäng per spelad minut än Papa Diouf (82,8). Diouf, som gör sin första riktiga säsong som anfallare i Sverige, blir nu borta i minst fyra månader. Lån av Taiwo Awoniyi (Liverpool) aktuellt igen?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Märkligt att Simon Gustafson petas från U21-landslaget

I måndags samlades delar av den svenska EM-truppen i Stockholm. Det betyder jobb varje dag fram till den dagen då Sverige åker ur mästerskapet i Frankrike. Laget är i Stockholm till på måndag då det är match mot Slovenien i Malmö.

Under dagens träning på Stockholms Stadion var det inte så mycket som stack ut förutom att Jimmy Durmaz var vänsterback i ett försvar med Mikael Lustig, Victor Nilsson Lindelöf och Andreas Granqvist. Martin Olsson har tagit det försiktigt efter sin skada och Ludwig Augustinsson ansluter på måndag.

Efter matchen i Malmö samlas hela truppen och åker till Båstad för ett förberedande läger. Sedan match på söndag mot Wales på Friends Arena. Därefter avresa till Frankrike.

Minns förra sommaren med U21-landslaget när man inte visste när man skulle komma hem till Sverige, det var spännande och kul och vi på Fyran firade midsommar tillsammans med Expressens utsända på en italiensk restaurang i Brno. Får se om det blir midsommar i Frankrike det här året.

På tal om U21-landslaget. I dag togs deras trupp ut till EM-kvalet mot Georgien som spelas i min hemstad Uddevalla. Det lär inte vara anledningen till att matchen spelas på Rimnersvallen utan det kanske beror på att SvFF:s ordförande Karl-Erik Nilsson har haft ett finger med i spelet. Han bor i Uddevalla och är involverad, eller har varit involverad, i Oddevold som spelar sina hemmamatcher på just Rimnersvallen.

Reagerade på några saker när Håkan Ericson tog ut truppen. Inte på samma nivå som när Victor Nilsson Lindelöf och Victor Claesson ratades från truppen till U21-EM men ändå tillräckligt för att man reagerade.

Tycker inte att Melker Hallberg har förtjänat att komma med. Då har Anton Salétros gjort en mycket bättre vårsäsong i allsvenskan. Om nu Hallberg konkurrerar som central mittfältare? Om han är med som kantspelare borde Kristoffer Peterson, som på en halv säsong vann assistligan i holländska Roda, går före.

Och Simon Gustafson. Var är han? Vad jag hör är Gustafson petad vilket är konstigt om man ska ta ut de bästa spelarena. Lite speltid i Feyenoord? Ja visst, men om det är motiveringen så håller den inte med tanke på andra uttagningar i U21-landslaget. Tänker främst på att Emil Krafth är med efter två starter och två inhopp under en hel säsong och att det inte var längesedan som Isak Ssewankambo kom med trots noll minuter i Derby.

Gustafson gjorde tolv starter och tre inhopp i Feyenoord.
Sammanlagd speltid: 1023 minuter.
Tre mål och sju assist.
Efter årsskiftet blev det fyra starter och två inhopp.
Det kan man jämföra med Muamer Tankovic som är med i truppen och som även får vara med och träna med A-landslaget.
Han gjorde sex starter och tretton inhopp i AZ.
Sammanlagd speltid: 689 minuter.
Tre mål och en assist.
Efter årsskiftet blev det en start och åtta inhopp.

Säger inte att det är fel att Tankovic är Krafth är med. Om man tar ut de bästa spelarna så ska båda vara med. Men det ska även Gustafson vara. Det är motiveringen som inte håller. Så det känns som att det ligger något annat bakom petningen av Simon Gustafson och det är inte bra för svensk fotboll med tanke på att det är en av landets största talanger.

Tycker även att uttagningen av Sebastian Starke Hedlund som i de senaste matcherna har suttit på bänken i Kalmar FF är med före Franz Brorsson som startar i Malmö FF och Häckens cuphjälte Simon Sandberg som båda har gjort det bra den här säsongen.

Sedan borde Pontus Dahlberg som sitter på bänken i IFK Göteborg och som var bra i U17-EM gå före Jesper Johansson som sitter på bänken i Gais.

Att Pawel Cibicki är med i truppen när han inte får lov att spela matcher är också något som förvånar. Bra att man kollar läget med Cibicki som tidigare har representerat Polen, men hade haft förståelse för uttagningen om det varit träningslandskamp eller träningsläger, men nu är det EM-kval, i en match han inte får spela. Då hade det varit bättre att ha med Simon Gustafson eller Kristoffer Peterson.

***

Däremot välförtjänt att Jordan Larsson får chansen. Han har haft en fin utveckling och gjort det bra den här säsongen. Och det lär bli en kamp om vem som ska spela vänsterback. Pa Konate har varit bra i Malmö FF och Adam Lundqvist gjorde det bra på landslagets januariturné.

Fotbollskanalen

Vad vill IFK Göteborg egentligen med sin överklagan?

Drygt en och en halv timme efter mötet med IFK Norrköping traskade IFK Göteborgs sportchef Mats Gren in i Gamla Ullevis pressrum.

Han hade en sak att berätta.

– Vi har bestämt oss för att överklaga.

Han syftade på disciplinnämndens beslut att tilldöma Malmö FF en 3-0-seger efter kaosmatchen den 27 april.

– Men mer än så tänker jag inte kommentera.

Så var det med det.

Ett knappt dygn senare vet vi inte mycket mer.

Visst la klubben ut en kort text på hemsidan, men annars har det varit tyst från de blåvita.

Under fredagen hänvisade ordförande Frank Andersson till Mats Gren.

Sportchefen var fåordig.

– Jag har inget mer att säga än att det vi överklagar är beslutet att inte återuppta matchen och hur den processen gått till och vilka regler det finns för det som skall följas.

Så var det med det.

Visst kan man förstå att klubben inte vill uttala sig för mycket, skapa en debatt i media och föregå besvärsnämndens beslut.

Men att vara helt tyst känns konstigt.

Varför står de inte upp för sitt beslut och berättar hur de ser på saken?

Berättar varför de har svängt från: “Vi får acceptera det beslut som tagits”, till: “Vi överklagar”?

Berättar vilka hål de tycker finns i regelverket och (kanske allra viktigast) vad de vill få ut av sitt överklagande?

Som jag ser det har de inget att förlora på att förklara sig.

Snarare stärker det ett av deras egna stora mål – att bli en förening med bättre kommunikation utåt.

Nu står alla bara med en massa obesvarade frågor i händerna.

***

Så. Vidare till det vi faktiskt vet.

Överklagan har kommit in till besvärsnämnden. Det bekräftades under fredagen.

Ordförande Lars Nilsson hade dock inte hunnit kika igenom den när jag nådde honom vid middagstid, men konstaterade ändå att processens första steg bör vara genomfört i början av nästa vecka.

Då kan det ha beslutats om överklagan får prövningstillstånd eller inte.

– Får det prövningstillstånd kommer det säkert ta ett par veckor innan slutgiltigt beslut kommer tas, konstaterar Nilsson.

Hur ofta ändrar ni disciplinnämndens beslut?

 – Det är en fråga som är omöjlig att svara på. Det händer att vi ändrar. Det är ju därför vi är en högre instans. Vår uppgift är att titta så att distansen dömer enhetligt. Men det händer lika ofta att vi inte ändrar beslutet.

Något som har stor påverkan på det slutgiltiga beslutet är IFK Göteborgs yrkande.

Vad det är har vi dock ingen aning om.

Omspel? Kanske.

Återuppta matchen där den avbröts? Eventuellt.

Fastställa den till 0-0? Möjligtvis.

Eller bara ifrågasätta regelverket? Måhända.

***

Till sist: Ett par fotbollstankar från 1-1-mötet mellan IFK Göteborg och IFK Norrköping.

* IFK Göteborg hoppade visserligen på guldtåget (förlust och de hade varit tio poäng bakom och kvar på stationen), men de blåvita kommer få slita hårt för att hålla sig kvar. Spelet just nu lämnar mycket övrigt att önska – både offensivt och defensivt.

* IFK Norrköping (och hela allsvenskan) kommer sakna Arnor Traustason när han lämnar för Rapid Wien i sommar. Klasspelare.

* Gustav Engvalls bytes-utbrott mot tränaren Jörgen Lennartsson var onödigt, men har sina förklaringar.
1. Engvall har inte fått spela hela 90 minuter i allsvenskan hittills i år.
2. Engvall har inte gjort sig förtjänt av att spela hela 90 minuter i allsvenskan hittills i år. Han vet nog det innerst inne.

* Stackars Nikola Tkalcic. Korsbandet av och säsongen körd. Tungt också för IFK Norrköping i och med att Traustason, som sagt, snart försvinner.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Inget i Djurgården fungerade - gav bort tre mål

Inget försvarsspel. Inget anfallsspel. Ingen kreativitet. Ingen vilja.
Djurgården åkte på sin sjätte förlust på de sju senaste omgångarna och är två poäng från kvalplats.
I stället blev det en ifrågasatt Kalmar-tränare som fick andrum.

Efter derbyförlusten mot AIK visade fansen sitt missnöje och hade ett långt samtal med spelare och ledare. Torsdagens match mot Kalmar FF inleddes med en tom klacksektion i 13 minuter för 13 derbyn utan seger. En protest med förhoppning om att väcka spelarna.

Hur reaktionen blev?

Negativ, för att vara snäll.

Med Kerim Mrabti och Haris Radetinac fanns det kreativitet i Djurgården. Utan duon finns det ingen spelare som kan slå ut sin motståndare. Nu är det fegt. Ingen som tar egna initiativ för att försöka ta sig framåt och skapa chanser. Anfallsspelet är obefintligt. Och mot Kalmar FF, som inför matchen låg på kvalplats, kollapsade även försvaret.

Mittbackarna Omar Colley och Marcus Hansson var osäkra och bjöd på de tre målen.
Vid 0-1 hade Hansson noll koll och tappade markering på Marcus Antonsson som enkelt satte matchens första mål.
Vid 0-2 gjorde Colley bort sig och i stället för att skicka bort bollen gav den till Papa Diouf som passade till Jonathan Ring som ökade på ledningen.
Vid 0-3 missade Hansson bollen och Antonsson blev fri och satte bollen i mål.

Så, inget försvarsspel. Inget anfallsspel. Ingen kreativitet.

Finns det inget annat att ta till då?

Jo, om inte spelet fungerar finns det en sak kvar. Vilja. Men även den saknades mot Kalmar FF, och när hjärtat slutar pumpa så får man ta till all hjälp för att försöka få igång det igen.

Pelle Olsson försökte och skickade in Seon-Min Moon, Mathias Ranégie och Mihlali Mayambela. Framför allt Moon kom in, visade vilja och försökte väcka laget. Men det gick inte.

Djurgården har mycket att jobba på. Laget har bara en seger på de sju senaste matcherna. Övriga sex är förluster, två av dem i derbyn mot Hammarby och AIK.

Kalmar FF då?

Laget kom till matchen mot Djurgården med rubriker om att flera spelare är missnöjda med Peter Swärdh och vill byta tränare. Ändå uppträdde man som ett lag som spelade för varandra. Försvarsspelet var felfritt, det centrala mittfältet med Romario och Ismael tilläts glida runt, fördela och dominera, och framåt var Marcus Antonsson effektiv och avgjorde matchen.

Det märktes att matchen var väldigt viktig och i början var tempot riktigt lågt och det var tydligt att Kalmar åkt till Stockholm för att inte bjuda på något. Man väntade ut misstag från motståndaren och när tillfällen kom var spelarna effektiva.

Kalmar FF är bättre än att ligga på kvalplats, en position som man efter 3-0 mot Djurgården lämnade över till Hammarby.

Peter Swärdh var piskad att ta tillbaka Kalmar på vinnarspåret för att börja klättra uppåt i tabellen. Tre mål framåt, noll insläppta och tre poäng. För honom var segern väldigt viktig och nu får han det lite lugnare när han går till jobbet i morgon.

Fotbollskanalen

Häcken och J–Södra möttes och skiftade tabellkurvor

Deras säsongsinledningar var så olika som två säsongsinledningar kan vara.

Häcken började med att förlorar fyra av de fem första matcherna.

Jönköpings Södra med att vinna tre av de fyra första.

Tvärtemot vad många trodde på förhand.

Det var ju Häcken som skulle vara med och kriga i toppen. Inte J-Södra.

Det var ju J-Södra som skulle få kämpa i bottenträsket. Inte Häcken.

Efter onsdagskvällens möte på Bravida Arena ser det dock ut som att “ordningen” börjar återställa sig.

3-1-resultatet gav Häcken en andra raka seger och ett lyft i tabellen.

Nykomlingen J-Södra sjunker däremot allt djupare ner mot botten. De har inte vunnit sedan den 17 april mot Gefle.

J–Södra är tia nu. Häcken elva. De lär byta plats snart.

Häcken (Källa: Transfermarkt)

Påväg uppåt. Häcken – tabellplacering efter omgång (Källa: Transfermarkt)

 

J-Södra (Källa: Transfermarkt)

Påväg neråt: J-Södra – tabellplacering efter omgång (Källa: Transfermarkt)

Frågan är om utvecklingen blir lång- eller kortvarig?

Det lutar väl åt det förstnämnda.

Känslan är att J-Södra har presterat några procent över max (0-0 borta mot AIK, 3-2 hemma mot Malmö FF) så här långt, medans Häcken har ett par växlar till att lägga i. Paulinho vilades till exempel under onsdagskvällen. Dessutom är spelare som Tefu Mashamaite och Rasmus Schüller fortfarande är skadade.

***

Mer från onsdagsmatchen?

* Dzenis Kozica värvades in till J-Södra från IFK Värnamo för att bidra med poäng framåt. Hittills har det blivit noll på tio omgångar. Inte godkänt såklart.

* Efter nio matcher på bänken fick Baba Mensah (på lån från Inter Allies) äntligen göra allsvensk debut för Häcken. En spännande spelare.

* Strax efter Häckens 3-0-mål gjorde Jimmy Thelin ett trippelbyte i sitt J-Södra. Det ser man inte så ofta nuförtiden. “Jag ville använda andra spelare med andra egenskaper”, sa han efteråt.

* Under 2012, 2013, 2014 och 2015 gjorde Kari Arkivuo ett mål i allsvenskan – totalt. 2016 är Häckens vänsterback redan uppe i två. Och då har han bara spelat sex av tio matcher…

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Vågat spel av Kuhn gick hem - värre för Bajen

Allan Kuhn bänkade två av lagets största stjärnor och skickade ner en landslagsmittfältare som högerback.
Ett vågat spel som gick hem.
Värre för Hammarby som kan vara på kvalplats när omgången är färdigspelad.

Allan Kuhn överraskade och satte Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson på bänken. Oscar Lewicki skickades ner som högerback. Väldigt vågat av MFF-tränaren som riskerade att få smällar vid ett svagt resultat. Så man undrar ju hur han mådde när Hammarby gjorde 1-0 efter bara tre minuter.

Johan Persson slog en fin passning ut till höger där Arnor Smarason skickade in bollen längs marken i straffområdet till Romulo som gjorde matchens första mål.

Då mådde nog Kuhn desto bättre sju minuter senare när Bajens mittback Joseph Aidoo glömde av att försvara och Vidar Örn Kjartansson blev fri och med ett klassavslut smällde upp kvitteringen i det bortre krysset.

Båda lagen ville framåt och öste på. Båda lagen skapade chanser och när Pa Konate var sen in i en närkamp och Alex ramlade i straffområdet kunde Bajen ha fått en straff. Nanne Bergstrand flög upp. Carlos Banda flög efter. Men domare Mohammed Al-Hakim friade.

I stället var det MFF som tog ledningen. Tobias Sana klackade fram Pa Konate som skickade in bollen i straffområdet, förbi samtliga Bajen-försvarare och vid bortre stolpen dök Anders Christiansen upp och gjorde 2-1.

Mot Gefle växlade Malmö FF upp och fortsatte på den vägen mot Hammarby. Nu stämmer spelet bättre än tidigare. Stor del i det har Enock Kofi Adu som trots att han varit en av lagets bästa spelare de två senaste åren var i frysboxen under den här säsongens åtta första omgångar. Mot Hammarby var han en av planens bästa spelare. Alltid spelbar och med honom i laget blir bolltempot högre.

Nanne Bergstrand var inte nöjd och tog av Aidoo i halvtid. Helt rätt efter hans svaga halvlek där han först var nära att orsaka ett baklängesmål efter en minut och där han senare gav bort 0-1. Aidoo visade stora brister i försvarsspelet och hade främst problem med positionsspelet.

Nanne ville se ett bättre presspel. Det fick han. Hammarby höjde sig. Johan Persson tog kampen mot Adu, Erik Israelsson kom in i matchen och kantspelet blev bättre.

Efter en stund skickade Nanne in Kennedy Bakircioglu. Hammarby växte ännu mer. Men man klarade inte av att kvittera. MFF var effektivare och efter 73 minuter hittade Sana Rosenberg till höger i straffområdet som briljant lyfte bollen över MFF:s försvarare till en fristående Magnus Wolff Eikrem och så var det 3-1.

Erik Israelsson (vem annars?) reducerade och Bajen tryckte på för fullt under den sista kvarten. Men MFF vann igen, tog tre poäng och är nu uppe på lika många som IFK Norrköping.

Det ska bli väldigt intressant att se Kuhns nästa laguttagning, om han petar Adu som var väldigt bra mot Hammarby eller Christiansen som också var bra och som gjorde mål, eller om landslagsmittfältaren Lewicki får fortsätta som högerback på Anton Tinnerholms bekostnad eller om det blir bänken.

Lewicki gjorde en bra match som högerback. Han var lugn och trygg med bollen och hade bra koll på allsvenskans mest krullhåriga kant med Romulo och Fredrik Torsteinbö.

MFF:s bredd är imponerande och kan bli väldigt avgörande den här säsongen. Guillermo Molins som gjorde två mål mot Gefle skadade sig på uppvärmningen och Jo Inge Berget precis innan halvtid. Hyfsad styrka att då först kunna slänga in Kjartansson och sedan Rosenberg.

För Hammarby är det tyngre. Bara två segrar efter tio omgångar och på torsdag kan man ligga på kvalplats, om Kalmar FF besegrar Djurgården. Bajen slutade elva förra säsongen och visar inga tecken på att man är bättre i år, trots att sportchefen Mats Jingblad och Nanne Bergstrand har värvat ihop sitt lag. På presskonferensen pratade Nanne återigen om att klubben är i en etableringsfas och att det måste ta tid för att kunna ta kliv. Sett hur dagens trupp ser ut så stämmer det säkert. Men frågan är om fans och en del av spelarna har det tålamodet?

Försvarsspelet måste bli bättre. Laget har släppt in 19 mål på tio matcher och det är för dåligt.

Men den andra halvleken mot MFF var bra och om laget kan fortsätta så kommer poängen att trilla in. Men om man ser till förra året och inledningen av den här säsongen är det inte mycket som talar för att det blir så.

Fotbollskanalen

Ishizaki är Allsvenskans mesta frisparkssmålskytt senaste 15 åren

När Ishizaki gjorde frisparksmål mot Djurgårdens IF så gick han om Afonso Alves i frisparksskytteligan för de senaste 15 åren. För att ge det mer kontext kan det dock sägas att Ishizakis tolv frisparksmål gjordes på 307 matcher, Afonso Alves gjorde elva frisparksmål på 70 matcher. Ett frisparksmål i snitt drygt var sjätte match.

Stefan Ishizaki är också den första spelaren att göra två frisparksmål under samma säsong sedan år 2012. Spelarna som 2012 gjorde två frisparksmål under säsongen: Jesper Arvidsson, Daniel Nordmark, och… Stefan Ishizaki.

Flest frisparksmål i Allsvenskan sedan 2001

Stefan Ishizaki 12
Afonso Alves 11
Louay Chanko 7
Kennedy Bakircioglu 6
Sharbel Touma, Christoffer Andersson, Jonathan Berg, Wilton Figueiredo 5

Anledningen att det inte dras längre tillbaka är för att det saknas tillförlitliga siffror.

Vi noterar också att det 2016 har haft högt snitt frisparksmål även i det generella perspektivet.

Totalt antal frisparksmål per säsong

2008: 22
2009: 12
2010: 22
2011: 23
2012:13
2013: 8
2014: 16
2015: 10
2016: 8 (efter 9 omgångar)

***

Allsvenskan fortsätter att vara en homogen liga med hög frekvens på svenska och nordiska spelare, vilket man både kan finna positiva och negativa argument om. 69% av speltiden i Allsvenskan 2016 har varit för spelare med svenskt pass. Siffran för spelare med nordiskt pass är 86%. Icke-nordiska spelare utgör därmed endast 14% av den matchtiden.

***

Andreas Alm var den första Allsvenska tränaren att få sparken sedan Jens Gustafsson i Halmstads BK den 19:e november 2014. Det betyder att ingen Allsvensk tränare fick sparken på ett och ett halvt år. Antal tränarbyten i andra ligor under den perioden:

Allsvenskan: 1 (Hareide ut, Kuhn in)
Serie A: 27
Premier League: 19
Tippeligaen: 13
Rumänska Liga I: 53

***

Fem av de sex yngsta startelvorna, sett till snittålder, har i år tillhört Helsingborgs IF. Undantaget: Östersunds FK mot IFK Göteborg, som tar plats två på listan (23,8 år, Helsingborgs IF:s yngsta var 23,7 år).

***

Något för överanalytiker: hur många foul det krävs av varje lag innan de får kort. Malmö FF får kort var fjärde frispark de drar på sig, Östersunds FK behöver 11,5 frisparkar emot sig för att få kort.

Antal foul per kort

Malmö FF 4
AIK 5,3
Örebro SK 5,6
Hammarby IF 6
Falkenbergs FF 6,4
IFK Norrköping 7,5
Jönköpings Södra 7,7
IF Elfsborg 7,8
IFK Göteborg 7,9
Helsingborgs IF 8,2
Gefle IF 8,2
Kalmar FF 9
GIF Sundsvall 9,2
Djurgårdens IF 9,4
BK Häcken 10,9
Östersunds FK 11,5

***

Idag lärde jag mig att IFK Göteborg är den nordligaste klubben som har vunnit en Europacup.

***

Återupprepar Kalmar FF:s Allsvenska facit på de senaste konstgräsmatcherna: noll vinster, fem oavgjorda, tolv förluster. Även bortaspelet totalt sett har varit fattigt. Endast Falkenbergs FF (11 poäng) och nedflyttade Åtvidabergs FF och Halmstads BK har tagit färre bortaplanspoäng än Kalmar FF (12) sedan starten på 2015.

Källor: Svenskfotboll, Transfermarkt, Football-Lineups, RSSSF

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Det mullrade om AIK när Norling fick en drömstart

En vecka med totalt kaos.
Ändå vann AIK derbyt mot Djurgården med 2-0.
Och Rikard Norling fick en drömstart.

I fredags fick Andreas Alm sparken och har ännu inte uttalat sig i media om allt som hänt. Men på måndagen, några timmar innan derbyt mot Djurgården, la han ut en hälsning till AIK-fansen på en supportersajt där han tackade för varje matchminut under åtta säsonger och avslutade med att uppmana alla att sjunga för AIK och fyll lungorna med Solna-luften. Budskapet gick hem och stämningen på Friends Arena var imponerande.

AIK-fansen höll upp en banderoll där man tackade Andreas Alm för tiden i klubben och välkomnade sin nye tränare Rikard Norling. Så stod han där igen och rättade till glasögonen med sitt pekfinger. Sju säsonger har passerat sedan sist. Då var det stökigt när han lämnade. Nu var det roligare.

Rikard Norling fick en drömstart på sitt nya jobb. AIK tog tag i taktpinnen direkt och var bättre än Djurgården i den första halvleken. Om man ska leta efter skillnader i spelet med Alm som tränare jämfört med Norling så sökte AIK nu sina centrala mittfältare tidigare och de i sin tur ville snabbt fram med bollen på anfallarnas fötter.

Christos Gravius gjorde sin andra allsvenska match från start. Sin första i ett derby. Det märktes inte. Mittfältaren tog för sig, tittade oftast framåt och hittade snabba instick på sina lagkamraters fötter. Om han missade en passning vågade han försöka igen. Det ska bli väldigt spännande att följa 18-åringen.

Gravius var bra tillsammans med 20-årige Anton Saletros, men lär bli ännu bättre med Ebenezer Ofori som började på bänken mot Djurgården.

När AIK sökte sina centrala mittfältare ville Djurgården hitta sina kanter eller långa bollar på anfallarnas huvuden. Det var statiskt och lättläst och Nils-Eric Johansson hade full koll på en iskall Mathias Ranégie. Det saknades djupledsspel och Djurgården klarade inte av att hitta in bakom AIK:s backlinje.

Det blev bättre när Haris Radetinac kom in i den andra halvleken och när Jesper Karlström flyttade in centralt i stället för Besard Sabovic. Då växte blåränderna och skapade ett gäng farliga chanser.

18-årige Sabovic gjorde sin andra allsvenska match från start och var orutinerad när han efter bara tolv minuter orsakade en billig frispark strax utanför eget straffområde. Stefan Ishizaki tackade och satte 1-0 med en boll som målvakten Hampus Nilsson borde ha tagit.

Ishizakis högerfot är viktig för AIK och efter 51 minuter servade han in en hörna i straffområdet. Alexander Faltsetas tappade markering och en fristående Haukur Hauksson nickade in 2-0.

I februari 2015 var jag och träffade Rikard Norling i Bergen. Frågade honom om han ville sätta emot 100 kronor på att han kommer att träna AIK igen. Han ville inte utmana mig utan sa att Andreas Alm var en fantastisk ledare, att fansen skulle passa på att njuta och att det mullrade om AIK. Ett år och tre månader senare är han alltså tränare i AIK igen och i återkomsten mullrade det om AIK.

Det var inte fantastiskt. Men det var bra och det lovade gott. Och det behövdes.

2-0 i ett derby mot Djurgården. Med unga, modiga och skickliga spelare som Christos Gravius, Anton Saletros och Alexander Isak som alla imponerade. På bänken satt Ebenezer Ofori som tillsammans med Henok Goitom var lagets bästa spelare förra säsongen.

Innan EM-uppehållet väntar Falkenberg, Gefle och Örebro och fortsätter AIK att spela som mot Djurgården kan det bli positiva vindar i klubben efter kaoset som har varit med en sparkad tränare och maktkamper i styrelsen.

Fotbollskanalen

AIK:s styrelse står med byxorna nere - och kravet på Norling måste vara guld

Andreas Alm fick oförtjänt sparken.
På presskonferensen satt en vd och sportchef och låtsades som att det var deras beslut.
Lögnen lös igenom när de inte ens kunde peka på en dålig sak som den förre tränaren gjort.

På podiet satt vd:n Mikael Ahlerup och sportchefen Björn Wesström och skulle motivera beslutet om att de hade sparkat Andreas Alm. Ändå satt duon där och rabblade upp en mängd fantastiska saker som Alm gjort i AIK, men kunde inte peka på en enda negativ sak.

”Andreas Alm är en person som checkar ut med ett ruskigt högt betyg. Andreas har som chefstränare etablerat AIK som ett topplag i allsvenskan och var den tränaren som 2015 gav flest unga spelare i serien speltid”, sa sportchefen Björn Wesström.

Så varför ge honom sparken då?

Björn Wesström och Andreas Alm har stått varandra väldigt nära och så sent som i augusti 2014 förlängde sportchefen med tränaren, ett kontrakt som sträcker sig över 2017 (Alm har fortfarande ett avtal och får ut sin lön). Det betyder att han, när avtalet skrevs, hade ett stort förtroende för Alm. Det skulle förvåna mycket om det har förändrats under det senaste året eftersom Wesström har varit med och formulerat de mål som har uppfyllts, och det skulle vara att underkänna sig själv.

Då talar det sitt tydliga språk att det inte var sportchefen som låg bakom beslutet om att sparka tränaren, trots att han satt där och fick ta på sig det, något som måste ha känts olustigt.

Så, var det vd:ns beslut?

Det skulle också förvåna väldigt mycket då han har varit på plats så kort tid (började i juli förra året).

Inte sportchefen. Inte vd:n. Kvar står styrelsen med byxorna nerdragna. De har kört över en sportchef som har gjort ett fantastiskt bra jobb i AIK.

Björn Wesström och Mikael Ahlerup ville inte nämna en enda dålig sak som Andreas Alm gjort under sina år som tränare i AIK. Jag tror att det berodde på att de inte kunde och inte ville hitta på något. Bra, för det hade blivit ännu mer ovärdigt för Alm.

Med Andreas Alm borta borde AIK hålla hårt i Björn Wesström som under de senaste åren har plockat upp en mängd unga spännande spelare, värvat smart, sålt dyrt och räddat företaget.

Nu får sportchefen jobba tillsammans med Rikard Norling. Norling tog plats på podiet med ett stort leende och pratade om guld och att AIK är som ett harmoniskt kuddrum.

Ja, det var oförtjänt att Andreas Alm tvingades lämna, men nu är det där vi är och då är Rikard Norling den bästa och mest logiska ersättaren. Norling kan klubben lika bra som en blind som inte behöver sin ledkäpp för att hitta rätt. Han kan spelets regler och vet att många kan lägga sig i.

Dessutom är han en väldigt bra tränare. I Malmö FF var han fem plus på att värva spelare som han sedan utvecklade så att klubben kunde sälja dyrt, som Emil Forsberg och Miiko Albornoz.

Men det är klart att han måste bevisa att de svaga resultaten i Brann bara var en engångsföreteelse och att ryktena om maktkamper i AIK och MFF inte kommer att ta fart den här gången igen. Och dessutom räcker det inte med att ta fram unga duktiga spelare, ha truppen med sig, ta klubben till andra placeringar än högst upp i tabellen och checka ut med ett ruskigt högt betyg. AIK ska ta guld. Fråga Andreas Alm.

Fotbollskanalen

Majoriteten vill ha kvar Alm - och det kom ett mejl

63 procent av våra läsare på Fotbollskanalen som har röstat på om Andreas Alm är rätt person att leda AIK tycker att han är det. På Aftonbladet tycker 57 procent att AIK gör fel om man sparkar Alm.

Fick ett mejl av en person som hade kopierat ett inlägg på AIK:s forum och jag tycker att det ringar in det hela väldigt bra. Här kommer det:

Namn: sicco Visa profil
Sänt: 2016-05-12 13:04:00
Ju mer jag tänker på det, desto sjukare är det.

”Sporten” – där BW är ytterst ansvarig – har haft på sig att spara in 30 miljoner SEK till företaget under X antal år (jag minns inte när det började). Det har de lyckats med genom en strategi av att plocka gamla, skadade, frysboxade eller akademi-spelare. Det är ett riktigt väl genomfört jobb.

BW och AA har tillsammans formulerat sportsliga mål som kompletterar de ekonomiska målen. Dessa mål uppfylls 5 år på raken (både de sportsliga och ekonomiska). Även det ett riktigt väl genomfört arbete.

BW har skrivit avtal med AA över 2017. Det betyder att han, när avtalet skrevs, hade ett stort förtroende för AA. Detta KAN INTE ha ändrats under det senaste året/åren, eftersom BW varit med och formulerat de mål som har uppfyllts.

Nu får AA sparken. Det är inte BW som ligger bakom (om det är det så är det oerhört oprofessionellt och totalt oacceptabelt). Det lär inte vara VD, eftersom han varit på plats så kort tid. Att som VD sparka en mellanchef utan att denne levererat LÅNGT under kraven så här tidigt, det gör man inte.

Alla vet vi att det är styrelsen som ligger bakom. Min fråga är: vad i helvete har styrelsen med chefstränarens anställning att göra? Det är BW:s ansvar. Därefter VD:s. Styrelsen SKA inte lägga sig i det operativa arbetet. Redan där är de ute på hal is.

Men det fortsätter: Om de nu inte är nöjda med de sportsliga resultaten, vem är det då som är ytterst ansvarig? BW. Inte AA. BW har formulerat mål och krav för att balansera ekonomi och sportsliga resultat. Något som jag tycker att han har gjort riktigt jävla bra. Precis som AA har presterat riktigt jävla bra med de medel och mål han har fått.

Om nu styrelsen tycker att sporten har underpresterat (jag frågar mig hur det ens kan komma på tal, med tanke på att de har räddat företaget samtidigt som de har presterat topp 5-platser i Allsvenskan VARJE ÅR), så måste BW vara först ut. Han har, tillsammans med AA, formulerat sportens ekonomiska och sportsliga mål. Som har uppfyllts. Han har skrivit avtal med AA över 2017. Om nu avtalet med AA är en så grov missräkning att man väljer att bryta det, så måste även BW gå. För det måste ju betyda att sporten underpresterat de 5 senaste åren? Och det kan ju inte vara acceptabelt. Sen kan man fråga sig hur man kan inse 8 matcher in i säsong.

Summa: Nu står vi här med en sportchef utan mandat (han får inte sätta målen och styra sin egen enhet), en VD utan mandat (han får inte sköta avtalsförhandlingar som han vill), en assisterande som gick till regerande mästarna som huvudtränare och en sparkad huvudtränare som uppfyllt alla mål han fått hittills.

Just det. Vi har 30 miljoner på banken också. Och den största egenproducerade talangen vi haft någonsin (?) i A-laget, tillsammans med ett par andra egenproducerade. Ett Europakval på gång, va?

Fotbollskanalen

Slitet i skuggan: "Umgås mer med en skadad spelare än med sin familj"

Materialförvaltare, sjukgymnaster, läkare, fystränare… De sliter alla i skuggan och lyfts sällan fram i strålkastarljuset.

Men då och då inträffar undantag.

Som efter IFK Göteborgs möte med Djurgården.

Thomas Rogne hade precis gjort sina första 90 minuter sedan han slet av korsbandet mot Gefle den 30 augusti i fjol.

Det var dock inte det han ville prata mest om när han slog sig ner på träbänken i Gamla Ullevis medierum.

Han ville hylla en person som verkligen hade förtjänat det. Han ville hylla Fredrik Larsson.

Larsson har varit sjukgymnast i IFK Göteborg sedan 2010. Innan dess jobbade han för Göteborg FC och Örgryte.

Under Thomas Rognes långa rehabilitering (typ 250 dagar) har han ständigt funnits vid mittbackens sida.

De har slitit tillsammans i löparspåren, i gymmet och ute på gräsplanen.

– Han har betytt allt för mig, sa Rogne. Han har varit helt avgörande.

– Det var väl kul att höra, konstaterar Fredrik Larsson själv när vi kommer in på ämnet efter torsdagens träning på Kamratgården.

– Men i Rognes fall har han gjort ett fantastiskt jobb under den här rehaben. Det är mycket spelaren det hänger på. Det är ungefär 50-50 där. Sedan är rehaben inte avslutad än, den fortsätter parallellt.

Han står och stampar i solen. Vill in och jobba vidare. Inte småprata. Men jag håller honom kvar. Nyfiken på hur han har upplevt den här tiden.

– Det blir grymt intimt. Man kommer nära. Jag har spelat fotboll själv och vet hur tråkigt det är när man är skadad. Det kan handla om depression och identitetsförvirring. Där hoppas jag att jag kan fylla en liten plats. Bidra med energi och få styrfart i rehabiliteringsprocessen.

Hur mycket tid har ni lagt ner tillsammans?

– Mycket! Det finns ingen som tränar så mycket. Vi har legat på tio, tolv pass i veckan sedan i december. Det är ingen frisk spelare som kommer i närheten av det. Man umgås mer med en skadad spelare än med sin familj. Det kan jag definitivt säga.

– Men i Rognes fall har det varit ganska enkelt. Han driver sig själv.

Har det varit någon dag då ni inte har pratat om hans knä?

– Jag försöker inte sätta symptomen i centrum. Då blir det tillslut att han inte är personen Thomas Rogne utan knäskadan Thomas Rogne. Jag försöker mer se hela personen, jobba i stora grepp.

Men jag hörde att du ringde honom under semestern.

– Haha! Det var för att han var med Haitam (Aleesami) och Haitam hittar på mycket grejer. Kampsport och så. Jag ville ha koll så att han inte drog med Rogne på några turer.

Efter allt ni har gått igenom, hur var dina känslor efter matchen mot Djurgården?

– Jag kan bli jättelycklig i sådana situationer. Någonstans är det en arbetsförmån att få vara med i de situationerna. Man har bild på näthinnan där någon sitter nyopererad med blodiga bandage. När man är mitt upp i rehaben ser man inte att tiden går. Men när spelaren plötslig är tillbaka på planen tänker man tillbaka på den där bilden. Då känns det stort och jäkligt roligt.

– Sedan får man inte bli för glad eller för ledsen. Det finns så mycket att fokusera på. Förutom Rogne är det ju 27 andra spelare som ska ses till…

Hur många timmar i veckan jobbar du egentligen?

– Jag skriver faktiskt upp det… 60 timmar här och då räknar jag inte med telefonsamtalen hemma. När ni håller på och ringer!

Vad är det som driver dig?

– Fotboll är världens roligaste sak. Och så ska vi vinna den här jävla serien.

Med Rogne tillbaka snabbare än väntat har IFK Göteborg en god chans att göra just det.

***

Mer IFK Göteborg. Och mer skador.

Läs om läget i laget HÄR!

En sak som dock inte fick plats där är Benjamin Zalos historia.

Mittbackstalangen (18 år ung) som kom fotskadad till IFK Göteborg i slutet av förra året. Och som efter många om och men opererades i början av mars.

Nu är han tillbaka. Nu lirar han boll igen.

– Det är lite stelt, men mycket bättre. Nu är jag igång!

När kan du börja lira matcher?

– Målet nu är att komma igång, träna och bli helt bra i foten. Men kanske kan jag spela om en eller två månader.

Mannen som ska se till att det blir verklighet? Fredrik Larsson såklart.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Förvånad om AIK sparkar Alm

Andreas Alm har varit och är en dead man walking. I vintras kändes det som en tidsfråga innan han skulle få en fot i baken, men i slutet av december fick han besked om att fortsätta. Sedan var det lugnt i några månader innan det för någon vecka sedan tog fart igen. I kulisserna har det pågått ett maktspel inom föreningen. Två grupperingar där den ena har velat ha bort tränaren sedan en tid tillbaka, och om Alm ryker nu tyder mycket på att den där grupperingen har vunnit kampen inne i klubben.

I vintras försökte den här grupperingen hitta en ny tränare men lyckades inte få ihop en bra ekonomisk helhetslösning för att sparka Alm vars kontrakt sträcker sig över 2017 och kontraktera en ny tränare. Hörde då att paketet skulle bli för dyrt.

Därför skulle det förvåna om man nu, efter åtta omgångar när man har sex poäng upp till serieledning och tre till plats i Europa, vill göra sig av med Alm. Bara fyra månader efter att han fick besked om att köra på. Dessutom verkar det inte finnas ett utbrett missnöje inom föreningen, och spelarna har tränaren inte tappat.

Om AIK ska sparka sin tränare måste man kunna bevisa att han har misskött sig, annars är det bara att casha upp. Då kan detta bli en dyr affär för klubben. Först betala en tränare som har avtal över 2017 och sedan anställa en ny, och tro inte att Rikard Norling är en billig coach.

Andreas Alm har som huvudtränare fört AIK till placeringarna 2,4,2,3,3. Det är svårt att snacka bort de fina placeringar som har etablerat klubben till ett allsvenskt topplag. Nej, inget guld, men ärligt talat, vilken av säsongerna borde Alm ha fört laget till guld?

Möjligtvis att AIK borde gjort det bättre 2014 med spelare som Celso Borges, Robin Quaison, Nabil Bahoui, Henok Goitom och Alexander Milosevic. Då slutade laget trea, tio poäng efter Malmö FF och fyra bakom IFK Göteborg.

Säsongen 2012 var ett starkt år med spel i Europa League, även om det bara blev en fjärdeplacering i allsvenskan. Den hösten var väldigt bra med flera fina insatser och man vann bland annat mot PSV och CSKA Moskva, spelade bort Malmö FF från guldet och var en Cavani-straffspark på övertid från att ta poäng mot Napoli i den sista matchen på Råsunda.

Placeringsmässigt bra. Spelarförsäljningar bra. Man har fått fram flera unga duktiga spelare och vågat köra med dem. Väldigt bra.

Men. Det brukar ju komma ett men. Det finns en sak som inte har imponerat och det är spelet. Idén. Förra säsongen blev man ett topplag mycket på grund av den otroliga styrkan på fasta situationer. Och längst fram hade man Henok Goitom.

Den delen har inte varit bra och det är ju faktiskt en ganska viktig del. Men. Och nu kommer vi till ytterligare ett men. Det är inte helt enkelt att spela den bästa fotbollen i allsvenskan med ett lag som säljer så många spelare som AIK har gjort under Alms tid i klubben.

Flera affärer har varit fantastiska av sportchefen Björn Wesström. Men då får man liksom räkna med att det drabbar laget och spelet.
Spelaromsättningen har varit stor, men trots alla förluster har klubben ändå klarat av att hänga kvar i den allsvenska toppen. Det är bra gjort. Dels av sportchefen Björn Wesström som har dragit in pengar och hittat ersättare, dels av tränaren Andreas Alm som har levererat helt okej resultat. För det är en hel del kvalitet som har lämnat.

Från förra årets trupp lämnade Henok Goitom, Mohamed Bangura, Nabil Bahoui, Sam Lundholm, Kenny Pavey och Panos Dimitriadis.

Från truppen 2014: Celso Borges, Robin Quaison, Lalawele Atakora, Kwame Karikari, Kennedy Igboananike, Ibrahim Moro, Martin Lorentzson, Eero Markkanen och Alexander Milosevic.
2013: Daniel Gustavsson, Daniel Majstorovic, Viktor Lundberg, Alhassan Kamara, Martin Mutumba, Daniel Tjernström, Helgi Danielsson, Robert Åhman Persson och Niklas Backman. Dessutom gick Ivan Turina tragiskt bort.

Andreas Alm har gjort ett bra jobb och därför lämnar han inte AIK som en förlorare, om han nu tvingas bort. Han kommer att få nya jobb och fortsätta sin tränarkarriär. Det har han förtjänat. Dessutom har han hela tiden varit väldigt professionell och aldrig vädrat något missnöje och alltid representerat klubben på ett rakt igenom bra sätt.

Rikard Norling då?

Tvingades bort från AIK 2008 efter rykten om ett maktspel där han ville bli manager. Därefter en kort sväng i Assyriska innan Malmö FF. I MFF gjorde Norling ett väldigt bra jobb med starka spelarrekryteringar som klubben hade nytta av under Åge Hareides tid i klubben och där man nu inte är lika bra på den biten. Ett SM-guld. Sedan hoppade han själv av, återigen efter rykten om en maktkamp – med sportchefen Per Ågren – där han ville bli manager.

Sedan en tid i Brann som han nog gärna vill glömma där han åkte ur den högsta ligan och blev väldigt kritiserad.

Nu på väg tillbaka till AIK och det är väl ingen som blir jätteförvånad över det. Men trots det fina jobbet i Malmö FF har Norling nu en del att bevisa. Speciellt efter den tunga tiden i Norge och efter hur han lämnade AIK 2008 och Malmö FF 2013. Var misslyckandet i Brann bara en engångsföreteelse? Blir det interna stridigheter med sportchefen Björn Wesström som har gjort ett bra jobb i flera år?

I AIK finns det folk i styrelsen som tycker att Andreas Alm borde ta guld 2016. Det är ganska mycket att be om med den truppen han har. Om han nu tvingas lämna tycker styrelsen då fortfarande att laget ska ta guld? Ganska tuff önskan till en ny tränare. Eller ska Norling få tid på sig att bygga sitt lag som på sikt ska vinna allsvenskan?

Fotbollskanalen

Om bra och dåliga bollar: "Du hittar inte en målvakt som gillar den"

Mats Johansson är inte bara målvaktstränare i BK Häcken.

Han är också en bollnörd. Den kanske största som finns i Göteborg.

Därför var det självklart att slänga iväg ett samtal till honom när det nu står klart att allsvenskan och superettan får en gemensam matchboll till nästa säsong. Märket blir Select.

– Vad roligt att höra! Äntligen samma bollar. Jag tror att alla målvakter i allsvenskan blir glada. Det är mer rättvist om alla använder samma boll, konstaterar han.

Är det målvakterna som påverkats mest av att det är olika bollar?

– Det tycker jag. Det känns lite extra viktigt för dem att veta hur bollarna fungerar. Och att få träna med rätt sort inför matcherna.

Hur stor skillnad är det mellan de olika bollarna i dag?

– De beter sig olika i flykt, studs, hur långt de går, grepp och så vidare. Sedan beter de sig även olika på konstgräs och naturgräs. Det kan vara det där lilla som avgör. En boll kanske studsar lite fortare mot dig än vad du är van vid. Man har inte råd att strunta i de där små marginalerna.

IFK Göteborg använder redan Select. Har de en stor fördel av det?

– Det är ju lite halvsmart av dem, men det går ganska snabbt att spela in sig med en boll. Får vi den i januari, så kommer vi hinna lära oss hur den fungerar. Sedan är det en annan sak om man gillar den eller inte.

Vilken är den värsta bollen du har upplevt?

– Adidas Jabulani som kom till VM i Sydafrika. Du hittar inte en målvakt som gillar den. Jag lovar dig. Man kunde kasta den tio meter så flyttade den sig en meter i riktning. Jag tror att de skapade den bara för att det skulle bli spektakulära mål.

Vad tycker du om Select?

– Vi har tränat och spelat ett par matcher med den och den är inte min favorit, men okej. Bara alla har samma boll så spelar det ingen roll vilken.

 Vilken är din favoritboll då?

– Jag måste ju säga Nike eftersom vi har den nu…

När blev du en bollnörd?

– Det började nog när jag stod själv. När jag släppte in mål som jag inte tyckte var mitt fel utan bollens! Haha! Nej, men då hade man inte kommit på tanken att träna med samma boll som det laget man skulle möta använda sig av. Jag började fundera mer och mer och tog med mig det när jag blev målvaktstränare. Nu har vi nästan bollar av varje sort. Och har vi inte någon boll så försöker vi låna av lag. I början hade vi bara en boll så att målvakterna fick känna på den, men sedan tyckte Peter (Gerhardsson, tränare) att spelarna också skulle köra med samma boll.

Känns det inte lite tråkigt för dig nu när det blir samma boll? Då har du ju inget att analysera längre.

– Haha! Nej då. Nu får jag skita i bollarna och lägga tid på målvakterna istället!

***

Även Häckens tränare Peter Gerhardsson ser positivt på beslutet att införa en gemensam matchboll.

– De flesta ligor kör med samma boll. Det är klart att det höjer den totala kvaliteten. Det är tillräckligt att byta underlag, vi ska inte behöva byta bollar också. Vid ett tillfälle tror jag att det var sju olika bollar. Att det blir samma är ett steg framåt. Det visar att man tar det här med bollar seriöst, konstaterar han.

Vad säger du om Select? 

– När jag spelade själv för 130 år sedan älskade jag att spela med Select. I dag har jag ingen riktig uppfattning om dem, men det viktiga är att det blir samma bollar. Det kommer höja kvaliteten och öka utrymmet i alla förråd.

***

Till sist: Listan på vilket bollmärke de allsvenska lagen använder sig av i dag.

Nike: Häcken, Jönköpings Södra, IFK Norrköping, Falkenberg.

Adidas: GIF Sundsvall, Östersund, AIK, Djurgården.

Puma: Örebro, Helsingborg, Malmö FF, Hammarby.

Select: IFK Göteborg.

Umbro: Elfsborg, Gefle.

Hummel: Kalmar FF.

Rätta mig gärna om jag, av någon anledning, har placerat fel lag på fel plats… Sådant händer ibland.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Tror på två allsvenska spelare i EM-truppen - men ingen jätteskräll

Klockan 19:00 i morgon tar Erik Hamrén ut EM-truppen och på Fotbollskanalen börjar vi sända 18:00. Ska sitta i vår studio tillsammans med Lovisa Giertta. Patrick Ekwall och Olof Lundh är utsända och vi kommer även att ha med flera gäster. Räkna med spekulationer kring en mängd spelare.

Som sig bör innan en uttagning så ska det gissas och här kommer mitt bidrag. Tror inte att Erik Hamrén bjuder på några skrällar. Det är öppet om en plats som mittback men i övrigt blir det nog ganska väntat. Tror att två spelare från allsvenskan kommer med: Oscar Lewicki och Emir Kujovic. Skriver mer om duon längre ner. Den här truppen tror jag att vi får se:

Målvakter
Andreas Isaksson
Robin Olsen
Johannes Hopf

Kommentar: Isaksson och Olsen är givna och sedan tror jag på Hopf som var med senast och som har gjort det bra i Turkiet. Patrik Carlgren och Kristoffer Nordfeldt hade chans att komma med men Carlgren har inte imponerat i allsvenskan och Nordfeldt har inte gjort en enda ligamatch i sitt klubblag.

Försvarare
Mikael Lustig
Andreas Granqvist
Victor Nilsson Lindelöf
Erik Johansson
Filip Helander
Martin Olsson
Ludwig Augustinsson

Kommentar: Tror Hamrén tar ut en högerback då både Lindelöf och Sebastian Larsson kan spela på den positionen. Om det bara blir Lustig som högerback kan Augustinsson leva farligt då Pierre Bengtsson har använts som på den positionen. Men Bengtsson har haft det tungt i klubblaget. Fick hoppa in i 92:a minuten i helgen vilket var första gången han fick speltid på fem månader. Augustinsson har gått bra i FCK och bland annat gjort tio assist den här säsongen. Wendt har inte fått förtroende av Hamrén och tackade nej mot Danmark, så han får det nog svårt nu.

Den sista platsen som mittback står mellan Filip Helander, Pontus Jansson och Jonas Olsson. Väldigt jämnt mellan trion. Tror och tycker Helander. Han har varit med i Hamréns senare trupper och har gjort det bra i Italien (väldigt bra i senaste matchen mot Juventus). Dessutom är Helander en vänsterfotad mittback vilket saknas i truppen. Jansson har bara gjort fem starter och ett inhopp den här säsongen vilket är nackdel och han övertygade inte i den förra ligamatchen. Men nu när Antonsson och Milosevic är borta finns chansen. Olsson verkar inte ha Hamréns förtroende men har också chans nu när det är så jämnt om den sista platsen.

Mittfältare
Sebastian Larsson
Jimmy Durmaz
Kim Källström
Albin Ekdal
Pontus Wernbloom
Oscar Hiljemark
Oscar Lewicki
Emil Forsberg
Erkan Zengin

Kommentar: Anledningen till att jag tror att Hamrén bara tar med en högerback är att det känns något ovisst bland några centrala mittfältare. Lewickis vår har inte varit bra och egentligen har han nog inte förtjänat en EM-plats. Men det som räddar honom är en bra match i Köpenhamn i playoff mot Danmark och en väldigt stark EM-turnering med U21-landslaget. Dessutom är det osäkert med Ekdal.

Tror att Zengin kommer med trots strulet i Turkiet. Nu är han tillbaka i träning med sitt klubblag och där har säkert Hamrén tryckt på. Annars hade jag gärna sett Robin Quaison eller Sam Larsson i stället för Zengin. Två kreativa spelare som hade varit fina att kasta in vid underläge när man ska jaga mål. Båda är bra på att slå ut sina motståndare, skapa chanser och förändra en matchbild. Quaison med 14 starter och 16 inhopp i Serie A och som gjorde det viktiga 3-1-målet i semifinalen mot Danmark i U21-EM när han hoppade in. Larsson med sex mål och åtta assist i Holland och uttagen i årets lag av en tidning.

Anfallare
Zlatan Ibrahimovic
Marcus Berg
John Guidetti
Emir Kujovic

Kommentar: Tre givna och sedan kommer Kujovic med, dels i brist på konkurrens då spelare som Ola Toivonen och Isaac Kiese Thelin har haft det tungt i sina klubblag, dels för att han gör mål i sitt IFK Norrköping och var med i truppen mot Danmark i playoff och även senast då han kom in mot Turkiet och nickade fram till Andreas Granqvists kvittering.

Tror inte att Hamrén tar ut några jokrar men om någon sådan kommer med borde de nämnda mittfältarna Quaison eller Larsson ligga bra till, annars är Carlos Strandberg en annan spelare med fina egenskaper som hade varit spännande att se och som hade kunnat hoppa in och röra om.

Fotbollskanalen

En kväll när Gamla Ullevi svämmade över av kärlek

Det finns matcher man lämnar med en stor otäck klump i magen. Som den mellan IFK Göteborg och Malmö FF.

Sedan finns det matcher man lämnar med precis motsatt känsla. Som den mellan IFK Göteborg och Djurgården.

12 214 hade tagit sig till Gamla Ullevi under måndagskvällen. De spred bara kärlek.

Och mottagarna var många.

Fotbollen

Inga bengaler, inga knallskott. Bara mäktiga tifon och vackert supporterskap i kombination med en strålande vårsol. Varför kan det inte alltid vara så?

Besard Sabovic

Mål i sin första allsvenska match från start. I firandet sträckte 18-åringen ut armarna som om han ville omfamna hela den tillresta bortaklacken. De gick honom givetvis till mötes. En vacker syn.

Patrik Karlsson Lagemyr

Så liten, men ändå så stor. Har bara spelat drygt 40 allsvenska minuter, men Gamla Ullevi älskar honom som om han aldrig har gjort något annat än underhållit dem. Kvällens mäktigaste ögonblick var när han firade segern själv med hela den samlade hemmaklacken. Talangen drunknade nästan i all den kärlek som de öste över honom.

Thomas Rogne

Så var Thomas Rogne tillbaka på Gamla Ullevi. 246 dagar efter att korsbandet rök av mot Gefle. Det var omöjligt att inte få gåshud när hans namn ropades upp i högtalarna. Och det var omöjligt att inte få en tår i ögat när han kramade om sjukgymnast Fredrik Larsson efter slutsignalen. De har jobbat tillsammans under varje dag i drygt åtta månader nu. Kämpat och slitit för just det där ögonblicket. “Han har betytt allt för mig”, sa en rörd Rogne efteråt.

Gustav Engvall och Emil Salomonsson

Mållös och bänkad under flera matcher. Men mot Djurgården lossnade allt för Gustav Engvall. Lagkamraten som stod för framspelningen var givetvis Emil Salomonsson. De har en nära relation de två. Riktigt nära. Och Emil Salomonsson visst hur viktigt målet var för sin vän. “Han har tyckt det var jobbigt att inte spräcka nollan. Men nu fick han visa ett klassavslut och göra en bra halvlek”.

På tal om Emil Salomonsson. När ytterbacken hade bränt sin straff hördes inga besvikna ljud från hemmaklacken. Istället sjöng de hans namn högre än högt i flera minuter. Emil Salomonsson blev nästan tårögd.

***

På fredag rullar den nionde allsvenska omgången igång. Låt kärleken få fortsätta dominera då.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

MFF:s tyngsta vecka på länge - klarar Kuhn att vända på det?

Malmö FF:s tyngsta vecka på länge. Det är klart att cupförlusten var otroligt tung för MFF. Sista chansen att få spela i Europa i höst, ledning med 2-0, sedan ett otroligt dumt rött kort av Oscar Lewicki, och Häcken hämtade upp och avgjorde på straffar.
Som om inte det var nog så åkte laget på söndagen på ännu en jobbig förlust när Helsingborg vann derbyt med 2-1.

Det är ingen kris såklart, men det är klart att om man är guldfavorit och har spelat i Champions Leagues gruppspel två år i rad så finns det en del förväntningar. Så här långt har man inte klarat av att leva upp till dem, men det är många matcher kvar och jag jag tror fortfarande att man kan vända det. Kapaciteten finns, men spelet måste bli bättre.

Den som ska vända på det är Allan Kuhn. Tycker att MFF-tränaren känns stressad och pressad. Under flera av matcherna har man hört honom skrika och gestikulera som en galning åt sina spelare, hur de ska ligga i sina positioner, vem man ska passa med mera. Efter de två senaste matcherna har han gnällt på domarna, mot Helsingborg var han arg för att det inte blev mer än fem minuters tillägg. Dessutom kan man ställa sig frågorna om Kuhn börjar få spelare mot sig och vad det är som har hänt med Enoch Kofi Adu?

Rasmus Bengtsson var frisk och ville spela cupfinalen, men Allan Kuhn ansåg inte att mittbacken var redo utan ville sätta honom på bänken. Det tyckte Bengtsson var konstigt vilket han berättade väldigt öppet om i media.

Enoch Kofi Adu har varit en av Malmö FF:s bästa spelare under de två senaste åren, men under Allan Kuhn får han inte spela. Fyra andra spelare har använts på det centrala mittfältet och något verkar ha skurit sig mellan Adu och MFF:s ledning. För om man ser till kvalitet så är inte Adu femte bästa centrala mittfältare. Om det nu har hänt något som gör att de inte vill spela honom blir det ändå konstigt att ha honom på bänken, då hade någon annan kunnat få den platsen.

Det är intressant att gå igenom Malmö FF:s senaste säsonger. Hur stor del hade den förre tränaren Rikard Norling och förre sportchefen Per Ågren i guldet 2014 och framgångarna i Champions League? Att duon tillsammans med scoutchefen Vito Stavljanin var bra på att värva spelare är det inget snack om.

Malmö FF tog SM-guld 2013 och 2014 och spelade i Champions Leagues gruppspel 2014 och 2015. Fantastiska prestationer som bland annat betydde att klubben cashade in rejält.

Men förra säsongen slutade laget femma i allsvenskan, vilket är deras sämsta placering sedan 2009. Och i år förlorade laget cupfinalen vilket betyder att man missade chansen att spela i Europa i höst samt att det i allsvenskan har blivit tre förluster efter sju omgångar.

Efter sju omgångar av säsongen 2015 ledde Malmö FF allsvenskan. Efter tolv låg man tvåa. Sedan kom sommarens transferfönster och Champions League och kanske var det en kombination av båda delarna som gjorde att det började gå sämre?

Säsongen 2013 ledde Rikard Norling Malmö FF till SM-guld. Då var Per Ågren sportchef och trots att de båda var oense om en hel del så levererade laget. Norling och Ågren hade tillsammans med scoutchefen Vito Stavljanin del i fina värvningar som Emil Forsberg, Miiko Albornoz, Magnus Eriksson, Simon Thern, Erik Johansson, Guillermo Molins och Tokelo Rantie, samt kontraktsförlängning med bland annat Markus Halsti.

Efter guldet hoppade Norling av och ersattes av Åge Hareide. Trots att laget hade tagit guld ville den norske tränaren ändra spelstilen och spela mer rakt, framför allt i Europa där MFF i Europa League under Norling fick en del kritik för att man spelade för mycket.

Dessutom lämnade Per Ågren och han ersattes av Daniel Andersson som innan det var assisterande tränare till Norling.

Daniel Andersson värvade hem Markus Rosenberg och tog även in Zlatan Azinovic som andramålvakt. Erik Friberg såldes till Bologna och Dardan Rexhepi till Brommapojkarna.

Malmö FF dominerade allsvenskan och ledde serien från omgång ett till trettio.

Under sommaren såldes Miiko Albornoz till Hannover för 15 miljoner kronor, Pontus Jansson till Torino som Bosman för ett utbildningsbidrag på 4,5 miljoner och Jasmin Sudic gick gratis till Mjällby.

Vito Stavljanin tipsade Daniel Andersson om Isaac Kiese Thelin som hade det tungt i IFK Norrköping. MFF värvade anfallaren billigt, vilket man även gjorde med Åtvidabergs högerback Anton Tinnerholm. Agon Mehmeti återvände gratis och klubben tog även in Enock Kofi Adu för ungefär 5 miljoner.

Laget tog sig in i Champions Leagues gruppspel och där bjöd man upp till dans. Man hamnade i samma grupp som Atletico Madrid, som året innan slutade tvåa i hela turneringen, samt Juventus och Olympiakos. På hemmaplan besegrade man Olympiakos och förlorade mot de två andra trots ganska jämna matcher.

På bortaplan föll man bara ihop i en match och det var i Madrid.

Juventus slutade tvåa i hela turneringen, Atletico åkte ut mot Real Madrid i kvartsfinal.

Efter SM-guldet och fina prestationer i Champions League ryckte utländska klubbar i flera av MFF:s spelare. Efter säsongen lämnade Simon Thern, Markus Halsti och Ricardinho som Bosman. Matias Concha slutade. Magnus Eriksson såldes till Kina för 15 miljoner kronor, Isaac Kiese Thelin till Bordeaux för en summa som ryktades ligga mellan 35-38 miljoner, Emil Forsberg till RB Leipzig för runt 35 miljoner.

Nu började det bli en utmaning för Daniel Andersson som värvade in den norska duon Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget, båda som Bosman efter misslyckade sejourer utomlands. Ytterligare en Bosman togs in i Oscar Lewicki från Häcken. Tobias Sana köptes loss från Ajax, Yoshimar Yotun från Peru, Erik Andersson från Landskrona, Andreas Vindheim från Brann och Rasmus Bengtsson från Twente.

Man åkte ur Svenska Cupen i kvartsfinal mot Örebro. I allsvenskan började man bra och låg tvåa efter tolv omgångar. I CL tog man sig återigen till gruppspel.

Under sommaren såldes Filip Helander och Robin Olsen, som båda hade ett halvår kvar på sina kontrakt, till italienska Hellas Verona och grekiska PAOK. Belgiska Gent köpte Erik Johansson.

Kári Árnason köptes loss från engelska Rotherham United. Uruguayanen Felipe Carvalho värvades från Tacuarembo FC. Johan Wiland rekryterades från FC Köpenhamn. Reservmålvakten Fredrik Andersson från Örgryte. Vladimir Rodic från serbiska FK Rad och på lån kom den serbiske anfallaren Nikola Djurdjic från tyska FC Augsburg.

CL-gruppspelet blev tungt. Man vann en match, 1-0 hemma mot Shakthar Donetsk, vilket var lagets enda mål på sex gruppspelsmatcher. Returen slutade 0-4, och sedan blev det sammanlagt 0-7 mot Paris SG och 0-10 mot Real Madrid.

Och i allsvenskan tappade man och slutade femma, tolv poäng efter ettan IFK Norrköping, sämsta placeringen sedan 2009.

I årsredovisningen för 2015 skriver Malmö FF att den sportsliga verksamheten inte till fullo presterade som önskat under 2015.

Inför 2016 lämnade tränaren Åge Hareide och blev dansk förbundskapten, och ersättare blev Allan Kuhn som inte hade varit huvudtränare sedan 2009-2011 då han ledde Midtjylland. Efter det var han assisterande tränare i Ålborg mellan 2011-2015.

Nikola Djurdjic återvände till Augsburg. Simon Kroon och Amin Nazari gick som Bosman till danska Sönderjyske och Falkenberg. Mahmut Özen och Johan Hammar bröt kontrakten och flyttade till Turkiet och Örgryte.

Den danske mittfältaren Anders Christiansen köptes loss för cirka nio miljoner från italienska Chievo Verona och isländske anfallaren Vidar Örn Kjartansson köptes loss för ungefär tre miljoner från kinesiska Jiangsu Suning FC plus att han fick cirka åtta miljoner i sign on.

Man kan säga mycket om alla värvningar och försäljningar. Men ett mönster som man kan se är att klubben har gått från att värva allsvenska spelare på uppgång, som Erik Johansson, Anton Tinnerholm, Simon Thern, Miiko Albornoz, Emil Forsberg, Isaac Kiese Thelin, till att på senare tid värva nordiska ”hemvändare”, som Rasmus Bengtsson, Kari Arnason (som nu är vice lagkapten), Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget, Vidar Örn Kjartansson, Johan Wiland och Behrang Safari som kommer i sommar.

En förklaring till detta kan ju vara att allsvenska klubbar begär överpriser av Malmö FF efter deras CL-framfart.

Hittills är allsvenskan jämn den här säsongen, det är IFK Norrköping som känns lite bättre än de andra lagen. Men ”Peking” ska spela i Europa och lär bli av med flera bra spelare så det kan bli ett tapp i allsvenskan. MFF ska inte spela i Europa och lär inte tappa så många spelare i sommar. Så jag tror fortfarande att Malmö FF tar guld, men då måste spelet snabbt bli bättre.

Fotbollskanalen

Att vinna en titel är nästa steg för Häcken

Häcken är i cupfinal. Senaste gången det hände var 1990.

Djurgården stod för motståndet. Och vann med 3-0.

– Vi fick ett mål emot oss precis innan paus. Bollen tog i stolpen och målvaktens huvud och in. Det var inte vad vi behövde, minns Sonny Karlsson.

Sportchef i dag. Spelare och lagkapten då.

– Men sedan vann Djurgården helt rättvist.

***

Resan därifrån till torsdagens final har varit lång (26 år typ).

Allra senast gick den via ett gruppspel, en kvartsfinal och en semifinal där laget bankade dit BP, Trollhättan, Gefle, Halmstad och Hammarby med totalt 14-4.

Där och då såg det ut som att laget skulle kunna ta sig hela vägen fram till bucklan.

Men nu? Det känns tveksamt.

Sedan premiärsegern mot Elfsborg har laget haft förtvivlat svårt att lyfta upp formkurvan. 6-1 mot Gefle var ett undantag.

Samtidigt har Malmö FF ändrat spelsätt, kommit tillrätta med sin usla start och radat upp tre raka vinster. Däribland den färska 3-0-segern från när lagen möttes i söndags.

Nu har Häcken visserligen fått tillbaka Paulinho sedan den matchen. Det betyder självklart en hel del.

Dessutom har övriga skademoln börjat skingra sig.

Martin Ericsson ser ut att spela från start för första gången sedan i början av april. Alexander Jeremejeff likaså.

Två nyckelspelare.

Frågan är bara om de mörka molnen har gett plats för tillräckligt mycket sol?

Ericsson och Jeremejeff är matchotränade och formmässiga frågetecken.

Det kan räcka i en final, i en match. Allt kan klaffa under 90 minuter (alternativt 120 plus straffar).

Men räcker det i en final mot ett Malmö FF som alltmer börjar se ut som ett mästarlag igen?

Tveksamt, som sagt.

***

För Häcken som klubb är det dock dags att börja vinna nu. Det är nästa steg i deras utveckling.

De har en ny arena och en utmärkt träningsanläggning på plats.

De har en välmående ekonomi och en spelartrupp som beskrivs som starkare än på många år.

Nu ska prisskåpet fyllas på.

Med sex poäng på sju matcher känns allsvenskan körd. Svenska cupen ser ut att bli deras enda chans att lyckas i år.

En chans till en första titel.

– Vinner vi så kommer det vara den största matchen i klubbens historia, konstaterar Sonny Karlsson, som också vet att en seger skulle ge en kvalplats till Europa League.

Fotboll på den nivån har Häcken inte spelat sedan sommaren 2013.

– Det är helt oväsentlig nu. Först är det cupfinal. Resten får vi ta sedan.

Så.

Häcken-seger mot Malmö och klubben skriver historia samtidigt som de tar nästa kliv på utvecklingstrappan.

Förlust och ingenting förändras.

Det är ganska stor skillnad mellan de två alternativen.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Fem blåvita glädjebesked efter 6-2 mot Gefle

Bloggade om åtta olika mittbackspar för IFK Göteborg tidigare i dag.

Efter att ha sett laget besegra Gefle med 6-2 (!) kan vi väl fortsätta prata blåvita siffror.

Här är fem glädjebesked IFK Göteborg fick med sig från Gavlevallen.

1. Jakob Ankersen har hittat målet
Aningen ifrågasatt efter sex poänglösa matcher. Då blixtrande Jakob Ankersen plötsligt till mot Gefle. Två mål och två framspelningar (inklusive skottet som Jens Portin styrde in i eget mål) från positionen till vänster på mittfältet. Han verkar trivas bättre där. Hur som helst viktigt för Blåvitt att dansken börjar leverera nu när kollegan Sören Rieks blir borta ett gäng veckor.

2. Thomas Rogne är tillbaka
Det var sagt att han inte skulle spela allsvensk fotboll förrän efter EM-uppehållet. Men så togs Thomas Rogne ut till matchen mot Gefle och med siffrorna 84 på klockan byttes han in. Första allsvenska minuterna sedan den där hemska knäskadan mot just Gefle i slutet av augusti i fjol. Som han har kämpat.

3. Reserverna levererar
Martin Smedberg-Dalence klev in i luckan efter skadade Sören Rieks. Han svarade med att göra ett mål (det första i allsvenskan sedan mötet med Djurgården den 29 september 2014) och en assist. Dessutom hoppade lille Patrik Karlsson-Lagemyr in i slutet och snurrade vackert in sitt första allsvenska mål någonsin.

4. Fem mål i andra halvlek
De inledde med att ha närmare 80 procent av bollinnehavet. Och de tog ledningen redan efter tio minuter. Sedan tappade Blåvitt allt och låg under med 2-1 i paus. Psykologiskt tungt. Därför var det oerhört starkt av laget att samla kraft och banka in fem mål i den andra halvleken. Sådant där lyfter självförtroende och formkurvor.

5. Formstarka anfallare
Mikael Boman fick chansen mot Örebro – och tog den genom att göra mål. Han har stånkat sig kvar i startelvan sedan dess genom att göra mycket nytta på planen. Formstarka är också Tobias Hysén (han gjorde mål och en fin match mot Gefle) och Gustav Engvall som såg pigg ut under sitt inhopp. Konkurrensen hårdnar.

***

Dock:

Ett frågetecken måste lyftas.

Hur mår egentligen försvarsspelet?

Dioh Williams soloräd till 1-1 var vacker, men Hermannsson/Smedberg-Dalence gick bort sig enkelt. Och vid 2-1 målet var samme Williams i stort sett omarkerad. Albornoz såg ut att vara felplacerad där.

Totalt har det blivit nio insläppta mål på sju matcher (Jag räknar med Malmö FF-mötet). En inte alltför imponerade siffra.

***

På tal om svagt försvarsspel.

Gefle har alltså släppt in tolv (!) mål på två matcher (1-6 mot Häcken, 2-6 mot IFK Göteborg).

Inte kul.

Sju av målen har dessutom kommit under matchernas sista 20 minuter.

– Bara konstatera att vi är otroligt känsliga för motgångar. Vi tappar alla koncept, konstaterade tränaren Roger Sandberg efter mötet med Blåvitt.

– Vi spelar med huvudet under armen.

Det är väl bara att hålla med.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Mörker i Solna när AIK fick fansen emot sig

AIK:s styrelse vill se guld.
Efter sju omgångar har man bara två segrar.
Under 0-0-matchen mot Jönköpings Södra buade publiken och skrek: ”Vi vill se AIK.”
Det där guldet blir svårt att ta.

Publiken hade tagit sig till Friends Arena för att dels hylla Ivan Turina som tragiskt gick bort för tre år sedan, dels se sitt lag ta tre poäng mot nykomlingen Jönköpings Södra. Väldigt fina hyllningar blev det både innan avspark och i minut 27, men några tre poäng blev det dock inte.

J Södra föll långt ner med sitt lag, försvarade sig bra med sitt man-man-spel, och det var tydligt att laget kom till Friends Arena för att försöka ta med sig en poäng hem till Småland.

AIK hade boll men visste inte vad de skulle göra med den. De centrala mittfältarna Ebenezer Ofori och Anton Saletros vände ofta ut på kanterna, men yttrarna Stefan Ishizaki och Johan Blomberg lyckades inte ta sig runt och ytterbackarna Haukur Hauksson och Daniel Sundgren var inte jättesugna på att fylla på och ösa på framåt.

Längst fram stod Carlos Strandberg och Fredrik Brustad med ryggen mot mål och väntade på att få bollar på fötterna.

Mot ett väldigt lågt J Södra hade det varit bättre med både Niclas Eliasson och Ahmed Yasin från start. Båda har tempo, snabbhet och förmåga att ta sig förbi sin motståndare. Och det är ett problem för AIK att man inte har tillräckligt bra offensiva ytterbackar mot lågt spelande motståndare.

Nu var det lågt tempo. Ingen fantasi. Och spelarna såg ut att undra vad de skulle göra.

Efter den första halvleken buades AIK ut av hemmapubliken.
Om de kom ut ännu mer taggade och öste på efter halvtid?
Nej. Det skapades inte jättemånga chanser och publiken buade ännu mer.

Den bästa och enda riktiga målchansen kom efter 57 minuter.

Blomberg slog in ett bra inlägg från höger som Fredrik Brustad borde ha nickat in i mål.

Många fler ordentliga målchanser hade man inte. Trots spel med en man mer i 14 minuter.

Jönköpings Södra gjorde det man kom till spel för, och man gjorde det bra. Försvarsspelet var bra, spelarna kämpade tillsammans som ett lag, höll nollan och åkte hem med en poäng.

Därmed har nykomlingen bara förlorat en match efter sju omgångar och man har tolv inspelade poäng.

För AIK:s del är det inte lika ljust. Innan säsongen sa styrelsen att man vill se guld. Efter sju omgångar har man bara två segrar.

I startelvan roteras det friskt och då är det svårt att spela ihop ett lag, få ett spel, få spelarna att känna en trygghet på plan och våga.

I den andra halvleken och efter slutsignalen skrek publiken: ”Vi vill se AIK.”
Förståeligt, för laget var inte bra.
AIK har mycket att jobba på och måste framför allt hitta ett eget spel, hitta en jämnare nivå – nu är det för mycket upp och ner – och klara av att vinna matcher där de är spelförande.
Situationen är inte bättre nu när man har fått fansen emot sig.

Fotbollskanalen

Blåvitts facit: Åtta olika mittbackspar på 17 matcher

Vi har pratat om IFK Göteborgs mittbackskris tidigare.

Om hur tränaren Jörgen Lennartsson har tvingats se det ena efter det andra namnet sättas upp på skadelistan.

Uppladdningen inför måndagskvällens möte med Gefle har inte varit något undantag.

Lagkapten Mattias Bjärsmyr lämnade den avbrutna matchen mot Malmö FF i onsdags med en skadad baksida – och spelar med stor sannolikhet inte mer innan EM-uppehållet.

Med Hjalmar Jonsson borta sedan tidigare tvingas Blåvitt starta med ännu ett nytt mittbackspar (troligtvis Hjörtur Hermannsson och Mauricio Albornoz) mot Gefle.

Det åttonde (!) totalt under den här säsongen.

En anmärkningsvärd siffra.

 

Träningsmatcher (mittbackar från start):

30/1 – Sarpsborg: Mattias Bjärsmyr/Tom Pettersson

4/2 – Midtjylland: Mattias Bjärsmyr/Tom Pettersson

9/2 – Molde: Mattias Bjärsmyr/Hjörtur Hermannsson

14/2 – Stabaek: Mattias Bjärsmyr/Hjalmar Jonsson

11/3 – Jönköpings Södra: Mattias Bjärsmyr/Hjörtur Hermannsson

19/3 – Djurgården: Hjörtur Hermannsson/Hjalmar Jonsson

24/3 – Randers: Oscar Kindlund/Hjalmar Jonsson

 

Svenska Cupen (mittbackar från start):

21/2 – Degerfors: Mattias Bjärsmyr/Hjörtur Hermannsson

28/2 – Frej: Hjörtur Hermannsson/Hjalmar Jonsson

6/3 – Halmstad: Hjörtur Hermannsson/Haitam Aleesami

 

Allsvenskan (mittbackar från start)

3/4 – Falkenberg: Mattias Bjärsmyr/Hjalmar Jonsson

6/4 – Häcken: Mattias Bjärsmyr/Hjalmar Jonsson

11/4 – AIK: Mattias Bjärsmyr/Hjalmar Jonsson

17/4 – Kalmar: Mattias Bjärsmyr/Hjalmar Jonsson

24/4 – Örebro: Mattias Bjärsmyr/Mauricio Albornoz

27/4 – Malmö: Mattias Bjärsmyr/Mauricio Albornoz

2/5 – Gefle: Hjörtur Hermannsson/Mauricio Albornoz (troligtvis)

 

Alltså:

Åtta olika mittbackspar på 17 matcher. Det innebär nästan en ny konstellation varannan match.

Och det lär inte sluta där.

Thomas Rogne är påväg tillbaka (han är med i truppen mot Gefle) och kommer snart vara startklar.

Med andra ord kan vi mycket väl få se mittbackspar som Bjärsmyr/Rogne, Hermannsson/Rogne, Albornoz/Rogne och Jonsson/Rogne innan säsongen är över.

Även Tom Pettersson och Benjamin Zalo (som knappt spelat i år på grund av skador) kommer finnas tillgängliga vad det lider.

Någon som tror att Jörgen Lennartsson önskar sig lite kontinuitet?

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen