POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

2 av 3.

Juventus förlorar aldrig. Numera tappar de inte ens poäng. För det är ju det som krävs för att Milan ska kunna komma ikapp. Milans hopp om förlorade Juve-poäng minskar för varje omgång och nu har “den gamla damen” bara två av tre kvar att vinna för att kunna ro hem scudetton. Och visst känns det svårt att tro att Juventus inte ska kunna besegra två av Lecce, Cagliari och Atalanta?

I matchen mot Siena kändes det lite som att Milan också hade svårt att tro på det. De började lite segt och utan större auktoritet. När sedan två snabba mål kom blev det bättre fart och fläkt. För Siena var lite för dåliga och Zlatan och Cassano var lite för bra för att det inte skulle kunna sluta med Milan-seger. För övrigt var det fantastiskt roligt att se Cassano göra 90 minuter av stor klass. Ett mål och en assist. Peter Pan flyger igen och han ser ut att göra det ända till Ukraina/Polen. Zlatan går mot skyttekungs-titeln. Hans Serie A-facit kommer väga tungt efter karriären. Som en av de allra största.

Antonio Nocerino gjorde sitt tionde mål för säsongen och sitt snyggaste. Flest mål av alla mittfältare i serien. Han är den “low-cost” spelare som Milan haft mest nytta av den här säsongen och de lär fortsätta ha det i framtiden också. Även om jag tycker han gått från mycket underskattad till lite överskattad så har han gjort en kanonsäsong.

Juventus hade inga problem med Novara. De kör på som en maskin. Beslutsamhet, fart och effektivitet. Man har alltså åtta rakar segrar och 23-1 i målskillnad. Det är osannolikt starkt.

**
Fyra lag dansar nu tango tillsammans. Lazio, Napoli, Inter och Udinese har alla 55 poäng. Det kommer bli en kamp in i det sista. Svårt att säga vem som har fördel just nu. Det finns lätta matcher på papperet som ska vinnas och det finns svåra. Vore roligt om Lazio-Inter i sista omgången får stor betydelse. Annars är det kanske ändå Napoli som har bäst utgångsläge. De lag de har kvar att möta har inget att spela för så de har ödet i sina egna händer.

***
Edy Reja kände sig kanske tvungen att inta en defensiv approach mot Udinese med tanke på de avbräck han har i truppen. Kanske realistiskt men det är också lite som att ge matchbollen till motståndarna innan matchen börjat. Udinese spelade med mer fart och med mer offensiv vilja vilket betalade sig. Matchens sista sekunder slutade i kalabalik. Någon på arenan blåste i pipan som om matchen skulle varit slut vilket fick många Lazio-spelare att stanna upp och Udineses Pereyra fick fritt fram att göra 2-0.

Kanske borde domare Bergonzi uppfattat det bättre och blåst av (jag är osäker hur reglerna är i dessa fall) men samtidigt spelade det målet mindre roll. Med bara sekunder kvar hade Udinese vunnit ändå. Lazio-spelarna borde kanske inte behövt hetsa upp sig så mycket och t ex Andre Dias utvisning var både onödig och kostsam. Men det är lätt att säga när man inte är på plan. Lazio har fortfarande chansen men då krävs det nog en större offensiv-lusta från Reja och hans mannar.

***
Antonio Di Natale är evig. Med Pazzini, Gilardino och Matri som knappt platsar i sina lag borde han väl ändå ligga bra till för en plats i EM-truppen?

***
Parma, Bologna och Atalanta kunde alla fira nytt kontrakt igår. Parma borde till truppen sett kanske aldrig ens behövt vara med i bottenstriden men sett till de fina resultaten nu på slutet går de från dålig till bra säsong på bara ett par matcher. Bologna och Atalanta däremot har kämpat mot större demoner. Bologna med dålig ekonomi och dålig start har tagit sig upp och gjort en lysande säsong. Stefano Pioli har fått ihop laget på ett lysande sätt och man har bland annat vunnit över Inter på San Siro och tagit poäng två gånger mot Milan. Atalanta har kanske gjort en ännu större bedrift. Med sex minuspoäng har man alltså med tre omgångar redan klarat nytt kontrakt. Här finns ett projekt som är gjort med noggrannhet och finess.

***
Redan på tisdag kliver vi rakt in i den 36:e omgången. Juventus är alltså hittills obesegrade och behöver bara vinna två matcher av tre. Två av tre. Det klarar de väl? Eller?

Lorenzo Medici

Vem tar vara på krysset?

Ett sargat och sårat Roma ville inte ätas upp av vargar. Inte förlänga sin dåliga svit och bitas av napoletanska tenorer. Så de satte an tonen direkt, tog grepp om matchen, gick på attack och blev belönade. En Totti-skarv, ett Rosi-inlägg och ett Marquinho-inlägg fick den södra kurvan äntligen glädjas lite. Inte så länge dock.

Ett blixtrande skott av Juan Zuniga i början av andra halvlek fick Roma-laget att påminnas om sina svagheter, fick dem att öppna upp sitt svaga hjärta igen. Medan Roma tappade greppet, stramade Napoli åt, tog över och var plötsligt i förarsätet. Det är sånt som dåligt självförtroende kan göra med en. Man vågar inte lika mycket och man börjar tänka för mycket på sina brister. Lite som att man fått nobben på dansgolvet för många gånger. Man vågar inte längre bjuda upp.

Men Edinson Cavani slutar aldrig att dansa. En vridning och ett perfekt skott. Ser enkelt ut men är så svårt. Det är så mycket klass i den där gängliga kroppen. Det han gör är som splitter av diamant. När hans mål fallit glittrande ner på Olimpicos kvällsgröna matta hade matchen vänts till Napoli-seger. Roma-spelarna såg inga diamanter, bara aska. En tappad ledning, en match man haft i sin hand som gått förlorad. Motgångar som aldrig tar slut.

Men när det blir mål händer det alltid många saker i en match. Förutom siffror. Ett lag kan börja backa hem lite. Ett byte som andas försiktighet eller ett sårat lag som satsar det sista man har. Inget att förlora. Eller som att byta in en brasiliansk lite överviktig mittfältare. Fabio Simplicio ser inte ut som världens kvickaste spelare längre men har fortfarande en förmåga att befinna sig på rätt ställe, att göra rätt saker fast man inte tror han kan det. Kvittering. Kanske ett par minuter för sent för känslan var att Roma ville och kunde ha gjort ett till med lite mer tid.

Ett oavgjort resultat var ett rättvist resultat men båda förlorade två poäng mer än att de vann en poäng var. I mina ögon förtjänade båda lagen mer än så. Men sådan logik finns inte i fotboll. För Napoli väntar en fortsatt jakt på tredjeplatsen, för Roma väntar bara kaos med besvikna supportrar. Inter, Udinese och Lazio kunde se på och njuta av två konkurrenters tappade poäng. Nu gäller det för dem att dra nytta av det. Vem tar vara på krysset?

***
Det blev ett sicilianskt derby som inte kändes riktigt lika hett som tidigare säsonger. Palermo och Catania är två lag i ingenmansland. Lite för många poäng för att behöva känna sig alltför osäkra på nedflyttning och för lite poäng för att kunna drömma om Europa. Ändå en bra match. Två lag som försökte spela. Men framför allt var det två lag som befinner sig mer i framtiden än i nutiden.

Hur blir det med Zamparinis shejk-pengar och den nya arenan? Blir det en storsatsning? Vilka spelare blir kvar och vilka köps in? Blir detta sommaren då Palermo växer sig stora? Hur kommer Catania påverkas när man tappar sportdirektör Pietro Lo Monaco? Kan man verkligen hålla alla hungriga käftar borta och behålla Vincenzo Montella efter säsongen? Kan man förstärka laget och växla upp en nivå? Det blir en intressant siciliansk sommar.

Scudetto-striden fortsätter förresten idag. Intressant det med.

Lorenzo Medici

Oförändrat i toppstriden

Både Juventus och Milan hade svårt att få hål på sina motståndare. Juventus skapade massor av chanser medan Milan hade svårare att få till spelet. Men båda vann till slut och det var det enda som räknades. Från och med nu är det det enda som gäller, trepoängare och hoppas att den andra ska falla på en mina någonstans.

Milan är inte i form just nu. De känns slitna och spelet krampar och framför allt mittfältet har svårt att leverera. Mark Van Bommel verkar trött, Antonio Nocerino är inte lika energifylld som tidigare och Sulley Muntari hade inte många rätt igår. Tur att Prince Boateng är tillbaka. Hans aggressivitet är vad Milan behöver just nu. Gissar även att Antonio Cassano startar nästa match.

Genoa gjorde en mycket bra match med tanke på förutsättningarna. Efter helgens tumult kan det inte ha varit lätt att ställa om, men nye tränaren Luigi De Canio verkar ha fått ordning på försvaret på bara två dagar. Det är imponerande. Andreas Granqvist var mäktig när han plockade bort Zlatan. Kakha Kaladze var grym han med.

Juventus hade kanske inte lika svår motståndare som Milan. Cesena försökte i första halvlek men i andra hamnade de längre och längre bak i plan och till slut kunde de inte stå emot. Nu väntar ny konstgräsmatch för Juve mot Novara på söndag. Det blir nog tuffare.

***
Kampen om den sista Champions League-platsen är nu galet jämn. Fyra lag har chansen, ja fem om man räknar Roma men de verkar vara ett lag i fritt fall just nu. Det är nog liten fördel för Inter och Napoli med tanke på att de verkar vara i bäst form. Men det är inte omöjligt att det avgörs förrän i den sista omgången. Jag kommer skriva mer om striden om tredjeplatsen i morgondagens krönika.

***
Fiorentina klev upp på säkrare mark i och med segern mot Roma. Adem Ljajic tog en liten revansch för straffmissen senast mot Inter. Hans fräcka räd och skott ledde fram till Andrea Lazzaris segermål. Jag skulle bli mycket besviken om Fiorentina är så korkade att de säljer honom till sommaren. Jag hatar när klubbar ger upp talangfulla spelare för tidigt. Han har så mycket i sig. Tänk er Ljajic och Jovetic bakom en riktig anfallare nästa säsong.

***
Marek Hamsik är briljant när han vill.

***
Sebastian Giovinco är i galen form just nu. EM kan bli vackert för Italien om han håller den här formen.

***
Mer om gårdagens omgång här

Lorenzo Medici

Leksakspresidenten och Spanska sjukan

Barnen somnar och jag sätter mig för att skriva lite om leksakspresidenten Enrico Preziosi och Romas spanska sjuka. Så var tänkt i vilket fall. Men ett för stort kliv över en dammsugare och med foten rakt ner i en tröskel blev det istället en bruten tå. Så det istället för en blogg blev det smärta och ett försök till att uppfatta vad som hände igår mellan Barcelona och Chelsea. Jag gör istället försök här och nu en vacker onsdagsmorgon trots att smärtan består.

LEKSAKSPRESIDENTEN

Det har nu gått tre dagar sedan Genoa-fansen gjorde uppror på Marassi och då Giuseppe Sculli fick stopp på det. De första bi-effekterna har nu satts i verket. Genoa får alltså spela två hemmamatcher inför tomma läktare och två ledargestalter från supportergruppen har blivit avstängda på fem år. Fler supportar väntas bli identifierade.

Nye tränaren Gigi De Canio har klarat av sina första pass med laget och igår blev det bråk mellan Giusseppe Sculli och Bosko Jankovic. Serben gick in hårt i en situation och Sculli tände till. Spelare och tränare fick gå emellan och efter mycket om och men så lugnade det ner sig. Enligt Genoas president Enrico Preziosi handlade det om att spelarna är taggade inför matchen mot Milan. Kan vara sant men kanske ändå inte. Jankovic gick ut i veckan och sa att när de sebiska supportrarna betedde sig illa på Marassi i en landskamp mot Italien slutade det med att de hamnade i fängelse medan Genoa-supportrarna bara kunde gå hem till sig.

Självklart finns det en tydlig meningsskiljaktighet mellan Sculli och Jankovic. Jankovics uttalande i motsats till Sculli som försonades med Genoa-supportrararna, fanns säkert med i deras lilla bråk. Annars har det handlat mycket om leksakspresidenten Preziosi. Han har gått ut hårt fördömt de supportrar som satte stopp för matchen i söndags. Han vill ha en stadion där familjer, gamla och unga kommer till arenan för att se ett skådespel och som applåderar sitt lag i motgång och i medgång. Låter vackert och det låter som den moderna fotbollens dröm. Han glömde kanske turister.

Problemet är att det ännu inte är så i Italien. Fotbollen är fortfarande mer en bara ett skådespel. Det handlar om människor vars liv till mycket är uppbyggt kring klubben och där passionen är så stor att det ibland rinner över. Det kan vara på gott och ont. Men i grund och botten tycker jag det är sorgligt att en president vill kapa banden med många av de som bygger klubben med sin glöd. Den giljotinen kan slå tillbaka på presidenten själv till slut.

Jag har ifrågasatt Enrico Preziosis projekt (eller icke-projekt snarare) de senaste två dagarna. Det känns som att han den senaste tiden bara varit intresserad av att hitta talanger och sedan sälja dem vidare till Milano-klubbarna för att göra profit än att ta hand om sin egen klubbs själ. Det kännns som att han hela tiden vill hitta nya transfer-fynd som Diego Milito och Thiago Motta för att utöka plånboken. Tiden innan Milito, Motta och den fantastiska femteplatsen säsongen 08/09 så fanns det ett annat tänk och en annan långsiktighet. Tiden efter känns mer som storhetsvansinne och ett försvunnet projekt. Preziosi har också pratat mycket om etik och moral de senaste dagarna.

Hur trovärdigt känns det när det kommer från en leksakspresident som tidigare blivit dömd för att ha riggat en match?

***

SPANSKA SJUKAN

Apråpå projekt. Är Romas bygge med Luis Enrique på väg mot sitt slut? Romas nya ägare hade innan säsongen en tydlig profilbild på den tränare de ville ha. Offensiv fotboll och satsning på unga spelare. Kanske borde de ha lagt till, få ordning på försvarsspelet någorlunda. För det är oftast där som dte har brustit för Luis Enrique och Roma den här säsongen. Kanske är spelarna inte tillräckligt bra men jag tycker inte det är hela sanningen. Det känns som försvararna sällan vet om de ska pressa högt eller ligga lågt, gå på eller avvakta. Resultatet blir ofta förvirring.

Jag gillar egentligen Romas tydlighet. Att man vet hur projektet ska se ut och att man inte ändrar på det. Jag tror på det i längden. Men att tro på tydlighet betyder inte att man ska tro på Luis Enrique i all evighet om han inte är rätt man för jobbet. Man behöver inte köra fast tills man får spanska sjukan. Kanske hade inte amerikanerna behövt ta sig över Medelhavet för att hitta sin nya tränare när det fanns en med rätt profilbild (som dessutom kan den italienska fotbollen) bara 400 kilometer bort. Det bohemiska återvändandet.

***

Jag vill också bara tillägga att Luis Enrique mycket väl kan avgå efter säsongen. Hans presskonferens igår visade upp en stressad och ironisk tränare. Han börjar förlora lugnet och kanske även vissa spelare. Erik Lamelas spottloska är naturligtvis i grund och botten frustration. Kanske över för lite speltid. Jag har svårt att förstå att han inte spelat mer. Nu är det väl så att de går och vinner idag över Fiorentina efter en briljant insats. Ungefär så har det sett ut den här säsongen. Man vet inte vart man har dem.

***

Nu börjar det ryktas om att Milans tränare Massimiliano Allgeri får sparken efter säsongen. Han har gjort sina missar men jag tycker inte att det är där skon klämmer riktigt. Men om möjligheten att hitta en vassare tränare finns så behöver det inte vara fel att byta i sommar. Allegri verkar dock fått lite mer ilska över sina laguttagningar nu då både Clarence Seedorf och Robinho petas idag mot Genoa. Jag har saknat lite av den typen av ballar från hans sida. Nu kanske det är försent.

***

Juventus ska nu försöka klara av konstgräsets lurighet. Först Cesena och sedan Novara i helgen. Lyckas de vinna dem är scudetton verkligen nära.

***

Atalanta och Cagliari vann igår. Inte helt oväntat då motståndarna Chievo och Catania var på rätt säker mark ifrån nedflyttningsplats. Nu är alla fyra det.

***

När Inter slog ut Barcelona var det mest snack om anti-fotboll hit och dit. När Chelsea slog ut Barcelona var det heroiskt och fantastiskt försvarsspel.

***

Vad händer nu med Pep Guardiola? Känner han att det är dags att prova andra vingar eller är han revanschsugen? Om han inte fortsätter i Barcelona är det inte möjligt att han landar i Milano då?

***

Nu är det inte många timmar kvar innan Serie A-resan fortsätter. Först Lazios jakt på en Champions League-plats mot ett avsågat Novara, sedan bla Udinese-Inter och Roma-Fiorentina kl 15.00 och till sist scudetto-antagonisternas matcher klockan 18.00.

Det är bara att sätta upp foten i högläge och trycka på fjärrkontrollens gaspedal.

 

https://twitter.com/#!/MediciLorenzo

 

 

Lorenzo Medici

Ett försök att förklara Milan och Genoas svarta Söndag

Förra veckan var det en sorgens lördag i italiensk fotboll. En vecka senare var det istället en svart söndag för densamma. En söndag då Genoas supportar försökte skrämma sina spelare, en söndag då de tvingade sina spelare att ta av sig sina matchtröjor, då de fick en av sina spelare att gråta. Men de lyckades inte fullt ut.

För det var också Giuseppe Scullis dag. Sculli vars morfar är en boss i ’ndrangheta (en av italiens mer ökända maffior med fäste i Kalabrien) vägrade att låta sig skrämmas, vägrade att ta av sig sin tröja. Han stod upp. Han visade stolthet. Kanske var han bara van vid tuffa situationer. Men han pratade med supportrarnas ledare och lyckades lugna dem. Jag vet inte vad som sas och hur han lyckades. Kanske hade det med hans pondus att göra som i sin tur har med hans bakgrund att göra men det viktiga var att han inte lät de onda krafterna vinna. Han lät sig inte förödmjukas.

Är det någon som bör ifrågasättas är det president Enrico Preziosi. För är inte Genoas fall en frukt av extrem spelaromsättning? En frukt av att sparka Alberto Malesani, ta in Pasquale Marino, sedan ta in Malesani igen för att nu sparka honom till förmån för Gigi De Canio? Är inte Genoas fall en frukt av att det inte finns någon kontinuitet? Handlas det spelare för att sedan bara kunna sälja dem vidare till Milano-klubbarna och göra profit? Var finns projektet? När det gick bra för Genoa med Gasperini som tränare fanns det ett projekt, kontinuitet och en röd tråd. Nu finns den inte längre och det är främst Preziosis fel. Han kommer säkert fundera på sin framtid i klubben den närmsta tiden.

Det finns också en logik i att Genoa-supportrarna lackade ur igår. I Italien är fotboll mer än bara underhållning, det finns något som går utanför själva skådespelet på plan. Kärleken till klubben är så mycket mer än bara smekningar medhårs. Det är fotboll, makt och politik. Supportrarnas essens består inte bara i att att kolla på matchen. Det som övergår i ilska är i grunden en glöd. Det är nöd som inte har någon lag. Klubben är ingen leksak.
Men ur rädsla föds sällan något gott och om Genoa-supportarna var måna om att deras lag inte ska åka ut vore det nog smartast att inte göra som de gjorde. De finns bara förlorare i det agerandet. Hade matchen avbrutits hade risken för poängavdrag varit stor. Nu kanske de slipper det. Om Genoa till slut klarar sig kvar i Serie A vet de vem de ska tacka. Just det, Giuseppe Sculli barnbarn till Giuseppe Morabito, alias ”u Tiradrittu”.

***

Det var inte bara Genoa som hade det tungt igår. Milan hade en sportslig svart söndag. Bara oavgjort mot Bologna och kvitteringen kom sent. Zlatan var sämre än på länge men lyckades ändå bli Milans målskytt till slut. Mark Van Bommel fumlade, Robinho och Clarence Seedorf var meningslösa och försvaret svajade. Det var långsamt och trögt. Man kan skylla på Allegri, spökmål, felaktiga offsideblåsningar eller skador. Men det finns också andra anledningar som man kanske borde rikta in sig på mer.

Hur ser Milans satsning ut egentligen? Att värva low cost-spelare som t ex Antonio Nocerino, Phillipe Mexes, Taye Taiwo, Mark van Bommel. Att värva spelare på lån med köprätt och förlänga kontrakt med gamla spelare på väg ner istället för att värva stora spelare som t ex Carlos Tevez. Är det så vägen till framgång ska plöjas? Det kan fungera ett tag men i längden kommer en del spelare sluta att överträffa sig själva och mediokriteten kommer ta över. Man kan bredda truppen med spelare som kommer gratis men spetsen måste köpas in.

Kan man verkligen begära att Allegri ska ta Milan till Champions League-final och försvara scudetton med den melodin? Allt detta medan Juventus öppnar plånboken. Det är dags för Silvio Berlusconi och Adriano Galliani att tala om hur det ligger till. Antingen att säga som det är, att de inte har råd att köpa dyra världsspelare eller att öppna det Berlusconisca kassavalvet. Det går inte att längre gömma sig i nostalgi och veva samma visor om världens mest framgångsrika klubblag. Det är dags att kliva in i verkligheten och inse vart de befinner sig.

Truppen behöver rensas från mediokra spelare och den behöver föryngras. Om det sker genom att plocka fram sedlarna eller genom mer långsiktig värvningspolitik spelar ingen roll. Även en vunnen scudetto kommer inte kunna sopa vissa sanningar under mattan. Det är dags att krypa ut ur alibits skugga och in i verklighetens ljus nu, signor Berlusconi och signor Galliani.
***
Milans poängtapp hade inte gjort så mycket om inte Juventus hade vunnit. Men det gjorde de. Utan nåd chockade de Roma med dubbla Arturo Vidal-mål efter bara sju minuter. När sedan Martin Stekelenburg visades ut och Andrea Pirlo slog in sin egen retur på straffen i samma situation var det avgjort. Regeln om klar målchans-utvisning och straff i samma moment är dålig för fotbollen. Något för Fifa att ta tag i och inte domarna. Dessutom är den godtycklig. Jag tyckte att det fanns Roma-spelare tillräckligt nära för att det skulle räckt med ett gult kort. Om inte annat bevisas regelns godtycklighet av att Julio Cesar bara fick varning i ungefär samma situation tidigare under dagen.
Utvisningen kändes ändå inte avgörande för matchen. Juventus var bättre än Romaoch har en förmåga att ånga på fast man leder. Juve står på en del sätt i motsats till Milan. Dels har de klarat sig undan skador på ett sätt som Milan inte gjort. Men de har också en bättre integration av unga och gamla spelare. De spelar snabbare och modigare och som jag nämnde, de slutar inte att spela fastän de leder med t ex 2-0. Det är en styrka de kommer ha stor nytta av i Champions League nästa säsong. För ett par år sedan sa jag att Juventus kommer bli Italiens mest framgångsrika lag under 2010-talet. Dels för att saker går i cykler men också för att de insett tidigare än andra vart den moderna fotbollen var på väg. Nu är de kanske redan där, åtminstone är de riktigt nära scudetton. De har allt i sina händer.
 
***
Romas och Luis Enriques framtid är mer dunkel. Är han verkligen rätt man att leda laget? Han har ännu inte fått ordning på försvarsspelet vilket ställer frågan om han kanske har en brist där helt enkelt. Det enda vi kan säga är att Roma får väldigt svårt att ta en Champions League -plats, vilket givetvis försvårar chanserna att värva bra spelare i sommar. Något som de behöver.

***

 

Fiorentina och Inter befann sig i något som kunde liknas vid de impotentas sammansvärjning. Fiorentina kan nog ursäkta sig mer än vad inter kan. De var trots allt närmare en vinst i andra halvlek, inte minst med tanke på en missad straff. Men så mycket mer skapade inte Fiorentina. Inter hade mycket boll i första utan att vara speciellt farliga. I andra halvlek hade de inte ens mycket boll. Inters spel var lika sterilt som i slutet av Ranieris regim. Det är inte så lätt som att sätta in en ung tränare som ger lite energi till laget. I slutändan räknas alla bakomliggande problem in. Saker som man bara kan börja lösa i sommar.

***

Lazio hade verkligen chansen att ta grepp om tredjeplatsen och stoppa den i fickan men Valeri Bojinov ville annat. Verkligen inte för att Lecce inte var värda sin poäng. Det var de. De gulröda från Puglia fortsätter att vara vårens kanske mest formstarka lag. Härnäst väntar match mot Napoli för Lecce. Napoli som var enda lag i Champions League-racet som vann. Så på onsdag går verkligen två öden till mötes. En tredjeplats som ska närmas och en nedflyttningsplats som ska undvikas. Det är inte den enda matchen på onsdag. Full omgång väntar. Med bland annat match mellan Milan och Genoa.

Två lag vars söndag blev svartare än mörkret kring en vinternatt igår.

Lorenzo Medici

Kort om igår och idag

Dagens höjdpunkt är förstås Juventus mot Roma. De svartvita tröjorna passar bra i hop med de röda. De fastnar liksom fint på rutan. En match som har stora förutsättningar för att kunna bli riktigt bra. Två offensiva lag och två lag som måste vinna. Vi har fina fötter som t ex Andrea Pirlo och Mirko Vucinic som motsvaras av t ex Francesco Totti och Erik Lamela.

Innan det ska Milan klara av Bologna. Det gör de nog. Ännu tidigare ska Fiorentina försöka ta poäng i bottenstriden mot Inter som på allvar fått nytt hopp om tredjeplatsen. Ingen dålig lunch-tillställning.
***
Chievo-Udinese var på något sätt sämsta propagandan för Serie A. Halvtomma läktare och sömnigt spel. Udinese var tama och kan tacka världens bästa straffräddare Samir Handanovic för poängen.
***
Parma tog ett stort steg mot nytt Serie A-liv. Sebastian Giovinco var förstås återigen Parmas seger-organisatör och självklart går han till en stor klubb i sommar. Tillbaka till Juventus?
***
Catania hade bra kontroll mot Atalanta och vann välförtjänt. Montella-fotbollen är en av årets roligaste överraskningar.
***
Napoli gjorde vad de skulle och besegrade ett håglöst Novara. Bandiera-Paolo fick göra mål och faktiskt inte på nick.
***
Ett av mina största minnen från Juventus-Roma måste vara när Roma vände ett 2-0-underläge till 2-2 sista tio minuterna. Hidetoshi Nakatas kanonmål och sedan lilla flygplanets sena kvittering. Det var året Roma vann scudetton. Nu är det deras motståndare som jagar titeln.
[youtubeplay id=”SgAG9bnQG2o” size=”medium”]
Lorenzo Medici

San Siro, japaner och en tredjedels tenor

Nu är det klart att San Siro, Inters och Milans hemmaplan, ska få ny gräsmatta. Delvis konstgräs, delvis riktigt gräs. Det har varit stora bekymmer med mattan de senaste åren och är fjärran från de finare i Europa. Självklart bör två fotbollsmetropoler som Inter och Milan ha en bättre fotbollsplan. Eftersom de sista två centrimenterna längst upp ska vara av vanligt naturgräs får vi hoppas att det innebär att planens studs blir som på en vanlig gräsmatta.
***
Jag tycker det är lite märkligt att inte fler italienska klubbar värvar japanska spelare. Jag tror det kan handla om fördomar. Förutfattade meningar om att japansk fotboll inte är så bra och att japanska spelare är fysiskt svaga. Kanske har Kazu Miuras fiasko satt sina spår. Men Hidetoshi Nakata är den andra sidan av myntet. Kanske borde man ta Shinji Kagawa i Dortmund som ett exempel på att det går att fynda bra när det gäller japanska spelare. Det finns spelare att hämta. Hiroshi Kiyotake är en japansk variant på Andres Iniesta. En spelare som Roma visat intresse för och som i mitt tycke skulle kunna göra stor succé. Glöm heller inte den marknadsmässiga biten. Två flugor i en smäll.
***
Nu har en tredjedels tenor förlängt med Napoli. Marek Hamsik har skrivit på till 2016. Mycket viktigt. Kanske är det slovaken som blir deras bandiera jämsides med Paolo Cannavaro. Jag är inte lika säker på att Ezequiel Lavezzi och Edinson Cavani blir kvar lika länge. En av dem kan kanske försvinna redan till hösten. Vi ska inte glömma att filmmogulen Aurelio Di Laurentiis största omsättning är klubben Napoli och inte i annan business, till skillnad från många andra presidenter.
Däremot vet jag inte om jag tycker att det var så smart att förlänga med Salvatore Aronica. Ett år till med en automatisk förlängning till 2014 om han gör 25 matcher eller fler nästa säsong.
***
Frågan är om Napoli verkligen hade behövt värva Eduardo Vargas när de redan har Lorenzo Insigne i sin ägo?
***
Om Juventus värvar både Marco Verratti och Paul Pogba har man verkligen satt sitt mittfält i goda händer många år framöver.
***
Stevan Jovetic kan komma att missa matchen mot Inter. Fiorentina kunde knappast fått sämre besked än så. De får hoppas att Alessio Cerci och Adem Ljajic är redo.
Lorenzo Medici

8 klassiska straffar i Serie A-historien

8. STEFANO DESIDERI (Inter) Inter-Verona 2-0 (säsongen 1991/92)
Unik match på grund av att domare Pezzella blåste hela fyra straffar för Inter. Dock missade Inter tre av dem (Mattehäus, Brehme och Ciocci). Desideri var den enda som inte missade. Ensamhet.

7. OMAR SIVORI (Juventus) Padova-Juventus 0-4 (säsongen 1959/60)
Juventus ledde med 0-3 när matchen höll på att gå mot sitt slut då domare Marchese blåste en tveksam straff för Juventus. Sivori klev fram för att lägga straffen och sa till målvakten Pin: -Var inte orolig jag skjuter till vänster. Pin slängde sig åt sin vänstra sida men Sivori sköt i hans högra hörn. “- Jag menade min vänstra, inte din” sa Sivori på sitt karaktäristiskt retliga sätt. Furbo.

6. LIAM BRADY (Juventus) Catanzaro-Juventus 0-1 (säsongen 1981/82)
Ett straffmål som gav Juventus scudetton. Ansvaret att ta straffen låg på Brady som i det läget visste att han inte skulle vara kvar i klubben då Juventus gjort klart med Michel Platini. Stolthet.

5. MARCO MATERAZZI (Inter) Siena-Inter 1-2 (Säsongen 2006/07)
Materazzi blev dubbel målskytt i matchen som gav Inter scudetton. Domare Ayroldi blåste av den första straffen för att en Inter-spelare sprungit in i straffområdet innan “Matrix” slagit straffen. Ny straff. Inga problem för en iskall Materazzi som gjorde mål på nytt vilket därmed säkrade ligatiteln. Nerver.

4. MARCELO SALAS (Juventus) Juventus-Torino 3-3 (Säsongen 2001/02)
Juventus ledde med 3-0 efter en halvlek men Torino kom ut som ett helt annat lag i andra halvlek och vände till 3-3. Två minuter från slutet får dock Juventus straff. Under stor polemik passade Torino-spelaren Riccardo Maspero på i smyg att sparka upp ett litet hål vid straffpunkten vilket ingen såg (inte ens TV-kamerorna). Marcelo Salas la bollen vid hålet och sköt över. Furbissimo.

3. LOHTAR MATTHÄUS (Inter) Inter-Sampdoria 0-2 (säsongen 1990/91)
Med bara fyra omgångar kvar möttes Inter och Sampdoria i en match som mer eller mindre gällde scudetton. Vid 0-1-ledning för Sampdoria fick Inter straff och fram klev nyblivne världsmästaren Matthäus för att kvittera. Men tysken sköt rakt på Pagliuca och Sampdoria gjorde senare 0-2 och vann även scudetton till slut. Klassiker.

2. LUIGI DE AGOSTINI (Juventus) Fiorentina-Juventus 1-0 (säsongen 1990/91)
Det här var säsongen då Fiorentinas gunstling Roberto Baggio precis gått över till Juventus och det var första gången som han återvände till Florens. I Fiorentina-ledning får Juventus en straff. Baggio som var ordinarie straffläggare hade redan bestämt sig innan matchen för att vägra att ta en straff mot sitt gamla lag. Så straffen tas av Luigi De Agostini. Som självklart missar. i Samma match lämnade Baggio arenan med en Fiorentina-halsduk i handen. Klubbkärlek?

1. GIORGIO CHINAGLIA (Lazio) Lazio-Foggia 1-0 (Säsongen 1973-74)
Skyttekungen Chinaglias straffmål mot Foggia fick hela stadion att koka då det gav Lazio deras historiska scudetto. Titel-straff.

Lorenzo Medici

Sex dagar i backspegeln och en liten titt in i framtiden

Hemma i Sverige igen. Med mig tillbaka har jag en del minnen att bevara. Resan präglades självklart av Piermario Morosinis sorgliga avsked. Dels för att jag missade två matcher (Milan-Genoa och Roma-Fiorentina) och dels för det oerhört tragiska öde han gick till mötes. Förhoppningsvis kan vi alla lära oss något av det. Att inte ta saker för givet, att se saker från en annan vinkel. Utanför Livornos arena hänger det halsdukar från alla möjliga klubbar. Rivaler som Fiorentina, Pisa och Livorno samsas kring något som är större än bitter fiendeskap. Livet självt. I svåra stunder går man samman och förhoppningsvis är det något som kommer leva kvar i framtiden.

Jag hann i vilket fall uppleva Juventus nya arena, en kväll på Stadio Dall Ara och långa promenader i både Milano och Rom. Jag hann träffa min farbror och prata om allt möjligt utom fotboll (han är totalt ointresserad), jag åt en fantastisk middag på Il Delfino i Milano. Det var också  intressant att se hur många svenskar det var på San Siro. Det var nästan så jag trodde att jag var tillbaka hemma. På något sätt så fick jag en ny förståelse för hur stor Zlatan är. Jag fick mersmak på att åka ner igen. Det är bara att börja spara till nästa resa. Kanske redan till hösten.

***
Nu kommer det bli en hektisk avslutning på Serie A. Omgång 34 ligger kvar till helgen medan omgång 33 som skulle ha spelats i den gångna helgen flyttas till 24-25 April. Eftersom det är Champions League mitt i veckan måste Serie A-matcherna spelas klart innan C.L-matcherna börjar. Uefa-regler. Lite löjliga regler. Men det är pengar som styr. Det innebär att tisdagens matcher kommer spelas 18.30 och på onsdagen blir det match klockan 12.30 (Novara-Lazio), sju matcher kl 15.00 och sedan spelar både Milan och Juventus sina matcher klockan 18.00.

***
Carlo Petrini har gått bort vid 64 års ålder. Som spelare gjorde han kanske inget större väsen av sig under 70-talet men som skribent gav han lite större eko. Han var en av få som vågade berätta hur saker stod till med doping, uppgjorda matcher och livet som fotbollspelare bakom kulisserna. En del av det han pratade om ser vi nu i dagens spelskandal.

***
Roma tvekar verkligen på om de ska köpa loss Simon Kjaer. Möjligen kan de vara intresserade om utköpsklausulen sänks rejält. Istället har man vänt blickarna mot Matias Silvestre och brassarna Rhodolfo och Dedé till nästa säsong. Gabriel Heinze har spelat tillräckligt många matcher för att hans automatiska förlängning har gått i lås men kanske kommer han ändå lämna Roma för att återvända hem till Argentina efter säsongen. En annan Roma-försvarare som kan vara på väg hem är Juan.

Romas 18-årige uruguayare Nicolas Lopez har imponerat i Primavera-laget. 13 mål på 10 matcher. Förmodligen näste unge Roma-spelare att kliva in från start i A-laget.

***
Lazio hoppas att Miroslav Klose ska kunna bli skadefri för de två sista matcherna på säsongen. Dock långt ifrån säkert att det blir så. De får trösta sig med att Andre Dias är tillbaka i träning.

***
En spelare som imponerade på mig under mitt besök i Italien var Cagliaris Davide Astori. Han är redo för att ta klivet till ett storlag. Milan och Juventus är troliga destinationer med de rödsvarta som favoriter.

***

Självklart passade jag på att titta extra noga på Fiumincinos (Roms flygplats) toaletter. Varför? Jo, det är nämligen Lazios president Claudio Lotitos städbolag som har hand om städningen på flygplatsen och kontraktet går ut nu i september. Tydligen har folk enligt en undersökning varit rätt missnöjda med renhållningen. Ett förlängt kontrakt med Fiumincino innebär stora pengar för Lotito. Helhetsintrycket på flygplatsen var väl rätt okej men toalettbesöket var långt ifrån världsklass.

***
Hela Pato-Tevez historien ligger som ett tungt kors på Milan-ledningen. Alexandre Pato är skadad igen och Carlos Tevez gör succé i City. Inte omöjligt att Milan kommer göra ett nytt försök på Tevez i sommar men som vanligt bara erbjuda ett lån med köprätt. Tveksamt om City nappar på kroken. Kanske borde Berlusconi (som stoppade affärerna) lyssnat bättre på Galliani.

***
Milan vill också utöka svenskprocenten i klubben. De är intresserade att värva Andreas Granqvist efter hans fina säsong med Genoa. Knappast som en startspelare men som en bra back-up.

***
Napoli är ett annat lag som redan nu funderar på framtiden och förstärkningar. Jefferson Farfans kontrakt går ut med Schalke och är en spelare man är intresserade av men frågan är om hans löneanspråk är för höga för klubben. Annars hoppas man kunna fortsätta med sina goda relationer med Udinese då man är intresserade av Luis Muriel, Pablo Armero och Juan Cuadrado, tre heta spelare på marknaden. Även intresse för Christian Chivu finns.

***
Nu verkar Inter inställda på att köpa loss Mauro Zarate trots allt. Argentinaren har spelat rätt bra på sistone vilket fått Moratti att tänka om. Dock lär de försöka sänka priset. Inter är också intresserade att köpa tillbaka Mattia Destro.

***
Abel Hernandez har förlängt med Palermo till 2016. Bra början att bygga nästa Palermo-bygge på.

Lorenzo Medici

Dödens sorgliga oförutsägbarhet

Piermario Morosini är död. Han blev bara 26 år och avled alltså idag under matchen Pescara-Livorno. Bara några veckor efter att Fabrice Muamba hamnat i koma efter hjärtproblem fick fotbollsvärlden ett nytt fall av en spelare som drabbats av hjärtproblem mitt under matchen. Till skillnad från Muamba så klarade sig inte Livorno-spelaren. Morosini måste varit född i olyckans tecken. Hans mor dog när han var 15 år, hans far två år senare och därefter hans bror.
Min lilla fotbollstripp fick alltså ett abrupt slut. Ingen match ikväll och ingen match mellan Roma och Fiorentina som det var tänkt.Hela omgången är inställd. Antiklimax. Men min besvikelse är bara en bacill i rymden jämfört med vad hans nära stående går igenom nu. Det är hemskt.
Biljetterna till Rom är redan köpta så jag får ta en fotbollsfri dag i huvudstaden. Kanske leta upp någon bokaffär. Jag kommer kanske fundera lite extra på dödens sorgliga oförutsägbarhet. Det är viktigt att ta vara på det man har och dem man älskar. Att leva nu och inte sen. För förhoppningsvis kommer det bra många dagar till att ta till sig livets enkla och svåra konst. För Morosini kommer det ingen morgondag.
Lev i frid PierMario.


Lorenzo Medici

Färden fortsätter mot Milano

Har snart spenderat ett dygn i Padova och hälsat på min bror som är här på en månads vistelse med familj. Det var skönt att ta det lite lugnare, ha tid till en riktig middag på en lokal restaurang och inte stressa vidare till nästa tåg. Nu bär dock snart färden vidare mot Milano. Nästa arena att besöka blir San Siro och match mellan Milan och Genoa.

Ett Milan som haft hela makalösa 327 antal dagar av skadade spelare enligt Gazzettan. Egentligen rätt imponerande att Milan överhuvudtaget kunnat hänga med så bra i titeljakten men också något att se över till nästa säsong. Varför alla dessa skador? Motståndarna Genoa har genomgått en långsam genomklappning och är nu farligt nära nedflyttningstrecket.

Annars var det en dag med dåliga nyheter. Lazios ungdomsspelare Mirko Fersini avled efter att ha legat i koma på grund av en motorcykelolycka, Giuseppe Rossi missar EM och spelskandalens storlek verkar bara växa. Vilka lag som kommer straffas lär nog inte bli klart innan säsongen är avslutad vilket innebär att de lag som åker ur kan komma att få räddningsplankor av lag som kan vara direkt inblandade i skandalen. Tidigare har det mest pratas om Bari och Lecce men nu sägs det även att Sienas president Mezzaroma ska ha betalat två Modena spelare under 2011. Räkna med en lång följetong.

Men som sagt, snart dags för Milan-Genoa och förhoppningsvis kan jag hitta någon bar som visar Udinese-Inter efteråt. Och en middag med farbror Libero förstås.

Lorenzo Medici

Från en värld till en annan

I onsdags steg jag in i Italiens mest moderna arena, Juventus Stadium. Igår besökte jag den anrika Stadio Dall Ara. Det var ungefär som att kliva ut ur en futuristisk rymdbas och in i en lite sliten med vacker sekelskiftslägenhet. Från calcio moderno till calcio antico på ett dygn. Bolognas hemma-arena ligger mitt i staden som en kär vän och inte i utkanten som en nyöppnad stormarknad.

Dall Ara påminner ganska mycket om Stockholms Stadion. Löparbanor och torn. Allt är mycket vackert. Känslan av en K-märkt byggnad. Åldersnittsskillnaden på åskådarna jämfört med Juventus Stadium måste ha varit stor. Här trängdes farbröder från Angelo Schiavos tid bland yngre i en familjär atmosfär.

Om det var lätt att få sin ackredetering i Turin var det klart bökigare i Bologna. Den ena visste mindre än den andra men tillslut hamnade jag rätt. Kanske var de bara oförberedda på att någon från Sverige överhuvudtaget ville se matchen.

Allt är på gott och ont. Modernitetens bekvämligheter och trycket som blev på Juventus Stadium var fjärran från halvtomma läktare på Stadio Dall Ara. Men det finns andra värden som kultur,historik och skönhet och det är inget man bygger upp i en handvändning. Alla historiska matcher, alla publikvrål sitter kvar i läktaren och det kan inget ta ifrån Stadio Dall Ara.

Matchen då? Jodå, Bologna vann med 1-0. Planens bästa spelare, Alessandro Diamanti, avgjorde med en underbar frispark och hyllade sin fru med en kärleksförklaring på sin T-shirt. Men utan J-F Gillet i målet hade de nog aldrig Bologna fått med sig tre poäng.

Några andra reflektioner från matchen:

Henry Gimenez verkar vara lite av en kult-spelare bland supportrarna. Han fick nästan mest jubel av alla under presentationen.

Yttrarna Morleo och Pulzetti var hackkycklingarna.

Cagliaris målvakt Michael Agazzi gjorde precis som Emiliano Viviano häromdagen. Erkände en hörna. Ringar på vatten.

Självklart tog jag med fel sladd till telefonen. Bilderna från resan borde annars så klart använts här på bloggen. Alltid är det något som går fel.

***

Nu har jag levt fotbolls-nomadliv i två dygn med väldigt lite sömn, jagat internet och wifi, ätit snabbmat, promenerat flera mil och åkt massor av tåg. Idag tar jag det lite lugnare för att öka takten imorgon igen.

Lorenzo Medici

En rapport från den moderna fotbollens tempel

Det är buss 72 som jag ska ta. Den går hela vägen till Juventus Stadium sa receptionisten som var misstänkt lik den gamle Juve-spelaren Alessandro Birindelli. Efter flera timmars promenad i Turin längs floden Po och många druckna espressos är det äntligen dags för avfärd mot arenan.

Buss 72. Den tar en evighet. Det är mycket trafik och många stationer. På bussen sitter en man som ser väldigt akademisk ut och läser ur Stretto di Manganello. Ett piercat par som ser ut att vara i 17-årsåldern med Limp Bizkit-väskor pussas. Inga Juve-fans. Antar att jag är tidigt ute. Men desto längre tid färden desto mer känns det som att jag är sent ute. Äntligen kliver det på en farbror med Juve-halsduk. En lättad känsla av att inte ha blivit vilseleddd eller att jag missförstått Birindelli-receptionisten lägger sig skönt i magen.

Så äntligen dyker den upp, som en italiensk UFO-spindel klär den nu vyn utanför bussen. Juventus Stadium. Arenan känns mäktig och modern. Jag intar min plats och slår upp min dator. Ganska snabbt inser jag att Wifi och Italien inte riktigt ännu är bästa vänner. Jag blir avbruten i mina försök att logga in när Federico Marchetti kliver in på plan till öronbedövande busvisslingar. Stadion inte ens halvfull. Hela Lazio-laget kommer in och busvisslingarna är ännu högre nu. Mer än hälften är inne.

Plötsligt sätts AC/DCs Thunderstruck igång och vibrationerna sätter fart på arenan. Juventus gör entré. Massiv ljuskuliss. Mäktigt. Matchen sätts igång. Juve pressar ner Lazio tidigt. Skapar chanser, Arturo Vidal är överallt. Det är lustigt när man ser matcher live hur annorlunda det är. Man ser allt, hela spelplanen och allas rörelsemönster. Spelarna blir liksom verkliga och känslan man själv hade när man spelade infinner sig bättre live än på TV. Man förstår missarna bättre. Det är bra att se fotboll i verkligheten tänker jag när plötsligt Simone Pepe är helt fri. Han missar. Till hela stadions oförtstående oljud.

Men bara några minuter så missar han inte. Efter en perfekt slagen passning från Andrea Pirlo så tar han emot bollen och sätter dit den. Massiv ljudkuliss igen. Juve går sedan för tvåan. De har tagit vara på Lazios defensiva inställning och manglar dem. Men trots många chanser så kommer inte andra målet. Det blir istället en svartvit kalldusch. Den alltid så påpasslige Stefano Mauri nickar in 1-1. Tystnad. Förutom på Lazio-klacken och på gubben en bit ifrån mig som jublar något enormt. Han har suttit och pratat i telefon hela mathen och inte förrän nu förstår jag att att han live-sänder på något sätt för Lazios räkning.

Halvtid. Svinkallt. Antar att det är de alpiska vindarna som piskar in mig i ett pressrum med lite Paninis och läsk. Men jag jagar framför allt värmande kaffe. Andra halvlek börjar. Tycker Lazio har ryckt upp sig. Det blir lite hetsigt i början. Modibo Diakité ligger ner och får rasistiska busvisslingar över sig. Ljuden försöks tystas ner av vanliga busvisslingar. Känns skönt att många verkar vilja få bort det. Men problemen finns där och har ju funnits hela säsongen.

Matchen blir lite mer ryckig och Lazio har lite bättre koll på Juve-spelarna. Desto längre matchen går desto mer pressade verkar Juve-spelarna bli. Ska matchbollen slungas över till Milan igen? Svaret blir nej. Inhoppande Alessandro Del Piero slår en smart frispark som passerar Marchetti. Stadion exploderar fullständigt. Att det är just “Il Pinturicchio” som avgör gör att ljusnivån dras upp extra. Juventus håller ut trots lite nervositet i slutet. De har svarat på Milans seger från i tisdags.

Jag stannar någon minut efter att slutsignalen har gått och blickar ut över arenan. Den är lite som en stor hockey-arena. Calcio moderno på gott och ont. Imorgon fortsätter färden mot en betydligt äldre arena.

***

Roma och Inter vann när Napoli, Lazio och Udinese förlorade. Kampen om den sista Champions League-platsen är nu verkligen femhuvad.

***

Lecce skrämmer slag på halva Serie A. Alla lag med 42 poäng och färre kan mer eller mindre inte känna sig säkra ännu.

***

Varför är det alltid en hund som skäller halva natten när man är i Italien?

Lorenzo Medici

Arrividerci Sverige!

Milan och Juventus genomgår ett litet maratonlopp mot scudetton. Ungefär som om de sitter i fängelse och stryker motståndare istället för dagar. Priset är dock inte att bli fri utan att bli Italienska mästare men känslan är att varje seger är en lättnad snarare än glädje. Tyngden att missa scudetton är lika stor som drivkraften att nå euforin över att vinna den. Milan kunde stryka en motståndare igår efter att ha besegrat Chievo trots enorma skadeproblem.

Sulley Muntari dunkade in 0-1 tidigt och sedan skapade egentligen Milan inte så mycket mer. Chievo hade inte särskilt mycket chanser de heller men tillräckligt för att det inte skulle bli någon promenadseger för Milan och visst lär det ha varit många Milan-supportrar som satte hjärtat i halsgropen dubbla gånger.

Först när bollen studsade solklart upp på Alessandro Nestas hand och domaren blåste i pipan. Men han hade blåst för offside, vilket man tydligt såg på repriserna. Sedan när Chievo fick bollen i mål i allra sista sekunden men återigen var det offside och återigen var det en riktig avblåsning. Kanske dags att börja berömma domarna lite? Det var en rätt dålig match där de tre poängerna var det viktiga. Inget annat.

Milan måste verkligen utvärdera alla dessa skador efter säsongen. Är det något i träningsupplägget som är galet? Hur står det till med Milan Lab egentligen? Visst, Milan har haft hårt matchande under året men det kan inte vara den enda förklaringen. T ex Napoli har spelat fler matcher och har inte alls haft skador i samma utsträckning som Milan.

I och med Muntaris fina mål har de rödsvarta lagt över pressen på Juventus. Nu är det deras tur att bekänna färg, mot Lazio. Deras tur att försöka stryka en motståndare från listan. Nedräkningen mot scudetton är ju i full gång.

***
Klockan är ungefär 23.00 på tisdagen när jag skriver detta. Om ungefär sju timmar sitter jag på ett flygplan på väg ner till Italien. Det var ett tag sedan jag var där. Det var ännu längre sedan jag åkte till Italien och tittade på fotboll. Nu är det dags. Fem dagar, fem destinationer, fyra matcher. Lite flyg, mycket tåg.

Det ska bli spännande att åka ner och känna på atmosfären på plats.. Se fotbollen på plats, gå gatorna, äta maten och dricka kaffet. Självklart kommer jag försöka rapportera genom bloggen men man vet ju hur det kan vara med uppkoppling i Italien. Men det går nog bra.

Jag tänkte inte avslöja destinationerna nu utan skicka vykort från platserna där jag befinner mig. Lite som den där tomten i Amelie från Montemartre.

Vi ses snart./Ciao

Lorenzo Medici

Amauris påskpresent

Amauris påskpresent till sitt gamla lag, Juventus satte ännu mer färg på scudetto-striden, gjorde den ännu jämnare. Ironiskt nog gjorde Amauri sitt viktigaste Juventus-mål i en Fiorentina-tröja.

Så märkligt var det inte att Amauri blev matchhjälte, det var däremot märkligt att Milan tappade en ledning. En ledning de aldrig borde haft. Maxi Lopez föll i straffområdet utan någon större kontakt med motspelare och domare Celi blåste straff. En straff som Milan nog aldrig hade fått om de tidigare inte haft en boll över linjen, en boll dansande på mållinjen och en tveksam straff emot sig mot Barcelona. Klart att det ekar i domarens omedvetna.

Det är också en följd av att Galliani och Milan gjorde precis det som de anklagat Juventus för att göra, nämligen klaga högljutt och sätta press på domaren. Jag är rätt säker på att Juventus hade gjort likadant i samma situation. Det enda som egentligen hänt är att scudetto-kombattanterna nu fått känna på det som de “mindre” lagen alltid fått känna på i alla år. Men med skillnaden att både Juventus och Milan har auktoriteten att vända domsluten emot sig till sin fördel i senare matcher.

Förhoppningsvis begraver de snacket om domarna nu och gör upp om scudetton utan polemik. Att krama ur det bästa ur varandra för att se vem som är bäst. Milans match mot Fiorentina gav en del frågetecken. Reaktionen från veckans utslagning ur Champions League blev den motsatta av vad jag trodde. Jag hade förväntat mig laddade batterier och full fart mot ligatiteln.

Istället blev det slarv och oprecision. Phillipe Mexes var en katastrof, Urby Emanuelson var för ivrig utan riktning, Sulley Muntari spelade med Inter-benskydd och lirade därefter, Antonio Nocerinos form har dippat och de gamla spelarna kändes…ja gamla. Verkligheten kanske ändå är den att en del av Milans spelare har presterat på en nivå som de normalt inte ligger på. En annan sanning av historien är att de tunga skadeproblemen faktiskt bara tagit ut sin rätt i längden.

Fiorentina försvarade sig väl och tog chanserna som bjöds. Otroligt starkt med tanke på den pressade situation de befinner sig i. Men kanske är det lättare att spela mot Milan på San Siro utan press än att möta Chievo hemma på ett ångestladdat Artemio Franchi.

***
Det var stort att se Antonio Cassano tillbaka. Av det lilla vi såg så verkar han ändå kunna bli en bra förstärkning i det viktiga slutet av säsongen.

***
Milans tränare Allegri erkände i vilket fall att straffen var generös.

***

Det var väl egentligen inte så oväntat att Lazio vann över Napoli. Inte en kväll när deras hjälte Giorgio Chinaglia hedrades, det var lite som att hans ande vilade över matchen så att inget kunde gå fel. Lazio var väl annars ungefär som vanligt när de vinner. Inte speciellt spektakulära, Hernanes skulle kunna vara mycket bättre och motståndarna hade mer boll och minst lika många målchanser.

Men Lazio är effektiva och väldigt skickliga på att fylla på med mycket folk vid de få men rätta tillfällena. Sedan var försvarsspelet mycket bra. Där har du ungefär Edy Rejas spelidé. Med det sagt så fanns ändå lite utrymme för ett nummer i den absolut högsta skolan. Stefano Mauris mål var på en nivå jag inte ens visste fanns. Årets mål?  För Napoli innebar förlusten att man nu är sex poäng efter. Man har tappat fart och form efter Chelsea-förlusten. Nu krävs det att man vinner över Atalanta på onsdag.

***
Roma förmår liksom aldrig sätta ihop en rad bra matcher. Det är alltid ena slankan hit och andra slankan dit. Visst, Roma är ett ofärdigt projekt och man vill ge det tid, men mitt i detta nybygge så finns det en viktig tredjeplats att kämpa om  och då går det inte att spela med ett sådant uselt försvarsspel som man gjorde mot Lecce. Offiside-fällor missas, markeringar glöms bort, skrattas i halvtid vid underläge och symmetrin är spårlöst försvunnen.

Lecces seger föddes mycket ur fantastiske Luis Muriels fötter. Jag är inte säker på att han hamnar i Udinese nästa säsong. Kanske hoppar han bara över nästa språngbräda för att hamna i ett storlag på en gång. Vinsten tog Lecce närmare lagen ovanför strecket. Frågan är hur mycket det hjälper i slutändan då de misstänks vara direkt involverade (som lag) i spelskandalen.

Skulle det visa sig att Lecce och Bari kommit överens om matchen under förra säsongen är det nog godnatt till Serie A. Till och med Serie B om de skulle hinna åka ur (blir intressant att se hur det ska resoneras där) innan domen kommer. Men innan någonting har bevisats är nuet tillräckligt bra för att ge hopp om liv i den högsta serien även nästa säsong.

***
Mattia Destro igen. Ytterligare en spelare som kan hamna i ett stort lag nästa säsong. Han sänkte Atalanta och Siena har nu i stort sett redan säkrat kontraktet. Starkt. Mycket av det ska tillskrivas tränare Giuseppe Sannino. Tror att Atalantas “salvezza” också är i ganska trygga händer trots förlusten.

***
Alberto Malesani var tillbaka som Genoas tränare. Det blev en poäng borta mot Novara. Ett enda insläppt mål får väl betraktas som ett steg i rätt riktning. För Novara gav en poäng ingen riktning alls. De behöver trepoängare. Utan dem blir det Serie B nästa säsong. Vilket det nu ser ut att bli.

***
Chievo nia i tabellen. Bara tre poäng efter Inter. Imponerande. Michael Bradley gjorde sitt första mål i Serie A. Han har gjort en mycket bra säsong lite i det tysta.

***
Har Catania dansat färdigt nu?

***
Kanske har Stramaccioni-effekten också lugnat sig lite. 2-2 mot Cagliari är visserligen inget katastrofalt resultat men faktum är att om inte Mauricio Pinilla klantat sig och blivit utvisad hade det mycket väl kunnat blivit förlust för Inter. Det kändes som det var mer folk på Stadio Nereo Rocco än vad det någonsin är på Stadio Sant Elia. Snyggare är den också. Märkligt att en sådan arena i vanliga fall visar upp division fem-fotboll.

***
Antonio Di Natale var en legend i regn och gjorde sitt 150:e mål i Serie A och Kwadmo Asamoah värmde upp sitt mercato-rykte till sommaren. Udinese klänger sig fast i kampen om tredjeplatsen.

***
Men visst var det väl frilägesutvisning på Pereyra när han drog ner Giovinco? Där kunde matchen fått en annan vändning.

***
Om vi nu ska knyta ihop säcken från igår så hade ju Amuaris påskpresent till Juventus inte betytt så mycket om inte “den gamla damen” hade vunnit sin egen match. Men det gjorde de. Det var inget överdrivet sprudlande spel från Juve men de hade hela tiden kontroll mot ett Palermo som sällan anföll med mycket folk. Trots övertaget hade de svartvita inte helt lätt att sätta dit bollen utan fick vänta tills Leonardo Bonucci nickade in 0-1.

När sedan Fabio Quagliarella prickade in tvåan var det klart. Juventus hade gått om Milan. Med sju omgångar kvar leder man alltså med en poäng. En poäng de kan behöva då deras program ser lite svårare ut än Milans. Men å andra sidan trodde man nog inte att Fiorentina skulle visa sig vara en sådan knepig motståndare som man var mot Milan. Så båda lagen måste se sig omkring noggrannt efter oväntade minor lika mycket som förväntade bomber. Det är nu misstagen kommer bli avgörande, skickligheten väsentlig och koncentrationen viktig.

Det är nu kampen om scudetton börjar på allvar.

Lorenzo Medici

Påsken handlar ju om återuppståndelse (aka Peter Pan flyger igen)

Med handen på hjärtat trodde vi verkligen att han skulle gå från problembarn till kapten i landslaget? Att han en dag skulle bli Gli Azzurris offensiva fanbärare?

Antonio Cassano föddes i VM-guldets stjärntecken och det var just fotbollen som skulle fylla hans liv.

Vid 17 års ålder bytte han Baris bakgator mot Stadio San Nicola och en ny stjärna tändes. För  Cassano såg det inte ut att vara någon skillnad. Fotboll var en lek.

Sen tog allt fart. Rom. Stundtals genialisk men också ofta lynnig och envis. Fortfarande ett barn. Cassano blev pojken som inte ville växa upp. Men flyga kunde han, precis som Peter Pan.

Färden fortsatte sen genom det galaktiska Madrid  utan någon plats för en trotsig italienare och  sedan till funnen meningsfullhet i Genua och Sampdoria.

Nya Problem, ny destination. Milano. Giftermål, Faderskap, och mognad.

Cassano var pojken som inte ville växa upp. Nu har han trots allt gjort det. Men flyger det gör han fortfarande.


Tv-Krönikan om Antonio Cassano

Lorenzo Medici

Illa fäkta för att kunna fly?

Illa fäkta för att fly?

Mario Balotelli är alltid i hetluften. Rubriker på rubriker. Han röker i omklädningsrum, går på strippklubb, bråkar med Roberto Mancini och gör sig allmänt omöjlig. Kanske är det bara som vanligt. Ena dagen är han på väg att växa upp, andra dagen inte. Men är det inte så att Balotelli gör allt detta för att framtvinga en försäljning? Att illa fäkta för att kunna fly Manchester? Att han och agent Mino Raiola bara skriver sitt eget manus för att övertyga City om att Balotelli är omöjlig att ha kvar.

Jag undrar om det inte är så att Balotelli egentligen helst vill hem (han tar ofta flyget till Italien redan nu) och då helst till Milano. President Massimo Moratti har redan öppnat upp för att ta tillbaka honom och Milan är sedan länge intresserade av honom. Moratti står högt i kurs hos Balotelli vilket naturligtvis väger tungt men å andra sidan kan Milan locka med Champions League-spel, något som Inter inte säkert kan erbjuda. Dessutom skulle han återförenas med Zlatan som han alltid haft som en förebild.

Så det Mario Balotelli håller på med kan helt enkelt bara vara en regisserad utpressnings-variant för att få två Milano-klubbar att slåss om hans signatur i sommar.

***
I början av veckan rapporterade Gazzetta Dello Sport att Inter kunde köpa loss Fredy Guarin för 8,5 miljoner euro innan maj och sedan för 13,5. Sedan häromdagen gick sportdirektör Marco Branca ut och sa att Guarins utköpsklausul är på 13,5 miljoner euro och inget annat. Antar att Branca har bättre koll än Gazzettan. Eller förresten är vi säkra på det?

***
Pato skadad igen. Nu blir det inget spel mer den här säsongen utan bara noggrannare rehabilitering. Självklart borde det där anbudet från PSG i januari väcka ångest hos många Milan-supportrar. Men nu känns det mest som att det är synd om honom, att Milan bör ta hand om Pato på bästa sätt och hoppas att han kan komma tillbaka. Det vore enormt tråkigt om han aldrig ens fick chansen att visa att han kunde bli den storstjärna som man ibland trodde.

Lorenzo Medici

Innebörden att vara mer än en klubb

Barcelona kallas för världens bästa lag. De är mångas gunstlingar och de spelar en fotboll de flesta bara önskar sig. Men de samlar på sig nästan lika många fiender som beundrare. När man legat i toppen länge och varit nästan oslagbara ett tag brukar det komma en reaktion. Folk börjar tröttna lite, man vill se en underdog vinna. En naturlig gång. Men det handlar inte bara om det. Det är också filmningarna och det är domsluten de får med sig som börjar irritera folk.

Igår fick de en omdiskuterad straff med sig vid 1-1. Alessandro Nesta drog i Carles Puyol vid en hörna och den holländske domaren blåste i pipan. En sådan där straff som domarna inte brukar blåsa för i vanliga fall och dessutom såg Puyol ut att dra lite i Nestas tröja med. Självklart var det ett avgörande moment i matchen.

Att Barcelona var bättre än Milan över två matcher råder det inget tvivel om i mina ögon men när nu Barcelona så pass ofta fått domsluten med sig i Champions League-sammanhang (fråga Chelsea), så är det klart att anti-Barcelona-grupperingarna växer.

För Milans del kan det vara av nytta att åka ut. Dels kan de nu satsa allt på ligan, men framför allt så borde det innebära en insikt om att man måste förstärka laget. Detta Milan är inte färdigt för att kunna matcha Barcelona eller Real Madrid. Inte ens om de hade varit skadefria. Förhoppningsvis kan de ta vara på insikten och värva rätt i sommar så att de kan mäta sig på allvar.

Barcelona tog sig trots allt rättvist vidare till semifinal till mångas förtjusning (inklusive Uefa) och deras dröm om en ny Champions League-titel (jag tror de kan få svårt mot Real Madrid dock) fortsätter. Men den där straffen lämnade en liten besk eftersmak i munnen.

Vad är det Barcleona brukar kalla sig nu igen? Més que un club – Mer än en klubb. Det stämmer nog.

På alla sätt och vis.

Lorenzo Medici

Adiós Milan?

Ikväll spelar Milan sin kanske viktigaste match för säsongen. Ska drömmen leva vidare eller tar den slut mot “världens bästa lag” Barcelona?  Blir det ett Milan-mirakel eller blir det adiós Milan?

Rent logiskt så finns det inte mycket som talar för Milan. Ska man lyckas spela 1-1 på Barcelonas borg krävs det en insats utöver det vanliga, att både lyckas göra mål och hålla undan för Messi och kompani. Jag vet faktiskt inte hur de ska kunna klara det men jag vet också att fotbollen inte alltid är logisk.

Om Milan åker ut mot Barcelona ikväll kan effekterna för den fortsatta resan i ligaspelet få olika utfall. Antingen blir det en fördel då man blir mer revanschsugna och bara behöver lägga energi på en sak eller så blir det en nackdel då besvikelsen lär bli stor och omställningen kan bli svår. Jag tror nog på det förstnämnda i längden.

Om Milan ligger under lär väl Allegri chansa med Pato sista tjugo?

Kan Massimo Ambrosini verkligen göra två stormatcher i rad mot Barcelona?

Även om Daniele Bonera var riktigt bra i det första mötet så känns det ändå som en förstärkning att Ignazio Abate är tillbaka.

Tänk vilken chans du har nu Zlatan. Att få sänka Barcelona inför hela världens TV-tittare bör vara den största tändvätska han kan tänka sig.

Tänk om han tar den.

Tänk.

***

Enligt överenskommelse mellan Inter och Porto så kan Milano-klubben köpa loss Fredy Guarin för 8,5 miljoner euro fram till början av maj. Sedan stiger utköpsklausulen till 13,5 milj euro. Enligt mig bör inte Inter missa den rabatten.

***
Alessandro Matri och Leonardo Bonucci har förlängt med Juventus till 2017. Nu kan Fabio Quagliarella vara nästa spelare att förlänga. Klubben vill förlänga med ett år till 2015 och troligen är Quagliarella villig att acceptera.

***
Spelskandalen är verkligen en soppa. Det mesta koncentreras till Bari och deras matcher. Atalantas Andrea Masiello som spelade i Bari förra säsongen har bland annat erkänt ett självmål gjort med flit. Fler Bari- spelare är inblandande och även deras egna supportrar.

***
Jag har alltid varit förtjust i Pasquale Marino och hans offensiva fotboll. Men hans defensiva brister som tränare har knappast blivit bättre. Igår fick han sparken från Genoa. Inte speciellt konstigt. Nu återvänder Alberto Malesani till tränarposten. Marino däremot har nog bränt en del skepp efter dubbla fiaskon med Parma och Genoa.

***
Igår fick Antonio Cassano första klartecknet från doktorerna att han officiellt kan återvända till Serie A-fotbollen. Idag kommer andra utlåtandet som också förväntas bli positivt. Mer eller mindre kan alltså Cassano finnas med truppen mot Fiorentina. Vi har saknat dig så, Antonio.

Lorenzo Medici

StraPAZZiska Inter & Juves hjärta

Inter har då alltså gått från lite äldre, strukturerad och något trist fotbollstränare till ung, mer ostrukturerad men väldigt underhållande fotbollstränare. Att byta Claudio Ranieri mot Andrea Stramaccioni är ungefär som att byta betongvägg mot grafittimålad tunnelbana. Det var nästan olagligt svajigt och underhållande på San Siro igår. Förmodligen var det inte så här Stramaccioni hade tänkt sig att det skulle se ut. Offensiven var  släppt på tyglar och injicerad av spelglädje men eftersom defensiven ungefär var densamma under Stramaccioni som under Ranieri så blev resultatet rena rama berg- och dalbanan.

Även om Inters nya tränare har en hel del kvar att jobba med i det defensiva och även om vi ska vänta med att hylla honom för mycket innan de mött tuffare motstånd (Genoas försvar var verkligen inte bra) så fanns det detaljer jag gillade med det nya multi-pazza Inter. Jag tyckte att Dejan Stankovics nya position är intressant. Han var långt ifrån glimrande igår men jag tror att han kan komma mer till sin rätt i en” låg” mittfältsposition likt Daniele De Rossis i Roma. Stankovic har fortfarande fina passningsfötter och hans långsamhet kan gömmas bättre där.

Sedan gillar jag att han satsade på Mauro Zarate. Visst, argentinaren är ofta lite spel-dum men han blir inte spel-smartare av att bränna sitt självförtroende på bänken. Zarate måste man bygga upp för att krama ut det bästa ur honom. Lyckas man med det kan man få mycket tillbaka. Igår fick Stramaccioni lite tillbaka direkt. Ett vackert mål som påminde om hans bästa dagar. Mycket kan fortfarande bli mycket bättre när det gäller Zarate men gårdagen var ett steg i rätt riktning.

Diego Milito var grym, Diego Forlan var bra ibland och Lucio var en säkerhetsrisk. Sedan fick vi äntligen se Fredy Guarin i aktion. Hans inhopp var bra. Dynamisk, bra i två riktningar och god grundteknik. Om han fortsätter så här är han en spelare att köpa loss och satsa på.

Det är svårt att veta vilka växlar man ska dra av Stramaccionis inträde men det Inter vi såg igår var ett svajigt men gladare Inter. Och framför allt så blev det ju tre poäng. Något man inte direkt var bortskämda med under ett dystrare Inter i Ranieris-regi.

***

Så var det bara två poäng som skiljde dem åt. Juventus imponerande seger mot Napoli tog dem alltså närmare Milan. Det fanns mycket hjärta och passion hos Juventus. De malde ner ett Napoli som kändes blekare än vanligt. Arturo Vidal var matchens dansande kung och försvaret med Andrea Barzagli i täten höll tätt. Ytterligare en gång valde tränare Conte att spela med Marco Borriello från start något som återigen visades felaktigt av pigga ersättare. Den här gången var det Fabio Quagliarella som med sitt fina inhopp och mål gjorde Borriellos existens ännu mera oförståelig.

För övrigt börjar jag tröttna på allt tjafs och gnäll från Milan och Juventus. Båda agerar som Serie A:s största martyrer. De turas om att klaga (och klagar på varandra att de gör det) på domarna men deras gnäll sätter bara ännu större press på dem. Jag hoppas att Galliani, Conte, Marrotta, Allegri och alla de andra snackar mindre och koncentrerar sig på slutstriden med värdighet istället. För de är trots allt två värdiga scudetto-kombattanter.

***
Varför inte Martin Caceres, Conte? Varför inte? Snälla, bara för att få slippa Stephan Lichtsteiners tröttsamma gnällande.

***

Napoli känns lite trötta. Det bör nog väcka sig själva till på lördag då tredjeplatsen verkligen står på spel när de åker till Olimpico för att möta Lazio.

***
Fem mål av Roma. De smyger med i C.L-striden. Francesco Totti fortfarande blek men Bojan Krkic blir piggare och piggare, Pablo Osvaldo gör sina mål och inhoppare Erik Lamela avslutade som Cristiano Ronaldo. Hur långt kan Roma smyga?

***

Fiorentina-krisen fortsätter. Först lekte Cesare Natali blågul jultomte och sedan tyckte Manuel Pasqual att det verkade roligt och gjorde likadant. Enda ljuspunkten var att Adem Ljajic visade att han inte är en bortsprungen talang.

***
Udinese har tappat formen. Hinner de hitta den?

***
Är tajmingen bara en slump eller kan Patos återkomst vara en sändelse från Milan-vänliga fotbollsgudar?

***

En Lazio-legdend är död. Giorgio Chinaglia blev 62 år. Lev i frid Long-John.

Lorenzo Medici

Allegri är en pressad man nu

En boll som var över linjen eller inte. Efter massor av repriser kan jag inte se om Robinhos skott var över linjen eller inte. Vilket gör tränare Massimiliano Allegris utspel igår ännu mer intressant. För första gången den här säsongen gick Allegri ut hårt mot domarna och började även ta upp gamla tveksamma domslut.

Det finns bara en förklaring. Han är en pressad man. Han står mitt i zenit nu. Kritiserad av Berlusconi i veckan efter Barcelona-matchen (samtidigt som Silvio berömde Barcelona för deras spel) och nu igår tappad poäng i ligan. Han känner att marken under honom kan rasa. Chansen att Milan åker ut mot Barcelona är rätt stor och om Juventus skulle vinna ikväll är scudetton i större fara än innan. Klart han är stressad.

Men det känns ju lite ynkligt att nu komma dragandes med gamla domslut (nu går man ju ut och gör det som Milan anklagade  Conte och Allegri för några veckor sedan nämligen att de anklagar domarna och därmed sätter press på dem) och man glömmer ju även alla tveksamma domslut som gått med dem. Jag kan verkligen förstå Milans förtret över Sulley Muntaris mål mot Juventus då bollen var klart över linjen men att gnälla över gårdagen tyder mest på en sak.

Rädsla.

***

Catania fortsätter att vara ett väldigt bra lag.

***

Parma vann över Lazio och var de bättre laget. Inte så överraskande egentligen om man tittade på laguppställningarna innan matchen. Ingen Klose, ingen Hernanes för Lazio. Floccari, Giovinco och Biabiany för Parma. Lazio får nu hålla tummarna för Siena och Juventus. Parma däremot har ett så pass bra lag och spel att de inte ska behöva oroa sig för nedflyttning. Jag tror det kan ramla in en del poäng på slutet för Reggio-Emilia laget.

***
Idag är det Stramaccioni-dag och glimrande kväll med Juventus och Napoli. Kan inte bli tråkigt.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå