POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Bloggen tar farväl

Tiden är inne.

Nu tar tar bloggen farväl för gott.

Anledningen är främst tidsbrist. Idag jobbar jag som fritidspedagog och vill även ge så mycket tid till min familj som möjligt. Tiden med barnen varar inte för evigt.

Efter fem års bloggande om Serie A känner jag även att jag den senaste tiden stagnerat i mitt skrivande och inte riktigt hittar samma motivation. Att det är dags för någon annan att ta över.

Det har varit en häftig resa. Att få vara med och göra Club Calcio var naturligtvis en höjdpunkt, men även alla gånger jag försökt skriva ner mina tankar och känslor om den italienska fotbollen på denna blogg har varit en kreativ process som jag är glad att jag att fått chansen att göra.

Jag brukar alltid säga att min förhoppning är inte att nå ut, utan att nå fram. Kanske har det gått ibland.

Jag kommer dock inte lämna Fotbollskanalen helt och hållet. Jag kommer fortsätta att göra helgens elva, några krönikor under hösten och även fortsätta att vara ansvarig för mitt “skötebarn”, Fotbollskanalen Topp100.  Jag hoppas även att jag med tiden kan börja sätta några av mina drömprojekt i rullning.

Men bloggen går i graven.

Tack till alla som någon gång läst, kommenterat, kritiserat eller berömt. Alla ni har gjort bloggen meningsfull.

/ Medici

Lorenzo Medici

EM 2016 - Den sista festen (och så går det….)

EM i sommar kan vara den sista fotbolls-festen på bra länge. Efter detta mästerskap väntar två VM-turneringar fyllda av korruptions-rykten samt boende och resor bara oligarker har råd med. Mellan dem väntar ett Europamästerskap uppdelat i flera olika länder och städer (varför?)

EM i Frankrike kan därför vara sista gången då supportrar kan ta sig snabbt mellan städerna, där de kan träffas, skåla, fira och gråta tillsammans.

Så låt oss njuta av den sista festen.

Och förresten så går det så här:

 

Grupp A
1. Frankrike 2. Schweiz 3. Albanien 4. Rumänien

Frankrike imponerar på hemmaplan med Griezmann, Pogba, Martial, Payet, Kanté som stora huvudpersoner. Mina favoriter till guldet.

Schweiz klar tvåa. Trots att spelare som Dzemaili, Behrami mfl har sett sina bästa dagar är ändå Shaqiri, Lichtsteiner, Rodrigez, Xhaka bra grejer. Seferovic och Mehmeti kan komma turas om att göra någon bra match, men i slutändan är det min favorit, Breel Embolo, som betyder mest framåt.

Rumänien förlorar de två första matcherna men och lyckas endast få oavgjort mot Albanien. Mini-fiasko.

Albanien tar en överraskande poäng i första matchen mot Schweiz och kryssar sedan även mot rumänerna. Tredjeplatsen räcker dock inte för att gå vidare.

Grupp B
1. England 2. Slovakien 3. Ryssland 4. Wales

Trots att jag inte är säker på att Hodgson kommer ta ut rätt startelva borde Englands yngre spelare som Kane, Alli, Barkley, Sterling, (och kanske Rashford!) visa framfötterna och vinna gruppen utan problem. 

Slovakien överraskar och går vidare som tvåa. Hamsik, Skrtel och Kucka visar vägen.

Ett ålderstiget och stjärnfattigt Ryssland är lite bättre än under Capello, men inte tillräckligt för att komma tvåa. Vidare som trea dock.

Wales gör minst en bra match där Bale nästan vinner matchen åt dem. Sedan tar truppens allmänna svaga kvalité och orutin ut sin rätt.

Grupp C
1. Tyskland 2. Polen 3.Ukraina 4. Nordirland

Tyskland har inga problem med att vinna gruppen och framstår som turneringens favoriter med Frankrike. Götze, Müller och Reus gör ett lysande gruppspel alla tre.

Då Polen har duktiga nyckelspelare i varje lagdel i Lewandowski, Krychowiak och Glik har de grunden för att göra väsen av sig. Lägg dessutom till bra spelare som Zielinski och Grosicki och vi har en andraplats klar. Polen kan gå oväntat långt i detta EM.

Ukraina vinner mot Nordirland, men summa summarum så är Konoplyanka och Yarmolenko lite för ensamma.

Nordirland tar inga poäng.

Grupp D
1. Kroatien 2. Spanien 3. Turkiet 4. Tjeckien

Kroatien lyckas vinna detta trots att de bara kryssar i första matchen mot Turkiet. Segern över Spanien i den sista matchen ordnar förstaplatsen. Modric, Kovacic, Brozovic, Raktitic, Perisic bildar ett fint lirande mittfält.

Spanien tar liten revansch för 2014, men missar förstaplasten vilket får stora konsekvenser för deras vidare äventyr. Försvarsspelet imponerar, men framåt blir det lite för plottrigt och ineffektivt.

Turkiet spelar bättre än väntat och kan bli turneringens bästa trea. Se upp för Calhanoglu, Özyakup, Arda och Malli.

Tjeckien klarar sig spelmässigt hyfsat, men poängmässigt dåligt då man hamnat i en för tuff grupp.

Stor reservation: Att Spanien istället vinner gruppen och tar sig minst till semifinal.

Grupp E

1. Belgien 2. Italien 3. Sverige 4. Irland

Belgien är det roligaste och bästa laget i gruppen och trion De Bruyne-Hazard-Lukaku vinner alla fotbolls-hipsters hjärtan med att vara briljanta.

Contes krigsmaskin är inte särskilt spektakulär (inte minst då han bänkar både Insigne och El Shaarawy), men tillräckligt stabila och svårslagna för att ta hand om andraplatsen.

Sverige spelar hyfsat, tar någon poäng eller två, Zlatan gör två pyttsar, men vinner inga matcher.

Irland är uppbackade av en grön massa, förlorar aldrig med mer en ett mål, men vinner inga matcher.

Stor reservation för: Att ett Italien utan Verratti, Marchisio (och en bänkad Insigne), men med Giaccherini, Eder och Pellé som startspelare är så dåliga att de kommer sist. Förändrar inte så mycket av mitt övriga tips. Sverige går i så fall till åttondelsfinal men inte längre.

Grupp F
1. Portugal 2. Österrike 3. Island 4. Ungern

Portugal vinner alla matcher, spelar bra och Cristiano Ronaldo gör sitt bästa gruppspel i karriären. Vi får även lära oss nya namn som Andre Gomes, Raphaël Guerriero, Eder, Danilo Pereira, Joao Mario och Renato Sanches.

Österrike kommer tvåa och Alaba är fantastisk.

Lagerbäcks isländska vikingar kliver i hetluften och klarar det bra. Blir svårslagna och går vidare som en av de bästa treorna.

Ungern tar noll poäng.

Liten reservation: Att Portugal återigen underpresterar, att Cristiano Ronaldo är småskadad och inte kan prestera på topp och att saknaden av en vettig klassisk striker på nytt är en stor brist.

Åttondelsfinaler

Schweiz-Polen 1-1 (4-5 straffar)
Jämn match som Polen vinner på straffar. Någon av Polens alla bra målvakter blir hjälte.

Kroatien-Ryssland 1-0 (efter förlängning)
En ganska tråkig historia där Kroatien är det bättre laget utan att skapa så många chanser. Mandzukic nickar dock till slut in det avgörande målet.

England-Ukraina 2-0
Ukraina är inget problem för engelsmännen. Harry Kane gör ett mål och Sturridge hoppar in och gör tvåan.

Portugal-Italien 1-0
En jämn match där Italien är bleka framåt, men svårforcerade. Men när Chiellini blir utvisad efter en timme, avgör till slut Cristiano Ronaldo.

Tyskland-Island 2-0
Enkelt för Tyskland. Götze och Özil målskyttar.

Belgien-Spanien 2-1 (efter förlängning)
En rysare och turneringens hittills bästa match. De Bruyne avgör i förlängning.

Frankrike-Turkiet 2-1
Efter att ha haft det lätt i gruppspelet får Frankrike oväntat svårt mot turkarna. Frankrike vinner dock till slut efter att Martial avgjort med ett vackert mål.

Slovakien-Österrike 0-1
Varje turneringen har en åttondelsfinal där man undrar hur fotbollsgudarna fått till lottningen och detta är den. Båda har dock spelat oväntat bra och förtjänat sina platser. Österrike vinner  via en Alaba-straff.


Kvartsfinaler

Polen-Kroatien 2-3
Polen ger kroaterna en ordentlig fight, men Lewandowskis två mål räcker ej. Brozovic, Kalinic och inhoppande Kramaric ordnar biffen med var sitt mål.

England-Portugal 0-0 (4-5 efter straffar)
Pepe spelar elakt, bossar i försvaret, filmar oavbrutet undviker en utvisning han borde haft och efter 120 mållösa minuter vinner Portugal på straffar då James Milner blir syndabock som enda straffmissare.

Tyskland-Belgien 1-2
De röda djävlarna vinner en spraklande tillställning mellan två av EM:s mest underhållande och bästa lag. Hazard avgör. (Här säger dock logiken att tyskarna vinner med sin större rutin, men man måste chansa lite).

Frankrike-Österrike 2-0
Österrike står emot hyfsat, men i slutändan blir det en ganska enkel historia för fransmännen efter mål av Payet och Griezmann.


Semifinaler

Kroatien-Portugal 1-2 (efter förlängning)
Portugal dansar återigen på skör lina och tar sig vidare till final efter förlängning. Kroaterna åker ut efter ett starkt mästerskap. Listige Joao Mario blir hjälte.

Belgien-Frankrike 1-2
En jämn och spännande semifinal, men Pogbas fantastiska 1-2-mål blir matchens sista.


Final

Frankrike-Portugal 2-0


Portugiserna har tagit sig till final efter mycket om och men, men här räcker de inte till. Kraften och någon avstängning brandskattar dem en aning. Frankrike blir välförtjänta europamästare och Griezmann och Giroud gör mål i finalen.


Allez le bleus!

***

EM-laget: Thibault Courtois (Belgien) Raphaël Guerriero (Portugal) Pepe (Portugal) Laurent Koscielny (Frankrike) Bacary Sagna (Frankrike) David Alaba (Österrike) Paul Pogba (Frankrike) Luka Modric (Kroatien) Kevin De Bruyne (Belgien) Cristiano Ronaldo (Portugal) Antoine Griezmann (Frankrike).

Skyttekung: Antoine Griezmann (Frankrike) 5 mål

Spelare som kommer höja sitt värde efter EM: Zielinski (Polen), Milik (Polen), Pjaca (Kroatien), Andre Gomes (Portugal) Joao Mario (Portugal), Raphael Guerriero (Portugal) Morata (Spanien), Özyakup (Turkiet), Embolo (Schweiz), Eder (Portugal).

 









Lorenzo Medici

13 tankar om Contes krigsmaskin

Att Italien är ett av EM:s mest svårbedömda lag och att de lika gärna kan vinna gruppen som komma sist.

Att skadorna på Marchisio och Verratti betyder allt.

Att skadorna på Montolivo och Thiago Motta inte betyder någonting och att de förhoppningsvis håller dem borta från truppen.

Att motgångarna med skador passar Contes krigsmaskin och göra dem ännu starkare.

Att det ändå kanske inte räcker speciellt långt.

Att Conte är förblindad av det taktiska kunnandet hos vissa favoritspelare (typ Eder, Pellé, Giaccherini)

Att det är väldigt märkligt att Lorenzo Insigne inte är given i truppen och i startelvan.

Att det är väldigt märkligt att Eder ens är påtänkt som en man för elvan efter att ha suttit på bänken under våren och är ur form.

Att skadorna på Montolivo och Motta öppnar upp för Jorginho och att det är en bra sak.

Att vi kan få se en dyster offensiv med t ex Eder, Pellé, Candreva framåt och med Motta, Montolivo och Giaccherini på mitten 

Att vi kan få se en offensiv med lyster med El Shaarawy, Zaza, Insigne framåt och med Parolo, Jorginho och Florenzi på mitten.

Att Rugani kanske är att föredra framför Astori. Den unge Juve-backen är samspelt med t ex Barzagli och det är alltid bra att tänka på framtiden.

Att jag är väldigt orolig för hur Conte kommer ta ut sin trupp och ställa upp sin startelva.

Jag önskar att Contes trupp ser ut så här den 31 maj:

Målvakter: Buffon, Marchetti, Sirigu

Mittbackar: Barzagli, Bonucci, Chiellini, Ogbonna, Rugani.

Defensiva yttrar: Darmian, De Sciglio

Mittfältare: De Rossi, Parolo, Florenzi, Giaccherini, Jorginho, Bonaventura.

Offensiva yttrar: El Shaarawy, Candreva, Bernardeschi Insigne.

Anfallare: Immobile, Pellé, Zaza.

Lorenzo Medici

Sneak peak - 2016/17

Atalanta
Cesare Prandelli kan vara förlorad till Lazio, vilket betyder att man kan komma att vända sig till någon av Gian Piero Gasperini, Stefano Pioli eller Rolando Maran istället. Martin De Roon har många intressenter och även unge Andrea Conti lär uppvaktas.

Bologna
Unge Amadou Diawara har massor av klubbar på sig och kan komma att lämna. Vi kan dock förvänta oss viss satsning från en klubb som vill ta nästa steg. En mittback, en ytter, en mittfältare och två anfallare lär vara Donadonis önskemål. Att behålla Giaccherini är säkerligen en prioritet. Förlusten av sportchefen, Corvino, är ett avbräck.

Chievo
Tränare Rolando Maran kan vara på väg bort (Atalanta?), vilket i så fall skulle lämna ett stort tomrum.  Att behålla sin duktige tränare skulle annars varit den första viktiga byggstenen inför nästa säsong.

Cagliari
Klubben har medvind och en rätt stark trupp redan nu. Lär dock förstärka med en del bra namn under sommaren. Cagliari har förutsättningar för att lyckas bra nästa säsong. Massimo Rastelli är en av Italiens mest spännande tränare.

Crotone
Det gäller för Crotone att försöka behålla så många spelare som möjligt från fjolårssäsongen och även tränare Ivan Juric. Det kan bli svårt. Om det inte går måste de uppfinna hjulet på nytt och hitta smarta lån och billiga värvningar.Den gamle ytterbacken, Massimo Oddo (Pescara) ryktas vara aktuell som ersättare för Juric. 

Empoli
Att först tappa Sarri och sedan Giampaolo är naturligtvis inte bra för kontinuiteten, men sådant är livet för en mindre klubb som Empoli. Man har redan tappat spelare som Tonelli, Paredes, Zielinski och lär även förlora Saponara. Det kan bli tufft att upprepa succén för tredje gången.

Fiorentina
Det ska bli intressant att följa Sousa år två. Kan han förbättra spelet ytterligare? Kan han göra dem ännu mer effektiva och ännu jämnare? Det blir viktigt att behålla spelare som Bernardeschi, Vecino, Kalinic och Borja Valero samtidigt som man prickar två, tre nyförvärv som går rakt in i startelvan och gör skillnad. Att Corvino återvänder som sportchef känns som en stor förstärkning.

Genoa
Blir Gasperini kvar? Troligen inte. Kanske är det Ivan Juric som tar över. Vi kan nog räkna med att Preziosi återigen kastar om i spelartruppen för att hitta en formel för framgång. Ibland hade det ju inte skadat med lite mer kontinuitet.

Inter
Inter och Thohir måste försöka förbättra truppen och ändå helst gå plus på mercaton. Det kan bli knepigt. Förmodligen blir man tvungna att sälja någon eller några av t ex Handanovic, Brozovic, Icardi och Murillo samtidigt som man värvar gratisspelare. Ever Banega (!!) är på väg in och även om det är ett år försent skulle det vara en alldeles utmärkt värvning. Vilhena, van der Wiel och Caner Erkin är säkert andra spelare som är aktuella. Återstår att se om man kliver in i fällan och värvar en Yaya Touré på nedgång. Mascherano skulle i så fall vara en bättre lösning. Mancini lär bli kvar och trots hans tillkortakommanden är det kanske trots allt den bästa lösningen om man ändå inte kan hitta en vass tränare likt Simeone. 

Juventus
Juventus har det bra ställt. Man har Pogba och Dybala som båda är de “The next big thing” och man har inget större behov av att få in pengar på försäljningar. Försvinner Morata kan man kanske vända sig till Cavani eller Sanchez. Saponara och/eller Berardi kan vara på väg in medan Simone Zaza har många intressenter. Man är mycket intresserat av Andre Gomes vilket skulle vara en bra värvning, medan spelare som Isco och Pjanic är svårare att komma åt. Benatia kan komma att förstärka backlinjen och rykten från Spanien placerar även Barca-duon, Mascherano & Dani Alves i Juventus. 

Lazio
Cesare Prandelli är högaktuell att ta över som tränare för Lazio och därefter gäller det att behålla så många som möjligt av Candreva, Biglia, Keita (kan bli svårt), hitta en bra mittback bredvid De Vrij och en anfallare betydligt bättre än Djordjevic framåt. Om man inte tror att Felipe Anderson kan hitta tillbaka till formen från 2014/15 bör man försöka sälja honom. Både Giuseppe Rossi och Gianluca Lapadula sägs finnas på Lazios radar och skulle kunna komma att bilda ett spännande anfallspar.

Milan
Allt börjar med om Berlusconi säljer klubben eller inte. Inte förrän då kan man veta vilken sorts mercato Milan kan bedriva och vem man ska ta in som tränare. Just nu är Milan ett tomt blad inför nästa säsong. Men klarar supportrarna av ytterligare en sommar med Silvio och Galliani? Frågan är om Berlusconi någonsin är redo att släppa taget….

Napoli
Man har redan värvat Lorenzo Tonelli och kanske kommer han ersätta Raul Albiol som uppvaktas av Valencia. Napolis mercato utgår ifrån om Higuain blir kvar eller inte. Om argentinaren är redo att fortsätta, lär Gabbiadini säljas och få fler nyförvärv lär göras. Säljs han har man en uppsjö av pengar att köpa för. Känns ändå som om Napoli sitter i en bra position oavsett vad. Att Maurizo Sarri förlänger med klubben tar jag för givet.

Palermo
Nu gäller det för Zamparini att ge Palermo lite lugn och ro, hitta en tränare man vill satsa på och försöka fynda som förr i Sydamerika. Försvaret måste förstärkas, men även anfallet där Gilardino var det enda vettiga alternativet under våren. Vazquez lär säljas vilket ger en del pengar att handla för.

Roma
Nainggolan, Pjanic och Manolas. Tre namn som lär uppvaktas hårt av andra klubbar i sommar. En kan man möjligen undvara, men två eller tre kan bli för stora hål att fylla. Annars bör man satsa vidare på den trupp man har, köpa loss El Shaarawy och Digne och spetsa till med ett par namn. Dit räknas dock inte Dzeko. Roma var så mycket bättre utan honom under våren. Man måste även ta beslut hur man man vill göra med spelare som Ucan, Paredes (en spelare man borde satsa på) och Sanabria. Att Totti får ett ettårskontrakt utgår jag ifrån. Glöm heller inte höstens Gerson-succé som komma skall.

Sampdoria
Montella ser ut att bli kvar och jag tror det är rätt att ge honom fortsatt förtroende. Jag vill se honom få en hel sommar att bygga på för att ge ett mer slutligt omdöme. Hur laget ska förändras återstår att se, men det kan nog bli en hel del ommöbleringar i laget.

Sassuolo
Lär bygga vidare på samma sätt man gjort tidigare. Hitta bra spelare som man förädlar och höjer priset på. Stefano Sensi är en spelare som står på tur . Berardi kan komma att säljas och Sassuolo lär i så fall säkert investera de pengarna väl.

Torino
Sinisa Mihajlovic är klar som ny tränare. Serben visade brister under tiden i Milan, men kanske passar en mindre klubb som Torino honom bättre. Det är inte omöjligt att Mihajlovic vill ha någon av sina “gamla” spelare som t ex Eder eller Luis Muriel. Det vore annars intressant att se om de kunde köpa loss Immobile och sätta honom bredvid Belotti permanent. Bruno Peres kan bli sommarens obligatoriska kassa-ko för Toro.

Udinese
Giuseppe Iachini är klar som ny tränare inför nästa säsong. Kan vara vettigt att bygga laget kring Badu, Thereau, Zapata och Bruno Fernandes, men det måste till bra värvningar omkring dem för att laget ska kunna lyfta. Numera lyser fynden från Sydamerika med sin frånvaro. Vore bra om de hittade tillbaka till “The good old days”.

Lorenzo Medici

Säsongsbetyg - alla lag (del 2)

Juventus 8,5
Började säsongen svagt, men avslutade den fantastiskt och blev mästare för femte gången i rad. Fortfarande finns det inget lag i Italien som kan jämföra sig i struktur, smartness, tålamod och kvalitet på trupp. Försvaret var återigen nyckeln till framgången, men Dybalas suveräna säsong och Pogbas briljans var också starka faktorer till titeln.

Lazio 5
Började med att åka ut ur Champions League och därefter sjönk Piolis Lazio sakta men säkert som en tung sten. De Vrijs skada var en kniv i hjärtat, Candreva, Parolo och Felipe Anderson hade svårt att upprepa sina fjolårssäsonger och Biglia kom igång lite försent. Att gamlingen Klose sammantaget var lagets bästa striker, berättar en hel del. Nu gäller det att hitta ett sätt att bygga om laget på rätt sätt.

Milan 4,5
Milans säsong var en katastrof. Galliani missade visserligen det mesta på mercaton, men denna plastikoperation har sina rötter i flera års sparande av Berlusconi och tidigare transfer-strategi. Med föredettingar som Alex, Mexes, Montolivo och med kvasi-stjärnor som Honda, Balotelli och Menez är det svårt att komma någonstans. Bacca gjorde en hel del mål, men var ofta en fisk på land, Boateng-värvningen var ett skämt och Bonaventura var ofta för ensam i att hålla hög nivå. Mihajlovic var ett felval och klubben har ingen riktning eller röd tråd. Donnarummas genombrott var ett ensamt ljus i mörkret. Den enda vägen ut ur den rödvsvarta dystopin är att Silvio säljer klubben en gång för alltid.

Napoli 7,5
Bytet från Rafa Benitez till Maurizo Sarri blev en lyckoträff och bortsett från Juventus var Napoli Italiens bästa lag sett till hela säsongen. Under Sarri spelade man modig och sevärd fotboll, men försvarsspelet var också avsevärt bättre. Higuain slog målrekord, Hamsik var ofta flink i fötterna och Insigne var sagolik under hösten. Jorginho var en perfekt playmaker väl ackompanjerad av Allans dynamik, Hysaj och Ghoulam var riktigt bra på sina kanter och Koulibaly var en gigant längst bak. Det blev visserligen ingen scudetto, men en comeback till Champions League och en nyfunnen identitet räcker bra det med.

Palermo 6
Palermo tog sig igenom Zamparinis alla tränarbyten och hängde med nöd och näppe kvar i Serie A. Det var någonstans bra gjort. Gilardinos, Marescas och Sorrentinos rutin blev i slutändan avgörande och Franco Vazquez var lagets stora lirare. Oscar Hiljemark gjorde en mycket bra första säsong medan Quaison fick oförtjänt lite speltid. Nu måste man börja om med större kontinuitet, mer lugn och ro, hitta några fynd och förstärka en rätt svag backlinje om solen ska lysa starkare i Palermo igen.

Roma 7
Under Rudi Garcia hamnade man till slut i en återvändsgränd. Spelet fungerade inte, Dzeko var ett fiasko och självförtroendet var som bortblåst. Allt tydde på att säsongen var på väg mot en smärre katastrof. Men i och med att man bytte till den mer hårdföre Luciano Spaletti förvandlades Roma till ett vinnande lag igen. Ut med Dzeko, in med pigge El Shaarawy och falska nian Perotti. Ut med svajigt försvarsspel och in med ett mer noggrant och stabil sådant.

Nainggolan fick större ansvar i offensiven och blev en bättre spelare. Till och med Totti visade upp lite gammal magi under Spaletti. Salah var ojämn och missade lite för många målchanser, men var också ofta omöjlig att stoppa. Manolas gjorde klart fler bra insatser än dåliga, Digne och Florenzi var två friska fläktar på sina kanter och Rüdiger lyckades sätta ihop flera bra matcher under våren. Det blev en säsong full av överraskande vändningar och så som säsongen artade sig var en tredjeplats ett bra resultat.

Sampdoria 5
Sett till kvalitén på Sampdorias trupp var deras placering ett stor underprestation. President Ferrero krånglade till det med en del onödiga värvningar och den bristande kontinuiteten  både i spelarnas prestationer och i antal spelare som kom gick fick negativa effekter på resultaten. Walter Zenga må vara en medioker tränare, men sanningen är att Montella knappast lyckades bättre. Återstår att se om man lyckas vända den negativa trenden och vinna tillbaka supportrarnas förtroende.

Sassuolo 7,5
Att Sassuolo lyckades ta sig till Europa League är naturligtvis ett litet mirakel i sig. Nog för att truppen är bra, men det var ändå ett stycke mästerverk som tränare De Francesco lyckades med. Detta trots att t ex Domenico Berardi inte alls var lika bra som säsongerna innan. Men De Francesco hittade alltid spelare i truppen som turades om att gå in och göra bra insatser, försvarsspelet var väldigt mycket bättre än tidigare och man spelade ofta en modig fotboll. Hatten av.

Torino 5,5
Jag gillade vad Torino gjorde under mercaton förra sommaren och trodde de skulle komma mycket högre i tabellen. Men man var för ojämna och den spets man tidigare haft med t ex Cerci och Immobile var nu borta. Belotti och Baselli var två vassa värvningar som bådar gott för framtiden, men det lär krävas mer än så för att man åter ska tampas om Europa platser igen.

Udinese 5
Det “nya” Friuli var naturligtvis ett välkommet inslag, tyvärr lyckades laget inte vara bjuda upp till dans. Colantuono kom ingenstans med sitt spelsystem, Di Natale befann sig i slutet av sin karriär, många nyförvärv lyckades inte och en del skador förhindrade dem från att ta fart. Det blev lite bättre under De Canio, men säsongen var en besvikelse.



Lorenzo Medici

Säsongsbetyg - alla lag (del 1)

Atalanta 6
Mycket var avsevärt bättre under Reja än året innan. De Roon visade sig vara ett fynd, försvarsspelet var säkrare och Alejandro Gomez hade en supersäsong. Ändå var man aldrig nära en Europa-plats och man förmår fortfarande inte ta “nästa kliv”.

Bologna 6,5
Nykomling som gjorde det bra. Donadoni gav laget en identitet och Corvino gjorde ett skickligt jobb på mercaton. Diawara var en diamant, Giaccherini var nyttig och Destro hittade målskyttet innan han blev skadad. Här finns mycket att bygga vidare på.

Carpi 6
Castori fick ut maximalt av en medioker trupp och var nära att hänga kvar. Mer kan man egentligen inte begära.

Chievo 7
En nioende plats och femtio poäng för en klubb med begränsade resurser är väldigt bra jobbat. Chievo gör rätt saker år efter år.

Empoli 7
Jag hade stora farhågor för Empoli innan säsongen, men de besannades aldrig. Giampaolo tog över stafettpinnen från Sarri med den äran och laget spelade en sevärd och modig fotboll. Saponara briljerade, Zielinski fick ett genombrott och Big-Mac trotsade åldern och gjorde sina mål. En klubb som överlever tack vare stort smartness på alla fronter.

Fiorentina 6,5
Poängmässigt var det ingen skillnad mellan Sousas Fiorentina och på Montellas året innan. Ändå kliver jag ut ur säsongen med en positiv känsla kring detta Viola. Spelmässigt fanns det tendenser till storhet, Bernardeschi är en ung stjärna att satsa vidare på, Ilicic visade prov på sin skicklighet, Kalinic var ett fynd och Gonzalo fortsatte att bossa fint i försvaret som tidigare år. Nu gäller det att sätta nyförvärven i sommar och ta nästa kliv annars är risken stor att man fortsätter att hamna på 64 poäng i all evighet.

Frosinone 5,5
Åkte ur på en gång under sitt första besök i den högsta serien. Det var kanske inte så oväntat, men jag hade ändå förväntat mig lite mer från Stellones gäng.

Genoa 6
Hemma på Marassi var Genoa återigen en frisk underbar brittisk slottermaskin medan man på bortaplan återigen var en trög och blek italiensk sengångare. Jag tycker ändå att Gasperini fick ut det mesta av sin trupp och att det sammantaget var ett steg framåt jämfört med säsongen innan. Ansaldi, Rincon, Pavoletti, Suso och Laxalt var alla mycket positiva överraskningar.

Hellas Verona 4,5
I efterhand skulle det visa sig att Veronas mercato var en katastrof och med ett ålderstiget och trögt försvar blev man ett lätt byte för de flesta lag. Truppen saknade för många kvalitetsspelare och Luca Tonis skada blev ett avbräck. Får nu ta nya tag i Serie B.

Inter 6
En fjärdeplats och Europa League får väl kanske anses som godkänt. Men sanningen är också att Mancini fick de nyförvärv han pekade på och att han aldrig hittade rätt formel för startelvan. Sanningen är att det eviga plottrandet urholkade spelarnas självförtroende och skapade osäkerhet istället för motivation. Under hösten gav de illusionen av att vara ett topplag baserat på urstarkt försvarsspel, men i längden rasade luftslottet ihop. Förra sommaren var jag mycket osäker kring Mancini och hans Inter och hade massa frågor jag ville få svar på. Ett år senare är jag lika osäker och har inte fått speciellt många svar.

Lorenzo Medici

I medvind seglar Juventus iväg med ytterligare en titel

Hade den italienska cupfinalen varit en boxningsmatch hade Milan vunnit på poäng. Men den italienska cupfinalen var en fotbollsmatch och då är det bra att kunna slänga in en Alvaro Morata som kan gå på knock.  

Milan var långa stunder det bättre laget och de som förde spelet. De var lite aggressivare och lite mer hungriga. Poli-Montolivo-Kucka vann kampen på mitten och både Calabria och De Sciglio vågade kliva fram på sina kanter. Trots ett visst övertag skapade Milan dock inte jättemånga chanser och det är ju trots allt mål man måste göra för att vinna matcher.

En konst som Juventus kan väl.

De svartvita väntade ut Milan ända till förlängningen och Allegris vassare bänk skulle komma att fälla avgörandet då två inhoppare stod för festen. Cuadrado passade fram till Morata högg som en kobra. Kanske var det spanjorens sista mål i Juventus. Ett mål som betydde andra “Dubbeln” i rad. Historia som skrevs.

Så i slutet av allting och när allt på något sätt ska summeras står Juventus alltid där som vinnare. På olika sätt, men alltid som vinnare. Det är som om man blåst upp en medvind man inte längre kan stoppa och nu seglade man iväg med ytterligare en titel i sin famn.

Milan då? Det fanns faktiskt en del gott att hämta från förlusten. Den gröna linjen med Donnarumma, Calabria, Romagnoli och De Sciglio har en snittålder på 20 år och är full av talang. Där har man mycket att bygga vidare på. Jose Mauri hoppade in och kändes pigg och var bra under de få matcherna han spelade under våren. Ytterligare en spelare att satsa på.

Och om Milan hade vunnit hade det kanske stärkt chanserna för Berlusconi att hålla kvar sina krampaktiga fingrar vid sin kära klubb. Att han efter matchen då pratat gott om framtiden, att han hyllat Brocchi, sig själv och inbillat sig att det här kanske går ändå. Att han skjutit upp försäljningen och slängt ännu ett år i kvicksanden.  

Men man vann inte och ytterligare ett år utan Europa-spel borde vara tillräckligt förnedrande för Silvio att inse vad som är bäst för klubben. Så även om saknaden över en titel och Europa-spel sårade, fanns det en fullt godkänd insats, ett par fina ungdomar och en förmodad försäljning att trösta sig med sig dagen efter.

***

Mina betyg:

JUVENTUS

Neto 6
Klarade av de lilla han hade att göra på ett bra sätt.

Giorgio Chiellini 7
Tuff, seglivad och ofta i vägen. Typisk briljant Chiellini-match.

Daniele Rugani 6
Hade vissa problem i första, spelade upp sig mycket i andra. Har en fin framtid.

Andrea Barzagli 6,5
Inte lika majestätisk som han kan vara, men säker och lugn och gjorde sitt jobb.

Patrice Evra 5,5
Hade svårt att komma med i offensiven. Det var ingen slump att Juventus blev bättre när han blev utbytt.

Hernanes 5
Trög och saktfärdig och tappade en del boll på grund av det. Förlorade mittfältskampen. Haft en något sorglig utveckling på karriären.

Mario Lemina 6
Var ganska osynlig och tog inte för sig så mycket, men drog igång anfallet som sedan ledde fram till målet.

Paul Pogba 5,5
Kom sällan loss. Ingen vidare insats med tanke på hans normala höga insats. Sliten?

Stephan Lichtsteiner 5,5
Hade hyfsad koll i defensiven, men fyllde precis som Evra sällan på i offensiven.

Paulo Dybala 6
Fick aldrig riktigt lägena, men visade ibland upp sitt fina register.

Mario Mandzukic 5,5
Hade ett par fina skarvar, men var annars anonym.

Avbytare:

Juan Cuadrado 6,5
Hoppade in och slog den viktiga passningen till målet.

Alex Sandro 6,5
Satte mer fart och energi på sin kant. Mycket bättre än Evra.

Alvaro Morata 7
Behövde bara två minuter på sig för att göra mål. Levererar när det gäller.

MILAN:

Gianluigi Donnarumma 6,5
Hade en fin räddning i den andra halvleken, annars inte mycket att göra.

Davide Calabria 7
Blev bortgjord en gång i första halvlek och var inte på plats vid baklängesmålet, men var också en underbar turbo på sin kant med fina inlägg. En insats som ger mycket hopp om framtiden.

Cristian Zapata 6,5
Gjorde inga missar. Så mycket bättre än både Alex och Mexes.

Alessio Romagnoli 6,5
Var mer eller mindre felfri mot ett ganska andefattigt Juventus-anfall. Visade i vilket fall att han är en bra mittback med en stor framtid.

Mattia De Sciglio 6,5
Ovanligt skärpt i defensiven och kan ha spelat till sig en startplats i landslaget framför ögonen på Conte. Varför spelar du inte alltid så här Mattia?

Riccardo Montolivo 6,5
Jobbade hårdare än vanligt och styrde med skickliga fötter. Fick ett passande tempo.

Juraj Kucka 6,5
Slitvarg som ofta vann sina kamper. Betydde mycket för Milans mittfälts-seger.

Andrea Poli 6
Generös i sitt hårda jobb, men ibland svek fötterna en aning. Som vid en bra skottchans i den första halvleken.

Keisuke Honda 6
Bra med boll, men sällan produktiv.

Carlos Bacca 5,5
Fick inte jättemånga bra bollar att jobba på, men var heller inte i bästa slag.

Giacomo Bonaventura 6
Var en av de bästa i första halvleken. Kallande i andra.

Avbytare:

M´Baye Niang 5,5
Gjorde ingen större positiv inverkan på matchen.

Mario Balotelli i.b

Jose Mauri i.b

Lorenzo Medici

Årets flopp-elva i Serie A

Årets floppelva säsongen 2015/16:

Diego Lopez (Milan)
Tappade sin plats i elvan efter ett par bleka matcher och blev sedan ett minne blott då tonåringen Donnarumma klev fram som en sensation. Blev aldrig den poängspelare många trodde han skulle bli och lär inte bli kvar i klubben. 

Rafa Marquez (Verona)
När åldern till slut tog ut sin rätt gjorde den det med stor obarmhärtighet. Var stel, trög och ett rundningsmärke under hösten. Var med och bidrogt starkt till att Verona grävde ett hål de aldrig kunde ta sig upp ifrån.

Andrea Ranocchia (Inter/Sampdoria)
Först petad i Inter och när de blåsvarta sedan blev av med honom i januari fortsatte han sprida sin osäkerhet och misstag i en Sampdoria tröja. Förlorade inte oväntat sin plats i landslaget.

Wesley Hoedt (Lazio)
Förhoppningen var att han skulle bli svaret på frågan vem som skulle kampera bredvid De Vrij. Men medan De Vrij blev skadad var Hoedt en ständig riskfaktor med sitt bristande teknik och tröghet. Som en giraff på rullskridskor. Frågan är om det bara handlade om acklimatiserings-faktorn eller om Hoedt är en rätt medioker mittback?

Jacopo Sala (Verona/Sampdoria)
Började säsongen med att vara en av ligans mest eftertraktade spelare och slutade den som ett stort frågetecken. Var usel både i Verona och i Sampdoria och de större klubbarna har nu gett kalla handen.

Mario Suarez (Fiorentina)
Hade svårt att ta en plats i Fiorentinas elva och när han väl gjorde det var han meningslös. Visade att han endast var en hyfsad bollvinnare och inget annat. Överskattad till tusen.

Mirko Valdifiori (Napoli)
Sarri plockade med sig sin playmaker från Empoli, men det skulle snabbt visa sig att det är en sak att styra spelet i Empoli och en helt annan i Napoli. Hade varken fötterna, snabbheten eller psyket för att briljera i ett topplag.

Geoffrey Kondogbia (Inter)
Visade stora tendenser på förbättring under de sista matcherna och jag tror fortfarande att han kan bli riktigt bra i Inter med lite tålamod. Men tills dess går det inte att frångå att han värvades för en himla massa pengar och gav väldigt lite tillbaka.

Andrea Bertolacci (Milan)
Här har vi en spelare som värvades för alldeles för mycket pengar och gav inget tillbaka. Typ alla utom Galliani och Mihajlovic genomskådade den här värvningen som ett misstag och resultatet blev nog värre än vad de flesta trodde. Var en total icke-faktor under hela säsongen.

Edin Dzeko (Roma)
Anlände till stora förväntningar men motsvarade dem inte alls. Visade prov på bristande spelförståelse, var seg i sina beslut och missade målchanser som inte gick att missa. Hade ett par bra matcher men sammantaget var Dzeko en katastrof i Roma.

Mario Balotelli (Milan)
Vi fick en skötsam Balotelli, men också en relativt meningslös Balotelli. Fick visserligen inte jättemånga chanser från start, men ett mål på tjugo tillfällen är inget bra facit. 

 

Lorenzo Medici

Årets lag - 2015/16

Årets lag i Serie A- säsongen 2015/16:

Gianluigi Buffon (Juventus)
Gjorde ett par spektakulära matcher, men var framför allt lugn och säker säsongen igenom vilket är det absolut viktigaste när det gäller en målvakt. Sprider rutin och trygghet som få. Är fortfarande en av världens bästa målvakter.

Andrea Barzagli (Juventus)
Syns inte alltid så mycket, men Barzagli gör aldrig en dålig match och är pålitlig som få. Vann sina dueller och var alltid steget före i och med sin förmåga att läsa spelet. Stark som en björn.
Mål: 1  Assists:0

Leonardo Bonucci (Juventus)
Hade en och annan plattmatch, men samtidigt var han den som skötte uppspelen och var spindel i ligans bästa försvar. Gjorde dessutom ett par viktiga mål. Hållit en hög nivå under flera år nu.
Mål: 3 Assists: 2

Kalidou Koulibaly (Napoli)

Med muskler, följsamhet och styrka i luftrummet var Koulibaly bortsett från några få matcher, en gigant under hela säsongen. Tvättade bort sina chansbrytningar under Sarri.
Mål: 0 Assists: 1

Miralem Pjanic (Roma)
Bjöd på läckra frisparksmål och lät sina magiska fötter tala större delen av säsongen. Enormt skicklig på små ytor och gjorde sin bästa säsong i en Roma-tröja vilket även produktionen bevisade.
Mål: 10 Assists: 12

Paul Pogba (Juventus)
Efter ett par mindre bra första månader klev Pogba fram efter jul och visade Campione-klass. Var ofta avgörande med briljanta passningar och alltid nyttig med sin fysik och teknik. Visade mognad i sitt spel.
Mål: 8 Assists: 13

Marek Hamsik (Napoli)
Åren går, men Hamsiks produktion består. Under Sarri slapp han att bli utbytt varje match, kom mer rättvänd och var stora delar av säsongen briljant. Var som vanligt en garanti när det gäller fina framspelningar och rörlighet. Är Napolis själ och stora kulturbärare.
Mål: 6 Assists: 11

Allan (Napoli)
Stred med Nainggolan om den sista mittfältsplatsen och gick vinnande ur striden. Var jämnare än belgaren och hans löpstyrka, dynamik och mångsidighet var en av nycklarna till att Napoli kom tvåa. Ett alldeles lysande nyförvärv.

Mål: 3  Assists: 5

Paulo Dybala (Juventus)
Anlände från Palermo för att ersätta Carlos Tevez och gjorde det med den äran. Visade sig vara mer redo än vad de flesta trodde och var inte bara ostoppbar med sin läckra teknik utan även väldigt effektiv. Började säsongen som en lill-prins med många frågor och avslutade den som en kung med massor av positiva svar.
Mål: 19  Assists: 9

Gonzalo Higuain (Napoli)
Gjorde en odödlig säsong där han bar fram Napolis offensiv med sin ständiga jakt på mål. Satte målrekord och fick sitt erkännande som en av världens allra bästa strikers. Har en förmåga att hitta ytor som inte finns, tvekar aldrig när chanserna dyker upp och gjorde flera mål ur den höga skolan.
Mål: 36 Assists: 2

Lorenzo Insigne (Napoli)
Den minsta givna på listan och hade stor konkurrens av spelare som Salah och Gomez. I slutändan gick det inte att förbise Insignes magnifika höstsäsong och hans starka produktion. Tolv mål och tio assists och massor av bländade insatser var ändå ett faktum.
Mål: 12  Assists: 10

Lorenzo Medici

Detta var säsongen då….

Detta var säsongen då Juventus under några månader lurade oss att de var på nedgång och sedan gick iväg och vann sin femte raka scudetto utan problem.

Detta var säsongen då Paulo Dybala tog över stafettpinnen från Carlos Tevez och visade att han var redo för det snabbare än de flesta trodde.

Detta var säsongen då Paul Pogba visade att större mognad och att han är en äkta campione.

Detta var säsongen då Maurizo Sarri visade att Rafa Benitez var en bluff.

Detta var säsongen då Gonzalo Higuain gjorde fler ligamål under en säsong än någon annan gjort under hela den italienska fotbollshistorien.

Detta var säsongen då Stadio Olimpico ekade tomt i kurvorna.

Detta var säsongen då Hellas Verona sprang in i väggen och ramlade ner i Serie B.

Detta var säsongen då Roberto Mancini bevisade att han är en medioker tränare.

Detta var säsongen då Jeison Murillo var rena rama muren under hösten och en blek kopia av Juan Jesus under våren.

Detta var säsongen då Rudi Garcia körde fast med Roma och där Luciano Spaletti tog loss dem och satte dem i en kanonkula och tryckte av.

Detta var säsongen då Milan var så dåliga att ögonen gjorde ont.

Detta var säsongen då Sassuolo tog en sjätteplats fastän Domenico Berardi inte var så bra som jag trodde.

Detta var säsongen då Mario Balotelli fortsatte att ta noll steg framåt i sin karriär.

Detta var säsongen då Francesco Totti visade att han fortfarande har lite magi kvar i fötterna.

Detta var säsongen då Zamparini överträffade sig själv i antal tränarbyten.

Detta var säsongen då en 16-årig målvakt i Milan fick sitt genombrott.

Detta var säsongen då Marco Giampaolo visade sig vara en alldeles underbar arvtagare till Sarri.

Detta var säsongen då Genoa återigen var en frisk underbar brittisk slottermaskin hemma på Marassi nästan hela tiden.

Detta var säsongen då Genoa återigen var en trög och blek italiensk sengångare på bortaplan nästan hela tiden.

Detta var säsongen då Massimo Ferrero överdrev tron på spekulativa värvningar och satte sig själv i ett rum fullt av skrattande clowner.

Detta var säsongen då Pioli-eran tog slut och en ny aldrig började.

Detta var säsongen då Udinese moderniserade sin arena, men underpresterade rejält.

Detta var säsongen då Alejandro Gomez satte en himla fart på Atalanta.

Detta var säsongen då Mauricio Pinilla gjorde sitt femtioelfte fantastiska cykelsparksmål.

Detta var säsongen då Andrea Bertolacci blev den mest övervärderade värvningen i mannaminne.

Detta var säsongen då Roberto Mancini bytte startelva typ trettioåtta gånger och träffade rätt typ i fem av dem.

Detta var säsongen då Edin Dzeko missade hundra gånger så många chanser som han gjorde mål.

Detta var säsongen då Serie A tog farväl av legender som Luca Toni, Antonio Di Natale, Miroslav Klose och Christian Abbiati.


Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Higuain och Dybala är bäst i Serie A"

10p Gonzalo Higuain (Napoli)
Avslutade sin suveräna säsong med att göra den odödlig. Han hittar ytor som inte finns, skarvar in bollarna, nickar eller dundrar in dem eller gör spektakulära mål som t ex hans tredje mot Frosinone. 36 gjorda mål innebar att han eliminerade Gunnar Nordahls 66 år gamla rekord. En makalös säsong av Pipita.

9p Paulo Dybala (Juventus)
Inledde med att slå frisparken som Evra nickade in i mål och spelade sedan snyggt fram till Mandzukic som drogs ner. Dybala satte själv straffen och gjorde sedan sitt andra efter ett fint skott. Seriens näst bästa spelare. Drömsäsong av prinsen som blev kung.

8p Miralem Pjanic (Roma)
Illuminerade spelet för Roma mot Milan med sin superteknik och när de rödgula hade lekstuga med sina motståndare var det bosniern som var den stora dirigenten. Hans eleganta framspelning till El Shaarawys 0-3-mål var fin krydda på en lysande insats.

7p Franco Vazquez (Palermo)
Efter Cavani, Pastore, Ilicic och Dybala kommer Franco Vazquez. Italo-argentinaren visade vägen till en salvezza med ett listigt skott som hittade bakom Gollini. Förmodligen hans sista på Renzo Barbera innan han lämnar i sommar.

6p Simone Verdi (Carpi)
Den “misshandlade” talangen dök upp från de döda och förvandlade Udineses försvar till ett fylleslag med sina dribblingskonster. Gjorde först mål på straff och sedan ett ljuvligt solomål. Verdi förtjänar fortsatt liv i Serie A.

5p Matias Vecino (Fiorentina)
Avslutade säsongen med en suverän insats mot Lazio. Två mål, alltid i rörelse och aldrig naiv i sitt spel. En spelare Fiorentina måste behålla.

4p Mohamed Salah (Roma)
Var alltid på språng och alltid ett hot med sin snabbhet mot Milan. Missade visserligen sin första chans, men satte sin andra med stor precision. Är inte världens vassaste målskytt med skapar oerhört mycket för sig själv och sina lagkamrater under en match.

3p  Marek Hamsik (Napoli) Cristian Tello (Fiorentina) Allan (Napoli)

2p Matteo Politano (Sassuolo) Enzo Maresca (Palermo) Giorgio Chiellini (Juventus) Federico Bernardeschi (Fiorentina)

1p Alberto Gilardino (Palermo) Stephan El Shaarawy (Milan) Patrice Evra (Juventus) Senad Lulic (Lazio) Leonardo Bonucci (Juventus) Jorginho (Napoli)

Minuspoäng:

-5p Alex (Milan)
Bjöd på stor försvarsparodi. Långsam som en flodhäst stod han ofta och tittade på när Romas anfallspelare rann igenom. Och när han inte gjorde det slog han bort bollar istället.

-4p Milan Skriniar (Sampdoria)
Drog ner Mandzukic och fick syna det röda kortet efter endast 14 minuter. En match att glömma fort.

-3p Jeison Murillo (Inter)
Styrde in det första baklängesmålet, inblandad i det andra och drog sig sedan på en utvisning. En helt annan spelare under våren än under hösten.

-2p Andrea Bertolacci (Milan)
Slog bort enkla bollar och vann aldrig några närkamper. Varit helt under isen hela säsongen kändes det som.

-1p Keisuke Honda (Milan) Stevan Jovetic (Inter) Alex Telles (Inter) Phillipe Mexes (Milan) Jacopo Sala (Sampdoria) Mario Balotelli (Milan)

Poängligan:

108p Higuain (Napoli)
81p Dybala (Juventus)
53p Pogba (Juventus)
48p Insigne (Napoli)
46p Salah (Roma)
43p Hamsik (Napoli)
39p Handanovic (Inter) Barzagli (Juventus)
38p Pjanic (Roma)
37p Nainggolan (Roma)
33p Ilicic (Fiorentina)
31p Gomez (Atalanta) Vazquez (Palermo)
30p El Shaarawy (Roma)
28p Miranda (Inter) Koulibaly (Napoli)
27p Manolas (Roma) Allan (Napoli)

Lorenzo Medici

Palermo hängde kvar på seriens sista dag

Samtidigt som Fiorentina lyckades hämta sig från Senad Lulics drömmål och slog Lazios försvar i spillror pågick det en bottenstrid värd att hålla ögonen på.

Carpi fick bra hjälp från den så ofta mediokre domaren Mazzoleni då han hittade en straff som inte fanns och sedan även visade ut Thereau för snack. Men främst fick de lite oväntad injektion av den “misshandlade” talangen Simone Verdi som kom från de döda och visade att han är en spelare värd mycket mer speltid. Den förre Milan-spelaren satte en straff och gjorde ett vidunderligt snyggt solomål.

Carpis tidiga grepp om matchen satte press på Palermo.

Efter Cavani, Pastore, Ilicic och Dybala kommer Vazquez. Så ofta som Palermo hittat offensiva fynd de senaste åren. Igår var det Franco som började att visa vägen till en salvezza med ett listigt skott som hittade bakom Gollini. Förmodligen hans sista på Renzo Barbera innan han lämnar i sommar.

Men det är som om detta Palermo vant sig vid att lida, att ständigt genomgå en dans på skör lina. Därför var Veronas kvittering logisk. Men med hjälp av det gamla gardet grejade det sig till slut. En Marecsa-fläkning och snuddnick ordnade 2-1 och Gilardino skallade in Rispolis fina inlägg till 3-1. Såklart gjorde Verona 3-2 bara för att återställa Palermos normala status av osäkerhet innan domaren blåste i pipan och lämnade kvar Palermo i fest över en plats i Serie A även nästa säsong.

Tänk att de svartrosa hittade ett hål att rymma ut ur Zamparinis kaos till slut.

Carpi gjorde en sportsligt sett mycket bra säsong och lämnar med stoltheten i behåll. Castori fick ut maximalt av sitt lag och spelade en tight och effektiv fotboll under hela våren. Hade de låtit Castori vara och inte strulat med en meningslös Sannino-parentes hade de kanske klarat sig kvar.

Men ska vi vara helt ärliga så mår Serie A klart bättre av att Palermo är kvar i den högsta serien än att Carpi är det.

***

Oscar Hiljemark var väldigt bra igår och har gjort en mycket bra första säsong i Serie A.

Matias Vecino och Cristian Tello imponerade igår. Två spelare Fiorentina bör försöka behålla till nästa säsong.

Piotr Zielinski är redo för ett större lag.

Var det inte givet att både Antonio Di Natale och Miroslav Klose båda fick göra mål på straff i sina avskedsmatcher?

Tack för allt Toto och Miro och tack för den här gången, kära Serie A.

 

Lorenzo Medici

De tre klart bästa lagen i Italien visade klass

Det blev en lördag där tre lag cementerade sin status som de tre absolut bästa lagen i Italien. Juventus var först ut att fira sin scudetto med att mangla ett decimerat Sampdoria med hela 5-0. På många sätt var det rätt att Paulo Dybala signerade segern med två mål.

Kampen om andraplatsen var väl inte jättespännande då Napoli ställdes mot Frosinone, men även nedflyttningsklara lag ska ju besegras. Så gjorde också Napoli och triumfen blev dubbel då Gonzalo Higuain spottade in tre mål och skrev in sig i den italienska fotbollshistorien som den bäste målskytten under en säsong. 36 baljor och Nordahls rekord var passerat. En fantastisk prestation. “Pipita” är utan tvekan årets spelare.

Men bakom Higuains rekord fanns även bland annat ett lysande nyförvärv i Allan, Jorginhos geometri, Koulibalys muskler och Insignes suveräna höstsäsong. Och så Marek Hamsik då.
“Marekiaro” är lagets bandiera, deras själ och ledsagare. Han gnäller aldrig och gör sina mål och assist varje säsong. Han levererar alltid. Precis som många andra har han mått bra av Sarris inträde, han har fått spela mer rättvänd och sluppit bli utbytt i 75:e minuten varje match.

Romas seger över Milan räckte alltså inte till en direktplats till C.L, men väl till en playoff-plats. Bytet till Luciano Spalletti blev bingo och laget rusade sig fram till en tredjeplats.

Klasskillnaden mot Milan var enorm. Roma spelade på få tillslag, använde fart och visade beslutsamhet. Salah är snabbare än de flesta, El Shaarawy visade att Milan borde ha trott på honom, Pjanic snickrade boll med sin superteknik och Nainggolan är en effektiv krigare. De Rossi såg ut som en man för den italienska startelvan, Florenzi och Digne rusade på fint, Manolas och Rudiger bossade lungt i försvaret och Strootman var tillbaka i startelvan där han hör hemma.

Milan däremot var däremot som en sorglig plastikoperation. Föredettingarna Mexes och Alex bjöd på parodi på försvarsspel, Bertolacci var en tragedi och unge Locatelli slog bort många bollar. 

Milan har en startelva att kasta bort och det enda som var någon sorts behållning för de rödsvarta var avtackningen av Christian Abbiati efter matchen. De har visserligen en cupfinal att se fram emot, men jag har i sanningens namn väldigt svårt att se dem lyckas lura Juventus på titeln.

Nu när Serie A-säsongen nästan är i hamn tar nu tre lag snart semester med gott samvete. Får de nu bara behålla sina bästa spelare och krydda truppen ytterligare kan de nog göra lite väsen av sig i den där Champions League också.



Lorenzo Medici

Gillas, inte gillas?

Berlusconi är på väg att sälja Milan till kinesiskt konsortium
Gillas? Solklart ja.

Jag bryr mig faktiskt inte vilka Berlusconi säljer till, bara han säljer klubben så att man kan trycka på reboot, bli av med Galliani och kliva in ett nytt skede i klubbens historia. Det värsta som kan hända är väl ett Milan som liknar Thohir/Inter eller Pallotta/Roma. Men med tanke på hur kärt han håller klubben och då det är hans sista livslina till någon sorts bekräftelse ropar jag inte hej förrän Silvio hoppat över bäcken.

Juventus förlänger med Buffon och Barzagli till 2018
Gillas? Ja.

Detta var en no-brainer. Buffon och Barzagli håller hög nivå än och det är rimligt att de gör det två år till vilket gör kontrakten till mer än vettiga.

Lazio vill ha Jorge Sampaoli
Gillas? Japp, spännande.

Den förre chilenske förbandskaptenen är en av de mer intressanta arbetslösa tränarna där ute och att bygga ett nytt projekt med honom låter, om än något äventyrligt, så också spännande på papperet. Hur en eventuell 3-3-1-3-uppställning skulle fungera i Serie A låter jag vara osagt, men det skulle vara oerhört intressant att följa och säkerligen locka fler nyfikna supportrar till Olimpico. Det ska sägas att han säkerligen har andra bud (t ex Valencia) som han kan tänkas ta istället.

Juve goes Alexis
Gillas? Jodå.

Jag har ju alltid trott att Juventus kommer vända sig till Cavani om Morata säljs, men den senaste veckan har innehållit starka rykten om att man vill värva Alexis Sanchez istället. Jag är helt för en värvning av chilenaren. Han och Dybala längst fram skulle vara fotbollsgodis.

Prandelli återvänder till Atalanta
Gillas? Hur kan man inte gilla det?

Om Atalanta lyckas få “hem” Cesare Prandelli är det ett riktigt kap. Den gode Cesare är kanske inte längre det mest eftertraktade namnet, men jag tror ett projekt likt Atalanta skulle passa honom utmärkt för att få ett lyft i karriären igen. Med Prandelli och en vettig mercato tror jag Atalanta äntligen skulle kunna börja snegla på Europa Platser inom några år.

Cerci återvänder till Torino
Gillas? Ja och nej.

Nej för att Alessio Cerci inte är den han varit. Ja, för att det vore så läckert om Torino kunde ställa upp med en anfallstrio med Belotti, Immobile och Cerci.

Benatia återvänder till Italien
Gillas? Ja för rätt pris.

Vore jag Roma eller Juventus skulle jag akta mig för att kasta en massa pengar för Benatia, då det är svårt att säga om han kan vara lika bra som sin förra sejour i Serie A eller om han är en spelare på nedgång. Om man däremot får till ett lån med köprätt är det värt det.

Corvino återvänder till Fiorentina
Gillas? Omöjligt att inte gilla.

Corvino gjorde ett utmärkt jobb i det tysta i Bologna och att se honom tillbaka i Fiorentina vore underbart.

Viola vill ha Dennis Praet
Gillas? Nja.

Praet är en bra spelare, men då man redan har Bernardeschi och kanske köper loss Tello har jag svårt att se att han skulle vara så mycket bättre än dem. En värvning Fiorentina kan lugna sig med.

Gratis-Caceres till Rom
Gillas? Definitivt.

Jag tycker att Martin Caceres är en underskattad spelare, inte minst då han både kan spela ytterback och mittback och faktum är att han varit bra de få gångerna han spelat i Juventus senaste året. Så mycket bättre försvarare kan du inte få gratis idag. Bara han håller sig från rehab-rummet så…

Inter säljer Handanovic
Gillas? Beror lite på.

Om en försäljning av Handanovic betyder att man kan behålla t ex Icardi så är jag för, annars inte. Målvaktspositionen är en av de mest utbytbara och kan man bara hitta en vettig ersättare, men ändå gå ordentligt plus på affären som man sedan kan investera i t ex en playmaker tror jag Inter lägger fram mer på bordet än vad de tar bort.

Torino väljer Mihajlovic
Gillas? Inte så mycket.

Kanske passar det Mihajlovic att ha hand om en mindre klubb, men hans insats i Milan skvallrade om att han inte är en någon fantastisk tränare direkt. Jag skulle inte ha något emot om Torino gick emot den italienska strömmen och fortsatte med samma tränare (Ventura) ett tag till och se vart det leder.

Zlatan väljer Italien som sin nästa destination
Gillas? No comment.

Här ska det inte jinxas.


 

Lorenzo Medici

5 vägar till ett starkare Serie A

Vi vet alla att Serie A tappat i kraft både ekonomiskt och sportsligt. Det ser helt enkelt inte speciellt ljust ut. Men visst finns det vägar till ett starkare och bättre Serie A.

1. Milano-klubbarnas återuppståndelse
En stor del i att Serie A tappat och att Juventus rusat iväg med fem raka scudetton är att de båda Milano-klubbarna befunnit sig på dekis de senaste åren. De har genom historien annars alltid varit tillsammans med Juventus de tre lag som oftast kämpat om titeln. För att Serie A ska kunna bli slagkraftigare måste både Milan och Inter resa sig ur askan.

Det fortaste sättet för dem att åter göra sig gällande krävs nog två saker. Det ena är att Silvio Berlusconi äntligen gör slag i saken och säljer klubben till någon som kan gå in och satsa likt andra toppklubbar i Europa. Därefter krävs det ett hårt jobb med en ny sportchef, bättre scouting och bra värvningar.

Inters trupp ligger närmare till att kunna ta ett kliv upp i toppen. Det som kan behövas är att Erick Thohir hittar lösningar för ekonomin och att man rekryterar Diego Simeone redan nu i sommar.

2. Behålla stjärnorna
En viktig del i att behålla viss lyskraft är att inte tappa de största stjärnorna år efter år. Det skulle därför vara bra om spelare som t ex Higuain, Icardi, Pogba, Nainggolan, Manolas, Pjanic och Morata stannade kvar i Italien.

3. Nya arenor
Roma och Cagliari har nya arenor på gång och fler klubbar har visioner om det. Men det krävs nu att planerna på moderna arenor inte bara stannar på arkitektbordet utan verkligen blir av. Inte förrän då kan den italienska ligan ta nästa kliv på allvar.

4. Ekonomisk fördelning
Jag skulle även vilja att Serie A sneglade på England hur man fördelar TV-pengar mellan klubbarna. En jämnare fördelning skulle göra ligan jämnare, bättre och mer attraktionskraftig. Om klubbar som t ex Palermo, Fiorentina, Sampdoria, Genoa mfl kan locka till sig bra spelare ökar värdet på ligan och därmed kommer man kunna förbättra chanserna att locka till sig sponsorer och publik samt att TV-rättigheternas värde ökar.

5. Banta ligan till 18 lag
Jag har inte alltid varit övertygad om att Serie A borde banta ner ligan till 18 lag eftersom det krymper chanserna för de “mindre” lagen att ta sig upp. Men nu när ligan inte är speciellt stark kan det vara en vettig idé. Minska lagen, men öka kvalitén. Gör som Tyskland – två lag som åker ur och ett som får kvala. Serie B måste också bantas ner till åtminstone 20 lag.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Suso dansade i derbyt och Toni avslutade som en gigant"

Omgång 37:

10p Suso (Genoa)
Två nya mål i derbyt och många fina aktioner från spanjoren. Varit lite upp och ner i sina insatser, men har under sin tid i Genoa visat vilken fin spelare han är. Gjort sex mål och två assists sedan han kom till klubben.

9p Federico Marchetti (Lazio)
Agerade stor hjälte för sitt Lazio (och för Palermo) när han tog båda Mbakogus straffar. Hans parader betydde att Carpi nu har ena benet i Serie B.

8p Luca Toni (Verona)
Seger över mästarna, en ramträff, en Panenka-straff och var delaktig i det andra målet. Det var inte mer än rätt att Luca Toni tog farväl som en gigant.

7p Marek Hamsik (Napoli)
Dansade runt tjurarna från Turin på bästa sätt och hittade först in till Higuains nummer 33 och sedan in till Callejons mål. Matador.

6p Radja Nainggolan (Roma)
Kraft, precision, löplunga och numera flitig målskytt. Ser ut att ha ha prickat topp-formen inför EM. Naturligtvis en spelare Roma måste försöka behålla i sommar.

5p Leonardo Pavoletti (Genoa)
Visade sin fina målkänsla när han slog till i Genua-derbyt efter endast tre minuter. “Late bloomer” som förvandlats sig själv till en EM-kandidat.

4p Ivan Perisic (Inter)
Ett mål, en assist och bäst på plan mot Empoli. Haft en stark vår.

3p Cristian Ansaldi (Genoa) Miralem Pjanic (Roma) Antonio Rudiger (Roma)

2p Allan (Napoli) Eugenio Lamanna (Genoa) Gonzalo Higuain (Napoli), Tomas Rincon (Genoa)

1p Luca Rigoni (Genoa) Francesco Totti (Roma) Diego Laxalt (Genoa), José Callejon (Napoli) Miroslav Klose (Lazio) Kalidou Koulibaly (Napoli)

Minuspoäng:

-5p Jerry Mbakogu (Carpi)

Missade två straffar mot Lazio i vad som kan ha varit säsongens viktigaste match. Nu hägrar Serie B i horisonten. Lär ha stora sömnproblem under veckan.

-4p Amadou Diawara (Bologna)
Visade stor orutin när han onödigt drog på sig sitt andra gula kort efter tolv minuter mot Milan. Får ta det som en läxa.

-3p Josip Ilicic (Fiorentina)
Redan tagit semester?

-2p Filip Djordevic (Lazio)
Hoppade in och drog på sig ett rött kort direkt. Ingen spelare att bygga vidare på.

-1p Mattia Cassani (Sampdoria) Modibo Diakité (Sampdoria) Matias Silvestre (Sampdoria) Dodo (Sampdoria) Angelo Palombo (Sampdoria) Fernando (Sampdoria)

 

Poängligan:

98p Higuain (Napoli)
72p Dybala (Juventus)
53p Pogba (Juventus)
48p Insigne (Napoli)
42p Salah (Roma)
40p Hamsik (Napoli)
39p
Handanovic (Inter) Barzagli (Juventus)
37p Nainggolan (Roma)
34p
Ilicic (Fiorentina)
31p Gomez (Atalanta)
30p Pjanic (Roma)
28p
Miranda (Inter) El Shaarawy (Roma) Koulibaly (Napoli)
27p Icardi (Inter)
26p Manolas (Roma)

 

Lorenzo Medici

Näst sista söndagen i maj

Milano lagen vann, men går en osäker framtid till mötes

Båda Milano-lagen vann i lördags. Inter säkrade sin Europa League-plats och Milan gav de själva en fortsatt chans att göra detsamma.

Förutom tre poäng fanns det inte så mycket att rapportera från San Siro. Icardi gjorde mål och blev skadad, Perisic var bäst på plan och Empoli var inte så mycket sämre.

Det intressanta är framtiden. Roberto Mancini babblade om den bästa placeringen på fem år efter matchen och även om det förvisso är sant så är det också sant att Mancini fick allt han pekade på och att Inter gjorde en rejäl ekonomisk satsning för att nå C.L. Han gör sitt bästa för att skydda sig själv och sopa misstagen under mattan.

Nu får vi se hur Thohir löser sommaren. Hittar han partners som kan gå in med pengar? Eller tvingas han sälja någon av de bästa spelarna? Den uteblivna C.L.platsen lär få konsekvenser.

Det lär också bli intressant att följa efterdyningarna av Mancinis plottrande av startelvan. Jovetic har redan luftat sitt missnöje över det tidigare bänkandet och det är inte otänkbart att fler kommer gnälla när säsongen är avslutad.

Men Mancini kanske kan få elva nya nöjda spelare till sommaren?

Bologna såg pigga ut i ungefär tolv minuter. Sedan drog Diawara på sig en onödig utvisning och så var den matchen körd. Med en man mer i nästan en hel match kunde inte ens detta Milan misslyckas.

Det finns dock inget som tyder på att Brocchi kommer få vara kvar till nästa säsong och det enda intressanta är om Berlusconi säljer klubben eller inte. Medan det ryktas om kinesiska köpare, dribblar han vidare om att han helst vill att klubben hamnar i italienskt ägo (han har svårt att släppa taget helt enkelt).

Frågan är hur länge han tänker dra ut på det?

Napoli på väg mot direktplats
Napoli gjorde det som de är så bra på. Ta tag i matcherna från start och satsa framåt. Hamsik dansade omkring och hittade först in till Pipitas 33:e mål för säsongen och sedan in till Callejon för 0-2. Torinos reducering i den andra halvleken gav matchen lite spänning, men den ljusblå segern bärgades utan större problem.

Nu när de passerat Toro-hindret är det bara en seger mot redan avsågade Frosinone som står i vägen för en andraplats. En placering de enligt mig förtjänat. De har spelat en positiv fotboll och varit hyfsat jämna hela säsongen. Trots Romas fina Spalletti-spurt tycker jag Napoli varit det bästa laget efter Juventus.

Det är också en andraplats man inte ska underskatta. Vi vet vad ett kval till Champions League betyder. En försäsong som stökas till, en mercato man inte kan sätta förrän man vet om man är vidare eller ej och åker man ut i kvalet kan de få negativa effekter på resten av säsongen. Allt detta har vi sett många gånger tidigare.

Andraplatsen innebär däremot ett lugn, en positiv atmosfär och säkrade pengar. Napoli är mycket nära allt det där.

En söndag som log Palermo i ansiktet
Medan Mbakogu missade straffar mot Lazio tog Palermo en helt nödvändig poäng borta mot Fiorentina. Nu har “Rosanero” allt i sina egna händer. Seger mot redan nedflyttningsklara Hellas Verona i den sista omgången skulle betyda nytt kontrakt.

Det skulle naturligtvis vara en enorm lättnad för Zamparini och klubben. Någonstans vill jag se Palermo få en ny chans i Serie A.

Helst utan Zamparini och det kaos han när som helst kan blåsa igång.

Teorin om Spallettis plan att få igång Totti
Roma hade inga problem med Chievo. Nainggolan och Rudiger fixade 2-0 och sedan hoppade Totti in i sin 600:e match och passade fram till Pjanics 3-0-mål.

Jag börjar undra om inte Spalletti planerat detta. Att han visste exakt vad som behövdes för att sätta fart på “Er pupone” Kanske landade han i Rom och såg en legend som slagit sig till ro en aning och klurade ut ett sätt få igång honom.

Att bänka och hamna i dispyt med honom kanske var det bästa som kunde hända. För faktum är att Totti sett rätt underbar ut de senaste veckorna. Vi ska inte glömma bort att Spalletti ändå känner Totti bättre en de flesta andra.

Genoa sopade hem derbyt
Jag är barnsligt förtjust i Genua-derbyt. Det är en av de matcherna som påminner mig om varför jag fortfarande älskar Serie A. Det är något speciellt när Genoa och Sampdoria drabbar samman.

Igår blev handlade Derby Della Lanterna nästan bara om Genoa. De var bättre i det mesta och att smacka dit sina värsta rivaler med 3-0 var en fin avslutningspresent till supportrarna. Suso har förvandlats till en väldigt bra spelare, Laxalt har varit pålitlig hela säsongen, Pavoletti är en late-bloomer med fin målkänsla, Ansaldi kan gå till en större klubb i sommar och Rincon gör sitt yttersta att kopiera det bästa av Gattuso. Jag tycker nog Gasperini nästan alltid får ut det mesta av sitt lag och att han förtjänar att få vara kvar till nästa säsong.

Sampdoria och Montella kliver däremot in i sommaren med många frågetecken. Tränarskiftet föll inte alls så väl ut som man hade hoppats. Laget har ofta sett lite för fega ut i offensiven och förvirrade ut i defensiven. Om det äktenskapet fortsätter till nästa säsong återstår att se.

Vackra avsked
Gianpaolo Bellini gjorde sin sista match efter arton år i klubben med att få göra mål på straff, Luca Toni tog adjö hemma på Bentegodi med att göra mål via en Panenka-straff, Manuel Pasqual tog farväl av Artemio Franchi och Frosinone-supportrarna hyllade sitt lag trots att man åkte ur Serie A.

Ibland är fotbollen vacker.

Skador som skadar
Skadorna på Claudio Marchisio och Marco Verratti innebär nu att Italien nu kan komma att ställa upp med ett mittfält bestående i någon form av dessa spelare: Motta, De Rossi, Parolo, Soriano, Montolivo eller Pirlo….

Hamrén borde jubla inombords.

Lorenzo Medici

En tidsfråga innan Simeone hamnar i Inter

Med Comandante Diego Simeone i spetsen har Atletico Madrid pulvriserat tiki-takan med Cholismo och är på väg att erövra Europa. Man är som en italiensk fotbollstaktisk våt dröm, fast bättre och mer populistisk.

Simeones Atletico är kanske inte det mest sevärda laget, men de är fascinerande, sanslöst disciplinerade, sällsynt precisa och effektiva som få. Det finns nog inget lag i Europa som kan kväva sina motståndare som de, inget som kan lyckas sammanföra publik, lag och tränare till en enda vibrerande enhet som Atletico. Det finns få lag som vet så bra vad de ska göra och som straffar sina motståndare via snabba omställningar som de.

Att de bara skulle vara ett defensivt lag som inväntar motståndarnas misstag och aldrig för spelet är dock felaktigt. Den bilden är lätt att få när de mött bollskickligare lag i Champions League och på så sätt anpassat sitt spel därefter. Men i La Liga tillbringar de större delen av säsongen med att möta sämre lag där det är de som för spelet. Och de behärskar det tillräckligt bra för att vinna de flesta av sina matcher.

Atleticos starka defensiv är lagets signum, men de skulle aldrig lyckas så bra om de inte hade skickliga spelare som kan göra sin gubbe som t ex Griezmann, Carrasco, Correa, Koke och Niguez.

Atletico Madrid är i final i Champions League och har fortfarande chansen att vinna ligan. Det Simeone och hans rövargäng har åstadkommit är extremt imponerande. Trots att man har klubblegenden Fernando Torres och en så briljant spelare som Antoine Griezmann är det tränare Diego Simeone som är klubbens stjärna och största huvudperson. Precis som José Mourino var när han var som bäst.

Nästa säsong kommer det bli hjärnornas kamp i Premier League. Pep, Conte, Wenger, Pochettino, Ranieri, Klopp ska alla göra upp om titeln i England. Och det är inte otänkbart att Mourinho tar över United. Det är en unik samling av topptränare på samma ställe.

Men jag tror inte att Simone ansluter till den fina kollektionen. Han är inte riktigt som alla andra. Jag tror inte att pengar och Premier Leagues lyster får hans adrenalin att börja pumpa. Jag tror han drivs av annat. Jag tror att han måste brinna för det lag han tränar för att han ska kunna få ut det bästa av sig själv och sitt lag. Dessutom är hans spelidé kanske inte riktigt skapad för det engelska spelet.

Nej, Simeone är som gjord för Italien och Serie A och det finns såklart en klar logik i att han hamnar i Inter då han precis som med Atletico har representerat klubben som spelare. Polaren Javier Zanetti hör säkerligen av sig med jämna mellanrum för att kolla av läget och Simeone själv har uttryckt en önskan om att få återvända som tränare till Inter.

Det kan komma att ske tidigare än vad man tror. Om Atletico Madrid vinner Champions League kan han anse att cirkeln är sluten, att han lyckats allt han kan i Atletico. Att det är dags att vända tillbaka till Italien och väcka den där blåsvarta jätten till liv.

Simeone skulle vara exakt vad Inter behöver. Någon som skänker laget en eld, någon som kan sprida vinnarinstinkt i varje por, någon som kan sätta försvarsspelet i dess fulla kraft.

Dessutom är den trupp som Inter har idag ganska bra anpassad till honom. Det är lätt att tänka att han skulle älska att ha Icardi på topp (en spelare han ryktats vilja ha), att han uppskattar en kämpe som Medel, att han kan lyfta Kondogbia till hans rätta höjder och att Perisic skulle vara en utmärkt taktisk ytter.

Miranda känner han ju sedan tidigare, han skulle säkert få ordning på Jeison Murillos ibland för vilda spel och han skulle säkert kunna använda Jovetic på rätt sätt som offensiv tia bakom eller bredvid Icardi. Lägg till att han skulle kunna få med sig någon av sina önskespelare som t ex Koke, Saul, Luis Filipe eller Correa så har vi nog ett Inter som skulle likna dagens Atletico ganska bra.

Föreställ er detta lag:

Handanovic, D´Ambrosio, Miranda, Murillo, Luis Filipe, Niguez, Medel, Kondogbia, Perisic;
Jovetic, Icardi.


Försök nu att eliminera de blåsvarta tröjorna och se istället framför dig att de har rödvit-randiga tröjor och tränas av Diego Simeone. Det är inte så svårt att se dem vara ett lag som går långt i Champions League, inte sant? Det är den typen av skillnad “Cholo” kan göra.

Kanske dröjer det ytterligare något år, men det är bara en tidsfråga innan Simeone hamnar i Italien och Inter.

Den som väntar på något gott…..

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Kan bli bäst sedan 1951"

Omgång 36:

10p Gonzalo Higuain (Napoli)
Gjorde mål nummer 31 och nummer 32 mot Atalanta. Higuains säsong är inte annat en smått fantastisk. Han har inte bara gjort dubbelt så många mål som den som ligger tvåa i skytteligan (Dybala) utan kan även bli den bästa målskytten sedan 1951 om han gör tre mål till på de två sista omgångarna.

9p Josef Martinez (Torino)
En vecka efter det att jag kritiserat honom för att vara en usel avslutare, svarar han med att göra två mål mot Udinese. Kanske har Ventura rätt och jag fel trots allt. Hatten av.

8p Franco Vazquez (Palermo)
När det blåser som hårdast gäller det att ha spelare som gör skillnad och tar på sig ansvaret. Vazquez är en sådan spelare. Gjorde först 1-0 på ett vackert sätt mot och låg sedan även bakom det andra målet mot Sampdoria. Att Palermos hopp om ett nytt kontrakt lever är mycket tack vare Vazquez.

7p Francesco Totti (Roma)
Agerade återigen poängfixare när han hoppade in och drog in en frispark mot Genoa som om det vore 2001. Det är dags att fixa det där kontraktet, Pallotta.

6p Miroslav Klose (Lazio)
Åren går, men Kloses ben tickar på. Såg ut som en fräsch 21-åring mot Inter i både rapphet och vilja. Gjorde ett litet ljuvligt chipp-mål också. Är trots att han närmar sig fyrtioårs-strecket Lazios bästa anfallare.

5p Andrea Belotti (Torino)
Sprang över typ hela planen innan han säkert placerade in bollen bakom Karnezis. Har efter jul varit ligans bäste målskytt efter Higuain. Är vi säkra på att han inte ska med till EM?

4p Lucas Biglia (Lazio)
Formidabel mot Inter. Vann bollar, styrde på mitten med smarthet och skicklighet och tog alltid rätt beslut. En spelare Inter hade behövt. Förresten är han en spelare alla lag hade behövt.

3p Afriyie Acquah (Torino) Stephan El Shaarawy (Roma) Marek Hamsik (Napoli)

2p Bruno Peres (Torino) Keita Balde (Lazio) Allan (Napoli) Pontus Jansson (Torino)

1p Simone Zaza (Juventus) Francesco Acerbi (Sassuolo) Mohamed Salah (Roma) Mauro Zarate (Fiorentina) Francesco Bardi (Frosinone) Antonio Candreva (Lazio)

 

Minuspoäng:

-5p Danilo & Thomas Heurtaux (Udinese)
Missade markeringar och lät Torino göra vad de ville. Tränare De Canio hade kunnat ställa ut två vägkoner och ingen hade märkt någon skillnad.

-4p Alex (Milan)
Missade totalt på Frosinones tredje mål och var hela tiden en riskfaktor i backlinjen. Milan behöver en yngre och bättre mittback till nästa säsong.

-3p Andrea Ranocchia (Sampdoria)
Efter en och annan stabil insats var italienaren tillbaka i gammal katastrfoal form mot Palermo. Conte måste tänka sig för innan han tar ut Ranocchia i EM-truppen.

-2p Jeison Murillo (Inter)
En slank han dit….Murillo var lite överallt, men sällan på rätt plats. Chansade ofta och orsakade en straff vilket också betydde andra gula.

-1p Gianluigi Donnarumma (Milan)  Alessio Romagnoli (Milan) Keisuke Honda (Milan) Roberto Soriano (Sampdoria) Ali Adnan (Udinese) Riccardo Montolivo (Milan)

Poängligan:

96p Higuain (Napoli)
72p Dybala (Juventus)
53p Pogba (Juventus)
48p Insigne (Napoli)
42p Salah (Roma)
39p Handanovic (Inter) Barzagli (Juventus)
37p Ilicic (Fiorentina)
33p Hamsik (Napoli)
31p Nainggolan (Roma) Gomez (Atalanta)
28p Miranda (Inter) El Shaarawy (Roma)
27p Icardi (Inter) Pjanic (Roma) Koulibaly (Napoli)

Lorenzo Medici

In the name of Champions

Roma och Napoli kunde kliva ut på måndagen i vetskapen om att de redan säkrat sina Champions League-platser eftersom Inter förlorat dagen innan mot Lazio. Det enda som återstår är striden om kvalplatsen och direktplatsen.

Roma åkte till Marassi och bjöd tillsammans med Genoa på ett litet spektakel. Vi fick se ett Genoa som brukligt tryckte på den brittiska gaspedalen på hemmaplan och ett Roma som svarade med ett ljuvligt samspel mellan El Shaarawy- Perrotti- Salah som gav 0-1.

Det var en match där Kevin Strootman startade för första gången på evigheter, där Tachtsidis pangade dit ett mål på sitt gamla lag, där Pavoletti åter visade att han är en fin målskytt och där Laxalt löpte amok.

En match där Francesco Totti hoppade in och drog dit en frispark som om det vore 2001 (fixade det där kontraktet, Pallotta), där sorgebarnet Dzeko hoppade in och hittade fint in till en El Shaaawy som fick det sista ordet mot den klubb han startade sin karriär.

En match som visade att det fortfarande spelas underhållande fotboll i Serie A och där Roma satte lite press på Napoli.

En press som det skulle visa sig att de klarade av. För med en underbar Marek Hamsik, en Allan som var överallt och framför allt en Gonzalo Higuain som fixade både mål nummer 31 och mål nummer 32 blev Atalanta inget problem för Napoletanarna.

Nu återstår bara två omgångar och om Napoli tar en poäng mot Torino i nästa vecka är andraplatsen så gott som i hamn då man möter ett Frosinone som kan vara klara för Serie B i den sista omgången samtidigt som Roma möter Milan. Men ännu vet vi inte om det blir så.

Det vi vet är att båda kan ta sig an Champions League på ett eller annat sätt och att båda klubbarna kan kliva in i hösten med positiv anda. Det finns bra grunder att bygga vidare på. Spalletti får en hel säsong att jobba vidare med det fina han lyckas gjort under våren. Fortsätta att snickra vidare med sin falska nia och välja de spelare han vill ha i sommar.

Napoli har ett starkt lag, en bra tränare som kan göra bra ifrån sig i C.L och även där finns det byggstenar av guld.

Men det gäller att både Roma och Napoli lyckas behålla sina viktigaste spelare. Radja Nainggolan jagas av Chelsea och kan vara på väg bort. Gonzalo Higuain lär uppvaktas med de stora sedlarna och kanske vill han byta till en klubb vars ambition är att vinna Champions League.

Visst går det att ersätta dem med nya spelare om man spelar sina kort rätt på transfermarknaden, men de lär inte bli lätt. Det bästa vore om både Roma och Napoli slapp starta säsongen 2016/17 med eventuella tunga spelarförluster.

Tills dess fortsätter de kampen om den så viktiga andraplatsen i vetskap om att det sämsta som kan hända är att man kommer trea och får kvala in till Champions League.

Det är trots allt en viss lättnad.

Lorenzo Medici

Patienten är inte död, men allvarligt sjuk

Juventus firade sin femte scudetto med att ro hem en 2-0 seger över Carpi. En seger hemma på moderna Juventus Stadium som ofta är mer eller mindre fullsatt under årens gång.

Men så ser det inte ut på de flesta arenor i Italien. För om ni möjligen zappade in matchen mellan Lazio och Inter gav det en bättre inblick i den italienska fotbollens tillstånd.

Patienten är kanske inte död, men allvarligt sjuk.

Stadio Olimpico ekade tomt och man skulle kunna tro att man befann sig på en träningsmatch mellan två lag i division tre om man blundade.

Rom-klubbarna bojkottar, Milano-klubbarna är på dekis, Renzo Barbera kokar inte i motgång, Artemio Franchi är irriterade på sina ägare och klubbar som Chievo och Sassuolo är välskötta men har ganska nyfödda supporterskaror som inte direkt skapar någon ljudkuliss att tala om.

Visst finns det där skaror av supporter-grupper som gör sitt bästa som t ex Sampdorias, Torinos, Genoas och Bolognas, men det känns som om de snart är en utdöende art.

Att Serie A står där de står idag med en produkt som är svårsåld går att härledas ungefär tjugo år tillbaka. Då när Serie A kanske var den bästa ligan i världen. Men ingen ville heller våga se framåt. Det fanns inget nytänkande, ingen som kunde tänka långsiktigt och det fanns framför allt för många ägare som bara såg till sitt eget hus och inte till ligan som helhet.

En naiv tro om att man skulle få EM 2016 och på så sätt bygga arenor var ett bakslag, men det fanns heller ingen B-plan. Och medan alla presidenter bara tänkte på sitt eget hus ruttnade marken i landet Serie A.

Som om det inte var nog började det visa sig att marken inte bara var rutten, utan förgiftad när Calciopoli och spelskandaler ploppade fram som giftiga svampar.

Och när presidenter och klubbarna inte lyssnade på sina supportar, inte hängde med i utvecklingen och trodde att Serie A:s glans skulle vara för evigt började ligan successivt tappa i kraft och status.

Det är här vi står idag. Med arenor som öppna sår, en devalverad TV-rättighet och trupper som skriker efter stjärnor från förr. Det finns fortfarande inte tillräckligt med vilja att förändra på riktigt, för mycket som skelett i garderoben man inte kan få bort och för många clowner på höga poster.

Och så länge det är så kommer arenorna eka tomma och framgångarna utebli.


Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå