Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Melkemichel är mannen för Djurgården

Turerna kring Ingvar “Putte” Carlsson är rätt talande för läget i Djurgården i dagsläget. Den sportsligt ansvarige i styrelsen avgick i fredags i solidaritet med Magnus Pehrsson och Tommy Jacobson och uteblev därför från helgens styrelsemöte och Anders Grönhagen tog hans roll, men “Putte” var plötsligt tillbaka i tjänst under måndagen.

Klubben hann inte med i svängarna där och var precis på väg ut med ett pressmeddelande om avhoppet när man förstod att “Putte” stannar kvar i styrelsen under sin mandatperiod. Djurgården är onekligen i gungning efter managern Magnus Pehrsson och ordföranden Tommy Jacobsons avhopp i fredags.

Lägg till att Dif:s suppporterklubb Järnkaminerna på måndagen ifrågasatte hur avhoppen skedde och kritiserade medierna och även statsminister Fredrik Reinfeldt för att bara köpa en källas version och JK bidrar till att ifrågasätta huruvida Magnus Pehrsson verkligen blev hotad eller inte. Vilket de inte är ensamma om.

Hotet är polisanmält och det återstår att se vad den utredningen ger. Fattar inte riktigt hela den här diskussionen om att det var fegt att kliva av eller att det var resultaten som gjorde att Pehrsson hoppade av. Bara den som varit hotad inser hur det är.

Det är väl givet att Pehrsson kan ifrågasätta sin tillvaro på jobbet efter att tre personer med en koppling till klubbens våldsamma supporters söker upp honom och säger att om det blir förlust på lördag så är alla emot honom. Hur kan man ens undra om det? Vem hade velat uppleva det?

Sedan kan diskussionen på Kaknäs ha framstått som vänlig på håll. De kan ha skakat hand och hållit ett civiliserat samtal men besökarna bär med sig en historik. Naturligtvis finns det säkert personer som inte brytt sig, men vi är alla olika och det är för dåligt att ifrågasätta Pehrsson utifrån att han skulle vara feg.

Det var intressant att lyssna på förre Dif-spelaren och lagkaptenen Markus Johannesson i Fotbollskväll som poängterade att fokus i debatten hamnar på fel ställe om man pratar om att det är fegt att hoppa av istället för att tala om vad man får göra och inte göra som supporters.

Han har erfarenheten och talar om att det tidigare sopats under mattan. Johannesson berättade om en tung period i Djurgården där det blev en vardag på träningsanläggningen Kaknäs med besök, poliseskort och hot som naturligtvis inte gjorde det lättare att prestera.

Efter förluster så tittade man sig extra omkring utanför träningsanläggningen och hade polis där och det påverkade givetvis spelarna, enligt Johannesson som talade om en uppladdningen inför match med tanken: “Om vi förlorar i dag, vad kommer att hända då?”

En effekt som kom upp i den efterföljande diskussionen med Daniel Nannskog och Mats Nyström var att spelare kommer att tveka över att flytta till Djurgården och andra klubbar med en liknande problematik. Därför att det inte är det bästa miljön för att kunna prestera maximalt när man har de här möjliga hoten hängande över sig.

Det är en problematik som är vanligare i 08-klubbarna men det finns på många andra ställen i landet. Per Ågren vet hur det är att leva under hot i Malmö och Blåvitts spelare fick besök under en träning i höstas och det stör naturligtvis.

Djurgården har mer pressande problem. Frågan är vem som kan ta verkligt ansvar för klubben nu? Hanterar Lars-Erik Sjöberg det? Och Ellinor Persson? Och Johan Lindén, Anders Grönhagen och Gustaf Törngren? Och då även Ingvar “Putte” Carlsson?

Det är den sittande styrelsen som just nu har Djurgårdens öde i sina händer och det är ingen lätt uppgift gänget har att hantera. Klubben är i kris sportsligt, ekonomiskt och numera även organisatoriskt och det är inte lätt.

Dagens styrelse är till stora delar resterna av den Dif-styrelse som valde att bli kvar när Tommy Jacobson klev in efter Per Darnell 2009. Då var det finansmannen Jacobson som såg till att pumpa in pengar i klubben både från egen plånbok och från andra partners och räddade den från haveri.

Vilket var ett måste efter en tung tid sedan en del krafter sett till att byta ut Bo Lundquist och det som följde var en lång och söndrande maktkamp, vilket skadade klubben. Något jag tror alla är överens om, oavsett vilken sida man är på.

Nu verkar en del drömma om att “Bosse Lunkan” ska göra comeback, men det känns oerhört avlägset sett till att bägge de fansgrupperingar som ville bli av med honom fortfarande är aktiva i maktkampen kring klubben och knappast hälsar honom välkommen.

Så frågan är vem som är riddaren i den skinande rustningen? Ja, det är tveksamt om han ens finns. Karl-Johan Persson hade naturligtvis kunnat gräva fram lite växelpengar och lösta alla problem på kort sikt, men sett till att han mer och mer styr sin satsning mot Djurgårdsandan och dessutom inte ökat upp stödet så är det tveksamt om HM-ägaren är lösningen.

Att klubben haft det tufft ekonomiskt är ingen hemlighet. Under 2009-11 så förlorade klubben närmare 70 miljoner kronor och fjolåret klarade man bättre främst tack vare pengar från PEAB för att man kom till Tele2 Arena och även för att arenan blev försenad. Engångsintäkterna fixade bokslutet och en del riskkapital fixade Erton Fejuzullahu.

Fast den sittande styrelsen har inte tid att fundera på långsiktiga konsekvenser och det gäller att handla. Mitt recept hade varit att göra Anders Grönhagen till sportchef – tydligen klart – och sedan jaga en tränare som kan se möjligheterna i Djurgården.

Hade direkt siktat in mig på Özcan Melkemichel i Syrianska. Det han gjort med Södertälje-klubben är inget annat än magiskt, från division 1 till allsvenskt spel och dessutom höll han kvar klubben trots ett minst sagt begränsat manskap.

Hade Melkemichel hetat Haglund, Lennartsson, Norling eller något annat mer svenskklingande namn så hade han givetvis redan varit rekryterad av en annan klubb. Nej, det är inget jag kan bevisa men meriterna talar för det.

Nu är han snart klar med sin tränarutbildning och för Melkemichel att komma till Djurgården, som har helt andra förutsättningar än Syrianska, vore naturligtvis ett otroligt lyft och han är dessutom van vid att det är tryck och press och han är inte dyr, det passar en pressad klubb.

På lång sikt handlar det om att vinna förtroende hos Karl-Johan Persson och af Jochnick och de andra i Djurgårdens Nya Affärsnätverk som pumpat in pengar i klubben och som kan se till att man kan balansera vidare på linan.

Sedan är det bara att hoppas att styrelsen har kraft att sitta kvar och ge valberedningen tid att hitta en ny kraft för att leda Djurgården. Tror man gör klokt i att glömma det som varit och försöka hitta någon ny kraft som är villig att gå “all in” i klubben. För de gamla namnen ger bara mer strider.

Till årsmötet nästa år får man hoppas att medlemmarna sluter upp och verkligen röstar. Varför inte hålla det i samband med en match? Allt för att se till att ge medlemmarna en möjlighet att lättare utnyttja sin demokratiska rätt och inte bara lämna mötet åt sitt öde och därmed makten till ett fåtal.

Svensk folkrörelsedemokrati har onekligen sina begränsningar och det är alldeles för lätt att kuppa igenom personer och förslag inom fotbollens värld när det räcker med att man samlar ihop ett 50-tal personer till ett årsmöte och på så sätt kan trycka igenom sin vilja.

Många har naturligtvis åsikter och det är givetvis förbannat lätt att sprida dem när man inte behöver ta ansvar för en klubb där man varje månad ska stå för kostnader på sju, åtta miljoner kronor och man dessutom mest får skit för att man inte gör på rätt sätt. Få personer pallar det trycket.

Vi i media är givetvis en del i det spelet, där vi skriver om klubbar och ledare som inte presterar. Vi har även kritiserat Magnus Pehrsson och bidrar till trycket på honom. Det får vi inte blunda för, men i slutändan är det vårt jobb att granska och ofta blir kritiken betydligt hårdare från dem som älskar klubben.

Supportrar vill ofta att ens lag ska vinna, behålla sina spelare, få ekonomin att gå runt samt se till att krydda truppen med värvningar. Lägg till att man vill ha en bra service runt om kring och även ha en tät kontakt och få maximalt med information. Alla inser nog att det är en ekvation som inte går ihop, och det gör det svårt för klubbledning och fans att alltid jobba ihop.

I Djurgårdens fall är det ett måste och det finns en styrelse som är vald att leda klubben och då måste den få det förtroendet som årsmötet redan gett den, och det bästa alla inblandade kan göra är att försöka lägga maktkamperna åt sidan och kämpa för att klubben ska överleva den här krisen – risken är att det annars inte finns något att kämpa om.

Olof Lundh

Fansen krossade Lagrells vision

Förra SvFF-basen Lars-Åke Lagrell tillhör den falang inom svensk fotboll som velat flytta makten för 51-procentsregeln – som innebär att den ideella föreningen alltid ska ha makten i eventuella bolag – men Lagrells eget förbund övergav under fredagen den strävan. När 80 procent av medlemmarna i SvFF röstat i frågan var 55 procent för att Riksidrottsförbundet ska äga frågan och därmed byter förbundet inriktning i frågan.

En klar seger för fansen som mobiliserat under våren och även fått en rad av de stora klubbarna i allsvenskan att fatta beslut på sina årsmöten om att man är mot en förändring av regelverket. En del fans har jämfört det med en grundlag och velat att en sådan fråga ska ligga kvar hos RF. När SvFF-basen Karl-Erik Nilsson fick känna på kraften började han tveka.

Kritiken handlade om att förbundet försökt trycka igenom det här utan en ordentlig demokratisk process och man pekade på en undermålig utredning. Så trots att SvFF-styrelsen redan hade tagit beslut i frågan så lät Nilsson förbundets medlemmar säga sitt en gång till, och följden blir att förbundet inte kommer att stötta RF:s förslag om att specialförbunden ska äga frågan om 51-procentsregeln.

Naturligtvis både starkt och rätt av Nilsson att lyssna på opinionen. Uppenbarligen är frågan så laddad att få om ens någon vågar kliva fram och driva den i en riktning mot att förbundet ska få makten över frågan, och i en eventuell framtid kunna ge klartecken till en klubb vars medlemmar hade velat gå den vägen.

Därmed stänger man den frågan för svensk fotboll inom överskådlig framtid. Kan inte se hur den skulle kunna dyka upp igen. Den hade bara berört ett fåtal föreningen, men det finns naturligtvis både ideologiska hänsyn och en del som inte vill ta risken att en eller ett par klubbar skulle kunna ta stora kliv med kapital.

Intressant blir att se hur hockeyn skulle hantera ett nej på Riksidrottsmötet i maj, vilket är det troliga sett till hur specialförbund som fäktning och andra sett till att mobilisera krafterna för att stoppa en förändring av hur svensk idrott kan bolagisera.

Det finns en del som tror att hockeyn (läs främst hockeyligan) då kommer att försöka att bryta sig ut från idrottens organisation. Nej, det är ingen lätt process och inte alls givet att det lyckas. Däremot är det klart att hockeyklubbarna som är betydligt mer utvecklade kommersiellt ser möjligheter att få in kapital via investerare.

Olof Lundh

Trist, men Götze måste vara fri att välja

Frågan är vem som läckte? Vem hade mest att tjäna på att det kom ut att Mario Götze lämnar Dortmund för Bayern München i sommar? Min känsla är att Bayern ville få ut något som tog en del rubriken från presidenten Uli Hoeness klammeri med skattemyndigheten och stärka klubben inför mötet med Barcelona.

Har svårt att se att varken Götze eller Borussia Dortmund hade någon vinning i att det blev offentligt att storstjärnan går till den största rivalen, och det bara dagar före klubbens viktigaste match på länge. Nej, bättre uppladdning inför mötet med Real Madrid går det onekligen att tänka sig, och särskilt då för Götze.

[youtubeplay id=”mt8SBlNJBFQ#!” size=”large”]

Undrar hur fansen kommer att ta emot honom i kväll? Kommer den gula muren att vända honom ryggen? Blir det buande och protester mot en spelare som hjälpt Dortmund att återvända till den europeiska toppen igen?

Mario Götze lämnar alltså klubben som han kom till som 8-åring och det hade på ett sätt varit förståeligt om Dortmund inte alls var med i kampen om titlar och framgångar, men det är svårare att ta in flytten sett till att man på senare år kunnat mäta sig på allvar med Bayern München och är kvar i Champions League.

Dubbla ligatitlar samt en cuptriumf och dessutom har man tagit kliv i Europa. Inget talar heller för att man bara är en dagslända även om man tappat en hel del av profilerna som lyft klubben. Så framtiden är ganska ljus i Dortmund.

Pep Guardiola ska ha varit skälet till att Götze valde Bayern när nu en rad av Europas storklubbar var redo att köpa tysken för hans lösenpris på 37 miljoner euro. Naturligtvis ett spännande tränarval, och som representerar en fotboll vi alla berörts av.

Det blir en av höstens grejer att följa hur katalanen ska hantera en klubb som redan är på topp och man har svårt att se hur det ska kunna gå att göra det bättre än vad Jupp Heynkes gjort under säsongen, men det är klart att Guardiola lockar.

Samtidigt måste Götze fatta det kontroversiella i att byta inom Tyskland och gå till jätten glufs-glufs som nästan får alla spelare man pekar på. Bara i årets trupp finns exempel på hur man rekryterat: Maneul Neuer, Mario Gomez, Dante, Mandžukić, Pizarro och så vidare, och nu blir Götze nästa man.

I en tid när strömmingarna bland fans över hela Europa går i riktning “mot den moderna fotbollen” så är det än mer bränsle till den brasan och det är naturligtvis trist för Bundesliga i stort att Bayern bara kan vara med och köpa sönder den största rivalen.

Den typen av dominans är inget som lockar mig, utan det är bara trist. Även om den tyska ligan har en massa positiva beståndsdelar så är en så kraftfull position för en klubb, och som blir än mer cementerad av Uefa:s Financial Fair Play, bara negativ.

Fast i slutändan måste Mario Götze får göra som han vill. Om han känner att steget till Bayern är rätt kliv för honom så är han naturligtvis fri att göra det, oavsett reaktionerna. Ovanpå det så får Dortmund rätt bra betalt, och det enligt en klausul som klubben och han själv kommit överens om.

Det kan aldrig vara okej att man är tvingad att vara kvar i en klubb om man känner att det finns utveckling att hämta någon annanstans. Och om det är pengar som styr så är det bara att acceptera att någon annan vill betala mer, för spelare måste vara fria.

***

Debuterar i podcastvärlden  efter att jag satte mig med Anders Cedhamre som kör Agendasättarna för några veckor sedan. Eurosports redaktionschef kör ett projekt vid sidan där han intervjuar olika personer med anknytning till sportvärlden och via länken ovan hittar ni samtal med Lars Lagerbäck, Anna Brolin, Simon Bank, Frida Nordstrand, Thomas Mattsson, David Fjäll, Jesper Hussfelt, Ola Wenström och många fler.

Efter en dryg timmes samtal kommer jag inte riktigt ihåg allt som vi avhandlade men det var onekligen en annorlunda och kul upplevelse. Om ni vill höra om nyhetsjakt, hets mellan journalister, att bevaka landslaget, hur nära man är landslaget och en hel rad andra ämnen så finns det här

iTunes-länk: https://itunes.apple.com/se/podcast/28-olof-lundh/id568107050?i=152584047&mt=2

Android: http://feeds.feedburner.com/Agendasattarna.

***
Juventus? Jaha, inte roligare än så för Zlatan Ibrahimovic. Även om jag fattar att han vill tillbaka till Italien, serie A och Juve är på gång uppåt igen så är det ingen flytt som kittlar.
***
Det ingår naturligtvis i jobbet som fotbollskrönikör på Kvällsposten att lyfta fram Malmö FF som Sveriges bästa klubb genom tiderna, som Mattias Larsson skriver. För mig haltar framför allt resonemanget om att MFF:s finalplats i Europacupen är större än två segrar i Uefa-cupen som IFK Göteborg bärgade för att det var en förlorarcup.
Ja, ja, GT:s krönikör lägger väl antagligen sina slantar på Blåvitt. Det är naturligtvis mest något som klubbarnas fans kan hetsa upp sig över. Även om det är jämnt klubbarna emellan så ligger mina stålar på IFK sett till vad man gjort i Europa, både i Uefa-cupen och i Champions League, även om man inte vann.
Oavsett ser jag fram emot klassikermötet i Göteborg på torsdag och hade inte det varit Europa League-semifinal och jobb i TV4-huset hade jag gärna bänkat mig på Gamla Ullevi för att bevaka matchen. För även om MFF lämnat ytterligheten av possession-spel så är det två olika riktningar och ideologier som ställs mot varandra och det är alltid spännande.
Matchen är dessutom extra kryddad av Thern Sr och Jr som kallat Blåvitts spel för brottarfotboll och det om något måste räcka för Mikael Stahre när det handlar om vad han ska köra på matchgenomgången. Att lämna motståndarna efter sig i tabellen är ett rätt bra sätt att visa hur man ser på kritiken.
***

Fotbollschefen Emir Osmanbegovic fick en tuff start på en tv-konferens i Rio de Janeiro inför nästa års VM i fotboll, och det var tur att en skateboardkille kom till undsättning.

***

Körde slutspelet i Grandiosa SM i Fotbollskunskap under tisdagen och det är otroligt vad herrarna kan, vilket ni kan se 14 maj i TV4-Sport då semifinaler, bronsmatch och finalen visas. Vem, som vann? Ja, det är naturligtvis hemligt.

Till avgörandet i Stockholm var det bara män som tagit sig. Varför är inga tjejer med? Är det en typisk grabbsyssla att nörda ner sig? Det borde inte vara så, eller är det något vi gör fel i tävlingens upplägg?

***

Twittrade åt Berättarministeriet under tisdagen och det är ett förbannat bra projekt som stöttar barns skrivande och läsande. Om du är nyfiken, så kan du läsa mer här.

Olof Lundh

Sir Alex är avundsvärd

Sir Alex Ferguson ledde på måndagen Manchester United till klubbens 20:e ligatitel när laget slog Aston Villa med 3-0 hemma på Old Trafford. Det har i praktiken varit Uniteds guld ett tag, City föll samman och United ökade, men ett guld ska säkras helt och hållet innan Rooney o Co kan fira på riktigt.

Villa hade egentligen inget att sätta emot och Robin Van Persie hade efter 20 minuter skickat in tre mål och inte bara kopplat ett grepp om att vinna skytteligan och möjligen bli årets spelare utan även gett sin första säsong i United en värdig kröning. Frågan om värvningen av holländaren gav United den skjuts man behövde efter Manchester Citys triumf i fjol.

När jag på twitter skrev att United kunde tacka Van Persie fick jag genast mothugg av en del som lyfte laget och Michael Carrick och man poängterade att Van Persie hade en svacka när United avgjorde. Naturligtvis hade inte holländaren kunnat spela själv, men signalen när United köpte honom och hans start och de följande målen gav en rejäl injektion.

Det finns många spelare som excellerat, nämnde Michael Carrick, David De Gea som har vuxit in i ligan, Rio Ferdinand har gjort en av sina starkaste säsonger på länge och Nemanja Vidic var vass när han var tillbaka, är även svag för Rafael da Silva trots att försvaret ibland svajat och Kagawa och Hernández har bägge blixtrat till. Sedan är det naturligtvis en styrka med 19 olika målskyttar och veteraner som Giggs och Scholes.

Mest imponerad är jag ändå över Sir Alex Ferguson, 71. Tänk att brinna så för sitt jobb och bli så taggad av att vinna en titel att all kraft och energi går in i att ta tillbaka titeln. Fredrik Reinfeldt borde anlita honom som en frontfigur för att vilja och kunna jobba längre, även om den gamle skotten knappast skulle ställa upp för alliansen i en sådan fråga.

Fast det är avundsvärt att ha lågan kvar för ett jobb. Jag fattar att det är ett drömjobb med en rad fördelar, men trycket och pressen att leda en av världens största klubbar och dessutom aldrig bli mätt. Med sina 13 ligatitlar ligger han jämte Arsenal och med bara Liverpool (18) och United framför sig när det gäller ligatriumfer i den engelska fotbollen, och då har alla varit aktiva betydligt längre än Ferguson.

1. Manchester United, 20 ligatitlar

2. Liverpool, 18

3, Arsenal, Sir Alex Fergsuon, 13

5. Everton, 9

6. Aston Villa, 7

Ja, jag vet att Ryan Giggs har varit med och vunnit alla 13 ligatitlarna under Ferguson, men för mig är det något större att ha varit den som satt ihop lag efter lag och gång på gång vunnit. Han må vara en vresig gubbe utåt och kanske inte den som ger några fördelar till andra, men hans driv, vilja och ambition är imponerande sett till att han sedan länge kunde vilat med en drink i näven.

Efter segern mot Villa gav Ferguson den enda presskonferensen efter en ligamatch den här säsongen och han siktade redan på nästa säsong. Ja, herregud, den mannen vilar inte. Frågan hur han ska hantera Rooney är bara en av de svåra grejer han har att brottas med. Trots allt börjar en del av gardet bli till åren och han måste se till att fylla på manskapet, för han är inte nöjd med bara en titel.

Har bara stött på Alex Ferguson på nära håll två gånger, det var vid en tid när han var en del i Sverige och besökte både IFK Göteborg och Änglagården samt i Stockholm på ett evenemang som AIK höll i kring år 2000. Vid bägge tillfällena tog han sig verkligen tid att snacka och framför allt när han var i Göteborg då Jesper Blomqvist och klubben låg honom varmt om hjärtat.

Även om Ferguson hade en utstrålning som påverkade, det var få journalister som ens vågade fråga honom något. Den stenhårda blicken bakom en något mindre röd näsa var inte inbjudande, men i själva verket var han oerhört vänlig när han gått i gång. Ihop med Gunnar Larsson sken han upp och bjöd på många bra citat och hade tid, vilket var häftigt.

***

Typiskt att David Cameron ger sig in i Suarez-härvan. Politiker plockar gärna enkla poänger. Som Fredrik Reinfeldt och rövbombningen.

***

Som om det inte räckte med en ny förlust för Djurgården, typiskt nog avgör den ratade Kennedy Igboananike för AIK.

***

Förre Landskrona och Ajax-spelaren Rasmus Lindgren känner Luis Suarez bättre än de flesta och var också upphov till det första bettet som anfallaren tog.

***

Om Mario Götze är klar för Bayern München är det ett tungt slag inte bara för Dortmund utan för Bundesliga. Sedan kan man undra vem som läckte uppgifterna till Bild dagarna innan Bayern och Borussia Dortmund går in i semifinalerna i Champions League? Känslan är att en klubb tjänar mer på det än en annan.

Naturligtvis är det bra för Bayern att veta att man får en rejäl förstärkning och sedan är det positivt att få rubriker om annat än presidenten Uli Hoeness hundratals miljoner på ett konto i Schweiz. Att Bayern hotade att lämna presskonferensen inför CL-semin mot Barcelona om någon frågade om Hoeness är inte min typ av pressfrihet.

***

I det stora hela har Liverpool hanterat skandalen kring Suarez bra.

Olof Lundh

Liverpool har inte råd att dumpa Suarez

Liverpool-Chelsea handlade efter slutsignalen bara om Luis Suarez. Den skicklige och kontroversielle anfallaren hade inte bara hunnit bjuda på en straff, vara delaktig i Pools kvittering och ordna en poäng med ett nickmål på tilläggstidens tilläggstid – 96:40 – utan han bet även Chelseas Branislav Ivanovic.

Ja, herregud, och det är inte första gången Suarez hugger till med tänderna. När Liverpool värvade honom från Ajax för tre år sedan så var Uruguays store man avstängd i sju matcher i den holländska ligan för att ha bitit Otman Bakkal.

[youtubeplay id=”v_Zbk0gHwtM” size=”large”]

Överhuvudtaget har Suarez karriär handlat om rätt många kontroverser, allt från handsen i VM 2010 till de olika skandalerna kring bråken med Patrice Evra och så sent som i VM-kvalet i mars, mot Chile, där han uppges ha slagit till Gonzalo Jara. Rubrikerna har tyvärr handlat om mer än bara hans skicklighet framför målet.

Under den pågående säsongen var känslan att han rätat upp sitt rykte. Den 26-årige anfallaren har gjort 23 mål i ligan och är nominerad till årets spelare och hållit sig i från de värsta kontroverserna…åtminstone fram till att han i söndags eftermiddag bet Ivanovic i samband med kamp i straffområdet.

Vad var det som hände? Sa Ivanovic något? Var det helt oprovocerat? Eller finns det något som kan ursäkta beteendet? Ja, sett till hur Liverpools vd Ian Ayre och manager Brendan Rodgers agerade så verkar de inte finnas utrymme för något annat än en total pudel. Den kom också under kvällen när Suarez bad om ursäkt till allt och alla.

Att det dessutom skedde samma vecka som årsdagen av Hillsborough gör inte saken bättre. Luis Suarez dåliga beteende får den processen att hamna i skuggan och det är knappast något som är uppskattat. Supportergrupperingarna som lagt enorm kraft på allt kring tragedin får ingen energi av att se anfallaren bete sig så.

Skickar Liverpool sin stjärna nu? Alan Hansen, Graeme Souness tillhör dem som inte tror att klubben kan behålla Suarez. Kostnaden blir för stor att ha en stjärna som inte går att lita på, och för en klubb som haft det tungt sportsligt under en del år och blivit lidande av ett par ägarbyten så måste man agera för att visa vad man står för.

Undrar om det verkligen blir så? Suarez är kanske Liverpools viktigaste spelare och en spelare med många år framför sig, och att då få ut ett bra värde när man vill bli av med honom är inte lätt. Lägg till att ekonomin inte är den bästa trots nya amerikanska ägare, och att Rodgers haft svårt att få värva i den utsträckning han vill.

Därför tror jag inte Liverpool kommer att sälja Suarez. Kommunikationen under söndagskvällen tyder på det, och ett eventuellt straff från FA kommer man att acceptera. Sedan handlar det snarare om att klubben måste hjälpa honom än mer och hoppas på att han inser vilka problem han har och att han är villig att jobba med sitt uppträdande och i förlängningen sin image.

***

I inget annat ämne än sport hade en utfrågare kommit undan med att vara dåligt påläst som när SvFF-basen Karl-Erik Nilsson var gäst i Ekots lördagsintervju. Bara det att intervjuaren Monica Saarinen inte blivit briefad alternativt tagit fram uppgiften om SvFF först gav klartecken till Alexander Gerndt efter domen, och ändrade sig efter att det blåste till.

Bara tanken på om jag satt mig och intervjuat Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfvén om deras olika förslag och dribblande utan att ha totalkoll på vad som skett. Ja, det hade naturligtvis inte hänt, eftersom det inte rör idrott, men när det gäller sport så kan man ta det med en klackspark.

Sedan trodde jag alla på Ekot hade koll på att inte ställa mer än en fråga åt gången. Rätt lätt för Nilsson att dribbla när han får tre till fyra frågor åt gången, och dessutom med en del värdeladdade ord. Den gamle politikern hanterade det, han svarade i princip inte på något om huliganer, bolagisering och så vidare. Men det är frågan om det är vad fotbollen behöver? En ledare utan visioner?

***

Fotbollskanalen Europa körde en hel del Luis Suarez men även Zlatan-pussen, Fiorentinas återuppståndelse, Malagas kollaps samt St Etiennes första buckla sedan 1981, och massor av mål.

Fergie Time borrade vi ner oss i Zlatans nästa klubbadress och vi är alla ense om att han vill i väg:

***

Blåvitt fortsätter att excellera med sin cyniska fotboll. Ser nu verkligen fram emot Göteborg-Malmö på torsdag som blir mer än ett klassikermöte mellan Sveriges två framgångsrikaste klubbar, det är en match mellan två olika fotbollsideologier.

***

Kan vara bra att komma ihåg att fotbollen har sina vackra och hoppfulla sidor, som när hela Anfield inför Liverpool-Chelsea uppmärksammade bortgångna Annie Williams, vars son Kevin, 15, dog vid tragedin på Hillsborough, och även offren i Boston med en minuts applåder:

[youtubeplay id=”gkqDorX159s” size=”small”]

De senaste dagarna har den engelska pressen varit fylld av berättelser om Williams som egentligen inte ville släppa i väg sin 15-åriga son till FA-cupsemifinalen i Sheffield men gav efter. Efter den dagen har hon kämpat för rättvisa för sonen och de andra offren. Gör ont att läsa om en familjs hemska öde och att hon dog utan att fått full upprättelse för sonen.

***

Tänk att HIF mer än halverade Mattias Lindströms lön inför säsongen. Fick han in en målbonus?

***

Leeds Uniteds säsong var över i lördags med en förlust i Birmingham. Det betyder att klubben är kvar i Championship även till hösten vilket fick fansen att fira rejält. Det är mina killar:

[youtubeplay id=”kcyw1uJOT4o” size=”medium”]

[youtubeplay id=”jXrbL7BWCw4″ size=”medium”]

***

Apropå att Luis Suarez…är bara några veckor sedan Brendan Rodgers hyllade sin anfallare “for his amazing appetite”.

Olof Lundh

Liverpool har inte råd att dumpa Suarez

Liverpool-Chelsea handlade efter slutsignalen bara om Luis Suarez. Den skicklige och kontroversielle anfallaren hade inte bara hunnit bjuda på en straff, vara delaktig i Pools kvittering och ordna en poäng med ett nickmål på tilläggstidens tilläggstid – 96:40 – utan han bet även Chelseas Branislav Ivanovic.

Ja, herregud, och det är inte första gången Suarez hugger till med tänderna. När Liverpool värvade honom från Ajax för tre år sedan så var Uruguays store man avstängd i sju matcher i den holländska ligan för att ha bitit Otman Bakkal.

[youtubeplay id=”v_Zbk0gHwtM” size=”large”]

Överhuvudtaget har Suarez karriär handlat om rätt många kontroverser, allt från handsen i VM 2010 till de olika skandalerna kring bråken med Patrice Evra och så sent som i VM-kvalet i mars, mot Chile, där han uppges ha slagit till Gonzalo Jara. Rubrikerna har tyvärr handlat om mer än bara hans skicklighet framför målet.

Under den pågående säsongen var känslan att han rätat upp sitt rykte. Den 26-årige anfallaren har gjort 23 mål i ligan och är nominerad till årets spelare och hållit sig i från de värsta kontroverserna…åtminstone fram till att han i söndags eftermiddag bet Ivanovic i samband med kamp i straffområdet.

Vad var det som hände? Sa Ivanovic något? Var det helt oprovocerat? Eller finns det något som kan ursäkta beteendet? Ja, sett till hur Liverpools vd Ian Ayre och manager Brendan Rodgers agerade så verkar de inte finnas utrymme för något annat än en total pudel. Den kom också under kvällen när Suarez bad om ursäkt till allt och alla.

Att det dessutom skedde samma vecka som årsdagen av Hillsborough gör inte saken bättre. Luis Suarez dåliga beteende får den processen att hamna i skuggan och det är knappast något som är uppskattat. Supportergrupperingarna som lagt enorm kraft på allt kring tragedin får ingen energi av att se anfallaren bete sig så.

Skickar Liverpool sin stjärna nu? Alan Hansen, Graeme Souness tillhör dem som inte tror att klubben kan behålla Suarez. Kostnaden blir för stor att ha en stjärna som inte går att lita på, och för en klubb som haft det tungt sportsligt under en del år och blivit lidande av ett par ägarbyten så måste man agera för att visa vad man står för.

Undrar om det verkligen blir så? Suarez är kanske Liverpools viktigaste spelare och en spelare med många år framför sig, och att då få ut ett bra värde när man vill bli av med honom är inte lätt. Lägg till att ekonomin inte är den bästa trots nya amerikanska ägare, och att Rodgers haft svårt att få värva i den utsträckning han vill.

Därför tror jag inte Liverpool kommer att sälja Suarez. Kommunikationen under söndagskvällen tyder på det, och ett eventuellt straff från FA kommer man att acceptera. Sedan handlar det snarare om att klubben måste hjälpa honom än mer och hoppas på att han inser vilka problem han har och att han är villig att jobba med sitt uppträdande och i förlängningen sin image.

***

I inget annat ämne än sport hade en utfrågare kommit undan med att vara dåligt påläst som när SvFF-basen Karl-Erik Nilsson var gäst i Ekots lördagsintervju. Bara det att intervjuaren Monica Saarinen inte blivit briefad alternativt tagit fram uppgiften om SvFF först gav klartecken till Alexander Gerndt efter domen, och ändrade sig efter att det blåste till.

Bara tanken på om jag satt mig och intervjuat Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfvén om deras olika förslag och dribblande utan att ha totalkoll på vad som skett. Ja, det hade naturligtvis inte hänt, eftersom det inte rör idrott, men när det gäller sport så kan man ta det med en klackspark.

Sedan trodde jag alla på Ekot hade koll på att inte ställa mer än en fråga åt gången. Rätt lätt för Nilsson att dribbla när han får tre till fyra frågor åt gången, och dessutom med en del värdeladdade ord. Den gamle politikern hanterade det, han svarade i princip inte på något om huliganer, bolagisering och så vidare. Men det är frågan om det är vad fotbollen behöver? En ledare utan visioner?

***

Fotbollskanalen Europa körde en hel del Luis Suarez men även Zlatan-pussen, Fiorentinas återuppståndelse, Malagas kollaps samt St Etiennes första buckla sedan 1981, och massor av mål.

I Fergie Time borrade vi ner oss i Zlatans nästa klubbadress och vi är alla ense om att han vill i väg:

***

Blåvitt fortsätter att excellera med sin cyniska fotboll. Ser nu verkligen fram emot Göteborg-Malmö på torsdag som blir mer än ett klassikermöte mellan Sveriges två framgångsrikaste klubbar, det är en match mellan två olika fotbollsideologier.

***

Kan vara bra att komma ihåg att fotbollen har sina vackra och hoppfulla sidor, som när hela Anfield inför Liverpool-Chelsea uppmärksammade bortgångna Annie Williams, vars son Kevin, 15, dog vid tragedin på Hillsborough, och även offren i Boston med en minuts applåder:

[youtubeplay id=”gkqDorX159s” size=”small”]

De senaste dagarna har den engelska pressen varit fylld av berättelser om Williams som egentligen inte ville släppa i väg sin 15-åriga son till FA-cupsemifinalen i Sheffield men gav efter. Efter den dagen har hon kämpat för rättvisa för sonen och de andra offren. Gör ont att läsa om en familjs hemska öde och att hon dog utan att fått full upprättelse för sonen.

***

Tänk att HIF mer än halverade Mattias Lindströms lön inför säsongen. Fick han in en målbonus?

***

Leeds Uniteds säsong var över i lördags med en förlust i Birmingham. Det betyder att klubben är kvar i Championship även till hösten vilket fick fansen att fira rejält. Det är mina killar:

[youtubeplay id=”kcyw1uJOT4o” size=”medium”]

[youtubeplay id=”jXrbL7BWCw4″ size=”medium”]

***

Apropå att Luis Suarez…är bara några veckor sedan Brendan Rodgers hyllade sin anfallare “for his amazing appetite”.

Olof Lundh

Fotboll är ingen bedömningssport - resultaten räknas

Sitter på tåget från Göteborg till Stockholm och har Simon Banks ord om eftertänksamhet och tvärsäkerhet från podcasten Agendasättarna ringande i öronen. Bladets krönikör är tydlig om att han står för reflektion, funderande och inga klara besked i en tid när det ofta handlar om tvärsäkerhet.

Ja, ja, men i fallet om IFK Göteborgs brottning är okej eller inte så är i varje fall jag tvärsäker. Fotboll handlar om resultat, inget annat. Om Stahre o Co vill brotta sig fram till SM-guldet och pyttfesten på Kamratgården så är det okej för min del. Min tro är också att en majoritet av fansen lär storma planen för att hylla sina brottare i höst om det blir verklighet.

Man får inte heller glömma att klubben kommer efter en tung säsong och dessförinnan haft svårt att lyckas. Därav en omstöpning till ett enklare, rakare, mer cyniskt och kanske även mer klassiskt IFK-spel. Deras uppdrag är ju att vinna titlar och nå framgångar och då kommer den direkta underhållningen i andra hand.

För mig som supporter är den största underhållningen segrar och triumfer. Jag njuter inte av förluster även om Leeds bjuder på skumpafotboll. Hellre då en gnetig och grisig seger på bortaplan där någon mittback brölar in segermålet på övertid och tar med sig några motståndare in i nätet. Så enkel är jag, det är resultatet som styr.

Det är väl kanske en av få saker som jag och Lars Lagerbäck är överens om, att resultaten gäller och man får anpassa sig efter sitt spelarmaterial. Att döma efter tre omgångar så är IFK Göteborg inte bara förbi Örgrytes fotbollsavdelning (samt de flesta i allsvenskan) utan även dess brottaravdelning.

Det var i en intervju med Sydsvenskans Max Wiman som Jonas Thern tog en strid med IFK:s brottarfotboll, och hyllningen av den. Jag kan beundra både Therns tvärsäkerhet och vilja att uttrycka den samt att han står för en fotboll som vill något annat. Så länge den har resultat är det naturligtvis kanon.

I de större perspektiven är det givet att svensk fotboll ska jobba för att utveckla spelare till att bli bättre tekniskt och utveckla en större skicklighet, och därför borde Thern få inflytande i hur SvFF jobbar med talanger för han tar fram spelare, men det ansvaret kan man inte lägga på de svenska klubbarna. De jobbar för sina medlemmar och fans.

Alltid lika fascinerad över spelare likt Bedoya, Jansson, Svensson och andra som gnäller över hur motståndarna spelar efter att de gått dåligt. Det är väl i så fall upp till gnällarna att visa att man är så mycket bättre, så blir det ingen hyllning av brottning.

***

Brian McDermott! Två matcher, två vinster. Leeds United lever och även om tåget till play off gått så blir det Championship nästa år och då blir man som en vanlig Bajen-supporter: nu ska vi upp.

***

Kvalspelet till Grandiosa SM i Fotbollskunskap är över. Nu väntar finalspelet i Stockholm och en tv-sänd final det är några riktiga äss som nått dit. De kan skrämmande mycket. Stort tack för alla som deltog på fotbollskanalen.se och på olika krogar runt om i Sverige. Sanslöst vad många som gillar att tävla i nörderi och det är kul.

***

Ett av mina stora idrottsminnen är Lugis SM-guld i handboll. Tyvärr fick jag följa upplösningen via Radio Malmöhus och inte på plats eftersom jag låg utslagen i lunginflammation under påsklovet 1980. Det var ett drama mot Ystads IF och Eero Rinne klev fram som hjälte i den tredje avgörande matchen när vår Zlatan, Claes Ribendahl blivit skadad av råskinnen i YIF.

Uppvuxen i Lund så fanns det bara en väg inom sporten och det var handbollen och även om jag startade i H43 under en kort sväng så var det Lugi som gällde för mig. Varför? Ja, det var klubben för mig, ibland faller bara saker på plats. Lirade på linjen och var mer rå än bra och kanske lite ful också, men jag ville väl.

När Lugis 66:or var ett av Sveriges bästa lag (Axel Sjöblad, Pelle Käll, Daniel Rooth, Patrik Åswärd, Sten “Totte” Olsson bland många andra) så blev det lag två för min del. Vilket var roligare eftersom då fick jag åtminstone spela hela matchen och någon säsong toppade jag både skytteligan och utvisningsligan vilket sammanfattar mig rätt bra som spelare.

Att nu se Lugi i semifinal – och vinna första matchen mot ett annat gammalt hatlag som Drott – så väcker det gamla minnen och sköna känslor från Idrottshallen där vi ungdomar länge fick gå ner och sätta oss bakom kortlinjen efter att vi tvingats sälja program. Då var det andra hjältar som Pelle Davidsson, Claes Ribendahl, Sten Sjögren, Eero Rinne och min idol som hade 6 och som var en hårding på linjen…men namnet? Är det Kent Jönsson?

Vet att det är nya tider nu i Lund med Färs och Frosta och kanske får jag ta mig ner dit för en semifinal? Fast jag lever på något sätt kvar i en tid när man gick till Idrottshallen och satt på de obekväma bänkarna och bakom pelaren lurade Jan Mårtensson och några dagar senare fick man hans dräpande krönika i Sydsvenskan. Kan det blir bättre?

***

Bara en cuptitel för Zlatan Ibrahimovic. I Ajax 2002. Är han mer av en ligaspelare, eller tar han Paris SG till dubbeln. Nästa steg i cupen i kväll.

Olof Lundh

Real vs Bayern är den givna finalen

Vill helst inte se en heltysk eller helspansk final i Champions League, och jag ville inte heller ha en tysk semifinal eller en spansk dito. Jag är för traditionell där, helt enkelt.

Och det handlar inte om vilka länder det gäller. Tycker att Chelsea-Manchester United 2008 var ganska trist och det spelar ingen roll vilket land som skickat fram två klubbar i en final.

Europacupen ska vara en turnering där olika ligor, länder, lag och dess kulturer möts. Jag vet naturligtvis att globaliseringen påverkat fotbollen och att Premier League är väsensskild från Championship som är mer brittisk.

Det är en naiv förhoppning för det är ju oftast samma klubbar som är framme i CL-slutspelets sista omgångar. Det är 20 olika klubbar har varit i CL-semifinalerna de senaste 13 åren, och det fanns 52 klubbar i kvartsfinalerna.

Ja, ja, man kan ju bara önska, för världen skiftar och det är bara att hänga med. Tre av de fyra rikaste klubbarna i Europa drogs ur olika skålar och det blev rejält laddade möten – och vi slapp interna möten:

Bayern München-Barcelona

Kommentar: Sett till att Barcelona hade vissa problem med både Milan och Paris SG så kan Bayern bli ett hinder som är för högt. Lionel Messi lär vara tillbaka i slag men det ser värre ut i de defensiva linjerna. Även om Barcelona lär äga bollen så har Jupp Heynckes flera offensiva alternativ även om man saknar Mandzukic i första mötet. Vattnas i munnen av att se denna kamp och för min del är Bayern en svag favorit.

Borussia Dortmund-Real Madrid

Kommentar: Ska José Mourinho lyckas ta hem Reals eftersträvade tionde CL-pokal? Ja, portugisen lär minnas att Real bara tog en poäng mot Dortmund i gruppspelet och Tyskland är svår mark för klubben. Samtidigt är Borussia-spelarna säkert fortfarande höga efter vändningen mot Malaga där man räddade en plats i semifinalen, men vanan vid den här typen av matcherna är ringa och det talar för Real.

Om jag får in mina tips är det Real Madrid och Bayern München som gör upp i finalen på Wembley.

Även Europa League lottades och där blev det upplagt för Chelsea mot antingen Fenerbahce eller Benfica som nog är den final de flesta vill se. Basel får ursäkta, men klubben lockar inte.

Fenerbahce-Benfica

Kommentar: Öppen match och där Benficas svit på matcher utan förlust är talande och imponerande. Endast Barcelona och Spartak Moskva har slagit det portugisiska laget under säsongen, och man var starkt mot Newcastle. Fenerbahce är i en historisk första semifinal och hanterade Lazio på ett okej vis och såg till att förvalta läget efter 2-0 hemma. Behöver ett starkt resultat i Istanbul för att ha chansen, men det lutar åt att Benfica når finalen i Amsterdam.

Basel-Chelsea

Kommentar: Det schweiziska laget överraskade mot miljardbygget Zenith St Petersburg och skickade nu ut Tottenham efter straffar. Starkt, Naturligtvis går det inte att räkna ut Streller, Salah o Co men Chelsea har ett starkare manskap och med finalen i sikte så kommer Benitez inte att slå av på takten. Beror lite på hur ligaspelet samt FA-cupen går men jag kan inte se annat än Chelsea-avancemang, för det är så att Basel riskerar en nöjdhet.

Vilket ger finalen: Chelsea-Benfica i Amsterdam.

***

Missa inte att fotbollskanalen nu finns i Android-app. Går att hitta gratis i Google Play.

***

Får jag in Landskrona-Ängeholm i fredagsmyset?

***

Lyssnade på Lars Lagerbäck som gäst hos Anders Cedhamre i Agendasättarna och det är ett intressant samtal med den förre förbundskaptenen. Som en del av medierna som bevakade honom är det naturligtvis slående att höra den fientlighet han känner mot kvällstidningarna och någon tv-kanal.

Det är naturligtvis hans bild, men det förvånar att det inte finns någon reflektion över att han kunde ha hanterat något annorlunda eller ha gjort något dåligt utan allt negativt kommer från medierna. Till och med snacket om att Hamréns landslag spelar en annorlunda och mer offensiv fotboll, men just det får Lagerbäck ta med Hamrén, Zlatan o Co.

***

Juventus är hetaste spåret kring Zlatan. Förstår om han vill tillbaka till ett land och en liga där han är nummer ett och dessutom till ett lag som har en annan tradition och med en kraft att bli bättre. Samtidigt är serie A ett steg tillbaka, hade hellre sett Bundesliga eller Premier League för att se honom i en annan miljö.

***

John Guidetti spelar i varje fall regelbundet i Manchester Citys U21-lag, men när väntar en plats på bänken och närhet till spel i A-laget? Eller är den här säsongen körd?

***

Proffsdrömmen verkar vara ett klockrent upplägg och det jag hört om uttagningarna gör mig intresserad av att se programmet när det drar i gång i maj.

***

Tänk att Benfica de tre senaste säsongerna sålt spelare och värvat ersättare nog för att ligga i toppen av den portugisiska ligan och nu nå semifinal i Europa League (den andra på tre år) och ändå har man gjort ett nettoöverskott på över 100 miljoner euro, vilket är drygt 800 miljoner kronor på tre år.

Även FC Basel är skickligt på att finna talanger, utveckla dem och sälja vidare samtidigt som man presterar på planen. Raden av ligatitlar och cuptitlar på 2000-talet är imponerande, 13 stycken, och lägger man då till att man under de senaste sju, åtta åren tagit in 250 miljoner kronor i nettoöverskott så är det ännu starkare.

I både Portugal och Schweiz finns andra klubbar som jobbar på ett liknande vis och exempelvis är Porto ännu vassare än Benfica på att sälja och ta hem vinster och hitta ersättare till lägre priser. Det är slående att de klarar av balansen, även om det finns dippar.

Trots allt är Basel och Benfica klubbar som verkar i länder som inte är så mycket större än Sverige. Det är till sådana klubbar som de allsvenska borde åka för att lära sig. Vad är nyckeln? Är det scoutingen? Är det träningen? Är det inställningen till att sälja spelare? Hur hanterar man balansen mellan prestation och försäljning?

Naturligtvis finns skillnader och den portugisiska ligan är på väg om både Ligue 1 och serie A i Uefa:s rankning och Schweiz är på 13:e plats där allsvenskan är 23:a, men det har inte alltid varit så. Dessutom är det väl så att man lär sig bättre från sådana som är överlägsen en.

Något måste Benfica, Basel och en del andra nettoförsäljare göra rätt. För min del framstår det som om klubbarna är mycket mer öppna för att sälja spelare och att det är en del av verkligheten som man är förberedd på, och det blir inga låsningar över att man måste hålla ihop sitt lag.

Vet att många lyfter fram omsättningen i de svenska mästarlagen som en faktor till varför man inte lyckas i Europa. Att man tappar många från det att bucklan hissas i november till i juli när kvalet till Champions League börjar. Kolla in omsättningen på spelare som Benfica har, det är långt i från stabilt.

***

Förre Reading-managern Brian McDermott sägs vara klar för Leeds United. Känns som om de kan sätta vem som helst på den positionen utan att det ger något, om inte ägarna ser till att backa upp managern med pengar.

Nu handlar det framför allt om att hänga kvar i Championship och bygga vidare på det i sommar. Helst hade jag velat ha Gus Poyet men med en klausul på 25 miljoner kronor i Brighton så blev han för dyr…vilket tyder på att Leeds inte har några stålar.

Olof Lundh

Vad väntar nu, Zlatan?

Efter att Paris SG gjort en stark insats och tvingat Barcelona att kasta in en halvskadad Lionel Messi (som både lugnade och lyfte laget och Camp Nou och var med i förspelet till avgörande 1-1) så är det europeiska äventyret återigen över för Zlatan Ibrahimovic.

Zlatan spelade fram till ledningsmålet av Pastore en bit in i andra halvlek och där och då kändes semifinalplatsen inom räckhåll för PSG. Zlatan har rätt i att PSG-spelarna ska vara stolta, de hade Barcelona i brygga.

För i Qatar-derbyt var länge det franska laget starkast och bara det att det katalanska laget inte hade ett enda skott på mål före paus säger en del. Ovanpå det så skapade istället PSG chanser och möjligheter framför Victor Valdés och inte sällan var det assistledaren Zlatan som stod för briljanta passningar eller inlägg.

Men det höll inte hela vägen och kanske var det logiskt på något sätt? För även om Zlatan o Co säkert kan gräma sig över att man inte tog chansen när man mötte ett Barcelona utan Mascherano och Puyol samt med en skadad Messi så var det tydligt att även en halvskadad argentinare räcker långt ihop med en hel del av de andra korten i Barcelona-leken.

Betydelsen av Messi var så uppenbar i hur laget helt ändrade utstrålning och uppträdande efter att han hoppat in, och plötsligt var det som om hela matchen svängde. Även PSG-gänget verkade tagna av att världens bäste kom in på plan, och då kunde det bara sluta på ett sätt för Barcelonas del.

Så när Barcelona kan titta fram emot lottningen på fredag, där man befinner sig med Borussia Dortmund, Real Madrid och Bayern München i en skål, så får PSG inrikta sig på spelet i Frankrike och klubbens ledning får kolla mot 2013-14 istället, då man får en ny chans att spela Champions League.

Klart är att mångmiljardbygget Paris SG flyttat fram positionerna i Europa och med en ligatitel längre fram i vår, en möjlig cuptitel och fortsatta satsningar så blir klubben att räkna med framöver. Många runt om i världen såg hur PSG faktiskt skakade Barcelona och det gör naturligtvis intryck.

Undrar bara om Zlatan Ibrahimovic stannar i PSG? Eller vill han skifta till något mer färdigt projekt och med en plats i en större och bättre liga? Ja, svaren lär dröja – men inte spekulationerna som redan är i full gång och knappast stannar av förrän fönstret stänger i höst.

Naturligtvis kan PSG vara med ännu längre fram i CL nästa vår, om man bara hittar rätt i värvningarna. Undrar om Zlatan har tålamodet? En känsla är att Zlatan inte är helt tillfreds med livet i Paris. Han kan inte gå ut utan att bli förföljd av pressen och ligan är bara sådär, men det är klart att några riktiga värvningar kanske får honom på andra tankar?

Eller så kanske det räcker med att José Mourinho tar över? Även om Carlo Ancelotti verkligen fått till spelet och taktiken ute i Europa och där gått starkt och dessutom ser ut att ta hem Ligue 1 och franska cupen lever, så är det väl så att ägarna vill ha ett ännu starkare och mer lysande namn.

Mino Raiola har säkert alternativ till Zlatan i rockärmen och jag har svårt att tro på uppgifterna om Napoli som Sportbladet skickar ut, däremot är det uppenbart att Juventus letar ett äss. I England är alltid Manchester City ett gångbart namn i sådana spekulationer, men även det har jag svårt att tro på.

Samtidigt går det inte att utesluta något, om Zlatan vill flytta kommer Raiola agera både här och där för att få fram alternativ. Klart är bara att den enda svenska superstjärnan brukar landa mjukt.

***

Vill ni bli på gott humör? Läs om hur José Mourinho agerade när han träffade på jänken som brukar hjälpa hans lag på träningsläger i Los Angeles. En story som fick mig att le trots tidig revelj i Helsingborg.

***

Bara en chans kvar att nå SM-finalen i Grandiosa SM i Fotbollskunskap. I Göteborg på tisdag har vi på O’Leary’sAvenyn den sista kvaltävlingen och det återstår tre platser att kriga om. Vi drar i gång 18:00.

***

Europa League är tillbaka i kväll och så här ser schemat ut:

  • 18.00 Rubin Kazan-Chelsea (TV4 Sport)
  • 20.00 Studio (TV4 Sport)
  • 21.05 Basel-Tottenham (TV4 Sport)
  • 21.05 Newcastle-Benfica (TV4 Sport Xtra)
  • 21.05 Lazio-Fenerbahce (C More Fotboll)
  • 23.00 Studio (TV4 Sport)

***

Tre av världens fyra rikaste fotbollsklubbar är i semifinal i Champions League. Bara Manchester United saknas, den platsen har Borussia Dortmund tagit och den tyska klubben växer även i storlek när det handlar om stålar efter sin flört med konkursen tidigare.

Pengarna är viktiga, men ingen garanti för framgångar. Samtidigt är de fyra klubbarna i CL-semifinal medlemsägda, och det visar att kommersialism kan gå hand i hand med medlemsstyre. Vilket är en intressant utveckling.

***

För att inte ta till sig av kritiken så agerade regeringen Reinfeldt snabbt. Det finns mer att göra, och inte minst kameraövervakning så att man kan skilja ur dem som begår brott från dem som bara kollar på fotboll, och ett maskeringsförbud på det. Jag fattar inte varför man ska vara maskerad på fotboll.

Olof Lundh

Normalt är PZG chanslöst, men det var Dortmund också på tilläggstid

Nästsista deltävlingen i Grandiosa SM i Fotbollskunskap i kväll. På Harrys i Helsingborg med avspark 18:00. Ta chansen att mäta dina fotbollskunskaper.

***

Någon som missade Dortmunds sjuka vändning hemma mot Malaga? I så fall bommade ni något verkligen häftigt och jag ska erkänna att jag var nära att byta till Galatasary-Real Madrid efter att Malagas Eliseu skickade in 1-2 i 82:a minuten på Westfalenstadion och den vanliga festen där dog ut.

För efter att Malagas keeper Caballero radat upp några sanslösa räddningar när Dortmund jagade ett segermål – det stod 1-1 efter den första halvleken där Joaquin gjort 0-1 och Lewandovski kvitterat – så var känslan att det spanska konkursboet, som trotsat en rad motgångar sedan i somras, var på väg mot sensationen.

Men fotbollens gudar ville annat (eller Uefa om man ska tro Malaga-ägaren) och Marco Reus fixade 2-2 i 91:e och sedan kom 3-2 av Felipe Santana som rakade in bollen efter full kalabalik i Malagas straffområde. Utan tvekan tappade domarna greppet och missade inte bara en offside i samband med det avgörande målet utan två, och det var ingen stor stund för Uefa:s domarkår.

Borussia-fansen drar naturligtvis upp att Eliseu var offside när han gjorde 1-2 och menade att rättvisa skipades, Malaga-fansen köper knappast det och frustrationen och ilskan är förståelig. Går heller aldrig att bedöma vad som hänt om man dömt rätt redan vid 1-2-målet. Bara beklagligt att domarna inte fick det rätt.

Är det en konspiration av Uefa? Ja, vem vet i den här världen? Även om jag har svårt att se att det skulle vara så, det handlar väl snarare om att 80 000 taggade tyskar såg till att domarna kanske inte ryckte i offsideflaggan i första taget. Storlag från stora länder har det alltid lättare, så är livet som ju inte är orättvist.

***

Fredrik Reinfeldt tog sig tid i somras för att kommentera allvaret i landslagets rövbombning på en träning under EM. Annat när stökigheter gör att en allsvensk match bryts fram ögonen på statsministern och regeringens egen utredare, Björn Eriksson, sågar politikernas ovilja att genomföra förändringar. Heja!

***

Zlatan Ibrahimovic och PSG kliver i kväll ut på Camp Nou och i vanliga fall ska inte det franska laget har några större chanser att ta sig vidare efter 2-2 i Paris. Även utan Lionel Messi så bör Barcelona kunna vinna ganska komfortabelt, men efter gårdagen så är det klart att fotbollen inte alltid är normal.

Även om Zlatan verkligen bidrog med ett mål (också det offside) och en assist så var han inte så stark i det övriga spelet. Han tappade bollar och det var som om Piqué o Co hade honom under hyfsad kontroll. Det tyder på att det finns potential för ännu mer från Zlatans sida inför kvartsfinalreturen.

Den här typen av matcher är det som formar de stora spelarnas historia och det är man skapar den. Det går inte att ta ifrån Zlatan alla ligatitlarna men något riktigt avtryck i Champions Leagues slutspel har han ännu inte gjort.

Det är bara att kolla igenom hur svårt han ofta haft när det spetsat till sig i åttondelar, kvartsfinaler och en semifinal. Där har han alldeles för sällan gjort de avgörande målen och stått för de avgörande insatserna, för att nå de högsta höjderna. Dags i kväll?

För utan tvekan är PSG väldigt beroende av honom och ska man kunna trotsa oddsen och överraska så hänger det på att Zlatan gör en sjukt stark insats. Tufft, men det är väl den typen av utmaningar som han gillar?

I den här typen av matcher kliver ofta Messi och Ronaldo fram och spelar avgörande roller och det är också därför en del håller dem en bit framför Zlatan. Om han såg till att skicka ut Barcelona hade det onekligen varit ett vasst kapitel i hans historia.

***

Får ge Galatasaray att man onekligen pressade Real efter pausen. Starkt.

Olof Lundh

Hur kan Friends även ha bommat ljudet?

Efter ligauppehåll och Påsk är Fotbollskanalen Europa tillbaka och vi ägnade söndagen åt att snacka mästarklubben Bayern, Zlatan vs Gignac, Paolo Di Canio, Abidal och Barcelonas mittbackskris samt kalabaliken i Milano och på Galatasarays bänk.

Även Fergie Time gjorde comeback med en attack på en bulgarisk domares röda och gula kort samt ett batteri svenskmål. Dessutom tog Johanna Garå, Jesper Hussfelt, Simon Bank och jag ut mittbackarna till landslagets startelva.

***

Eftersnacket till AIK:s hemmapremiär handlar mest om att över 43 000 åskådare på plats och en taggad AIK-klack på nya Norra Stå inte fick ljudet att lyfta på Friends Arena. Och det handlar inte om att de inte gjorde vad de skulle, utan snarare om att arenan inte är korrekt byggd om man vill att ljudet ska leva vidare i arenan.

Ja, herregud, här plöjer fotbollsförbundet och dess allierade med plånböcker PEAB, Fabege, Solna Stad och Jernhusen in över tre miljarder i en ny nationalarena och så misslyckas man första med logistiken runt om Friends Arena, bara där tappar man många marginalåskådare på sikt, och nu bommar man det kanske viktigaste av allt: ljudet, trycket och stämningen.

Kanske inte lika förvånande nu att det var en stämning som på en biograf när Sverige landskampade i vintras. För alla som var på Råsunda i höstas när AIK-klacken på Norra Stå tog avsked av arenan vet ju hur det ska låta och framför allt kännas när den svart-gula människomassan gungar i gång och aldrig slutar sjunga och hoppa.

Det gjorde man även på Friends Arena och det slutade med att den stämningen tyvärr inte vandrade vidare i arenan. Knappast bästa reklamen när nu en allsvensk match drog den största publiken på nästan 40 år och det var naturligtvis trist för arenans ägare och AIK som hade behövt att många av dem på plats vill komma tillbaka.

Dags att agera och bygga om, snabbare än kvickt.

Varken klubben eller Friends-ägarna var heller hjälpta av att AIK inte klarade av att resa sig och avgöra matchen mot Syrianska. Faktum är att Özcan Melkemichel o Co mycket väl kunde ha lämnat Solna med alla tre poängen även om det inte varit helt rättvist. Förvånande att AIK gör en så tam match efter premiären i Borås.

Är Henok Goitom så viktig för anfallsspelet? Han bidrog i premiären med mål och assist (skott i stolpen) och var borta nu på grund av skadad. Oroande för AIK-ledningen sett till att Goitoms år i Spanien på slutet handlade om en del skador, och att man inte verkar ha något riktigt slagkraftigt alternativ.

***

Förvånad att Pia Sundhages landslag klarade sig så väl från kritik efter lördagens svaga match i Växjö. Hade aldrig Erik Hamrén o Co fått uppleva.

***

Derby i Manchester i kväll. Inte så hett sett till att ligan är körd.

***

Bara älskar att ta en kaffe på Kaffe. Enda jag saknar är att de skulle ta kort men det går att överleva.

***

Grandiosa SM i Fotbollskunskap är inne på slutrakan och det återstår två kvaltävlingar: på Harrys i Helsingborg på onsdag 10 april och på O’Leary’s i Göteborg tisdag 16 april. Alla detaljer hittar du här.

***

Tänk att Leeds United är på väg rakt ner i avgrunden som heter League 1. Ken Bates framstår i efterhand som en drömägare jämfört med nissarna från Bahrain. Enda skadeglädjen är att deras investering går åt helvete, men det är en förbannat klen tröst. När jag nu hör Spurs-, Liverpool– och Arsenal-fans gnälla över sin tuffa tid så framstår deras tillvaro som en dröm.

***

Tippade Superettan i lördags och en del resultat i helgen stärkte mina teser, en del gick tvärtemot. Långt kvar.

***

Krävs en japansk robot för att stoppa Lionel Messi:

[youtubeplay id=”VCe6P0hPdi8″ size=”small”]

Undrar mest vad den lille argentinaren fick i pröjs?

***

En del undrade hur jag i min krönika kunde anse att AIK:s läge som hyresgäst i Friends Arena är bättre än att äga. Jo, det är klart att för en aktör med mycket pengar och kunnande att driva arena så är det bättre att äga än att hyra, men i AIK:s fall är det ett unikt läge där man kunde spela ut Friends Arena med Tele 2 Arena och det gjorde att det klirrade till.

Dessutom är det så att man slipper risken med att äga en arena, och sett till att Stockholmsområdet i sommar kommer att ha två aktörer som tävlar om att få evenemang, tävlingar, matcher, lag och artister så är det ett drömläge för alla hyresgäster som tar med sig något attraktivt. De kan spela ut parterna mot varandra och få vinsten till sig.

Få vet att FC Köpenhamns periodvisa succé med Parken handlade om att “Don Ö” eller Flemming Östergaard köpte ett konkursbo och därmed kom in i arenan utan att behöva betala vad den hade kostat att bygga. Parkens byggräkning 1992 hamnade på 640 miljoner danska kronor och FCK köpte den för 138 miljoner 1998 och fick därmed en möjlighet att få fart på affärerna.

Trots att det inte finns någon arenakonkurrent i Köpenhamn så har bolaget som äger både klubben och arenan haft problem genom åren och flera gånger behövt stöttas upp för att inte gå i konkurs. Det är inte så förbannat lätt att äga en arena och driva den med vinst, fråga Malmö FF, och att då kunna gå in som hyresgäst med två arenor på marknaden och slippa risken är inte fel.

***

Sunderlands nye manager Paolo Di Canio körde det äldsta tricket i boken efter förlust i sin första match, mot Chelsea, och italienaren skyllde på att truppen inte är vältränad nog. Jo, tjenare. Undrar om klubben klarar sig kvar? Känns oerhört tveksamt sett till att man tagit tre pinnar på nio matcher och dessutom tappat några spelare för resten av säsongen.

Att Di Canio inte dödat fascistsnacket kommer även att plåga klubben under de närmaste veckorna, för engelsk press lär inte släppa frågorna i första taget. Verkar inte ha funnits någon beredskap alls i Sunderland för att det kunde blossa upp. Rätt obegripligt att man inte har bättre koll och är mer proaktiva.

***

Bara i Hammarby, bara i Hammarby. För ett år sedan var det Gregg Berhalter som inte var helt kollad.

***

För snart 20 år sedan krossade IFK Göteborg det engelska storlaget Manchester United i Champions League. Efter det har utvecklingen sett till att United ryckt i från och numera skiljer galaxer de två klubbarna. Bara det att den nysålda namnrätten på Uniteds träningsanläggning Carrington och en del av spelarnas träningskläder är värda 1,6 miljarder kronor, vilket är en halv miljard mer än HELA allsvenskan omsätter.

Olof Lundh

Så slutar superettan 2013

I dag är det dags för superettan att piska i gång och Gais har invaderat Varberg för premiär som ni ser i TV4-Sport och på fotbollskanalen.se. Här är mitt tips på hur Sveriges andra serie slutar:

1. Hammarby

Kommentar: Upplagt för ett mäktigt återtåg ledda av Bajen-ikonen Kennedy Bakirciglü som gjorde avtryck redan när han kom tillbaka i höstas. Offensivt har man alternativ till finliraren i form av Nahir Besara kompltterat med hårdjobbande Erik Sundin och även Mattias Adelstam. Lägg på draget kring Söderstadions avtackning under våren och flytten till Tele2 Arena. Frågetecken för försvarslinjerna och om orutinerade tränaren Gregg Berhalter klarar av att leda ett vinnarlag?

2. Örebro

Kommentar: Oprövade huvudtränaren P-O Ljung ska ta ÖSK tillbaka till allsvenskan och sett till manskapet som han ska skicka ut på Behrn Arena så har han alla förutsättningar att återigen vara allsvensk tränare i slutet av hösten. Truppen har tillräckligt med spelare med rutin från allsvenskan och försvaret är förstärkt av inlånade Erik Lund som håller hyfsad allsvensk klass. Dessutom är anfallsspelet riktigt vasst med Sheptim Hasani och Peter Samuelsson. Kul även att se Oscar Jansson i svensk fotboll.

_________________________________________________________

3. Sundsvall

Kommentar: Ari Skulason är överraskande nog kvar i klubben efter respasset och islänningen är en av seriens bästa spelare och blir en motor för GIF Sundsvall. Upp till Roger Franzén att dra nytta av honom och se till att klubben lyfter sig. Ett bakslag att Emil Forsberg försvann men samtidigt finns en bas kvar från de senaste åren där man varit i allsvenskan två gånger och slagits i toppstriden i superettan i tre år. Anfallsbesättningen ska ändå räcka till att hota de främsta lagen i serien.

_________________________________________________________

4. Landskrona

Kommentar: Henrik Larsson fick sluta och in kom Jörgen Pettersson och sett till försäsongen har han fått ännu mer styr på laget. Inlånade Alex Nilsson och Tobias Malm och viktiga värvningarna Andreas Dahl och Liridon Leci lyfter kvaliteten och startelvan är i toppklass. Fågan är om målvakten Bill Halvorsen håller och om truppen är bred nog för 30 matcher och toppstrid? Måste finnas talanger som är bra nog om man ska utnyttja topplagen.

5. Gais

Kommentar: Nej, det blir ingen enkel resa. Klubben bygger på längre sikt och sett till turbulensen i höstas var det viktigt att tidigt knyta till sig Thomas Askebrand som gjort ett starkt jobb med Falkenberg. Även om stora delar av den allsvenska truppen försvunnit så har man fått in en del starka kort där både Andreas Augustsson och Andreas Drugge är spelare som håller hög allsvensk klass och på sikt kommer både spel och kvalitet att sätta sig. Glöm inte att klubben i motgång alltid har en tolfte man.

6. Brage

Kommentar: Poplaget nummer ett efter en rad spektakulära värvningar som fått många att snacka Brage: Dulee Johnson, Janne Tauer, Conny Karlsson och Njogu Demba-Nyrén. Om det ger resultat på plan återstår att se och riskerna finns där kring ett par av spelarna. Om spelarna levererar så kan Brage hota i toppen men det hänger på att även stommen från i fjol –  Niklas Sandberg, Andi Tompuu och Dragan Kapcevic – håller nivån.

7. Varberg

Kommentar: Nykomling i fjol och man hängde kvar utan att ens behöva kvala. Inför andra svängen har man förstärkt rätt rejält med både rutinerat (Saglik och Koroma) och ungt (Barrow och Rexhepi) utan att äventyra ekonomin. En spännande klubb som spelar en enkel och rak fotboll som kommer att ge poäng nog för att höja sig i tabellen.

8. Assyriska

Kommentar: En gåta sett till förutsättningarna med både talanger och en del resurser och värvningar, för det har blivit två blygsamma tabellplaceringar i rad. Återigen en stor spelaromsättning och där tappet av Nahir Besara kommer att märkas, och det är knappast en rad ersättare som kommer att lyfta klubben. Fast Hyseni och Aganovic ska betyda en plats i superettan även 2014.

9. Örgryte

Kommentar: Tillbaka i elitfotbollen igen efter att ha städat upp efter stålbadet som följde efter att ha rasat ur allsvenskan 2009 och superettan 2010. Lågbudget gäller och med en del inlånade spelare för Hasse Prytz. Men i vår har man hittat rätt i cupspelet där man nått semifinal trots allsvenskt motstånd. Ungt och orutinerat men med stor vilja så kommer Öis att överraska en hel del lag men inte hålla hela säsongen.

10. Jönköping

Kommentar: Redan under första säsongen så lyfte Mats Gren Södra och det trots att man sålde Branimir Hrgota på sommaren och att profilvärvningen Kalle Svensson gick sönder. Det finns en elva som räcker långt men bakom den är det tunnare och det talar emot att klubben ska hamna på övre halvan, och då särskilt sett till att förutom Hrgota har Cederqvist försvunnit.

11. Ängelholm

Kommentar: Jocke Persson har under ett par säsonger skruvat ur mer ur laget som Roar Hansen lade grunderna till, men man har tappat bra spelare och i fjol försvann Sebastian Andersson och i år Robin Simovic. Har även tappat rutin i Ucar och Lindberg. Lägg till att ÄFF saknar pengar så är det bara att inse att det väntar en prövning för Persson o Co även om man lånat in en del spelare.

12. Falkenberg

Kommentar: När Thomas Askebrand flyttade norrut fick Hasse Eklund möjligheten att ta över FFF. Hade en tung säsong i fjol efter en rad starka insatser där man varit på övre halvan. Tappade Stojan Lukic men Otto Martler är en god ersättare. Stefan Rodevåg håller än och sedan är det många unga som måste kliva fram. Lillebror Ajdarevic, Arben, 18, är en av talangerna.

_________________________________________________________

13. Degerfors

Kommentar: Klarade sig precis undan kvalet i fjol och truppen har inte blivit mycket starkare. Visst, Patrik Anttonen är en stabil back som håller och Johan Bertilsson blir viktiga. Samtidigt har man tappat sina bästa målskytter i Peter Samuelsson och Christopher Brandeborn och det blir svårersatt. Tryck på August Strömberg som ska hålla rent i kassen.

14. Östersund

Kommentar: Nykomling som på två säsonger klivit tå steg i det svenska seriesystemet. Ordföranden Daniel Kindberg har fått mycket uppmärksamhet för okonventionella metoder men det handlar också om rekryteringar från Ghana och Nikes akademi som gett truppen spets. Blir naturligtvis tufft att hänga kvar men det är en positiv känsla och Graham Potter har åstadkommit stora steg.

__________________________________________________________

15. Ljungskile

Kommentar: Har en förmåga att få till ett lag som överträffar både förväntningar och förhoppningar. Krigade sig till en femteplats trots blott 36 gjorda mål. Har tappat en rad av de viktigaste spelarna och har inte ekonomi nog att plocka in lika starka nyförvärv. Tor-Arne Fredheim gjorde det bra men i år får han i det närmaste trolla för att hålla kvar klubben.

16. Värnamo

Kommentar: En av svensk fotbolls stora plantskola på senare år tappade ytterligare spelare i vinter (Halvorsen, Zlojutro, Ring) och dessutom tappade man tränaren Jörgen Pettersson som räddade klubben kvar. Ansträngd ekonomi har gjort att man knappast kan värva och man vände sig till Sören Åkeby som tränare och han har haft mer motgångar än framgångar sedan tiden i Djurgården.

Olof Lundh

Rydströms teorier om Elm i landslaget

Sista SUPERLIVE på turné höll vi i på Harrys som ligger i en barackliknande byggnad i Borgholm. Kalmars Henrik Rydström var gäst och sett till hans blogg på DN.se så gillade lagkaptenen att sitta på en pall och surra om Champions League, allsvenskan, Nenad vs Nanne, ICA som Uefa , kapitalism vs marxism och varför Rasmus Elm inte tar det där klivet landslaget.

Rydström ifrågasatte lagkapten Zlatan Ibrahimovic gester och utskällningar och undrade om det verkligen byggde medspelarna, och sedan ansåg KFF-legendaren att förbundskapten Erik Hamrén inte utnyttjar Elm på ett optimalt sätt. Ja, det fanns mycket att snacka om och det är bara att kolla igenom.

Utläggningen om Zlatan är cirka 1 timme och 17 minuter in i klippet. Handlar även om jargonger och tugg lagkamrater emellan och vad grupperingar betyder. När det gäller Elm är det 1 timme 25 minuter in i klippet och där Rydström talar om harmonin inte är där i landslaget och att han inte känner tryggheten.

Dessutom var det en hel del hugg och slag oss emellan och där det är en åldesgräns på 18 år för en del av snacket. Däremot förnekar jag anklagelserna från Rydström och Ekwall om att det var något konstigt i kaffet eller i min Ramlösa. Var helt enkelt bara taggad inför ett SUPERLIVE i Borgholm.

***

Fattar inte att Alejandro Bedoya bjuder IFK Göteborg på det efter en förlust i cupkvartsfinalen. Fotboll handlar om att vinna.

***

Inget SUPERLIVE Europa League i kväll. Istället blir det matcher och alla fyra kvartsfinaler går att se – ALLA FAKTA finns här.

Olof Lundh

Dags för sista SUPERLIVE på turné - med motormunnen Rydström

Efter en ny deltävling i Grandiosa SM i Fotbollskunskap, den här gången på Harrys i Borgholm (där tar de inga fångar) så väntar det sista SUPERLIVE på turné. Henrik Rydström gästar mig, Ekwall och Micke Stålblom i studion och vi har järnkoll på Real Madrid-Galatasaray och Malaga-Dortmund.

I SUPERLIVE kan det mesta hända och senast hade vi Janne Tauer med och den nya Brage-backen bjöd naturligtvis till och berättade om vem som är mest “gangsta” av honom och Dulee Johnson:

Nu ska vi få fart på Henrik Rydström, motormunnen som lyfter Kalmar FF med bloggande och andra sociala medier men som nu flyger under radarn. Fast i kväll är han uppe på arenan.

Vi kör naturligtvis en rad olika tävlingar och man kan vinna fotbollsskor, Nickolson-jackor samt tv-lagströjor. Haka på oss på fotbollskanalen.se 20:00-23:00 och se det sista SUPERLIVE i den här formen.

När det gäller Janne Tauer så är det många som velat se när tysken gästade Ekwall vs Lundh och nu har vi grävt i arkiven och tagit fram programmet och det finns HÄR.

 

Olof Lundh

Zlatan gav PSG lite hopp

När Xavi var iskall i den 90:e minuten på Parc des Princes och från straffpunkten rullade in 1-2 till höger i målet och Paris målvakt Sirigu från sin plats i andra hörnet bara kunde se bollen i nät in så var det som vanligt. Fotbollens “Groundhog Day” där FC Barcelona på något sätt står som segrare när slutsignalen ljuder.

Men Paris SG-kaptenen Thiago Silva var inte beredd att ge upp och det var talande när brassen direkt efter manade på den unge fransmannen Matuidi som såg ut att helt ha gett upp efter det sena målet. Vilken scenförändring det var några minuter senare när Zlatan Ibrahimovic vann ännu en i raden av nickdueller och bollen gick ner till Matuidi och han skickade in 2-2.

För andra gången exploderade det på läktarna i Paris den här kvällen. Fansen gick verkligen bananas efter den sena kvittering med en av matchens sista sparkar och även om det såg ut att vara ett billigt agerande av Barcelonas målvakt Victor Valdés så spelar det mindre roll, det är målen som räknas och svagt var även Sirigus agerande som ledde till straffen.

Naturligtvis har Paris SG en oerhört lång väg att vandra innan man kan ta sikte på en eventuell semifinal. Även om Lionel Messi blev skadad kort efter att han ordnat 0-1 och fick kliva av i paus nu ser ut att missa returen nästa onsdag så är det är synnerligen svårslaget lag på Camp Nou. I så fall är det mer oroande att Javier Mascherano är borta, han är både avstängd och skadad.

Paris hade behövt vinna matchen även om PSG-spelarna kommer att känna sig som vinnarna i det krysset sett till att man inte bara hämtade in 0-1 utan även 1-2 och det på tilläggstid. Sedan kan Carlo Ancelotti med glädje visa matchen för spelarna ännu en gång och så kan de se med egna ögon att de i perioder spelade riktigt bra mot ett av världens bästa lag.

När Messi efter 38 minuters spel tog emot en utsökt yttersida av Dani Alves och den lille argentinaren sprätte in 1-0, efter att högerbacken tagit hand om en undan-nickad hörna och vänt den till en farlighet på ett sätt som få försvarsspelare klarar av, då var det ett aningen överraskande ledningsmål.

För Paris hade långa stunder rejält med spel på Barcelonas halva den första halvtimmen och Lavezzi hade en boll i stolpens insida och både Zlatan och Pastore hade möjligheter att ge hemmalaget ledningen, men det ville sig inte.

PSG-försvaret funkade bra med Silva och Alex och trion Beckham, Matuidi och Pastore framför backlinjen låg rätt och kunde oftast stänga ner Barcelonas instick och bollinnehavet gav inte och offensivt var Lucas Moura vass, kvick och farlig.

Fotboll handlar dock om att ta vara på sina chanser och när Messi fick sitt läge så var han skoningslös och 0-1 bara andades briljans hela vägen. PSG kom av sig ett tag efter det men efter han fick man upp trycket en aning och skapade några lägen.

Tyvärr hade inte Zlatan vare sig fötterna eller känslan med sig när han kom i lovande situationer som borde ha varit farliga och gett avslut eller mål. PSG-stjärnan jobbade på bra men i de avgörande lägena så gick det inte hans väg och det såg ut att sluta som vanligt för honom i Champions Leagues slutspel.

Efter knappa 80 minuters spel fick PSG frispark och Maxwell slog den från vänster och i straffområdet gick Silva upp och brassens nick satt i stolpen, men på returen var Zlatan framme och tryckte in 1-1 bakom Valdés.

Då gick det att känna trycket från läktarna och PSG-fansen bara skakade av glädje, och att det var ett viktigt mål för Zlatan var också tydligt. Hans pumpande mot fansen och han knutna näve. Ett mål som gav liv i matchen och PSG hopp.

Tv-bilderna efter målet var tydliga. Zlatan var offside och José Mourinho kan lägga ner sin tes om att Barcelona alltid kommer undan när Uefa viftar igenom klubben. En rejäl miss av domarteamet som fick kritik från bägge sidor och kanske inte hade sin bästa kväll.

Straffen som Barcelona fick i matchens sista ordinarie minut var det inget att säga om, för även om Sanchéz har ett rykte om att lägga sig så var det en miss av Sirigu att gå ut som han gjorde och ta den risken när motståndaren var på väg mot kortlinjen.

Tur nog för PSG-målvakten så slutade man inte spela utan försökte in i det sista och när Zlatan vann duellen i straffområdet och fick ner bollen till Matuidi så gav han Paris hopp om att en skräll på Nou Camp och med en assist och ett mål så gjorde han skäl för en lönen denna kväll.

Olof Lundh

Är det sista CL-chansen, Zlatan?

Zlatan Ibrahimovic har åtminstone utåt släppt fixeringen vid Champions League och talat om att han är nöjd med sin karriär även om han inte vinner bucklan som blott sju svenskar hissat, och där Henrik Larsson var senast 2006.

Det är en exklusiv klubb av svenska vinnare av Europacupen/Champions League och många stora namn saknas: Kurt Hamrin, Ove Kindvall, Conny Torstensson, Björn Andersson, Patrik Andersson, Jesper Blomqvist, Henrik Larsson.

Frågan är om Zlatan någon gång tar sig in i den gruppen av spelare? För det enda hans saknar är egentligen en europeisk cuptitel och en medalj med Sverige och det sistnämnda är det nog betydligt mindre chans att ta hem.

Naturligtvis är Zlatan oavsett CL-titel eller ej den största svenska spelaren i historien. Raden av ligatitlar i Ajax, Juventus, Inter, Barcelona och Milan och som efter ett hack ser ut att utökas med en Ligue 1-krona för Paris SG i vår.

För femte gången i karriären går Zlatan Ibrahimovic in i en Champions League-kvartsfinal tisdag kväll och bara en gång har han överlevt, med Barcelona mot Arsenal våren 2010 och där Lionel Messi överskuggade Zlatans två mål i London med fyra mål i returmatchen.

I semifinalerna mot förra klubben Inter gjorde Zlatan inte några större avtryck och blev utbytt efter en dryg timmes spel i bägge matcherna och när José Mourinhos mannar stormade vidare mot CL-titeln så var det på något sätt symboliskt för slutet i Barcelona för svensken.

Frågan är hur många Champions League-chanser Zlatan har kvar i sig? I höst fyller han 32 och även om han målmässigt och spelmässigt har den kanske starkaste perioden i karriären de sista två säsongerna så tär det naturligtvis på kroppen.

För det har blivit en del spel i Champions League sedan han flyttade till Holland och Ajax sommaren 2001 och han har gjort 31 mål på 97 matcher och ofta varit med efter gruppspelet, men aldrig final:

2001/02: Ajax – ut i tredje kvalrundan mot Celtic, 0 mål

2002/03: Ajax –  ut i kvartsfinal mot Milan, 5 mål

2003/04: Ajax – ut i gruppspel, 2 mål

2004/05: Juventus, ut i kvartsfinal mot Liverpool, 0 mål

2005/06: Juventus, ut i kvartsfinal mot Arsenal, 3 mål

2006/07: Inter, ut i åttondelsfinal mot Valencia, 0 mål

2007/08: Inter, ut i åttondelsfinal mot Liverpool, 5 mål

2008/09: Inter, ut i åttondelsfinal mot Manchester United, 1 mål

2009/10: Barcelona, ut i semifinal mot Inter, 4 mål

2010/11: Milan, ut i åttondelsfinal mot Tottenham, 4 mål

2011/12: Milan, kvartsfinal mot Barcelona, 5 mål

2012/13: PSG, kvartsfinal, 2 mål

Med två mål och fem assist har han naturligtvis bidragit till att Paris SG tagit sig kvartsfinalen mot FC Barcelona, och det är väl typiskt för Zlatans CL-öde att just Messi o Co väntar, och det efter Milan-dramat.

Man kan tolka Barcelonas nära-respass-upplevelse mot det italienska storlaget som att världens bästa lag inte bara är mänskligt utan även på nergång. Samtidigt kan Milan-rysaren få dem att vara extra vaksamma mot PSG, och det senare låter troligare.

Även om Paris SG imponerade i första matchen borta mot Valencia så släppte man in spanjorerna på slutet och då blev även Zlatan utvisad. I returen klarade man sig precis och man ska vara tacksam att Uefa sänkte avstängningen till en match.

För PSG är beroende av Zlatan och i ligaspelet har det varit mer uppenbart. Frågan är bara om han kan skaka av sig det faktum att han haft svårt i de avgörande matcher när CL-spelet går in på upploppet.

Egentligen är det Arsenal borta våren 2010 och Arsenal hemma med Milan 2012 som är undantagen och någon av matcherna mot Manchester United 2009, annars har Zlatan haft svårt att göra avtryck som man förväntar sig av de stora spelarna i de stora matcherna.

Mot Barcelona kommer Zlatan till spel med ett PSG som är under uppbyggnad och som svajat med jämna mellanrum, och även om Carlo Ancelotti är en erfaren tränare som bärgat CL-bucklan så är det en rejäl uppförsbacke.

Lägg till att Zlatans frustration med lagkamraterna i PSG inte stannat i omklädningsrummet direkt, utan det har snabbt letat sig ut till de franska tidningarna. Kraven han har på sig själv är en oftast en styrka, men när de går ut över andra är det tveksamt om det gynnar laget och därmed Zlatan.

Samtidigt har naturligtvis Zlatan en oerhörd revanschlusta i sig när just Messi och Barcelona står på andra sidan. Att skicka ut det katalanska laget ur Champions League har räckt långt, men då måste Zlatan vara i absoluta toppslag – annars kan han glömma det.

PZG-seger och helst inga insläppta mål är nog ett måste för att Zlatan o Co:s hopp ska leva till returen. Allt annat är Barcelona-avancemang vore en skräll och kanske också slutet på Zlatans dröm att äntligen få bärga CL-titeln.

 

Olof Lundh

Senaste tweets

Arkiv