Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Nya skador i Juve, och Napoli tappar mark

Måndagskvällens tidiga match spelades på San Paolo mellan två lag med nedåtgående kurva av olika grad. Värst var den hos Sassuolo som kom till matchen med fyra raka ligaförluster. I veckan fick man också säga hejdå till fortsatt spel i Europa League efter 2-3 mot Athletic i Bilbao. Neroverdi kom ut tröga i Neapel mot ett hemmalag som spelade bra under första halvlek. Den flitigt debatterade Manolo Gabbiadini startade på centerplatsen för första gången på mer än en månad i ligan, men det var Lorenzo Insigne som gav Napoli ledningen strax före paus med ett snyggt skott. Efter en tung höst har Insigne äntligen kommit med i målprotokollet på slutet. Detsamma kan man inte säga om Gabbiadini som på nytt blev mållös. Italienaren fick inte många bollar att jobba med, men de gånger han var i aktion var det tydligt att självförtroendet inte är där.

Efter lite mer än en timme byttes han ut mot den andra centervikarien Mertens, som inte behövde särskilt många minuter innan hunnit sätta ett större avtryck i matchen än Gabbiadini. Sassoulo å deras sida mäktade knappt med att genomföra några anfall alls, och såg den första timmen ut som ett lag som långsamt sjunker mot nedflyttningsstrecket. Ändå fick de med sig en poäng. I den 82:a minuten slog Marcello Gazzola ett inlägg till inhopparen Gregoire Defrel som mycket snyggt styrde in kvitteringen, och en välbehövlig poäng hem till Emilia-Romagna. Det blev inga fler mål, Callejon prickade stolpens insida på övertid. Att Napoli inte vinner den här matchen är ganska otroligt. Men laget har förlamats efter Miliks skada och inte hittat rätt bland ersättarna på positionen. Till den viktiga fredagsmatchen mot Inter är Mertens avstängd och Gabbiadini lär spela från start igen. Napoli har sjunkit till sjundeplatsen, bara fyra poäng före det höstkrisande Inter.

Just Inter tog senare på kvällen emot Fiorentina på Giuseppe Meazza. I en väldigt intensiv inledning tog nerazzurri ledningen med 3-0 redan efter knappt tjugo minuter. Fiorentina var väl så med spelmässigt men stod för taffliga försvarsageranden som hemmalaget utnyttjade på bästa sätt. Nikola Kalinić reducerade för Fiorentina men därefter ställde ett nytt tveksamt försvarsagerande till det för Viola. Gonzalo Rodriguez fällde ut bommen i en närkamp med Icardi, och domaren dömde det som målchansutvisning. Efter paus fortsatte lagen byta chanser med varandra. En ny reducering kom när Inter lät gästerna kontra med en man mindre, och världens ojämnaste Iličić smällde in 2-3 med mindre än halvtimmen kvar. Det definitiva avgörandet skulle inte komma förens på stopptid, då Mauro Icardi rakade in en retur och sitt andra mål för kvällen.

Efter vinsten här och kryss i derbyt får man säga att Stefano Pioli fått en bra start på Interbänken. Hans 4-3-3 har lett till mål från flera offensiva pjäser som Perišić, Icardi och Candreva bara under de två första matcherna. Sedan har Pioli även tagit in Ever Banega och Brozović i startelvan. Men försvaret ser alltjämt svajigt ut och räddades igår av att Fiorentinas var ännu sämre. Violas tränare Paulo Sousa retade upp fansen än en gång i veckan med att kommentera formstarke ynglingen Bernadeschi, och påstå att han är ämnad för större klubbar. Fansen svarade med välriktade protestbanderoller mot tränaren, trots att laget egentligen inte gått så dåligt. Ryktena går varma nu att Napolis Sarri ska ta över Florenslaget.

****

I övrigt kan vi notera att…

Palermo fortsätter att förlora efter 0-1 hemma mot Lazio. Sjunde raka förlusten innebär en delad jumboplats med Crotone. Offensivt gör laget det helt okej, men försvaret håller inte Serie A-klass för stunden. Sergej Milinković-Savić gjorde det enda målet i en match där Quaison kom in i paus för Palermo, medan Hiljemark återfanns på bänken. Tro det eller ej, men presidenten Zamparini gav efter matchen tränaren De Zerbi sitt stöd och menade att ingen annan kan göra det bättre i den svåra situationen. Lazio går nu in till helgens derby med nio raka utan förlust.

Rivalen Roma tog chansen och knappade in på Juventus efter 3-2 hemma mot Pescara. Edin Džeko följde upp sitt hattrick i Europa League i veckan med en doppietta under matchens inledande tio minuter. Diego Perotti satte trean på straff och spelade fram till de övriga målen. Trots att Pescara ligger under strecket får man säga att tränaren Oddo sitter tämligen säkert, till skillnad från flera andra bland bottenlagen.

Genoa vann med 3-1 hemma mot Juventus efter att lill-Cholo, Giovanni Simeone gjort två mål. Juve är tungt skadedrabbat och fick se två nya avbräck i söndags. Dani Alves bröt benet och Leonardo Bonucci kommer bli borta i upp till två månader. Juventini kan i alla fall glädja sig åt att Miralem Pjanić hittat frisparksformen och satte Juventus reducering. Laget leder alltjämt tabellen, fyra poäng före Roma och Milan.

Atalanta tog en ny skalp och är bara en poäng från andraplatsen. De vann borta mot Bologna med 2-0, ett lag som man statistiskt sett tidigare haft svårt för. Om vinsterna mot Roma och Bologna, på olika sätt, var tunga står nu laget inför sitt elddop när de gästar Juventus på lördag. Atalanta kommer inte ha någon som helst press på sig mot ett sargat Juve som få vet man har för tillfället.

****

Omgångens vinnare: Ingen given här, och given seger för Roma men laget höll liv i toppstriden. Viktigt med en seger inför ett derby som är helt ovisst, och mycket tufft kommande decembermotstånd.

Omgångens förlorare: Napoli glider längre och längre ifrån toppstriden. Ett oberäkneligt och pånyttfött Inter blir heller inte den lämpligaste motståndaren när man ska försöka vända trenden.

Omgångens mål: Gillar verkligen Defrels kvittering i den matchen. Perfekt inlägg och ett volleyavslut på en tekniskt hög nivå. Sjätte målet för fransmannen.

Erik Hadzic

Vem är rekordpojken Moise Kean?

– Kean är spelaren att ha koll på under 2017, och det säger jag inte bara för jag är hans agent. Han är bara 16 år, men har en bestämdhet inom honom som är bara är skrämmande. Han kan bli en stor stjärna i Juventus.

Orden kommer från igen mindre än Mino Raiola, stjärnagenten som under sommaren var med och flyttade sina klinter Pogba och Zlatan till Manchester United. Raiola har fog för att snacka den här gången. Moise Kean blev i förra helgens ligamatch mot Pescara den yngste att debutera i Juventus, och den första född på 2000-talet att spela någon av i de fyra europeiska toppligorna. Kean följde upp det med att bytas in veckans Champions League-match mot Sevilla, när Juventus jagade ett ledningsmål, och blev på kuppen den första 00-talisten även i den turneringen. Vem är den här spelaren egentligen?

Moise Bioty Kean föddes den 28 februari 2000 i Vercelli, en stad mellan Turin och Milano, med en italiensk mamma och ivoriansk pappa. Karriären tog på allvar fart i somras när Fabio Grosso, världsmästaren som nu är ungdomstränare, flyttade upp Kean till hans Primaveralag. I mitten av september debuterade forwarden för Juventus u20 i en match mot Bari, gjorde mål och visade inga som helst omställningsproblem.

– För mig är det normalt att spela med äldre spelare, jag tycker inte det är svårt, sa Kean tidigare i år.

Statistiken i ungdomslagen är imponerande. 21 mål på 10 matcher i u15. 24 på 26 i u17. Sex mål på 10 Primaveramatcher under Grosso, och 10 mål under 21 matcher i de italienska ungdomslandslagen. Moise Kean är välväxt för sin ålder och har målskyttet i sig. Videoklipp på honom visar en spelare som med sin styrka och bollkontroll i stunder är överlägsen försvarare i ungdomslag. Jämförelserna med Mario Balotelli, som också kom fram väldigt tidigt i Inter, är oundvikliga. Än mindre när det blev känt att Kean höll på Milan som liten (precis som Balotelli) och visade under ett målfirande upp en t-shirt under tröjan med texten ”Why always me?”. Men Kean verkar inte vilja ta efter Balotellis leverne utanför planen.

– Förutom de dumma sakerna han gör, gillar jag honom som spelare, säger Kean om Balotelli.

En sak som de båda inte kan komma ifrån är deras brokiga bakgrund. Moise Keans pappa lämnade för en annan familj under uppväxten och var frånvarande i flera år. Det berättar 23-årige storebrodern Giovanni Kean, spelare i Serie D-klubben FBC Finale.

– Moise led under eftermiddagar som han spenderade ensam, men fotbollen har hjälpt honom. ”Ciccio” Grabbi, den förre Juveanfallaren och ungdomstränaren, är hans gudfar. Han tog honom med på semester med hans familj för att hjälpa Moise ut lite, säger Giovanni Kean.

Brödernas mamma var noga med att påtala vikten av utbildning. Det, i kombination med de tuffa uppväxtåren, gör att Moise Kean är ett moget barn menar storebrodern.

– Han är vänlig och glad, och från tidig ålder hade han en fixering. Han satte på musikvideos och började dansa. Moise gillar hip-hop och rap.

– Som ung tyckte han om Obafemi Martins volter i Inter. Sen fick vår farbror, en stor Milanista, honom in på Milan. Men uppenbarligen handlar allt nu bara om Juventus, säger Giovanni Kean.

juve2

Under hösten gjorde Kean mål i sina båda framträdanden i UEFA Youth League, en turnering som han spelade i som femtonåring förra året. Till matchen mot Lyon var det dags för Kean att kallas upp i truppen för den stora Champions League-turneringen, och han fanns även med på bänken i ligamötet med Udinese. Juventus stora skadeproblem gjorde att fotbollsintresserade världen över började viska om 16-åringen som satt på bänken för mesta mästarna i Italien. Bianconeri började se fram emot en spelare som skulle slå in sig från de egna leden. Claudio Marchisio är den enda startelvaspelaren sedan en väldigt lång tid tillbaka att komma från de egna ungdomsleden i Juventus. Där räknas inte spelare som Giovinco och De Ceglie in som aldrig riktigt blev ordinarie.

Mosie Kean säger själv att ”mål är en vana för mig”, och framhäver sin snabbhet, nickstyrka och skott. Fabio Grosso har vid tillfällen placerat Kean på kanten och rapporterna säger att inläggen kan bli bättre hos 16-åringen. Kroppsstyrkan kommer inte sticka ut lika mycket ju äldre spelaren blir och ju fler fysiska försvarare han kommer ställas mot. Men som en ungdomspelare kan inte Kean skriva kontrakt förrän han fyllt 17. Det sägs att ett treårs-kontrakt står färdigt, men också att klubbar som Manchester City, Arsenal, PSG och Real Madrid står redo att hugga om inte spelaren kommer överens med Juventus. Med Mino Raiola som agent blir inte ekvationen nödvändigtvis enklare att lösa.

Raiola vill ordna en deal som är den bästa för både agent och spelare, men har nyligen sagt att Juventus är ”den mest välorganiserade klubben i Italien” och kontraktsförhandlingarna blir viktiga i vinter för sportchefen Paratici och VD:n Marotta. Juventus tränare Max Allegri har i alla fall visat att klubben har förtroende för Kean med den speltiden han fått.

– Med Pjaca skadad fick jag ta in Kean i förstalaget. Han visar upp en högre nivå än vad en 00-talist egentligen borde göra och jag hoppas för hans skull att han kan spela bra, säger Allegri.

Vintern kommer innebära en hel del spekulationer kring Moise Keans framtid. Mino Raiola har säkerligen inte lagt sitt sista uttalande i den här förhandlingen. Pressen finns på den sportsliga ledningen i Juventus att signa upp Kean och visa upp ett exempel att klubben ta fram egna spelare. Beppe Marotta uttalade sig i samband med Keans debutmatch mot Pescara.

– Jag hoppas att Raiola inte tar honom vidare. Korrektheten finns alltid som en produkt av transparensen som existerar med Raiola. (…) Jag tror att Kean har många år framför sig. Att spela i Juve skulle vara med anledning av stolthet för honom, det är den bästa platsen. Om det då handlar om ekonomi, då är det annorlunda. Hans agent ska göra det rätta, pengabiten borde inte vara fundamental, sa Marotta.

juve

Källa: BBC, FourFourTwo, Football-Italia, Gazzetta dello Sport

Erik Hadzic

Juventus visar karaktär i Europa

De vitsvarta löste den svåra uppgiften och vann borta mot Sevilla igår kväll. Segern gör att Juventus går om Sevilla på förstaplatsen och med all sannolikhet behåller den, då man möter hittills mål- och poänglösa Dinamo Zagreb i avslutningen hemma. Förstaplatsen kan i slutändan avgöra om det blir en lång Champions Leaguevår, eller om det tar slut redan i åttondelen.

Vägen dit var inte lätt för Juventus, och i en intensiv första halvlek skedde flera olika nyckelmoment för matchen. Det första redan efter nio minuter när Nico Pareja fick på en perfekt träff och gav hemmalaget ledningen. Sevilla visade upp den stora kvalitén som finns inneboende i laget och Juve hade i det läget ett berg att bestiga för att vinna och ta över förstaplatsen. Men den förre Palermospelaren Franco Vázquez gjorde sitt för att hjälpa till.

Det första gula kortet delades ut när han i frustration sparkade ner en Juvespelare efter att lagkompisen Escudero inte fått frispark i momentet innan. I den 35:e minuten tappade N’zonzi bollen på mittplan och Vázquez gick sedan klumpigt in i duellen med Khedira när han skulle vinna tillbaks den. Det andra gula kortet var ett faktum och i min mening var det ett av de mest korkade röda kort man sett på länge, sett till agerande och matchens betydelse. Sevilla kan klaga på domarinsaten i matchen, men i första hand borde de skylla på Franco Vázquez.

Domaren ja, Mark Clattenburg hade ingen lätt afton igår. Känslorna kokade både på planen, bänken och på läktaren, och engelsmannen var inte helt konsekvent i bedömningen. Om straffen kan man konstatera att det är större chans att en sådan delas ut med en domare som gärna ställer sig i centrum. Det oavsett hur mycket tröjdragningar som sker i straffområdet. Någon tröja rycktes, Bonucci föll enkelt och domarens position gjorde det inte enklare att bedöma situationen. Fram steg Marchisio och satte straffen lågt via Sergio Ricos hand.

Direkt efter pausen hade Sevilla ett par bra lägen att återta ledningen. Andra halvlek spelades annars i ett lägre tempo, där Sevilla försvarade lågt och Juventus rullade runt utan att skapa målchanser. Med en Pjanić som inte hittar formen på mittfältet är det oerhört tydligt att kreativiteten blir lidande när Dybala står utanför skadad. Men i den 84:e minuten klev matchens huvudperson Leonardo Bonucci fram och räddade Juve med sitt distanskott. Den utvisade Sevillatränaren Sampaoli sjönk besviket ihop som en hundvalp i sin plats på läktaren.

På övertid gör även Mandžukić mål skjuter bianconeri till CL-åttondel. Spelet ser trögt ut stora delar av matchen men Juventus har flytet med sig, det man saknade i hemmamatchen mot Sevilla. Man kan ändå hitta några glädjeämnen förutom resultatet. Mario Mandžukić gör mål igen och Cuadrado är alltid på språng och trixig vid kontringar. Bonucci kliver fram som en ledare när det skadeskjutna laget som bäst behöver en. Det finns all rätt att kritisera Juventus spel igår men man bör inte glömma att skadelistan innehåller namn som Dybala, Higuain, Benatia, Lichtsteiner, Pjaca och Barzagli.

Den långa listan gjorde att vi fick se den 16-årige Moise Kean slå ett nytt rekord i hans inhopp, som den förste spelaren född på 2000-talet att spela i Champions League. Kean slängdes in i jakten på ett segermål vilket i sig visar att Allegri tror på honom som ett forwardsalternativ. Vi såg en spelare som är välväxt fysiskt för den åldern. Inte tunn som till exempel Alexander Isak, men inte heller inte bestialiskt stor som Romelu Lukaku var vid 17-18 års ålder.

Juventus visar karaktär som vinner en svår match även när inte spelet stämmer, på ett liknande sätt som när man slog Lyon borta med tio man. Har de hittat den här höga lägstanivån i Europa kan det bära långt i vår. Sevilla gör en riktigt bra genomförd match men får koncentrera sig på ett avgörande möte i Lyon. Poäng och man är vidare. Förlust, ja då har de alltid chansen att vinna Europa League igen.

Erik Hadzic

Atalanta är på riktigt, och Suso stal showen

I gårdagens Milanoderby delade Milan och Inter på poängen efter 2-2. Rättvist kan jag tycka. Inters nye tränare Stefano Pioli kan te sig som vinnare efter den sena kvitteringen, men jag tycker inte Montella ska vara alltför missnöjd. I första halvlek kommer Inter ut bäst och för spelet mot ett Milan som kändes bleka. Det var en halvlek som präglades av bristande passningskvalité, och Inter kunde trots spelövertaget inte ta ledningen. Slutprodukten i den sista tredjedelen var för dålig och Icardi var inte skytteligaledaren man kände igen. Istället tog Milan ledningen före strax paus.

Donnarumma hittade Bonaventura med ett långt utkast, denne spelade i sin tur Suso som från sin högerposition skruvade in bollen i bortre. Det dröjde dock inte många minuter efter pausen innan kvitteringen kom. Candreva fick på ett sånt skott som nästan bara han kan få till och 1-1-målet kändes välförtjänt. Men bara kort därefter höll sig Suso framme igen, fintade bort en stel Miranda och placerade bollen lågt bakom Handanovic.

Den unge spanjoren fick nog sitt internationella genombrott i och med derbymålen. De få gånger jag såg honom i Liverpool för några år sedan tyckte jag man kunde se glimtar av den tekniska briljans han visar upp nu. Efter en gavetta hemma i Spanien har Suso blivit en viktig del av Milans frontlinje med sin irrationella spelstil, men igår kom inte anfallskollegorna Niang och Bacca upp i hans nivå.

Suso skulle ändå inte bli hjälte. På övertid smög Ivan Perisic upp bakom Locatelli på bortre och nickade in 2-2. Inter hade dessförinnan fastnat i ett bolltrillande framför Milans backlinje och såg väldigt tröga ut framåt i andra halvlek. Att de ändå får in en kvittering utan att knappt mäktat med en forcering visar att det ändå finns glöd i laget. Geoffrey Kondogbia fick starta matchen och inledde lovande men kunde inte fortsätta i samma takt. Statistik efter matchen visade att hade flest lyckade passningar i laget och det kan finnas en mening i att tina upp den unge fransmannen för Pioli.

Milans Montella var besviken efter matchen, särskilt eftersom hans lag hade lägen att avgöra vid 2-1. Man kan ändå se att det finns fundament i Milans spel som gör att laget håller emot och Montella kan ta med sig den här matchen som ett prov på det, trots det insläppta målet i slutet. Gustavo Gomez klarade av att ersätta Romagnoli i mittförsvaret och Giacomo Bonaventura var en av planens bästa spelare.

För Stefano Pioli var det symboliskt viktigt att få en poäng även om spelet inte såg bra ut under andra halvlek. Förmodlingen kommer det ge honom en känsla att han kan vara med och förändra saker till det positiva. Överhuvudtaget var detta ett derby som inte var något vidare rent kvalitetsmässigt, men det kompenserades med dramatik mot slutet.

****

I Bergamo spelades det tidigare på söndagen en högintressant match mellan överraskningen Atalanta och Roma. Bortalaget tystade den fullsatta arenan i första halvlek efter Diego Perottis straffmål. Ledningen kunde varit större om inte Mohamed Salah haft en sådan dag då han bränner allt, inklusive frilägen. Till egyptierns försvar ska sägas att han fixade straffen, men det är märkligt att man tidigt kan känna att Salah ska gå mållös ur vissa matcher.

Atalanta skulle komma tillbaka efter pausen. Unge mittbacken Caldara stötte in kvitteringen efter ett motlägg. Atalanta ökade pressen och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. Roma vek ner sig fullständigt och segermålet för Atalanta kom inte som en överraskning. Det dröjde till den 90:e minuten när Paredes fällde Gomez i straffområdet. Fram steg den 19-årige ivorianen Franck Kessié som dessförinnan gjort en storartad andra halvlek. I blogginlägget inför matchen undrade jag om Atalanta skulle palla vinna en sådan här match med alla blickar på laget. Kessié gav med sin kyla ett rungande ja som svar på den frågan.

Romas anfallstrio är avgörande faktor för lagets resultat, när spelarna är på topp. Igår gjorde Perotti en anonym insats, Dzeko kom inte upp i sin höga höstnivå och Salah har redan avhandlats. Den förstnämnde och sistnämnde blev dessutom utbytta. När försvaret hamnar under press och anfallarna inte har en bra dag är det inte så konstigt att Roma förlorar. Desto märkligare är mittfältets svaga insats i andra halvlek igår.

Men Atalanta, vilket lag de har på gång! Så många fina individuella insatser igår. Gagliardini var majestätisk på mittfältet, Caldara gjorde sitt tredje mål och plockade bort Dzeko, och ettrige Alejandro Gomez slutade aldrig att utmana. D’Alessandro var också väldigt bra i sitt inhopp på vänsteryttern. Gasperini har verkligen fått ihop detta lag och har hur mycket talang som helst att bygga på.

****

Veckans vinnare: Atalanta. Inte för att de avancerade några placeringar, utan för det momentum de fortsätter ha i och med vinsten. Markerar även att de kan slå de bästa lagen.

Veckans förlorare: Sassuolo. Hade 2-0 i Genua och var på väg mot en efterlängtad seger. Men från minut 84 och framåt släppte man in tre mål och Sampdoria vände. Fjärde raka förlusten men Di Francesco bör rimligen sitta säkert, åtminstone tills Europa League-gruppspelet kan summeras.

Erik Hadzic

Ungdomarna ska göra det för Milan i derbyt

När Milan och Inter går upp mot varandra på San Siro ikväll är det, av olika anledningar, lite derbyvana bland spelarna i lagen. Milan kommer med Serie A:s yngsta trupp och Inter med en stor spelaromsättning bakom sig det senaste året. Inters tränare Stefano Pioli får till och med äran att göra sin debut i detta derby. Gemensamt för klubbarna dock är det kinesiska intresset i ägarfrågan och de usla resultaten de senaste säsongerna.

När Vincenzo Montella utsågs till ny tränare i Milan under sommaren blev han den femte att leda laget sedan 2014 (Inter har nio tränare sedan 09/10…). Den spontana känslan var inte direkt positiv när offentliggörandet kom. I min värld var Montella inte ett tillräckligt etablerat namn att ta vidare och stabilisera klubben efter försöken med tidigare spelare på tränarposten som Filippo Inzaghi, Seedorf och Brocchi. Kanske var jag för färgad av Montellas misslyckade sejour i Sampdoria och den sista tiden i Fiorentina. Hursomhelst kändes det fel med honom efter att gång på gång ha missat med att omvandla tidigare ”senatorer” till lyckade tränare.

Dessa senatorer var supermeriterade och spelade i Milan långt inpå 30-årsålder, mycket tack vare Milans medicinska avdelning som tycktes förlänga karriären på spelarna. Men även de var förr eller senare tvungna att sluta. De senaste åren har de ersatts av en ny typ av personligheter har känslan varit när jag sett Milan. Mer svårhanterliga egon som M’baye Niang, Mario Balotelli och Keisuke Honda blandade dåliga insatser på planen med diverse upptåg vid sidan av den. Framförallt har resultaten stuckit ut. 8:a, 10:a och 7:a de tre senaste åren är skamligt låga ligaplaceringar för en klubb som dominerade världsfotbollen under 90- och 00-talet.

För att ändra och föryngra laget gav VD:n Adriano Galliani i januari 2013 en uppgift till den tidigare spelaren Filippo Galli. Han var en del av laget som innehöll Maldini, Costacurta och Baresi, och tog över som direktör i Milans ungdomssystem. Galliani ville ta reda på varför inte Milan kunde producera egna talanger längre och ändra på det. Efter scudetton 2010/2011 såldes Zlatan och Thiago Silva bara en säsong senare i ett försök att stabilisera ekonomin. Ägaren Silvio Berlusconi insåg att Milan inte kunde konkurrera med övriga toppklubbar i Europa på grund av en sinande pengakista.

Så Filippo Galli åkte till La Masia i Barcelona och till Ajax ungdomsverksamhet. Över några veckor for han runt och studerade hur de gjorde i Real Madrid och Manchester United också. ”Jag ville förstå vad de gör. Under slutet av dessa studier hade vi en klar idé över vad som skulle göras”, sa Galli till New York Times i oktober. Han tog fram ett dokument, med Gallianis stöd, som skulle revolutionera sättet som Milan hanterade deras ungdomsverksamhet. Samtidigt skulle sättet hanteras i enlighet med Milans ”historia och identitet”.

”Vi kollande på alla, och på tränare som Marcelo Bielsa, Pep Guardiola, Juan Manuel Lillo och César Luis Menotti också. Vår metod handlar om att integrera alla områden: den tekniska biten, den atletiska, den taktiska och så den psykologiska. Att producera spelare handlar inte bara om teknik, det är mer övergripande än så. Vårt jobb är att skapa den rätta miljön för talang att blomstra, och ge spelarna verktygen att inte bara bli professionella, utan att spela för AC Milan och på San Siro”, sa Galli.

Precis som i Barcelona har han uppmanat tränarna i ungdomslagen att spela på ett likartat sätt i alla åldersgrupper. Tränare träffas tillsammans med psykologer och medicinsk personal i början på veckorna för att planera veckans aktiviteter. Fokus ligger på att skapa spelare snarare än att bara vinna matcher i ungdomstävlingar.

Resultaten av talangutveckligen har inte väntat på sig. I förstalaget finns målvakten och fenomenet Donnarumma. Född 1999 har han redan gjort debut i A-landslaget under hösten. 18-åringen Manuel Locatelli avgjorde mötet mot Juventus för en månad sen, och ytterbacken Davide Calabria är ett till spännande namn. Förhoppningar finns att även mittfältaren Mattia El-Hilali och anfallaren Zakaria Hamadi en dag ska nå dit.

Christian Brocchi avslutade förra säsongen som tränare i Milan och coachar nu Serie B-klubben Brescia. Han tränade Donnarumma och Locatelli i ungdomslaget, och var den som släppte fram den senare i A-laget i våras. Om en eller två spelare varje år kommer fram skulle det markera början på en ny cykel i klubben, enligt Brocchi.  Galli i sin tur påtalar att allt beror på spelarnas talang, och att de i inom klubben inte är några gurus.

Men med det kinesiska övertagandet nära finns risken att nytt kapital i klubben står i vägen för talanger att komma fram i A-laget. Särskilt om Montella redan i år når en hög placering med Milan. ”Klubben hade problem på 80-talet också, det var då unga spelare fick chansen att spela. Det finns likheter mellan Milan nu och där de var då.”, säger Galli.

”Baresi, Costacurta, Maldini och Albertini kom alla fram i förstalaget på 80-talet eftersom klubben inte hade något val”, säger Brocchi. Titlar och ekonomisk slagkraft följde med Berlusconi men talangutvecklingen avstannade. ”Kan man köpa färdiga spelare är det alltid enklare”, fortsätter Christian Brocchi.

De milanesiska klubbarna går en spännande och oviss framtid till mötes. De nya ägarna ska hantera två klubbar som är svältfödda på framgång de senaste åren och försöka vända den negativa trenden. Problematiken i att leda en fotbollsklubb som utlänning i Italien är en annan historia. Ikväll ska spelarna på planen bevisa att de kan leverera hopp om framtiden, i slaget om den lilla Madonnan.

domo

Källa: The New York Times

Erik Hadzic

Formlaget Atalanta är det hetaste i svartblått

Topp-sex i Serie A-tabellen innehåller idel storlag som har för vana att komma ut i Europa. Med ett undantag. Atalanta ligger inklämda på femte plats på samma poäng men sämre målskillnad än fyran Lazio. På söndag ställs laget för ett elddop när de tar emot tvåan Roma hemma i Bergamo.

Atalanta är Serie A:s formstarkaste lag under senhösten. Sex vinster på sju matcher, en oavgjord match däremellan, gör att laget till och med har en bättre svit än ettan Juventus. Efter 3-0 borta mot Sassoulo i den senaste omgången löd rubriken på L’Eco di Bergamos förstasida: ”Tokigt, fantastiskt, men otroligt sant”. En stor del av framgången kan tillskrivas tränaren Gian Piero Gasperini.

58-åringen är mest känd för sitt uppdrag i Inter och de dubbla sejourerna i Genoa. Till Inter kom han sommaren 2011 som Leonardos ersättare och med en etablerad 3-4-3-filosofi från tiden i Genoa. Den milanesiska pressen bedömde honom som otillräcklig och ifrågasatte hans val av trebackslinje i en storklubb som Inter. Trebackslinjen var inte lika etablerad för fem år som den är nu bland klubbar och den rörde till det inte bara hos fans, utan bland spelarna på planen också. Spelare sågs argumentera med varandra om vilken formation de egentligen spelade under, som tillägg ska sägas att Gasperini inte fick alla medel till buds att förstärka och forma laget efter sitt spelsystem. Sparken kom efter bara fem matcher. En oavgjord och fyra förluster blev Gasperinis facit i Milanos svartblåa del. Tränaren känner dock ingen bitterhet längre mot Inter, vilket fyra raka segrar (senast 2-1 i oktober) mot Milanoklubben har hjälpt till med.

Gasperini kom till Atalanta i somras och började säsongen på ett nästan lika farsartat sätt med en vinst och resten förluster under de inledande fem matcherna. Efter 0-1 hemma mot Palermo i september verkade hans jobb hänga på en skör lina. Men Gasperini hade president Antonio Percassis uppbackning. Percassi dök upp på träningsanläggningen, samlade ihop truppen i gymdelen och bad dem att spetsa öronen. ”Jag tvekar inte över Gasperini. Han är vår tränare, den bästa möjliga tränaren och untouchable. Nu ska vi se vad ni vill göra åt saken”, rapporteras Percassi sagt i sitt tal.

I den efterföljande omgången vann Atalanta mot Crotone med 3-1. Klubben har en utmärkt ungdomsakademi, även med europeiska mått mätt, och Gasperini bestämde sig för att chansa med unga spelare i startelvan. I hemmamatchen mot Napoli ställde Atalanta upp med fyra italienska u21-spelare, mittbacken Mattia Caldara, mittfältaren Roberto Gagliardini, yttern Andrea Conti och anfallaren Andrea Petagna. Tillsammans hade de inte ens skrapat ihop till tio Serie A-starter så långt under säsongen. Gasperini berättade för Percassi om sin tänkta startelva kvällen före match, och Percassi blev så nervös att han inte sov en blund den natten. Men chansningen gick vägen, Atalanta vann med 1-0 och har glidit på vågen sedan dess.

gasp

Den 19-årige ivorianen Franck Kessié var avstängd mot Napoli men kamperade bredvid Gagliardini på mittfältet mot Sassuolo, i en startelva som blev ännu yngre. Ungdomarna satte avtryck även i den matchen. Caldara och Conti med varsitt mål och Petagna med en assist. Gasperini i sin tur försökte lugna ner snacket om Europaspel efter matchen. ”Men om vi är i den här positionen med tre fjärdedelar av serien spelad, då kanske vi kan snacka igen”, förklarade tränaren.

Gasperini har en tydlig och långsiktig plan med klubben, med ambitioner om att kämpa på en högre nivå över flera år. ”Det kan göras eftersom klubben är seriös, strukturerna är ideala, fansen passionerade och jag har redan sett intressanta spelare i ungdomsleden. Projektet är tydligt fokuserat på spelarna i akademin och att bygga en stark identifikation med regionen. Ett Atalanta med Athletic Bilbao som modell, kanske utan att riktigt nå de överskotten – för om det finns en bra grabb som inte pratar med Bergamodialekt så tar jag honom likväl…”, säger Gasperini. Bland u-21männen är både Gagliardini och Caldera födda i Bergamo och Conti i Lecco, fyra mil därifrån. Samtliga är födda 1994. Roberto Gagliardini kom till och med i Venturas landslagstrupp den senaste veckan.

Ventura har samlat ihop en trupp på 22 spelare som ska på träningsläger i förbundsbasen Coverciano över tre dagar nästa vecka. Spelarna kommer från lag som inte deltar i Europaspelet under veckan- med undantag från backen Tonelli som är ute i kylan i Napoli. Atalanta har, överraskande eller ej, flest spelare med under lägret. Hela sju stycken kommer från de svartblå, men Gasperini är inte helt nöjd med timingen. ”Det är alltid bra för spelare att bli kallade och validerade för bra prestationer, men det irriterar mig lite att förlora sju spelare över flera dagars tid. Speciellt när det redan varit ett landslagsuppehåll nyligen”, säger Gasperini.

Till helgens match mot Roma erkänner tränaren att stämningen är annorlunda i den lombardiska staden. ”De senaste två veckorna har varit ovanliga för oss eftersom folk har riktat strålkastarna på Atalanta. Det är tillfredsställande men samtidigt är vi fullt medvetna om hur svår säsongen kommer bli. Vi måste omfamna verkligheten i denna situation”.

”Roma är ett väldigt starkt lag och har extrema individuella kvalitéer också. Vi vill fortsätta den här positiva raden så länge som möjligt och det kommer krävas en av våra bästa insatser för att stoppa detta Roma. Vi är alla övertygade att, fast det blir andra test, vi välkomnar Roma vid bästa möjliga tidpunkt”, säger Gian Piero Gasperini.

Matchen är högintressant och ett väldigt bra tillfälle för de som missat Atalantas framfart att upptäcka laget. Matchen kan också bli en indikation över hur mycket detta lag kommer ”palla” under säsongen. Oavsett vilket signalerar detta att Atalanta befäster sin plats som en av Italiens bästa plantskolor.

atalanta

Källa: The Guardian, Football-Italia, Gazzetta dello Sport

 

 

Erik Hadzic

Andrea Belotti – ”Tuppen” som är Italiens nya kelgris

Med avslutat landslagsår bakom oss är Andrea Belotti namnet på de flestas läppar i fotbolls-Italien. Torinoanfallaren gjorde landslagsdebut i träningsmatchen mot Frankrike i september och månaden senare kom första målet i EM-kvalet mot Makedonien. I helgen startade Belotti för Gli azzurri mot Lichtenstein och gjorde två mål och en assist. De italienska fotbollsfansen hoppas att Belotti är landets nästa stora centerforward – huvudpersonen själv ser inga gränser och drömmer om Real Madrid.

Men det var i AlbinoLeffe som spelaren gjorde sina ungdomsår. Belotti, född i Calcinate ett par mil utanför Bergamo, kom dit efter ett misslyckat provspel i lokala storklubben Atalanta. Bergamoklubben AlbinoLeffe lånade ut Belotti till Palermo i Serie B 2013, dit han sedan köptes och stannade i två år. Facit där blev tio mål i Serie B och sex mål nästföljande säsong i högstaligan. Sommaren 2015 värvade Torino 22-åringen och under 15/16 slog Belotti sitt personliga målrekord med 12 baljor.

Trots den relativt snabba utvecklingskurvan i karriären verkar spelaren stå stadigt med fötterna på jorden. Ödmjuk är ett ord som ofta nämns när Andrea Belotti beskrivs. Den religiöse Belotti ställde upp som kyrkotjänare som ung, och besöker alltid mässan när Torino är på ritiro. Från barndomen hittar man också förklaringen till Belottis målgest, den där han sätter handens fem fingar framför pannan och härmar en tupp. Belotti brukade nämligen som liten jaga tuppar på sin mosters hönsgård. Barndomsvännen Juri Gallo, vars efternamn passande nog betyder just tupp, föreslog målgesten för Belotti och den har hängt kvar sedan dess. Varje mål betydde också dricks från hans mormor tidigt i karriären.

Förre Torinotränaren och nuvarande förbundskaptenen Gianpiero Ventura firade till och med ett mål med tuppsymbolen ifjol. Ett vackert ögonblick, sa Andrea Belotti till Corriere della Sera i augusti.

– Det gjorde vår relation enklare att förstå. Det var som om han gjorde målet, han har alltid trott på mig även när jag inte gjort mål, säger Belotti.

belotti

Belotti förklarar att Ventura hade tålamod med honom och trodde på de unga i laget. Spelaren säger själv att han förbättrats på många sätt. I samspelet med en anfallskollega, förmågan att hitta andra och i sättet att angripa målet. Belotti säger inte emot beskrivningen som perfektionist. Resultatet har blivit åtta mål på tio matcher i ligan. Tillsammans med anfallskollegorna Iago Falques och Adem Ljaljics bidrag har Torino gjort 27 mål under hösten, bara Roma är värre med 29.

Vännen Juri Gallo beskriver Torino som ”den ideala piazzan för Andrea”. Han påpekar dock att Atalanta missade ett stort tillfälle att knyta till sig Belotti 2013 innan Palermo fick honom, särskilt med tanke på att prislappen skulle varit beskedlig då.

Andrea Belotti är dock uttalad Milanista och den store idolen heter Andrej Sjevtjenko. Men påminner han inte egentligen mer om Pippo Inzaghi i spelstilen?

– Kanske det, men Sjeva har alltid varit min förebild. Han gjorde mål på alla sätt och var att alltid ett praktexemplar. Jag är ljusår från honom men genom hårt arbete kan jag likna honom lite mer, säger Belotti.

Ukrainaren beskrivs ofta som en gentleman och på samma sätt försöker Belotti uppvisa fair play i spelstilen.

– Det är dåligt att filma. Det är alltid bättre att undvika det för att inte ge negativa exempel. I straffområdet hursomhelst försöker anfallaren göra det smart och undvika situationer där man faller. I vilket fall gillar jag inte ”stulna” mål, förklarar Belotti.

Värdet av uppoffring säger han sig fått från föräldrarna. Pappan jobbar på ett tryckeriföretag och mamman jobbade med klädtillverkning. Förra året övertygade Belotti sin mamma att sluta jobba, eftersom han inte ville se henne så trött.

– Jag har aldrig träffat en man så ödmjuk som pappa, och mamma lärde mig att vara bra med alla, säger Andrea Belotti.

Ny tränare sedan sommaren i Torino är Siniša Mihajlović, sparkad från Milan i våras. Serben har bytt spelsystem från Venturas 3-5-2 och Toro är nu ett offensivare lag, vilket märks i målstatistiken. Torino är ett lag som kan göra stora grejer, tror Belotti. Tränaren har lyckats få ordentlig fart på anfallaren som själv betalar tillbaka i form av mål och hårt jobb. Detta trots att Belotti missade en straff på övertid i premiäromgången mot Milan.

Om en dryg månad väntar ett Turinderby för sjundeplacerade Torino. På andra planhalvan kommer en gammal lagkamrat från Palermo stå, Paulo Dybala. Italienaren förväntade sig inte en sådan Dybala-succé hos stadsrivalen.

– Han har otroliga kvalitéer men jag trodde inte att han genast skulle bli Juves symbol, säger Belotti.

Under vårderbyt var också Belotti den som bröt Gianluigi Buffons rekordnolla. Andrea Belotti kommer som bäste italienske målskytt 2016 gå in i nästa år med stora förväntningar på sina axlar. Italienska centerforwards brukar hajpas så fort de kommer fram, men i många fall klarar de inte av att leva upp till förväntningarna som finns. Fansen hoppas på en ny Christian Vieri i landslaget, eller en ny Luca Toni.

Den sistnämnde är också en som påminner mycket om Belotti med sin sympatiska och populära personlighet. Mycket talar för att Belotti lyckas bli en stor Bomber. Han är snabb, stark och har utvecklat sitt målskytte under året. Han verkar dessutom ha huvudet med och fokus på rätt saker.

– Jag har fortfarande inte gjort något verkligen viktigt men jag jobbar för att nå alla mål, både personliga och inom laget. Hungern och viljan att nå detta har jag inte förlorat, avslutar Andrea Belotti.

belotti2

Källa: Corriere della Sera, Gazzetta dello Sport, bergamonews.it

Erik Hadzic

Italiens anfallare i fortsatt målform under EM-kvalet

Italiens 4-0 mot Lichtenstein gör att man håller jämna steg med Spanien i toppen av grupp G.

Landslaget åkte till Vaduz i Alperna för att avsluta tävlingsåret 2016. Lagen radades upp för nationalsångerna, som dröjde, och den månghövdade italienska klacken drog istället igång Fratelli d’Italia a cappella. Flera av spelarna kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt fadäsen men till slut fick arrangören ordning på musiken. Det var lite upplagt för en skämtmatch, och inte bara för att hemmalagets målvakt var påfallande lik Ricky Gervais.

Lichtenstein kom ut piggt och hotade med flera anfall de första minuterna. Under en intensiv matchinledning hann både Immoblie och Bonaventura missa fina chanser. Italien startade som väntat med ett 4-2-4, där anfallsparet Immobile-Belotti understöddes av Bonaventura och Candreva på kanterna. Torinos Zappacosta gjorde landslagsdebut på högerbacksplatsen.

Det tog bara elva minuter innan Belotti höll sig framme på en hörna och kunde spräcka målnollan. Minuten senare kom 2-0, efter att Belotti fint nickat ner till Immobile som säkert placerade in bollen. Gli Azzurri tog över matchen helt och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. I den 32:a minuten satte en av halvlekens förgrundsfigurer Antonio Candreva 3-0. Minuten innan paus hittade Bonaventura Belotti med djupledsboll och den formstarke Torinoanfallaren satte 4-0.

Det var en mycket bra genomförd första halvlek av Italien som både var kreativa och effektiva framför målet. Den intensiva pressen avtog lite mot slutet av halvleken men ändå kunde inte hemmalaget tränga igenom eller ens hota det italienska försvaret. I och med att matchen var säkrad öppnades möjligheten för förbundskapten Ventura att ge nya spelare speltid. De många skadorna (Marchisio, Barzagli, Chiellini, Gabbiadini) gav de i sammanhanget oerfarna Lapadula, Gagliardini, Cataldi och Politano chansen på bänken. Men ingen av dessa herrar skulle äntra planen i andra.

Efter paus drogs tempot ner men Italien fortsatte att hitta chanser. Immobile, Belotti och inhopparen Zaza skulle alla få stora lägen men halvleken förblev mållös. Om Immobile och Belotti konserverade målformen från ligaspelet så fortsatte Simone Zazas mållösa höst, trots ett jätteläge på stopptid. Anfallsparet som startade igår kvällen kan mycket väl bli det som fortsätter kvalet för Italien. Graziano Pelle fanns inte med av disciplinära skäl igår och jag gissar att hans Kinautflykt inte kommer honom till fördel i kampen mot de andra anfallarna framöver. Belotti gjorde mål 2 och 3 i EM-kvalet och det finns ingen anledning att peta honom i den här formen. I matchen dessförinnan gjorde Immobile två mål mot Makedonien.

Defensivt fortsatte Italien att ha full koll under matchen och statistiken visade att man skjutit 30 skott, varav 17 på mål. Gian Piero Ventura var nöjd med matchen och beskrev att han i halvtid började tro på ett resultat som innan matchen verkade osannolikt, nämligen Spaniens 8-0 på samma motståndare. I andra halvlek så behövde laget ett femte mål för att hitta entusiasmen igen, ändå så anföll man med sex man i offensivt straffområde på slutet, sa Ventura till Fifa:s hemsida.

Spelarbetyg: (skala 1-10)

Buffon – 6: Alert när han avstyrde Zappacostas snåla hemåtpass i andra. Det var ungefär det han hade att göra.

Zappacosta – 6,5: Klart godkänd debut. Bidrog med offensiva löpningar matchen igenom, även om det inte var högsta kvalité på alla inlägg.

Bonucci – 6,5: Solid. Behövde inte utnyttja sin uppspelsfot särskilt mycket.

Romagnoli – 7,5: Satte knappt en fot fel under matchen.

De Sciglio – 6: Fin assist till Candrevas mål. Inte alls lika offensiv i andra, förlorade också några defensiva dueller.

De Rossi – 7,5: Hade flera fina djupledsbollar genom hela matchen. Stark insats.

Verratti – 7: Kunde briljera med sitt passningsspel till och från. Överglänstes för dagen av sin mittfältskollega.

Candreva – 7: Väldigt aktiv i första där han fick utrymme och tid att slå sina inlägg. Mattas av i andra och byts ut mot Eder.

Bonaventura – 7: Ligger bakom två av målen med sitt passningsspel. Kunde utmanat mer på egen hand?

Immobile – 6,5: Inte riktigt hans typ av matchbild mot så lågt stående försvar. Borde gjort mer än ett mål.

Belotti – 7,5: Två mål och en assist höjer betyget. Skulle ändå fullbordat sitt hattrick i andra. Hypad italiensk targetspelare- med all rätt.

 

Insigne – 6: Lyckas inte heller han avhjälpa sin måltorka under det 25 min långa inhoppet.

Eder – 6: Kommer in med lite fart och finess men inte till några lägen.

Zaza spelade för kort tid för att betygsättas.

****

Spanien vann hemma mot Makedonien med 4-0 och delar förstaplatsen med Italien. Spanien har dock +14 i målskillnad mot Italiens +7. Israel skuggar en poäng bakom efter deras 3-0 vinst i Albanien. Albanerna fick en utvisning i vardera halvlek och Laziomålvakten Etrit Berisha åkte på den andra.

På tisdag spelar Italien träningsmatch mot Tyskland i Milano, det tredje mötet lagen emellan i år. Tyskarna vann klart i våras och som bekant på straffar under EM. Räkna med flera italienska debutanter i den matchen.

 

Erik Hadzic

Edin Džeko – från flopp till Europatopp

Livet leker för den bosniske landslagskaptenen. Fram tills i helgen var han med sina 10 Serie A-mål bäste målgörare bland Europas fem toppligor. Hans Roma har häng på Juventus i toppen och öser in mål för tillfället. Det mesta skiljer sig från förra säsongen, då Džeko inte klarade av att leverera och sågs som en floppvärvning. Men så har livet heller inte haft en spikrak bana för 30-åringen.

Han föddes i det Sarajevo som under tre och ett halvt år var belägrat i de jugoslaviska krigen. Edin Džeko var en del av belägringens offer. En dag blev den lilla jordplätten han gillade att spela fotboll på beskjuten av artilleri – lyckligvis för Džeko var han tvingad att stanna inne för sin mamma. Flera andra barn hade inte den turen och strök med, men Džeko och hans familj höll ut tills striderna slutade 1995. Krigets erfarenheter har gett spelaren perspektiv under karriären.

– Inget går att jämföra med krig. Det fanns dagar då man vaknade, men inte hade något att äta till frukost. Min pappa var i armén som försvarade staden och varje gång han skulle till fronten var jag rädd att aldrig mer återse honom. Sirenerna som varnade för granatattacker gav en ännu större signal för lidande, som kunde leda till flera dagars vistelse i källaren. Sådana erfarenheter både formar och stärker en för livet. Problem kopplade till fotbollen, även de svåraste, kan inte jämföras med krig, säger Edin Džeko.

Fotbollskarriären tog fart i storklubben Željezničar och fortsatte i tjeckiska Teplice. Som 22-åring värvades han till tyska Wolfsburg, där det internationella genombrottet kom. Säsongen 08-09 vann ”Vargarna” klubbens enda Bundesligatitel. Džeko gjorde 26 mål, bara överträffat av anfallsbrassen Grafite, och med Zvjezdan Misimović strax bakom hade Wolfsburg en dödlig tridente framåt (och Andrea Barzagli bakåt).

Džeko provade januari 2011 lyckan i nyrika Manchester City. Många Premier Leaguetittare har säkert bilden av Džeko som en målsumpare under de 4,5 åren i Manchester. En anleding kan vara den svaga sista säsongen i City men intrycket är att Džeko alltid kommer ha en plats i de ljusblås hjärtan. Anfallaren gjorde exempelvis två mål vid två tillfällen på Old Trafford mot ärkerivalen United. Våren 2014 ersatte Džeko den skadade Kun Agüero och hans målform var en starkt bidragande orsak till Citys ligatitel. Och så förstås, i den sista omgången 11/12 kom Džeko in och kvitterade på stopptid mot QPR, innan Agüero två minuter senare sköt hem första Citys första ligaguld på 44 år. En match som nog är den sjukaste jag upplevt framför tv:n.

En faktor till hans popularitet kan vara de sympatiska dragen i Džekos personlighet. Han blev Bosniens första UNICEF-ambassadör och lägger mycket tid på humanitärt arbete. Särskilt gillar han att jobba med barn, som Džeko menar är hans ärligaste supportrar. Nyligen gjorde han en intervju för döva i samband med ett UNICEF-arrangemang. Džeko har inte glömt sin bakgrund och säger att Bosnien-Hercegovina betyder allt för honom.

– Det är världens bästa land, fastän den korrumperade politiken fortsätter att förstöra.

Han avfärdar snacket om att fotbollsproffs lever ett enkelt liv. Enligt Džeko är det tufft att nå alla mål, och livsstilen kräver enorma uppoffringar och stress. Man tänker ofta på de ekonomiska fördelarna men allt jobb som legat bakom glöms ofta bort. Om det varit så lätt att bli rik på fotboll hade alla utövat sporten, resonerar Edin Džeko.

dzeko

Den tunga fjolårssäsongen till trots, då anfallaren var utlånad från Man City, fanns aldrig någon vilja att lämna. Under säsongen köpte Roma loss honom men de två landsmännen i klubben valde att röra på sig i somras. Miralem Pjanić och Ervin Zukanović sökte sig norrut till Juventus respektive Atalanta. Dessa flyttar är dock inget som förändrar hans humör.

– Jag valde Roma utan att ta hänsyn till vilka som var här. Ok, min vän Pjanićs närvaro var en ytterligare anledning till att ta chansen förra året. Men jag visste att vi inte skulle spela tillsammans föralltid, detsamma gäller Zukanović, sa Džeko till Corriere dello Sport under försäsongen.

Vid tillfället för Pjanićs övergång i somras visste inte Džeko vilka anledningar som låg bakom flytten. På ett sätt förstår han inte fansens ilska.

– Jag förstår rivaliteten, men han stack inte till New York utan till en storklubb, mästarna, säger Džeko.

Han får frågan om han kunnat flytta till United efter flera år i City, där favoritanfallaren Ibrahimović återfinns.

– Haha, pratas det om det? Sanningen är att jag skulle vilja jobba med Mourinho, en av världens bästa tränare. Men jag spelar i Roma…

Džeko menar att ingen kritik träffade på någon specifik öm punkt under fjolåret, men förstår kritiken när någon inte spelar bra. Han förstår däremot inte hur man ena dagen kan ses som ett fenomen och nästa dag som skräp. Särskilt när de som kritiserar inte ser det faktiska bidraget på planen. Džeko har spelat i flera olika roller genom karriären och ser en klar fördel med att ha en anfallare bredvid sig. Det behöver dock inte vara en avgörande faktor när det kommer till måldistribution.

– Helt ärligt. Hade jag varit en anfallare som gjort 50 mål per säsong, hade jag kanske kostat 80 miljoner euro och inte spelat i Roma, säger forwarden.

Edin Džeko ser skillnader mellan försvarsspelet i England, Italien och Tyskland. Inte på en individuell nivå, utan i organisation. Där är Italien överlägset. Men även bland supporterkulturerna finns skillnader.

– Svaret är enkelt: i England och Tyskland älskar man fotboll, i Rom är man galen i den! Och vi hade säkert tagit fler poäng om Curva sud varit full under säsongen. Min egen relation? Majoriteten stöttar mig fortfarande känner jag, sa Džeko under försäsongen.

Efter 10 mål i ligan och delad skytteligaledning är det förmodligen en absolut majoritet på Olimpico som stöttar bosniern. Hans kollegor längst fram, Diego Perotti och Mohamed Salah, har även de kommit igång på allvar och bidrar både med mål och assist.

– Det är otroligt att jag åstadkommit samma antal mål (8) under förra säsongen på nio matcher i höst.  Detta är den riktige Edin Džeko, så här måste vi fortsätta. Jag har hunnit göra många mål i karriären men även haft framspelningar.

– Tränaren förväntar sig mer av mig och jag i sin tur önskar ge mer, spela bättre och nå mål. Tränaren önskar att laget bygger spelet runt mig och det gör vi nu också. Detta är italiensk fotboll. Det går bra för mig, men förra säsongen var det annorlunda och därför gjorde jag inte många mål, säger Džeko.

Att den italienska ligan är svårspelad fick alltså Džeko erfara under fjolåret.

– I Italien är det tuffast för anfallarna, de är alltid bevakade av två eller tre försvarare. Den första säsongen visste jag inte hur jag skulle spela, det vet jag nu och det syns på planen. Jag känner mig bra, i Rom är allting okej. Jag vill tänka på det som komma skall, vi ligger tvåa i tabellen och kan fortsätta så är. Vi är tillräckligt starka, säger Edin Džeko.

Med Džeko-Salah-Perotti i den här formen känns en topp-tre placering nästan garanterad för Roma. Ropen på att Francesco Totti ska starta är inte lika höga nu som i inledningen av säsongen. Får bara Roma ordning på defensiven talar mycket för att de kan utmana Juventus om scudetton långt in på våren. Under tiden kommer Edin Džeko göra sitt för att bevisa att han är en stor Bomber.

roma

Källa: The Irish Times, sport1, Corriere dello Sport, Bleacher Report, Buka

 

Europas bästa målgörare just nu

Pierre-Emerick Aubameyang, Borussia Dortmund 11 mål

Anthony Modeste, 1. FC Köln                                       11

Edinson Cavani, Paris Saint-Germain                        11

Alexandre Lacazette, O. Lyon                                       10

Edin Džeko, Roma                                                          10

Mauro Icardi, Inter                                                         10

Ciro Immobile, Lazio                                                      9

Diego Costa, Chelsea                                                      8

Lionel Messi, FC Barcelona                                          8

Luis Suárez, FC Barcelona                                            8

****

Edin Džeko klev i och med sina senaste ligamål upp i topp på en annan lista. Han är numera den anfallare från länderna i före detta Jugoslavien som gjort flest mål i Europa. Där gick han om skyttekungen från VM 1998, kroaten Davor Šuker. Listan nedan är förmodligen rik på ett antal överskottskilon och tjuvrökta cigaretter, men innehåller också en hel del fotbollsbriljans.

1. Edin Džeko 131 mål (Wolfsburg, Manchester City, Roma)
2. Davor Šuker 129 mål (Sevilla, Real Madrid, Arsenal, West Ham, 1860 München)
3. Savo Milošević 128 mål (Aston Villa, Zaragoza, Parma, Espanyol, Celta, Osasuna)
4. Darko Kovačević 107 mål (Sheffield Wednesday, Real Sociedad, Juventus, Lazio)
5. Meho Kodro 105 mål (Real Sociedad, Barcelona, Tenerife, Alaves)
6. Vedad Ibišević 97 mål (Aachen, Hoffenheim, Stuttgart, Hertha BSC)
7. Sergej Barbarez 95 mål (Hansa Rostock, Dortmund, Hamburger SV, Leverkusen)
8. Mirko Vučinić 95 mål (Lecce, Roma, Juventus)
9. Alen Bokšić 89 mål (Marseille, Lazio, Juventus, Middlesbrough)
10. Predrag Mijatović 89 mål (Valencia, Real Madrid, Fiorentina)

Erik Hadzic

Pioli till Inter – har man tänkt till den här gången?

Idag gör 51-årige Stefano Pioli sin första presskonferens i Inter. Efter en veckas spekulationer blev det klart att den Parmafödde Pioli tar över storklubben som fått en så dålig start på säsongen. Kandidaterna som nämndes för tränarjobbet var på olika nivåer och skeenden i sina karriärer. Guus Hiddink deklarerade tidigt att han inte var intresserad att ta över den sparkade landsmannen Frank de Boer. Gianfranco Zolas namn kom upp precis som Marcelinos, spanjoren som lämnade Villareal i augusti. Marcelinos löneanspråk skulle dock vara för höga sägs det. Nu blev det Pioli, som själv fick sparken från Lazio efter derbyförlusten i april mot Roma.

Stefano Pioli är en gammal mittback som gjorde flest matcher i Fiorentina. Den tidiga tränarkarriären tog honom till klubbar som Modena, Piacenza och Sassulo (då i Serie B). Han gjorde sin Serie A-debut i Parma säsongen 06/07 men fick sparken lite mer än halvvägs på resan. Nästa jobb i högstaserien dröjde till säsongen 10/11 när han ledde Chievo. Sommaren 2011 tog han över Palermo, men blev ett av president Zamparinis alla tränaroffer och fick sparken efter endast två matcher. Ett par månader senare tog han över ett krisande Bologna och styrde laget till en niondeplats, hjälpt av spelare som Marco di Vaio och Gastón Ramírez. Säsongen 12/13 kom Bologna på en trettondeplats, men sålde spelare som Diamanti, Taïder och nämnde Ramírez. Året därpå åkte Bologna ur Serie A, märkbart påverkade av de tunga spelarförsäljningarna. Pioli fick sparken efter nyåret och ersattes av Ballardini, som inte klarade av att göra en salvezza under våren.

För en klubb av Bolognas storlek hade Pioli ett ganska högt poängsnitt under sejouren där. Han betraktades som en intressant tränare i en provinsklubb, trots topparna och dalarna i Bologna. Därför kom det som en överraskning för många när Lazio annonserade Pioli som Edy Rejas ersättare till säsongen 14/15. Stefano Piolis debutsäsong i Rom kan inte annat än betraktas som en supersuccé. Lazio kom trea i ligan och förlorade cupfinalen mot Juventus efter förlängning. Pioli fick ordning på Lazios defensiv utan att för den sakens skulle tumma på den offensiva kraften i laget. I Champions Leaguekvalet som följde misslyckades man dock och åkte ut mot Bayer Leverkusen. Lazio hämtade sig aldrig från det nederlaget och säsongen slutade bara i en åttondeplats. Skadorna tyngde truppen och president Lotitos snålhet hjälpte inte direkt Pioli i situationen.

Efter att ha kokat soppa på en spik, i olika former såklart, i både Bologna och Lazio kommer Pioli nu till ett betydligt finare dukat bord. Inter har både bredden och spetsen i truppen för att realistiskt sett kunna utmana om ligaguldet. Förutsättningarna för succé är helt andra än vad Pioli tidigare fått under sin karriär. Med det sagt är det inget lag i harmoni han kommer i. Bara under hösten har lagkaptenen (Icardi) bråkat med fansen och andra spelare (Brozović) har visat upp tydliga attitydproblem. Genast har det ryktats om flera Laziospelare som är intressanta för en flytt till Milano i januari, som Biglia, Felipe Anderson, Parolo och Basta.

I Lazio under Pioli fanns en hierarkisk ordning, men där spelaren som presterade bäst på positionen alltid fick chansen i startelvan, även om denne var backup. En av Piolis styrkor sägs vara direktkommunikationen med spelare och hans roll som motivator och vägvisare. Under de Boer var det i första hand inte taktiken som föll, utan att spelarna i stor utsträckning underpresterade. Pioli kommer även få uppgiften att tina upp Stevan Jovetić och mångmiljonförvärvet Gabriel Barbosa, spelare som legat djupt inne i de Boers frysbox. I Inter kommer inte tränaren kunna skylla på skadeproblem på samma sätt som i Lazio exempelvis.

Det leder oss in på det kanske största frågetecknet, faktumet att Stefano Pioli aldrig hanterat en sådan här stor piazza. All respekt till Lazio, men det är ingen klubb där förväntningarna och förutsättningarna är lika stora som i Inter. Han har mycket att bevisa i ett kritiskt läge. Det är åtta poäng upp till Milan på CL-plats och i Europa League ligger Inter sist i gruppen med två matcher kvar. Förra veckan utlyste jag en tränarutnämning som kunde fungera på både kort och lång sikt i klubben. Kortsiktigt kan Pioli bli bra, kanske kan han till och med lotsa Inter till en Champions Leagueplats. Vad händer då om Inter tar den platsen och ska agera utmanare till scudetton nästa säsong? Har Pioli skickligheten och psyket att leverera i ett sådant läge? Jag har svårt att se att tålamodet skulle vara större med honom än någon annan, med tanke på att Pioli i sammanhanget inte är något stort tränarnamn.

Stefano Pioli

Marcelino var favorit till jobbet, vilket gör att Pioli inte framställs som ett förstahandsalternativ. Den oberäknelige spanjoren vore ett tydligare kortsiktigt val, men har också erfarenheten av toppen i La Liga där han gjorde det så bra med Villareal. Men en X-faktor i sammanhanget stavas Diego Pablo Simeone. Den förre Interspelaren spekuleras ta över nerazzurri när hans gärning med Atlético Madrid är avklarad. När och om det blir av vet bara huvudpersonerna själva. Men möjligen är tanken att Pioli ska ta hand om Inter i en-två säsonger innan frälsaren Simeone återvänder till Lombardiet. Möjligen är Pioli en utmärkt caretaker under tiden.

Den uttalade Intersupportern Stefano Pioli har klubbledningens tidigare tränarfacit mot sig Han blir den nionde tränaren efter José Mourinho att leda klubben- då är inte interimtränaren Vecchi inräknad. Under 3-0 vinsten mot Crotone i helgen vecklade Curva nord ut banderoller med tydliga budskap mot de styrande. ”Bara de som går ut på planen gör ett värre jobb än ledarna i denna icke-existerande klubb. Alla nödvändiga premisser är på plats för att vanära 108 år av historia. Se upp, för situationen börjar bli allvarlig”. En annan banderoll som följde var mer humoristisk. ”Det var en engelsman, en kines och en indonesier… och tillsammans vill de göra oss till huvudpunkten för Italiens skämt än en gång”. Engelsmannen är den avgående VD:n Bolingbroke, indonesiern är presidenten Erick Thohir och kinesen representerar ägandet.

Utnämningen av Pioli är inte den mest spännande men den är logisk på flera sätt. Även om det på ett sätt är en chansning så är det inte på de Boer-nivå. Pioli kan ligan och är italienare och behöver därmed ingen inkörningsperiod. Han har tidigare lyckats med mer begränsat materiel. Listan på tillgängliga tränarnamn var inte särskilt attraktiv, och för Inters skull kan man hoppas att de träffar rätt den här gången.

****

I Neapel knorras det efter helgens oavgjorda resultat mot just Lazio, tydligt illustrerat i tränaren Sarris frustration under matchen. Klubbägaren Aurelio De Laurentiis spädde på stämningen genom att i radio efter matchen råda tränaren att prova andra formationer som en följd av skadan på Arkadiusz Milik. Efter matchen kontrade Sarri:

– Han kan ge mig vilka förslag han vill, jag kan välja om jag vill lyssna på dessa eller inte. Den här gången håller jag inte med honom. I vilket fall hade jag föredragit att han pratar om vissa saker med mig privat, säger Maurizio Sarri.

Det är inte första och sista gången de båda tänker högt.

Erik Hadzic

Svensklaget Palermo är helgens stora förlorare

I och med att den 12:e omgången spelats i Serie A är snart en tredjedel av ligan avverkad. Nedan summeras det viktigaste från helgens omgång som var ganska målrik och inte innehöll någon 0-0 match. Då landslagsuppehåll väntar till helgen spelas det inte någon Serie A förens helgen 19-20 november.

På lördagskvällen krossade Torino Cagliari med 5-1. Alla tre B:na i vinrött gjorde mål, Benassi, Baselli och Belotti. Kan inte vara lätt för en kommentator att hålla isär dessa spelare alla gånger. Den sistnämnde gjorde två mål och en asisst, och drömmen om att bli landslagets nästa stora prima punta lever vidare för forwarden. Ljaljić gjorde även han mål efter en målvaktstabbe av Storari. I Torinomålet var även mannen som italienarna uttalar ’Art nära att fumla in en boll, men räddas av målkamerasystemet. Torino har nu gjort näst flest mål i serien, 27 stycken. Bara Romas 29 mål är bättre.

Senare på kvällen utspelades omgångens stormatch mellan Napoli och Lazio. De båda ljusblå lagen delade på poängen med varsitt mål. Efter en första halvlek där hemmalaget var bättre tog man ledningen när Marek Hamšik dribblade och satte 1-0. Bara två minuter senare släppte dock Pepe Reina ett skott under sig och Keita Baldé kvitterade. Det mesta inför handlade om Napolis anfallsproblem. Mertens startade som center och Gabbiadini kom in i andra, men satte knappt något avtryck i sitt inhopp. Gabbiadini har inte fansens tålamod på San Paolo och man ser på honom att självförtroendet inte är på topp. Lazios starka defensiv lägger grunden för poängen och man är alltjämt kvar på en fjärdeplats.

I söndagens lunchmatch tog Empoli en tung seger med 4-0 borta mot Pescara. Empoli tredubblade (!) sin målskörd för säsongen i och med resultatet. Pescara hade flera chanser i första halvlek, men både ribban och Empolimålvakten Skorupski stod i vägen. Evigt unge Massimo Maccarone gjorde istället två mål i halvleken. Övriga målskyttar var Pucciarelli och Saponara. Empoli klev förbi och puttade ner Pescara till nedflyttningsplats.

Ett annat lag som sjunker mot nedflyttningsstrecket är Sassuolo. Förlusten mot Atalanta med 0-3 var lagets tredje raka. I torsdags tappade man också en 2-0 ledning under de sista fem minuterna mot Rapid Wien. Efter en bra start har tränaren Di Francesco hamnat i ett pressat läge. Flytet är inte med hans lag och gästerna ledningsmål föregicks av en klar offside. Matchen mot Sampdoria i nästa omgång blir viktig för att bromsa fallet i keramikstaden. Atalanta tog fjärde raka segern och har sju raka utan förlust. Efter en dålig start har lyckan vänt totalt för tränaren Gasperini. Bergamolaget gick om Napoli och är på samma poäng som Lazio som innehar fjärdeplatsen.

Mittenmötet på Artemio Franchi i Florens slutade 1-1 mellan Fiorentina och Sampdoria. Astori och Luis Muriel målade i matchen. Fiorentina har bara en förlust sedan premiäromgången men har redan kryssat vid fem tillfällen. På San Siro skulle det dröja 83 minuter innan Inter genom Ivan Perišić skulle få hål på jumbon Crotone. Innan matchen var slut fyllde Mauro Icardi på med två mål och gav tränaren Stefano Vecchi den första segern i Inter. På tränarposten verkade det nu vara nära att Stefano Pioli tar över, efter att Villareals tidigare tränare Marcelino varit favorit i slutet av veckan.

I Milanos rödsvarta del är det uppåt efter 2-1 segern i Palermo. Suso gav Milan ledningen efter att Palermomålvakten Posavec tappat bollen i straffområdet. Palermos ljus i höstmörkret, Ilja Nestrovski, satte kvitteringen och gjorde sitt sjätte mål. Men i den 82:a minuten klackstyrde Milans inhoppare Lapadula in skottet från Suso och gav segern till gästerna. Lapadula köptes för knappt 90 miljoner från Pescara i somras men har under hösten gått skadad. Säkerligen har han närmat sig en plats i startelvan med detta mål. Hiljemark blev utbytt och Quaison inbytt för rosanero. Palermo är kvar på 19:e plats med bara en seger, Milan befäster sin position som trea.

Juventus behåller serieledningen efter 2-1 borta mot Chievo. Mandžukić inledde målskyttet efter paus men Chievo kvitterade på straff genom deras speciella målskytt Pellissier. En kvart före slutet gjorde Pjanić ett patenterat frisparksmål som gav Juve segern. Bianconeri tystade kritikerna efter veckans oavgjorda resultat mot Lyon, men segern hade sitt pris då Andrea Barzagli klev av skadad. Prognosen talar för att mittbacken blir borta året ut. Chievo har fem raka utan vinst men parkerar på en trygg placering i mittens rike.

I Genua gjorde fransmannen Cyril Thereau säsongens femte mål för sitt Udinese mot Genoa. Lucas Ocampos kvitterade för hemmalaget. Sist ut på söndagskvällen var Roma och Bologna. Där handlade allt om egyptiern Mohamed Salah som gjorde alla målen i Romas 3-0 seger. Salah har nu gjort åtta mål i serien och skuggar Džekos tio. Trots alla skador i laget känns fronttrion med Salah, Džeko och Perotti glödhet. De två förstnämnda är målmässigt igång på alla cylindrar och Perotti har visat sig vara en Serie A:s bästa en-mot-en spelare. Inget försvar i världen går säkert när dessa tre vaknar på rätt sida.

****

Omgångens vinnare: Empoli tar sig upp på säker mark och lyckas snygga till deras bisarrt dåliga målstatistik. Atalanta är nu uppe bland topp-fem efter vinsten mot svårspelade Sassuolo.

Omgångens förlorare: Palermo har det riktigt jobbigt i botten med fyra poäng till säker mark. Svensklaget har inte kvalitén som exempelvis Sassuolo har bland bottenkollegorna. Konstigt nog har Palermos enda seger kommit mot just Atalanta.

Omgångens mål: Min röst går till Miralem Pjanićs frispark, som dessutom skjuts från nära håll vilket är svårare för en med bosnierns frisparksteknik. Många fler frisparksmål att vänta i vitsvart?

Erik Hadzic

Pånyttfödda Lazio flyger under backuptränaren

Helgens stormatch utspelar sig mellan Napoli och Lazio på lördag kväll. I tabellen ligger lagen på femte respektive fjärde plats. Att fjolårstvåan Napoli skulle ligga bland topp-5 förvånar igen. Men att Lazio skulle befinna sig där är ett stort utropstecken efter deras, även med Laziomått mätt, kaotiska sommar.

I juli hade Lazio kommit överens med den intressante (går att byta ut mot många adjektiv) tränaren Marcelo Bielsa. Argentinaren hade lämnat Marseille i augusti 2015 under tumultartade former och är känd som en tränare som bygger upp lag på ett snabbt och skickligt sätt, men där energin förr eller senare pyser ut. Även om det var en kortsiktig lösning kunde laziali ha överseende med att man lockat ett stort tränarnamn som skulle öka klubbens attraktionskraft.

Förhandlingarna drog ut på tiden dock. Rapporterna talade om att president Lotito och sportchef Tare väntade i flera dagar på att Bielsa skulle anlända med flyget från Argentina till Rom. Flyget kom aldrig, kontraktet skrevs i Buenos Aires istället. Bielsa slutade sedan som tränare nästan i samma veva. Vad hände egentligen? För en som inte slaviskt följde rapporterna från Rom kunde händelserna te sig som en dimma där El Loco aldrig skrev på för Lazio. Men Bielsa var faktiskt Laziotränare i två dagar.

Den spontana tanken då var att detta var ytterligare en del av ”Galningens” märkliga upptåg och extroverta sätt. Men snart skulle missnöjet bland fansen rikta sig mot den extremt impopuläre Claudio Lotito. Bielsa lämnade efter att gräl med presidenten, klubben i sin tur hotade med att stämma argentinaren för kontraktsbrott. Innan sommaren fick förre primaveratränaren Simone Inzaghi ta över efter den sparkade Stefano Pioli (nämns som Interkandidat nu). Tanken var att Inzaghi efter vårens gästspel skulle ta över Salernitana i Serie B, en av annan av Lotitos klubbar i seriesystemet.

Istället fick Inzaghi snällt rätta sig i att städa upp i röran efter Bielsa. Fansen förväntningar var på en bottennivå efter en åttondeplats och misslyckat CL-kval 2015/2016. Under den första dagen av säsongskortsförsäljning i somras förnyades endast elva (!) abonnemang. Personerna som förlängde har i efterhand både prisats och uppmärksammats av klubben. En stor del i den siffran har och göra med den pågående bojkotten mot barriärerna som placerats ut på båda Olimpicos kortsidor. Lazios Curva nord valde att återvända till Olimpico i somras, men fortfarande står stora delar av sektionen tom under matcherna. Publiksnittet hittills ligger på lite över 15 000, nästan hälften av Romas snitt under hösten.

40-årige Simone Inzaghi avslutade spelarkarriären i Lazio 2010 och arbetade inom klubbens akademi innan han tog över som huvudtränare i våras. I och med prestationerna tidigt på säsongen lyckades han vända pessimismen till något annat. I premiären slog man Atalanta på bortaplan med 4-3. Det följdes upp med 0-1 hemma mot Juventus, men också en bra spelmässig insats. Sedan dess har det rullat på för Inzaghis örnar. Den andra förlusten kom borta mot Milan, men de sedvanliga dalarna har lyst med sin frånvaro. Inför omgång 12 är man bara två poäng bakom lokalrivalen Roma på andraplatsen.

Under sommaren lyckades man behålla nyckelspelarna Lucas Biglia, Stefan de Vrij och Felipe Anderson. Framförallt var de flesta säkra på att den argentinske landslagsmannen Biglia skulle flytta, men lagkaptenen stannade och är nu kvitt skadan som gäckat honom under hösten. Barcelonafostrade talangen Keita Baldé hamnade tidigt på säsongen i bråk med Inzaghi, men togs till nåder och är nu en viktig del i anfallskedjan med Anderson och Ciro Immobile.

Immobile kom till Lazio i somras efter att karriären gått i stå sedan han blev ligans bäste målskytt i Torino och flyttade till Borussia Dortmund 2014. Resultatet har blivit nio mål under hösten och en andraplats i skytteligan. Lazio har också lyft upp flera ungdomsspelare och gett dem speltid i startelvan. Alessandro Murgia, Cristiano Lombardi och målvakten med det fantastiska namnet Thomas Strakosha ger hopp om en ljus framtid i den blå delen av Rom.

****

I Napoli har däremot det mesta handlat om centerplatsen längst fram. Arkadiusz Milik ersatte Gonzalo Higuain och hann göra fyra mål på sju ligamatcher innan han drog korsbandet. 22-åringen inledde inte bländande i spelet men stod för mål, addera tre stycken i CL, och lämnade en stor lucka efter sig i startelvan. Faktum är att polacken är den enda centern i truppen, vilket fått tränare Sarri att laborera med olika alternativ.

Det logiska valet blev Manolo Gabbiadini. Han har dock inte övertygat och bara gjort två mål i höst. Om man ska vara rättvis mot Gabbiadini så är centerplatsen inte hans naturliga anfallsroll. Samtidigt har den hårdskjutande italienaren fått sin stora chans i startelvan efter flytten från Sampdoria för ett par år sedan, och inte tagit den. Yttern Dries Mertens har också testats i samma position. Belgaren är en av världens bästa inhoppare, men centerrollen är långt ifrån idealisk för en spelare som knappt mäter 1,70 meter i höjd.

Spekulationerna går varma vid Vesuvius fot om vilken forward som köps in i januari. Miroslav Kloses namn kom upp efter ett tag, men den kontraktslöse tysken valde att sluta och bli assisterande i Joachim Löws landslag istället. Det är märkligt att den här situationen överhuvudtaget uppstått i Napoli. Det är lätt att skylla på ägaren De Lauretiis snålhet, men någonstans har kommunikationen med sportchefen Giuntoli och Maurizio Sarri brustit. Möjligen har Sarri insisterat på att Gabbiadini är en man för centerplatsen i deras samtal. I anfallsproblematiken kan man också lägga till Lorenzo Insigne. Hemmasonen har gått mållös och inte fått spelet att lossa, även om han gjorde en fin assist till Callejons kvittering mot Juventus senast.

De två senaste mötena på San Paolo har varit spektakulära. Matchen förra säsongen slutade 5-0 till Napoli efter en målshow av Higuain. I maj 2015 vann Lazio med 4-2 och säkrade kvalplatsen till Champions League före just Napoli. Ikväll gäller det att bryta den negativa trenden för Napoli och hitta rätt bland fronttrion. Om inte annat står en annan neapolitanare, Ciro Immobile, redo att göra avtryck för gästerna.

 

Erik Hadzic

Frågetecknen hopar sig över Juventus

Juventus fick bara 1-1 hemma mot Lyon i gårdagskvällens Champions League, efter en kvittering i 85:e minuten av fransmännens Tolisso. I och med Sevillas vinst så ligger Juve två poäng bakom förstaplatsen tills lagen drabbar samman i Andalusien nästa omgång. Med stor sannolikhet kommer det krävas en vinst där för att kamma hem den åtråvärda förstaplatsen i gruppen. I ligan leder man fyra poäng före Roma, trots två förluster redan. Har juventini anledning att klaga på tillvaron? Kanske. Framförallt har de rätt att oroa sig över de svajiga prestationerna, snarare än resultaten.

Juventus köp i somras av Higuain och Pjanić för en bra bit över miljarden var en tydlig övning i härska-och-söndrateknik. Turinlaget både högg och vred om kniven i sina närmsta konkurrenter Roma och Napoli. Värvningen av Higuain gav dessutom starka signaler om att de vitsvarta satte kurs mot Champions Leaguetiteln. Spelaren kunde ge den målgarantin som skulle göra Juventus till främste utmanare i ledet bakom Europas suveräner Barcelona, Bayern och Real Madrid. Själva ligan skulle defileras hem, och ett nytt Serie A-rekord med sex raka ligatitlar skulle nås. Trots tappet av Paul Pogba gjorde Juventus en suverän mercato på alla plan. Men väl inne i november månad har allt inte gått som på räls.

Resultaten har varit okej. Visserligen förlust gånger två på San Siro mot Milanolagen. Även oavgjort i CL-premiären hemma mot Sevilla, en match där Juventus kanske borde haft med sig alla tre poäng. Men det som slår en är hur prestationerna sett ut och hur det svängt under hösten. Mot Lyon på bortaplan åkte man på en utvisning tidigt i andra halvlek, ändå kommer man tillbaka starkt och vinner med matchens enda mål. Senare den veckan möter Juve Milan borta och förlorar inte orättvist med 0-1. På ett snarlikt sätt förlorade man mot Inter tidigare under hösten.

Nu i helgen slog man tillbaka Napoli med 2-1 men följer upp med en lam insats mot Lyon. En match som präglades av få målchanser och som sätter Juve i en svårare sits i gruppen. Man drabbades av nya skadebekymmer efter att Bonucci och Pjanić utgått under matchen. Just skadorna är en förklaring till att spelet hackat. Bland annat är Bonucci, Chiellini och Rugani alla borta i backlinjen. Mittfältsmotorn Marchisio kom nyligen tillbaka som en välkommen förstärkning. I hans ställe har man snurrat på allrounde Asamoah, ynglingen Lemina och den allt blekare brassen Hernanes. Marchisios comeback kan visa sig vara fundamental för att laget ska lyfta sitt spel. Men Pjanić har knappast motsvarat alla förväntningar hittills och inte hittat sin roll. Precis som resten av Juventus har bosniern puttrat på med sitt spel utan att kliva fram och dominera.

På skadelistan finns också förra säsongens anfallsstjärna Dybala. Argentinaren har inte fått igång målproduktionen som ifjol, och utan honom har kreativiteten hämnats i laget. Det återstår att se om Dybala kan hitta ett bra samarbete med sin landsman Higuain på topp. Denne har levererat när det kommer till mål men har kritiserats i det övriga spelet. Det på pappret intressanta anfallsparet Higuain-Mandžukić har inte heller fungerat efter skadan på Dybala.

Det går inte att göra en Juveanalys utan att nämna Pogbas frånvaro. Har fransmannens flykt påverkat så mycket i spelet? Jag tror inte det, men visst hade hans förmåga att öppna upp matcher hjälpt Juventus i det här läget. Tränare Allegri famlar efter kreativitet i anfallsspelet men det han behöver för att väcka laget är kanske bara mer grinta? Det hade företrädaren Conte infört direkt i en motsvarande situation.

Att vinna borta mot Sevilla kommer bli en otroligt svår uppgift. Sevilla har redan vunnit mot Atlético Madrid på hemmaplan i höst och är bra med i toppen i La Liga. En andraplats i gruppen vore inte en katastrof för Allegris mannar. Man kan fortfarande få ett Monaco i åttondel, men risken är större att det blir ett av de riktigt tunga lagen. Förra året förlorade man förstaplatsen till Man City i sista omgången efter förlust i just Sevilla. Målskytt? Förre Juve-strikern Llorente. Spanjorerna kom trea och gick och vann Europa League som brukligt. För Juve blev det som bekant FC Bayern i åttondel och ett smärtsamt tidigt uttåg ur Champions League,

Denna säsong, när Juventus ska ta det sista klivet bland de största i Europa skulle det kännas onödigt att riskera en svår lottning med en till andraplats. En vinst i Sevilla skulle markera en stor symbolisk tyngd för resten av säsongen och ge laget självförtroende att hitta en utväxling i spelet. Att potentialen finns i truppen är det ingen som betvivlar.

****

I kvällens Europa League är fyra italienska klubbar i farten. Roma möter Austria Wien på bortaplan. Båda lagen delar på förstaplatsen i gruppen efter 3-3 i mötet på Olimpico, där österrikarna kom tillbaka med två sena mål. Romas har stått för ganska märkliga resultat i årets Europaspel och ikväll lär fansen kräva en vinst för lite andrum i gruppen. Giallorossi störs dock av skador och Daniele De Rossi väntas gå ner och starta som mittback.

Fiorentina har fått upp ångan den senaste tiden och anfallaren Nikola Kalinić är i målform. De möter tjeckiska Slovan Liberec på Artemio Franchi. Tjeckerna har bara tagit en poäng i gruppen och fick stryk med 1-3 på hemmaplan senast. Fiorentina toppar gruppen tre poäng före PAOK och laget som ingen vet hur man stavar, Qarabag.

Sassuolo har inlett med en seger, en oavgjord och en förlust i deras Europadebut. Förra matchen slutade 1-1 borta mot Rapid Wien och nu ska de grönsvarta ta emot Rapid på Mapei Stadium. Genk toppar gruppen på sex poäng och Athletic Club ligger överraskande sist på tre.

Kvällens höjdare utspelas på den engelska sydkusten och St Mary’s Stadium. Ett pressat Inter möter Southampton med primaveratränaren Stefano Vecchi som tagit över huvudtränarsysslan efter Frank de Boer. Vecchi tar med flera spelare som inte registrerats för höstens EL-spel, som Joao Mário, Geoffrey Kondogbia och Gabriel Barbosa. De följer med för att tränaren vill skapa en bättre stämning i truppen efter den dåliga inledningen. I Milano vann Inter med 1-0, trots det måste prestationen höjas avsevärt om det ska bli några poäng ikväll. Och det måste det bli, laget ligger sist i gruppen, tre poäng efter ledande Sparta Prag.

Kl. 19:

Austria Wien-Roma

Kl. 21:05

Sassuolo-Rapid Wien

Fiorentina-Slovan Liberec

Southampton-Inter

 

Erik Hadzic

Inter har gått vilse i tränarjakten

Så kom beskedet som varit på känn under ett par veckors tid. Inter sparkar holländaren Frank de Boer efter bara knappt tre månader på tränarposten. Helgens förlust borta mot Sampdoria blev droppen för klubbledningen efter en dyster, dyster oktobermånad. På de sex senaste matcherna i ligan har det bara blivit en vinst och en oavgjord- helt oacceptabelt för en klubb av Inters storlek. Den raden gör att Milanolaget placerar sig först på fjortonde plats i Serie A.

Då har jag inte ens nämnt prestationerna i Europa League. Inter inledde med 0-2 hemma mot israeliska Hapoel Be’er Sheva (vem hade hört talas om dem innan?!) och förlust i Prag mot Sparta. Tabelläget ser något gynnsammare ut efter 1-0 senast på San Siro mot Southampton, men det var också en match där Inter var utspelade av engelsmännen. Det är en sak att det går mindre bra i Europa League, men när det samtidigt havererar även i ligan så kan man förstå de negativa tongångarna på Appiano Gentile.

De Boer anställdes i början av augusti efter att Roberto Mancini fått gå efter 1,5 år som nygammal Intertränare. Tränarbytet skedde en bra bit inpå försäsongen vilket alltid innebär risker i säsongsförberedelserna. De Boer kom som ett spännande tränarnamn på kontinenten efter att ha blivit historisk med fyra raka ligatitlar med Ajax 2011-2014. Tränaren slutade i Ajax i våras efter att ha förlorat ligatiteln de två senaste åren till PSV. Inters fans verkade delade, men försiktigt optimistiska till anställningen av den förre backgeneralen.

46-åringen skulle ändå jobba i motvind från start av olika anledningar. Med säsongspremiären ett par veckor efter anställningen skulle han inte hinna påverka laget i den grad han velat under försäsongen. Detta var hans första tränaruppdrag utomlands och det i ett erkänt svårmanövrerat italienskt klimat, med allt vad det innebär som stort taktiskt fokus, nytt språk och annorlunda mentalitet. Det kändes givet att tränaren skulle ges tålamod att bygga på dessa saker och komma in i det italienska tänket.

Jag var själv på San Siro den 18:e september och såg Inter vända matchen och slå Juventus med 2-1. Inter övertygade med ett riktigt bra presspel som la grunden till den första vinsten mot Juve på flera år. Där och då såg laget ut att vara på gång. De hade dessutom fått in flera intressanta spelare under sommaren som Joao Mário, Gabriel Barbosa, Ansaldi, Ever Banega och Candreva. Sedan dess har man både haft otur i kombination med spelare som underpresterat. Att lagkaptenen Icardi sedan dissade Inters ultras i sin självbiografi och startade en fejd med dessa fans gjorde inte harmonin i klubben bättre.

Jag kan förstå att klubbledningen väljer att göra sig av med tränaren efter den usla resultatraden. Under dessa sex matcher var det bara Roma man mötte i kategorin storlag också. Men det framstår som att klubben gjorde en chansning med de Boer som man inte vågade hålla kvar vid och visa tålamod. Inskolningen till italiensk fotboll blev precis så svår som många anade på förhand för tränaren. Ändå gav man inte ens honom tid året ut, och klubbledningen med sportchef Ausilio framställer sig själva i minst sagt konstig dager.

Efter trippelsäsongen 09-10 med José Mourinho så har nerazzurri avverkat inte mindre än åtta tränare. Benítez, Leonardo, Gasperini, Ranieri, Stramaccioni, Mazzarri, Mancini, och nu de Boer. Alla har de mer eller mindre misslyckats på jobbet eller inte varit värda att satsats på. De Boers avsked kan nästan jämföras med den komiskt tidiga sparkningen av Gasperini (nu i Atalanta) hösten 2011.

På spelarfronten har sportchefen Piero Ausilio i mångt och mycket lyckats sedan hans tillträde 2014. Det är inte spelartruppen som är det huvudsakliga felet. Spelmässigt såg det i stunder bättre ut under de Boer än med föregångaren Mancinis stela system. Men bevisligen finns det fortfarande någon form av oro i spelartruppen som visar sig i Icardis dumhet, Brozovics bristande attityd och utfrysningen av Jovetic och Gabriel.

Inter ska försöka göra något som de inte lyckats med på 10-talet, att hitta en tränare som är framgångsrik både på kort och lång sikt. Tränaralternativen som finns känns inte superheta. En utlänning som inte verkat i Serie A känns också uteslutet. Men med kinesiskt kapital i ryggen och namnet Inter som lockbete kommer intressenterna till posten inte vara få.

Erik Hadzic

Italienbloggen är tillbaka!

Det har blivit dags att ta in den italienska fotbollen i värmen på Fotbollskanalen. Jag som ska göra det heter Erik Hadzic och är en 27-årig Malmöbo. Till vardags läser jag journalistik i Lund där jag nyligen börjat arbetet med en c-uppsats. Min skrivarbakgrund kommer från Svenskafans.com, som jag skrev på i lite mer än två år. Där skrev jag om mitt utländska favoritlag Arsenal, och om det engelska landslaget under och efter sommarens EM.

Mitt intresse för den italienska fotbollen är dock lika stort som för den engelska, och därför har jag äran att återinviga den här bloggen. Plattformen kommer bestå av allt som handlar om italiensk fotboll. Från högstaligan till lägre divisioner, landslaget och spelet i maktens korridorer är alla ämnen som på något sätt kommer tas upp i bloggen. Den italienska fotbollen är fylld av olika berättelser, och det är dessa berättelser jag ska försöka lyfta  här.

Förhoppningen är att locka läsare som både är väl bevandrade i il calcio och sådana som inte är det. Den italienska fotbollen upplever inte sin storhetstid på planen, men är fortfarande lika intressant att följa med alla dess ingredienser. Hursomhelst ska det bli riktigt kul att skriva här.

Väl mött!

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons