Det så kallade Calciopoli har nu tagit en ny vändning då även bland annat Inter anklagas för att ha använt illegala sportmedel och försökt påverka resultat och fördelar. Att Luciano Moggi skulle ha varit ensam om detta för fem år sedan var naivt att tro. Alla är inne i samma bubbla och alla vet vilka spelregler som gäller.
Att tro att Moggi eller Moratti ensamma kunnat styra den italienska fotbollen är för mig helt overkligt. Skulle t ex Italiens mäktigaste man, Silvio Berlusconi, låtit det hända utan vidare? Knappast. Skulle Moratti kunnat styra den italienska fotbollen utan att vinna en enda scudetto? Knappast.
En sak som måste klargöras är att alla klubbars presidenter hade kontakt och diskussioner med domarbasen Paolo Bergamo. Detta var inte olagligt. Problemet med de nya uppgifterna är dock att straffet för Juventus och Luciano Moggi hamnar i ett nytt ljus. Gick inte utredningen lite väl snabbt? Ville man inte bara hitta en syndabock?
Att Milans och Juventus stora överlägsenhet under 80-och 90-talet bland annat berodde på Agnelli och Berlusconis stora makt råder det inget tvivel om för mig. Men Juventus och Milans dominans berodde ändå mer på ekonomiska fördelar och skicklighet i det rent sportsliga. Även om de stora lagen (främst Milan och Juventus men även Roma och Inter på senare tid) fått fördelar genom åren av domarna så skulle jag nog hävda att väldigt, väldigt få scudetton har hamnat i fel händer.
Jag ska försöka beskriva hur jag tror att det ligger till. För det första tror jag att det existerar extremt få rena mutor till domarna för att fixa matcherna. Att tro att Moggi skapade ett system där han ensam påverkade matcherna till Juventus totala favör är helt ologiskt och naivt. Systemet fanns innan Moggi fanns i Juventus. Systemet är av mycket mer subtil karaktär. Varför tror ni att både Milan och Juventus ville värva Moggi? Förmodligen för att han var slugast, vågade sätta moralen åt sidan mest och jobbade dygnet runt.
Den första och enkla regeln är att desto mer makt du har utanför fotbollen desto mer makt lär du ha inom fotbollen. Det som gäller är att ha starkast lobbyverksamhet, flest kontakter och störst ekonomisk makt. Det finns en gråzon mellan omoraliskt tjuv- och rackarspel och att kliva över de egentliga lagarnas gränser.
Ena halvan av det italienska fotbollsansiktet är så fult att det inte går att sminka bort. Hur mycket man än försöker sopa det under mattan så försvinner inte skiten. Dopning, Calciopoli, Spelskandaler, Berlusconi, Moggi, Moratti, Franco Sensi, Lotito, Giraudo, Tanzi, Agnelli, Cecchi Gori, Gaucci, Viola, Cragnotti och alla andra jag inte nämnt har dragit sitt strå till stacken. Mottot i Italien är att om alla andra gör det så ska jag också göra det. Om man ska överleva i en korrumperad värld så är det bäst att hänga på. Annars dör du. Serie B nästa.
Själva essensen i fotboll är från början fair play och glädje. När fotbollskapitalismens rovdjur härskar är det istället pengar och tv-rättigheter som styr. Essensen är förpassad till kyrkogården. Alla gör allt för att nå så stora framgångar som möjligt eller bara för att överleva. Detta är inte ett problem som bara finns i Italien men den italienska mentaliteten skiljer sig från många andra. Korruptionen är en sådan självklarhet att den är normalitet.
Fair play förblir ett naivt skämt i en fotbollsvärld som befinner sig delvis i Sodom och Gomorra. Varför skulle fotbollen vara en isolerad paradisutopi när det övriga samhället ser ut som det gör? Det funkar inte så. Italien har en premiärminister som är immun mot åtal. Det säger en del om de signaler som ges till folket.
Så här uttalar sig Rosario Coppola, en tidigare linjedomare i Serie A,
“Inter påstod att det var en liten knuff och de sade till mig att Inter är en viktig klubb och att jag skulle tänka över vad som egentligen hände. Jag vägrade göra det och fick aldrig se Serie A mer.”
“Alla lag med makt, med större inflytande, gjorde rekommendationer och gav signaler”
Märk väl, alla lag med makt, med större inflytande.
Detta summerar det hela ganska bra. Alla är skyldiga eller oskyldiga beroende på hur man ser på det. För mig har det inte längre någon betydelse i vems klubbrum 2006 års scudetto hamnar. Det som betyder något för mig är att den italienska fotbollen och samhället måste ändra mentalitet, ändra värderingar. Det kommer ta tid innan det ändras. Men jag hoppas kunna få uppleva en ny tid.
En tid då jag slipper skriva dessa ord.